Z H
O m
utvidgningar a f cylinderformiga kanaler i menniskokroppen.
A k a d e m i s k A f h a n d l i n g ,
s o m , m ed vidterfarna M edicinska Facultetens i Upsala tillstå n d ,
under in seende af
D O C T O R
O II O F G1 II Å S
Professor i Chirurgi och Barn förlossningskonst,
för Medicinska Gradens erhållande
författad och utgifven af
G U S T A F A D A M E H R E N G R A N A T a f V estgötha L andskap
R id d a rh u s-S tip en d ia t
till offentlig granskning framställes på Medicinska A uditorium den 1 3 Mars 1 8 5 2
p. v. t. e. m.
5 .
U P S A L A , W a h l s t r ö m & C.
kan ä t er vara en följd af insufficens i tricuspidalvalfven, bvarvid högra förmaket småningom utvidgas.
Vid förträngning ocb insufficens af aortavalflerna utvidgas venstra Ventrikeln. Vid förträngning af valvula m itralis utvidgas venstra förmaket. I dylika fall är h y per t rofien, då den uppkommer, secundär af valfvel- felet och horde egentligen föras till utvidgningar som utgå från vis medic, naturæ.
2:o) Abnorma utvidgningar à öfriga cylin derfor- tniga kanaler förekomma ock, utom de nyssnämnde &
bronchierna och tracbæa, livilka icke kunnat afhandlas utan i sammanhang med hjertat och kärlen.
An eur ismcr; varices â hröst- och halskärlen o. d.
t u mö r er kunna orsaka så väl mekaniska som andra för
t r ängningar â oesophagus, ofvanom hvilkcn str ietur den då småningom utvidgar sig likformigt i hela omkretsen eller stundom parlielt, i hvilkct sistnämnde fall slem
hinnan uttränger i pocher emellan muskelknippena (Di
verticula).
Ranula anses vanligen för en utvidgning af Duct.
JVarthon. D upuytren anser tumören vara en cysta;
och H yrtly delande bai** ås.igt, förnekar sjukdomens säte i nämnde ulförsgång; •). Elt fall der en salivsten t i l lvext till \ [ " längd och diameter samt, efter 10 års qvardröjande, slutligen bröt sig ut, omtalas i H ygicea, Argången 1849, sid. 686. — Huruvida de af M arochetti och andra oLserverade små hlåsor j e mt e fre
nulum lingucc, vid H ydrophobi, stå i något sammanhang med pathisk förändring af körtelns utförsgång kan jag ej afgöra. Af ansamlad saliv och calculi salival. träffas ock d. Bartholin, och Stenon. utvidgade.
! ) f l y r t l , top. An. sidd. 281 och 5 1 3 .
Hos tie djur, (ach bland de lägre isynnerhet bos Gastropoda, hvilka ligga i vinterdvala, finner man gall- gångarne betydligt utvidgade.
Genom ansvällning oeb bräftartad degeneration af de bakom duodenum och öfver bufvudet af paucreas liggande stora lymfkörtlarne och derigenom betingad compression af Duel, choledochus föranlcdes gallstagna- tion oeb utvidgningar af hela gallkärlsramificatiouen.
Tillstoppas d. choledochus af gallsten eller förtränges af en organisk strietur, så utvidga sig duct, cijsticus oeb gal 1- blasan ( lly d ro p s vesicœ fellcœ). Man bar sett d. cboled.
utvidgad till snmuia volym som duodenum. Jlokitansky har visat att orsaken hvarföre gallblasan och duct, cystic, ej utvidga sig i samma man som samtidig stark utvidgning af d. cholcd., beror d e r p å, alt den sist
nämnde, tillfölje af dess spelsvinkliga förening med duct, cystic, komprimerar densamma.
Utvidgning af pancrcatiska gangarne kan ock upp
komma genom tryckning af gallstenar i duct, chole
dochus ').
Uretercrnas oeb urethras utvidgningar höra ock bitO o så vida de äro följder af urinstenar som bana sig väg nedåt. Mvuningarne till prostatas utförsgangar träffas sällan och blott bos mycket gamla personer så utvid
gade att de hindra finarebou+rers infö*r a ° d e genom urethra.
Lisfranc har i sin på latinska sprâ'ket ar 1824 utgifna disputation; ”An eadem contra va>id’*as urethrae coareta- tiones medela?” visat, att genom» det sätt på li vil ket prostata utbildar sig bos fostret i a,|aIogilet med nju- rarnes, en normal sinus prostaticilS urethrœ uppkom
mer, lililkefi ganska ofla qvarslitP bcli i sldaba fall i) Utfrtl, Top. A. D. I. 488.
gör en modification af den vanliga kal betriseri ngsmetho- den nödvändig.
Ut vidgning af vasa deferen tia b e r or på hämmad u t veckl i ng, enär de i bör j an af foetuslifvet i vidd ej
myc ke t ge ef t er canalis urogenitalis. Den han ock vi- cariera för de felande sädesblåsorna. Delta är dock vanl igare hos djur, såsom bos fägl arne, ruminantia och bunden m. fl., bvilka sakna sädcshlusor, dä d e re mo t de flesta g na ga r c , pa chydcr ni al a ocb solidungula hafva dessa sednare ut omor de nt l i gt s t or a ocb st undom försedda med et t mesent crium ').
Sasom hämmad ut veckliug kan utvidgning af tuba F allopii f ör e k o mma ; de r e mot ä r den normal under em
br yot s gång till uterus samt under brunsttiden bos d j u r ; sjuklig de r e mot i vissa former af hyst eri , samt 1 nymfomani. Hos foglarne förekomma tuba relativt ga n
ska vida i hela deras l ä n g d , ocb bos känguruh finnes, p ä scrskilda ställen af deni ; säckformiga utvidgningar.
C) Utvidgade kärls öppna mynningar och väggar:
Hit bör a part i el r u p t u r af kär l hi nnorna , sasom ock falska an e u r i s me r ; och, förut om alla de fall der tot al k ä r l r u p t u r r edan s k e t t , äfven vissa prognosen be s t ä m
ma nde o ms t ä n d i g h e t e r , vid oper at i oner af tu m ö re r, aneurism er m. m. O esophayotom i, Trachcco- eller L a - ry n g o to m i, under bi ndni ngar o. s. v. försväras ocb g ö r prognosen oviss genom en af mängfaldiga til lfälli gheter f ramkal lad utvidgni ng och blodöfverfyllnad al bal s
v e n e r n a ; denna kan framkallas af långvarig a s t h ma , suifocativ c a t a r r h , omåt l l i gt begagnande af blåsi nst ru-
l) D :r J a h n 1. c. 4 1 3 .
inent er, sj ukdomar i lungorna och lijertat o. a. som st å i sammanhang med dessas or s a ke r el l er följder.
Venerna frän skul derbl adet är o alllid utvidgade vid aneur i sm å a rt. subclavia och der f öre alltid till hinders vid underbi ndni ng härstädes. T odd g ö r underbindni ng af d e m , om de læderas under operationen. L izar an- lade t our ni quet t à armen ; der a f förmi nskas likväl b l o t t vena subclavi a, men ej nämnde vener '). L isfratic säger a t t om några minut ers compression af en u n d e r o p e r a t i o n e r ( i a l l m ä n h e t ) , sårad ven slut ligen g ö r l i gat ur ä den nödvändi g, det då vanligen ä r t i l l räckl i gt a t t u n d e r b i n d a den nedr e k ä r l ä n d a n ; men g ö r den r e s t r i c t i o n ; at t vissa fall af anastomoser, ined el ler utan sjukl ig dilatation af venen, g ö r a , à e x l r e mi t e t e r n a , u n d a n l ag frän denna r ege l ; samt a t t c xs pi r a t i ons rör el s er na nödvändi ggör bada ändarnes under bi ndni ng vid o p e r a tion à halsen a).
Fascia colli ut gör en för r espi r at i onsact en n ö d v ä n dig ut vi dgni ngsapparat för vena ju g u la ris och v e n a sub
cla via , men en lifsfarlig vid st or a o pe r a t i one r o c h venæ- sect i oner å balsen. Vid sär i vener a n n o r s t ä d e s hi n
dra väggarnes sammanfallande luftens i nr us ande , s å vida de ej äro förbenade.
R o b e rt beskrifver denna fascia som han k a l l a r ,,apo- neurose moyenne du con” pä följande s ä l t *): ”il o c c u p e
») U y r t l , Top. A. D. I. 3 4 5 .
*) Des diverses méthodes etc. po u r l ’obl itératio n d. mrtères.
p a r J . Lisfranc. P a r i s 1 8 3 4 , sid. 4 3 .
3) Des aneurisines de la region siis-claviculairc p a r .A . R o bert. P a r i s 1 8 4 2 , sidd. 8, I l och 1 8 . B e r a rd d. ä. u p ip tä c k te denna vigtiga disposition af fascia c e l li.
l' espace co mp r i t en t r e les muscles omoplato-byoïdien et s t e r n o - k y o ï d i en , au quels il fournit une gaïne. Il es t mi m e , ext en s i bl e , peu résistante. En deda ns , il se c ont i nue avec le fascia moyen de la region thraché- l i e n n e , et se confonde avec la gaine de la veine j u g u laire i nt er ne et de l ' ar t ère carotide. En b a s , il s'in
s ère à la face pos t éri eur e de la clavicule, et se p r o l onge sur la veine s ous- cl avière, a laquelle il sert de gai ne et d o n t il tient les paroissans cesse soulèves et bea nt es. ”
Äfven kan en mekanisk utvidgning af v. ju g u la ris, d å den är sammanvext med omgifvande indurerade p a r tier, blifva lifsfarlig vid o’pcrationer å balsen.
Genom H y p e r t r o p b i i venernas binna (A n d ra l) blir denna g u l bvi t , f ö rl or ar sin egendomliga t äthet men an
t a g e r en viss el as t i ci t ct , hvarigonom den närmar sig n a t u r e n af en ar t er, bvarföre den vid incision klaffar.
Då man vid carcinoma linguæ anser stör r e delen af t ungans exs t i r pati on indicerad, bör man, der kärlen tillika äro ut v i d g a d e, helst välja a f Bjerhéns under- b i n d ni n g s me t k o d , bvilken ock bäst passar i andra fall d å man bar at t frukta stark blödning.
Bl ödni ng från näsan ser man u p p t r äd a sasom kri
ser i febrar, men kunna äfven uppkomma af andra o r s aker som angå vår t ämne , såsom br ust na varices i mem brana S chneideriana ro. m. Näsblödning jemte and
t ä p p a och vågformigt rullande bjertimpuls etc. ant yder en bj e r t b y p er l r o p b i , såsom följd af bjert ats sammanvex- ni ng med pericardium.
Passiva apopl exi er uppkomma då valfvelfel i bögra kammarn hi ndrar b l o d e t al t flyta från bjernan. Vid
förbening af ar f er er na, med eller ulan aneurismer, gar den för blodets vidare fortdrifvande och j emna f ör d e l ning nödvändiga elasticilelcn förlorad. Der a f upjikom- mc r anlag för slagflnss och gangræn '). Iljernblödlnin- gar bero bär oftast på en sjuklig beskaffenhet hos kär len hvilka utvidgas; inre hinnan blir eftcrgifvande och brister. Hjertsjukdomar, utvidgni ng af aort a och hal sens kärl disponera på samma sätt till apoplcxia c e r e bri äfvensom till apoplexia sanguinea pulmonum då kärlen lätt brista till följe af den starka congestifonen till dessa organer, hvaraf hj e rnbl ödni ng och b l o d s p o t t - ning J).
Starka blodförl uster efter operationer, t. ex.. af aneurismer m. m. el ler efter ba r nsä ngar framkal la s>tun- dom betydlig h j e r n r et n i n g ; man må bär å d e r l å t a alidrig så mycket, så pulsera dock car ol i dcr ua allt häft i gj are, och hjertat bultar allt s t a r k a r e , pulsen slår a l l t hiasli- gare och i början allt kr a f t i ga r e , under fortfarande; d e lirium, tills hj ernt orpor i n t r ä d e r 3). Sådana misstlag i diagnosen hafva ej varit s ä l l s ynt a , d er man tagit d(enna kärlstorm för meningitis eller encephalitis.
Blodspottning kan ock förekomma så väl vid birou- chialdilatalion som vid l ungemphysem ; enligt Ljouis förekommer den dock nästan al dri g i cmphysemi . 1 sitt grundliga arbet e "Recherches etc. sur la P h th iisie ’*
sid. 108 har Louis u p p t r äd t emot Lecnnec, soin ainsåg apoplexia sanguinea pulmonum för huf vudor sa kcn till hvarje stark blodbost a.
*) Müllers PLysiol. It. I . sid. 19 2.
2J W illiam 1. c. sid. 114.
3) Anatom. Klinik der Geliirnkranklieit von J . Dietl. WVien I ß K J , sidd. 4 2 o. f.
Enligt Louis egcr Hœ m optysis, vid caverners när
varo i l ungor na, sannolikt oftast rum till följe af en exhalation, samma mekanism som man ser vid epistaxis ; enär det är ytterst sällsynt att finna kärl öppna i eaver- nerna. I n ägr a fall medger han emcdlertid roptur af dessa kärl vara den verkliga källan till hæmorrhagien.
Enligt C anstatt kommer blodet från bronchierna och l uf t röret om (vid bronchitis) blodstrimmorna be
finna sig på ytan af s p u t a } men frän lungsubstanscn om det befinner sig midt i sputa och åt dem med
delar en rostfärg.
Vid chronisk gastritis kan det finnas varikösa ve
ner som brista och föranleda hœmorrliayia intestinalis.
Om man ocksä jemte öfriga symptouier tagcr anamnæ- sen tili hjelp, sä är det mängcn gäng ganska svårt el
ler nastan omöjligt att genom anfalleus freqvens och blödningens qvantitot skilja de blödningar, som bero på erosiones hœmorrhagicœ ventrieuli från dom, som inställa sig (ill följe af ett ulcus simplex eller carcinoma ventriculi.
Der emot skilja sig de från urogeuitalia från hvar
andra l ä t t a r e , genom blodets större eller mindre för
måga af bomogeneitet med urin.
Vid h ydrops saccatus ovarii kan punction åtföljas af vådlig blödning ur de för ögat undandolda utvid
gade kärlen på säckens inre y ta ; äfvenså om vid para- centhesis abdominis troakaren råkar den händelsevis per- sisterande vena umbilicalis.
Reviviscens af den redan blodtomma och i obli
t eration inbegripna vena umbilicalis föranleder lethala blödningar. Blödning bos så kallade ”blödare” torde i de flesta fall böra räknas hit, och alltid blödningar
f rån b r u s t n a varices å ytan af kroppen. Der såulane vid struma förekomma eller ej, bör man vara förisigtig me d anväudningen af j odhaltiga medel (Spongia usta e t c ) , i synnerhet vid phthisiskt anlag eller benägcnhtet för b l od c o nge s t i oner till lungorna, enär Hæmorrhagier- i så*
dane fall l ä t t inträda. Då uterinkarlen o t i l lr äckl igt u t vi dga sig u n d e r hafvandeskapet, så blifva väggarme för t u n n a , hvilket vid svår förlossning kan förorsaka rup- t u r . Vid sectio cœsnrea är prognosen ej g o d, om snit
t e t träffar midt öfver der placenta sitter. Blödmingen vid lossnad placenta och under efterbÖrdsvärkar, sker del s u r p la c e n t as, dels ur uteri utvidgade öppna V'ener;
om dessa venöppningar genom för kraftiga kontrakllioner u n d er p å gå ende förlossning för bår dt tillslutas, kan d e l t a ge anl edning till farliga konvulsioner undeir och e f t e r förlossningen *).
Ora vena cr uralis, vid underbindning af et t aneu
r i s m, s ä ra s , så äro både compression och underrbind- ni ng af densamma oftast fruktlösa; i b a d a , åtministone se dnar e fallet kan brand uppkomma (R o u x )2). Vid P hl e
biti s efter Venæsection känner man den inflammierade venen såsom en smärtsam hård sträng på den swullna ext remi t et en. I den betydliga svullnaden här h a i r må
hända l ymfkärl en någon del. Trol igt är att aldrig Ph le
biti s f örekommer utom i förening med en stark uttvidg- ni ng af och svullnad i lymfkärlen. Men det hiänder o c k at t blödningen från en genom venæsection etc.1, upp
k o mme n A n eu rism a varicosutn kan blifva så sveår alt d e n genom inga andra medel än uuderbindning s t t å r att
*) B u s c h , L æ reb o g i Fodselsvidenshaben, Kiobenliavn i 1838.
§. 3 4 2 . J i n f r B amsbothnm T he Principles and P ractice ; of ob
ste tr ic medicine etc. 2 d. Ed. London sid. 4 4 7 .
*) H y r t l , top. A. D. I I . 316.
hämmas. An eu r i s mer , kräfta och andra degenerationer indicera stundom amputatio penis; i dylika fall, men ej annars h ö r man vara beredd på a t t hämma blödningen med glödande jern.
D) Utvidgningar som bero på vis medicatr.
natur œ :
A f st ör st a vigt så väl för prognosen vid ligaturer som för upprätt hållande af vitaliteten hos delar som få sin bl od från arterstycken belägna nedanför ett liga
t u r - eller obliteratiousställe är den lärdom konsten bar i nhämtat af nat uren; nemligen möjligheten att åstad
komma en artificiel utvidgning. Detta sker genom ut
vecklingen af en collateralcirculation. Ålånga anasto
moser isynnerhet å de ytligare kärlen äro till sin ur
sprungliga idée ingenting annat än tjenande en colla- t c ra l c i rc u l at ion, bvarigenom b lode t föres till delar som genom vissa kroppens ställningar eller lägen eller för b å r d t åt dragna kläder etc. lida en tryckning. Sådane ser man vid t. ex. knälederna ( rete articul. gen u ), vid a r mb å ge n ( ram i reccurentes) och öfverallt der ven- pl exus f örekomma; äfven i mjeltens och lefverns vener, hvilka sakna klaffar, eger stundom en motsatt ström
ning r u m , utan hvilken man mycket oftare skulle träffa l e fverhypert ropbi er vid circulationshinder i bröstet. Hos foetus är en sådan tillbakaströmning af blodet normal : p o r t å d e r n , vena cava inferior och arteria pulmonalis hafva arteriel betydelse, liksom nafvelartererna venös, hvi lket förhållande blir omvändt efter födelsen. Colla
t eralci rculation är äfven antydd i hvarje kärlanastomos, e n ä r i dem blodet icke bar någon bestämd rigtniog u t a u dess strömning vexlar allteftersom blodpelarns hastighet i den ena eller andra hufvudgrencn ökas eller
minskas (J. M üller). Ilos negerslafvarne kviika an
vändas till dykning vid perlfiskerierna utbilda sig små
ningom starka utvidgningar å venerna, såsom Houston sett. Och hvem bar icke erfarit de snart öfvergående olägenheter hvilka ombyte af vistelseort medförer ocb f ö r bvilka man valt deu ganska passande benämningen
’”aeclimatisationsfebern.” Eburuväl ås tadkommande en
dast en palliativkur ingriper vis medicalri.i naturae ännu starkare i mcnskliga organismen vid ofvannämnde colla- t eralcirculations etablerande. Mau bar nemligcn funnit a t t vid nat urläkning efter en oblitercrad arter eller ven, eller efter eu vid blödning anlagd ligatur, blodet, genom nyssnämnde processer eller åt gärder biudradt från at t framtränga på sin vanliga väg, tvingas att söka en annan genom bigrenar och anastomoser ; ocb alt dessa dervid utvidgas samtidigt med den förras totala eller partiella förträngning, och inmynna en del af sitt blod i grenarne ofvan ocb nedom ligaturstället, bvilkas bl odst röm under bestämda förhållanden tar ett motsatt f örlopp till det parti hvars näring på detta sätt er
sättes eller åt erupprättas, — Collateralcirculationen som ut bil dar sig vid underbindning af de stora lials- kärlcn i regio supraclavicularis finner man noggrauut u t r ed d hos lio bert ‘). Vid obliteration af aorta iLora- cica afhjelper naturen detta fel till en del genoua ul- vid'Miinir af anastomoserna emellan uiaminaria internao O ocb de från aortadclen nedom obliteralionsstället wtgå- ende artt. intercostales. På samma sätt undergiä ar
teria och v. v. pulmonales analoga u tvidgningar, när ductus arteriosus liolalli och nafvelkärlen oblitéreras (bär en radikalkur). P å samma sätt bänder någon g å n g vid venös plethora at t foraiucn ovale eller nafvelkärlen åter
*) t. e. sidd. 9 3 o. f.
öppna sig (palliativkur). Ibland de vackraste bevisen pâ vis medicatrix nal uræ at t afbjelpa circulationsbinder, är a t t vena azygos genom alt utvidga sig framställer en föreningsväg emellan vena cava inferior ocb superior, då cava inf. obl i t crerat s ofvanför ur sprunget för vena azygos *). Enligt S ta rk s undersökningar ”de venae azy
gos n a l u r a ” fungerar den under embryolifvet i stället för vena cava in fe r., som b e k a n t , derigenom , att den förer venbl odet från nedr e kroppsdelarne till bjertat, då vena cava inferior der emot upptar (det mer arte- riella^ b l o d e t ur l e fvern, v. p or t a, v. umbilicalis ocb s e d n ai e äfven ur n j u r a r u c , bvarvid v. cavas korta stam icke n ar längre än just till niveaun för emottagandet af dessa blodst römmar. En dylik analogi äfvensom samma förhållande som det efter l lyrtl nyss citerade (I). I. 4 1 5 , 4 3 5 ) l ä r e r man återfinna normalt bos de l ägre v e r t c b r e r a d e d j u r e n , fiskar o. s. v . 2). — Vid hämmad por l ade r c i r cul al ion utvidgar sig stundom liga
me nt um hcpatis; sa finner man ock bos amfibicrna vena umbilicalis persistera genom bcla lifvet. Anast omo- se rna emellan a rtt. lumbal, et circumflexa ilei samt den s ednar es ulvidguing möjliggör framgangen af underbind- ningen af art. iliaca. Spont an obliteration af iliaca c o m m u n i s , re Jan af H aller, ocb sedermera ( I 8 I 8 ) af Goodisson observerad, likasom lic cla rd s, Coopers ocb S ca rp a s underbindni ngsfürsök a dessa stora ar terer Iiafva f ra mst ällt möjligheten för utvecklingen af en collateral- ci reul at ion i denna region. — Till denna klass af utvidg
ninga. skulle man ock kunna hänföra bjerthypertrophier som u p p t r ä da i en enkel form med utveckling endast a f f ö r ö k a d t antal fibrer ocb måttlig utvidgning af kam-
I) B y r t l , top. A. D. I . sidd. 4 1 5 , 4 3 5 .
*) J a h n , 1. c. 1 8 1 , 2 8 7 .
r a m e s vol ym; i de fall uemligen da dessa processer icke föranledas eller förutgås af de sjukligt förändrade valflerne eller af ökadt tillopp af den dyskrasiska b l o d massan, utan är et t r ent uttryck af naturens sträfvan a t t affajelpa et t circulalionshinder som ej redan äir o- kotli gt. Alla bj e r t hyper t ropbi er (med utvidgning) „ — der circulationsbindret är obotligt i ocb för sig, men af andra or saker än de ofvannämnde, — ä r o , älfven d e , till en början rena uttryck af vis medicatrix n a
turae. A t t skillja emellan sadane hypertrophier sonn de båda ofvannämnda arterna ocb andra, är af vigt i the- r apcutiskt hänseende. — "Ganska constant är att; de till utvuxna eller växande delar börande hufvudart:erer ocb vener äro utvidgade för att försäkra delarna om t i l lräckligt blodtillopp. Dett a visar sig vanligen :gan- ska väl i de utvidgade arteriœ coronariœ pâ h y p e r t r o - fierade bjert an” 1) (Jam es P aget). J u betydligare; A - trophia cordis ä r , desto mera slingrade träffar man kr ans- ar t ererna.
P ä gr und af det anatomiska factum a t t vcmstra njuren är mera utvecklad än den b ö g r a , kan man diraga den slutsatsen at t den förras blod- ocb urin-kärl ega en större volym än den bögras. Hyrtl öfverraskair oss med cn serdcles enkel ocb träffande förklaringsthieori bäröfver ocb visar att denna asymmetriska ulvidg'ning b e r or på h yperœ m i2). Cullens och R ichters åsiigter om Hæmo r r b o j d al tag ga r , at t de äro blodextravasa»ter, anser j a g temligen a b s urd ; ocb byllar med F ro riep > den äl dre åsigten at t de äro varices, ant. utvidgade sätckar el ler plexus ocb gyltr ingar af några eller en miängd små utvidgade vener. Följaktligen anse vi ur ilera skäl
*) H y g iœ a , B. X I . C7C.
a) A. top. I. c. D. I. 4 9 8 .
dessa utvidgningar böra betraktas såsom en naturens pal liativkur att lindra eller hämma det större onda, som svårare inre venös plethora skulle medföra i an
dr a vigtigare organer. A lt de äro telangiectasier (Be- clard)år följaktligen en skef åsigt. Utvidgningar a njur- bäckenet och urinledarne orsakas för det mesta af me
kaniska hi nd e r, såsom a) alla volymförstoringar af de viscera som raka i beröring med uretern (uterus, ova- r i erna, Scybala i curvatura Sigmoidea; derföre är ven- st ra ur etern , såsom löpande bakom denna curvatur of
tare utvidgad an den högra); b) pathiska tumörer af alla slag i dess grannskap; c) stenar hvilka inkila sig någor städes kunna ock hithöra, under vissa vilkor. En l ångvarig strietur af urethra eller uretern kan föran
leda uppkomsten af en säckformig utvidgning ofvan s t r ic t ur en: på så sätt kan biåsan ock lida en betydlig organisk f örändring; äfven till följe af krampaktiga sammandragningar i sphincter urethrœ. Vid strietur af ur etern kunna njurbäckena lida betydliga utvidgningar.
Det nr nat url igt att dä den degenerativa sidan tar öfver- kand dessa utvidgningar ej böra hit, såsom ej utgående från eller ej längre lydande under lagarne för det organi
ska lifvels normala bestånd. Men äfven den partiella ut vidgningen af blåsan, der diverticula bilda sig, inne
sl ut ande ansamlingar af urin och grus, torde i vissa fall böra biträknas’, enär incarcerationen af urinstenarne ä r vida fördelaktigare än den retning en stor sten be
st ändi gt åstadkommer å blåsans väggar. Prostatas ut- f ör sgå ngar har man sett utvidga sig till följe af urin- r ö r s s t r i ct u r e r ; äfven i sådane fall kan urinen få tillfälle a t t intränga ända till prostata och der bilda urinstenar.
Vid stenars utdragning ur urinblåsan genom urinröret n y t t j as i vissa fall oblodig utvidgning af urethra me
delst dilatator er ; och Civiale använder den såsom en
præliminâroperation före lithotritien. Blott ett ovar
samt sätt att här gä tillväga gör denna method tili irrationell.
En utvidgning af det förträngda tarmstycket nedan
för en anus ■praeternaturalis ser man ofta uppkomma, säsom en nödvändig och præliminâr åtgärd för den e- gentliga utvidgningen som eger rum pä de i vinkel ställda tarmstyckena vid öppningen till en anus praeter
naturalis. Till återställandet af en anus naturalis har k o n s t e n , följande naturen i spåren, här snillrikt uttänkt medel att göra den märkvärdiga procedyren kortare.
Såsom en naturljg utvidgning kan man dessutom be
t r a kt a alla med konstens tillhjelp ändamålsenligt ut
förda åt gär der till återställande af naturliga öppningar vid alresier, stcnockorier o. s. v.; och det är ett falskt sätt att se saken, då man antar det bougier1) , kathetrar och' andra dilatatorer endast verka mekaniskt, enär de tydligen åstadkomma tillika en organisk utvidgning.
Det tyckes Trousseaus , G endriris och fleres framgång vid utvidgning af stricturer i oesophagus o. s. v. bevisa.
>) B e rlin : Den svenska Pharmac. öfvers. och comment. 2:a del. sid 2 1 0 .
