ERRATUM
Uppsatsen innehåller ett felaktigt stycke som har inkluderats av misstag. Stycket i fråga är på sidorna 23 och 24 och lyder: ”En annan fråga är om lagprövningen ens har någon effekt i denna fråga. Av de fyra länder som saknar konstitutionellt skydd för rättvisa rättegångar, Australien, Sverige, Tyskland och Venezuela har endast Venezuela fått en poäng som inte var perfekt.
Australien och Rumänien har jämförbar tillit till domstolarna, där båda ländernas attityder ligger lägre än populationens genomsnitt. Båda länderna har dock fortfarande fått ett perfekt betyg av indexet. Detta talar för den tredje hypotesen, att inget av lagprövningssystemen skulle ha fungerat väl i just detta fall. Jämförs istället USA och Venezuela, två länder med jämförbar och mycket låg tillit, verkar motsatsen stämma. Dessa båda länder ligger långt under den genomsnittliga tilliten till domstolar. USA lyckas dock ha något mer rättvisa rättegångar är Venezuela. Detta kan bero på det konstitutionella skyddet. Bevisningen kring den tredje hypotesen är alltså oklar angående rättvisa rättegångar.”
Hela detta stycke är att betrakta som struket ur uppsatsen. USA har inget värde i indexet som används för att mäta rättvisa rättegångar och kan således inte analyseras. Författaren var medveten om detta fel och lämnade kvar stycket i uppsatsen av misstag.
Majoritetens tyranni, eller?
En kvantitativ analys av effekten av konstitutionella lagprövningssystem
Emil Björk
Statskunskap C (Kandidatuppsats) Uppsala Universitet, HT19
Handledare: Helena Wockelberg Antal ord: 13 915 ord
Antal sidor: 38 sidor
2
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 3
1.1 Teoretiska kategoriseringar ... 5
1.2 Tidigare studier ... 7
1.3 Syfte och hypoteser ... 9
2 Metod ... 10
2.1 Data ... 13
2.2 Tortyr ... 15
2.3 Medborgerliga rättigheter ... 15
2.4 Rättvisa rättegångar ... 16
2.5 Kvinnors politiska rättigheter ... 18
2.6 HBTQ-personers rättigheter ... 18
3 Resultat och diskussion ... 19
3.1 Tortyr ... 19
3.2 Medborgerliga rättigheter ... 20
3.3 Rättvisa rättegångar ... 22
3.4 Kvinnors politiska rättigheter ... 24
3.5 HBTQ-personers rättigheter ... 25
4 Slutsats ... 27
4.1 Hypotes 1 ... 27
4.2 Hypotes 2 ... 28
4.3 Hypotes 3 ... 28
4.4 Utveckling av metod ... 29
4.5 Intressanta fall ... 29
5 Källor ... 30
6 Bilagor ... 34
3
1 Inledning
John Stuart Mill (1869) kommer tidigt i sina diskussioner om demokrati fram till att en demokratiskt vald ledares intressen och vilja i regel bör vara i linje med folkets egna intressen och viljor. Begränsningar i de valda ledarnas makt bör således ses som begränsningar av folkets egen makt, ett verktyg som under tidigare autokratiska styren lämpat sig väl men som i demokratin förlorar sin lämplighet. Det kan te sig som en självklarhet att detta är fallet. Varför skulle enskilda individer, när allt kommer omkring, någonsin behöva begränsa den makt som de utövar över sig själva?
Mill (1869) inser dock att detta ideal inte alltid är tillämpbart i praktiken. ”Folkviljan” betyder i praktiken inte hela folkets vilja utan endast den största eller mest aktiva delen av folket:
majoriteten. Folkets majoritet kan ha en vilja att förtrycka någon i deras led, ett faktum som leder till ett behov av att begränsa folkets makt över sig själv. Ett skydd från denna ”majoritetens tyranni”.
Majoritetens tyranni ses alltså som en mekanism via vilken majoritetens attityder har en påverkan på verkligheten för de rättigheter som minoriteter åtnjuter. För att kunna skydda de rättigheter som har garanterats behövs alltså ett system som antingen kan begränsa majoritetens inflytande eller förändra majoritetens attityder.
Ett vanligt sätt att begränsa majoritetens makt är via en konstitution, oftast ett skriftligt dokument som begränsar lagstiftande församlingars handlingsutrymme inom vissa områden.
Konstitutionen garanterar vissa rättigheter som lagstiftning och myndighetsbeslut sedan måste förhålla sig till. Nationella domstolar kan sedan via lagprövning se till att deras tolkning av konstitutionen är förenlig med nya lagar och beslut. Tushnet (2008) har konstruerat en kategorisering av olika konstitutionella lagprövningssystem som ger mer nyans än tidigare analyser inom området. Enligt Tushnets typologi finns två extremfall. Det ena är när domstolarnas tolkning av konstitutionen räknas som suverän, ett starkt lagprövningssystem som syftar till att skydda från majoritetens tyranni. I detta system kan domstolarna stoppa lagstiftning eller myndighetsbeslut helt om de bedöms vara okonstitutionella. På andra kanten finns system som istället prioriterar folksuveräniteten genom att tillåta de nationella parlamenten fritt handlingsutrymme utan lagprövning.
Tushnet (2008) definierar ett tredje system mellan de båda extremfallen. Detta system har liksom det första systemet konstitutionell lagprövning, men med svagare begränsningar för den lagstiftande församlingen. Det ser till både folksuveräniteten och majoritetens tyranni och ger således nyans till kategoriseringen. Detta svagare system skyddar rättigheter från majoritetens tyranni främst diskursivt, genom att domstolarna ger utlåtanden kring beslut och lagar. Olika modeller för domstolarnas inflytande finns inom det svagare systemet. Dessa diskuteras vidare i teoridelen. Tushnets lagprövningssystem beskriver de praktiska lösningar som finns för att hantera ddilemmat Mill (1869) beskriver. Skall folksuveräniteten prioriteras, eller skall minoriteter skyddas från denna majoritetens tyranni?
Dahl gjorde 1957 en studie av lagprövningen i USA, vars system är ett typexempel på det starkare lagprövningssystemet (Tushnet, 2008). Dahls studie fann att Högsta domstolen ofta bestämmer i linje med majoritetens vilja angående om nya lagar ska tolkas som konstitutionella eller ej. En tänkbar anledning till detta är att domstolarna är beroende av majoritetens och demokratiskt tillsatta institutioners välvilja för att behålla sin legitimitet. Det krävs även att myndigheter som polisen är på domstolarnas sida för att domstolarnas beslut ska kunna
4 appliceras i praktiken. I ett svagare system där domstolar endast kan uttala sig om nya lagar och myndighetsbeslut utan att stoppa dem är det tänkbart att domstolarna kan vara mer frispråkiga.
Istället kan domstolar i dessa system få sin legitimitet från andra källor. (Dahl, 1957)
Ungern är ett exempel på hur konstitutionella domstolar kan begränsas om de förlorar sitt folkstöd. Den nya konstitutionen 2012, skapad av premiärminister Viktor Orbáns parti Fidesz, tog sikte både på den konstitutionella domstolen och vanliga domstolar. Resultatet var en kraftig begränsning av vad som tidigare hade varit en av de mest aktivistiska domstolarna i världen.
Rumänien är ett annat exempel, där regeringen till och med hotat vissa av den konstitutionella domstolens domare till livet. (Gardbaum, 2015)
Frågan är då om de svagare systemen klarar av att skydda rättigheterna i praktiken. Intuitivt kan det verka som att starkare system där möjligheten finns att faktiskt stoppa lagar är mer effektivt.
Page, Shapiro och Dempsey (1987) har dock kommit fram till att det allmännas attityder påverkas i stor grad av uttalanden från experter inom ämnet. Författarna föreslår att mekanismen bakom detta är att experterna har stor erfarenhet inom frågan samtidigt som de inte har en partipolitisk infallsvinkel och kan ses som neutrala. Domarnas expertis inom det juridiska fältet bör alltså i svagare lagprövningssystem kunna leda till att lagar som skyddar rättigheter blir mer populära. I starkare system är det däremot möjligt att domarna inte kan använda sin expertis på samma sätt, på grund av hänsynstaganden till legitimiteten.
Tushnets typologi verkar presentera dilemmat där folksuveränitet ställs mot skyddet av minoriteters rättigheter som olösligt. Starkare lagprövningssystem prioriterar skydd mot majoritetens tyranni, parlamentariska suveränitetssystem prioriterar folksuveränitet och svagare lagprövningssystem är en kompromiss som ger avkall på såväl folksuveränitet som skydd för minoriteter. Det behöver dock inte vara så. Som diskussionen ovan illustrerar finns det teoretiska argument för att svagare lagprövningssystem fungerar i princip lika bra som de starkare för att skydda från majoritetens tyranni. Samtidigt är svagare system bättre på att värna om folkviljan.
Varför ska man då bry sig om det här med rättigheter alls? Varför ska man bry sig om majoritetens tyranni? Lagprövningssystemen har fått sina namn på grund av att de är tänkta att vara ett starkt respektive svagt skydd för rättigheter i praktiken (Kavanagh, 2015). Om det visar sig att det starkare systemet inte är bättre på att skydda rättigheter från majoritetens tyranni än det svagare systemet bör det i princip vara bättre att använda ett svagare system, eftersom detta också har fördelen att värna folksuveräniteten. De svagare systemen har även fördelen att vara mer flexibla då den lagstiftande församlingen har möjlighet att ändra hur konstitutionen ska tolkas på kort sikt, till skillnad från de starkare systemen som endast kan göra det på lång sikt.
Det finns även ekonomiska skäl för att vilja skydda mänskliga rättigheter. Ekonomerna Blume och Voight (2007) kommer till exempel fram till att rättigheter kan hjälpa till att öka produktivitet och investeringar. Det författarna kallar för grundläggande mänskliga rättigheter har en positiv effekt på investeringar, medan författarnas s.k. sociala rättigheter har en positiv effekt på produktiviteten. Författarna kommer också fram till att skydd av rättigheter aldrig har negativa effekter på ekonomiska variabler. Det finns alltså ett mycket starkt ekonomiskt argument för varför mänskliga rättigheter ska skyddas.
I denna uppsats kommer frågan om hur väl konstitutionella lagprövningssystem kan skydda från majoritetens tyranni att undersökas. Resten av inledningen kommer i 1.1 hantera teoretiska
5 modeller kring de konstitutionella lagprövningssystemen och kategoriseringar av internationella mänskliga rättigheter. 1.2 tar sedan upp tidigare studier för att identifiera en forskningslucka. 1.3 diskuterar studiens syfte som är att empiriskt undersöka en uppsättning hypoteser och försöka utveckla dessa till framtida forskning. Dessa hypoteser formuleras även här utifrån teorin och tidigare forskning. Kapitel 2 diskuterar studiens metod i detalj samt de källor som data hämtats från. Kapitel 3 presenterar och diskuterar resultaten av studien. Kapitel 4 presenterar slutsatserna av studien som en utvärdering av de tre hypoteserna samt identifierar vidare utvecklingar till studien som framtida forskning kan använda.
1.1 Teoretiska kategoriseringar
Tushnet (2008) definierar som nämnt tre kategorier av konstitutionell lagprövning. Det första av dessa är det så kallade strong-form system of judicial review som jag väljer att kalla för det starkare lagprövningssystemet. I det starkare lagprövningssystemet är domstolarnas tolkning av konstitutionen slutgiltig och kan inte förändras av enkla parlamentariska majoriteter. Om den konstitutionella domstolen i ett land som använder det starkare systemet blockerar lagstiftning kan inte den lagstiftande makten i landet göra någonting åt det. Den dömande maktens tolkning av konstitutionen är den slutgiltiga. Tushnet tar upp USA samt Tyskland som typiska exempel på det starkare lagprövningssystemet (Tushnet 2008; Tushnet 2003).
Tushnets (2008) andra system kallas weak-form system of judicial review som jag väljer att kalla för det svagare lagprövningssystemet. Nya Zeeland, Storbritannien och Kanada tas upp som typiska länder med detta system. Svagare lagprövningssystem är inte beroende av att det finns en konstitution utan lagprövning kan utföras utifrån vanlig lag. Detta är fallet i både Nya Zeeland med Bill of Rights 1990 (BOR 1990) och Human Rights Act 1993 (HRA 1993) och i Storbritannien med Human Rights Act 19981 (HRA 1998). Den förenande egenskapen hos alla svagare lagprövningssystem är att lagstiftning och myndighetsbeslut kan bedömas av domstolar men domstolarna kan inte utifrån denna bedömning bestämma om lagen eller beslutet ska vara giltigt eller inte. De svagare lagprövningssystemen avses skydda rättigheter diskursivt, genom att uppmärksamma lagar som utgör inskränkningar av rättigheter och använder sig av domarnas expertis för att påverka majoritetens vilja. Psykologen Cialdini (2007) tillför en teori som stödjer antagandet att domarnas expertis är tillräcklig för att skydda rättigheter. Cialdinis teori säger bland annat att individer som är etablerade som auktoriteter med mycket kunskap i ett ämne har ett mycket stort socialt inflytande.
Tushnets (2008) tredje system, det så kallade parliamentary supremacy-systemet, kommer i uppsatsen att kallas parlamentarisk suveränitet. Som namnet antyder innebär detta system att nationella parlament inte är bundna av lagprövning från domstolar. Tanken är istället att politiker väljs från en politisk elit som frivilligt åtar sig att utöva sin makt endast inom vissa ramar. Makteliten begränsar alltså själv sin makt. Teoretiskt sett kan denna maktelit när som helst ändra sig och ta beslut helt utan hänsyn till de rättigheter som tidigare antagits. Australien är enligt Tushnet den enda stora demokratin i världen som fortfarande använder detta system.
Australien har en konstitution där endast få grundläggande rättigheter specificeras och den lagstiftande makten har stort svängrum.
1 Storbritanniens Human Rights Act 1998 bygger på Europarådets konvention, europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen). HRA 1998 syftar till att främja hur konventionen tillämpas inom Storbritannien genom att tillåta inhemsk lagprövning av frågor som rör konventionen. Innan införandet av akten fanns ingen lokal lagprövning. Alla tveksamma fall behövdes därför tas upp i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen). (Casserley. 2016)
6 Fombad (2017) identifierar ett fjärde system som ska skilja sig från Tushnets tre system.
Författaren kallar detta för ett hybridsystem, då det är tänkt att innehålla aspekter av både det starkare och svagare lagprövningssystemet. Systemet finns i Portugal, Venezuela och Colombia och karaktäriseras av att vanliga domstolar kan välja att inte tillämpa lagstiftning som bedöms strida mot konstitutionen. Endast den konstitutionella domstolen kan dock bestämma att en lag är ogiltig. De konstitutionella domstolarnas beslut är slutgiltiga i detta system liksom i Tushnets starkare lagprövningssystem, varför de behandlas som en version av det starkare lagprövningssystemet i min analys.
Skillnaden mellan Tushnets kategorier är i teorin väldefinierad. I praktiken kan det dock vara svårt att skilja på systemen. Kavanagh (2015) riktar till exempel kritik mot Tushnets påstående att Storbritannien skulle ha ett svagare lagprövningssystem. Kavanagh menar att den praktiska tillämpningen av Human Rights Act 1998 mer karaktäriserar ett starkare lagprövningssystem eftersom det nationella parlamentet sällan motsätter sig uttalanden enligt akten. Tushnet (2008) diskuterar själv ambivalensen i kategoriseringen med bland annat Japan som exempel. I Japan har domstolarna i teorin möjlighet att blockera nya lagar och myndighetsbeslut, men använder i princip aldrig detta verktyg. Sverige kan också ses som ett land med svagare lagprövning.
Lagrådet kan uttala sig om lagar men inte blockera dem (Lagrådet, u.å.). Grundlagen gäller dock alltid i Sverige och om vanlig lag tolkas strida mot grundlagen i ett specifikt fall så ska grundlagen appliceras (Skatteverket, 2019). Argumentet kan föras att vanliga domstolar således har möjlighet att etablera rättspraxis som i praktiken fungerar som ett av Tushnets starkare lagprövningssystem.
I uppsatsen kommer dock Sverige och liknande fall att behandlas som länder med svagare lagprövningssystem. Problematiken med laghierarkin kommer att uppstå i alla länder med ett svagare lagprövningssystem som har en uttalad konstitution. Detta gör inte att systemen motsvarar Tushnets starkare lagprövningssystem, utan bör istället endast ses som en starkare version av de svagare lagprövningssystemen. De har fortfarande ingen uttalad väg att upphäva lagstiftning, endast tvinga den att revideras. Fall såsom Japan, som i teorin ser ut på ett sätt men som i praktiken agerar på ett annat, behandlas som systemen har designats i teorin. Under antagandet att domstolar i länder med starkare system måste ta sin legitimitet i akt vid lagprövning kommer de ändå i praktiken att, liksom Japan, lämna sina starkare verktyg oanvända. Därmed kommer de starkare systemen ofta se ut som svagare system. Därför måste avgränsningen göras att endast den teoretiska designen av lagprövningssystemet tas i akt i analysen i denna uppsats. Tidigare studiers argumentation kring ländernas indelning i Tushnets kategorier användes när urvalet inför studien i denna uppsats gjordes.
Olika länder kan alltså skilja sig åt i hur lagprövningssystemet ser ut. De skiljer sig även åt i vilka rättigheter som har ett konstitutionellt skydd och även hur detta skydd formuleras. Det praktiska skyddet kan även variera för olika rättigheter. Som exempel kan yttrandefriheten tänkas vara enklare att skydda i praktiken än en rättighet för alla medborgare till husrum. För att kunna jämföra de rättigheter som garanteras i olika länder krävs alltså en teoretisk utgångspunkt för kategorisering av rättigheter.
Internationella mänskliga rättigheter sprider normer till många länder, vilket i sin tur gör internationella jämförelser möjliga av hur väl specifika rättigheter skyddas. Internationella normer för mänskliga rättigheter är således mycket användbara för extensiva internationella studier. Många metoder finns för att kategorisera mänskliga rättigheter för att kunna göra en
7 sådan internationell analys. Donnelly (1986) beskriver som exempel att FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (UDHR) brukar kategoriseras enligt:
1. Medborgerliga och politiska rättigheter 2. Ekonomiska rättigheter
3. Sociala rättigheter 4. Kulturella rättigheter
Donnelly (1986) presenterar även en alternativ indelning som är mer nyanserad. Denna indelning presenteras i tabell 1 nedan. Detta är den huvudsakliga indelning som kommer att användas i denna uppsats. Utöver antagandet att de olika kategorierna skyddas olika väl kan de även kräva olika hänsynstaganden vid analys. Könsjämlikhet i skyddet av politiska rättigheter kan exempelvis inte förstås utan hänsyn till förekomsten av könskvoteringar i nationella parlament (Dahlerup, 2009). För en jämförande analys innebär detta i praktiken att olika rättigheter analyseras var för sig, snarare än tillsammans.
Tabell 1: Donnellys indelning av mänskliga rättigheter
Kategori Innebörd
Personliga rättigheter Rätten till liv, nationalitet, skydd mot grym behandling, diskriminering, etc.
Juridiska rättigheter Rätten till rättvisa och opartiska rättegångar, oskyldighet tills motsatsen bevisats, etc.
Medborgerliga rättigheter Yttrandefrihet, religionsfrihet, åsiktsfrihet, etc.
Uppehällesrättigheter Rätten till mat, hälsa, rimlig levnadsstandard, etc.
Ekonomiska rättigheter Rätten att arbeta, äganderätt, socialförsäkring, etc.
Sociala och kulturella rättigheter Rätten till utbildning, val av giftermålspartner, etc.
Politiska rättigheter Rätten till fria och rättvisa val, deltagande i politiken.
Även politiska aspekter av medborgerliga rättigheter.
Källa: Donnelly 1986
1.2 Tidigare studier
Några tidigare studier har tillämpat Tushnets typologi, särskilt i analyser av den svagare typen av lagprövning. Lavapuro, Ojanen och Scheinin (2011) undersöker hur Finlands lagprövningssystem har gått från att vara karaktäriserat av parlamentarisk suveränitet till att anta karaktären av ett svagare lagprövningssystem. Hirschl (2011) undersöker de nordiska länderna Danmark, Finland, Sverige, Norge och Island med syftet att bygga teori inom hur internationell lag påverkar inhemsk konstitutionalism, där den nordiska konstitutionella metoden beskrivs som ”the true, genuine, weak-form judicial review.” Weill (2012) argumenterar i ett inlägg i debatten om Israels grundlag för att Israel sedan grundlagens införande har varit ett exempel på Tushnets svagare lagprövningssystem. Colón-Ríos (2014) argumenterar för att typologin behöver utökas. I samband med detta beskriver författaren bland annat hur Ecuador gick över från ett svagare lagprövningssystem till ett starkare 1993.
Gemensamt för de ovan nämnda studierna är att de beskriver de svagare lagprövningssystemen som de är och om landet har ett sådant system. De undersöker dock inte hur väl det svagare lagprövningssystemet skyddar rättigheter i praktiken. Prestationen undersöks heller inte i relation till de starkare systemen. Detta är den forskningslucka som studien i denna uppsats ämnar ta ett första steg för att fylla.
Gardbaum (2015) undersöker hur väl olika konstitutionella designer fungerar i nya demokratier, där bland annat motreaktioner mot kraftigt aktivistiska domstolar identifieras. De motreaktioner
8 som har skett i Ungern och Rumänien har redan diskuterats i inledningen. Utöver detta finns exempel även i Sydafrika, som trots de motreaktioner som skett verkar ha kunnat behålla ett starkare lagprövningssystem. Egypten, Turkiet och Sri Lanka behandlas också. Författaren för argumentet att det är viktigt att balansera hur parlamentets makt begränsas med provokationsrisken i stater som befinner sig i en övergång mellan ett auktoritärt och ett mer demokratiskt statsskick. Svagare lagprövningsmodeller förslås därför som en möjlig konstitutionell design för att göra den demokratiska övergångsprocessen enklare.
Polen och Rumänien identifieras bland annat som exempel på länder med svagare lagprövningssystem i Gardbaums (2015) studie. Irland identifieras också som ett mycket intressant fall, där de likt Storbritannien har en Human Rights Act enligt vilken lagprövning sker enligt ett svagare lagprövningssystem. Den irländska konstitutionen innehåller även rent inhemska rättigheter som skyddas enligt ett starkare lagprövningssystem.
Den kanske mest inflytelserika studien kring hur lagprövningssystem presterar i praktiken är Dahls studie från 1957 som diskuterades i inledningen. Denna kommer som nämnt fram till att Högsta Domstolen i USA ofta bestämmer i linje med majoritetens vilja. Flera studier bygger vidare på Dahls för att vidare utvärdera den amerikanska starkare lagprövningsmodellens prestationer. Friedman (2004) undersöker exempelvis Högsta Domstolens prestationer med syftet att bilda ny teori kring lagprövning. Friedman kommer fram till att domstolens beslut når fram till ett jämviktsläge över tid. När ett första beslut tas i en fråga startas en samhällelig debatt, där frågan oundvikligen kommer att komma tillbaka till högsta domstolen om beslutet inte stöds av folket. När frågor kommer tillbaka till högsta domstolen igen kommer attityder att förändras.
Dessa kan antingen vara domstolens egna eller folkets. Enligt denna mekanism kommer attityderna att konvergera tills högsta domstolen och folket är överens om hur konstitutionen ska tolkas. Friedmans studie ger alltså ett alternativt synsätt på Dahls studie, där mekanismen som gör att högsta domstolen röstar i linje med folket så pass ofta inte nödvändigtvis behöver bero på legitimitetsfrågor. Istället beror det på att lagprövningen i sig, oavsett vad resultatet blir, skiftar befolkningens attityder på lång sikt. Således kan argumentet föras att de starkare lagprövningssystemen faktiskt bör skydda rättigheter bättre än de svagare systemen i praktiken.
Detta ger plats för alternativa hypoteser i min studie.
För att kunna utvärdera hur väl lagprövningssystemen skyddar rättigheter i praktiken måste rättigheterna mätas på något sätt. Många studier gör ansatser för detta. En av dessa är Hathaways (2002) studie som undersöker i vilken grad länder följer de internationella fördrag för mänskliga rättigheter som de ratificerat. För att göra detta undersöker författaren fem olika rättigheter. Hathaway använder sig dels av etablerade mått på hur väl rättigheterna skyddas (till exempel index från Freedom House), och mått på utfallet av rättigheten (proportionen av kvinnliga ledamöter i nationella parlament). Studien kommer fram till att det finns starka incitament för att ratificera internationella fördrag för mänskliga rättigheter men inte lika starka incitament för att faktiskt följa dem när de väl är ratificerade. Därför verkar empiriska analyser peka på att internationella rättighetsfördrag inte har någon särskilt stor inverkan på praktiken. I en senare studie pekar Hathaway (2007) dock ut att internationella fördrag om mänskliga rättigheter har effekter på faktiskt beteende i länder med starkare demokratiska institutioner. I min studie kommer en metod inspirerad av Hathaways (2002) studie att användas. Hur detta sker och de fem rättigheter som författaren diskuterar kommer att diskuteras djupare nedan i kapitel 2 nedan.
9 1.3 Syfte och hypoteser
Diskussionen angående teori och tidigare studier kan nu leda fram till formuleringen av en uppsättning preliminära hypoteser som ska testas av studien i denna uppsats. Dahls (1957) studie verkar visa att de starkare lagprövningssystemen som exempelvis USA har alltid kräver hänsyn till majoritetens vilja för att behålla sin legitimitet. I förlängningen krävs legitimiteten för domstolarnas överlevnad. Frågan är hur detta förhållande ser ut för de svagare lagprövningssystemen. Hypoteserna presenteras först formulerade som en mening och förklaras sedan i mer detalj.
- Hypotes 1: De svagare lagprövningssystemen är bättre eller lika bra som de starkare lagprövningssystemen på att skydda rättigheter.
Den första hypotesen tänker sig att de svagare lagprövningssystemen är bättre eller lika bra som de starkare lagprövningssystemen på att skydda rättigheter när attityderna till rättigheterna är negativa. Detta grundar sig alltså i Dahls (1957) studie där antagandet är att domstolar i länder med starkare lagprövningssystem måste ta hänsyn till sin popularitet vid lagprövning.
Domstolar i länder med svagare lagprövningssystem skulle då kunna undvika detta och vara mer aktivistiska. Enligt den första hypotesen är denna mekanism tillräckligt stark för att fördelen med det starkare lagprövningssystemet försvinner. Stämmer denna hypotes så bör ingen skillnad ses mellan starkare och svagare system när befolkningens attityder är negativa till rättigheten. Alternativt kommer de svagare systemen att uppvisa ett bättre skydd i dessa fall.
Vid positiva attityder bör systemen se ungefär likadana ut.
- Hypotes 2: De starkare lagprövningssystemen är bättre än de svagare lagprövningssystemen på att skydda rättigheter.
Den andra hypotesen utgår från Friedmans (2004) teori kring det amerikanska lagprövningssystemet och menar att de starkare lagprövningssystemen är bättre än de svagare lagprövningssystemen på att skydda rättigheter på lång sikt genom att skapa en konvergens mot en gemensam attityd till konstitutionen. Det starkare systemet har samtidigt möjlighet att på kort sikt stoppa attityder som är oförenliga med konstitutionen och att på lång sikt förändra dessa attityder. Därför bör det starkare lagprövningssystemet också påvisa starkare skydd för rättigheter än det svagare systemet när attityderna är negativa. Stämmer detta utgör valet mellan det starkare och svagare systemet förstås den grundläggande avvägningen mellan skydd från majoritetens tyranni och skydd för folksuveräniteten på kort sikt. Vid positiva attityder bör systemen se ungefär likadana ut.
- Hypotes 3: Varken det starkare eller det svagare lagprövningssystemet är ett effektivt sätt att skydda rättigheter.
Australien inkluderas även i analysen som ett parlamentariskt suveränitetssystem. Jämförelsen med Australien blir intressant utifrån dessa hypoteser för att utvärdera om det finnas någon skillnad mellan att ha ett konstitutionellt lagprövningssystem och att inte ha ett lagprövningssystem alls. Australien ligger alltså till grund för en tredje hypotes som säger att varken det starkare eller det svagare lagprövningssystemet är ett effektivt sätt att skydda rättigheter. Hypotesen menar alltså att lagprövning i sig, oavsett hur systemet är utformat, inte kan skydda rättigheter. Båda lagprövningssystemen antas i denna hypotes utsättas för samma legitimitetsöverväganden, vilket gör att de båda förlorar sin effektivitet. Gardbaums (2015)
10 beskrivningar av motreaktionen som skedde i Rumänien mot det svagare lagprövningssystemet där ger trovärdighet till denna hypotes.
Syftet med studien är alltså att undersöka dessa tre hypoteser empiriskt i olika fall och för olika rättigheter, med målet att antingen hitta belägg för eller förkasta hypoteserna. Åtminstone ska undersökningen utforska om nyanser kan observeras för att vidareutveckla hypoteserna för framtida forskning. Studien syftar till att vara ett första försök att kartlägga hur väl de svagare lagprövningssystemen presterar relativt de starkare systemen, ett område som saknar grundlig kartläggning.
2 Metod
Eftersom prestationen hos främst svagare lagprövningssystem är ett område som saknar tidigare grundliga undersökningar kommer denna studie att använda en kvantitativ strategi för att ge en första inblick. Den empiriska undersökningen har tre steg. För det första undersöks hur väl rättigheter skyddas i praktiken. För det andra undersöks hur befolkningens attityder till dessa rättigheter ser ut. För det tredje undersöks om en lagprövningsmekanism existerar inom landet.
Det går inte att säga att ett system skyddar en rättighet dåligt om systemet inte avses skydda denna rättighet. I uppsatsen sägs ett land ha en lagprövningsmekanism om landet både har ett explicit konstitutionellt skydd för den givna rättigheten och dessutom har ett svagare eller starkare lagprövningssystem.
Därefter kan länder jämföras utifrån deras nivåer på attityd och utfall av rättigheten.
Skillnaderna utvärderas sedan utifrån de tre hypoteser som formulerades i inledningen. För att kunna göra detta krävs ett urval av rättigheter som ska undersökas. Dessa rättigheter väljs för att väl representera Donnellys (1986) kategoriseringar som beskrevs ovan.
Hathaway (2002) har som tidigare nämnt undersökt hur väl internationella fördrag för mänskliga rättigheter fungerar i praktiken. Följande fem rättigheter undersöktes i Hathaways studie: skydd från folkmord, skydd från tortyr, skydd för medborgerliga rättigheter, garanti för rättvisa rättegångar och kvinnors politiska rättigheter. Min studie kommer inte att inkludera skyddet från folkmord, då attityderna kring folkmord antas vara negativa överallt. Istället inkluderas ett mått för jämlikhet för HBTQ-personer.
Vissa av de operationella mått som Hathaway (2002) använde för att utvärdera skyddet av rättigheter är användbara även i min studie. Jag kommer således att hämta inspiration från Hathaways undersökning. Alla metodologiska val som författaren gör är emellertid inte tillämpliga i min studie. Det råder en relativ knapphet i tillgången till data om attityderna.
Dessutom finns de index som Hathaway använt inte från senare år, vilket innebär att andra operationella mått måste hittas. Betydande avsteg från Hathaways metod måste alltså göras.
Exakt hur rättigheterna och attityderna till rättigheterna har operationaliserats diskuteras nedan i enskilda avsnitt för varje rättighet.
Tabell 2 nedan visar en sammanfattning av de rättigheter som min studie kommer att undersöka, vilka mått som används för deras utfall och de attityder som finns kring dem, samt urvalet av länder som gjorts för varje individuell rättighet. De olika rättigheterna delas även här in i Donnellys (1986) kategorier. På grund av datatillgängligheten i de olika databaser som använts måste urvalet av länder variera mellan de olika rättigheterna.
11
2 Rättigheten i sig är en politisk rättighet. Den används dock som en operationalisering för att skatta hur väl rättigheten att få leva ihop med vem som helst utan att diskrimineras skyddas.
Tabell 2: Sammanfattning av mått och urval Urval
Rättighet Mått Kategorisering Attityd Mått Starkare
lagprövning
Svagare lagprövning
Parlamentarisk suveränitet
Skydd från tortyr Förekomst av tortyr
Personliga rättigheter
Kan tortyr vara rättfärdigat under
vissa förhållanden?
Amnesty
International Tyskland, USA Kanada,
Storbritannien Australien
Medborgerliga rättigheter
Omkonstruerat index från Freedom House och Varieties of
democracy
Medborgerliga rättigheter
Är medborgerliga
rättigheter viktiga i en demokrati?
World Values Survey
Colombia, Ecuador, Japan,
Sydafrika, Tyskland, USA
Nya Zeeland, Polen, Rumänien,
Sverige
Australien
Rättvisa rättegångar Hathaways index Juridiska rättigheter
Tillit till nationella domstolar
World Values Survey
Colombia, Japan, Sydafrika, Tyskland, USA,
Venezuela
Norge, Nya Zeeland, Polen,
Rumänien, Sverige
Australien
Kvinnors politiska rättigheter
Proportion av kvinnliga politiker
i nationella parlament
Politiska rättigheter
Är män bättre lämpade som politiker än
kvinnor?
World Values Survey
Colombia, Ecuador, Japan,
Sydafrika, Tyskland, USA
Nya Zeeland, Polen, Rumänien,
Sverige
Australien
HBTQ-personers rättigheter
Politisk makt hos HBTQ-grupper
Sociala och kulturella rättigheter2
Tolerans till HBTQ-grupper
World Values Survey
Colombia, Ecuador, Japan,
Sydafrika, Tyskland, USA
Nya Zeeland, Polen, Rumänien,
Sverige
Australien
Källa: Freedomhouse.org, 2014; Coppedge et al. 2019a, Inglehart et al. 2014, Amnesty International 2014, Hathaway 2002; Donnelly 1986.
12 Eftersom alla konstitutioner inte avses skydda alla rättigheter måste också konstitutionerna i sig observeras. Om ett land inte skyddar en rättighet i konstitutionen innebär det att lagprövningssystemet inte skyddar den rättigheten. Om det då visar sig att rättigheten i praktiken skyddas dåligt indikerar inte detta att lagprövningssystemet i sig har misslyckats.
Landet har helt enkelt ingen lagprövningsmekanism för den rättigheten. Därför kan endast länder som har lagprövningsmekanismer för rättigheterna jämföras och utvärderas utifrån den första och andra hypotesen som handlar om effekten av olika typer av lagprövning. Länder som inte har lagprövningsmekanismer för rättigheten kan fortfarande vara intressanta att inkludera i analysen. Detta på grund av den tredje hypotesen som menar att varken det starkare eller svagare lagprövningssystemet är ett effektivt sätt att skydda rättigheter. Om det ser ut som att ett land utan lagprövningsmekanism har lika bra eller bättre skydd än ett land med lagprövningsmekanism talar detta för den tredje hypotesen.
Australien är ett fall som vid första anblick kan verka irrelevant att inkludera då ett parlamentariskt suveränitetssystem används där. För att utvärdera rättighetsskyddet utifrån den tredje hypotesen är dock Australien intressant. Landet saknar lagprövningsmekanism för samtliga rättigheter och är alltså en bra jämförelse med länder som har lagprövningsmekanismer.
För många länder i materialet saknas data för de variabler som krävs för min analys. På grund av detta kan inte tillräckligt många analysenheter inkluderas för att tillåta användandet av mer avancerade statistiska metoder, till exempel regressionsanalyser. Statistisk signifikans i sambanden som hittas kan alltså inte fastställas. Istället används deskriptiv statistik av de fall där tillräckliga data finns tillgängliga för att göra jämförelser mellan länder med olika nivåer av attityder och skydd.
För att kunna skatta om skillnaderna mellan länderna är stora används en empirisk nivåskattningsstrategi enligt en s.k. populationsstrategi (Esaiasson et al., 2017). Hela urvalet av länder som finns tillgängliga i de databaser som har använts för respektive mått används som en jämförelsepunkt. Populationens standardavvikelse används som en jämförelsepunkt för att se om skillnader är stora, och medelvärde samt min och max-värden används för att skatta om nivån på rättighetsprestation och attityder i sig är hög eller låg.
Attityderna till tortyr kan användas som ett exempel på hur dessa jämförelsepunkter har konstruerats. Här har de 21 länder som inkluderats i Amnesty Internationals studie behandlats som hela populationen. 36,05% är här medelvärdet av punktskattningarna för varje lands befolknings åsikt om tortyr kan vara rättfärdigat. Standardavvikelsen är 22,26%. I det land som hade minst acceptans för tortyr skattades 12% av befolkningen vara av åsikten att tortyr kunde rättfärdigas. I det land som hade störst acceptans låg samma skattning på 74%. (Amnesty International, 2014)
Två av Donnellys (1986) kategorier undersöks inte i denna studie. Dessa är ekonomiska rättigheter och uppehällesrättigheter. Detta beror delvis på att attityderna till denna typ av rättighet väldigt sällan undersöks, förmodligen då de inte antas vara särskilt kontroversiella.
Det är förmodligen svårt att få någon att till exempel säga att alla inte ska ha rätten till någonstans att bo.
Resten av detta kapitel består av ett avsnitt som diskuterar de källor som har använts för data.
Därefter diskuteras måtten som används för attityder och utfall under ett individuellt avsnitt för varje enskild rättighet.
13 2.1 Data
Data samlas in från en mängd olika databaser samt undersökningar av icke-statliga organisationer (NGOs, från engelskans non governmental organisation). Till att börja med används Comparative Constitutions Project (CCP) (Zachary, Ginsburg och Melton, 2014) för att undersöka om de rättigheter som undersöks finns skyddade i ländernas respektive konstitutioner. CCP publicerar även en tidsserie för alla konstitutionella förändringar och nya konstitutioner som har skapats sedan 1789. Hur väl rättigheterna skyddas operationaliseras med hjälp av mått från fyra databaser: Varieties of Democracy (V-Dem) (Coppedge et al. 2019a), CIRI Human Rights Data Project (CIRI) (Cingranelli, Richards och Clay, 2014), Freedom in the World (Freedomhouse.org, 2014) och Inter-Parliamentary Union (IPU) (Inter- parliamentary Union, 2019). De attityder som ländernas befolkningar har gentemot rättigheterna som undersöks mäts med hjälp av World Values Survey (WVS) (Inglehart et al.
2014) samt en studie utförd av Amnesty International (2014) som mätte befolkningens attityder till tortyr i olika länder.
CCP undersöker om konstitutioner innehåller 117 olika rättigheter som i data representeras av ca 150 separata variabler. Databasen visar alltså om rättigheterna skyddas de jure, snarare än de facto. CCP:s databas innehåller majoriteten av världens konstitutioner mellan 1789 och 2013 för i princip varje år däremellan. Beaktansvärda undantag till detta inkluderar Sveriges och Colombias respektive grundlagar som inte finns under senare år. Här har istället grundlagens fulltext använts som källa från databasen World Constitutions Illustrated (HeinOnline, 2010).
Nya Zeelands BOR 1990 och HRA 1993 behandlas inte heller som konstitutionella dokument av CCP. De rättigheter som skyddas i Nya Zeeland räknas således inte heller som konstitutionella. Eftersom min studie räknar Nya Zeeland som ett land med svagare konstitutionellt lagprövningssystem och BOR 1990 samt HRA 1993 är de dokument som den konstitutionella lagprövningen utgår från kommer dessa att behandlas som fullvärdigt konstitutionellt skydd med dokumenten själva som källor.
V-Dem:s databas används för att mäta många av de rättigheter som enligt CCP finns skyddade i konstitutionen. V-Dem innehåller data av 6 olika typer, de så kallade typ A*, A, B, C, D och E. De mest relevanta data för min studie är typ C då dessa är baserade på expertintervjuer som handlar om situationen de facto i landet. De andra datatyperna använder källor från en tredje part på något sätt. Användbarheten av dessa måste således utvärderas från fall till fall. D-data är index som konstruerats av andra variabler inom V-Dem. Variablerna är oftast C-variabler, vilket gör även D-variablerna användbara i min studie. (Coppedge et al. 2019c). De specifika frågor som ställts för att mäta rättighetssituationen diskuteras djupare vid varje specifik rättighet.
CIRI är en databas som kodar kvalitativa rapporter från USA:s utrikesdepartement angående mänskliga rättigheter i praktiken, de facto, i olika länder. Denna databas innehåller data mellan 1981 och 2011 angående fysisk/kroppslig integritet, rörelsefrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet, arbetares rättigheter, kvinnors rättigheter, samt den dömande maktens självständighet.
Faktumet att den enda källan är en offentlig myndighet i USA kan tänkas väcka misstankar om tendenser hos data, att USA skulle ha politiska incitament att förvränga resultaten och att de därför inte skulle vara tillförlitliga mått på den mänskliga rättighetssituationen i landet.
Hafner-Burton (2013) erkänner att USA inte är ett perfekt land när det kommer till mänskliga rättigheter, med problem där trupper och ledare i exempelvis Irak och Afghanistan har begått kränkningar av mänskliga rättigheter. USA har också underlåtit att ratificera vissa
14 internationella fördrag om mänskliga rättigheter samt har inte gett den internationella brottsmålsdomstolen någon jurisdiktion. Trots detta menar Hafner-Burton att USA gör ett mycket stort jobb i att främja mänskliga rättigheter internationellt. Därför argumenterar jag för att det är troligt att rapporter från USA:s utrikesdepartement ändå är relativt trovärdiga.
Hathaway (2002) tar också upp vidare argument till utrikesdepartementets fördel, nämligen att deras bedömningar bara skiljer sig marginellt från oberoende organisationer såsom Amnesty International.
Freedom in the World (Freedomhouse.org, 2014) är en studie som publiceras av Freedom House och består av två index angående politiska rättigheter och medborgerliga rättigheter som består av en mängd indikatorer. Dessa index slås sedan ihop för att få en helhetsbild av frihetssituationen i ett land. Baserat på detta tilldelas varje land ett av betygen fritt, delvis fritt eller ofritt. Figur 1 visar en karta över resultaten från undersökningen 2019.
Figur 1: Resultat från Freedom in the World 2019. Grönt innebär fritt, gult innebär delvis fritt, lila innebär ofritt.
Källa: Freedomhouse.org, 2019.
Viss kritik har historiskt sett riktats mot Freedom House. Landman (2004) menar till exempel att det finns bristande insyn i hur indexet konstrueras samt att det inte är tillräckligt nyanserat för att kunna göra jämförelser mellan industrialiserade, rika länder. Herman och Chomsky (1988) menar även att bedömningarna ofta är politiskt snedvridna och att de skulle fungera som inofficiell propaganda för USA:s intressen. Freedom house har dock ändå en av de mer fullständiga databaserna som finns för denna typ av frågor (Landman, 2004), så det kan ändå vara relevant att använda den.
IPU (Inter-Parliamentary Union, 2019) är en internationell organisation för nationella parlament med målen att främja demokratiska institutioner och värden. De publicerar data om olika frågor, till exempel proportionen unga politiker i nationella parlament och proportionen av kvinnliga politiker i nationella parlament. De sistnämnda data används i min studie för att skatta hur väl kvinnors politiska rättigheter skyddas.
Till slut krävs även en skattning av nivån på attityderna till de rättigheter som har studerats.
WVS (Inglehart et al., 2014) undersöker attityder om många olika frågor i en stor mängd länder runt jorden. Dessa undersökningar har skett i 6 omgångar sedan 1981, där den senaste
15 omgången skedde mellan 2010 och 2014. Data täcker många intressanta områden relaterade till mänskliga rättigheter men är tyvärr långt ifrån kompletta. Långt ifrån alla länder deltar i studien och långt ifrån alla länder som deltar har deltagit under varje omgång. Även inom omgångarna har inte alla länder besvarat alla frågor. Detta leder till en knapphet av tillförlitliga data om attityder som diskuteras mer ingående nedan. Attityderna från WVS kompletteras med en studie från Amnesty International (2014) där 21 000 personer i 21 länder globalt undersöktes angående tre frågor om tortyr. En av dessa frågor var om respondenterna kände att tortyr ibland kunde vara nödvändigt och acceptabelt, vilket är den fråga som kommer användas i min studie.
2.2 Tortyr
Hur väl rättigheten till frihet från tortyr skyddas mäts med hjälp av ett index från CIRI:s databas.
Indexet bygger som tidigare diskuterats på rapporter från USA:s utrikesdepartement och är relativt onyanserat, med endast tre möjliga värden. 0 innebär att ingen tortyr förekom. 1 innebär att tortyr förekom då och då. 2 innebär att tortyr förekom ofta. (Cingranelli, Richards och Clay, 2014)
Amnesty Internationals (2014) intervjustudie används för att operationalisera attityderna som befolkningen har till tortyr. Denna studie bad respondenterna instämma starkt, instämma, inte instämma eller inte alls instämma med tre påståenden. Det tredje av dessa påståenden används som måttet för attityderna kring tortyr i min studie. Detta påstående löd ”Tortyr är ibland nödvändigt och acceptabelt för att införskaffa information som kan skydda det offentliga.”
(Amnesty International 2014). Den procentuella andelen som antingen instämde eller instämde starkt med detta påstående används i min studie som en punktskattning för hur stor del av befolkningen som ansåg att tortyr kan vara acceptabelt. Ju högre denna andel är, desto mer positiva anses attityderna vara.
Det bör nämnas att CIRI:s databas inte innehåller data efter 2011 (Cingranelli, Richards och Clay, 2014). Eftersom Amnesty Internationals studie om attityderna utfördes 2014 måste en viss skillnad i tid mellan när attityderna och utfallet mättes accepteras. Eftersom attityderna förmodligen är en mycket trögrörlig variabel är detta godtagbart.
2.3 Medborgerliga rättigheter
Två olika index används för att mäta hur väl medborgerliga rättigheter skyddas. Dessa index bygger båda på metodologin som Freedom House använder i studien Freedom in the World.
Freedom in the World är som datadelen diskuterar indelad i två index, ett för medborgerliga rättigheter och ett för politiska rättigheter. Indexet för medborgerliga rättigheter kan dock inte användas rakt av i min studie, då delar av detta index snarare handlar om juridiska, personliga, ekonomiska samt sociala och kulturella rättigheter.3 Indexet innehåller också rättigheter såsom skydd mot tortyr, vilket min studie redan undersöker som en separat rättighet.
(Freedomhouse.org, 2014)
Istället för att använda Freedom Houses index rakt av så görs istället en omräkning på de indikatorer som bedömts vara relevanta. Dessa indikatorer är fria media, fri religionsutövning, akademisk frihet, fria privata diskussioner, mötesfrihet, frihet för NGOs och fria fackföreningar.
Även rörelsefriheten bedöms vara en indikator som handlar om medborgerliga rättigheter enligt Donnellys (1986) typologi. Denna går dock inte att använda vid omräkning av Freedom Houses
3 Se bilaga 1. för en genomgång av vilken av Donnellys (1986) kategorier som Freedom in the Worlds medborgerliga rättighetsindex hanterar.
16 index då värdet på den aldrig presenteras. ’Betygen’ som Freedom House ger länderna i de respektive indikatorerna räknas ihop. Proportionen av det maximala möjliga betyget blir sedan varje lands värde på det index som jag använder.4
Indexet från Freedom House har som redan nämnts kritiserats på grund av att det inte är tillräckligt nyanserat för att tillåta jämförelser mellan rikare, industrialiserade länder (Landman, 2004). För att tillhandahålla ett alternativ skapas ett andra index med mått från V-Dem:s databas på de koncept som Freedom Houses index är konstruerat utav. Detta nya index har även fördelen att rörelsefriheten kan inkluderas i analysen eftersom V-Dem presenterar ett mått på denna. Variablerna från V-Dem mäter: yttrandefrihet, religionsfrihet, situationen för organisationer såsom intressegrupper, sociala rörelser, NGOs m.m. och till sist rörelsefrihet.
Värdet på det andra indexet beräknas enligt samma princip som det första, där värdet blir en proportion av det högsta möjliga betyget.5 (Coppedge et al. 2019b)
WVS:s undersökningar från den sjätte omgången används för att mäta attityderna till medborgerliga rättigheter. Respondenterna har här värderat på en skala från 1 till 10 hur viktiga medborgerliga rättigheter är i en demokrati. 1 innebär att de inte alls är viktiga och 10 innebär att de är helt väsentliga. Måttet innebär således en sammanvägd attityd till medborgerliga rättigheter som helhet, vilket passar studien då måtten för skyddet för rättigheterna också är en sammanvägd bild av medborgerliga rättigheter. (Inglehart et al., 2014)
Det bör även här nämnas att Freedom in the World inte började presentera sina index separat föränn 2014 (Freedomhouse.org, 2014). Eftersom WVS:s tredje omgång var mellan 2010 och 2014 måste en viss skillnad i tid mellan att måttet på attityderna togs fram och att måttet på utfallet togs fram. Det är troligen inget stort problem eftersom attityderna liksom de angående tortyr förmodligen är trögrörliga. Det andra indexet undviker dock detta problem helt då V- Dem presenterar data under hela tidsperioden. Här konstrueras indexet istället individuellt för varje land vid det år då WVS utfördes i det landet.
2.4 Rättvisa rättegångar
Ett index konstruerat av Hathaway (2002) används för att mäta hur rättvisa ett lands rättegångar är.6 Detta index bygger, liksom CIRI:s databas, på USA:s utrikesdepartements mänskliga rättighetsrapporter. Indexet löper alltså samma risk att vara politiskt vinklat som CIRI, men bör också enligt samma argument baserat på Hafner-Burton (2013) vara tillräckligt opartisk för att vara användbar i min studie. Hathaways index bygger på tio egenskaper hos rättvisa rättegångar identifierade i en mängd internationella fördrag, däribland FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och Europakonventionen. Dessa egenskaper är: ett självständigt och opartiskt rättsväsende, rätten till en advokat, rätten till försvar, oskuldspresumtion, rätten att överklaga, rätten till en tolk, skydd från retroaktiv lagstiftning, offentliga rättegångar och till sist preskriptionstid för brott. Indexet är på en skala från 1 till 4 där ett högre värde indikerar mindre rättvisa rättegångar. (Hathaway, 2002)
Attityderna i denna rättighet mäts med data från WVS:s tredje omgång som pågick mellan 1995 och 1999. Respondenterna ombads i denna omgång att skatta hur stort förtroende de hade till rättssystemet. Detta på skalan mycket, ganska mycket, inte så mycket eller inte alls. Jag har därefter slagit ihop den procentuella andelen som svarade att de hade antingen mycket eller
4 Bilaga 2 visar beräkningarna för båda indexen för alla länder i urvalet.
5 Se not 4.
6 Hela indexet för åren 1994 och 1997 finns tillgängligt i bilaga 3.
17 ganska mycket förtroende i rättssystemet. Denna andel används därpå som en punktskattning av hur positiva landets attityder till rättssystemet är. WVS:s tredje omgång har ett något annorlunda urval av länder vilket är anledningen till att urvalet här är något olikt från de andra rättigheterna.
Av de år som Hathaways (2002) index finns kodat är endast åren 1994 och 1999 relevanta för min studie. Om attityden från WVS mättes mellan dessa år används medelvärdet av indexet från 1994 och 1999.
Vid en första anblick kan användandet av attityden till rättssystemet i sig, snarare än åsikten om det ska finnas rättvisa rättegångar eller ej, verka ge upphov till validitetsproblem. Attityden verkar helt enkelt mäta någonting annat än vad den teoretiskt sett borde. Beroende på hur attityderna uppstår borde dock dessa attityder kunna användas i analysen. Attityderna kan tänkas uppstå enligt två modeller, antingen ex post eller ex ante domstolarnas prestationer.
Uppstår attityderna enligt modell 1 ex post innebär detta att attityderna är en reaktion på dålig prestation från domstolarna. Figur 2 visar ett kausalitetsdiagram för hur detta samband är tänkt att fungera. Ju bättre domstolen presterar, desto mer positiva blir attityderna. Det kan dock även tänkas att bra, men impopulära, prestationer innebär en negativ attityd.
Uppstår istället attityderna enligt modell 2 ex ante innebär detta att attityderna på något sätt finns givna innan domstolen har utfört sitt arbete. Detta kan exempelvis vara i form av politiskt kulturella egenskaper i landet. Negativa attityder tänks sedan leda till att det blir svårare för domstolen att prestera väl, kanske på grund av att domstolen behöver arbeta hårdare för att kunna uppehålla sin legitimitet. Figur 3 visar ett kausalitetsdiagram för hur detta samband är tänkt att fungera. Ju mer positiva attityderna är, desto bättre kan domstolen prestera.
För att göra analysen möjlig kommer dessa två modeller att kontrasteras med varandra.
Verkligheten fungerar dock förmodligen som en interaktion mellan de två, där attityderna påverkar prestationen samtidigt som att prestationen påverkar attityderna.
Oavsett vilken modell som anses stämma tolkas resultaten i princip likadant. I modell 1 kan väl utförd, impopulär, lagprövning leda till negativa attityder. Om ett system i hög grad har rättvisa rättegångar men samtidigt mycket negativa attityder bör detta ses som ett tecken på att det systemet utför sin lagprövning väl. Detta tolkas i sin tur som att det lagprövningssystemet fungerar väl. I modell 2 kan negativa attityder leda till att det blir svårare för domstolarna att prestera väl. Har ett system i denna modell i hög grad mycket negativa attityder men ändå lyckas ha en hög grad av rättvisa rättegångar är det ett livskraftigt system. Lagprövningssystemet, eller någon annan utelämnad variabel, har då lyckats skydda landets rättvisa rättegångar från de negativa attityderna. Båda modellerna säger alltså att system som samtidigt har negativa attityder och rättvisa rättegångar är starka system.
Domstolens prestation Attityd
Figur 2: Sambandsriktning enligt modell 1
Domstolens prestation Attityd
Figur 3: Sambandsriktning enligt modell 2
18 Som nämndes i diskussionen i det föregående stycket kan det tänkas finnas en mängd utelämnade variabler här. Resurserna som rättssystemet har att tillgå är en av dessa. Rättssystem med tillgång till större resurser kommer förmodligen alltid att vara mer motståndskraftiga mot attitydernas inverkan enligt modell 2.
2.5 Kvinnors politiska rättigheter
Kvinnors politiska rättigheter mäts med hjälp av att undersöka andelen av politiker i varje lands nationella parlament som är kvinnor. Detta är samma operationalisering som Hathaway (2002) använde i sin studie.
Kvotering i parlament är idag ett vida spritt fenomen, kanske en av de största konstitutionella förändringarna under de senaste decennierna. Hälften av världens länder använder idag någon sorts kvoteringssystem i sina parlament. (Dahlerup, 2009). Det går således inte att förstå kvinnors politiska representation utan att förstå kvotering. Analysen måste därför ta hänsyn till om kvotering till parlamenten finns. Om kvotering existerar eller ej förklarar troligen en mycket större del av variationen i kvinnornas representation i parlamentet än vad lagprövningssystemet gör. Därför måste kvoteringen beaktas i analysen.
Attityderna mäts återigen med WVS:s sjätte omgång (Inglehart et al., 2014) där respondenterna ombads att värdera påståendet att män är bättre politiska ledare än kvinnor. Respondenterna kunde instämma starkt, instämma, inte instämma eller inte alls instämma. Liksom tidigare har den procentuella andelen som instämde starkt och instämde slagits ihop och fungerat som punktskattningen av attityden i varje enskilt land.
Utfallet, andelen kvinnor i de nationella parlamenten, presenteras för samma år som attityderna mättes av WVS.
2.6 HBTQ-personers rättigheter
Vissa begrepp måste först definieras för att effektivt kunna diskutera denna fråga. HBTQ- personer definieras här enligt RFSL (2019) som homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck. Begreppet HBTQ kan ibland breddas som HBTQI för att även inkludera intersexpersoner (RFSL, 2019). Detta görs dock inte i min studie då måtten på rättigheter i praktiken oftast inte inkluderar intersexpersoner. Heterosexuella definieras här som individer som inte faller inom definitionen av HBTQ-personer, men också personer som inte är öppna med sin HBTQ-identitet. Detta för att personer som inte är öppna med sin identitet inte heller kan diskrimineras på grund av den.
HBTQ-personers rättigheter skiljer sig från de andra rättigheterna i min studie på några sätt, dels för att Hathaway (2002) inte inkluderade denna i studien. HBTQ-personers rättighet till lika behandling handlar om rätten för varje individ att gifta sig med eller uttrycka sin könsidentitet hur de vill. Det handlar således om en social och kulturell rättighet. Attityder till HBTQ-grupper mäts ofta och finns till exempel som ett generellt mått hos WVS. Däremot är det sällsynt att trovärdiga källor finns för den praktiska rättighetssituationen inom ett land. En mängd internationella grupper publicerar breda index för den generella praktiska rättighetssituationen. Ett exempel på ett sådant mått är Spartacus Gay Travel Index (Spartacus international gay guide, 2014) som väger samman en mängd indikatorer som antingen anses förbättra eller försämra situationen för HBTQ-personer som är turister i landet. Problemet med denna typ av index, som diskuteras av bland annat Perez (2014), är dels att de organisationer som publicerar dem har ett kommersiellt intresse av att rikta turism till vissa länder. Vidare är
19 de också, som redan nämnt, inriktade främst mot turister och inte lokalbefolkningen. Dessa turister antas oftast vara européer eller nordamerikaner och kan alltså tänkas bemötas på andra sätt än lokalbefolkningen i länder utanför Europa och Nordamerika.
Istället måste alltså ett smalare mått användas för att operationalisera rättighetssituationen.
Detta görs med hjälp av ett mått från V-Dem:s databas som mäter skillnaden i politisk makt mellan HBTQ-personer och heterosexuella. Måttet är på en skala från 0 till 4 där 0 innebär att HBTQ-personer helt är uteslutna från politiken och 3 är jämlikhet mellan grupperna. 4 innebär att HBTQ-personer besitter en större politisk makt än heterosexuella. Måttet är C-data och bygger alltså på expertintervjuer angående situationen de facto.
Attityderna mäts med WVS:s sjätte omgång (Inglehart et al., 2014). Respondenterna ombads att bedöma på en skala från 1 till 10 hur rättfärdigat de anser att homosexualitet kan vara. 1 innebär här att respondenten anser att homosexualitet aldrig kan rättfärdigas och 10 innebär att respondenten anser att det alltid kan rättfärdigas. Homosexualitet är inte den enda delen av HBTQ-begreppet. Måttet bedöms ändå vara en relativt bra skattning även på hur attityder till transsexualitet och queera uttryck kan se ut.
Utfallet har mätts 2018, det vill säga några år efter att måtten på attityderna gjordes. Detta på grund av att många konstitutioner inte har haft något skydd tidigare. 2018 är till exempel efter att USA:s högsta domstol 26 juni 2015 ogiltigförklarade alla delstaters förbud mot samkönade äktenskap (Williams och Abdullah, 2015) och därmed etablerade sexualitet som en diskrimineringsgrund skyddad av konstitutionen.
3 Resultat och diskussion
I detta kapitel presenteras resultaten från studien som har beskrivits i metodkapitlet. Alla resultat analyseras sedan utifrån de hypoteser som presenterades i inledningen. Hypoteserna löd som följer:
Hypotes 1: De svagare lagprövningssystemen är bättre eller lika bra som de starkare lagprövningssystemen på att skydda rättigheter.
Hypotes 2: De starkare lagprövningssystemen är bättre än de svagare lagprövningssystemen på att skydda rättigheter.
Hypotes 3: Varken det starkare eller det svagare lagprövningssystemet är ett effektivt sätt att skydda rättigheter.
Empiriska jämförelsepunkter har tagits fram enligt populationsstrategin som diskuterades i metodkapitlet. Dessa presenteras tillsammans med de rättigheter som de är relevanta för. För varje mått presenteras medelvärde samt det minsta och största värdet i populationen för att bedöma om ett lands punktskattning är stor eller liten. Standardavvikelsen presenteras också för att bedöma om skillnaden är stor eller liten mellan två värden.
3.1 Tortyr
Tabell 3 presenterar resultaten av undersökningen av skyddet mot tortyr i länderna i urvalet.
Endast två av länderna i urvalet har konstitutionella skydd mot tortyr, Tyskland och Storbritannien7. Båda dessa är också de enda länderna i urvalet där tortyr inte förekom under
7 Storbritannien har ingen skriftlig konstitution men likt Nya Zeeland så räknas HRA 1998 som ett konstitutionellt dokument ämnat för lagprövning i denna analys.
20 den undersökta perioden. Kolumnen konstitutionellt skydd visar värdet på en binär variabel som antar värde 1 om landets konstitutionella dokument explicit förbjuder tortyr. I förekomst av tortyr innebär ett högre värde att tortyr förekommer, vilket i sin tur innebär att friheten från tortyr inte skyddas. Ju större acceptansen av tortyr är, desto mer negativa anses attityderna till skyddet från tortyr vara.
Tabell 3: Resultat om tortyr
Land Lagprövningssystem Acceptans av tortyr
Förekomst av tortyr
Konstitutionellt skydd
USA Starkare 45 1 0
Tyskland Starkare 19 0 1
Storbritannien Svagare 29 0 1
Kanada Svagare 25 1 0
Australien Parlamentarisk
suveränitet 21 1 0
Källor: Elkins, Ginsburg och Melton, 2014; Human Rights Act, 1998; Cingranelli, Richards och Clay, 2014;
Amnesty International, 2014.
Tabell 4 presenterar jämförelsepunkterna som är relevanta för tortyr. Observera att den empiriska jämförelsepunkten för förekomsten av tortyr inte säger mycket då variabeln endast kan anta tre värden.
Tabell 4: Empiriska jämförelsepunkter för tortyr Förekomst av
tortyr Attityder
Medelvärde 0,686 36,05
Standardavvikelse 0,754 20,26
Min 0 12
Max 2 74
Källor: Cingranelli, Richards och Clay, 2014; Amnesty International, 2014.
Både Tyskland och Storbritannien har mycket liknande attityder till tortyr. Båda länderna har en acceptans av tortyr som är lägre än medelvärdet i populationen som ligger på 36,05. De ligger även mindre än en standardavvikelse ifrån varandra. Eftersom befolkningen i länderna som skyddar friheten från tortyr konstitutionellt är så pass positiva mot denna rättighet kan ingenting intressant egentligen sägas utifrån den första och andra hypotesen. Det bör inte enligt dessa två finnas någon skillnad mellan lagprövningssystemen när attityderna är positiva.
Den tredje hypotesen kan dock diskuteras här. Kanada, Australien, Tyskland och Storbritannien har alla jämförbara attityder till tortyr. I både Kanada och Australien förekom dock tortyr under perioden som undersökts. Detta talar kraftigt emot den tredje hypotesen. I de länder där en lagprövningsmekanism finns för att skydda mot tortyr förekommer inte heller tortyr. I de länder där det dock inte finns en lagprövningsmekanism för att skydda mot tortyr så förekommer tortyr, oavsett hur negativa attityderna till förekomsten är.
3.2 Medborgerliga rättigheter
Tabell 5 presenterar resultatet av undersökningen av medborgerliga rättigheter. Observera att kolumnen ’konstitutionellt skydd’ här refererar till hur många av rättigheterna i indexen som skyddas konstitutionellt. Det är här alltså inte en binär variabel. Freedom Houses index innehåller 5 rättigheter medan det medborgerliga rättighetsindexet som bygger på data från V- Dem innehåller 6. USA skyddar endast 3 av dessa rättigheter och bör alltså kanske inte användas för att analysera de två första hypoteserna.
