EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION
Bryssel den 18.2.2003 KOM(2003) 76 slutlig
Förslag till RÅDETS BESLUT
om gemenskapens ståndpunkt i AVS–EG-ministerrådet när det gäller anslutningen av Demokratiska republiken Östtimor till AVS–EG-partnerskapsavtalet
(framlagt av kommissionen)
MOTIVERING
Förfarandet för anslutning till AVS–EG-partnerskapsavtalet (nedan kallat ”avtalet”) beskrivs i artikel 94 i avtalet. Det finns fyra villkor för att artikel 94 skall kunna tillämpas:
(1) Den berörda staten skall vara självständig.
(2) Den berörda staten skall inge en ansökan om anslutning.
(3) Ansökan skall inges till ministerrådet.
(4) Den berörda staten skall ha en struktur samt en ekonomisk och social situation som är jämförbar med AVS-staternas.
Östtimor uppfyller nu dessa villkor. År 1999 röstade Östtimor efter 24 år av ockupation med överväldigande majoritet för självständighet. Den 20 maj 2002 blev Östtimor en självständig nation och FN:s 191:a medlem.
Generalsekreteraren för gruppen av AVS-stater och ordföranden för Europeiska unionens råd mottog i slutet av maj 2002 en officiell ansökan om anslutning daterad den 9 maj 2002.
Östtimors ansökan innehöll en begäran om att erhålla observatörsstatus i de olika AVS–EG- organen i avvaktan på beslutet om anslutning. Ministerrådet godkände formellt denna begäran vid sitt sammanträde i Punta Cana den 28 juni 2002 och beslutade då att bevilja Östtimor observatörsstatus i AVS–EG-organen under den tid som landets ansökan behandlas.
Till följd av den omfattande förstörelsen av infrastruktur efter folkomröstningen om självständighet befann sig Östtimor i en situation utan offentlig förvaltning, fungerande skolor och samhällsservice. Vidare hade näringsverksamheten upphört totalt. Östtimor är det fattigaste landet i Asien–Stillahavsområdet och bland de 20 fattigaste länderna i världen. Dess uppskattade BNP per capita uppgick 2001 till endast 459 euro. Enligt UNDP:s (FN:s utvecklingsprogram) nationella rapport för Östtimor 2002 (Human Development Report) lever nästan hälften av befolkningen på 800 000 (och största delen av kvinnorna) i fattigdom när det gäller inkomster, dvs. inkomsterna ligger under den nationella fattigdomsgränsen på 0,55 US-dollar per dag. Av rapporten framgår också att den förväntade livslängden är enbart 57 år, att ca 45 % av alla barn under fem år är under normalvikt och att mödradödligheten är hög.
Flera faktorer kännetecknar landets ekonomi. För det första är utvecklingsnivån på landsbygden mycket låg. Största delen av befolkningen måste fortfarande bruka jorden eller fiska för sitt uppehälle, och inkomsterna är låga och osäkra. Ojämlikheten i fråga om inkomstfördelning har varit och är fortfarande liten på grund av de generellt mycket låga inkomsterna för nästan hela befolkningen. Inkomstskillnader håller emellertid på att börja uppkomma mellan städerna och landsbygden. För det andra är samhället mycket splittrat ekonomiskt: de allra flesta är fattiga jordbrukare på landsbygden och dessutom finns en separat mer välmående stadsbaserad ekonomi. För det tredje kommer Östtimor under de närmaste åren alltjämt att vara beroende av extern finansiering för sina offentliga inkomster.
Vissa förskottsskatteintäkter från olje- och gasfälten i Timorsjön har redan börjat strömma in.
På längre sikt (2004) kommer betydande inkomster från dessa olje- och gasfält att börja erhållas 2004/2005. Det kommer enligt uppgift att röra sig om stora belopp, men man vet ännu inte hur stora.
Eftersom Östtimor tillhör de minst utvecklade länderna och dessutom är en liten och isolerad ö samt en ny nation utgör skapandet av en hållbar ekonomisk grundval en utmaning som kan tyckas nedslående. Återuppbyggnad av samhället, de offentliga institutionerna och infrastrukturen är nödvändiga för en hållbar socioekonomisk grund på längre sikt.
Östtimors självständighet har öppnat nya möjligheter till förbindelser mellan EG och Östtimor. Europeiska gemenskapen har bidragit generöst till humanitärt bistånd, upprättande av FN:s övergångsförvaltning och återanpassningsprogram som genomförs genom förvaltningsfonden för Östtimor (TFET). Gemenskapen bör fortsätta med att ge Östtimor ekonomiskt stöd för att främja politisk stabilitet och för att befästa demokratin.
Förbindelserna mellan gemenskapen och Östtimor bör grunda sig på avtal, vilket kommer att befästa de nuvarande förbindelserna och ge gemenskapens bistånd en oavbruten och sammanhängande ram samt även att utvidga förbindelserna mellan EG och Stillahavsområdet.
Det finns i princip inga hinder för upprättandet av förbindelser mellan Europeiska gemenskapen och Östtimor.
Kommissionen föreslår därför att Östtimors ansökan om anslutning till AVS–EG- partnerskapsavtalet skall bifallas, och att landet då kan hänföras till gruppen av länder i Stillahavsområdet.
Politiska överväganden
Östtimor blev FN:s 191:a medlem den 20 maj 2002.
Östtimors självständighet skall ses mot bakgrund av framstegen under de tre senaste åren när det gäller att återupprätta politisk och ekonomisk stabilitet efter landets traumatiska befrielse från Indonesien. Grundvalarna för en fungerande stat lades under de 2,5 år som Östtimor var underställt FN-förvaltning efter århundraden av portugisiskt kolonialt styre och 24 år av indonesisk ockupation. I en folkomröstning under FN:s beskydd den 30 augusti 1999 förkastade 78 % av väljarna utvidgad autonomi som en del av Indonesien och valde i stället självständighet. De efterföljande händelserna ledde till en omfattande förstörelse av infrastruktur och bostadshus. De statliga institutionerna slutade fungera och över 250 000 personer av totalbefolkningen på 800 000 fördrevs, de flesta till Västtimor.
Sedan dess har den instabila situationen i Östtimor stabiliserats genom ett mycket omfattande externt bistånd som tillhandahållits genom FN:s fredsbevarande insatser och övergångsförvaltning i Östtimor (UNTAET). Världssamfundet har sedan september 1999 genomfört en av de största humanitära insatserna och återanpassningsinsatserna någonsin.
Samordningen mellan givarna har varit exemplarisk. Europeiska gemenskapen har givit ett mycket stort bidrag till de humanitära biståndsinsatserna, till upprättandet av övergångsförvaltningen och till återanpassningsprogrammet, som genomförs genom förvaltningsfonden för Östtimor. FN:s tvååriga uppföljningsuppdrag, då de fredsbevarande insatserna, polisinsatserna och de civila insatserna trappas ned, kommer att medföra en viss kontinuitet och stabilitet.
Under de tre senaste åren har landet gjort en anmärkningsvärt snabb återhämtning och övergång till självständighet. Före självständigheten genomförde Östtimor, med hjälp av FN och finansiering från världssamfundet inklusive EU, fredliga flerparti- och presidentval och antog en ny konstitution. Detta inledde den ekonomiska återhämtningen och återinförandet av centrala tjänster. Den nya regeringen tog över efter övergångsförvaltningen på landets självständighetsdag den 20 maj 2002. Den nya regeringen har också utarbetat och offentliggjort en långsiktig nationell utvecklingsplan och enats om en finansieringsstrategi
som kommer att bemästra budgetunderskottet under de kommande tre åren i avvaktan på olje- och gasintäkter från fynden i Timorsjön.
Kolonialperioden och den efterföljande indonesiska ockupationen har lett till enorma politiska utmaningar i dagens läge. En utmaning är att slutföra återanpassningen och återuppbyggnaden av förstörd infrastruktur. Dessutom måste demokrati och rättvisa införas och en nation byggas upp, med andra ord måste Östtimor hantera de tidigare brotten mot de mänskliga rättigheterna och få till stånd en försoning mellan de olika antagonistiska sociala grupperna i samhället, samtidigt som lämpliga demokratiska mekanismer för konfliktlösning skapas. Landet behöver införa ett regelverk som täcker allt från rättssystem till egendomsrätt. Slutligen måste landet främja långsiktig utveckling – dvs. huvudsakligen bekämpa fattigdom och bygga upp kapacitet – och ekonomisk tillväxt, och därigenom skapa en varaktig försörjning för befolkningen.
Östtimors framtida förmåga att dra till sig resurser för att finansiera sin egen utveckling kommer att vara beroende av dels bistånd utifrån under de närmaste åren, dels av utvecklingen och inflödet av intäkter från offshoreolja och -gas. Vissa intäkter i form av betalning av förskottsskatt 2002 har redan erhållits och intäkterna kommer sannolikt att vara mycket betydande från och med 2004. Utvecklingsbistånd kommer att behövas i viss utsträckning under de kommande fem åren så att ett grundläggande socialt skyddsnät kan byggas upp, skolor som fungerar på grundläggande nivå kan upprättas och kapacitet kan byggas upp inom den offentliga hälso- och sjukvården (det EU-bistånd för vilket åtaganden redan gjorts före utgången av 2002 kommer att täcka hälso- och sjukvårdssektorns finansieringsbehov fram till utgången av 2004). Östtimor erhåller ett betydande stöd från givarsamfundet. Som självständig stat har Östtimor blivit medlem av Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken, men landet har beslutat att inte ta lån mot de framtida olje- och gasintäkterna.
Östtimors förmåga att befästa det som uppnåtts under övergångsperioden kommer att vara beroende av ett oavbrutet åtagande från det internationella givarsamfundet, stöd från FN och förmågan hos landets ledare att bygga upp en tydlig internationell identitet. Mycket kommer också att bero på om landets ledare kan tillgodose den utarmade befolkningens trängande ekonomiska behov.
Ekonomisk och social situation
Östtimor är ett av de fattigaste länderna i Asien–Stillahavsområdet, men inte lika fattigt som flera stater på det asiatiska fastlandet, vilka är omgivna av land och har gått igenom en konflikt. Vidare tillhör landet världens 20 fattigaste länder. År 2001 var den uppskattade BNP per capita bara 459 euro. För närvarande lever 41 % av befolkningen under fattigdomsgränsen, som är så pass låg som 0,55 US-dollar per dag, den förväntade livslängden är endast 57 år, ca 45 % av alla barn under fem år är under normalvikt och mödradödligheten är hög: ca 420 kvinnor dör per 100 000 levande födda barn.
Östtimor tillhör de minst utvecklade länderna och är en liten och isolerad ö samt en ny nation, vars möjligheter att utvecklas försämras av de omfattande förstörelserna 1999, behovet att upprätta institutionella system och ramar, behovet av försoning och den mycket begränsade ekonomiska grunden och storleken på marknaden. Landet måste förstärka de institutioner som tillhandahåller grundläggande tjänster, t.ex. inom hälso- och sjukvårds- samt utbildningssektorn, och sörja för att det finns kapacitet till en effektiv förvaltning av dessa.
Brister på dessa områden utgör allvarliga hinder för framtida utveckling.
Ett av de allvarligare hindren för Östtimors utvecklingsinsatser är de begränsade
personalresurserna. Många östtimorianer arbetade inom den tidigare förvaltningen, men de högre tjänstemännen var ofta inte från Östtimor och många av de viktiga besluten om politik, utgifter och förvaltning fattades utanför Östtimor. Följaktligen måste de nödvändiga personalresurserna för de olika verksamheterna inom förvaltningen byggas upp, och behovet av utveckling är alltjämt mycket stort, i synnerhet när det gäller grundläggande samhällsservice såsom hälso- och sjukvård samt utbildning.
Regeringen har starkt förbundit sig till att utveckla landet och förbättra medborgarnas liv. Den nationella utvecklingsplanen innehåller en översiktlig beskrivning av strategierna för de kommande fem åren (2003–2007) med hållbar ekonomisk tillväxt och bekämpning av fattigdomen som de dominerande målsättningarna. Utsikterna för ekonomins centrala beståndsdelar är emellertid inte gynnsamma eftersom FN:s närvaro och förvaltningsfonden stegvis kommer att avvecklas, och stödet från biståndsgivarna kommer att vara avgörande för att mildra den svåra övergången i ekonomin.
Under de gångna 2,5 åren har det med hjälp av FN:s övergångsförvaltning skett gradvisa förbättringar när det gäller styret, infrastrukturen och den grundläggande samhällsservice som behövs för befolkningens försörjning. Detta har uppnåtts genom ett mycket framgångsrikt partnerskap mellan FN-organen, det internationella givarsamfundet, Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken. Bland förbättringarna kan noteras att både parlaments- och presidentval har hållits, program till stöd för återupprättande av rättssystemet har inrättats, den offentliga förvaltningen har omstrukturerats och utvecklats samt parlamentet förstärkts som institution. Organisationerna inom det civila samhället har fått bättre förmåga att fylla sin funktion i den politiska processen och i nationsbygget.
Östtimor blev en suverän nation så sent som i maj 2002, och landet måste ännu finna sin egen plats i regionala och globala partnerskap. På grund av sitt läge anser Östtimor att dess naturliga regionala referensgrupper är Ekonomiskt samarbete i Asien och Stillahavsområdet (APEC) och Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) samt Stillahavsområdet.
Från landets närhistoria och den politiska, ekonomiska och sociala situation som beskrivits kan man dra den slutsatsen att Östtimors struktur och ekonomiska och sociala situation är jämförbar med AVS-staternas, och att villkoren för anslutning till AVS–EG- partnerskapsavtalet i artikel 94 i det avseendet är uppfyllda.
EG-bistånd
Östtimor har under de senaste två-tre åren snabbt genom en katastrofisk period som kännetecknas av ekonomisk och social kris gått från att ha varit ett relativt försummat och mycket fattigt territorium ockuperat av Indonesien till den nuvarande situationen där mycket omfattande bistånd tillhandahålls och utgifter betalas och där fredsbevarande styrkor, FN- anställda och företrädare för biståndsgivare är närvarande i landet. En betydande andel av det bistånd som öronmärkts för Östtimor har ännu inte utbetalats och genomförts.
Europeiska kommissionen är tack vare sin mångsidiga strategi en av Östtimors största biståndsgivare. Under tiden mellan augusti 1999 och utgången av 2002 tilldelade Europeiska kommissionen 137 miljoner euro i gåvobistånd för att bidra till att tillgodose Östtimors mycket påtagliga behov av katastrofbistånd, övergångsförvaltning samt återanpassning och återuppbyggnad. Detta utgör över 170 euro per person. Kommissionens bidrag har fördelats på följande sätt:
· Världsbankens förvaltningsfond för Östtimor: 56 miljoner euro
Syfte: bidrag till förvaltningsfonden för Östtimor möjliggör samordnade insatser, särskilt när det gäller hälso- och sjukvård och infrastruktur. Fonden är ett givarfinansierat gemensamt verktyg för återanpassning av Östtimor. Den förvaltas av Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken.
· FN:s övergångsförvaltning i Östtimor: 10 miljoner euro Syfte: direkt finansiellt stöd till övergångsförvaltningen.
· Europeiska gemenskapernas kontor för humanitärt bistånd (ECHO): 42 miljoner euro
Syfte: att bidra till hälso- och sjukvård samt livsmedels- och vattenförsörjningen och sanitetstjänsten genom avtal med internationella icke-statliga organisationer.
· Livsmedelsbistånd: 8,5 miljoner euro
Syfte: att leverera livsmedel inom ramen för Världslivsmedelsprogrammets ”Food for Work”-insats.
· Val: 1,5 miljoner euro
Syfte: att skicka ut en observatörsgrupp och att stödja medborgarundervisning genom lokala icke-statliga organisationer.
· Hälsoprojekt: 19 miljoner euro
Syfte: kommissionens fortsatta finansiering och framträdande närvaro inom hälso- och sjukvårdssektorn (redan etablerad genom förvaltningsfonden och ECHO) och på landsbygdsområdena.
Den betydande finansieringen var motiverad på grund av katastrofläget och behovet av återanpassning. Från och med 2003 kommer Östtimor att ges långsiktigt utvecklingsbistånd.
EG har för avsikt att bidra med 10 miljoner euro 2003 och 8 miljoner euro 2004.
EG-medlemsstaterna har varit mycket engagerade i återuppbyggnaden. Portugal har på grund av sina långvariga historiska förbindelser med Östtimor stått i förgrunden för dessa insatser.
Även andra medlemsstater (Storbritannien, Tyskland, Finland och Irland) har bidragit.
Framtida förbindelser mellan EU och Östtimor
I framtiden skulle utvecklingsbiståndet kunna säkras genom att Östtimor ansluter sig till AVS–EG-partnerskapsavtalet, vilket skulle medföra att partnerskapet får kontinuitet och bygger på ett avtal. Östtimor uppfyller villkoren för medlemskap i AVS–EG- partnerskapsavtalet.
Kommissionen föreslår att Östtimor skall få ta del av de finansiella resurser som kommer att tillhandahållas inom ramen för AVS–EG-partnerskapsavtalet genom följande finansprotokoll, dvs. för perioden 2005–2010. Man bör dock se till att de regionala programmen inom 9:e Europeiska utvecklingsfonden kan genomföras friktionsfritt, och därför bör Östtimor endast få ta del av de finansiella resurser som anges i punkt 3 b i finansprotokollet i bilaga I till AVS–EG-partnerskapsavtalet. Fram till dess att Östtimor kan erhålla finansiella resurser inom ramen för AVS–EG-partnerskapsavtalet i form av gåvobistånd för det nationella vägledande programanslaget kommer landet att fortsätta att erhålla ALA-medel.
Eftersom Östtimor tillhör de minst utvecklade länderna och bör ges möjlighet att övervinna de allvarliga ekonomiska och sociala svårigheter som hindrar landet från att öka utvecklingstakten föreslår kommissionen att Östtimor skall föras upp på förteckningen över de minst utvecklade AVS-staterna och AVS-östaterna i enlighet med artiklarna 85.2 a och 89 i AVS–EG-partnerskapsavtalet.
Slutsats
Kommissionen föreslår att rådet skall anta det bifogade beslutet om gemenskapens ståndpunkt i AVS–EG-ministerrådet när det gäller anslutningen av Östtimor till AVS–EG- partnerskapsavtalet.
Förslag till RÅDETS BESLUT
om gemenskapens ståndpunkt i AVS–EG-ministerrådet när det gäller anslutningen av Demokratiska republiken Östtimor till AVS–EG-partnerskapsavtalet
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 300.2 andra stycket jämfört med artikel 310 i detta,
med beaktande av det interna avtalet av den 18 september 2000 beträffande finansiering och förvaltning av gemenskapens bistånd inom ramen för finansprotokollet till AVS–EG- partnerskapsavtalet, särskilt artikel 1 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1, och av följande skäl:
(1) Genom artikel 15 i AVS–EG-partnerskapsavtalet (nedan kallat ”avtalet”) inrättas ett ministerråd som har beslutsrätt i enlighet med avtalet.
(2) Östtimor har ingivit en ansökan om anslutning till avtalet i enlighet med artikel 94.1 i avtalet.
(3) Östtimor uppfyller villkoren för anslutning i artikel 94.1 i avtalet och ansökan om anslutning bör därför godkännas.
(4) Östtimor bör trots anslutningen omfattas av ett tillfälligt särskilt arrangemang enligt vilket landet under perioden 2000–2005 får ta del av gemenskapens finansiella bistånd till AVS-staterna enligt punkt 3 b i det gällande finansprotokollet i bilaga I till avtalet.
(5) Förteckningen över de minst utvecklade AVS-staterna och AVS-östaterna i bilaga VI till avtalet bör ändras i enlighet med artiklarna 85.2 a och 89 i avtalet så att Östtimor förs upp på dessa förteckningar.
(6) Gemenskapens ståndpunkt i ministerrådet när det gäller ministerrådets beslut om Östtimors anslutning till avtalet bör fastställas.
1 EGT C , , s. .
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Enda artikel
Gemenskapens ståndpunkt i ministerrådet när det gäller Östtimors anslutning till AVS–EG- partnerskapsavtalet skall grunda sig på det bifogade utkastet till beslut.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar Ordförande
BILAGA
Utkast till
AVS–EG-MINISTERRÅDETS BESLUT om Demokratiska republiken Östtimors anslutning
till AVS–EG-partnerskapsavtalet AVS–EG-MINISTERRÅDET HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av AVS–EG-partnerskapsavtalet (nedan kallat ”avtalet”), som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000, särskilt artikel 94.1 i detta, och
av följande skäl:
(1) Östtimor har ingivit en ansökan om anslutning till avtalet i enlighet med artikel 94.1 i avtalet.
(2) Östtimor uppfyller villkoren för anslutning i artikel 94.1 i avtalet och ansökan om anslutning bör därför godkännas.
(3) Östtimor bör trots anslutningen omfattas av ett tillfälligt särskilt arrangemang enligt vilket landet under perioden 2000–2005 får ta del av gemenskapens finansiella bistånd till AVS-staterna enligt punkt 3 b i det gällande finansprotokollet i bilaga I till avtalet.
(4) Förteckningen över de minst utvecklade AVS-staterna och AVS-östaterna i bilaga VI till avtalet bör ändras i enlighet med artiklarna 85.2 a och 89 i avtalet så att Östtimor förs upp på dessa förteckningar.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Östtimors anslutning till AVS–EG-partnerskapsavtalet godkänns härmed.
Artikel 2
Östtimors deltagande i avtalet skall omfattas av ett tillfälligt särskilt arrangemang som innebär att landet under perioden 2000–2005 endast erhåller det finansiella bistånd som gemenskapen ger AVS-staterna enligt punkt 3 b i det gällande finansprotokollet i bilaga I till avtalet.
Artikel 3
Artiklarna 1 och 5 i bilaga VI till avtalet skall ändras så att Östtimor förs upp på förteckningarna över de minst utvecklade AVS-staterna och AVS-östaterna.
Artikel 4
Östtimors anslutning till avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter dagen för deponering av Östtimors anslutningsakt.
Utfärdat i Bryssel den
På AVS–EG-ministerrådets vägnar Ordförande
