Ett påpekande i anslutning till publiceringen av Sætrangfyndet Ekholm, Gunnar
Fornvännen 1960(55), s. 206-207
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1960_206
Ingår i: samla.raa.se
SMÄRRE MEDDELANDEN
ETT PÅPEKANDE I ANSLUTNING TILL PUBLI- CERINGEN AV S^TRANGFYNDET
P å a n n a n plats i detta häfte av F o r n v ä n n e n l ä m n a s en recension av W e n c k e Slomanns publicering av det r i k a och i n t r e s s a n t a Saätrangfyndet.
Här skola därför endast påvisas n å g r a misstag, som om de finge stå oemot- sagda, skulle k u n n a k o m m a åtskillig förvirring åstad i n o m det icke oviktiga f o r s k n i n g s o m r å d e , som rör S k a n d i n a v i e n s förbindelser med R o m a r r i k e t s östliga provinser.
Gent emot Engelstads u t t a l a n d e n i den första fyndpublikationen påvisar f ö r f a t t a r i n n a n , att det h ä r ingående glaset inte tillhör de frän Västeuropa h ä r r ö r a n d e i m p o r t v a r o r n a , u t a n k o m m e r från sydost. I stället för att s t a n n a vid detta fullt riktiga och, såsom det förefaller för en fyndpublikation av detta slag tillräckliga k o n s t a t e r a n d e , ger sig f ö r f a t t a r i n n a n in på den svära frågan om importvägen. Med r ä t t a framhålles där, h u r u fyndens fåtalighet lägga h i n d e r i vägen för s ä k r a slutsatser. Men så m y c k e t viktigare blir det då, att k ä n n e d o m verkligen tages om den s p a r s a m m a litteraturen i ämnet samt att de fynd, som finnas, bli rätt tolkade och u t t a l a n d e n a om dem rikligt refererade. I detta hänseende är det emellertid en del. som brister i W e n c k e S l o m a n n s arbete.
När (s. 29) under hänvisning till Eggers k a r t a 38 förklaras, att glasen av Sieh-angtyp koncentrera sig till P o m m e r n (6 fynd) och vidare, att jag. stödd pä det ostpreussiska materialet gör gällande, att detta företer ett större an- tal dylika glas än P o m m e r n , är detta en tolkning av mitt uttalande, som inte kan godtagas. Detta utgör endast ett försiktigt p å p e k a n d e , att »flera av de 17 gravarna» från Klein-Koslau innehålla fragmenterade glas :iv n ä m n d a slag. Därefter invändes, att de av mig n ä m n d a »alle er eldre og av a n d r e undergrupper enn Sastrangglasset». Såväl texten i det arbete, jag åberopar, som det t i l l h ö r a n d e bildmaterialet visa emellertid, att del bär lill över- v ä g a n d e del är fråga om glas »mehr oder weniger kur/, und rund, o h n e Fuss , d u r c h angeschliffene ovale oder r u n d e Facetten nnd n a m e n t - lich a m oberen R a n d e befindliche u m l a u f e n d e H o h l k e h l e n verzierl», således av o d i s p u t a b e l S s e t r a n g t y p . När vidare framhålles, att glasens förekomst i P o m m e r n t a l a r för att de kommit Odervägen, är detta missvi- sande. Samtliga dessa fynd ligga i H i n t e r p o m m e r n och i flertalet fall när- m a r e Weichsels än Oders m y n n i n g . Som oriktig m å s t e också b e t e c k n a s uppgiften, att fynden av dessa glas k o n c e n t r e r a sig till O d e r m y n n i n g e n , och
206
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
att de även f ö r e k o m m a kring flodens övre lopp. Av min i F o r n v ä n n e n 1956, s. 259 återgivna k a r t a framgår tydligt, att inte elt enda glas av detta slag föreligger vare sig vid Oders m y n n i n g eller dess övre lopp. Sannolikt h a r d e n n a flod haft stor betydelse för spridningen av a n d r a , äldre glas till Norden, men inte för d e n n a östliga typ från yngre r o m e r s k j ä r n å l d e r . — F ö r f a t t a r i n n a n s ovillighet att r ä k n a med Norges förbindelser med Weichsel- o m r å d e t och Östtyskland i a l l m ä n h e t förefaller så mycket egendomligare, som h e n n e s l i t t e r a t u r f ö r t e c k n i n g u p p t a r den n o r s k e kollegan A. E. Herteigs a r b e l e av år 1955 med dess s t a r k a f r a m h å l l a n d e av d e n n a viktiga förbin- delseled, för folkvandringstiden ytterligare u n d e r s t r u k e n av Äberg (jfr an- m ä l a r e n i F o r n v ä n n e n 1947, s. 264, not 35).
Gunnar Ekholm
X I . SYMPOSION FUR SACHSENFORSCHUNG I SCHLESWIG 1959
Den 3—5 december 1959 s a m m a n t r ä f f a d e d e l t a g a r n a i XI. Symposion fiir Sachsenforschung pä Schloss Gottorp i Schleswig. D e n n a specialkongress h a r d ä r m e d existerat i 10 år och Sverige deltog n u för första gången. Detta ger anledning till en tillbakablick och en orientering.
Symposiet s a m m a n t r ä d d e första gången i Cuxhaven 1949. Initiativtagare var museichefen K. Waller, Cuxhaven, och d e l t a g a r n a den gången blott 8—9 arkeologer, som voro i n r i k t a d e p å »Sachsenforschung» och d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e problem. Symposiet h a r sedan dess tämligen regelmässigt hållits en gång om året p å olika platser inom den för p r o b l e m e n centrala forskningsregionen (Tyskland, E n g l a n d , Holland). Samtidigt h a r deltagar- antalet u t ö k a t s i s a m m a m å n som i n b j u d n i n g a r u t f ä r d a t s till r e p r e s e n t a n t e r för länder gränsande till det nordvästtyska området. Ar 1951 k o m m o hol- ländska, d a n s k a och engelska representanter med. Är 1958 blev Belgien och Norge representerat och 1959 även Sverige. Römisch-Germanische Kommission deltager också numera. Urvalet vid inbjudningarna b a r tagit sikte på alt samla r e p r e s e n t a n t e r från det för »Sachsenforschung» centrala o m r å d e t samt frän a n g r ä n s a n d e o m r å d e n , som tangera d e n n a forsknings problem. Deltagarnas a r b e t s o m r å d e n skola falla inom äldre j ä r n å l d e r och folkvandringslid, och d e l t a g a r a n t a l e t skall hållas så lågt som möjligt, för att symposiets slutna k a r a k t ä r inte skall ä v e n t y r a s . I Schleswig s a m m a n t r ä f f a d e 28 arkeologer.
P r o g r a m m e t i Schleswig o m f a t t a d e — förutom en i n l e d a n d e historik av professor H. J. Eggers, H a m b u r g , över symposiets a r b e t e — föredrag och diskussioner k r i n g del för d e n n a s a m m a n k o m s t fastställda ä m n e t : Kultur- g r u p p e n in Schleswig-Holstein vom Spätlaténe bis zur Karolingerzeit. Av de olika p u n k t e r n a i p r o g r a m m e t k a n n ä m n a s en p r e s e n t a t i o n av Dr K.
Raddatz, Schleswig, av ett o m f a t t a n d e m a t e r i a l från gravfältet S ö r u p vid
207
