Beirutexplosionen i svenska
morgon- och kvällstidningars
nyhetsurval
En studie av den mediala bilden av en kris långt borta
Christian Youhana
Institutionen för mediestudier, JMK Journalistik
Kandidatuppsats 15 hp Vårtermin 2021
Beirutexplosionen i svenska
morgon- och kvällstidningars
nyhetsurval
En studie av den mediala bilden av en kris långt borta
Christian Youhana
Sammanfattning
Med hjälp av nyhetsfaktorer, kommersiella faktorer och styrfält, undersöker den här kvantitativa innehållsanalysen vad som kännetecknar internationell krisrapportering i en kommersialiserad och digitaliserad medievärld. Artiklar, notiser och reportage om den kraftiga explosionen i Beirut 2020 i morgontidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet samt kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen undersöktes, i syfte att öka kunskapen om nyhetsurval, den mediala bilden av krisen och krisrapportering i stort. Studien fann att kulturell närhet till publiken inte är en lika viktig faktor vid krisrapportering nu som tidigare studier har visat på. Intressanta nyheter och berättartekniker som gör viktiga nyheter med tilltalande, har visat sig vara betydelsefulla för samtliga tidningar och inte varit
utmärkande för enbart kvällstidningarna, som tidigare forskning pekat på. Ett fåtal skillnader morgon- och kvällstidningarna emellan gick att uttyda, som att morgonpressen hade mer inslag av konflikter i sin rapportering och kvällspressen fokuserade mer på konkreta händelser. Det fanns även skillnader mellan mediekoncernerna och likheter mellan
tidningarna inom samma koncern. Schibstedägda Svenska Dagbladet och Aftonbladet hade mycket mer TT-material och något högre elitcentrering i sin rapportering än Bonnierägda Dagens Nyheter och Expressen, som hade högre inslag av human-interest story. Det fenomenet kan antingen vara en slump eller en effekt av kommersialiseringen och medielogiken.
Nyckelord/Keywords
Krisrapportering, nyhetsurval, nyhetsfaktorer, Beirutexplosionen, Libanon, morgontidning, kvällstidning
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1 1.1 Syfte ... 3 1.2 Frågeställningar ... 3 1.3 Avgränsning... 3 1.4 Disposition ... 4 2 Explosionen i Beirut 2020 ... 4 3 Teoretisk ram ... 5 3.1 Nyhetsurval ... 6 3.1.1 Nyhetsfaktorer ... 63.1.2 Mediernas tre styrfält ... 8
3.1.3 Kommersiella nyhetsfaktorer ... 10
3.2 Sammanfattning av teori ... 11
4 Tidigare forskning ... 11
4.1 Internationell krisrapportering ... 11
4.2 Nyhetsurval och nyhetsvärdering i skandinaviska medier ... 14
4.3 Sammanfattning av tidigare forskning ... 16
5 Metod och material ... 16
5.1 Kvantitativ innehållsanalys ... 16
5.2 Urval ... 17
5.3 Genomförande och operationalisering ... 19
5.4 Metodkritik ... 22
6 Resultat och analys ... 24
6.1 Betydelsen av traditionella nyhetsfaktorer ... 24
6.1.1 Närheten till publiken ... 25
6.1.2 Eliter i nyheterna ... 26
6.1.3 Nyhetsaktörerna ... 28
6.1.4 Ljusglimtar i krisen ... 31
6.2 Kommersiella effekter på nyhetsurvalet ... 32
6.3 Behovet av att locka läsaren ... 34
6.3.1 Konkretion och förenkling av nyheterna ... 34
6.3.2 Personifiering som berättarteknik ... 36
6.3.3 Konflikter i krisen ... 37
6.3.4 Berättelser som berör ... 37
7 Slutsatser och diskussion ... 38
Käll- och litteraturförteckning ... 42
1
1 Inledning
Tidigt på sommarkvällen den 4 augusti 2020 skakades Libanons huvudstad Beirut av en kraftig explosion, orsakad av 2 750 ton ammoniumnitrat som förvarades vid hamnen. Enligt experter var det utan tvekan en av de största explosionerna i världshistorien som orsakats av ett icke-nukleärt, konventionellt vapen (Clifton 2020; Frejdeman 2020). För mig, som jobbade min sista vecka som sommarvikarie på den rödgröna rikstidningen Dagens ETC i Stockholm, var det intressant och givande att se hur tidningen ställde om och prioriterade händelsen. Flera av oss nyhetsreportrar fick bevaka händelsen, i papperstidningen fick händelsen gott om utrymme och på förstasidorna puffade man om nyheterna. Överlag verkar katastrofen ha fått relativt mycket medial uppmärksamhet i Sverige. En snabbsökning på Mediearkivet Retriever visar att nyheterna om explosionen hamnade på flera tidningars förstasidor under de första dagarna efter händelsen och att tusentals svenska artiklar och inslag med koppling till händelsen har publicerats totalt.
En viktig förutsättning för en fungerande demokrati är att medborgare och valda politiker får information om vad som händer i samhället (Nord & Strömbäck 2012:16–17). Här spelar journalistiken en central roll. Det är nämligen medierna som först uppfattar händelser i världen och, med olika grader av urval och förvrängning, skapar den mediala bilden (Galtung & Ruge 1965:64–65). Vad som blir nyheter kan förklaras med hjälp av teorin om nyhetsurval, som beskriver det som faktiskt publiceras i nyhetsmedierna (Nord & Strömbäck 2005:40; Strömbäck 2008:9). Ett flertal nyhetsfaktorer, som kan sammanfattas som närhet, sensation och avvikelser, elitcentrering och förenkling (Ghersetti 2012:212) och tre styrfält – vikt, intresse och mediernas egna format och behov (Strömbäck 2014 cit. efter Strömbäck 2015:162), räknas till teorin. Till följd av kommersialiseringen spelar även medieföretagets ekonomi en roll i nyhetsurvalet (Allern 2002:145; Johansson 2008:9).
Den mediala bilden uppfattas av individer som skapar sin egen bild av händelserna (Galtung & Ruge 1965:64–56). Hur publiken lär sig om, uppfattar och bedömer olika händelser eller frågor, beror till viss del på hur medierna har valt att rama in dem (de Vreese 2005:51–52). Johan Galtung och Mari Holmboe Ruge, som 1965 studerade fyra norska tidningars
2
dessa kriser var beroende av hur nyhetsbyråerna, som stod för den allra största delen av nyheterna, rapporterade om dem (1965:75). Forskarna lade märke till att krisrapporteringens vanligaste perspektiv var ”koloni till moderlandet”. När krisen utspelar sig långt bortom de egna riksgränserna, behöver den verka mer relevant för publiken för att det ska rapporteras om den (ibid. 79–80). Galtung och Ruge (84–85) förespråkade däremot mer rapportering från kulturellt avlägsna platser. De såg gärna mindre elitcentrering i rapporteringen och mer uppföljningar på nyheter, då man ofta hör om negativa saker som har hänt men inte om hur de motverkats. Nyhetsfaktorerna som de presenterade i sin studie ville de skulle motverkas. Men under 2000-talet, årtionden efter att studien publicerades, har deras nyhetsfaktorer istället använts som en checklista för god nyhetsrapportering (Allern 2002:141). Genom att utifrån teorin om nyhetsurval undersöka vad som utmärkte ledande svenska morgon- och
kvällstidningars rapportering om explosionen i det geografiskt och kulturellt avlägsna Libanon, kommer jag kunna bidra med kunskap om den mediala bilden av krisen samt öka kunskapen om både internationell krisrapportering och nyhetsurval.
Strömbäck (2008:45) fann, i en omfattande studie av nyhetsurvalet i ledande svenska nyhetsprogram, morgon- och kvällstidningar, att nyhetsfaktorernas betydelse var olika stora beroende på medietyp. Enligt Johansson (2008:8) tenderar kvällstidningar, som när hans studie skrev var beroende av lösnummerförsäljning, att välja intressanta nyheter som attraherar publiken i större utsträckning än prenumerationsbaserade dagstidningar. Över ett årtionde har gått sedan dessa forskare publicerade sina respektive studier, tekniken har utvecklats och fler läser nu tidningar digitalt (Andersson, Bäck & Ernbrandt 2020:85).
Webben och digitaliseringen medför nya utmaningar för nyhetsvärderingen och nyhetsurvalet (Johansson 2008:58–59; Strömbäck 2015:165). Det är därmed motiverat att även göra en jämförelse mellan morgontidningarna och kvällstidningarna och se om tidigare skillnader och likheter i deras nyhetsurval föreligger än idag.
Tidningarna som jag kommer att undersöka är de med störst räckvidd, det vill säga morgontidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet samt kvällstidningarna
3
1.1 Syfte
Syftet är att ta reda på vad som kännetecknar internationell kris- och katastrofrapportering i den allt mer kommersialiserade och digitaliserade journalistiken, genom att undersöka Sveriges ledande morgon- och kvällstidningars urval av nyheter kopplade till explosionen i Beirut. Det i avseende att bidra med kunskap om hur den mediala bilden av krisen, som har en påverkan på hur publiken uppfattar den, ser ut. Ytterligare ett syfte är att bygga vidare på tidigare forskning kring nyhetsurval och internationell krisrapportering och se om likheterna och skillnaderna mellan två tidigare åtskilda tidningskategoriers nyhetsurval fortfarande är desamma på 2020-talet som för över ett årtionde sedan.
1.2 Frågeställningar
Följande frågor ska besvara uppsatsens syfte:
1. Vad utmärkte respektive tidnings rapportering om explosionen i det geografiskt och kulturellt avlägsna Libanon?
a) Vilka nyhetsfaktorer, inklusive kommersiella faktorer, uppfyllde nyheterna? b) I vilken utsträckning gjordes nyheterna intressanta för läsaren med hjälp av
bland annat berättartekniker?
2. Finns det påtagliga skillnader, eller likheter, mellan morgon- och kvällstidningarnas nyhetsurval och i så fall vilka?
1.3 Avgränsning
4
1.4 Disposition
I nästa avsnitt kommer bakgrunden till explosionen i Beirut att redogöras för. Därefter följer ett teoriavsnitt där teorin om nyhetsurval beskrivs. Nästkommande avsnitt redogör för tidigare forskning kring internationell krisrapportering, nyhetsurval och nyhetsvärdering. I följande avsnitt diskuteras metoden – som är en kvantitativ innehållsanalys – och materialet, urvalet, avgränsningen, genomförandet och operationaliseringen av variablerna, ingående och utifrån ett kritiskt perspektiv. I avsnittet som kommer efter, redovisas och analyseras resultatet, med hjälp av tabeller och diagram. Några slutsatser dras och resultatet diskuteras i ett sista avsnitt.
2 Explosionen i Beirut 2020
Ammoniumnitratet som orsakade den kraftiga explosionen i Beirut (Azhari 2020; Clifton 2020; Frejdeman 2020; Hodge 2020), skeppades redan 2013 från Georgien med det ryskägda handelsfartyget Rhosus. Det skulle till Moçambique men stannade, av troligtvis tekniska skäl, till i Beirut (Azhari 2020; Safi & Roth 2020; Voytenko 2014). Men enligt kaptenen stannade de till av ekonomiska skäl, på den ryska fartygsägarens order, för att hämta mer last och kunna finansiera den fortsatta resan. (Laurén 2020; Safi & Roth 2020). Libanesiska
myndigheter ansåg att fartyget inte var i gott skick och därför blev det kvar i landet (Azhari 2020; Safi & Roth 2020; Voytenko 2014). Den tidigare kaptenen menade att fartyget stoppades på grund av obetalda hamnavgifter, vilket delvis bekräftades av Internationella Transportarbetarefederationen, en fackorganisation som representerade besättningen som hölls kvar i fartyget av de libanesiska myndigheterna i elva månader (Laurén 2020; Safi & Roth 2020).
Ammoniumnitratet kom att förvaras i lager vid hamnen, i hangar 12. Tulltjänstemän varnade myndigheterna om faran vid ett flertal tillfällen men ignorerades och i en statlig
säkerhetsrapport varnade man också om faran. Sex månader innan explosionen ska
inspektörer ha varnat om att hela huvudstaden riskerade att sprängas om ammoniumnitratet inte förflyttades (Azhari 2020; Frejdeman 2020; Hodge 2020; Safi & Roth 2020).
Tisdagen den 4 augusti 2020 bröt en brand ut vid hamnen i Beirut, där det 2 750 ton
5
lokal tid inträffade den kraftiga explosionen i den libanesiska huvudstaden (Safi & Roth 2020). Explosionen, som motsvarade en magnitud på 3,3 på Ritcherskalan och hördes på Cypern ungefär 20 mil bort, var utan tvekan en av världshistoriens kraftigaste (Clifton 2020; Frejdeman 2020). Den hade förstås förödande konsekvenser med omkring 200 döda, över 6 000 skadade, och 300 000 hemlösa (bbc.com 2020; Frejdeman 2020). Platsen för
explosionen totalförstördes och kratern från den beräknades vara 43 meter djup. Byggnaderna inom 1,6 kilometer från platsen raserade delvis och människorna som befann sig där
skadades. Bostäderna inom 3,2 kilometer från platsen förstördes och fick fönsterrutorna krossade. Även byggnader som låg så långt som nästan 1 mil bort från hamnen förstördes (Frejdeman 2020; Hodge 2020; Karlsson 2020; Safi & Roth 2020).
De libanesiska invånarnas missnöje med den korrupta staten växte till följd av explosionen, massiva protester bröt ut i huvudstaden, parlamentariker och ministrar avgick och även regeringen den 10 augusti (bbc.com; Carp & Holmgren 2020).
3 Teoretisk ram
Medan nyhetsvärdering syftar på hur potentiella nyheter behandlas och värderas av journalisterna på redaktionerna, syftar nyhetsurval på det som faktiskt publiceras (Nord & Strömbäck 2005:40; Strömbäck 2008:9). Under en dag med nyhetstorka kan nyhetsmedierna publicera nyheter som inte värderats högt. Under händelserika dagar däremot, kan en del nyheter som annars har högt nyhetsvärde väljas bort i förmån för andra nyheter med högt nyhetsvärde, på grund av nyhetsmediernas begränsade format (Johansson 2008:5, 34–35, 37– 38; Strömbäck 2015:154). På grund av konkurrensen som råder mellan medierna, får
6
3.1 Nyhetsurval
Vilka kriterier som potentiella nyheter ska uppfylla för att bli en del av nyhetsurvalet kan på en övergripande nivå förklaras med styrfälten intresse och vikt, eller betydelse, där det förstnämnda handlar om att förse publiken med det den efterfrågar. Det andra styrfältet handlar om att förse publiken med det den anses behöva veta och kan räknas som ett ideologiskt färgat styrfält, alternativt marknadsmässigt styrfält där utbudet är centralt
(Johansson 2004 cit. efter Strömbäck 2008:11; Johansson 2008:7, 9; Strömbäck 2008:11). På en lägre nivå finns en rad faktorer som förklarar vad som blir nyheter. Därutöver finns ett tredje viktigt styrfält, kopplad till teorin om medielogik, nämligen mediernas egna format och behov som handlar om att medierna själva, snarare än verkligheten, styr vad de rapporterar om och hur (Johansson 2008:9–10; Strömbäck 2008:12–13). Till följd av
kommersialiseringen spelar även medieföretagets ekonomi en roll i nyhetsurvalet (Allern 2002:145; Johansson 2008:9). Vidare beskrivs nyhetsfaktorerna, styrfälten och de
kommersiella faktorerna mer ingående.
3.1.1 Nyhetsfaktorer
Den mest framträdande studien inom forskningen kring nyhetsurval och nyhetsvärdering, som kommit att bli en klassiker, är The Structure of Foreign News från 1965, av Galtung och Ruge (Allern 2002:140; Ghersetti 2012:212; Strömbäck 2015:155–158).
Galtung och Ruge (1965:64–65) presenterar en modell som visar
nyhetskommunikationskedjan. Händelser i världen uppfattas och tas emot av medierna, som genom olika grader av urval och förvrängning skapar den mediala bilden. Den mediala bilden tas i sin tur emot och uppfattas av individer som också genom urval och förvrängning bildar sin egen bild av den ursprungliga händelsen. Deras studie fokuserar på den första halvan av kedjan. Frågan ”hur blir händelser nyheter?” ställs och tolv nyhetsfaktorer som ämnar besvara frågan presenteras:
1. Frekvens: Händelsens frekvens liknar nyhetsmediets. Medierna rapporterar inte om ett dammbygge som löper över en lång tid, men däremot när processen når en klimax. 2. Tröskelvärde: Händelsen överstiger en viss tröskel. Ju större damm desto större
7 3. Tydlighet.
4. Meningsfullhet och relevans: Till exempel kulturell närhet.
5. Kononsans: Händelsen ligger i linje med förväntningar kring sådant som kan ske eller vad som utgör nyheter.
6. Överraskning: Att händelsen är kulturellt meningsfull eller ligger i linje med vad som förväntas räcker inte, utan den behöver även vara oväntad, överraskande och
avvikande.
7. Kontinuitet: Nya händelser med koppling till den ”första nyheten” fortsätter att räknas som nyheter under en tid.
8. Komposition: Finns bara utrikesnyheter av en viss typ, kommer tröskelvärdet för andra nyheter att sänkas i förmån för den blandade helheten.
9. Elitnationer. 10. Elitpersoner.
11. Personifiering: Händelsen inbegriper personer eller kan tolkas som följden av mänskliga handlingar.
12. Negativitet: Konsekvenserna av händelsen är negativa (ibid. 65–68).
Ju fler nyhetsfaktorer en händelse uppfyller, desto större sannolikhet att den blir en nyhet. Om en nyhetsfaktor är låg behöver en annan vara hög för att händelsen ska bli en nyhet. Uppfylls inga eller ytterst få nyhetsfaktorer blir händelsen inte en nyhet (ibid. 71–72, 90–91).
Tony Harcup & Deidre O’Neill (2001:262, 267) lade märke till att Galtung och Ruges
nyhetsfaktorer var hypotetiska, baserades på internationell nyhetsrapportering och fokuserade på rapporteringen av händelser. Harcup och O’Neill testade deras nyhetsfaktorer på 1 276 artiklar i tre brittiska tidningar. Samtliga nyhetsfaktorer var svåra att applicera på nyheterna på ett objektivt sätt och ifrågasattes därför av Harcup och O’Neill (268–269): Är exempelvis nyhetsfaktorn elitpersoner, som inte gör en skillnad mellan USA:s president och tjejgruppen Spice Girls, användbar? För vem ska händelsen vara negativ? En ny lista på nyhetsfaktorer formulerades (ibid. 262). I den inkluderades några av Galtung och Ruges nyhetsfaktorer, om än med andra namn och definitioner. Nyhetsfaktorerna var följande:
1. Maktfulla eliten: Inflytelserika individer, organisationer eller institutioner. 2. Kändisar.
3. Underhållning: Avser humoristiska berättelser, sex, human-interest, djur och underhållningsbranschen. Även bra fotomöjligheter, bilder och roliga rubriker. 4. Överraskning.
5. Dåliga nyheter: Till exempel konflikter eller tragedier.
8
7. Omfattning: Berättelser som uppfattas som tillräckligt viktiga sett till antalet personer involverade eller dess potentiella effekt.
8. Relevans: Ämnen, grupper eller nationer som uppfattas som relevanta till publiken. Inkluderar även kulturellt nära länder som populära semesterorter eller stora
invandrargruppers hemländer. 9. Uppföljningar.
10. Tidningens agenda: Berättelser som passar nyhetsmediets egen agenda (ibid. 277– 279).
Trots olikheter i de många listorna på nyhetsfaktorer som tagits fram av Galtung och Ruge, Harcup och O’Neill och andra forskare, finns det några gemensamma nämnare (Ghersetti 2012:212; Strömbäck 2015:158). Ghersetti (2012:212–214) sammanfattar dem till följande fyra nyhetsfaktorer:
- Närhet: Avser tidsmässig, geografisk och kulturell närhet.
- Sensation och avvikelser: Oväntade och ovanliga situationer som kriminalitet, olyckor, katastrofer och krig men också rättsröta, goda sportresultat, kändisnyheter och kuriosa. - Elitcentrering: Nyhetsaktörerna representerar vanligtvis någon elit: politisk,
ekonomisk, kulturell eller idrottslig. Aktörerna kan också vara inflytelserika nationer, institutioner och organisationer.
- Förenkling: De händelser som är enkla och begripliga eller går att förenkla, vinkla och tillspetsa har större chans att bli nyheter. Nyhetsmedierna rapporterar hellre om en enskild kriminell handling, än om strukturerna bakom kriminaliteten.
3.1.2 Mediernas tre styrfält
Redan 1979 diskuterade Herbert J. Gans styrfälten vikt och intresse. Enligt Gans (2004:146) kan journalister bedöma huruvida en berättelse är lämplig med en rad olika
lämplighetsöverväganden – suitability consideration på engelska – som hänger ihop med varandra. Substantiell hänsyn, substantive considerations, bedömer innehållet i en berättelse samt nyhetsvärderar det som erbjuds av olika källor. Produkthänsyn, product considerations, bedömer hur bra en berättelse är. Konkurrenshänsyn, competitive considerations, bedömer berättelsernas förmåga att tillhandahålla de mest lämpliga nyheterna i den kontinuerliga rivaliteten mellan nyhetsmedier. Gans (146–147) understryker att urvalet beror på mer än bara berättelsens innehåll, som den första kategorin fokuserar på. Med hjälp av de andra
9
nyheter från det stora överflödet av händelser. Men innehållsmässigt kan berättelser vara både viktiga och intressanta, där idealet är att viktiga berättelser också är intressanta.
Ju fler som blir tillfredsställda av en berättelse, desto viktigare är den. Händelser som kan räknas som viktiga är de som handlar om högt uppsatta i regeringen och andra inflytelserika myndigheter, innefattar nationen och dess intressen, har en stor påverkan på en stor grupp människor och har en historisk och framtida betydelse (ibid. 148–153).
Intressanta berättelser är ”mjuka” nyheter som används dels för att väga upp de viktiga nyheterna som ofta är negativa, men också för att de är tidlösa och kan användas i sista minuten när det är nödvändigt. Väcker berättelserna entusiasmen hos journalisterna, antar man att de även kommer att intressera publiken. Till intressanta berättelser räknas personliga berättelser, man-bites-dog-stories som är humoristiska berättelser om människor som gör något man inte alls förväntar sig och human-interest story, det vill säga berättelser med syfte att väcka sympati, medlidande och andra känslor hos publiken samt skapa igenkänning hos mottagarna. Det kan exempelvis handla om människor som agerar hjältar i katastrofer, eller om offer. Avslöjanden om aktörer som gör ont, hjältar som gör gott samt scoops räknas också som intressanta (ibid. 156–158).
Mediernas egna format och behov är ett tredje styrfält (Strömbäck 2008:13). Utifrån sina behov, formade av graden av journalistisk professionalism, marknadsorientering och
tillämpade medietekniker, styr medierna vad de rapporterar om och hur (Esser 2013 cit. efter Strömbäck 2015:162; Strömbäck & Esser 2014:17). Då medierna blivit så pass viktiga, anpassar sig politiska och sociala aktörer till mediernas logik (Strömbäck & Esser 2014:20). Medieinnehållet beror på vad som passar formatet, de yrkesmässiga normerna, organisationen samt det egna behovet av uppmärksamhet (Altheide & Snow 1979 cit. efter Strömbäck
2015:161; Esser 2013 cit. efter Strömbäck 2015:161). För att hantera överskottet av
information som finns och underskottet av uppmärksamhet som råder, har medierna utvecklat följande berättartekniker:
- Tillspetsning: Källor som formulerar sig kort, klart och tydligt premieras och tillspetsade citat lyfts fram.
10
- Polarisering: Motsatser framhävs. Förutom att väcka känslor, förenklas även olika uppfattningar i frågor. Polarisering och konflikter fångar även uppmärksamhet. - Intensifiering: Konflikter framhävs. Dramatik – som häftiga utbrott, våld och strejker
– är spännande och öppnar upp för ett levande och intresseväckande berättande. - Konkretion: Det konkreta uppmärksammas och det abstrakta konkretiseras (Hernes
1978 cit. efter Asp 1986:359–360 & Johansson 2008:32).
- Personifiering: Identifikation möjliggörs när enskilda människor lyfts fram. Människor intresserar sig för andra människor (Hernes 1983 cit. efter Asp 1986:360 & Johansson 2008:32).
- Stereotypisering: När vi tar till oss ny information använder vi stereotyper för att spara tid och kraft, något medierna också tenderar att göra för att vi på ett enklare sätt ska känna igen oss i nyheterna (Strömbäck 2000 cit. efter Strömbäck 2008:13 &
Johansson 2008:32).
Det är större sannolikhet att något ska bli en nyhet om den potentiella nyheten kan formas journalistisk med hjälp av berättarteknikerna (Strömbäck 2008:13; Strömbäck 2015:162).
3.1.3 Kommersiella nyhetsfaktorer
Allern (2002:137) framhåller att redaktionella prioriteringar inte enbart bör analyseras utifrån journalistiska termer, utan utifrån en kombination av dessa samt kommersiella normer och marknadsmål. Nyhetsmediets bevakningsområde och publik, budgeten och konkurrensen, det vill säga att ha en exklusiv nyhet eller berättelse, är avgörande faktorer för nyhetsurvalet och produktionen av nyheter. Det är exempelvis mer ekonomiskt gynnsamt för nyhetsmedier att använda material som erbjuds av de externa prenumerationstjänsterna, som till exempel nyhetsbyråerna, rakt av än att endast använda materialet som källa (ibid. 142–144). De traditionella nyhetsfaktorerna kompletteras med så kallade kommersiella nyhetsfaktorer:
- Chanserna för att något ska bli en nyhet minskar ju mer resurser – personal, tid och budget – bevakningen, uppföljningen eller avslöjandet kostar.
- Chanserna ökar ju mer en berättelse är journalistiskt förberedd för publicering av källan som försåg nyhetsmediet med nyheten.
- Chanserna ökar ju exklusivare berättelse, framtagen av en journalist på redaktionen. - Där underhållning är viktigare än relevans, sanning och noggrannhet och
11
3.2 Sammanfattning av teori
För att kunna besvara forskningsfrågan om vad som utmärkte krisrapporteringen, undersöks förekomsten av flera av de presenterade kriterierna. De traditionella faktorerna som används är närhet, elitcentrering, maktfulla eliten, kändisar och bra nyheter. Tillsammans med den kommersiella faktorn som beskriver journalistiskt förberett material, ska de besvara vilka nyhetsfaktorer som uppfyllde nyheterna om Beirutexplosionen. Human-interest story och berättarteknikerna konkretion och förenkling, personifiering samt polarisering används i sin tur för att besvara i vilken utsträckning nyheterna gjordes intressanta för läsaren.
4 Tidigare forskning
Inom journalistikforskningen finns det ett intresse för internationell nyhetsrapportering av specifika kriser och katastrofer, utifrån olika teorier som bland annat nyhetsurval,
nyhetsvärdering och framing, eller inramning. Det finns även svenska och norska studier som har undersökt nyhetsurvalet, nyhetsvärderingen och kommersialiseringen i de skandinaviska nyhetsmedierna. Det följande delavsnitt kommer att redogöra för viss forskning om
internationell krisrapportering. Därefter följer ett delavsnitt som lyfter upp några studier som undersökt nyhetsurval och nyhetsvärdering i svenska och norska medier. Hur den tidigare forskningen kommer att användas i den här uppsatsen, beskrivs i ett kort sammanfattande delavsnitt.
4.1 Internationell krisrapportering
De tolv nyhetsfaktorerna som Galtung och Ruge (1965:65, 73, 90) tog fram genom att utgå från perceptionspsykologi och egna antaganden, testade de sedan på tre kriser i fyra norska tidningar. Kriserna var Kuba-krisen och Kongo-krisen 1960 och Cypern-krisen 1964. Datan överensstämde i majoriteten av fallen med den presenterade teorin.
12
Deras resultat visar bland annat att över hälften av nyheterna hade perspektivet ”koloni till moderlandet”, trots att kriserna – förstatligande av industrier, en ny nations självständighet och striden mellan majoriteten och minoriteten – kunde presenteras som interna händelser med lokala nyhetsaktörer. Moderlandet kunde nämnas i betydligt färre nyheter. Det hade däremot krävt en mycket högre grad av identifikation och därför utvecklas händelserna i moderlandets periferi. Det intrakoloniala perspektivet existerade också i rapporteringen, om än i lägre utsträckning, vilket berodde på nyhetsfaktorerna negativitet och kontinuitet. Men även då var det vanligt att perspektiv som ”öst”, ”väst”, ”moderlandet” och ”Förenta nationerna” förekom, för att nyheten skulle ha ett högt nyhetsvärde (ibid. 79–80). Nyhetsbyråerna stod för den allra största delen av nyheterna och Galtung och Ruge (75) poängterar att norrmännens bild av hur det internationella systemet fungerar var beroende av hur nyhetsbyråerna rapporterade om dessa kriser.
Enligt Allern (2002:141) har Galtung och Ruges nyhetsfaktorer både använts som en checklista för god nyhetsrapportering av norska journaliststudenter och kommit att bli en omfattande teori om nyheter i empirisk forskning. Det var inte Galtung och Ruges avsikt, diskuterar Allern och belyser deras kritik mot nyhetsjournalistiken i väst.
Galtung och Ruge (1965:84–85) avslutar nämligen sin studie med slutsatser, eller
åtgärdsförslag, om att försöka motverka de tolv nyhetsfaktorerna. En ny typ av journalistik förespråkas, som mer rapportering av och betoning på upptrappning, bakgrund och långsiktiga utvecklingar och mindre fokus på händelser. Då och då bör det rapporteras om triviala och förutsägbara händelser för att balansera bilden av att världen är fylld av dramatiska händelser. Mer fokus på komplexa och svårförståeliga händelser, mer rapportering från kulturellt
avlägsna platser och mindre stereotypisering, där journalister bör öka sina insikter om sina egna stereotypiska uppfattningar och på så vis bli medvetna om nyhetsfaktorn konsonans. Ett ökat medvetande om nyhetsfaktorerna komposition och kontinuitet och mer uppföljningar på nyheter förespråkas, då det ofta upplevs som att man hör om negativa saker som hänt men inte om hur de motverkats om alldeles för lång tid har gått. Dessutom borde elitnationer och elitpersoner utgöra ett mindre fokus och händelser som inte har orsakats av människor samt positiva händelser utgöra ett större fokus.
13
Strömbäck 2012:16–17). Genom att rama in händelser och frågor på ett visst sätt kan
medierna påverka opinionen i samhället och ramar, frames, i nyheterna kan ha en inverkan på hur publiken lär sig om, uppfattar och bedömer händelserna och frågorna (de Vreese
2005:51–52). Enligt Cozma och Kozman (2015:671) pekar tidigare forskning på att konfliktinramning föredras av medierna, framför andra ramar, vid internationell
nyhetsrapportering. Konflikt räknas som en central nyhetsfaktor och återfinns i bland andra Shoemaker, Chang och Bredlingers (1987 cit. efter Nord & Strömbäck 2005:20) samt
McManus (1994 cit. efter Nord & Strömbäck 2005:22) listor på nyhetsfaktorer. Att rama in en händelse som konflikt görs, enligt Semetko & Valkenburg (2000:95) för att fånga publikens intresse.
Cozma och Kozman (2015:678–679) kom fram till att de undersökta tidningarna främst fokuserade på olika länders och organisationers diplomatiska insatser. De internationella reaktionerna på Syriens användning av kemiska vapen och försöken att hitta en lösning ramades in som konflikt. Tidningarna speglade nämligen nivån av oenighet mellan de olika aktörerna med intresse i regionen. Enligt författarna förstärkte resultatet ”konflikt” som en central nyhetsfaktor.
Krigsjournalistik och fredsjournalistik, som från början identifierades av Galtung (1986 cit. efter Cozman & Kozman 2015:673) beskrivs av Cozma och Kozman som två andra vanliga, konkurrande ramar vid konfliktrapportering. Galtung och Fischer (2013:96) beskriver snarare krigs- och fredsjournalistik som två sätt att se på en konflikt. Krigsjournalistik är mer
sensationell och fokuserar på påtagliga effekter som antalet döda, skadade, materiella skador, våld, förluster, vinnare och förlorare samt ”vi och dem” (ibid. 98). Fredsjournalistik däremot, tonar ner på politiska och ideologiska skillnader, lyfter upp lösningar, uppgörelser,
14
2015:672). Det var enligt Cozma och Kozman (2015) uppmuntrande, eftersom avsaknaden av en större social, ekonomisk eller politisk kontext leder till att publiken missar att se helheten.
4.2 Nyhetsurval och nyhetsvärdering i
skandinaviska medier
I samband med att Allern (2002) diskuterade kommersiella nyhetsfaktorer, genomförde han två fallstudier. I den ena fallstudien på tre norska rikstidningars förstasidor – tabloidtidningen Verdens Gang, näringslivsinriktade Dagens Næringsliv och kristna Vårt Land – skilde sig nyhetsurvalet markant. Allern (146) diskuterade att få nyhetshändelser är betydelsefulla eller tillräckligt viktiga för att hamna på förstasidan på respektive tidning. För att en händelse ska prioriteras av samtliga tidningar, krävs det att den handlar om en allvarlig olycka, utdragen storstrejk eller ett regeringsskifte. I konkurrensen med andra nyhetsmedier, utvecklar respektive tidning sin identitet. Den andra fallstudien på två lokaltidningar i norska Bodø, visade att knappt en av tio artiklar i respektive tidning handlade om samma händelse (ibid. 147).
Jesper Strömbäck undersökte 2008 vad som utmärkte nyhetsurvalet i ledande svenska
nyhetsmedier och 7074 förstasideartiklar från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet samt nyhetsinslag från Rapport 19.30, Aktuellt 21.00 och TV4 Nyheterna 19.00, från första kvartalet 2007, undersöktes (Strömbäck 2008:4, 15–16). Strömbäck (45) kom fram till att flera av de undersökta nyhetsfaktorerna hade olika stor betydelse för sannolikheten att något ska bli en nyhet i TV, morgontidning eller kvällstidning.
15
på någon av tidningskategoriernas förstasidor. En hög grad av personifiering ökar däremot chansen för nyheten att publiceras på båda tidningarnas förstasidor än i nyhetsprogrammen (ibid. 29, 43–45).
Strömbäck (45) ansåg därmed att det på en generell nivå inte går att hävda att nyheterna präglas av olika nyhetsfaktorer, oberoende av medietyp och att det därför finns en anledning att revidera de etablerade teorimodellerna för nyhetsurval och nyhetsvärdering. Ibland finns det även betydande skillnader mellan olika genrer och ämnen. Strömbäcks studie visade att graden av konflikt och polarisering är betydligt mycket högre i samtliga mediers politiska nyhetsjournalistik än i det totala nyhetsurvalet (ibid. 36).
Bengt Johansson, som 2008 undersökte nyhetsvärderingen vid svenska
nyhetsredaktioner, diskuterade även han skillnaden mellan olika medier och genrer.
Kvällstidningar, som var beroende av lösnummerförsäljning, tenderade att välja intressanta nyheter som attraherar publiken i större utsträckning än prenumerationsbaserade
dagstidningar. Politiska och ekonomiska nyheter väljs för att de anses viktiga. Olyckor och brott väljs i sin tur för att de antas vara intressanta för publiken (Johansson 2008:8).
Utifrån observationer på Svenska Dagbladets, Rapports och Ekots redaktioner och intervjuer med journalisterna där, kom Johansson (57) bland annat fram till att kraven på att fånga publikens intresse med nyheterna har blivit större. Med hjälp av berättartekniker som
exempelvis personifiering, konkretion och kanske även dramatisering, försöker man få viktiga nyheter att även tilltala publiken. Tillgången till specialreportrar eller korrespondenter spelar också en roll i nyhetsvärderingen, där avsaknaden av en utrikeskorrespondent på plats i en viss ort kan leda till att nyhetsmediet inte bevakar nyhetshändelsen, trots att nyheten kanske värderats högt (ibid. 35).
Johansson (58–59) avslutar sin studie med att ta upp utmaningarna för nyhetsvärdering som webben, ett allt snabbare nyhetstempo och dygnet runt-publicering medför. Vad ska
publiceras på de traditionella medieformerna – papperstidningarna och etermediernas huvudsändningar – när det som är nytt hamnar på webben direkt? Lösningen som
16
ska hamna på ”vänsterkrysset” eller toppa nyhetssändningarna, utan att nyhetsmediet är ensamt om nyheten är viktigast, för att kunna konkurrera i nyhetsspelet.
4.3 Sammanfattning av tidigare forskning
Kunskapen om forskningsläget är viktig för att det ska gå att bygga vidare på den. Den här undersökningens resultat kommer att kunna analyseras utifrån den tidigare forskningen och visa om det skett förändringar i internationell krisrapportering och nyhetsurvalet i den allt mer kommersialiserade och digitaliserade medievärlden.
5 Metod och material
I det här avsnittet beskrivs undersökningsmetoden, urvalsförfarandet och genomförandet av undersökningen, som ska ge svar på forskningsfrågorna om vad som utmärkte rapporteringen om explosionen, vilka nyhetsfaktorer – inklusive kommersiella sådana –nyheterna uppfyllde, i vilken utsträckning nyheterna gjordes intressanta för läsaren med hjälp av bland annat
berättartekniker samt om det finns påtagliga likheter och skillnader mellan morgon- och kvällspressens nyhetsurval.
5.1 Kvantitativ innehållsanalys
Studien bygger på en kvantitativ innehållsanalys och som namnet antyder utgörs
17
Genom att kvantifiera innehållet, det vill säga översätta de språkliga och formmässiga uttrycken i innehållet till siffror, kan statistiska bearbetningar göras, övergripande mönster beskrivas och generella slutsatser dras (Karlsson & Johansson 2019:172). En innehållsanalys är även lämpligast när man ämnar undersöka nyhetsurval. Det att jämföra med undersökning av nyhetsvärdering, där intervjuer och enkäter med journalister eller observationer krävs för att få reda på vad som värderas högt på redaktionen (Shoemaker & Cohen 2006 cit. efter Strömbäck 2015:154–155).
Vid insamling av material kan man, förutom att fråga eller observera människor, observera fysiska spår och resultatet av mänskliga aktiviteter, till exempel dagböcker, tidningar och filmer (Esaiasson et al. 2007:219–220). Det senare tillvägagångssättet är för min del mer relevant, då jag kan gå tillbaka i mediearkiven, se alla artiklar, notiser och reportage om explosionen i Beirut som publicerats under en viss period och analysera det. Det är däremot inte aktuellt att göra observationer på redaktionerna och intervjuer med journalisterna nu, om hur och varför de värderade nyheterna om explosionen som de gjorde då, för drygt ett halvår sedan. Ur ett källkritiskt perspektiv vore risken stor att journalisterna med tiden har glömt bort ett och annat om hur de själva och redaktionen värderade nyheterna när kris- och
katastrofrapporteringen var som störst (ibid. 320).
5.2 Urval
Materialet består av 199 webbartiklar, inklusive reportage och notiser, från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen, det vill säga de svenska rikstidningarna med störst räckvidd (Kantar Sifo 2020). Medan Strömbäck (2008) analyserade drygt 7 000 artiklar och inslag från sju nyhetsmedier i sin studie, analyserade Cozma och Kozman (2015:675) totalt 93 artiklar, varav 51 från ena tidningen och 42 från den andra. Samtidigt undersökte Cozma och Kozman rapporteringen av en kris, vilket den här uppsatsen också kommer att göra, medan Strömbäck tittade på alla möjliga nyheter.
Att webbartiklarna undersöks beror dels på att de är fler än de tryckta artiklarna.
18
dessutom att undersöka vad som kännetecknar krisrapportering i den allt mer digitaliserade journalistiken.
Materialet togs fram genom en anpassad sökning på Mediearkivet Retriever, på allt som webbpublicerats på de fyra tidningarna – Aftonbladets ”Supernytt” ej inräknat – mellan tidsperioden 2020-08-04 och 2020-10-04. Det gjordes med hjälp av sökorden Beirut* och explosion*. Asteriskerna användes för att även få med relevanta artiklar med eventuella ändelser som exempelvis ”explosionen” eller ”Beirutbor”. I vissa fall där TT-artiklar publicerats med samma rubrik i fler än en webbtidning, har alla utom en av dessa artiklar tyvärr bortfallit från sökresultatet. Sökningen visade 272 artiklar. Efter att ha sållat bort opinionsartiklarna, tv-inslagen och annat som inte är artiklar, notiser eller reportage, utgjorde det slutgiltiga materialet 48 artiklar på Dagens Nyheter, 55 på Svenska Dagbladet, 64 på Aftonbladet och 32 på Expressen.
Opinionsartiklar, endast bildspel eller tv-inslag, som Expressen tenderar att fokusera mycket på, undersöks inte. Men det innebär inte att de är ointressanta aspekter att undersöka i en egen studie. Tvärtom – videoklippen och bilderna på den förödande explosionen och den förstörda staden var många och det går exempelvis att diskutera om det har haft en påverkan på hur journalisterna värderat nyheterna och det stora mediala utrymmet som händelsen i sin tur fick. Men i den här studien ligger fokus på vad som kännetecknade nyhetsurvalet och artiklarna, reportagen och notiserna blir därför relevanta att titta på.
Därmed gjordes ett totalurval på materialet, då samtliga 199 webbartiklar från de valda tidningarna och för den valda tidsperioden inkluderades i undersökningen (Esaiasson et al. 2007:196; Karlsson & Johansson 2019:178). Ambitionen med vetenskapliga studier är att resultaten från den enskilda studien även ska ge kunskap om generella förhållanden (Ekström & Johansson 2019:15–16) och totalurval räknas som den bästa urvalsmetoden när
19
morgontidningar och två kvällstidningar undersöks, kan en jämförelse mellan
tidningskategorierna göras i syfte att se om tidigare likheter och skillnader i nyhetsurvalet fortfarande är desamma på 2020-talet som för över ett årtionde sedan.
5.3 Genomförande och operationalisering
Med hjälp av noggranna instruktioner från Metodpraktikan (Esaiasson et al. 2007:227–232), arbetades en kodbok med kodschema och kodinstruktioner fram inför undersökningen. Det var naturligt att varje enskild artikel, notis och reportage skulle utgöra en analysenhet. Därefter bestämdes variablerna och dess värden, där de sex första variablerna utgjorde formvariabler och de resterande 16 utgjorde innehållsliga variabler.
Variabler och variabelvärden som använts tidigare, av mer etablerade forskare, var till hjälp vid framtagandet av variablerna och operationaliseringen av dem. Formvariablerna för tidning, datum, artikellängd och artikeltyp liknade formvariablerna som presenteras av
Esaiasson et al. (2007:232). Den mest, näst mest och tredje mest framträdande nyhetsaktörens grad av inflytande respektive kändisskap, graden av konkretion, personifiering, överraskning, negativitet, positivitet, konflikt samt räckvidd, var variabler, eller teoretiska definitioner, som Strömbäck (2008) mätte i sin innehållsanalys. Det är värt att poängtera att begreppet
nyhetsaktör används som synonym till källa i den här uppsatsen, då det avser personer som blir omnämnda eller får komma till tals i tidningsartiklarna. Målet med variablerna som mäter graden av inflytande är att särskilja den maktfulla eliten (Harcup & O’Neill 2001:279) från alla andra nyhetsaktörer, eller källor. Variablerna som mäter graden av kändisskap skiljer i sin tur på kändisar (ibid.) och andra nyhetsaktörer.
20
Variablerna närhet och elitcentrering operationaliserades med hjälp av Ghersettis (2012:212– 214) sammanfattning av nyhetsfaktorer. Variabeln graden av human-interest story
operationaliserades i sin tur med hjälp av Gans (2004:157–158) diskussion om intresse som styrfält, där just human-interest stories, alltså berättelser som väcker känslor och skapar igenkänning hos publiken och handlar om hjältar i katastrofer eller om offer, omnämns. För att det ska vara enkelt att identifiera analysenheterna efter att de kodats, finns en
formvariabel där respektive analysenhets rubrik räknas som ett variabelvärde. Kodschemats variabler hjälper till att besvara forskningsfrågorna om vad som kännetecknade
krisrapporteringen i de undersökta tidningarna och möjliggör jämförelser av tidningarna.
Eftersom endast ett variabelvärde får finnas för varje analysenhet och variabelvärdena ska vara tydligt definierade, behövs tolkningsregler för hur innehållet i analysenheten ska klassificeras. Det är vanligt att variablerna har en övrig-kategori, där man kan placera analysenheter som inte hör hemma i någon av de andra variabelvärdena (Esaiasson et al. 2007:225, 231, 233). Esaiasson et al. (234) poängterar att antalet befintliga variabelvärden kan behöva definieras ytterligare under analysens gång. Om de ökar till antalet eller
preciseras, måste redan genomgångna analysenheter som berörs av förändringarna kodas om. I den här studien har variabelvärdet ”framgår ej” inkluderats för de flesta innehållsliga variablerna och används när det är oklart vad en analysenhet ska kodas som. Variabelvärdet ”övrigt” finns för formvariabeln ”artikeltyp”. ”Övriga/obestämd” finns för variablerna om vem de mest framträdande nyhetsaktörerna företräder, som tillkom efter pilotstudien som kommer att redogöras för här näst.
Kodschemat testades på 20 av analysenheterna i en pilotstudie, som kan beskrivas som ett småskaligt försök för att se om framtagna variabler och variabelvärden fungerar (Karlsson & Johansson 2019:183). Av den framgick att vissa variabler var mycket tydligare än andra. Tre av variablerna togs bort helt inför den riktiga undersökningen på hela materialet, då de visade sig vara otydliga och irrelevanta. Dessa var ”graden av överraskning, avvikelse och
21
Det går nämligen att fastslå att explosionen, som skedde mitt i en miljonstad, påverkade dess stora befolkning, men också resten av landet och omvärlden, till exempel den libanesiska diasporan med anhöriga i hemlandet och olika stater med intressen i landet. Nyheten kan därmed konstateras vara betydelsefull och vikt som styrfält är därmed inget som behöver undersökas. Det är däremot befogat att undersöka i vilken utsträckning den viktiga nyheten gjordes intressant för läsaren genom användning av diverse berättartekniker och tillämpning av human-interest story. Det är även självklart att nyheterna uppfyllde nyhetsfaktorn
negativitet, i den bemärkelsen att de alla var kopplade till den förödande explosionen.
Däremot är det fortfarande relevant att mäta i vilken utsträckning tidningarna rapporterade om framgångar och positiva händelser kopplade till katastrofen. Därtill kan nog en av
världshistoriens största explosioner – och nyheterna kopplade till den – konstateras vara avvikande och överraskande.
Resterande variabler stod kvar efter pilotstudien, men fick tydligare kodinstruktioner.
Kondoleanser och löften om hjälp från internationella politiker skulle exempelvis inte räknas som positivt, då det bara var ord och inte handling. Men om hjälpen kom fram var det
positivt. En analysenhet räknades som human-interest story, endast om hjältar och offer förekom i den och inte bara om den väckte känslor och berörde, då annars alla artiklar kopplade till den tragiska händelsen skulle kunna kodas som human-interest story. Värdena för variabeln ”artikeltyp” slogs ihop och definierades. Reportage, personporträtt och feature blev exempelvis ett variabelvärde och fördjupande artiklar, bakgrundsartiklar och explainers ett annat. Det var efter pilotstudien som kodschemat utökades med tre variabler om vem den mest, näst mest och tredje mest framträdande nyhetsaktören företrädde i huvudsak. Det är en aspekt som Ghersetti (2021:33–34) har undersökt tidigare. Dessa variabler gör det möjligt att på en mikronivå se vilka aktörer som förekom mest i krisrapporteringen: svenska eller libanesiska privatpersoner, inflytelserika svenskar, libaneser eller fransmän, företrädare för nöjesbranschen, vården eller experter och så vidare.
Några av analysenheterna kunde ha flera nyhetsaktörer som fick nästan lika stort utrymme. Tolkningsreglerna för variablerna som mätte graden av inflytande respektive kändisskap för de mest, näst mest och tredje mest framträdande aktörerna i respektive analysenhet samt vilka dessa nyhetsaktörer företrädde, fick därför slipas. Tolkningsreglerna för dessa variabler utgick från en kodningsprincip – huvudprincipen mer specifikt (Esaiasson 2020:234) – där
22
som får störst utrymme eller placeringen, där det viktigaste kommer först. Det kan också vara en kombination av dessa kriterier. I den här undersökningen användes en kombination av kriterierna, där den nyhetsaktör som omnämndes i flest stycken, inklusive citat, räknades som den mest framträdande nyhetsaktören i analysenheten. Om fler än en aktör tillägnades lika många stycken, var det den först omnämnda som räknades som den mest framträdande. Om det fortfarande inte skulle framgå vem av aktörerna som är den mest framträdande, kunde den som eventuellt nämndes eller citerades i ingressen, rubriken och/eller mellanrubrikerna vara den mest framträdande. (För den fullständiga kodboken som användes i den officiella undersökningen, se bilaga 1.)
5.4 Metodkritik
En kvantitativ innehållsanalys är som undersökningsmetod inte helt problemfri. När man översätter texter till siffror går något fundamentalt förlorat och att tolka texter objektivt, vilket metoden går ut på, är svårt då människor tolkar texter olika (Karlsson & Johansson
2019:172). Men samtidigt har vi gemensamma referensramar, kunskaper och språk som möjliggör undersökningar i exempelvis medieinnehåll och ställningstaganden för om något förekommer i en text gör man även vid kvalitativa metoder (ibid. 172–173).
En svårighet med empirisk samhällsvetenskap, där forskningsfrågor formuleras på en teoretisk nivå medan själva undersökningen genomförs på en operationell nivå, är enligt Esaiasson et al. (2007:63) validiteten. Det vill säga stämmer den teoretiska definitionen och den operationella indikatorn överens med varandra och är systematiska fel frånvarande i undersökningen – begreppsvaliditet – och mäter vi verkligen det vi påstår att vi mäter – resultatvaliditet?
För att uppnå god begreppsvaliditet användes till stor del etablerade journalistikforskares operationaliseringar. Att ”kopiera” en operationalisering som mer etablerade forskare har använt brukar vara ett bra sätt att resonera sig fram till god begreppsvaliditet (ibid. 66). Genom att vara påläst om de teoretiska begreppen och sitt undersökningsmaterial, kan man även resonera kring för- och nackdelar med olika möjliga operationaliseringar och på så vis hitta svagheterna (ibid. 68). Resultatet av pilotstudien som gjordes användes för att revidera kodschemat, ta bort tre variabler helt och hållet, lägga till tre andra och förtydliga
23
En tid efter den officiella undersökningen av samtliga analysenheter bör ett reliabilitetstest genomföras, med syftet att betygsätta undersökningens kvalitet och noggrannhet.
Interkodarreliabilitet, där någon annan kodar om en mindre del av materialet, är att föredra framför intrakodarreliabilitet där den som kodade från början, kodar igen (Esaiasson et al. 2007:235). Enligt Karlsson och Johansson (2019:183) bör minst ett interkodarreliabilitetstest genomföras redan efter pilotstudien, för att säkerställa en objektiv kodning och tolkning av innehållet. Ett argument som lyfts fram är att ett sådant test blir ett skydd mot anklagelser om att kodaren låtit sina egna värderingar styra kodningen.
Som ensam kodare och uppsatsförfattare, har ett interkodarreliabilitetstest tyvärr inte gått att genomföra. Risk för partiskhet bör dock vara minimal, då materialet – nyheter om
Beirutexplosionen – i huvudsak inte är en politisk fråga utan en kris i ett land som jag inte har någon egentlig koppling till. Istället gjordes ett intrakodarreliabilitetstest en vecka efter undersökningen, där 20 analysenheter kodades igen. Det motsvarar 10 procent av det totala materialet, vilket är vanlig vid reliabilitetstester (ibid. 185).
Andelen överensstämmande kodningar räknas, variabel för variabel, enligt Esaiasson et al. (2007:235) som undviker att ange vad som räknas som tillfredställande hög andel
överensstämmande kodningar. Men enligt dem återfinns godtagbara siffror mellan 75 och 95 procent i litteraturen. De anser att bedömningarna bör anpassas till variabeln svårighetsgrad, där variabler som är väldigt svåra att göra fel på, till exempel vilken tidning det rör sig om, bör överensstämma till nästintill 100 procent. Däremot kan man nöja sig med en lägre andel överensstämmande kodningar för variabler som kräver mer bedömning, som till exempel ”låg/mellan/hög grad” som den här uppsatsen använder. Karlsson och Johansson (2019:185) anser att man ska koda likadant i 90 procent av fallen. Enligt dem ska helst alla variabler ha ett högt värde, men om genomsnittet är högt, kan ett sämre värde tolereras för några variabler. Förutom att redovisa resultatet för respektive variabel, redovisas alltså även den
genomsnittliga överenstämmelsen.
Intrakodarreliabilitetstestet som gjordes visade på 94 procent reliabilitet i genomsnitt. Alla utom en formvariabel visade på 100 procent. Formvariabeln som undersökte artikeltyp hade 95 procent reliabilitet. Av de innehållsliga variablerna hade tre stycken 100 procent
24
mätte graden av konflikt och polarisering hade 80 procent reliabilitet. Det förklarar varför genomsnittet blev högt. Resultatet kan, utifrån litteraturen, anses godkänt.
Därmed har studiens reliabilitet ökat och validiteten likaså i och med operationaliseringarna (Karlsson & Johansson 2019:185). God begreppsvaliditet och god reliabilitet resulterar i sin tur i god resultatvaliditet (Esaiason et al. 2007:70).
6 Resultat och analys
I det här avsnittet redovisas undersökningens resultat med hjälp av tabeller och diagram. Namnet på tidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen har förkortats till DN, SvD, AB respektive Exp i tabellerna. Resultatet analyseras utifrån teorin om nyhetsurval och tidigare forskning om internationell krisrapportering, nyhetsurval och nyhetsvärdering, som har presenterats i tidigare avsnitt.
Avsnittet är uppdelat i tre delar. Samtliga delar besvarar studiens huvudfrågor om vad som utmärkte respektive tidnings rapportering om explosionen i Beirut och om det finns påtagliga likheter och skillnader mellan morgon- och kvällstidningarnas nyhetsurval och i sådana fall vilka. Därtill fokuserar den första delen på vilka traditionella nyhetsfaktorer som nyheterna uppfyllde och den andra delen på vilka kommersiella faktorer som spelat en roll i
rapporteringen. Två, i forskningen återkommande, nyhetsfaktorer som inte har undersökts närmare i studien är överraskning, även känd som sensation och avvikelse samt nyhetsfaktorn negativitet eller ”dåliga nyheter”. Nyhetsfaktorerna uppfylldes i och med att den massiva explosionen i Beirut var en katastrof och kris. Vidare fokuserar det tredje delavsnittet på i vilken utsträckning de viktiga nyheterna gjordes intressanta för läsaren med hjälp av berättartekniker och human-interest story. Det går att konstatera att nyheterna om
explosionen, som hade stor påverkan på en stor befolkning och hade en framtida betydelse för landet, var viktiga (Gans 2004:148–153). Vikt som styrfält undersöks därmed inte i studien.
25
Till att börja med redovisas förekomsten av nyhetsfaktorerna närhet, elitcentrering i stort, maktfulla respektive kända eliter och goda nyheter i krisrapporteringen. En närmare titt tas även på fördelningen av nyhetsaktörer.
6.1.1 Närheten till publiken
Libanon ligger i Asien och är därför inte geografiskt nära Sverige. Däremot var nyheterna tidsmässigt nära och aktuella, då det började rapporteras om explosionen samma kväll som den skedde och allt eftersom något nytt hände till följd av explosionen. Libanons kulturella närhet till Sverige kan diskuteras. Det är inget västerländskt land men det finns svenskar med libanesisk bakgrund och för dem är nyheterna om Libanon kulturellt nära och därmed
relevanta (Harcup & O’Neill 2001:277–278). För den stora majoriteten svenskar kan däremot Libanon räknas som ett kulturellt avlägset land. I undersökningen har graden av närhet i artiklarna mätts, där låg närhet endast är tidsmässigt nära nyheter, mellan är om någon
kulturell koppling till Sverige och svenskar finns men inte utgör ett fokus i artiklarna och hög närhet om den kulturella kopplingen är hög, det vill säga när artiklarna exempelvis fokuserar på svenskar i Beirut. Resultatet framgår av tabell 1.
Tabell 1. Graden av närhet i artiklarna (procent).
Tidning Total DN SvD AB Exp Graden av närhet Låg 71% 62% 73% 69% 69% Mellan 19% 24% 14% 6% 17% Hög 10% 15% 13% 25% 15% Total 100% 100% 100% 100% 100% N 48 55 64 32 19926
kulturell koppling till Sverige och svenskar, borde uppskattas av Galtung och Ruge (1965:85) som förespråkade mer rapportering från kulturellt avlägsna platser.
6.1.2 Eliter i nyheterna
Galtung och Ruge (85) såg gärna ett mindre fokus på elitnationer och elitpersoner i nyheterna. Vid krisrapportering verkar dock elitcentrering vara en viktig nyhetsfaktor för alla
tidningarna, vilket framgår av tabell 2 (se bilaga 2). Överlag förekommer eliter i fyra av fem artiklar. Större likheter verkar finnas mellan tidningarna som ingår i samma koncern, snarare än mellan tidningarna som tillhör samma tidningskategori. Schibstedägda Aftonbladet och Svenska Dagbladet verkar ha lite mer gemensamt med varandra och Bonnierägda Expressen och Dagens Nyheter likaså. Det är Bonniertidningarna och främst Expressen som har lägst andel eliter i sin rapportering, medan Aftonbladet har högst. Skillnaderna mellan de två kvällstidningarna är därmed större än de mellan morgontidningarna.
Harcup och O’Neill (2001:269) ifrågasatte användbarheten av en nyhetsfaktor som inte skiljer på inflytelserika elitpersoner och kända eliter och särskilde de två eliterna i sin lista på
nyhetsfaktorer (ibid. 279). Förutom att undersöka elitcentrering i stort, har därför förekomsten av inflytelserika, maktfulla eliter som exempelvis politiker och myndigheter samt kändisar som artister, skådespelare och idrottare undersökts i den här studien. Det i syfte att ta reda på vilken kategori av eliter som är mest framträdande i krisrapporteringen och om skillnader föreligger mellan de fyra tidningarna.
Av tabell 3–5 framgår det att inflytelserika, maktfulla eliter, som politiker och myndigheter, förekom betydligt oftare i rapporteringen än kända eliter som artister, skådespelare och idrottare. I Expressen, som bland annat skrev om att den libanesiska artisten Haifa Wehbes hus totalförstördes i explosionen (Alsalman 2020), förekom kändisar i något större
27
Tabell 3. Den mest framträdande nyhetsaktörens grad av inflytande
(procent).
Tidning Total DN SvD AB Exp Graden av inflytandeLitet eller inget 38% 38% 42% 63% 43%
Stort 62% 62% 58% 37% 57%
Total 100% 100% 100% 100% 100%
N 45 53 60 30 188
Tabell 4. Den näst mest framträdande nyhetsaktörens grad av
inflytande (procent).
Tidning Total DN SvD AB Exp Graden av inflytandeLitet eller inget 37% 31% 23% 57% 35%
Stort 63% 69% 74% 43% 65%
Framgår ej 3% 1%
Total 100% 100% 100% 100% 100%
N 35 39 39 23 136
Tabell 5. Den tredje mest framträdande nyhetsaktörens grad av
inflytande (procent).
Tidning Total DN SvD AB Exp Graden av inflytandeLitet eller inget 50% 30% 25% 55% 38%
Stort 50% 70% 75% 45% 63%
Total 100% 100% 100% 100% 100%
N 22 27 20 11 80
28
6.1.3 Nyhetsaktörerna
Vilka de tre mest framträdande nyhetsaktörerna i respektive tidnings krisrapportering företrädde mer specifikt, framgår av cirkeldiagrammen (figur 1–4). I kodschemat fanns ett trettiotal variabelvärden för variablerna om vilka de mest framträdande aktörerna
representerade, men vid utformningen av diagrammen har liknande variabelvärden slagits ihop till en större kategori. Exempelvis har maktfulla svenskar – Sveriges statsminister, andra ministrar, myndigheter och departement – bildat kategorin ”Sverige”. Libanons president, premiärminister, talman, andra ministrar, politiker, myndigheter, militären och civilförsvaret, har bildat kategorin ”Libanon” och så vidare. I figurerna står ”N” för det totala antalet mest, näst mest och tredje mest framträdande aktörer i respektive tidning.
Svenska privatpersoner 1 % Sverige 9 % Frankrike 3% Libanesiska privatpersoner 19 % Libanon 35% Vården, räddningsarbetare, brandmän, bistånds-och människorättsorg… 16 % Kulturen … Näringslivet 4 % Privatpersoner med annan nationalitet 4 % Övriga länder 1% Mellan- och överstatliga org. 1 % Experter 4 % Övriga aktörer 1 %
29 Svenska privatpersoner 3 % Sverige 9 % Frankrike 3 % Libanesiska privatpersoner 18 % Libanon 37 % Vården, räddningsarbetare, brandmän, bistånds-och människorättsorg… 5 % Sporten och nöjesbranschen 2 % Kulturen och religionen 3 % Näringslivet 4 % Privatpersoner med annan nationalitet 3 % Övriga länder 3 % USA 3 % Experter 7 % Andra nyhetsmediers utsända 2 % Övriga aktörer 1 %
FIGUR 2. TRE MEST FRAMTRÄDANDE AKTÖRERNA
I SVD N=119
Svenska privatpersoner 2% Sverige 7% Frankrike 4% Libanesiska privatpersoner 18% Libanon 42 % Vården, räddningsarbetare, brandmän, bistånds- ochmänniskorättsorg… 12% Sporten och nöjesbranschen 2% Näringslivet 1% Privatpersoner med annan nationalitet 1% Övriga länder 2% USA 3% Mellan- och överstatliga org. 2% Experter 2% Andra nyhetsmediers
utsända 3% Övriga aktörer 1%
30
Av figur 1–4 framgår det att Libanons tidigare kolonialmakt Frankrike, president Emmanuel Macron mer specifikt, var framträdande i alla tidningarna utom i Expressen, men i liten utsträckning. Det trots att Frankrike ligger närmare Sverige än vad Libanon gör, både
geografiskt och kulturellt sett. Resultatet innebär att ”moderlandsperspektivet” inte alls var ett vanligt perspektiv i rapporteringen om Beirutexplosionen, till skillnad från på 60-talet då över hälften av nyheterna om kriser i avlägsna länder kunde ha det perspektivet i norsk press trots att de kunde presenteras som interna händelser och haft lokala nyheteraktörer (Galtung & Ruge 1965:79). Kanske beror det på att det var närmare 80 år sedan Libanon blev
självständigt.
Expressen utmärker sig återigen. Medan maktfulla svenskar förekom i ungefär lika stor utsträckning i samtliga tidningar, är det i Expressen som svenska privatpersoner fått en
betydande plats. I Expressen utgörs rapporteringen av en mindre del maktfulla libaneser än de andra tidningarna. Maktfulla libaneser är dock den största kategorin i respektive tidning. Expressen är även den enda tidningen med en egen korrespondent som framträder i artiklarna. Efter explosionen publicerades ett reportage av korrespondenten Kassem Hamadé (2020:a), där han skildrade timmarna efter katastrofen och där reporterjaget var närvarande.
Svenska privatpersoner 8% Sverige 9% Tidningens egna utsända 11% Libanesiska privatpersoner 22% Libanon 28% Vården, räddningsarbetare, brandmän, bistånds- och
människorättsorg… 5% Sporten och nöjesbranschen 3% Privatpersoner med annan nationalitet 5%
Övriga länder 2% USA 2%
Mellan- och överstatliga org. 2%
Experter 2%
Övriga aktörer 3%
31
Experter är något mer framträdande i morgontidningarna. I ett reportage på Dagens Nyheter fick en statsvetare och en sociolog redogöra för det politiska landskapet, de många kriserna och korruptionen i Libanon (Carp & Mattisson 2020:a). Enligt Strömbäck (2008:18) är viktiga nyheter, som politik, vanligare för morgontidningarna.
Aktörer som faller under kategorin räddningsarbetare, brandmän, företrädare för vården och bistånds- och människorättsorganisationer, är vanligare på Dagens Nyheter och Aftonbladet som tillhör två olika tidningskategorier och koncerner.
6.1.4 Ljusglimtar i krisen
Galtung och Ruge (1965:85) ville se mer positiva händelser i nyhetsrapporteringen och fler uppföljningar på nyheter. Deras intryck var att man ofta hör om negativa saker som hänt men inte om hur de motverkats, om alldeles för lång tid har förflutit. Huruvida krisrapporteringen innehöll några ljusglimtar och därmed uppfyllde Harcup och O’Neills (2001:279)
nyhetsfaktor ”bra nyheter” framgår av tabell 9.
Tabell 9. Graden av positivitet i krisrapporteringen (procent).
Tidning Total DN SvD AB Exp Graden av positivitet Ingen framgång 58% 51% 59% 63% 57% Låg framgångsfaktor 40% 45% 30% 28% 36% Hög framgångsfaktor 2% 4% 11% 9% 7% Total 100% 100% 100% 100% 100% N 48 55 64 32 199I och med att explosionen var en negativ händelse är det inte förvånande att majoriteten av artiklarna inte beskrev framgångar eller positiva händelser. Tabell 9 visar att
32
miljon kronor till Beirut och hade påbörjat utdelningen av mat och andra förnödenheter (Sylvén Möller 2020).
När det rapporteras om lösningar, uppgörelser och förändringar, tillämpas fredsjournalistik. Vid fokus på påtagliga effekter som antalet döda, skadade, materiella skador och våld används istället den sensationella krigsjournalistiken (Galtung & Fischer 2013:98). Även om dessa två sätt framför allt används vid rapportering om konflikter och Beirutexplosionen snarare var en katastrof och kris, så blossade konflikter upp mellan olika parter i Libanon till följd av
explosionen, som tidningarna också rapporterade om. Vid många tillfällen demonstrerade befolkningen mot den korrupta regeringen, för att nämna ett exempel. Dessa kunde sluta i våld mellan polisen och militären och de civila. Många skadades och minst en polis dog i sammandrabbningarna (Hamadé & Hermansson 2020).
Det får ändå ses som ett gott resultat att samtliga tidningar lyckades uppmärksamma ljusglimtar i den förödande katastrofen, krisen och konflikterna som följde, såsom oskadda familjemedlemmar till intervjupersonerna, personer som överlevt på mirakulösa sätt, volontärer och välgörenhetsorganisationer som på kort tid lyckades samla in pengar till Beirut.
6.2 Kommersiella effekter på nyhetsurvalet
Innan genomgången av de kommersiella nyhetsfaktorernas roll i nyhetsurvalet, kommer en beskrivning av vilka artikeltyper som präglade rapporteringen om explosionen i Beirut i de fyra undersökta tidningarnas webbsidor samt längderna på dessa. Av vad som framgår av tabell 10 (se bilaga 2), fanns det en stor variation på artikellängder i samtliga tidningar utom i Aftonbladet, där nästan alla texter var under 800 ord. Nyhetsartiklar var vanligast i
tidningarna, visar tabell 11 (se bilaga 2). Av samma tabell framgår att notiser endast förekom på Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Inga reportage eller annat featurematerial förekom på Aftonbladet och inga bakgrundsartiklar, fördjupande artiklar eller explainers på Expressen. Den senare kategorin var störst för morgontidningarna – där ungefär en av sex artiklar som publicerades kunde räknas som bakgrundsartiklar och dylikt, att jämföra med Aftonbladets en av tjugo artiklar. Intressant nog kunde ett fåtal nyheter i Expressen och Svenska Dagbladet inte räknas till någon av dessa kategorier. I ett fall redogjorde Expressen kort för
33
medför nya möjligheter för tidningarna, där ett flertal nyheter kan presenteras kortfattat, likt notiser, på samma sida.
Men det mest slående resultatet i det här delavsnittet är skillnaderna mellan mediekoncernerna när det kommer till förekomsten av artiklar producerade av en nyhetsbyrå, ofta TT. Vid rewrites som refererar till nyhetsbyråer eller andra nyhetsmedier räknas tidningarna själva som producenter. Resultatet framgår av tabell 12.
Tabell 12. Artiklarnas skribenter (procent).
Tidning
Total
DN SvD AB Exp
Skribent Tidningens egna journalister eller frilansande journalister
85% 38% 44% 94% 60%
Nyhetsbyråer 15% 62% 56% 6% 40%
Total 100% 100% 100% 100% 100%
N 48 55 64 32 199
Majoriteten av Svenska Dagbladets och Aftonbladets artiklar om explosionen i Beirut kom från en nyhetsbyrå. Andelen artiklar av nyhetsbyråer var betydligt färre i Dagens Nyheter och Expressen. Resultatet är intressant ur flera aspekter. Dels föreligger inga skillnader mellan tidningskategorierna morgon- och kvällstidning. Däremot finns det likheter mellan
34
nyhet har en större chans att bli en del av nyhetsurvalet, är chanserna mindre att den ska bli det ju mer resurser, i form av tid, personal och budget, det kostar att bevaka den (ibid.). Mediernas innehåll styrs även av vad som passar deras organisation (Altheide & Snow 1979 cit. efter Strömbäck 2015:161; Esser 2013 cit. efter Strömbäck 2015:161).
Att TT stod för majoriteten av nyheterna om explosionen i Schibstedtidningarna, kan ha haft en påverkan på de som endast tar del av utrikesnyheter i någon av dessa tidningar. Dessa läsares bild av krisen var till större delen beroende av hur nyhetsbyrån rapporterade om den (Galtung & Ruge 1965:75), snarare än tidningarnas egen krisrapportering. Hur nyhetsbyrån i sin tur har ramat in krisen, kan ha haft en effekt på opinionen och hur läsarna bedömt,
uppfattat och lärt sig om krisen (de Vreese 2005:51–52).
Det är viktigt att ha i åtanke att ingen värdering görs i huruvida krisrapporteringen blev bättre eller sämre till följd av den stora användningen av TT-material, eller om den är bättre eller sämre än Bonniertidningarna. Däremot är TT-nyheterna inte exklusiva för tidningarna och i den hårda konkurrensen mellan nyhetsmedier är det bra att ha egna, exklusiva nyheter (Allern 2002; Gans 2004:146–147; Johansson 2008:59).
6.3 Behovet av att locka läsaren
Nyheter kan vara både viktiga och intressanta. Idealet är att viktiga berättelser också är intressanta (Gans 2004:146–147). Med tiden har kraven på att fånga publikens intresse med nyheterna blivit större (Johansson 2008:57). Med hjälp av berättartekniker försöker
nyhetsmedierna fånga publikens uppmärksamhet och få viktiga nyheter att även bli intressanta (Hernes 1983 cit. efter Asp 1986:359; Johansson 2008:57). Nyheter kan i sig även räknas som intressanta. Gans (2004:156–158) nämner human-interest story som ett exempel på sådana nyheter. Den här studien har undersökt förekomsten av human-interest story och
berättarteknikerna personifiering, konflikt och polarisering samt konkretion, förenkling och tydlighet i krisrapporteringen, för att se i vilken utsträckning de viktiga nyheterna om explosionen i Beirut gjordes intressanta för läsaren.
6.3.1 Konkretion och förenkling av nyheterna
