Örebro Studies in Social Work 16

(1)

GENERATION SOCIALA PROBLEM

(2)

(3)

Örebro Studies in Social Work 16

D

ANIEL

L

INDBERG

(4)

Titel: Generation sociala problem. En studie av hur unga vuxa ackumulerar sociala problem.

Utgivare: Örebro University 2016 www.oru.se/publikationer-avhandlingar

Tryck: Örebro universitet, Repro 03/2016 ISSN1651-145X

ISBN978-91-7529-131-4

(5)

Abstract

Daniel Lindberg (2016): Generation “characterized” by social problems – the accumulation of social problems for young people in Sweden Örebro Studies in Social Work 16.

Young people is at the center of many of the rapid changes taking place in contemporary society and has to deal with the uncertainties that follows. One uncertainty is linked to the transition between leaving full time studies and en- tering employment were unemployment has become a natural step in becoming an adult. Hence the "becoming" has become a longer period of time in young people’s lives. The economic crisis in many European countries in recent years are the cause of many problems young people experience today. In relation to this brief background the thesis examines how social problems i.e. unemployment, deprivation, dependent on social welfare, low education and disability (affecting a person’s ability to work) is accumulated over time. The thesis point of departure is what Merton (1968) described in terms of The Matthew effect according to the Gospel of St. Matthew:

For unto every one that hath shall be given, and he shall have abundance: but from him that hath not shall be taken away even that which he hath.

It is the last part of this “effect” that is the center of attention. The research questions are: is there such a thing as the Matthew effect and if so how this process can be understood. Theoretically the study at hand elaborates the accumulation process by drawing on the concept of marginalization and social exclusion.

By analyzing changes over time (3 years) in the five social problems described above (unemployment, deprivation etc.) for 64236 young people in the age of 19 to 25 years living in Sweden it is possible to describe patterns of social problem and how and why one specific problem or social problems in combination may lead to the accumulation of problem over time. These results are also com- bined with data from in-depth interviews whit young people that have accumulated social problem over time. It is argued that the combination of research methods gives a better understanding to the phenomenon at hand.

The theoretical contribution relates to a better understanding of the process of accumulation of social problems for young people and to a better understanding of different steps in the accumulation process as well as central fault lines in this process. These findings can be used in practice for pinpointing groups of young adults in need of more as well as less support in handling and overcoming social problem and the transition from school to work.

Keywords: Accumulation of social problems, marginalization, social exclusion.

Daniel Lindberg, Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Örebro University, SE-701 82 Örebro, Sweden

(6)

(7)

Förord

En bok, skriver du en bok? Skriver du en monografi? Skriver du på svenska?

Får man det? Dessa frågor är tillsammans med frågan om vad boken handlar om är den klart vanligaste jag fått under processen. Svaren på dessa frå- gor har inte alltid varit givna. Inledningsvis skrev jag inte på en bok, jag skrev artiklar. Inledningsvis skrev jag inte en monografi utan det som be- nämns som sammanläggning. Inledningsvis skrev jag inte på svenska utan på engelska. Inledningsvis var även frågan om vad boken handlade om svår att besvaras. Detta kan till viss del förklara varför denna bok tagit så många år att färdigställa. Jag har inte bara ”bytt fot” under processen genom att byta inriktning i avhandlingen. Jag har även ägnat mig åt att byta handledare, byta bostadsadress, byta boendetyp, byta civilstånd, byta tvåsamheten mot flersamhet med fru, två barn, en katt och en hund, byta arbetsgivare från Örebro universitet till Mälardalens högskola, byta grupptillhörighet från att tillhöra 30-åringar till att tillhöra 40-åringar. Det finns andra saker som varit relativt konstanta över tid. Jag sprang tidigt på den tes som på ett sätt följt mig genom hela skrivprocessen, den tes avhandlingen inleds. Tesen handlar om hur resurser och problem har en tendens att ackumuleras över tid. Inledningsvis lades problem till problem då jag varken fick ur mig text av kvalitet eller kvantitet. Efter en tid fick jag ur mig kvantitet men ingen kvalitet. Från hundratals, om inte tusentals, sidor text ner till knappt 200 sidor är denna produkt ett resultat av mötet mellan kvantitet och kvalitet¹. Under denna skrivprocess som startade trevande senhösten 2004 har jag fått en massa kommentarer, synpunkter och tips som varit betydelsefulla för den slutprodukt som du nu håller i din hand. Jag har fått två betydelsefulla kommentarer. Den första från min handledare Rolf Stål, som under en period då jag själv betvivlade att jag skulle få ur mig en bok, sa: ”Daniel, du har förmågan”. Den andra kommentar som jag återvänt till är: ”För att skriva en avhandling krävs det en rejäl sätesmuskulatur”. Rolf Ståls stöttande ord kopplar jag samman med vad det innebär att vara en god handledare. I stunder av skrivande då jag betvivlat min förmåga har jag återvänt till dessa kommentarer vilket gjort skrivandet mindre krampaktigt. Sätesmuskulatu- ren har jag fått användning för även i andra sammanhang, inte minst på innebandyplan.

1 Om inte annat så i alla fall i metodtermer (Holme & Solvang, 1997).

(8)

Ett vetenskapligt arbete är inget man skriver själv och vetenskapens väsen är att vara kritisk. Texten har kommenterats av handledare, kollegor samt i vissa fall familj och vänner. Flera ska därför tackas för sina insatser. Även de kollegor, släkt och vänner som främst frågat hur det går med avhandlingen kan sägas ha bidragit till slutprodukten. Inom akademin vill jag rikta ett särskilt tack till ämnet socialt arbete som har låtit mig hållas. Jag har fått ynnesten att göra det jag vill och att utvecklas i min takt. Det har inte alltid varit i den takt som ämnet kanske önskat men nu är jag klar.

Tack till mina handledare Rolf Stål. Du öppnade upp mina ögon för process och gav mig självförtroendet och det verktyg som krävts för att orka fort- sätta. Tack till handledaren Björn ”mer analys” Johansson. För dina konkreta och handfasta handledning i allt från CFA-metod till avhandlingens språkdräkt.

Ett varmt tack till alla på forskarskolan Urbana studier. Det finns givetvis många minnesvärda händelser och jag minns särskilt en kombinerad Pite- Indien-bjudning på Ladugårdsängen. Till huvudrätt serverade Pitepalt och till efterrätt en indisk glass med saffran och pistage. Få gånger har så många elokventa människor varit så fåordiga under så lång tid. Jag är rädd att denna tillställning kommit att för evigt förändra de inblandades syn på or- saksförklaringen till att norrlänningen betraktas som fåordig (mig undanta- get). Kan inmundigande av Pitepalt vara orsaksförklaringen till denna fåor- dighet? När vi ändock är inne på minnesvärda tillställningar vill jag passa på att skriftligen be om ursäkt till Rolf Lidskog för den där helvita ryamat- tan. Du är när som välkommen till mig för att ”spilla” lite rödvin;) Ett stort tack till mina rumskompisar Klara Folkesson och sedan Marcus,

”Apelgren”, Hertz. Jag har aldrig haft en tråkig dag på jobbet. Får jag nå- gon gång möjligheten att sätta ihop en supergrupp så hör jag av mig. På forskarskolan fann jag Bromance vilket enligt Wikipedia beskrivs som ett starkt emotionell, icke-sexuellt, homosocialt band mellan två eller flera män. Anders Trumberg du blev min Bromance. Tack Moa för att du stod ut med den suggestiva Grunge som sipprade ut ur mitt kontor under alla dessa år. Tack Jenny för att du skrattade åt min torra humor. Tack Anna- Lisa för den där mackan med banan, sylt och jordnötssmör.

(9)

Tack Ingemar, Mats, Rolf, Christina, Thord och Gun för tiden i forskarskolan. Ett särskilt tack till Ingemar för den tid och det engagemang du visat mig under åren i forskarskolan och tiden efter slutseminariet.

Tack alla doktorandkollegor i ämnet socialt arbete ni har varit som en trygg hamn att återvända när delar av livet känts som en räkfrossa med någon turistbåt på Hjälmaren. Ni har roat mig under dessa år och jag hoppas att jag lyckats roa er tillbaka genom att vara lite otursförföljd.

Tack till alla innebandyspelare på universitetet, speciellt till innebandyspe- larna Anders ”Bultsaxen” Bergqvist och Henrik ”First aid kit” Andershed för föredömligt ingripande vid incidenten med kroken på GIH. I detta sammanhang vill jag även rikta ett tack till personalen på handkirurgen och ortopeden. Till personalen på akuten vill jag hälsa att jag överväger schack.

Ett varmt tack till några nya och gamla bekantskaper. Tack till en ny be- kantskap i Kjerstin Andersson Bruck som senaste året inte bara blivit en bra kollega utan även en god vän. Tack för att du peppade mig att skriva klart avhandlingen och för din hjälp med engelskan.

Till min fru Susanna inte minst för ditt tålamod under alla dessa år. Det ditt stöd och din hjälp har betytt kan inte med ord beskrivas. Denna text är på många sätt lika mycket din förtjänst som den är min. Till våra båda barn Axel och Gustav tack för att ni stått ut med allt snack om den där boken.

Att få kommentaren ”Pappa är rolig i alla

fall när han är vaken” får en att inse att det ibland varit lite för mycket arbete. Jag lovar att vara vaken mer närmaste åren.

Sist men inte minst vill jag tacka Mats på Örebro kommun för din hjälp och ditt stöd i datainsamlingsarbetet inte minst genom att du hjälpte mig i kon- takten med de ungdomar och unga vuxna. Tack till de informanter som deltagit i undersökningen för att ni öppenhjärtigt och på ett osjälviskt sätt delat med er av era livsvillkor. Utan er vilja att ställa upp hade detta inte blivit någon avhandling.

Ekeby, februari 2016 Daniel Lindberg

(10)

(11)

Innehåll

1. INTRODUKTION ... 15

Om olika epitet, benämningar och begrepp ... 16

Identifiering av ett mångdimensionellt problem ... 18

Studiens syfte ... 19

Studiens frågeställningar ... 19

Tillvägagångssätt för att besvara syfte och frågeställningar ... 20

Studiens disposition ... 20

2. SOCIALA PROBLEM, EMPIRISKA UTTRYCK OCH MÄTBARA INDIKATORER ... 23

Empiriska uttryck och mätbara indikatorer ... 23

Sociala problem på olika nivåer ... 24

Slutsats i relation till sociala problem ... 30

3. SAMTIDENS FÖRLORARE ... 31

Generella förändringar av arbetslöshet och dessa orsaker ... 32

Individuella orsaksförklaringar till ungdomsarbetslösheten ... 33

Arbetslöshetens konsekvenser ... 34

Arbetslöshetens ekonomiska konsekvenser ... 35

Arbetslöshetens emotionella konsekvenser ... 36

Sociala och hälsomässiga konsekvenser av arbetslösheten... 37

Fattigdomens olika ansikten ... 40

Bilder av unge bidragstagaren ... 43

Utbildning ... 45

Funktionsnedsättning som socialt problem ... 47

Sammanfattning av vad tidigare forskning visat avseende indikatorer på sociala problem, orsak och konsekvens ... 48

4. ACKUMULERINGEN AV SOCIALA PROBLEM... 51

Tidigare studier med fokus på samvariationen av problem ... 52

Uppsummering i relation till ackumuleringen av sociala problem ... 56

5. FORSKNINGSPROCESSEN, DESIGN OCH METOD ... 57

Val av metodologisk ansats ... 57

Kombinationen av olika datainsamlingsmetoder ... 59

Val av metod och undersökningens design ... 60

Tillvägagångssätt vid den extensiva ansatsen ... 62

Mätbara indikatorer på sociala problem ... 63

Sekundäranalysens möjligheter och begränsningar ... 67

(12)

Urvalet av variabler ... 68

Bortfall i den extensiva studien ... 70

Statistiska analysmetoder ... 71

Forskningsetik i den extensiva undersökningen ... 73

Den intensiva studien ... 73

Urval i den intensiva undersökningen ... 75

Val av platser och personer i den extensiva studien ... 76

Operationalisering av studiens forskningsfråga i intervjustudien ... 77

Metodproblem i den intensiva undersökningen ... 78

Kvalitativ analysmetod ... 79

Studiens heliga treenighet – om validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 80

Validitet och reliabilitet ... 80

Om fördelen med att kombinera datainsamlingsmetoder ... 82

6. POPULATIONENS SAMMANSÄTNING OCH SOCIALA PROBLEM ... 83

Statistiska analysmetoder ... 83

Könsfördelningen i urvalet ... 83

Etnicitet ... 84

Fem indikatorer på sociala problem ... 85

Förändringar i de fem indikatorerna över tid ... 92

Förändringar i den relativa fattigdomen ... 92

Förändringar i ungdomsarbetslösheten ... 93

Förändringar i bidragsberoende ... 93

Förändringar i gruppens utbildningsnivå ... 94

Förändringar i arbetshandikapp ... 94

Slutsatser om förändringar över tid ... 95

Förändringar i sociala problem med utgångspunkt i ålder, kön och etnicitet ... 95

Ålder och indikatorer på sociala problem ... 96

Kön och indikatorer på sociala problem ... 97

Skillnader i relation etnicitet ... 99

Sammanfattningsvis ... 103

7. KOMBINATIONEN AV SOCIALA PROBLEM ... 107

Population, urval och typer ... 107

Typer 2004 ... 109

Förändringen på typnivå mellan år 2004 och 2005 ... 110

Förändring på typnivå mellan år 2005 och 2006 ... 111

(13)

En komplex bild av individuella processer ... 113

Förenklingar av komplexa utvecklingsvägar ... 115

Sociala problem som förstärker ackumuleringsprocessen ... 117

Sammanfattande slutsatser ... 120

8. ACKUMULERINGSPROCESSEN ... 125

Ackumuleringen av problem och kön ... 125

Ackumuleringen och etnicitet ... 129

Sammanfattande slutsatser om ackumuleringen av sociala problem i relation till kön och etnicitet ... 132

Slutsatser i förhållande antagandet om sociala problem som en process ... 133

9. OM UNGDOMARS PROCESS OCH TILLSTÅND ... 137

Mängden sociala problem och dess varaktighet ... 138

Kategori ett – att vara utsatt och drabbad av sociala problem ... 140

Jonas 21 år ... 140

Beskrivning av Jonas ackumuleringsprocess och tillstånd ... 140

Carl 22 år ... 150

Hinder för en rörelse mot en fastare förankring i kategori ett ... 157

Kategori två – att befinna sig i en marginaliserad position ... 158

Zela, 23 år ... 158

Beskrivning av Zelas ackumuleringsprocess och tillstånd... 159

Elisabeth 24 år ... 162

Beskrivning av Elisabeths tillstånd och ackumuleringsprocess ... 163

Helena 23 år ... 166

Beskrivning av Helenas tillstånd och ackumuleringsprocess ... 167

Kategori tre – social exkludering ... 172

Camilla ... 172

Beskrivning av Camillas tillstånd och ackumuleringsprocess ... 172

Ellen 22 år ... 178

Beskrivning av Ellens tillstånd och ackumuleringsprocess... 178

Synen på problem – en skiljelinje mellan kategorierna ... 184

Sammanfattande slutsatser om upplevelser och erfarenheter specifika för de tre kategorierna ... 187

10. SLUTSATSER OCH REFLEKTIONER ... 189

Kombinationen av två metoder ... 189

Funktionsnedsättning – en kritisk indikator ... 190

Den initiala problembilden ... 191

(14)

Från en homogen grupp till heterogena grupper ... 192

Sammanfattande bild ... 192

Samhällets normer, stigmatisering och exkludering ... 194

Kvalificering av studiens teoretiska analysverktyg ... 195

Implikationer för det sociala arbetets praktik och förslag på vidare forskning ... 198

ENGLISH SUMMARY ... 201

Theoretical framework ... 201

Methods ... 202

Results ... 202

Practical implication of the results ... 204

REFERENSER ... 207 BILAGA 1, ÄMNESGUIDE FÖR INTERVJUER

BILAGA 2

(15)

KAPITEL 1

1. INTRODUKTION

Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har (NT, 1917, Matteus 13:12).

Ungdomars och unga vuxnas problem att etablera sig har länge stått i fokus för samhällsdebatten. I mycket ett resultat av bristen på etableringsvägar, växande arbetslöshet och gruppens utsatta livssituation. Ungdomar tycks generellt stöta på en rad problem i övergången från studier till arbete. Denna arbetslöshet som följer på bristande etablering antas i sin tur leda till andra sociala problem. En ackumulativ process som i sociologen Robert Mertons (1973) efterföljd benämns Matteuseffekten:

… the principle of cumulative advantage … operates in many systems of social stratification to produce the same results: the rich get richer at a rate that makes the poor become relatively poorer (Merton, 1973, s.457).

Daniel Rigney (2010) beskriver denna effekt som den minst kända men kanske viktigaste i samhällsvetenskaperna:

Matthew effects is not confined to the economic sphere, however, they have been observed across a broad spectrum of social institutions. Thus the principle is essential to understanding the social dynamics of inequality in general (Rigney, 2010, vii).

Författaren (a.a.) visar i en översikt hur Mertons hypotes tillämpats på om- råden som teknologi, undervisning och forskningsprioritering samt hur den på ett fruktbart sätt utmanar våra föreställningar om jämlikhet och rättvisa.

Men han pekar samtidigt på hur en alltför bokstavstrogen tolkning av Mat- teuseffekten kan leda till förenklade slutsatser både i forskningen och sam- hällsdebatten. I min studie tjänar den som en övergripande arbetshypotes för att undersöka ungdomars och unga vuxnas ackumulerande sociala problem.

Ungdomars etableringsvägar, övergången mellan utbildning och arbete, sätt att försörja sig och deras boende är viktiga och intressanta att studera av flera anledningar. En alltmer utsträckt övergång till vuxenlivet präglar många ungdomars vardagsliv (Furlong, 2009). De rådande villkoren där på- verkar deras vuxenblivande och möjligheter till delaktighet i samhället. Den springande punkten för individens etablering är ofta nära sammanlänkad

(16)

16 DANIEL LINDBERG Generation sociala problem

med arbete. Det är avgörande för om en ungdom ska bli etablerad även i andra avseenden. Är individen arbetslös försvårar det möjligheten att etablera sig överhuvudtaget. Avhandlingen handlar om de ungdomar och unga vuxna i den situationen som möter och får flera sociala problem. Men också det omvända, nämligen hur andra sociala problem kraftigt ökar risken att bli arbetslös. Etableringsproblemen leder för många ungdomar till att de blir föremål för olika samhällsinsatser i form av olika etableringsåtgärder och insatser från socialtjänstens sida. I avhandlingen undersöks om det föreligger en ackumuleringsprocess för gruppen ungdomar mellan 19 och 25 år och hur denna process i så fall gestaltar sig. I centrum står frågan om vissa problem är värre eller allvarligare än andra ur ett ackumuleringsperspektiv och under vilka omständigheter flera problem staplas på varandra över tid. Av- handlingen kretsar kring dessa frågeställningar. De preciseras och bevaras med utgångspunkt i två delstudier: en kvantitativ studie baserad på registerdata och en kvalitativ studie byggd på djupintervjuer med en grupp ungdomar som är föremål för insatser från socialtjänsten och kommunen.

Om olika epitet, benämningar och begrepp

I en rad studier kartläggs riskfaktorer för att individen ska utvecklas ogynn- samt och hamna utanför samhällsgemenskapen. Trots att mycket talar för att ungdomar tillhör en av de grupper som fått det allt svårare i samhället löper ungdomstiden förhållandevis problemfritt för de flesta. Majoriteten manövrerar övergången till vuxenvärlden framgångsrikt, utvecklar en sam- manhängande identitet och etablerar sig i samhället. En mindre andel hamnar dock utanför det etablerade samhället. Dessa ungdomars bekymmer- samma vardag präglas av missbruk och kriminalitet. Aktiviteter som både ur ett individuellt och samhälleligt perspektiv är negativa och destruktiva (Ungdomsstyrelsen, 1996; Ungdomsstyrelsen, 2007).

Det finns emellertid ungdomar med problematiska livsbetingelser som trots allt inte hamnar helt utanför det etablerade samhället. Ungdomar som för- söker och på olika sätt klarar av att hantera en vardag som emellanåt kän- netecknas av stora problem. Kunskaperna om hur denna mellangrupp upp- fattar, formar sina liv och hanterar vardagens villkor är begränsad. Till denna grupp räknas de ungdomar som varken är i utbildning eller arbete.

Den grupp som ofta pekas ut som synnerligen drabbad och med störst risk att bli arbetslös är ungdomar som saknar fullständiga gymnasiebetyg (jfr bl.a. Ungdomsstyrelsen, 2007: 2).

(17)

I studiens blickfång står följaktligen ungdomar med problem som varken är etablerade i en samhällsgemenskap eller står helt utanför den. Något fören- klat, och utan politiska konnotationer, kan undersökningsgruppen beskrivas som en grupp i ”utanförskap”. Individer som i tidigare forskning be- nämns som ”de utsatta”, ”de marginaliserade”, ”de exkluderade”, ”de segre- gerade” eller ”de stigmatiserade” (Johansson, 2002; Edgren-Schori, 2000;

Vranken, et al. 2003; Johansson; 2002; Svedberg, Soydan, Antonsson och Stål i Grassman et al., 2003, s. 22; Ungdomsstyrelsen, 2007: 2; Johnstone et al., 2000; Lalander och Johansson 2012; Borelius & Sernhede, 2011).

Samtliga begrepp hänvisar till sätt på vilket individer eller grupper utestängs från full delaktighet i högt värderade sociala aktiviteter i samhället (Room, 1995; Townsend 1997; Furlong & Cartmel, 1997; Johnston et al., 2000;

Edgren-Schori, 2000; SOU, 2001:55; Hammer ed., 2003; Stigendal, 2003;

Grassman, 2003; Ung, 2004; Böhnke, 2001, s.12; Levitas, 1996; Johansson, 2002). Flertalet av dessa begrepp, inom forskningsfältet för sociala problem och ackumuleringsprocesser, har varit och är föremål för kritik, begrepps- och diskursanalyser. En slutsats är att begreppen syftar till att identifiera och urskilja olika problem och undergrupper för att tydliggöra olika till- stånd eller allvarlighetsgrader hos olika problem.

Flertalet begrepp ovan beskriver ett tillstånd efter en glidande skala (kontinuum) som sträcker sig från etablering till social exkludering. De baserar sig på en föreställning om kumulativa eller ackumulerade effekter. Det är dock oklart om vad som leder till förändring och var gränserna går mellan olika tillstånd. En gemensam nämnare för dessa problem är att flertalet är mång- dimensionella, till exempel vad gäller social exkludering. Nedan följer en illustration av hur begreppet social exkluderingen definierats i tidigare forskning.

Social exclusion happens when people or places suffer from a series of problems such as unemployment, discrimination, poor skills, low incomes, poor housing, high crime, ill health and family breakdown. When such problems combine they can create a vicious cycle. Social exclusion can happen as a result of problems that face one person in their life. But it can also start from birth. Being born into poverty or to parents with low skills still has a major influence on future life chances (Unit, S. E. 2001).

(18)

Sällan eller aldrig preciseras vilka resurser som skall vara frånvarande alternativt närvarande för att en individ skall sägas vara till exempel utsatt, marginaliserad respektive socialt exkluderad. Termerna används ofta synonymt och överlappar varandra helt eller delvis. En central uppgift i studien är där- för att precisera problemens art och tydliggöra skiljelinjerna mellan olika tillstånd i ungdomars position mellan utanförskap och etablering i en sam- hällsgemenskap.

Identifiering av ett mångdimensionellt problem

Ungdomars övergång från studier till arbete är en stor utmaning. Den reser en rad viktiga forskningsfrågor om social inkludering och exkludering. Inte minst om ungdomars egna erfarenheter av dessa processer. Studien fokuse- rar därför frågor om hur sociala problem utvecklas och förändras över tid i syfte att identifiera faktorer som innebär att sociala problem reduceras respektive fördjupas. Tidigare studier bygger i regel slutsatser kring ackumuleringsprocessen på aggregerade data. I denna studie tillämpas i stället analysmetoder som fångar kategorier av ungdomar som följder individuella ut- vecklingsvägar. Kategorin ”unga utanför” beskrivs av praktiker som en i mångt och mycket homogen grupp med sociala problem. Här är utgångs- punkten antagandet att det kan vara stora skillnader mellan olika ungdomar i art och grad av problem.

Ungdomar med till synes likartade sociala förutsättningar har olika förmåga att hantera svårigheter vid passagen från studier till arbete. Studien vill bidra till att förtydliga hur olika tillstånd i processen ser ut genom att empiriskt undersöka kedjan varigenom sociala problem utvecklas för olika individer.

Dessutom vill den bidra till att identifiera vilka omständigheter som är mest problematiska ur ett ackumuleringsperspektiv. För att möjliggöra detta har det varit nödvändigt att komplettera den initiala statistiska kategoriseringen av ungdomars utvecklingsvägar med individuella data och erfarenheter från djupintervjuer. Studien kan med denna kombination av kvantitativ och kvalitativ metodbas utveckla förståelsen för den process som riskerar att leda till ”utanförskap”. Den gör det även möjligt att identifiera vissa problem som allvarligare än andra med avseende på risken för ackumulering. Studien kan också bidra till att visa på skiljelinjer mellan olika tillstånd i ackumuleringsprocessen och därmed kvalificera den teoretiska schematiska analysmodellen nedan:

(19)

Figur 1:1 Beskrivning av studiens analysmodell

Etablerad Drabbad Utsatt Marginaliserad Exkluderad

Om Matteuseffekten tas bokstavligen skulle pilarna inte vara dubbelriktade utan skildra ett förlopp där nya problem staplas på varandra så att ungdomarnas situation hela tiden förvärras. Analysmodellen är däremot konstru- erad så att den är uppmärksam på och kan fånga variationer i enskilda ungdomars utvecklingsvägar. Det är således inte på förhand uteslutet att en

”drabbad” eller till och med ”socialt exkluderad” individ kan återgå till eller för första gången bli ”etablerad”.

Studiens syfte

Studiens syfte är att undersöka huruvida det finns en process, en kedja med urskiljbara steg, varigenom ungdomar ackumulerar sociala problem. Syftet är också att identifiera och precisera olika typer av sociala problem samt att visa skiljelinjerna mellan olika tillstånd i ackumuleringsprocessen.

Studiens frågeställningar

Studiens frågeställningar kan nu preciseras på följande sätt:

• Vilka typer av bekymmer och tillstånd kan man urskilja hos ungdomar som befinner sig mellan etablering och utanförskap och i en samhällsgemenskap?

• Hur utvecklas och förändras ungdomars livssituation/positioner över tid i förhållande till denna glidande skala (kontinuum)?

• Vilka mönster framträder, det vill säga vilka problem enskilt eller i kombination, leder till en anhopning av problem, en ackumulering, över tid?

• Hur kan förståelsen för ackumuleringsprocessen fördjupas mot bakgrund av ungdomars beskrivningar av en livssituation präglad av sociala problem?

(20)

Tillvägagångssätt för att besvara syfte och frågeställningar

Inledningsvis genomförs statistiska analyser av offentliga registerdata med fokus på hur sociala problem utvecklas över en tidsperiod om tre år för ett slumpmässigt urval av unga i åldrarna 19 till 25 (totalt 64236 unga). Mot bakgrund av dessa analyser skapas kategorier baserade hur olika tillstånd förändras. Därefter genomförs intervjuer med ungdomar som har en lik- artad kombination av sociala problem och som därför erhåller insatser från socialtjänsten och kommunen. I intervjuerna med ungdomar fokuseras hur ackumuleringsprocessen fram till nuvarande tillstånd i skala gestaltas och hur individerna påverkas och handlar i relation till dessa på förhand likartade problem.

Studiens disposition

Studiens disposition syftar till att tydliggöra kopplingen mellan studiens syfte och frågeställningar och studiens övriga delar. Kapitel ett till och med fyra utgör studiens tolkningsram och innehåller tidigare forskning, teoretiska utgångspunkter och centrala begrepp för förståelsen av ackumuleringsprocessen, sociala problem och gruppen ungdomar och unga vuxna. I inledningsvis har problemområde syfte och frågeställningar formulerats samtidigt som studiens teoretiska utgångspunkter identifierats. I kapitel två problematiseras begreppet sociala problem. Kapitlet utmynnar i mätbara indikatorer på sociala problem. Kapitel tre beskrivs gruppen ungdomar och unga vuxnas situation i relation till det mätbara indikatorerna på sociala problem. I kapitel fyra problematiseras ackumuleringen av sociala problem och samvariationen av problem.

Kapitel fem beskriver studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkter, meto- dologin och datainsamlingsmetoder. I kapitlet diskuteras specifikt hur kombinationen av olika metoder kan vara fruktbar för att avtäcka syftet och frågeställningarna.

Studiens empiriska delar är indelade i fyra kapitel där kapitel sex, sju och åtta bygger på det extensiva statistiska underlaget. Kapitel nio är i jämfö- relse med till övriga kapitel ett längre kapitel och baseras på empiri från djupintervjuer med unga vuxna som har en kombination av sociala problem. De empiriskt drivna kapitlen presenteras med inspiration hämtat från Johans Asplund (1981) beskrivning av den stegvisa upptäckten. Syftet med

(21)

detta upplägg är att med stegvis fördjupning avtäcka den underström av strukturer och mekanismer som påverkar ungdomars ackumuleringsprocess.

Studien avslutas med ett kapitel där resultaten från de både empiriska un- derlagen sammanförs för att besvaras studiens syfte och frågeställningar. I diskussionen lyfts även aspekter som berör praktiska implikationer av resultatet upp.

(22)

(23)

KAPITEL 2

2. SOCIALA PROBLEM, EMPIRISKA UTTRYCK OCH MÄTBARA INDIKATORER

För att komma vidare i studien och för att det ska vara möjligt att fånga ackumuleringsprocessen måste social problem identifieras, definieras och problematiseras. Vidare måste de empiriska uttrycken och de mätbara indikatorerna på dessa problem ringas in och diskuteras. Fokus i kapitlet riktas mot vad som gör ett problem till sociala problem, hur vanligt förekom- mande dessa problem är, vilka olika nivåer som finns samt vilka empiriska uttryck som är relevanta att använda i studien.

Empiriska uttryck och mätbara indikatorer

I studien är arbetslöshet, fattigdom, bidragsberoende, låg utbildning samt arbetshandikapp (som innebär en funktionsnedsättning som begränsar individens arbetsförmåga) att betrakta som indikatorer på att det föreligger sociala problem. Detta med hänvisning till att de använts flitigt i tidigare forskning och då de används för att påvisa förekomsten av sociala problem (se Halleröd, 1991; SOU, 2000:41; Social rapport, 2006; Bask, 2008; Ange- lin, 2009). Det råder även konsensus om deras värde och träffsäkerhet, detta trots att indikatorerna benämns på olika sätt i litteraturen (jämför Mee- uwisse, Sunesson, & Swärd, (red.) 2013; Meeuwisse & Swärd, 2002; An- tonsson & Stål i Jeppsson-Grassman, 2003). Ytterligare ett argument för att indikatorerna är relevanta att använda är att de i tidigare forskning visat sig ha stor inverkan på unga människors livsvillkor och livssituation. Detta kan inledningsvis illustreras i relation till varför arbetslöshet kan sägas ut- göra en indikator på att det föreligger ett socialt problem. Fler i åldersgrup- pen ungdomar/unga vuxna drabbas av arbetslöshet jämfört med äldre delar av befolkningen. Dessutom får arbetslösheten olika betydelse för ungdomar/unga vuxna som inte etablerat sig på arbetsmarknaden jämfört med den som är äldre och som går från att vara etablerad på arbetsmarknaden och som förlorar jobbet. Frånvaron av exempelvis arbetsmarknadsetablering innebär, förutom frånvaron av inkomst, att ungas möjligheter till etablering i samhället begränsas. En begränsad ekonomisk livssituation är vidare en verklighet för många unga. Till följd av bristande arbetsmarkands- etableringen ökar gruppens ekonomiska utsatthet. Forskningen visar att de problem som följer på detta kan få långtgående negativa effekter ju tidigare

(24)

de föreligger i individens liv (Social rapport, 2006; Ungdomsstyrelsen, 2007;

Angelin, 2007; Angelin, 2009). Dessa skillnader i betydelse problematiseras ytterligare längre fram i studien.

De uppräknade empiriska uttrycken är med bakgrund av flera argument att betrakta som indikatorer på sociala problem då de resulterar i begränsad delaktighet och inflytande på samhällets olika arenor. Det kan vara problematiskt att likställa ett specifikt utfall eller en empirisk kategori med ett socialt problem. Ett sådant likhetstecken tar inte hänsyn till den drabbades upplevelse och egna tolkning av sin situation vilket ses som en central del i synen på vad som är ett socialt problem (se exempelvis Sunesson i Mee- uwisse, Sunesson, & Swärd (red.), 2013.

Sociala problem på olika nivåer

I floran av frekvent refererad litteratur utkristalliseras flera kriterier för att avgöra vad som är ett socialt problem. En gemensam nämnare är att dessa kan beröra minst tre nivåer; en individuell/en personlig nivå, en interpersonell nivå/interaktionsnivå och en samhällelig nivå. Låt mig illustrera detta med ett exempel på hur ungdomsarbetslöshet kan ha efterverkningar på samtliga nivåer:

Tabell 2.1: Olika definitioner av sociala problem och dess nivåer Personlig, individuell

nivå

Arbetslösheten som ger upphov till känslor av skam.

Interpersonell (inter-

aktions) nivå Arbetslösheten inskränker och begränsar individens handlingsutrymme och delaktighet genom negativ inverkan på individen samspel med omgivningen.

Samhällelignivå Arbetslöshet innebär en inkongruens mellan det önskvärda och det faktiska förhållandet.

Problemet är strukturellt betingat och inte enbart ett bekymmer av individuell karaktär.

Samhället tar ansvar för att sätta in åtgärder i syfte att komma tillrätta med arbetslösheten genom exempelvis lagar och policy.

Arbetslösheten är synlig, problemet uppmärksammas i me- dierna, en specifik grupp går att identifierbar alternativt om antalet med problemet ökar.

(Fritt från Meeuwisse, Sunesson, & Swärd, (red.) 2013; Meeuwisse & Swärd, 2002;

Scheff & Starrin, 2002; Starrin & Kalander Blomqvist, 2001).

(25)

Vad denna indelning visar är hur arbetslösheten kan utgöra ett socialt problem på olika nivåer. På den personliga och individuella nivån påverkar individens självbild negativt genom att problemet kan ge upphov till känslor av skam. Flertalet studier lyfter fram och diskuterar hur en negativ självbild och känslor av skam kan inskränka och begränsa individens handlingsutrymme (Giddens, 1994; Starrin & Kalander Blomqvist, 2001; Scheff & Star- rin, 2002; Angelin, 2009). I relation till definition av sociala problem kan ytterligare en definition lyftas fram.

Det är tämligen allmänt accepterat bland forskare att betydelsen och omfatt- ningen av vad som betecknas som ett socialt problem är beroende av de käns- lor som detta ger upphov till (Scheff och Starrin, 2002,s. 184).

Med utgångspunkt från Scheff och Starrins (a.a.) resonemang är det möjligt att beskriva uppbärandet av försörjningsstöd som ett socialt problem om försörjningsstödstagaren erfar negativa känslor. Detta återkommer i studiens empiriska kapitel där känslan av att inte bidra för vissa tycks utmär- kande via uttalanden som”… man känner sig som en parasit” och ”… man bidrar inte till att göra världen bättre” (se vidare kapitel 8). En förklaring till att känslor av skam följer som en konsekvens av att uppbära försörj- ningsstöd är att detta tillstånd bryter mot en av vårt samhälles mest utmär- kande grundföreställning – synen på den individualiserade individen som oberoende och fri (Sennett, 1992; Giddens, 1994; Bauman, 2002). Den skam som är behäftad med att uppbära försörjningsstöd är väldokumente- rad i forskningen (Starrin & Jönsson, 2000; Starrin & Karlander- Blomquist, 2001, Scheff & Starrin, 2002; Angelin, 2009). De känslor som bekymren ger upphov till varierar i tid och rum. Graden av skamkänslor är beroende av hur många som för närvarande uppbär försörjningsstöd. Skam- men ökar om få erhåller ersättningen samtidigt som skammen minskar om många är beroende av det. Det blir med andra ord mindre skamfyllt om fler uppbär försörjningsstöd då fler är drabbade eftersom tillståndet normali- seras. Det innebär inte att de negativa aspekterna av att vara arbetslös och att uppbära försörjningsstöd försvinner ju fler som är drabbade utan snarare att några av de negativa konsekvenserna minskar. Dessa studier visar hur skamkänslorna (individuell nivå) har en negativ påverkar individens samspel med omgivningen (interpersonell nivå) vilket i sin tur förstärker den samlade problembilden (Starrin & Kalander Blomqvist, 2001; Scheff &

Starrin, 2002). Arbetslösheten och att uppbärandet försörjningsstöd kan beskrivas som både en ekonomisk och en social utsatthet.

(26)

Att vara utan arbete när man vill ha ett, och att vara utan de ekonomiska resurserna som kan ge ett tillfredsställande liv leder till både psykologiska och ekonomiska svårigheter (Beck, Giddens & Lash, 1994, s. 417).

Vad som tydliggörs i citatet är hur ett problem leder till andra svårigheter.

Detta gör det möjligt att tala om en att sociala problem har den inneboende egenskapen att de leder till fler problem över tid (ackumulerar). Ungdoms- arbetslöshet kan i relation till ovan förda resonemang betraktas som ett problem på samtliga tre nivåer, individuell, interpersonell och samhällelig. Det Giddens (a.a.) fångar i citatet ovan kan beskrivas i termer av ”the presence of absence”, det vill säga frånvaron av det goda som följer av att inneha en anställning/ett arbete. Att som ung få ett arbete ger förutom de manifesta funktionerna i form av pengar även latenta funktioner såsom struktur i vardagen social tillhörighet, och bidrar till individens identitetsutveckling (Jahoda, 1982). Frånvaron av de latenta funktionerna blir problematiskt då de ”undergräver en människas tilltro och tillit till sitt sociala värde” (Beck, Giddens, Lash 1994, s. 420). I motsats till den negativa ackumulering av problem som följer på arbetslöshet leder en etablering på arbetsmarknaden till en ackumulering av resurser (jämför Merton, 1968; 1988).

I relation till den tredje nivån i tabell 2.1 kan problemen även definieras utifrån en samhällelig nivå. Utifrån denna nivå föreligger sociala problem då det råder en avgörande skillnad mellan ett från samhällets sida önskvärt tillstånd och det faktiska förhållandet (Meeuwisse, Sunesson & Swärd, (red.) 2013; Meeuwisse & Swärd, 2002). Samtidigt finns det tillfällen då en viss skillnad mellan det önskvärda och det faktiska förhållandet anses nöd- vändig. Ur ett samhälleligt perspektiv kan en viss grad av ungdomsarbets- löshet vara ett tecken på en väl fungerande relation mellan tillgång och ef- terfrågan. I en samhällsekonomisk modell är en viss grad av ungdomsar- betslöshet en förutsättning för ekonomisk tillväxt. I relation till diskrepans- definitionen blir arbetslösheten ett socialt problem när arbetslöshetssiffror² når en viss nivå.

2 Det är problematiskt att uppge en exakt procentsats i detta skede utan att inte föra ett längre resonemang om olika sätt att mäta ungdomsarbetslösheten i Sverige. Ex- empel här är hämtat från SCB:s statistik över ungdomsarbetslösheten andra kvarta- let 2013. Ungdomsarbetslösheten uppgick till 26,6 %, i denna siffra ingår heltids- studerande men inte ungdomar i olika typer av åtgärder.

(27)

I relation till diskussionen om det önskvärda och det faktiska förhållandet kan ungdomsarbetslösheten anses allvarligare än andra former av arbets- löshet mot bakgrund av att sysslolösheten ökar risk för ett moraliskt förfall.

Detta som ett resultat av att arbetslösheten begränsar den socialisation som följer på att var etablerad på arbetsmarknaden. Arbetslösheten leder till bristande struktur i vardagen, svårdefinierade skillnader mellan exempelvis arbete och fritid och bristande möjligheter att göra ”rätt” för sig (Angelin, 2009). I ett försök att kompensera för denna brister förpassas arbetslösa ungdomar i många fall till åtgärder av olika slag. Dessa åtgärder har, trots ibland stora skillnader i innehåll, det gemensamt att de syftar till att skapa en strukturerad vardag (Angelin, 2009). Enligt denna utgångspunkt är sociala problem ”tillstånd” som samhällets medborgare för närvarande anser vara icke önskvärda. I enlighet med denna utgångspunkt uppstår, utvecklas och upprätthålls oönskade tillstånd genom att sociala problem är relation- ella, historiskt och kontextuellt beroende (Bergmark & Oscarsson, 2002 i Meeuwisse & Swärd, 2002; Scheff & Starrin, 2002).

Mot denna bakgrund varierar föreställningen om vad som är ett socialt problem över tid. Ett exempel på detta kan här illustreras av hur föreställningen förändras över tid. Vid låg grad av generell arbetslöshet är tillståndet att betrakta som ett ”värre” tillstånd. En anledning till detta är att omgivningen betraktar tillståndet som ett resultat av individens tillkortakommanden. Vid hög och ihållande arbetslöshet förändras omgivningens syn på detta till- stånd. Arbetslösheten ses då som orsakat av strukturella betingelser och inte som ett resultat av individuella tillkortakommanden. Omgivningens negativa föreställningar om den arbetslöse ökar och minskar på så vis i relation till problemets omfattning. Ungdomsarbetslösheten visar tecken på en så- dan förändring. Tillståndet har kommit att betraktas som en naturlig del av ungdomarnas övergång från ungdom till vuxen (Ungdomsstyrelsen, 1996;

Furlong & Cartmel, 2007).

Ytterligare ett sätt att identifiera sociala problem är genom att studera diskrepansen mellan det faktiska och det önskvärda tillståndet. I studiens empiriska delar återkommer ungdomarna till diskrepansen mellan föreställ- ningen om självständighet, valfrihet och den faktiska verklighetens brist på autonomi. Ungdomarnas uttalanden ”… man känner sig som en parasit”

och ”… man bidrar inte till att göra världen bättre” kan ses som empiriska erfarenheter av denna diskrepans (se kapitel 9 för fördjupad diskussion).

Vad detta visar är att de samhälleliga kriterierna för när ett tillstånd ”blir”

(28)

ett socialt problem delvis överlappar varandra. Enligt Mills (1985) har de samhälleligt definierade problemen en gemensam nämnare. Denna nämnare är att de är strukturellt betingade och inte problem av privat karaktär. Mills (a.a.) gör vidare en tydlig åtskillnad mellan vad som är att betrakta som sociala problem och personliga bekymmer. De sociala problemen förutsät- ter, till skillnad från personliga bekymmer, organiserade samhälleliga insatser för att komma till rätta med problemets orsaker (a.a.; Meeuwisse, &

Swärd, red., 2013). En tydlig åtskillnad mellan sociala problem och personliga bekymmer är i många fall svår att precisera då strukturella problem kräver en ”värd” och manifesteras på ett individuellt plan.

Mycket tyder på att det sedan 1980-talet skett en förskjutning i synen på vad som är att betrakta som ett socialt problem. En slutsats är att färre problem betraktas som strukturellt betingade och fler problem anses vara av privat karaktär. Färre problem blir därför föremål för samhälleliga åt- gärder och lösningar (Borelius & Sernhede, 2011). En slutsats som dras av forskningen kring sociala problem är att strukturellt betingande problem individualiseras och betraktar som personliga bekymmer. Insatserna har som en konsekvens av denna förändring gått från strukturella lösningar till insatser i avsikt att symptomlindra de strukturella problemens effekter på personlig och individuell nivå. Merparten av de insatser som ungdomar i studien erhåller är direkt avsedda att förändra individen. Insatser riktade åt att förändra strukturen är svårare att identifiera. Bauman (2002) ger en tänkbar teoretisk förklaring som kan anses fånga denna förskjutning från strukturella lösningar till individuella förklaringar. I den flytande moderni- teten³ har modernitetens institutioner som skapades för att transformer personliga bekymmer till sociala problem och som betingade samhälleliga åt- gärder och lösningar blivit till institutioner som orsakar individuella problem. Det tycks snarare som att dagens institutioner transformerar strukturellt betingade problem till en fråga om individuella bekymmer. Denna för- skjutning kan illustrativt beskrivas som att det skett en förskjutning av ansvar och lösningar. Det som tidigare betraktades som samhällets ansvar och som något strukturellt betinga har blivit till individens problem.

Denna förskjutning kan exemplifieras i relation till ungdomsarbetslösheten.

Betraktas ungdomsarbetslöshet som ett socialt problem betingar detta strukturella insatser och åtgärder från samhällets sida (Meeuwisse &

3 Begreppet flytande modernitet använder Bauman för att beskriva dagens samhälle.

(29)

Swärd, 2002). Det som sker i form av samhälleliga insatser kan idag närm- ast beskrivas som insatser med avsikten att förändra gruppens karaktärs- drag och komma tillrätta med vad som anses vara individuella brister. Sam- hälleliga insatser där ungdomarna deltar och där tid ägnas åt att författa meritförteckning, personliga brev, där insatser präglas av olika typer av coachning och träning. Insatser som syftar till att göra individen mer attrak- tiv på arbetsmarknaden är svåra att betrakta som annat än symtomlind- rande åtgärder (jämför Pecks, 1999; Bauman, 2002). Det är svårt att i dessa insatser fånga hur detta ska kunna förändra de bakomliggande strukturella orsakerna som skapar ungdomsarbetslöshet. Peck (1999) kritiserade de brittiska åtgärdsprogrammen riktade mot arbetslösa ungdomar då syftet med åtgärderna var att minska den sociala exkluderingen genom att göra ungdomarna mer anställningsbara utan att beakta arbetslösheten och eta- bleringsproblemens strukturella orsaker. Få insatser riktades mot att öka efterfrågan på unga som arbetskraft. Även om Peck beskriver och kritiserar en annan kontext och en delvis annan tid finns många likheter med de åt- gärder ungdomarna erhåller i det svenska samhället i nutid (jämför Angelin, 2009). I dessa åtgärder förmedlas ett motsägelsefullt budskap till problem- bäraren. Samhället signalerar att de tar ett visst ansvar genom att tillhanda- hålla insatser. Den lösning som förespråkas handlar i mångt och mycket om hur individen ska anpassa sig och förändras för att öka sin anställningsbar- het. Insatserna kan således sägas förmedla en bild av arbetslöshet, fattigdom och bidragsberoende som orsakade av personliga brister (jämför Mills, 1985; Meeuwisse & Swärd, 2002, s. 33;). Waquant (2009) begrepp ”pu- nishing the poor” kan användas för att beskriva hur den utsatte görs till ansvarig för sin situation. Att identifiera konkreta insatser riktade mot att åstadkomma konkreta förändringar av arbetsmarknadens struktur för att på så vis underlätta ungdomars etableringsmöjligheter är svårare att se i det dagliga arbetet inom olika åtgärdsprogram. En slutats så långt är att det sker en individualisering av problem där insatserna angriper gruppen pro- blembärare snarare än de strukturer som skapar problemen. I studiens empiriska delar vittnar informanterna om flertalet sådana individualiserade insatser. Dessa syftar till att individen ska förändra sitt sätt att vara och sitt sätt att beskriva sig själv som ett led i att öka anställningsbarheten.

Slutligen kan ett bekymmer betraktas som ett socialt problem om det finns föreställningar om att bekymret kan lösas med åtgärder. Bauman (1998) fångar detta sätt att definiera sociala problem genom att konstatera föl- jande;

(30)

Det finns många sätt att vara mänsklig, men varje samhälle väljer ett sätt som det föredrar eller tolererar (Bauman, 1998, s. 121).

Med utgångspunkt från detta synsätt kan kontexten sägas vara avgörande för om ett specifikt tillstånd betraktas som ett individuellt och personligt bekymmer eller om detta är ett socialt problem. I relation till andelen drabbade och den uppmärksamhet problemen får i samhällsdebatten är samtliga uppräknade problemtillstånd att betrakta som sociala.

Slutsats i relation till sociala problem

I detta kapitel har olika kriterier för hur sociala problem kan definieras dis- kuterats och problematiserat. Det finns således anledning att återvända till kapitlets inledande formulering som handlar om empiriska indikatorers träffsäkerhet. Arbetslöshet, fattigdom, bidragstagande, låg utbildningsnivå och funktionsnedsättningen är utifrån de olika definitioner som ovan dis- kuterats att beakta som sociala problem och bör därmed inte ses som enskilda, personliga bekymmer (Mills, 1967, s. 395; Mills, 1959, s. 8; Mills, 1985). Sammanfattningsvis betraktas de uppräknade indikatorerna som sociala problem mot bakgrund av att de kan;

• medföra en inskränkning av individens livsrum och begränsning av individens handlingsutrymme,

• ge upphov till känslor av skam,

• innebära en markant skillnad mellan det önskvärda tillståndet och det faktiska tillståndet när det gäller relationen mellan individen och samhället,

• anses ha samhällsstrukturella orsaker,

• innebära att samhället tar ansvar och sätter in åtgärder genom exempelvis lagar och policy,

• kan vara synliga, ökande och i vissa fall omfattande,

• innebära att problemet uppfattas som möjliga att åtgärda med samhälleliga insatser.

Några av de valda empiriska uttrycken uppfyller samtliga identifierade kriterier för sociala problem, såsom i fallen med de empiriska kategorierna arbetslöshet och bidragsberoende. Andra uppfyller endast ett eller ett par kriterier, såsom arbetshandikapp och låg utbildning.

(31)

KAPITEL 3

3. SAMTIDENS FÖRLORARE

Every generation has its measure of outcasts. However, it doesn't happen often that the plight of being outcast may stretch to embrace a whole generation. Yet precisely that may be happening in Europe now (Bauman, 2012).

Baumans citat ovan kan sägas fånga essensen i kapitelrubriken och den situation som beskrivits i studiens inledande kapitel där ungdomar och unga vuxna är utsatta som generation. Socialstyrelsen (2011) beskriver vidare gruppen ungdomar som den grupp i samhället som är mest drabbad av fattigdom och i behov av försörjningsstöd. I det föreliggande kapitlet ligger fokus på att beskriva några av de bakomliggande strukturer, mekanismer och villkor som påverkar ungdomar och unga vuxnas sociala problem. Även dess konsekvenser kommer att beröras med utgångspunkten i problemen arbetslöshet, fattigdom, bidragsberoende, låg utbildning och funktionsned- sättning.

Den sociala positionens manifestationsform, individens klasstillhörighet, kan sägas utgöra en selektionsmekanism för sociala problem vilket i för- längningen kan generera en förhöjd risk att hamna i en ackumuleringsprocess (Jonstone, 2000; Furlong & Cartmel, 2007; Borelius & Sernhede, 2011). Detta visar sig bland annat genom att ungdomar som har arbetslösa föräldrar eller föräldrar som uppbär försörjningsstöd löper större risk att själva drabbas av dessa problem i vuxen ålder än ungdomar som inte delar dessa bakgrundsfaktorer. Heery och Salmon (2000) samt Doogan (2001) menar att trots att många dramatiska strukturella förändringar ägt rum, till exempel globalisering, individualisering och avtraditionalisering, har detta inte medfört lika dramatiska konsekvenser och effekter på individnivå.

Mycket av tidigare forskning på området präglas av en brist på konkreta empiriska redogörelser om hur de strukturella förändringarna påverkar ungdomars livssituation och livsvillkor på en mer konkret nivå (jfr Bradley

& Devadason, 2008). En slutsats av en genomgång av tidigare studier på området indikerar att sociala och samhälleliga strukturer såsom klass, kön, etnicitet och ålder påverkar ungdomars etableringsmöjligheter och struktu- rerar samhället i olika sociala skikt.

(32)

Generella förändringar av arbetslöshet och dessa orsaker

En tydlig förändring som påverkat ungas livsvillkor rör gruppens möjlighet till arbetsmarknadsetablering. Detta lyfts fram som den enskilt mest centrala anledningen till att ungdomsfasen förlängts. Ungdomars möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden har förändrats på så vis att etableringen på arbetsmarknaden och i vuxenlivets olika sfärer blivit både längre och krokigare (Ungdomsstyrelsen, 2006; Furlong & Cartmel, 2007; Muster &

Ostendorf, 1998, Furlong, 2009). Komparativa analyser av ungdomars eta- bleringsmöjligheter på arbetsmarknaden visar på betydande försämringar för ungdomar födda under 1970-, 1980- och 1990-talet jämfört med tidigare generationers ungdomar (Salonen, 2003). I en studie av Håkansson (2011) lyfts förändringen av ungdomsarbetslösheten (20-24 år) i ett historiskt perspektiv mellan åren 1963 och 2010. Under åren 1963-1989 följer ungdomsarbetslösheten liknade mönstren som arbetslösheten generellt (25- 64 år). Studien (a.a.) visar bland annat hur arbetslösheten sedan 1990-talet ökat i betydligt större omfattning för gruppen ungdomar jämfört med den äldre ålderskategorin. Under period 1990-1993 genomgick Sverige en kraf- tig lågkonjunktur. Denna förändring tycks ha drabbat ungdomar hårdare än övriga grupper i arbetsför ålder. Under 2000-talet ökade ungdomsar- betslösheten ytterligare medan den generella arbetslösheten förblev förhål- landevis stabil. En viss del av ökningen kan förklaras av att heltidsstu- derande från och med år 2005 inkluderas i gruppen som är registrerade som arbetslösa. I forskning kring orsaksförklaringarna till arbetslöshet generellt men som specifikt drabbar samhällets unga återfinns både strukturella- och individuella förklaringar. Här kan avindustrialisering och framväxten av en tjänstesektor, en förändrad samhällsekonomisk styrmodell där inflationsbe- kämpning gjorts till huvudsak istället för låg arbetslöshet lyftas som några exempel på strukturella förändringar. Anledningen till att denna grupp drabbas hårt av arbetslöshet vid strukturomvandling och lågkonjunkturer är flera. Den främsta förklaringen som lyfts är den ekonomiska krisen under 1990-talet och slutet av 2000-talet vilken ses som ett resultat av samhällets globalisering (SOU 2001:54; Reeskens och Oorschot, 2012). Detta tycks gälla även i ett internationellt perspektiv (Furlong & Cartmel, 2007, Muster

& Ostendorf, 1998). En tid i arbetslöshet har blivit så pass vanligt förekom- mande att det numera betraktas som ett naturligt inslag i ungdomsfasen (jfr Muster & Ostendorf, 1998). De individuella orsaksförklaringarna bygger på föreställningar om att individen saknar vissa eftertraktade egen- skaper/förmågor som efterfrågas (se till exempel Swärd 2000; Angelin,

(33)

2009; Håkansson, 2011; Reeskens och Oorschot, 2012). Swärd (2000) för- klarar ungdomars överrepresentation i arbetslöshetsstatistiken som ett resultat av gruppens bristande arbetslivserfarenhet. Detta ökar gruppen sår- barhet vid konjunkturnedgångar. Bauman (2002) beskriver hur kraven på individuell anpassning, flexibilitet, rörlighet och tillgänglighet ökad som en följd av samhälleliga förändringar. Tidigare var långsiktighet och trygghet sådant som kännetecknade den anställdes arbetsmarknads situation. Idag är kännetecknen kortsiktighet och otrygghet. Standing (2011) tar sin ut- gångspunkt i denna otrygghet på arbetsmarknaden när han beskriver fram- växten av en ny typ av underklass, prekariatet. Det denna nya klass har gemensamt är otryggheten. Bauman (2002) är delvis inne på samma spår när han använder begreppet endemisk otrygghet för att beskriva samtidens livsvillkor för den utsatta delen av befolkningen. En stor del av de arbets- tillfällen som finns för ungdomar positionerar dessa i denna nya underklass där otryggheten är minsta gemensamma nämnare.

Swärds studie (2000) visar att det finns föreställningar hos arbetsgivare om hur ungdomar är arbetsmotvilliga och saknar den äldre generationens ar- betsmoral. Dessa föreställningar följer ett mer generellt mönster av över och underordning mellan vuxna och ungdomar (Lindgren, 2015). Håkanssons (2011) studie visar att det förekommer en strukturell diskriminering av ungdomar och att denna har etniska förtecken. Brännström (2012) visar hur ungdomars bostadsområde har betydelse för individens långsiktiga etable- ringsmöjligheter. Denna studie visar hur etableringsmöjligheterna på arbetsmarknaden varierar i relation till om individen växer upp i resursstarka- eller resurssvaga bostadsområden. Resultatet tydliggör hur individer från resurssvaga områden i högre utsträckning drabbas av arbetslöshet samt att arbetslöshetsperioderna är längre jämfört med individer från de resursstar- kare områdena. Sammantaget visar dessa studier hur den ekonomiska strukturen och klasstrukturer, det vill säga det kapitalistiska systemet, fort- farande upprätthåller och skapar ojämlika mönster för över- och underordning.

Individuella orsaksförklaringar till ungdomsarbetslösheten

En av de mest betydelsefulla individuella förklaringarna till arbetslöshet är utbildningsnivå (se bland annat Hammer, 2006; Schmelzer, 2011; Angelin,

(34)

2007 & 2009). Ett resultat av de strukturomvandlingar som ovan identifierats kan förklara att arbetsgivare kan ställa allt hårdare och mer specifika utbildningskrav på den som söker ett arbete. Ökande krav på individens tillgänglighet, flexibilitet och rörlighet återspeglas i en allt större andel ar- betstillfällen som kräver timanställningar, delade turer osv. (Bauman, 2002). Ett mer konkret exempel än den generella problematik som Bauman (a.a.) beskriver kan här hämtas från Angelins studie (2009). Angelin studie (a.a.) visar att om en individ saknar körkort utestängs denne från stora delar av arbetsmarknaden. Det uppstår ett moment 22 då arbete ofta är en nöd- vändighet för att individen på egen hand ska kunna bekosta ett körkort.

Det sociala kapitalet har blivit än viktigare för ungdomars etableringsmöj- ligheter på arbetsmarknaden (Håkansson, 2011; Schmelzer, 2006). Även om individualisering och avtraditionalisering beskrivs som ett samtida strukturell tillstånd tycks ungdomar i högre grad, idag jämfört med tidigare, beroende av det sociala nätverket och kontaktnätet för möjligheter till etablering på arbetsmarknaden (Angelin, 2007). Ungdomar som drabbas av långvarig marginalisering har generellt färre resurser och en sämre utgångs- position jämfört med övriga ungdomar. Utbildningsnivå utgör en av de enskilt mest centrala kapitalformerna för ungas etableringsmöjligheter (a.a.).

Angelin (2009) studie visar i likhet med vad Swärd (2000) tidigare visat att ungdomarna har svårt att se arbetslösheten som ett resultat av strukturella villkor. De unga individualiserar i hög grad arbetslösheten och gör detta till en fråga om personliga tillkortakommanden, individuella fel och brister.

Swärd (2000) förklarar denna transformering av strukturella problem till en fråga om individuella brister att det rör sig om ett försvar. Individuali- seringen av de strukturella orsakerna till arbetslösheten blir ett sätt för individen att ta makt över sina liv. Detta blir ett sätt hantera den offerroll som annars riskerar drabba individen. Det är möjligt att betrakta denna trans- formation av de strukturella problem till individuella problem som ett sätt att hantera vardagens villkor.

Arbetslöshetens konsekvenser

Arbetslösheten får olika konsekvenser bland annat beroende på dessa orsaker och individens tidigare erfarenheter. Konsekvenserna skiljer sig också åt beroende på om den drabbar en individ som har ett arbete sedan tidigare jämfört om arbetslösheten är en konsekvens av att en ung individ inte släpps

(35)

in på arbetsmarknaden (se exempel i tidigare kapitel). Arbetslöshetens konsekvenser kan sägas bli värre/allvarligare den om inte haft ett arbete jämfört med konserverna som följer på att förlora ett arbete. Den som inte släpps in på arbetsmarknaden förlorar viktiga socialisationsvägar och vägar till en stabil identitetsutveckling (jfr Hammarström, 1996; SOU 2003:92; Angelin, 2009). Arbetslösheten kan också ha olika effekter beroende på om tillstån- det är självvalt eller om individen drabbas av arbetslösheten. För vissa ungdomar är arbetslöshet ett självvalt tillstånd och en del av övergången mellan att vara ung och vuxen exempelvis en period mellan gymnasiet och högre studier. För andra är arbetslösheten ett ofrivilligt/påtvingat tillstånd som drabbar individer. Den ofrivilliga arbetslösheten kan tydligt kopplas till tan- ken om hur sociala problem har den egenskapen att de ackumulerar. Ar- betslöshet kan exempelvis kopplas till en rad andra problem såsom ekonomiska, emotionella, sociala, hälsomässiga samt missbruk och kriminalitet (Muster & Ostendorf, 1998; Lalander & Johansson, 2012).

Arbetslöshetens ekonomiska konsekvenser

Arbetslöshet negativ inverkan på individens ekonomiska livssituation är väldokumenterade (Angelin, 2009; Angelin, 2007; Majamaa, 2011; Sto- janovic, 1998; Jahoda, 1982). Oro och stress till följd av de ekonomiska bekymmer som följer på arbetslösheten är vidare något många ungdomar vittnar om (Starrin & Jönsson, 1998; Stojanocic, 1998; Rantakeisu m.fl., 1999, Swärd, 2000; Angelin, 2007 & 2009). För att klara ut situationen tillämpar ungdomar olika strategier för att hantera de ekonomiska bekymmer som följer på detta tillstånd. En sådan strategi är att skjuta på betal- ningen av räkningar, ytterligare en strategi pantsätter ägodelar eller lånar pengar från bekanta (Rantakeisu m.fl., 1999). I Angelins studier (2007) hade 75 % av de långvarigt marginaliserade ungdomarna betalningsan- märkningar. Sammantaget växer det fram en bild av ungdomsarbetslös- heten som ett ekonomiskt ansträngt tillstånd. Den ekonomiska livssituat- ionen kan i sin tur förklara att ungdomar utan arbete vittnar om en känslan av bristande autonomi (Angelin, 2009).

Arbetslösheten tycks bli allvarlig när den ekonomiska utsattheten leder till att individen blir monetärt beroende av försörjningsstöd för att klara vardagen (Hammer, 2006; Swärd, 2000; Angelin, 2009). I detta läge tycks omgivningens bemötande och föreställningar om individer förändras till mer negativa omdömen. Att bli betraktad och att betrakta sig själv som någon

(36)

som lever på andras pengar är en problematisk konsekvens av att uppbära försörjningsstöd. Ett problem med att uppbära försörjningsstöd vid arbets- löshet är att det tycks ha en negativ påverkan på senare arbetstillfredsstäl- lelse. Hammers studie (2006) visar att ungdomar som uppburit försörj- ningsstöd är mindre nöjda med sin arbetssituation när de väl erhållit arbete jämfört med individer som enbart varit arbetslösa. Detta missnöje tolkas av Hammer (a.a.) som ett resultat av att bidragsberoendet medför en form av inlärd hjälplöshet. Angelin (2009) kommer till liknande resultat i sin under- sökning av långvarigt marginaliserade men använder begreppet inlärd hopplöshet. Denna konsekvens lyfts även i tidigare studier av bland andra Swärd (2000). I Angelins studie är den inlärda hopplösheten ett resultat av att inga andra möjliga vägar står att finna och att individen på grund av detta vänjer sig med att leva på bidrag. Det som skiljer inlärd hjälplöshet från inlärd hopplöshet är att det förstnämnda tillståndet är passiviserande medan det senare tillståndet är ett resultat av att det inte finns några alter- nativ.

Arbetslöshetens emotionella konsekvenser

Till arbetslöshetens emotionella följder hör vanligtvis känslor av hopplöshet och förtvivlan, skam och skuld samt tristess (Hajoda, 1982; Stojanovic, 1998; Starrin & Karlander Blomqvist, 2001; Angelin, 2009). Känslan av skam och skuld kan tydligast sammankopplas med omgivningens syn på och bemötande av individen. Omgivningens reaktioner handlar främst om att den äldre generationen ser på arbetslösa ungdomarna som lata och ar- betsskygga samt som okunniga. Omgivningen kan sägas ge ungdomarna själva skulden för tillståndet som arbetslös.

Som tidigare antytts i detta kapitel drabbas arbetslösa ungdomar som lever på försörjningsstöd av omgivningens negativa attityder. Detta kan leda till skamkänslor (a.a.). I forskningen återkommer skillnader på gruppnivå i fråga om emotionella konsekvenser mellan olika grupper. Ungdomar med invandrarbakgrund upplever försörjningsstöd som mer skamfullt i jämfö- relse med svenskfödda ungdomar (Stojanovics, 1998). Graden av skam- känslor är även beroende av andelen försörjningsstödstagare. Swärd (2000) visar att skammen minskar i takt med att andelen unga försörjningsstöds- tagare ökar.

(37)

När det gäller synen på orsakerna till arbetslösheten återfinns här en grund- läggande skillnad i relation till ålder. Att äldre individer drabbas av arbets- löshet förklaras vanligtvis som ett resultat av strukturella villkor. När en ung individ inte erhåller arbete hänvisas detta till personliga tillkortakommanden (Hart, 1979).

Rantakeisu m.fl. (1997; 1999) och Angelins (2009) studier visar hur varak- tigheten påverkar omgivningens syn på den arbetslöse. Rantakeisu m.fl.

(1997; 1999) rapporterar att ungdomar som varit arbetslösa längre tid än fyra månader rapporterade fler erfarenheter av negativt bemötande från omgivningen. Slutsatsen är således att arbetslösa ungdomars skamkänslor påverkas av huruvida arbetslösheten leder till ekonomiska bekymmer och bidragsberoende samt hur varaktiga problemen blir. Omgivningens attityder gentemot individen påverkas även av hur många som för tillfället har problemen. Angelins studie (2009) visar att unga kvinnor rapporterar högre grad av skamkänslor i samband med arbetslöshet och försörjningsstöd än unga män i liknande situation.

Ett sätt att hantera dessa skamkänslor och för att undgå omgivningens negativa bemötande och attityder är genom olika former av undvikande bete- enden, exempelvis genom att undvika att direkt svara eller ljuga på omgivningens frågor om sysselsättning (Angelin, 2009). Omgivningens reaktioner kan leda till en dubbel problematik om attityderna internaliseras som en del av den egna självbilden och ungdomarna börjar betrakta sig själva som pa- rasiter, lata och okunniga. De emotionella konsekvenserna av internali- seringen leder i sin tur till större hinder för anställning (Angelin, 2009).

Sociala och hälsomässiga konsekvenser av arbetslösheten

Arbetslösheten begränsar individernas möjligheter att delta i sociala sammanhang. Dels innebär de ekonomiska begränsningarna att individen inte har resurserna för att delta i olika aktiviteter som främjar socialt umgänge.

Vidare leder känslan av skam över situationen till ett socialt undvikande (Angelin, 2009; Rantakeisu m.fl., 1999; Stojanovic, 1998; Jönsson & Star- rin, 2000). Tidigare forskning visar att arbetslöshet får olika konsekvenser för män och kvinnor. Kvinnor beskriver hälsomässiga konsekvenser i form av huvudvärk och sömnsvårigheter medan män beskriver högre grad av social isolering (Rantakeisu m.fl., 1999).