JURIDISKA INSTITUTIONEN
Stockholms universitetSOU 2013:17 -‐ Brottmålsprocessen
-‐
Hur påverkas rättssäkerheten om brott-‐
målsprocessen effektiviseras?
Karin Åblad
Examensarbete med praktik i Processrätt, 30 hp Examinator: Katrin Lainpelto
Förord
Jag vill rikta ett stort och varmt tack till min handledare Johanna Björkman för att hon har stöttat och trott på mig under hela arbetet med denna uppsats samt för att hon givit mig värdefulla synpunkter och kommentarer. Det var även hon som såg till att jag fick upp ögonen för den nya utredningen, SOU 2013:17, vilken visade sig vara mycket intressant och ett perfekt uppsatsämne för mig.
Jag vill också tacka jur. stud. Emma Göth för att hon har stöttat mig, inte bara under uppsatsskrivandet utan under hela juristutbildningen. De här åren hade inte varit detsamma utan Dig.
Jur. kand. Anton Johansson vill jag tacka för alla smarta tips och korrekturläs-ning och för att Du alltid finns vid min sida.
Innan jag började skriva denna uppsats var jag praktikant på Försvarsadvoka-terna. Det var en otroligt lärorik period och en stor inspirationskälla till denna uppsats och till mitt framtida yrkesliv som jurist. Stort tack till alla på För-svarsadvokaterna för att Ni tog så väl hand om mig och för allt Ni lärt mig. Extra stort tack till Clea Sangborn som var min handledare.
Stockholm i maj 2013
Sammanfattning
Reglerna om brottmålsprocessen kan ses som en avvägning mellan den enskil-das rättigheter och det allmännas möjlighet att beivra brott på ett effektivt sätt. Det är viktigt att det finns en balans mellan dessa två faktorer och att det inte blir en övervikt åt något håll. När det gäller rättssäkerheten spelar försvararen en stor roll då denne agerar motvikt till den statliga brottsbeivrande verksam-heten. Europakonventionens regler om en rättvis rättegång är betydelsefull för upprätthållandet av rättsäkerheten. Det finns även en mängd bestämmelser i rättegångsbalken, samt ett antal processrättsliga principer, som har till uppgift att skydda den enskildes rättigheter. Exempelvis avsaknaden av prövningstill-stånd i vissa brottmål, åklagarens objektivitetsplikt och rättens utredningsskyl-dighet.
I SOU 2013:17 föreslås en mängd förändringar i brottmålsprocessen som har till syfte att effektivisera processen men även göra den mer förutseende för den enskilde. De förändringar som jag har valt att fokusera på i denna uppsats berör den tilltalades möjligheter att förbereda sitt försvar, rättens utredningsskyldig-het samt införandet av ett generellt prövningstillstånd vid överklagande från tingsrätt till hovrätt. Syftet med uppsatsen är att granska dessa förslag för att se hur de stämmer överens med dagens regler och om förändringarna på något vis hotar rättssäkerheten och den tilltalades möjlighet att förbereda sitt försvar.
Det jag har kommit fram till är att de förändringar som jag har fokuserat på främst syftar till att effektivisera processen i brottmål. Ett argument som Ut-redningen har är att de långa handläggningstiderna kommer att blir kortare om deras förslag blir till verklighet och detta kommer i sin tur kompensera för de negativa konsekvenser som förslagen kan få för allmänhetens förtroende för rättsstaten. Vissa av förslagen kan säkerligen komma att fungera bra om den tilltalade har en bra försvarare och om åklagaren är objektiv och rättvis. I de andra fallen ser jag dock brister i det föreslagna systemet och det finns en stor risk för att rättssäkerhetens får stå tillbaka mot effektiviteten om de föreslagna lagändringarna införs.
Innehållsförteckning
Förord……….………... 1
Sammanfattning……….………...2
Innehållsförteckning……….3
1. Inledning……….………...6
1.1 Syfte och frågeställning………..………...….7
1.2 Avgränsning………...…...…7
1.3 Metod och material………...………8
1.4 Disposition……….………...….…….9
2. Gällande rätt………...…………10
2.1 Förvararens roll……….……….10
2.1.1 Förordnande av försvarare………..…….
11
2.1.2 Förbereda försvaret………...………...
12
2.2 Brottmålsförfarandet……….……….……13
2.2.1 Stämningsansökan………...………
13
2.2.2 Den misstänktes inställning………...…..
14
2.2.3 Europakonventionen artikel 6………..
16
2.2.4 Oskyldighetspresumtionen………...
17
2.2.5 Åklagarens objektivitetsplikt………..…………..
19
2.2.6 Beviskrav………..…………....
19
2.3 Rättens utredningsskyldighet……….20
2.3.1 Rättens möjlighet att inhämta bevisning………..
21
2.3.2 Teknisk bevisning………....
22
2.3.3 Rättens utredningsskyldighet och rättsäkerheten……….
22
2.4 Överklagandeförfarandet………...…23
2.4.1 Utformning av överklagandet………..……….
23
2.4.2 Prövningstillstånd………..……...
23
2.4.3 Europakonventionen och rätten att överklaga………..…
24
3. Föreslagna förändringar i brottmålsprocessen.………26
3.1 SOU 2013:17 Brottmålsprocessen………….……...….26
3.2 Förändringar för den tilltalade………...27
3.2.1 Den tilltalades inställning………..… ……….
28
3.3 Förändringar i rättens utredningsansvar……...…30
3.3.1 Rättens utredningsansvar………..… ...…..
30
3.4 Förändringar i överklagandeförfarandet… .…...32
3.4.1 Förändringar i utformandet………...…………..
32
3.4.2 Utvidgat system med prövningstillstånd….………...…….…
32
4. Analys………..…...………34
4.1 Det fiktiva fallet………34
4.2 Den tilltalades möjlighet att förbereda sitt försvar…...34
4.2.1 Enligt gällande rätt……….
34
4.2.2 Enligt de föreslagna förändringarna………...…
35
4.2.3 Med förordnad försvarare eller rådgivning………
35
4.2.4 Kommentarer………..
35
4.3 Rättens utredningsskyldighet………...39
4.3.1 Enligt gällande rätt………
39
4.3.2 Enligt de föreslagna förändringarna………..
40
4.3.3 Kommentarer……….
40
4.4 Överklagandeförfarandet……….42
4.4.1 Enligt gällande rätt………...….
42
4.4.2 Enligt de föreslagna förändringarna………..
43
4.4.3 Kommentarer……….
43
4.5 Får rättssäkerhetens stå tillbaka till förmån för
effektiviteten?...44
6. Källförteckning………...………...…47
6.1 Litteratur………..47
6.2 Rapporter och artiklar………..………48
6.4 Rättsfall från Europadomstolen
och Hösta domstolen……….49
6.5 Författningar………..49
1. Inledning
Anledningen till att det finns en rad regler som skyddar den enskildes rättighet-er gentemot statens brottsbeivrande vrättighet-erksamhet är statens möjlighet att utöva våld och tvång mot den enskilde. Det krävs en garanti för att den enskilde inte utsätts för onödigt lidande och att maktmissbruk, rättsövergrepp och godtyck-lighet förhindras. Dessa garantier kan dock innebära att brottsutredarna och rättskiparnas effektivitet begränsas och det finns alltid en risk att skyddsregler-na tolkas till deras fördel.1
Straff, i synnerhet de frihetsberövande, är ett centralt och mycket ingripande medel i ett rättssamhälle och det kräver därmed ett stort ansvar. Det måste före-ligga en stark rättssäkerhet och ingen får dömas oskyldig eller för fel brott. Det är ett ansvar som staten har både i rollen som lagstiftare och i den dömande verksamheten. En person som är misstänkt eller åtalad för brott möter hela den statliga rättsapparaten som motstånd. För att vara på en någorlunda likvärdig nivå krävs en bra försvarare som är insatt i målet och som kan föra den tilltala-des talan på ett bra sätt. För att samhället ska vara rättssäkert krävs det att den som är misstänkt för brott, tillsammans med en försvarare, får möjlighet att förbereda sitt försvar.
Rättssäkerheten vägs mot att det inte får kosta samhället för mycket pengar att genomföra en brottmålsprocess och handläggningen ska vara så effektiv som möjligt. Med detta som utgångspunkt har det arbetats fram en utredning vid namn SOU 2013:17 Brottmålsprocessen, vars mål är att både effektivisera brottmålsprocessen samt göra den mer förutsebar och rättssäker för den en-skilde. Detta är en svår balansgång och det finns en risk att det tummas på rättssäkerheten till förmån för ekonomi och effektivitet. I arbetet med denna uppsats har jag granskat den nya utredningen i syfte att hitta problem och risker när det gäller rättsäkerheten för den tilltalade.
1.1 Syfte och frågeställning
Mitt syfte med uppsatsen är att granska delar ur SOU 2013:17, Brottmålspro-cessen, ur ett försvararperspektiv och undersöka hur de föreslagna förändring-arna kan komma att påverka den tilltalade och dennes försvar. Jag har valt att fokusera på vissa delar av utredningen vilket jag redogör för nedan under av-snittet Avgränsning.
Jag kommer att visa på hur svensk rätt ser ut idag och varför försvararrollen är viktig. Jag kommer även att redogöra för hur Europakonventionens artikel 6 påverkar brottmålsprocessen idag och varför det är viktigt att de grundläggande rättigheter som är stadgade där inte kränks.
Uppsatsen kommer att beröra följande frågeställningar
• Kan den tilltalades möjligheter att förbereda sitt försvar försämras i och med förändringarna som föreslås i SOU 2013:17?
• Föreligger det en risk att rätten till en rättvis rättegång och upprätthål-landet av ett rättssäkert samhälle få stå tillbaka till förmån för effektivi-teten om förändringarna i SOU 2013:17 genomförs?
1.2 Avgränsning
Då utredningen jag har att granska är omfattande och rör en hel del förändring-ar inom brottmålsprocessen hförändring-ar jag valt att avgränsa min uppsats till utvalda delar av utredningen. Jag har fokuserat på de delar som berör den tilltalade och dennes försvarare i en brottmålsprocess, där åklagaren väcker åtal, som resulte-rar i en huvudförhandling.
Jag har valt att titta närmare på följande föreslagna förändringar
• De nya rutinerna för stämning. Den tilltalade ska uppmanas att svara på stämningen och samtidigt, skriftligen, ge sin inställning till åtalet före huvudförhandlingen.
• Rättens utredningsansvar i ansvarsdelen ska tas bort.
1.3 Metod och material
För att uppnå syftet med uppsatsen har jag använt mig av en traditionell rätts-dogmatisk metod, vilket innebär att juridiska frågeställningar identifieras och analyseras med hjälp av juridiska källor så som lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin. Det material som jag har använt mig av består till största del av förarbeten och doktrin.
Förarbeten spelar en viktig roll för framställningen då mitt huvudsakliga syfte är att granska förarbetena till en eventuell förändring i brottmålsprocessen. Jag har även tagit hjälp av förarbeten till den nuvarande lagstiftningen och på så vis jämfört gällande rätt med de förändringar som föreslås.
Jag har även använt mig av doktrin för att klargöra dagens rättsläge. Ekelöf 2
har varit till stor betydelse för framställningen men även doktrin av Diesen3
och Olivecrona4 har använts i stora delar av uppsatsen.
Utöver doktrin har jag använt mig av en rapport från JK som gavs ut år 2006 och som behandlar frågan om oskyldigt dömda.5 Jag anser den vara relevant med tanke på mitt syfte och den kan visa på svårigheter med avvägningen av ett rättssäkert samhälle som samtidigt ska vara effektivt. Även doktorsavhand-lingen Oskyldighetspresumtion6 anser jag vara relevant då den bygger på
Europakonventionens artikel 6 som är ramen för ett rättssäkert samhälle.
Den lagstiftning som jag har använt mig av är uteslutande rättegångsbalken då den innehåller de regler som eventuellt ska ändras i och med utredningen SOU 2013:17. Jag har även använt mig av praxis från HD och Europadomstolen som ett komplement till doktrinen.
Jag genomförde min praktik på Försvarsadvokaterna och fick där mycket an-vändbar kunskap som genomsyrar denna uppsats. Jag lärde mig av verksamma försvarsadvokater att tänka som en försvarare, att kritiskt granska olika typer
2 Ekelöf, Rättegång II, Rättegång IV och Rättegång V
3 Diesen, Bevisprövning i brottmål, Bevis och Förundersökning
4 Olivecrona, Rättegång i brottmål
5 Rapport JK, Felaktigt dömda
av material och utsagor samt att ta tillvara på den tilltalades intressen. Det är inget jag kommer att referera till i uppsatsen men det finns ändå med i mitt tankesätt och det har hjälpt till mycket under arbetet.
1.4 Disposition
Jag har valt att inleda uppsatsen med en redogörelse för hur försvararens roll ser ut idag och varför en person som är misstänkt för ett brott behöver en för-svarare. Detta för att visa på vikten av att ha rätt till ett försvar och till en rätt-vis rättegång. Jag beskriver även hur den tilltalades inställning till åtalet kan påverka bevisläget då en av de stora förändringarna i utredningen är att den tilltalade ska avge sin inställning i ett tidigare skede. Därefter beskriver jag hur brottmålsförfarandet ser ut idag när det gäller stämning, rättens utredningsan-svar samt överklagandeförfarandet. Jag beskriver även kort vad reformen ”En modernare rättegång” innebär och hur den har påverkat den nya utredningen.
Jag fortsätter uppsatsen med att beskriva vad utredningen SOU 2013:17 har för syfte och hur den kommer att förändra processen för den tilltalade och dennes eventuella försvarare, i de delar som jag har valt att fokusera på i min fråge-ställning.
Därefter gör jag en analys i form av ett fiktivt fall. Jag beskriver ett fall och visar på hur processen kan förändras för den tilltalade om förslagen i SOU 2013:17 genomförs. Jag avslutar med kommentarer om hur jag anser att rättsä-kerheten kan påverkas av de nya förslagen.
2. Gällande rätt
2.1 Försvararens roll
Försvarsadvokatens roll i straffprocessen är en garanti för att mänskliga rättig-heter inte kränks. Försvararen är som en motvikt till den offentliga apparatens makt och resurser att lagföra enskilda individer för brott.7
Den bästa garantin för den misstänktes trygghet och för att förhindra oriktiga straffdomar är att den misstänkte biträds av en rättskunnig försvarare. Det har större betydelse för rättssäkerheten än att objektivitetsplikten gäller för åkla-gare och att rätten ansvarar för utredningens fullständighet. Detta beror på att en försvarare helt kan koncentrera sig på att tillvarata den misstänktes intres-sen.8
Rätten till förvarare har utvidgats med åren och det hänger ihop med att brott-målsförfarandet i allt högre grad kommit att präglas av förhandlingsprincipen, vilken innebär att rättegången är anordnad som en förhandling mellan två jäm-ställda parter inför en opartisk domstol. Åklagare och polis svarar för att åtalet genomförs och både den tilltalade och åklagaren ansvarar för utredningen i målet.9 Den bästa garantin för en bra utredning är att den ankommer på
parter-na. Ett sådant system kan dock medföra risk för oriktiga domar om den miss-tänkte inte biträds av en rättskunnig förvarare.10
Försvararen ska med nit och omsorg tillvarata den misstänktes rättigheter. 11 Om den misstänkte nekar till gärningen ska försvararen kritiskt pröva det be-vismaterial som finns, visa luckor i bevisningen och lyfta fram omständigheter som gör vittnesutsagor mindre tillförlitliga. Försvararen ska även inhämta eget bevismaterial om det behövs.12
7 Ebervall, Försvararens roll, sid. 117
8 Ekelöf, Rättegång II, sid. 90
9 Klette, Brottmålsprocessen, sid. 34
10 Ekelöf, Rättegång II, sid. 90 f
11 RB 21:7
Det är kvaliteten i försvararens förberedelser inför en huvudförhandling som är viktigast för utgången i målet. Trots att försvararen är skicklig under rätte-gången kan det sällan kompensera brister i förberedelserna inför huvudför-handlingen.13
2.1.1 Förordnande av försvarare
Den misstänkte kan biträdas av försvarare redan under förundersökningen. Reglerna om förordnande av försvarare återfinns i RB kapitel 21. Försvarare kan utses av den misstänkte eller förordnas av rätten. Om den misstänkte själv utser en försvarare är det en privat förvarare och om rätten förordnar en förva-rare är det en offentlig förvaförva-rare. Till offentlig förvaförva-rare kan endast den som är advokat förordnas.14
Ett förordnande ska ske om den misstänkte är anhållen eller häktad, eller om det gäller ett brott vilket inte är stadgat lägre straff än fängelse sex månader. Den misstänkte kan även ha rätt till försvarare om det finns ett behov med hän-syn till utredningen, om det är tveksamt vilken påföljd som ska väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter och villkorlig dom. Det kan även förordnas en försvarare om det i övrigt finns särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållande eller beroende på vad målet rör.15
När det gäller fallet där den misstänkte är häktad eller om det gäller ett brott där fängelse i sex månader eller mer är stadgat ska det inte ske någon prövning av behovet av en offentlig försvarare. I de övriga fallen ska det dock ske en prövning om det finns ett behov av att förordna en försvarare.16 Ett exempel på när en försvarare bör förordnas är när den misstänkte har nekat till brott i ett mål med komplicerade bevisfrågor och där det ska hållas korsförhör under hu-vudförhandlingen. Om det misstänkte istället erkänt brottet kräver oftast skuld-frågan ingen försvarare men påföljdsskuld-frågan kan dock motivera att en försvarare förordnas.17
13 Borgström, Advokaten i brottmålsprocessen, sid. 31
14 Ekelöf, Rättegång II, sid. 91 f
15 RB 21:3 a
16 Ekelöf, Rättegång II, sid. 92
Om den tilltalad är underårig, mycket gammal eller har psykiska besvär kan en försvarare förordnas av den anledningen även om personen erkänt och på-följdsfrågan inte påkallar en försvarare. Det kan också föreligga särskilda skäl för att förordna en försvarare med hänsyn till vad målet rör. Det kan handla om okomplicerade mål men som innehåller en komplicerad fråga som exempelvis förverkande eller utvisning.18 I enklare mål, exempelvis trafikbrott eller brott med endast böter i straffskalan, anses den misstänkte dock inte i regel vara i behov av en offentlig försvarare.19
I samband med att den misstänkte underrättas om att det föreligger skälig miss-tanke ska även information lämnas om att den misstänkte har rätt till en försva-rare. Förundersökningsledaren ska även anmäla detta till rätten. Oavsett vad den misstänkte har för inställning till en försvarare måste förundersökningsle-daren självständigt och objektivt bedöma behovet av en sådan.20
Rätten till försvarare är även fastslagen i Europakonventionen artikel 6 p. 3 (c). Enligt den bestämmelsen har var och en som blivit anklagad för brott rätt att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han eller hon själv utsett eller, när han eller hon saknar tillräckliga medel för att betala ett rätte-gångsbiträde, erhålla ett sådant utan kostnad om rättvisans intresse så fordrar.
2.1.2 Förbereda försvaret
Försvararen bör så snart det är möjligt överlägga med den misstänkte om hur försvaret ska läggas upp. Försvararen ska vara självständigt verksam till den misstänktes försvar och behöver inte åklagarens tillstånd innan han eller hon tar kontakt med eventuella vittnen. Den misstänkte och dennes försvarare har rätt att fortlöpande ta del av förundersökningen och den utredning som görs om det kan ske utan att det är till men för utredningen.21
Försvararen har rätt att närvara vid förhör med den misstänkte. Detta kan ha stor betydelse då försvararen genom kompletterande frågor under förhöret kan förhindra missuppfattningar och säkerställa att det som är till fördel för den
18 Ekelöf, Rättegång II, sid. 93
19 SOU 2013:17, sid. 200
20 Ekelöf, Rättegång V, sid. 137
misstänkte tas upp. Detta är viktigt eftersom förhören under förundersökningen kan bli processmaterial under huvudförhandlingen.22 Om försvararen hittar
tecken på en annan version än den förhörsledaren arbetar efter kan försvararen även få den versionen undersökt. Engagemanget kan leda till att åklagaren på ett tillfredställande sätt iakttar sin objektivitetsplikt. 23 Objektivitetsplikten gäl-ler enligt RB 23:4 och innebär att åklagaren, under förundersökningen, ska beakta omständigheter som talar både för och emot den misstänkte.24 Se vidare om åklagarens objektivitetsplikt under avsnitt 2.2.5.
2.2 Brottmålsförfarandet
2.2.1 Stämningsansökan
I brottmål väcks talan genom stämning. Åklagaren ska i sin stämningsansökan ange grunden för åtalet, det vill säga den brottsliga gärningen, i form av en gärningsbeskrivning. Det finns idag inget krav på att åklagaren ska beröra på-följdsfrågan redan i stämningsansökan.25 Om det gäller ett mål som ska avgö-ras utan huvudförhandling brukar åklagaren dock ange ett förslag på bötes-straff.26
När åklagarens stämningsansökan kommit in till rätten anses åtal vara väckt och rätten ska då utfärda stämning om det inte föreligger rättegångshinder. Om domaren anser att gärningsbeskrivningen är ofullständig bör åklagaren uppma-nas att komplettera den. Stämning innebär att rätten uppmanar den tilltalade att svara på åtalet. Den tilltalade kan välja att avge sitt svaromål skriftligen eller muntligen vid huvudförhandlingen. Den tilltalade ska även uppge vilken be-visning som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. Behovet av motbevisning får försvararen bedöma mot bakgrund av förundersökningspro-tokollet och stämningsansökan samt efter samtal med den tilltalade.27
22 Ekelöf, Rättegång V, sid. 139-140
23 Ekelöf, Rättegång V, sid. 143
24 Heuman, JT 2004/05, sid. 49-50
25 I SOU 2013:17 föreslås att åklagaren redan i stämningsansökan ska avge ett förslag på på
följd som rätten inte ska kunna döma över. Se vidare under avsnitt 3.1.
26 Ekelöf, Rättegång V, sid. 176-178
Ibland föreläggs den tilltalade att skriftligt redovisa sin inställning till åtalet och grunden för den enligt RB 45:10 st. 3.28 I de flesta brottmål saknas det
an-ledning att ta reda på den tilltalades ståndpunkt före huvudförhandlingen, utö-ver det som framgår av förundersökningen. Endast i mer komplicerade mål kan detta bli aktuellt. Det måste göras en avvägning i varje enskilt fall om det är befogat att förelägga den tilltalade att yttra sig. Det gäller både fall där den tilltalade har erkänt respektive förnekat ansvar under förundersökningen. När den tilltalade inte har en försvarare är det i praktiken sällan aktuellt med ett föreläggande om skriftligt yttrande.29
Enligt Claes Borgström, som är verksam försvarsadvokat, förefaller ofta åkla-garens gärningspåstående glasklart och bevisningen talar för att det är svårt att vinna målet vid en första anblick. Det finns dock ibland brister i åklagarens stämningsansökan som kan leda till att domstolen ogillar åtalet. Det är därför viktigt att försvararen analyserar varje ord i gärningsbeskrivningen och jämför det med lagtexten. Det är även viktigt att försvararen granskar åklagarens be-visuppgifter noggrant.30 Detta kan vara svårt för en tilltalad att göra på egen hand om han eller hon saknar försvarare.
2.2.2 Den misstänktes inställning
Enligt RB 46:6 ska den tilltalade uppmanas att ange om han eller hon erkänner eller förnekar gärningen och även redogöra för saken. Det föreligger ingen plikt att ens svara på frågor varken under rättegången eller under polisförhö-ren.31
Forssman menar att erkänna är detsamma som att förklara att man inte har nå-got att invända mot att den aktuella omständigheten läggs till grund för domen i målet. Motsatsen till att erkänna en omständighet är att förneka den. Omstän-digheten som erkänns måste ha en rättslig betydelse eller ett bevisvärde som är till nackdel för den erkännande personen.32 Enligt Olivecrona bör den tilltala-des erkännande endast avse den gärning som beskrivits i åtalet och inte kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi- kvalifi-
28 Ekelöf, Rättegång V, sid. 184
29 Prop. 1986/87:89, sid. 231
30 Borgström, Advokaten i brottmålsprocessen, sid. 68-69
31 Olivecrona, Rättegång i brottmål, sid. 93
ceringen av gärningen. Den tilltalade kan erkänna att han eller hon begått den av åklagaren uppgivna gärningen men bestrida att den är straffbar.33 I det
prak-tiska rättslivet och även i lagstiftning och doktrin har begreppet erkännande fått en annan innebörd och det innefattar även uppfattningen om en gärnings brotts-lighet. Ett erkännande innebär att ansvar inte bestrids.34 Detta innebär att om man erkänner en gärning så erkänner man även att den är brottslig.
Om den tilltalade erkänner har rätten fortfarande ett ansvar att inte meddela oriktiga straffdomar och måste därför pröva om erkännandet är riktigt. Den tilltalade kan även erkänna ett eller flera av de gärningsmoment som åklagaren gör gällande i sin gärningsbeskrivning. Ett sådant erkännande är inte heller bindande för rätten utan har endast betydelse som bevisfaktum i målet. Avse-ende måste fästas vid vad den tilltalade kan ha för anledning till att erkänna gärningen. Av olika anledningar kan ett erkännande vara oriktigt. Exempelvis om den tilltalade vill skydda den verkliga gärningsmannen eller om den tillta-lade missförstått åklagarens gärningsbeskrivning. Det finns även de som lider av psykisk sjukdom och som därför kan ha svårt att skilja på fantasi och verk-lighet och därför erkänner något som i själva verket inte har hänt. Andra aspekter som kan spela in när en tilltalad erkänner är att personen i fråga kan ha varit pressad på grund av ett frihetsberövande eller att den tilltalade är mer lättpåverkad än normalt till följd av exempelvis minnesproblem eller dåligt självförtroende. Om det gäller ett lindrigare brott måste man räkna med att den tilltalade kan erkänna för att slippa en rättegång. Det är därför viktigt att riktig-heten i erkännandet kontrolleras även under en huvudförhandling.35
I mål som rör lindriga brott godtas i regel ett erkännande utan någon närmare kontroll. Det föreligger en viss presumtion för att erkännandet är riktigt. Det är därför viktigt att försvararen och rätten kontrollerar att erkännandet verkligen är riktigt.36 Rätten måste reda ut om erkännandet avser alla omständigheter som ingår i gärningen, den subjektiva täckningen och avsaknaden av
ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars- ansvars-
33 Olivecrona, Rättegång i brottmål, sid. 280
34 Diesen, Bevis, sid. 87
35 Ekelöf, Rättegång IV, sid. 74-76
frihetsgrunder. Det är viktigt att försäkra sig om att den tilltalade förstått alla dessa moment och att vara uppmärksam på att det finns risk för missförstånd.37
Om rätten vid bagatellmål, vid utevarohandläggning, konstaterar att ett erkän-nande föreligger finns det praxis som innebär att erkänerkän-nandet får presumeras vara riktigt. Om rätten finner att erkännandet kan ifrågasättas måste den fast-ställa bevisvärdet på erkännandet. Det föreligger då ingen presumtion för att erkännandet är riktigt. Förutsättningarna för att rätten ska lägga enbart ett er-kännande till grund för en fällande dom är en prövning av om det inte finns något som talar mot detta. I vilken mån ska då domstolen godta ett erkännande, i ett bagatellmål som avgörs genom utevarohandläggning, som den tilltalade avgivit för att slippa inställa sig i rätten? Enligt Diesen får sådana taktiska er-kännanden inte ligga till grund för en fällande dom. Det är viktigt att domen i möjligaste mån är materiellt riktig. Endast om ingenting talar emot erkännandet kan man presumera att det är riktigt. Diesen anser att ett erkännande alltid ska prövas genom att ifrågasättas. Motiven till erkännandet måste ifrågasättas och det är viktigt att den tilltalade inför rätten bereds möjlighet att fritt lämna sin version av det inträffade för att reda ut om erkännandet är riktigt och om den tilltalade har förstått vad han är åtalad för.38
Den tilltalade kan även ta tillbaka ett erkännande och det betraktas också som ett bevisfaktum. Ett återtagande av ett tidigare erkännande kan bland annat bero på att erkännandet var oriktigt men även att den tilltalade ändrat sin be-dömning av den bevisning som lagts fram.39
2.2.3 Europakonventionen artikel 6
Europakonventionen ratificerades av Sverige 1952 och inkorporerades i svensk lag 1995.40 I artikel 6 i konventionen finns bestämmelser om rätten till en
rätt-vis rättegång. Artikel 6 är indelad i tre punkter. I den första punkten är stadgat att en rättegång ska vara rättvis och att den som anklagas för brott ska ha rätt
37 Diesen, Bevis, sid. 117
38 Diesen, Bevisprövning i brottmål, sid. 48-49
39 Ekelöf, Rättegång IV, sid. 76
till en offentlig förhandling inom skälig tid som ska vara kontradiktorisk41 och
inför en opartisk domstol.42 Han eller hon garanteras då vissa minimirättigheter
så som rätten att förhöra vittnen, rätt att själv bli hörd inför domstol och ges då möjlighet att visa stöd för sin ståndpunkt. Rätten att få sin sak prövad i domstol är inte absolut. Ett avstående får dock inte strida mot ett allmänt intresse och det måste finnas ett minimiskydd för den misstänkte vid ett avstående. Det är parternas inställning och brottslighetens allvar som avgör om ett mål kan avgö-ras utan huvudförhandling i domstol.43
I andra punkten i Europakonventionen är oskyldighetspresumtionen stadgad som jag återkommer till nedan under 2.2.4. I den tredje punkten finns uppräk-nat ett antal minimirättigheter som varje misstänkt person har, exempelvis att den misstänkte ska få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar. Det finns även principer som följer av artikeln men som inte direkt framgår. En sådan princip är exempelvis att båda parter ska ha samma möjlighet att lägga fram sin sak och att ingen av parterna ska ha ett processuellt övertag.44
Eftersom Europakonventionen är inkorporerad i svensk lag måste domstolarna ex officio tillämpa konventionen. Någon klar praxis vad gäller Europakonvent-ionens tillämpning i svensk rätt har dock inte vuxit fram än. I praktiken vilar konventionens implementering till stor del på enskilda domares vilja att upp-märksamma den och tillämpningen kan skilja sig åt beroende på vilken domare som dömer i målet.45
2.2.4 Oskyldighetspresumtionen
Oskyldighetspresumtionen är en del av en rättvis rättegång. Den har fått en egen punkt i Europakonventionen artikel 6. Presumtionen kan endast bli aktuell i brottmål.46 Den innebär att den som anklagas för brott ska anses vara oskyldig
tills rätten fäller honom eller henne för ett brott.47
41 Ett kontradiktorisk förfarande innebär att ingen får dömas ohörd, den tilltalade ska få del av
all bevisning och få möjlighet att både bemöta den och komma med motbevisning. Detta ska ske inför en opartisk domstol.
42 Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid. 76
43 SOU 2013:17, sid. 315
44 Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid. 77
45 Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid. 80-82
46 Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid. 108-109
En erkänd rättsprincip i det svenska rättssystemet är att den misstänkte inte har någon skyldighet att uttala sig inför polis och domstol.48 Rätten följer av oskyl-dighetspresumtionen. Rätten att vara tyst består av två delar. Den första delen består i att den misstänkte har rätt att vara tyst under hela förfarandet, från för-undersökningen till det slutgiltiga avgörandet. Den andra delen består i att den tilltalades tystnad inte får användas som ett bevis för skuld eller på annat sätt användas emot honom eller henne.49
En vägran att yttra sig kan dock få verkan som bevis mot den tilltalade. Enligt förarbetena till RB måste den tilltalades underlåtenhet att besvara frågor tillmä-tas betydelse i bevishänseende men rätten måste tolka detta med största var-samhet som bevis mot den tilltalade. 50 Europadomstolen har tillåtit att en väg-ran att yttra sig har vägts in som en försvåväg-rande omständighet när det funnits annan tungt vägande bevisning mot den tilltalade.51 Den tilltalades tystnad får dock endast läggas till grund om han eller hon vägrat ge en förklaring till be-visningen och om detta borde ha kunnat ske. Det får inte heller finnas någon annan rimlig förklaring än att han eller hon är skyldig.52
Europadomstolen menar att rätten till tystnad ger den tilltalade ett skydd mot tvång från myndigheter att tala i en rättsprocess. Med tvång avses olika typer av knep för att få den misstänkte att tala. Det krävs även att den misstänkte befinner sig i en pressad situation för att det ska ses som ett tvång, till exempel att han eller hon är frihetsberövad. All användning av utsagor som bevis, som tillkommit mot den tilltalades vilja, är ett brott mot oskyldighetspresumtionen. Sambandet mellan rätten till tystnad och oskyldighetspresumtionen grundar sig i att de båda principerna har samma mål, nämligen att tillse att rättegången är rättvis.53
48 Klette, Brottmålsprocessen, sid. 77
49 Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid. 420
50 SOU 1938:44, sid. 381 f.
51 Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid. 196, se även Murrayfallet och Averillfallet
52 Nowak, Oskyldighetspresumtionen, sid 234-235
2.2.5 Åklagarens objektivitetsplikt
I åklagarens brottsutredande verksamhet gäller ett antal grundläggande princi-per. En av dem är objektivitetsprincipen. Den ska prägla åklagarens arbete ge-nom hela brottmålsprocessen, från förundersökning till huvudförhandling. Ut-redningen ska bedrivas brett, allsidigt och förutsättningslöst. 54 Objektivitet-plikten bör även uppfattas så att inte bara sådant som kan vara till nackdel för den tilltalade ska tas tillvara och redovisas utan även det som kan vara av in-tresse för den tilltalade och dennes försvarare. 55
Trots att den tilltalade och åklagaren är motparter under rättegången anses ob-jektivitetsplikten gälla även i det skedet av processen. Åklagarens uppgift är inte att få till stånd en fällande dom utan att på objektiva grunder se till att uppnå en riktig dom.56 Objektivitetsplikten kan dock vara uttunnad i mål med försvarare men åklagaren har ändå ett visst ansvar för att domen blir riktig. Åklagaren bör inte medverka till en fällande dom som han eller hon senare anser sig behöva överklaga.57
Enligt Heuman finns det ingen bestämmelse som säger att åklagaren måste vara objektiv under huvudförhandlingen. Objektivitetsplikten är enligt honom relativ. Detta innebär dock inte att personliga värderingar hos åklagaren får spela in vid exempelvis beslut om åtal ska väckas.58 Det anges i RB 20:2 3 st.
att åklagaren får fullfölja talan till den tilltalades fördel. Det är ingen skyldighet för åklagaren utan endast en rättighet enligt Heuman.59
2.2.6 Beviskrav
Med beviskrav menas den nivå som bevisningen måste nå för att ett påstående ska anses vara bevisat. Om inte beviskravet uppfylls ska åtalet ogillas.60 Det är åklagaren som har bevisbördan i brottmål. I tveksamma fall ska rätten döma till förmån för den tilltalade. Detta på grund av att man i en rättsstat inte accepterar felaktigt fällande domar i brottmål. Det höga beviskravet som åligger åklagaren 54 SOU 2011:45, sid. 95 55 2007/08:JO1, sid. 90 56 SOU 2011:45, sid. 104 f 57 Heuman, JT 2004/05, sid. 58 58 Heuman, JT 2004/05, sid. 50 59 Heuman, JT 2004/05, sid. 57
kan leda till att en del brottslingar inte kan dömas till ansvar men det är ett pris man får betala för att undvika felaktiga fällande domar. Det är Europakonvent-ionens regel om oskyldighetspresumtion som visar att åklagaren har bevisbör-dan. Det finns således inga regler i RB om detta.61
Åklagarens höga beviskrav kan inte anges exakt med språkliga begrepp eller numeriska sannolikhetstal men HD har uttryckt beviskravet så att den tilltala-des skuld ska vara ställd utom rimlig tvivel.62 Försvararen kan föra fram alter-nativa förklaringar till den åtalade gärningen för att utesluta den tilltalades skuld. Även rätten kan ställa upp sådana alternativa hypoteser, ibland först vid överläggningen. Om rätten själv ställer upp en hypotes är försvarets motbevis-ning av stor betydelse. Om den bevismotbevis-ningen inte har någon relevans för rättens hypoteser kan det finnas behov av kompletterande bevisning som rätten själv väcker frågan om.63 HD anser att utredningskravet och beviskravet hänger ihop. Om det finns brister i utredningen kan det medföra att den tilltalades skuld inte är ställd utom rimlig tvivel.64
Beviskravet sänks aldrig i brottmål enbart för att åklagaren har svårigheter att skaffa fram bevisning. Även vid lindrigare bötesmål måste bevisningen vara så pass stark att den är övertygande. En felaktigt fällande bötesdom kan medföra allvarliga konsekvenser för den dömde och leda till att personen i fråga utsätts för andras missaktning. Det är därför inte rimligt att sänka beviskraven ens i lindriga bötesmål.65
Åklagarens styrande roll i brottmålsprocessen kan vara ett problem när rätten ska göra bevisvärderingen. En kunnig och objektiv person, som åklagaren an-ses vara, har redan funnit att bevisen räcker för en fällande dom. Detta kan skapa förutfattade meningar hos rätten att målet redan är utrett, särskilt i mindre mål där åklagaren i regel är restriktiv med att besluta om åtal.66
61 Ekelöf, Rättegång IV, sid. 150
62 Se exempelvis NJA 1980 s.725
63 Ekelöf, Rättegång IV, sid. 151-152
64 Rapport JK, Felaktigt dömda, sid. 51 samt NJA 1998 s.204
65 Ekelöf, Rättegång IV, sid. 154
2.3 Rättens utredningsskyldighet
Domarens främsta uppgift i brottmålsprocessen är att skipa rätt. Det huvudsak-liga ansvaret för att utreda brott ligger på polis och åklagare. Den nuvarande ordningen ger dock domaren stora möjligheter att påverka omfattningen av utredning i fråga om både skuld och påföljd.67
I RB 46:4 2 st. regleras tingsrättens materiella processledning under huvudför-handlingen. Enligt den bestämmelsen ska rätten se till att målet blir utrett samt försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter. Oavsett om målet avgörs genom huvudförhandlingen eller inte har rätten möjlighet att vidta förbere-dande åtgärder. Detta regleras i RB 45:11-13. Bestämmelserna ger rätten möj-lighet att förelägga åklagaren att komplettera förundersökningen. Domstolens ansvar för utredningen i målet är ett uttryck för officialprincipen som lägger det övergripande ansvaret för processen på domstolen. Officialprincipen inne-bär att rätten ska och får vara självständigt verksam i rättegången. Principen genomsyrar flera av rättegångsbalkens bestämmelser.68
2.3.1 Rättens möjlighet att inhämta bevisning
Det ankommer på parterna i ett brottmål att svara för bevisningen. Rätten får dock självmant inhämta bevisning som en komplettering till den bevisning som parterna har uppgivit. Oftast behövs det ingen komplettering av bevisningen från rättens sida men de gånger detta sker handlar det i regel om bevisning som rätten fått kännedom om genom parterna i processen. Det kan vara frågan om situationer då det finns ett vittne och dennes utsaga inte helt klart stödjer någon av parternas berättelse och varken åklagaren eller försvararen, av den anled-ningen, väljer att åberopa vittnet. Då kan rätten kalla vittnet om den anser att han eller hon ändå kan ge en god bild av händelseförloppet. Rätten kan även använda sin möjlighet att inhämta bevisning om den av parterna förda bevis-ningen strider mot principen om det bästa bevismaterialet. En domare bör dock inte efterforska bevisning på samma sätt som exempelvis förundersökningsle-daren. 69
67 SOU 2013:17, sid. 213-214
68 SOU 2013:17, sid. 214-215
Om en fråga är av komplicerad karaktär kan rätten förordna en sakkunnig att uttala sig i en viss fråga.70 Rätten bör först göra parterna uppmärksamma på att
det behövs särskild fackkunskap men kan efter parternas hörande själv för-ordna en sakkunnig.71 När rätten utser en sakkunnig finns en större möjlighet till opartiskhet hos denna, till skillnad från när en part utser en sakkunnig. En sakkunnig som utses av en part kan exempelvis vara anställd hos uppdragsgi-varen och det finns en risk för att han eller hon låter sig påverkas.72
2.3.2 Teknisk bevisning
I brottmål förekommer det ofta teknisk bevisning, exempelvis DNA-analyser. Det är rätten som avgör analysresultatets bevisvärde i slutändan. Det är därför viktigt att den tillhandahålls det material som behövs för att kontrollera slutsat-serna som laboratoriet kommit fram till. Då analyslutsat-serna ofta är tekniskt kompli-cerade kan rätten inte själva avgöra deras tillförlitlighet utan måste ta hjälp av en expert. Experten, eller den sakkunnige, ska bistå rätten vid utredningen av en fråga som kräver viss insikt i exempelvis vetenskap.73
2.3.3 Rättens utredningsskyldighet och rättsäkerheten
Domstolen ska inte ha huvudansvaret för att utredningen är fullständig utan det ansvaret vilar på åklagaren. Domstolen har dock en möjlighet att påverka ut-redningsmaterialet om åklagaren inte uppfyller sin objektivitetsplikt. Med tanke på svårigheterna för en åklagare att vara motpart till den tilltalade och samtidigt vara aktiv för den tilltalades förmån utgör domstolens möjlighet att se till att utredningen är fullständig en trygghet för den tilltalade och rättssä-kerheten.74
I JK:s rapport ”Felaktigt dömda” kom man fram till att i de fall som domstolen inte tillräckligt granskat utredningen har felaktiga domar meddelats i större utsträckning. Det är viktigt att ett krav på rättens utredningsskyldighet finns och det spelar en stor roll för rättsäkerheten. Om kravet inte hade funnits hade det varit tvunget att införas. Enligt JK:s rapport har domstolarna inte tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck- tillräck-
70 Ekelöf, Rättegång IV, sid. 179
71 Ekelöf, Rättegång IV, sid. 285
72 Ekelöf, Rättegång IV, sid. 288
73 Diesen, Bevis, sid. 249
liga ekonomiska resurser för att hantera målen på detta sätt. Det finns således inget utrymme att sätta sig in i utredningen som RB kräver idag. Det är enligt rapporten de ekonomiska resurserna som väger mot rättsäkerheten.75
2.4 Överklagandeförfarandet
Hovrättens främsta uppgift är att kontrollera de avgöranden som överklagas från tingsrätten och rätta till eventuella felaktigheter som de innehåller. Hovrät-ten ska även se till att målet har handlagts på rätt sätt i tingsrätHovrät-ten och ingripa om allvarliga rättegångsfel har skett i tingsrätten. Instansordningen ska bygga på en fördelning som innebär att tyngdpunkten för rättsskipningen ska ligga på tingsrätten. Sakfrågorna ska lösas i tingsrätten och bevisningen ska tas upp där.76
2.4.1 Utformning av överklagandet
Hovrättens prövning styrs av vad parterna yrkar i överklagandet. Det är därför viktigt att innehållet i överklagandet och svarsskrifterna är tydliga. Den yttre ramen för hovrättens prövning bestäms av gärningen som beskrivs i åtalet och genom överklagandet begränsas prövningen ytterligare.77
I RB 51:4 är stadgat vad ett överklagande ska innehålla. Det ska innehålla upp-gifter om den dom som överklagas, i vilken del domen överklagas och yrkande om ändring. Det ska även innehålla grunderna för överklagandet, grunder för prövningstillstånd, när ett sådant tillstånd krävs, och de bevis som åberopas.
2.4.2 Prövningstillstånd
Prövningstillstånd krävs idag vid överklagande av en tingsrätts dom till hovrätt i mål där den tilltalade som enda påföljd dömts till böter eller om den tilltalade frikänts från ett brott som maximalt kan leda till fängelse i sex månader vid en fällande dom.78
Prövningstillstånd ska meddelas om det finns anledning att tro att tingsrättens dom inte är riktig eller om det krävs en ny prövning för att bedöma riktigheten.
75 Rapport JK, Felaktigt dömda, sid. 488 -490
76 SOU 2013:17, sid. 573
77 SOU 2013:17, sid. 573-575
Prövningstillstånd ska också meddelas om det rör sig om ett prejudikatfall, det vill säga om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Enligt HD ska bedömningen i hovrätten om prövningstillstånd ska meddelas vara generös och tillståndsgrun-derna är obligatoriska. Alla avgöranden som bedöms tveksamma ska tas upp till prövning i hovrätten.79
Systemet med prövningstillstånd innebär ingen begränsning i rätten att klaga. Vid ett överklagande gör hovrätten en tillståndsprövning utifrån över-klagandet, tingsrättens avgörande och processmaterialet i tingsrätten. Pröv-ningen är inte begränsad till de grunder för prövningstillstånd som klaganden har åberopat. Tillståndsprövningen är inriktad på att bestämma om det finns skäl för en ny fullständig prövning i en till instans. Syftet är att sålla bort de mål som är klara och där det inte finns några tveksamheter om att tingsrätten gjort en riktig bedömning.80
2.4.3 Europakonventionen och rätten att överklaga
Enligt det sjunde tilläggsprotokollet artikel 2 i Europakonventionen har en per-son som dömds i ett brottmål rätt till en förnyad prövning i en högre domstol. Det krävs dock inte en rätt till fullständig omprövning enligt artikeln. Varje stat har rätt att själva stadga i lag hur kraven för en omprövning ska se ut. Begräns-ningar i rätten att överklaga måste dock framstå som rimliga. Att det krävs ett prövningstillstånd strider inte mot rätten till omprövning.81
2.5 Reformen – En modernare rättegång (EMR)
År 1999 tillkallade regeringen en utredare för att undersöka hur processen i brottmål och tvistemål kunde förbättras. Utredaren skulle fokusera på frågor som muntlighet och omedelbarhet i förfarandet samt bevisning. Utredningen lämnade sitt slutbetänkande i december 2001, som fick namnet SOU 2001:103, En modernare rättegång.82 I prop. 2004/05:131 behandlade regeringen försla-gen i utredninförsla-gen och resultatet av detta blev en rad förändringar i både tviste-målsprocessen och i brotttviste-målsprocessen. Reformen trädde ikraft 1 november
79 SOU 2013:17, sid. 592-592, se även NJA 2009 s.798 I-III
80 SOU 2013:17, sid. 599-600
81 Prop. 2004/05:131, sid. 175 ff. och Swalhafallet
2008 och det övergripande syftet med förslagen var att skapa en modernare rättegång som uppfyller kraven på rättssäkerhet, effektivitet och en ändamåls-enlig handläggning.83 Förändringarna innebär exempelvis att modern teknik används i större utsträckning under huvudförhandlingen. Alla förhör i tingsrät-ten spelas in med ljud- och bildupptagning för att sedan kunna spelas upp i en eventuell process i högre instans. Systemet med prövningstillstånd har utvid-gats till att omfatta alla tvistemål och domstolsärenden som överklagas från tingsrätt till hovrätt.84
För att utvärdera reformen tillkallad regeringen en utredare i september 2011. Utvärderingen hade till syfte att undersöka hur reformen har fungerat i prakti-ken och om målsättningen har uppnåtts. Uppdraget omfattade både konsekven-ser reformen har medfört för de enskilda samt för det allmänna.85 Utredningen fann i sin utvärdering att reformen varit positiv för såväl enskilda som det all-männa. Handläggningen har blivit mer effektiv och ändamålsenlig utan att kra-ven på förutsebarhet och rättsäkerhet satts åt sidan.86 I utvärderingen kommer utredningen med ytterligare förslag på hur rättegången kan utvecklas och för-bättras. Några av förslagen innebär i korthet att bestämmelserna om hovrättens möjligheter att avgöra brottmål på handlingarna mjukas upp samt att rätten ska kunna återanvända förhör som tagits upp med hjälp av bild- och ljudupptag-ning. 87 Jag tar upp detta eftersom utredningen SOU 2013:17 är en
vidareut-veckling av denna reform och den berör en del punkter som tas upp i utvärde-ringen SOU 2012:93. 83 SOU 2012:93, sid. 11 84 SOU 2012:93, sid. 45 85 SOU 2012:93, sid. 3 86 SOU 2012:93, sid. 12 87 SOU 2012:93, sid. 15
3. Föreslagna förändringar i brottmålsprocessen
3.1 SOU 2013:17 Brottmålsprocessen
Regeringen beslutade under sommaren 2010 att tillkalla en utredare med upp-drag att göra en översyn av brottmålsprocessen. Syftet är att brottmålsproces-sen ska blir mer ändamålbrottmålsproces-senlig. Som särskild utredare förordnades lagmannen Stefan Strömberg som biträds av ett antal experter. Utredningen har antagit namnet Straffprocessutredningen och den redovisades den 28 mars 2013.88 Jag
kommer nedan använda namnet Utredningen när jag talar om Straffprocessut-redningen.
Enligt Utredningen är det grundläggande för brottmålsprocessen att den som har blivit anklagad för brott ska få sin sak prövad inom rimlig tid och med hög kvalitet. Utredningens övergripande mål har varit att föreslå förändringar som leder till att brottmålsprocessen blir bättre för den enskilde. Förslagen har grundats på ett antal utgångspunkter, exempelvis att det ska bli tydligare roller i processen, handläggningen ska vara behovsanpassad, processen ska vara för-utsebar med tidiga åtgärder och parterna ska ha ett ökat ansvar i processen.89
Utredningen lämnar förslag på en behovsanpassad brottmålsprocess där åkla-garen, när åtal väcks, ska ange sin syn på ansvarsfrågan och yrka på en påföljd redan i och med väckandet av åtalet. Domstolen ska inte kunna döma till en strängare påföljd än vad åklagaren har yrkat. Åtalet ska anses vara väckt när det inkommer till rätten. Den tilltalade ska i samband med detta föreläggas att svara på åtalet. Den tilltalade ska ange sin inställning till åtalet och grunden för den samt avge bevisuppgift. Om åklagaren yrkar ett strängare straff än fängelse i sex månader ska målet avgöras efter huvudförhandling. I annat fall kan målet avgöras utan huvudförhandling om ingen av parterna begär en sådan. 90
Enligt Utredningen kommer ett genomförande av förslagen de lägger fram i SOU 2013:17 inte att innebära några kostnadsökningar för det allmänna. Be-räkningarna indikerar snarare på att Sveriges Domstolar kommer att få ett visst
88 SOU 2013:17, sid 3-4
89 SOU 2013:17, sid. 24-25
ökat ekonomiskt utrymme. Utredningen anser att den ordning som de förslår är mer kostnadseffektiv än den nuvarande ordningen och att även kvaliteten i brottmålsprocessen ökar. Detta beror på främst på kortare handläggningsti-der.91
Under arbetet med utredningen har det som framkommit i SOU 2012:93 beak-tats.92 Dels hur förändringarna med prövningstillstånd i hovrätten har fallit ut men även i andra delar har Utredningen anslutit sig till EMR-utredningen och i vissa fall givit förslag till lagändringar som är mer omfattande än vad EMR-utredningen har föreslagit. 93
3.2 Förändringar för den tilltalade
En förändring för den tilltalade är att han eller hon ska får bättre möjlighet att bedöma sin situation och förbereda ett försvar genom att redan när åtalet väcks få information om vilken påföljd som kan bli aktuell. Den tilltalade ska även få bättre möjligheter till juridiskt stöd i anslutning till att åtalet väcks. Detta ska ske genom att den tilltalade i brott där åklagaren yrkar på strängare påföljd än böter ska ha rätt till kostnadsfri rådgivning av advokat i två timmar. Den tillta-lade ska informeras om rätten till sådan rådgivning i samband med att åtal väcks och delges den tilltalade. Informationen ska innehålla uppgifter om var den tilltalade kan vända sig för att få rådgivning och vad rådgivningen inne-bär.94 Det är den åtalade själv som väljer vilken advokat han eller hon ska kon-takta för rådgivning. Om en offentlig försvarare redan är förordnad är det na-turligt att denna sköter rådgivningen. 95
Rådgivningen har till syfte att säkerställa att den tilltalade i ett tidigt skede får hjälp att bedöma åtalet och vilka konsekvenser ett eventuellt erkännande eller förnekande kan få.96 91 SOU 2013:17, sid. 808 92 Se under avsnitt 2.5 93 SOU 2013:17, sid. 174 94 SOU 2013:17, sid. 205 95 SOU 2013:17, sid. 25-26 96 SOU 2012:17, sid. 204
Synen på den tilltalade bör ändras, enligt Utredningen, och han eller hon bör ses som en deltagare i processen. Han eller hon ska så tidigt som möjligt få ta del av yrkanden i målet och därmed få en överblick över vad konsekvenserna kan bli. Därefter ska den tilltalade ges möjlighet att i lugn och ro ta ställning till åtalet och förbereda sitt försvar.97
3.2.1 Stämningsansökan och den tilltalades inställning
Utredningen har tagit fram förslag på nya bestämmelser om hur allmänt åtal ska väckas. Åklagaren ska ge in åtalet till rätten och samtidigt skicka det till den tilltalade och förelägga honom eller henne att svara på åtalet. Den tilltalade ska uppmanas att svara till rätten inom en viss tid. Syftet med detta är att på ett tidigt stadium klarlägga den tilltalades ståndpunkt för att avgöra om det finns möjlighet att avgöra målet på ett förenklat sätt.98
När det gäller mål där den tilltalade har erkänt gärningen i svaret ska det finnas möjlighet att avgöra målet utan huvudförhandling. Detta får endast ske om den tilltalade fyllt 18 år och om ingen av parterna begär en huvudförhandling. Det krävs även huvudförhandling om åklagaren har yrkat på en påföljd som över-skrider fängelse i sex månader, villkorlig dom eller skyddstillsyn, sluten ung-domsvård eller rättspsykiatrisk vård. 99
Under 2.2.2 har jag redogjort för den tilltalades rätt att vara tyst under det straffrättsliga förfarandet. Utredningen menar dock att denna rättighet inte medför att det är otillåtet eller olämpligt att förelägga den tilltalade att ange sin inställning till åtalet. Den tilltalade får dock inte drabbas av några sanktioner om han eller hon väljer att vara tyst. Det är därför inte möjligt att meddela tredskodom om den tilltalade väljer att inte svara på åtalet och det är heller inte möjligt att införa bestämmelser som inskränker den tilltalades rätt att ändra sin inställning under förfarandet.100
Enligt Utredningens förslag ska den tilltalade tillfrågas om sin inställning ytter-ligare en gång utöver vad som i dagsläget sker i förundersökningen och under
97 SOU 2013:17, sid. 196
98 SOU 2013:17, sid. 29
99 SOU 2013:17, sid. 30
huvudförhandlingen. Detta ska ske i svaromålet som ska lämnas i tiden mellan förundersökningen och huvudförhandlingen. Även om den tilltalade angett sin inställning under förundersökningen är det först när åtal väcks som han eller hon får det slutliga beskedet om vad åklagaren gör gällande i målet. Om den tilltalade inte svarar på åtalet ska det inte leda till någon sanktion utan följden blir att målet sätts ut till huvudförhandling.101
Även i de mål som ska avgöras efter huvudförhandling är det enligt Utredning-en viktigt att ta reda på dUtredning-en tilltalades inställning så tidigt som möjligt. Det kan ha betydelse för planeringen av huvudförhandlingen och för att minska risken för inställda förhandlingar. Svaromålet kan ses som en kontroll på att den tillta-lade inte har ändrat inställning jämfört med det som framkommit under förun-dersökningen. Om så har skett kan det hända att huvudförhandlingen måste ställas in och att förundersökningen måsta kompletteras.102
Utredningens förslag om rådgivning i brottmål gör det möjligt för den tilltalade att få hjälp vid ställningstagandet av åtalet och vid utformandet av svaromålet. I mer omfattande mål förordnas en försvarare redan under förundersökningen. När åtal väcks kan den tilltalade och dennes försvarare överblicka vad åklaga-ren gör gällande och den tilltalade kan med hjälp av sin försvarare redovisa sin inställning till åtalet. Försvararen får då även chans att komma med synpunkter på påföljdsfrågan och påpeka om det behövs komplettering av utredningen om den tilltalades personliga förhållanden.103
Föreläggandet att svara på åtalet bör vara utformat på ett tydligt sätt. Det mest centrala i svaret bör vara den tilltalades inställning. Det ska tydligt framgå om gärningen erkänns eller förnekas. Det behöver inte alltid anges något skäl till inställningen. Den tilltalade ska även ange om han eller hon godkänner att må-let avgörs utan huvudförhandling, om det rör sig om ett sådant fall där det är möjligt. Det tilltalade kan även åberopa egen bevisning som ska inkomma till rätten så snart som möjligt. Åklagaren ska förelägga den tilltalade att inkomma med svar på åtalet inom viss tid, enligt Utredningen bör svarstiden vara 14 da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da- da-
101 SOU 2013:17, sid. 354-355
102 SOU 2013:17, sid. 355-356
gar. De menar att detta är ett skäligt rådrum och att det då finns tid för den till-talade att kontakta en advokat för rådgivning.104
Om den tilltalade erkänner gärningen ska målet kunna hanteras i en förenklad ordning vid huvudförhandlingen. Parterna ska inte behöva utveckla sin talan eller lägga fram bevisning om det är obehövligt med tanke på omständigheter-na. Rätten ska i detta fall göra en prövning om erkännandet är entydigt och frivilligt. Rätten bör även höra sig för med den tilltalade att han eller hon har fått information om sin rätt till rådgivning. En förutsättning för att mål ska kunna handläggas genom ett enklare förfarande är att det inte rör sig om en gärning som skulle motivera ett långt fängelsestraff. Straffvärdet bör inte över-stiga ett par månaders fängelse. Parterna måste även godkänna att målet hante-ras på detta sätt 105
När det gäller faran för att någon döms trots sin oskuld menar Utredningen att den risken inte bör överdrivas. De motiverar detta med att den tilltalade alltid ska få tillfälle till rådgivning av en advokat och ofta är den tilltalade företrädd av en offentlig försvarare vid huvudförhandlingen. Även åklagarens krav på objektivitet minskar risken för att någon döms trots sin oskuld.106
3.3 Förändringar i rättens utredningsansvar
3.3.1 Rättens utredningsansvar
En förändring som Utredningen föreslår är att rätten inte längre ska agera självmant för att utredningen i skuldfrågan blir fullständig. Det ska krävas yr-kande från part för att rätten ska förelägga åklagaren att komplettera utredning-en. Rätten ska inte heller kunna inhämta bevisning i skuldfrågan. Dock ska ansvaret för att det finns tillräckligt underlag för att avgöra påföljdsfrågan fort-farande ligga på rätten.107
Tidigare ansågs det ligga i domarens rättskipande uppgift att ansvara för att domar är materiellt riktiga och att det finns tillräckligt med bevis för att göra en bedömning. Enligt Utredningen ska domaren ha en objektiv, neutral, process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process- process-
104 SOU 2013:17, sid. 359-360
105 SOU 2013:17, sid. 501-502
106 SOU 2013:17, sid. 503
