Matematikens tredje dimension
En jämförande studie av två universitetssamlingar
Annika Sonnek
Institutionen för ABM
Uppsatser inom musei- & kulturarvsvetenskap ISSN 1651-6079
Masteruppsats, 30 högskolepoäng, 2018, nr 124
Författare Annika Sonnek
Svensk titel
Matematikens tredje dimension: En jämförande studie av två universitetssamlingar
English Title
The Third Dimension of Mathematics: A Comparative Study of Two University Collections
Handledare/Supervisor Anne-Christine Norlén
Abstract
The purpose of this thesis is to compare how the mathematics departments at Uppsala University and Alvar Aalto University relate to and manage their collections of mathematical models. In the thesis the importance of individ- uals in relation to this type cultural heritage and the situation for university collections will be discussed. There- fore the individuals’ interpretations of the approach are a major part of the study. Questions regarding the collec- tions condition, placement, role, the knowledge about them and the responsibility for them are discussed and analysed.
The methods used in the study were qualitative and taped interviews were done with three informants. The method of observation was also used to study the condition and placement of the collections and data was also collected from e-mail and conversations. The theories chosen for this study are phenomenology, cultural heritage and ideas of objects containing social ideas.
The result from the study shows that the universities relate to and manage their collections differently. The collection at Aalto University has been cared for, been made available and used in teaching, which has resulted in that the awareness of it is high. At Uppsala University the majority of the collection is in poor condition and it is almost considered forgotten by the department. A few of the objects have been used in teaching. The collection has not been made available to students or employees. The study has also found that university collections could be considered museum objects as well tools for teaching and research. Universities are not museums, their main goal is not to care for huge collections and this affects their values and the management of them. Individuals have a significant impact on how university collections are managed and made available although this varies depend- ing on the responsibility taken by the department itself. If the individuals’ knowledge about the collections is recorded, the collections are managed better.
Ämnesord
Universitetssamlingar, akademiskt kulturarv, universitet, kulturarv, matematiska modeller, museivetenskap Key words
University collections, academic heritage, universities, cultural heritage, mathematical models, museum studies
Innehållsförteckning
Matematikens tredje dimension ... 1
En jämförande studie av två universitetssamlingar ... 1
Annika Sonnek ... 1
Innehållsförteckning ... 3
Inledning ... 5
Syfte ... 6
Frågeställningar ... 6
Avgränsning ... 6
Dokumentationsarbetet från 2013 ... 7
Bakgrund ... 7
Modeller – vetenskapens tredje dimension ... 7
Begreppet matematisk modell ... 8
Matematiska gipsmodeller ... 9
Uppsala universitets kulturarv och samlingar på institutioner ... 10
Gustavianum ... 12
Alvar Aalto-universitets kulturarv och samlingar ... 13
Tekniska högskolans kulturarv ... 14
Tidigare forskning ... 15
Akademiskt kulturarv och universitetssamlingars situation ... 15
Teoretiska utgångspunkter ... 20
Fenomenologi ... 20
Föremål som sociala ting ... 22
Kulturarv ... 24
Musealiseringsprocess och samlande ... 26
Metoder ... 27
Undersökning och observation av samlingarna ... 27
Intervjuer och informanter ... 28
Göran Lundberg ... 29
Otto Mäkelä ... 30
Elina Mäkinen ... 31
Diskussion kring intervjuer som metod ... 31
Att intervjua matematiker ... 33
Utformning av intervjufrågor ... 33
E-postkorrespondens ... 35
Undersökning ... 37
Introduktion till samlingen vid Uppsala universitet ... 37
Introduktion till samlingen vid Aalto-universitetet ... 38
Samlingarnas placering ... 40
Samlingarnas skick... 42
Kännedom och kunskap om samlingarna ... 46
Hur samlingen kom till institutionen ... 46
Enskilda individers kunskaper och allmän kännedom om samlingarna ... 47
Information om samlingarna på internet ... 51
Musealiseringsprocess ... 53
Undervisning ... 53
Historieskrivning och museiföremål ... 57
Ansvaret för samlingarna på lokal och central nivå ... 58
Slutdiskussion ... 64
Sammanfattning ... 70
Käll- och litteraturförteckning ... 71
Otryckt material... 71
I uppsatsförfattarens ägo ... 71
Elektroniskt material ... 71
Bilder ... 73
Tryckt material ... 73
Bildförteckning ... 76
Bilaga 1: Tillstånd från Gustavianum ... 77
Inledning
I en ljus och stilla korridor finns några hyllor uppställda intill en vitmålad vägg. På dem finns ett flertal olika föremål uppställda. Majoriteten av föremålen består av gips och föreställer olika typer av ytor, kurvor och former. Vid första anblick skulle man kunna tro att man befann sig i en skulptörs ateljé och att föremålen är förlagor för större skulpturer. I själva verket befinner vi oss på Matematiska institutionen på Ångströmlaboratoriet. Det som vi ser är matematiska gips- modeller.
Under höstterminen 2013 arbetade jag som praktikant och volontär på Gustavianum. Min handledare John Worley föreslog att jag under denna period skulle dokumentera en samling på någon av universitetets institutioner. Mitt arbete utgjorde en del av ett större projekt som hade startats år 2009.1 Projektets första fas, vars syfte var att undersöka vilka institutioner som hade egna samlingar, var avslutad. Jag kom in under projektets andra och tredje fas vars syfte var att doku- mentera så många av dessa samlingar som möjligt. I dokumentationsarbetet skulle följande arbetsuppgifter ingå: fotografera samtliga föremål, upprätta ett register över dem, ge varje föremål ett eget nummer samt försöka finna så mycket inform- ation om föremålen som möjligt både genom litteratur och intervjuer. På så sätt skulle samlingarna inte falla i glömska. Jag tilldelades samlingen av modeller på Matematiska institutionen.
Jag deltog i XIV Universeum Network Meeting University heritage today:
Beyond public engagement? i Valencia 6-8 juni 2013. Kontakt knöts med Anne Vähätalo som arbetade på Alvar Aalto-universitetet i Otnäs (Finland) som hade en liknande samling som den på Uppsala universitet. Som en del av dokumentationsarbetet genomfördes i oktober 2013 en resa till Aalto-universitetet för besöka deras samling som innehöll liknande modeller. Syftet med resan var att utbyta kunskaper kring samlingarna. Där gavs möjligheten att undersöka deras samling och intervjua personer med kunskap om den.
Denna resa gav mig idén till denna uppsats då jag observerade att institutionen på Aalto-universitet hanterade sin samling annorlunda än institutionen på Uppsala universitet. Intresset väcktes kring detta samt vilka faktorer som påverkade. Vad
1 Worley, J & Josefsson, U (2010), s. 53-54.
innebar det för en historisk föremålssamling att befinna sig på ett universitet och inte ett museum?
Syfte
Syftet med denna uppsats är jämföra hur de matematiska institutionerna vid Upp- sala universitetet och vid Aalto-universitetet förhåller sig till sina respektive sam- lingar av matematiska modeller, samt vilken betydelse enskilda aktörer har för bevarande och tillgängliggörande av denna typ av kulturarv samt universitets- samlingars särskilda situation. Dessa enskilda aktörers tolkningar av förhållnings- sättet tillmäts därför en stor plats i studien.
Universitetssamlingar befinner sig idag i speciella situationer då de inte är samlingar som förvaltas av museer. Genom att jämföra mellan två olika universitet kommer universitetssamlingars situation att analyseras och diskuteras.
Informanternas upplevelser och tankar kring de respektive samlingar är det som utgör majoriteten av det empiriska materialet och fokus för studien. Det är få som intresserar sig för dessa typer av samlingar och informanterna som valts ut för studien innehar omfattande kunskaper om dem. Deras upplevelser ger också in- blick i hur institutionerna förhåller sig till sina samlingar och detta har studeras utifrån utvalda områden (se frågeställningarna nedan).
Frågeställningar
Frågeställningarna som kommer att besvaras är dessa:
Vilket förhållningssätt har matematiska institutionen på Uppsala uni- versitet respektive Aalto-universitetet till sina samlingar?
o Var är samlingarna placerade?
o Hur är samlingarnas skick?
o Vilken betydelse har enskilda individers kunskaper kring sam- lingarna för institutionens kännedom om dem?
o Hur fungerar musealiseringsprocessen för samlingarna?
o Vem/vilka har ansvar för samlingarna?
Avgränsning
Majoriteten av modellerna som ingår i de samlingar som studerats är tänkta att föreställa matematiska förhållanden, ytor och ekvationer. Samlingarna har stude- rats utifrån ett museologiskt perspektiv med avstamp i kulturarvsbegreppet. Ma-
tematiken som modellerna representerar kommer inte att redogöras för närmare då det faller utanför för uppsatsen och de valda perspektiven. Tidsperioden som står i fokus är perioden då mina informanter var aktiva på de respektive institutionerna samt på samlingarnas situationer idag. Därmed kommer inte heller samlingarnas fullständiga historik redogöras för eller diskuteras närmare. Majoriteten av före- målen som ingår i samlingarna är matematiska gipsmodeller. Detta har inneburit att den tidigare forskning som studerats främst berör just gipsmodeller.
Dokumentationsarbetet från 2013
En del av informationen som berör samlingen som presenteras i denna uppsats härrör från det dokumentationsarbete som jag genomförde som volontär och prak- tikant på Gustavianum under 2013. Dokumentationsarbetet ingick i ett projekt som startades på Gustavianum 2009. Dokumentationsarbetet resulterade inte bara i att information om samlingen kunde bevaras för framtiden utan också att jag fick en del kontakter och uppslag som, i ett senare skede, har använts i arbetet med denna uppsats. Bilder, ljudfiler, transkriberingar och dataregister i form av excelfi- ler finns i Gustavianums arkiv. Gustavianum har gett sitt tillstånd för mig att an- vända materialet, detta tillstånd finns även med som en bilaga.
I slutet på oktober år 2013 besökte jag Aalto-universitetet som en del av dokumentationsarbetet för Gustavianum. Syftet med resan vara att kunna under- söka deras samling av modeller samt att kunna jämföra den med den vid Uppsala universitet. En del modeller var bättre dokumenterade på Aalto-universitetet och detsamma gällde vissa modeller vid Uppsala universitet. Genom att jämföra modellerna och dela information så kunde mer kunskap om båda samlingarna utvinnas.
Det är viktigt att understryka att syftena för dokumentationsarbetet respektive uppsatsarbetet inte har varit detsamma. Under dokumentationsarbetet användes andra frågeställningar än som är fokus för denna uppsats. Detta är något som be- aktats under arbetet med uppsatsen. Informationen från dokumentationsarbetet har kompletterats med fler intervjuer och korrespondens för att besvara frågeställning- arna.
Bakgrund
Modeller – vetenskapens tredje dimension
Många modeller skapades i USA och Europa från 1700-talets mitt till 1900-talets mitt. En del av dem var unika medan andra massproducerades och de material
som modellerna bestod av var till exempel trä, gips, metall och plast för att nämna några. En del av modellerna var tänkta att härma verkliga förhållanden medan andra var ett sätt att visa hur framtiden kanske kunde komma att se ut. Många av dem användes för att demonstrera olika teorier och de visades dessutom ofta upp i olika typer av sammanhang. Något som de alla hade gemensamt är att de var tre- dimensionella.2
Tillverkningen av modeller var tidskrävande och kostsamt. Modeller brukade sorteras utifrån material och teknik. Gips, vax och lera var de viktigaste modell- materialen och fram till mitten på 1900-talet även plast. Dessa material användes för att bidra till den fysiska interaktionen med modellerna och en del modeller var tänkta att fungera som taktila föremål. Modellerna påstods kunna producera kun- skap som inte gick att nå på annan väg. Det ska då understrykas att modeller ändå var starkt sammankopplade till tvådimensionella medium som etiketter (som fästes på modellerna) samt papper med teckningar och ekvationer. Övergången från papper till modeller var också övergången från två till tre dimensioner och genom att studera dessa övergångar kunde man utveckla förståelsen för vetenskap- ligt arbete. Modeller avvek också från de andra tvådimensionella medier då de skapades för att kunna ses från olika håll och de var oftast större. De hade möjlighet att visa något som annars inte så lätt kunde ses på papper.3
Vad som räknades som en lämplig modell var till viss del omtvistat. Modeller visades upp för att imponera på dess publik men en del accepterade inte modellernas analogier. Kritikerna menade att den representationen som modellerna utgjorde kunde tas för bokstavligt, att till exempel syreatomer i själva verket var blå små bollar då det var så de såg ut i de kemiska modellerna.4 De som använde sig av modeller ansåg att bilder och text var underlägsna modellerna även om text och bilder som sagt var viktiga komplement till modellerna. Texter hade funktionen att ge modellerna dess rätta kontext samt hur man skulle se på modellerna. På så sätt så skulle till exempel anatomiska modeller inte bli pornografi och kemiska modeller inte bli leksaker.5 Genom att studera modeller, hur de skapades och användes så utökas kunskapen om representation och dimensioner och på så sätt också hur kunskap produceras.6
Begreppet matematisk modell
Begreppet matematiska modeller har flera olika betydelser och det är viktigt att klargöra åtminstone två av dessa för att undvika eventuella missförstånd.
Begreppet har nämligen genomgått en förändring. Under senare delen av 1800-
2 Hopwood, N & de Chadarevian, S (2004), s. 1.
3 Hopwood, N & de Chadarevian, S (2004) s. 1, 8-10.
4 Hopwood, N & de Chadarevian, S (2004) s. 11-12.
5 Hopwood, N & de Chadarevian, S (2004) s. 11.
6 Hopwood, N & de Chadarevian, S (2004) s. 12.
talet betydde begreppet matematisk modell: en tredimensionell fysisk modell som representerade en matematisk enhet eller matematiskt förhållande.7 Idag används begreppet matematiska modeller som beteckning på hur man på ett abstrakt sätt beskriver ett system eller fenomen från verkligheten med matematiska termer.8 Matematiska gipsmodeller
Under senare delen av 1800-talet gjordes ett flertal genombrott inom det matematiska fältet. Inom algebraisk geometri upptäcktes nya ytor och kurvor som medförde ett visualiseringsbehov inom matematiken. I samband med detta startade tillverkningen av modeller.9 Den tyske matematikern Felix Klein stod som konstruktör bakom många av de gipsmodeller som tillverkades innan mass- produktionen av modeller startade. Han hade blivit influerad av sin lärare Julius Plücker och senare även av matematikern Alfred Clebsch. När Klein hade tagit sin doktorsexamen så skulle han snart bli erkänd som en av de ledande experterna inom linjegeometri. År 1875 blev han professor i matematik på Tekniska hög- skolan i München och det blev starten till massproduktionen av matematiska modeller. På högskolan träffade Klein matematikern Alexander Brill som tidigare studerat arkitektur i Darmstadt och därmed hade grundläggande kunskaper om modelldesign. Tillsammans började Klein och Brill konstruera olika typer av modeller. Alexander Brill hade en bror vid namn Ludvig som också engagerades i modelltillverkningen. Två år efter att Klein och Brill möttes på Tekniska hög- skolan i München bildades firman L. Brill (döpt efter brodern Ludvig) med sitt huvudsäte i Darmstadt.10
Klein hade stor tilltro till de pedagogiska möjligheter som modellerna ut- gjorde. Han var inte bara konstruktören bakom många av dem utan bidrog också mycket till populariseringen av dem och presenterade modellerna han konstruerat på mässor och konferenser, bland annat på Världsutställningen i Chicago 1893.
Brill och Klein uppmuntrade sina studenter att designa och bygga modeller, därmed är det många av modellerna om designats av studenter.11 År 1899 köptes modellfirman upp av Martin Schilling som också döpte om firman efter sig själv.
Firmans huvudort flyttades till Halle an der Saale och senare till Leipzig.12
De fysiska gipsmodeller som skapades under senare delen av 1800-talet och en bit in på 1900-talet hade som uppgift att tjäna som pedagogiska verktyg.
Modellerna var ett sätt att visualisera och representera matematik men modellerna i sig själva var inte matematik. Modellerna var ett sätt att fysiskt visa matematiken som annars endast existerade i matematikernas tankar. Det bör klargöras att ytorna
7 Mehrtens, H (2004) s. 276.
8 Brittania Academic, Mathematical model, [2017-11-07]
9 Polo-Blanco, I (2007) s. 1-2.
10 Rowe, D E (2012) s. 1-2,15-16.
11 Polo-Blanco, I (2007) s. 4-5.
12 Polo-Blanco, I (2007) s. 2.
som modellerna representerar kan i själva verket fortsätta att växa i all evighet men när modellerna designades anpassades de så att de matematiska egenheterna blev fysiskt synliga för betraktaren.13
Efter första världskriget flyttades många modeller till förrådsutrymmen, källare eller vindar. På en del platser ställdes de in i skåp och blev så småningom kuriositeter på sina respektive institutioner. Anledningen till att intresset för fysiska modeller minskade berodde till stor del på att matematiken utvecklades.
Matematiska teorier utvecklades utan en direkt relation till den fysiska världen och när datorer började användas i allt högre grad kunde modeller på ett enklare sätt skapas i dataprogram.14
Uppsala universitets kulturarv och samlingar på institutioner
Uppsala universitet grundades 1477 på initiativ av ärkebiskop Jakob Ulfsson.
Undervisningen bestod till en början främst av föreläsningar i juridik, teologi och filosofi, utbildningar inom några andra ämnen fanns ännu inte. Universitetet skulle senare komma att läggas ned för att sedan startas upp på nytt år 1595.15 Idag har Uppsala universitet flera olika campus i Uppsala och ett i Visby på Gotland.16 Idag samlar universitetet ca 42 500 studenter, ca 6 800 anställda och ca 700 professorer.17
Från 1595 började universitetet införskaffa samlingar som därefter har vuxit.
De flesta samlingar har tillkommit genom att lärare och professorer tagit initiativ till inköp av föremål. Detta har i sin tur resulterat i att universitetets kulturarv är svåröverskådligt. Det råder dessutom en del oklarheter kring vem som bär ansvaret att förvalta detta kulturarv. Lars Burman har i skriften Att förvalta sitt pund – Om kulturarv och kulturarvsstrategier vid Uppsala universitet valt att dela upp universitetets kulturarv i fyra olika kategorier:
1. Materiellt kulturarv inom universitetets ansvar och bestämmanderätt 2. Immateriellt kulturarv inom universitetets ansvar och bestämmanderätt 3. Akademiskt materiellt kulturarv utanför universitetet
4. Akademiskt immateriellt kulturarv utanför universitetet
Till den första kategorin räknar han främst samlingar som förvaltas av de tre universitetsmuseerna: Museum Gustavianum, Evolutionsmuseet samt Uppsala
13 Mehrtens, H (2004) s. 287-288.
14 Mehrtens, H (2004) s. 278.
15 Uppsala universitets webbsida > Universitetet > Historia > Kort historik
16 Uppsala universitets webbsida > Universitetet > Campus
17 Uppsala universitets webbsida > Universitetet > Korta fakta
linneanska trädgårdar. I kategorin ingår även universitetets myntkabinett samt samlingarna vid Kulturarvsenheten på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva.
Till den andra kategorin räknar han musiklivet vid universitetet. Kungliga Akademiska kapellet, Uppsala University Orchestra och Uppsala Akademiska Kammarkör är några orkestrar och körer som ingår i denna kategori. Ceremonier och dess traditioner samt titlar som innehas av funktionärer ingår också i detta kulturarv.18
I de två senare kategorierna ingår akademiskt kulturarv som universitetet inte rår över. Det är den akademiska kulturen som inte är direkt kopplat till universitetet.
Till den tredje kategorin räknar han nationshusen och samlingar som student- nationerna äger. Det finns också andra kungliga akademier i Uppsala och även deras samlingar räknar han till denna kategori. Byggnader som en gång tillhört universitetet men som senare sålts vidare hör också hit. Inom kategori fyra ingår nationernas och studenternas arrangemang i form av fester, gasker, baler, klubbar, spex samt föreningsliv. Festivaler som STudentORKesterfestivalen och nations- körsfestivalen kan räknas in i detta immateriella kulturarv.19 Burman nämner kort även de samlingar som inte finns på museerna eller i deras magasin utan som finns ute på de olika institutionerna.
Universitet råder alltså över tre museikomplex med stora samlingar av kultur- och universitetshistoriskt, naturhistoriskt och botaniskt material: Museum Gustavianum, Uppsala linneanska trädgårdar samt Evolutionsmuseet. Stora men ofullständigt kartlagda föremåls- samlingar finns dessutom ute på universitetets olika institutioner.20
Det är den enda gången som institutionernas samlingar nämns i skriften. Utöver det som Burman nämnt finns alltså ytterligare mängder med föremål som kan räknas till universitetets kulturarv. I skriften nämner Burman en rapport vid namn Bryggan över sekler – Museers och föremålssamlingars uppgifter, organisation och finansiering. Rapporten skrevs i samband med en museiutredning år 1999 (förkortas Mut99) vars uppgift var ”…belysa den ekonomiska och organisatoriska situationen för universitetets museer och föremålssamlingar samt med ledning därav lämna förslag till lämpliga åtgärder.” I utredningen nämns institutions- samlingarna under rubriken ”6:7 Övriga samlingar” och där framgår att dessa samlingar i skrivande stund är integrerade i de institutioner som insamlat föremålen.
Det är upp till respektive institution att ansvara för samlingarna, framförallt dess styrelse och prefekt. Några av de institutioner och fakulteter som namnges är Farmaceutiska fakulteten, Institutionen för kemi, Tekniska-naturvetenskapliga fakulteten samt Institutionen för hushållsvetenskap. Om hushållsvetenskapliga institutionen (idag kallad Institutionen för kostvetenskap) står att man har en
18 Burman, L (2008) s. 17-21.
19 Burman, L (2008) s. 23-25.
20 Burman, L (2008) s. 17-18.
samling av föremål som dateras till 1700-talet och en textilsamling som använts flitigt i undervisningen. Ett annat exempel på en samling är Astronomiska observatoriet och dess samlingar av astronomiska böcker och instrument. I rapporten står att det även finns mindre samlingar som speglar ämnens historiska utveckling.
Bland de mindre samlingarna nämns mät- och datorutrustningar samt utrustningar för språkinlärning tillhörande institutionen för psykologi respektive de språk- vetenskapliga institutionerna. Samlingen vid Matematiska institutionens om stu- deras i uppsatsen nämns inte men enligt rapporten finns även mindre föremåls- samlingar på många institutioner. I rapporten står också följande:”Mut99 har inte kunnat göra en fullständig inventering av förekomsten av sådana samlingar men utgår från att detta blir en uppgift för den samlade museiorganisation som föreslås
i det
följande”.21 I rapporten står även att föremålssamlingarna vid institutionerna ut- nyttjas mer eller mindre intensivt i deras verksamheteter. Där står också att det är på grund av detta och/eller historiska skäl som samlingarna inte har lämnats över till något av museerna.22
Redan år 1999 medgavs att institutionssamlingar fanns men även då var de inte fullständigt inventerade. När Burmans skrift ges ut 2008 har det gått nästan tio år sedan museiutredningens rapport skrevs. Trots att institutionssamlingarna uppmärksammats på central nivå vid två olika tillfällen (om än i det ena fallet endast kort) saknades en överblick och strategi för hur de skulle bevaras.
Universitetet valde att istället att lägga ansvaret för samlingarna på de enskilda institutionerna. Detta kan på många sätt vara problematiskt då institutionerna inte alltid har kunskap, resurser eller kompetensen för att bevara samlingarna. Som tidigare nämnts i kapitlet om universitetssamlingar så är den generella situationen för dessa samlingar ofta problematisk.
Gustavianum
Gustavianum är ett av de universitetsmuseer som har till uppgift att förvalta universitets kulturarv. År 2008 fick museet universitetets godkännande att påbörja ett arbete med att dokumentera institutionernas samlingar. Det fanns inget gemensamt register över dem, ingen överblick. John Worley och Urban Josefsson ledde projektet som påbörjades år 2009 och har skrivit flera artiklar om det. Det första steget var att undersöka och registrera vilka institutioner som hade egna samlingar och var de fanns.23
21 Bryggan över sekler - Museers och föremålssamlingars uppgifter, organisation och finansiering vid Upp- sala universitet (1999) s. 40.
22 Bryggan över sekler - Museers och föremålssamlingars uppgifter, organisation och finansiering vid Upp- sala universitet (1999) s. 40.
23 Worley, J & Josefsson, U (2010) s. 51-52.
Worley och Josefsson pekar, i en av sina artiklar om projektet, på det faktum att de entusiaster som har bidragit till att samlingar sparats börjar gå i pension eller lämnar institutionen av andra anledningar. Trots entusiasternas insats så kan kunskapen kring föremålen ändå gå förlorad. De kallar det för the Generation gap, det är ofta entusiasterna själva som besitter kunskap och kännedom om samlingarna.
Allt eftersom dessa entusiaster pensioneras eller avlider försvinner också kunskapen kring samlingarna och som i sin tur leder till en generationsklyfta samt att kunskap kan gå förlorad. Den yngre generationen har helt enkelt inte kunskap om samlingarna som de äldre entusiasterna.24
Projektets andra fas innebar att dokumentera samlingarna som fanns på institutionerna genom att skapa register för dem, fotografera dem och försöka hitta information om enskilda objekt. På grund av det stora antal föremål och samlingar valde de att engagera studenter i detta arbete. På så sätt blir arbetet utfört och studenterna får dessutom en unik inblick i museiarbete och får erfarenheter för ett framtida yrkesliv.25
Projektets tredje fas fokuserade på att genomföra intervjuer med nyckel- personer som kunde berätta om samlingarna. Projektgruppen utökades med en medlem: Anna-Zara Lindbom som är etnolog.26 Studenter användes även i denna fas av projektet och jag var delaktig i både fas 2 och fas 3 under arbetet med sam- lingen på Matematiska institutionen. I samband med dokumentationsarbetet som jag genomförde skrev jag tillsammans med John Worley, Urban Josefsson och Anna-Zara Lindbom artikeln ”Gathering Uppsala Stories: on using one of the uni- versity’s greatest resources” i antologin Beyond Public Engagement: New Ways of Studying, Managing and Using University Collections där vi redogjorde för vårt arbete. I en del av skrev jag en fallstudie över samlingen och kunde där redogöra för dess skick, kort allmän historik och hur arbetet genomfördes.27
Alvar Aalto-universitets kulturarv och samlingar
Aalto-universitetet skapades av en sammanslagning av tre finska universitet med bas i Helsingfors: Handelshögskolan, Tekniska högskolan och Konstindustriella högskolan. Tekniska högskolan grundades 1847 som Helsingfors Tekniska hög- skola. Högskolan hade knutit an till en tysk tradition som innebar att arkitekter och ingenjörer fick en både praktisk och teoretisk utbildning. Konstindustriella högskolan grundades 1870 och Handelshögskolan grundades 1911. Aalto- universitetet startade år 2010 och har campus i Helsingfors och Otnäs. Universitetet har idag 17 000 studenter, 300 professorer och 4 300 anställda.28
24 Worley, J & Josefsson, U (2010) s. 52-53.
25 Worley, J. m.fl. (2014) s. 72-73.
26 Worley, J. m.fl. (2014) s. 72-74.
27 Worley, J. m.fl. (2014) s. 80-84.
28 Vähätalo, A & Nykänen, P (2012) s. 54.
När Aalto-universitetet startade så anammades idén om tabula rasa29, att universitet skulle bedriva verksamhet utan historia eller traditioner. Framtiden skulle stå i fokus för universitetets verksamhet och den officiella policyn var att förneka det som härrörde från de tre tidigare högskolorna. Till exempel så anammande man inget av de gamla logotyperna, namnen eller sigillen för de gamla högskolorna. Allt grafiskt material för det nya universitetet skulle skapas på nytt. I artikeln ”What money cant buy? Scientific and historical collections at Aalto university” (2012) diskuterar Anne Vähätalo och Panu Nykänen vilka konsekvenser detta har inneburit för universitetet och dess samlingar.30
En kommitté som tillsattes 2010 kom fram till att Aalto-universitetets samlingar främst bestod av tre olika typer: 1.) vetenskapliga och pedagogiska samlingar 2.) konstnärliga samlingar för pedagogik och forskning 3.) kultur- historiska samlingar förknippade med universitetet som institution. Kommittén menade också att trots att institutionerna själva sköter sina egna samlingar så borde det finnas gemensamma regler. En grupp med kunskaper inom musei- vetenskap och arkitektur borde ha ett ansvar för samlingarna när de inte längre kan användas för undervisning eller forskning. Kommittén rekommenderade också att gruppen borde få garanterad finansiering samt ha lokaler för förvaring av samlingarna.
Den huvudsakliga uppgiften för denna grupp ansågs vara att ordna temporära och permanenta utställningar, vilket inkluderade interiörer designade av bl.a. Alvar Aalto. Institutionssamlingarna skulle ställas ut i närheten av sina respektive institutioner men samtidigt vara synliga för allmänheten. Gruppen skulle också ha i uppdrag att skapa tema-baserade utställningar som kunde visas vid guidade visningar. Förslagen från kommittén har genomförts med en måttlig budget och har resulterat i ett delvis virtuellt museum i samarbete mellan bibliotek, arkiv och museum.31
Tekniska högskolans kulturarv
Samlingarna från Tekniska högskolan består av konst, en del möbler, litteratur, emblem samt föremål och instrument från de gamla fakulteterna. Delar av samlingarna och lokalerna de förvarades förstördes under finska vinterkriget och andra världskriget. Efter andra världskriget fick Tekniska högskolan stora samlingar av vetenskaplig litteratur som två årtionden senare kasserades när skolan flyttade sitt campus till Otnäs.32
Under år 2000 startades ett projekt vars syfte var att inventera Tekniska hög- skolans samlingar. Stora delar av samlingarna inventerades helt eller delvis men föremålen och instrumenten ingick inte i detta. I Finland fanns det inga museer
29 Uttrycket betyder oskrivet blad och beskriver något som kan utvecklas i många olika riktningar.
30 Vähätalo, A & Nykänen, P (2012) s. 53.
31 Vähätalo, A & Nykänen, P (2012) s. 55-56.
32 Vähätalo, A & Nykänen, P (2012) s. 57.
med fokus på utbildning och forskning inom teknologi. De stora samlingarna som fanns var inte tillgängliga för allmänheten och över dessa fanns inga helt upp- daterade inventeringar. Inför att Aalto-universitetet skulle skapas så togs ett initiativ som senare ledde till skapandet av kommittén som skapade riktlinjer för samlingar och för ett framtida museum.33
Under renovering av universitetets campus i Otnäs som startades 2011 så för- ändrades policyn för hur lokalerna skulle värderas. Förvaringsutrymmen fick då samma värde som föreläsningssalar. Detta ledde till att lokalerna inventerades och rensades och detta innebar stora problem för kulturarvet. Institutionerna hade inte längre råd med förvaringsutrymmen för sina samlingar och föremål riskerade att kasseras. Anne Vähätalo och Panu Nykänen kritiserar detta i sin artikel från 2012 och menar att idén om att göra vinst på fastighetsinvesteringar av campus- byggnader inte hör hemma i den akademiska världen. De menar att lokaler för förvaring av kulturarv borde ges ett lägre värde.34
Tidigare forskning
Akademiskt kulturarv och universitetssamlingars situation
Det finns forskning som berör akademiskt kulturarv och universitetssamlingar.
Denna presenteras främst i antologier och i en mängd fristående artiklar, inte i stora övergripande verk. Universeum (som nämnts i tidigare kapitel) har till exempel publicerat tre antologier med baserat på olika konferenser som arrangera- des med olika tematiska vinklar.35 De flesta studier som genomförts är dessutom studier som fokuserar på en viss samling samt på ett specifikt universitet eller land och detta innebär att det inte finns övergripande litteratur på området. Detta kan bero på att akademiskt kulturarv och universitetssamlingar som forskningsfält är relativt nytt. Ett exempel på detta är att Universeum och UMAC startades år 200036, relativt sent i förhållande till ICOM som startades redan 1946.37
Kulturarv som är kopplat till universitet och akademier kan därför ha flera olika benämningar. Ett är till exempel ”academic heritage” som organisationen Universeum använder i sina staturer om organisationen. Det finns också exempel på hur forskare använder sig av begrepp som ”scientific heritage” eller ”university heritage”.
33 Vähätalo, A & Nykänen, P (2012) s. 57.
34 Vähätalo, A & Nykänen, P (2012) s. 56, 58.
35 Universeums webbsida > Projects and Resources
36 Universeums webbsida > About Universeum och UMACs webbsida > About UMAC > UMAC History
37 ICOMs webbsida > The organisation > History
Steven W.G. de Clerq använder sig av begreppet akademiskt kulturarv i sin artikel ”Uniting Forces: European Network and National Collaborative projects”.
Han menar att universitet har ett ansvar att förvalta sitt kulturarv, ett kulturarv som förkroppsligas av universitetssamlingar. I hans artikel väljer han att begränsa begreppet akademiskt kulturarv till endast universitetssamlingar och inte inkludera bibliotek, arkiv och byggnader.38 Akademiskt kulturarv som begrepp omnämns också i Universeums statuter och de väljer att använda begreppet i en vidare bemärkelse.39 I statuterna under artikel två som berör organisationens mål går att läsa följande:
Universeum is concerned with European academic heritage in its broad sense, tangible and intangible. It aims at the preservation, study, access and promotion of European university collections, museums, archives, libraries, botanical gardens, astronomical observatories, monuments, and in general all European institutions holding academic heritage of significance.40
De Clerqs definition av akademiskt kulturarv är för den här uppsatsens syfte att anse som något för snäv. Han väljer att endast fokusera på de fysiska samlingarna.
Universeums definition är bredare och mer inkluderande, och på ett tydligare sätt, återkopplar till begreppet ”heritage”. I denna uppsats kommer därför Universeums definition av begreppet att användas. Det bör påpekas att fokus för uppsatsen är samlingen på institutionerna snarare än universitetens akademiska kulturarv i en vidare bemärkelse. Det är viktigt att understryka att samlingarna ändå ingår som en del av universitetens akademiska kulturarv.
Föremålssamlingar på universitet omnämns oftast som universitetssam- lingar eller vetenskapliga samlingar. I uppsatsen används begreppet universitets- samlingar då det på ett tydligt sätt benämner föremål som tillhör universitetet med varierande historiskt värde samt att det inte nödvändigtvis behöver innehålla fö- remål som är kopplade till vetenskapsutövande.
Universitetssamlingar har huvudsakligen skapats för att tjäna som undervis- ningsverktyg eller för forskning. Det finns en mängd olika typer av samlingar på universitet. De vanligaste kategorierna är: 1.) bibliotek och arkiv 2.) historiska samlingar 3.) naturhistoriska samlingar 4.) etnografiska, antropologiska och medicinska samlingar 5.) arkeologiska samlingar och konstsamlingar 6.) samlingar av vetenskapliga och teknologiska instrument.41 En del samlingar påbörjades redan vid 1800-talet eller tidigare. Med tiden tappade samlingarna sin roll inom under- visningen och många av dem föll i glömska. De senaste trettio åren har det dock genomförts kraftansträngningar för att dokumentera, omorganisera och tillgängliggöra dessa samlingar för en större allmänhet. Det finns ett växande
38 de Clerq, S (2001) s. 87.
39 Universeum, “Universeum charter”, [2017-10-24]
40 Universeum, “Universeum charter”, [2017-10-24]
41 Brenni, P (2012) s. 15-16.
intresse för dessa samlingar men trots det är många samlingar än idag fortfarande övergivna och bortglömda, till stor del på grund utav att de kan vara svår- överskådliga och kostsamma att bevara. Samlingarna kräver stora förvarings- utrymmen, helst med klimatanpassning, något som kan vara svårt att motivera när universiteten vill använda lokalerna för kontor eller undervisning. Samlingarna behöver också yrkeskunniga som kan hantera och bevara föremålen. Detta är kost- samt och leder i sin tur till att samlingarna riskerar att skadas eller till och med kastas.42
Ett annat problem som bidrar till att samlingarna faller i glömska är brist på dokumentation. Det är möjligt att universitet inte ens känner till att de har samlingar och den information som finns om dem är väldigt knapphändig. En annan bidragande faktor till samlingarna glöms bort är att forskningen utvecklas hela tiden och ständigt skapas det nya vetenskapliga fält som kan resultera i att samlingarna inte längre används då det vetenskapliga fältet som de ingår i inte längre anses intressant. Steven W.G. de Clerq menar att föremål i universitets- samlingar inte bara har insamlats utan också valts ut i ett speciellt syfte. Att det inte är objektet i sig som är viktigt utan vad det kan berätta. När forskaren har utvunnit informationen som hen behöver från ett föremål så har man inte längre någon användning av föremålet. Föremålen förlorar på så sätt sin ursprungliga funktion. En del samlingar kan bevaras för dess kvalitet och betydelse för den in- ternationella forskningen medan andra flyttas till källare eller förrådsutrymmen och blir bortglömda.43 Samlingar som sparas är ofta en konsekvens av en handfull engagerade och passionerade entusiaster som utanför sina ordinarie arbets- uppgifter lägger ner energi och tid för att bevara dem.44 Forskningen visar på att universitetssamlingar på många sätt skiljer sig från traditionella museisamlingar som tillhör museer och förvaras i magasin.
Vidare problematiserar Brenni universitetssamlingars situation. Han menar att man bör beakta att universitetens främsta uppgift inte är att bevara kulturarv.
Brenni menar att det förekommer en paradox, att det finns ett växande intresse för samlingarna både inom forskarvärlden och utanför den men att de trots detta riskerar att försvinna. Det finns dock exempel på hur stora äldre universitet har organiserat en del samlingar i universitetsmuseer där de visas för allmänheten.
Samlingarna har oftast valts ut då de är till stor del enhetliga och kan visa en ut- veckling av universitetets aktiviteter. De är materiellt bevis på den undervisning och forskningsprojekt som har bedrivits under lång tid. De har ofta även en koppling till platsens lokala historia. Brenni påpekar att det är just detta som gör att universitetsmuseer skiljer sig från vetenskapliga och tekniska museer. Dessa museer har samlat eller erhållit föremål från många olika källor medan
42 Brenni, P (2012) s. 15.
43 de Clerq, S (2001) s. 87-88.
44 Brenni, P (2012) s. 15.
universitetsmuseer har en annan typ av kontext som är universitetet självt.45 Sammanfattningsvis går att konstatera att universitetssamlingar på många sätt be- finner sig i en annan typ av situation än museisamlingar. Professionella vittnar om att samlingarna faller i glömska men samtidigt finns exempel på hur universitet har valt och lyckats med att exponera och skapa intresse för sina samlingar. Av den litteratur som finns att tillgå om universitetssamlingar tycks majoriteten av de yrkesverksamma inom området dela uppfattningen om att många universitets- samlingar är utsatta för risker. Dessa risker utgörs huvudsakligen av att samlingarna riskerar att skadas eller förstöras samt att deras kontext och informationen om dem går förlorad.
Det finns forskare som pekar på betydelsen av att studera universitets- samlingar. I en artikel i antologin Arranging and Rearranging: Planning Uni- versity Heritage for the Future diskuterar Axel Christophersen, Thomas Brandt, Anne Kristine Børresen och Kristian Overskaug behovet av att kontextualisera.
Understanding the context means understanding how different objects or material environ- ments were an integral part of a mutual, complex reality and are thus capable of revealing and making this reality visible. Collecting and arranging university heritage demands a deeper concern for this material context, both for the scientist doing research as well as for the public at large, because objects in context typically raise more interest in, and reflection upon, their history and their stories.46
Sättet som vi studerar dessa kontexter har också stor påverkan på hur vi samlar, organiserar och registrerar samlingarna. De menar även att kontext är avgörande för att i veta hur akademiskt kulturarv för framtiden ska bevaras. De har besökt många universitetssamlingar och funnit att intresset för kontext många gånger har visat sig vara begränsad. Modeller, instrument och provexemplar ställs ofta ut som unika föremål. Relevant kontext anses som självklar och de menar också att före- målen ofta placeras i en kontext som inte är deras. De nämner ett uttalande av historikern Christoph Meinel som menar att kemiska samlingar aldrig har existerat. I ett kemilaboratorium gick det helt enkelt inte att hitta instrumenten ståendes i stora vackra skåp av mahogny som ofta för tankarna till naturhistoriska museer.47 Det finns många aspekter kring museisamlingar som gör att deras situationer ser olika ut beroende på var de befinner sig. Det finns ingen garanti att universitetssamlingars kontext finns dokumenterad.
Det finns en del exempel på hur viktigt arbete kring universitetssamlingar genomförs, som till viss del motsäger bilden av att de kan betraktas som helt bort- glömda. Organisationer som Universeum och UMAC anordnar konferenser årlig- en där frågor kring universitetssamlingar diskuteras. I artikeln ”Repositioning
45 Brenni, P (2012) s. 16.
46 Chritophersen, A; Brandt, T; Børresen, A K; Overskaug, K (2012) s. 77.
47 Chritophersen, A; Brandt, T; Børresen, A K; Overskaug, K (2012) s. 77.
University Collections as Scientific Infrastructures. A New Approach in Germany” av Cornelia Weber, Sarah Link, Martin Stricker och Oliver Zauzig går att läsa om hur sakkunniga från en rad olika tyska universitet möttes vid ett sym- posium och utbytte erfarenheter. Några år senare skapades Coordination Centre for Scientific University Collections in Germany vars syfte är att utveckla strategier för synliggörande tillgängliggörande av det tyska akademiska kultur- arvet. Universitetssamlingar har i Tyskland blivit erkända som forsknings- infrastrukturer och flera universitet har skapat kommittéer som arbetar med sam- lingarna.48 Detta är ett tydligt exempel på hur det finns ett ökande intresse för universitetssamlingar och behovet av koordination kring arbetet.
Karin Tyjberg skriver i artikeln Exhibiting Epistemic Objects om hur veten- skapliga och medicinska samlingar kan ställas ut för att på så sätt integrera kunskapsprocessen med utställningen av dem.49 Hon menar att dessa typer av sam- lingar skapades för att generera kunskap och de kan därför betraktas som epistemiska objekt som har ett nära förhållande till kunskapsproduktion. De demonstrerar det materiella beviset på naturen och vårt sätt att förstå den. Sättet som dessa föremål ställs ut kan resultera i att de kan fortsätta väcka nyfikenhet och producera kunskap.50 Tyjberg visar här på att vetenskapliga samlingar (och i viss mån även universitetssamlingar) har ett speciellt förhållande till de idéer som de representerar samt att de har också en stark koppling till lärande och kunskaps- produktion.
I boken Fråga föremålen: handbok till historiska studier av materiell kultur skriver H. Otto Sibum om vetenskapshistoria och de aspekter av vetenskaps- utövande som inte kan läsas i vetenskapliga texter eller publikationer. Han före- språkar experimentell vetenskapshistoria som innebär lyfta fram den levda erfarenheten av att utöva vetenskap. Detta innebär att fokus förflyttas till forskarens kroppsliga upplevelser samt den materiella kulturen. Praktiker, vardagligt arbete och assistenter har osynliggjorts i de skrivna källorna och vetenskapshistoriker har utgått ifrån en skriftlig kultur i sin forskning. Historiker saknar verktyg för att analysera de kroppsliga tekniker som är en viktig det av vetenskapligt utövande och forskning. Experimentell vetenskapshistoria ämnar att utmana uppdelningen mellan ”kroppslig och intellektuell kunskap” och tjäna som ett komplement till traditionsenlig forskning.51
Sibum ger ett exempel i form av James Prescott Joules bestämmande av den mekaniska värmeekvivalenten, ett berömt experiment som även idag genomförs på skolor. Experimentet genomförs idag däremot med andra instrument. När Sibum själv skulle genomföra experimentet med de tekniker och instrument som
48 Weber, C. mfl. (2016) s. 34-35
49 Tyjberg, K. (2017) s. 274
50 Tyjberg, K. (2017) s. 269
51 Sibum, O H (2014) s. 162-163.
fanns tillgängliga vid Prescott Joules tid så visade det sig snart att experimentet krävde mycket avancerade färdigheter för att hantera mycket känslig utrustning.
Stora delar kring detta nämns inte i de publicerade texterna om experimentet. Idag genomförs experimentet med instrument som gör utövandet betydligt lättare.52 Sibum menar att dessa tysta kvarlevor av vetenskapsutövande på många sätt ut- manar våra moderna tankesätt. Historiska vetenskapliga experiment ger kunskap om vetenskapliga praktiker som forskning tidigare inte lyckats nå.53
Sibums analys visar på varför universitetssamlingar är viktiga att studera, inte bara utifrån det egna ämnesområdet utan utifrån ett större samhällsperspektiv. Att vara vetenskapsutövande förr krävde vissa färdigheter som inte omnämns i skriftliga källor och då kan universitetssamlingar vara ett sätt att nå dessa kunskaper. Universitetssamlingar är inte bara de fina föremålen som sparats utan är lika mycket en del av de vardagliga materiella aspekterna av vetenskaps- utövande. Detta kan i viss mån kopplas till resonemangen från Christophersen mfl; experimentell vetenskapshistoria kan vara ett sätt att nå en del av den kontextu- ella informationen som de nämner i sin artikel. Man skulle kunna påstå att Sibum anammat denna tanke och inkluderar även fysiska erfarenheter och reaktioner som en del av denna kontext.
Teoretiska utgångspunkter
Fenomenologi
Inom fenomenologin ses människan som en aktör i de sociala sammanhangen.
Fenomenologin studerar hur människor möts samt hur deras kunskaper de redan har sedan tidigare kan skapa nya kunskaper och situationer.54 Edmund Husserl skapade ett begrepp som han kallade för livsvärlden. Livsvärlden är den faktiska och gripbara verkligheten som vi lever i och som vi tar för givet. Det är från livs- världen som vi får våra erfarenheter och vetenskaplig kunskap kommer och vi är därmed beroende av den.55 Husserl menade att eftersom vi endast kan basera vår kunskap på erfarenheter från livsvärlden så är denna också en förutsättning för all kunskap. Detta innebär dock också att vi inte helt kan nå den objektiva verkligheten. Husserl menar också att genom att studera det i vår värld som tas för givet och som sällan utsätts för reflektion så kan nya fenomen belysas och under- sökas.56
52 Sibum, O H (2014) s 165-166.
53 Sibum, O H (2014) s. 169.
54 Bäck-Wiklund, M (2003) s. 71, 73.
55 Bäck-Wiklund, M (2003) s. 75.
56 Husserl, E (1970) s. 112.
Dessa teoretiska utgångspunkter kan kopplas till informanterna och deras upp- levelser och kunskaper. Detta innebär på ett sätt att uppsatsen inte kan ge en till fullo objektiv bild av samlingarnas situation men det är inte heller målet med en fenomenologisk studie. Informanterna om ingår i studien har valts ut för deras omfattande kunskaper om samlingarna och därmed kan deras upplevelser och tankar kring dem ge intressant ny kunskap.
Alfred Shutz, som studerat under Husserl, vidareutvecklade idén om livsvärl- den men fokuserade mer på den sociala interaktionen mellan människor. Han ut- vecklade en teori vars uppgift var att studera de sätt som vi människor använder oss av för att tolka och bekräfta vår omvärld. Han kallade detta för den sociala konstruktionen av verkligheten. Han menade att människors vardagskunskap i livsvärlden är erfarenheter som delas och på så sätt skapar förståelse för samhället.
Schutz använder begreppet typifieringar som namn på de sätt som vi i första hand använder för att tolka verkligheten. Typifieringar är en del av Schutzs idé om var- dagskunskap. Dessa gör att vi förstår vad det innebär när vi hör sirener tjuta och lampor blinka. Tankescheman aktiveras av typifieringarna och vi agerar därefter genom att lämna plats åt utryckningsfordonet. Typifieringarna är det som gör att vår vardag fungerar och de skulle kunna ses som ett språk som vi delar. Genom att studera detta så kan vi förstå samhällets vardagliga rutiner. Schutz menar att vår inställning till världen och uppfattningen av den byggs på vardagskunnande och typifieringar. Han menar därmed också att kunskap har sitt ursprung i den sociala interaktioner mellan människor.57
Peter Bergers och Thomas Luckman menade att samhället och dess sociala liv är en mänsklig konstruktion som skapas genom sociala möten. Berger och Luckman menade att samhället inte är en objektiv realitet som existerar bortom människors kunskaper. De menade det är att summan av vardagslivets möten som skapar sam- hället.58 När handlingar upprepas många gånger så ses de inte längre som enskilda handlingar utan som ett större mönster. Enligt fenomenologin är människan inte slav under strukturen utan dess skapare som bekräftar den.59
Det finns två idéer inom fenomenologin som är särskilt viktiga för undersök- ningen och de valda metoderna. Den ena av dessa är informanternas vardagskun- nande, i vilket samlingarna ingår. Genom att studera informanternas vardagskun- nande så går det att få mer information om verkligheten, och mer specifikt i detta fall, om samlingarna. Jag knyter med andra ord an till idén om att människor be- sitter kunskap om olika föremål, människor och omständigheter. I mitt fall så in- nebar det att kunskapen som informanterna har om samlingarna kan dokumente- ras. För att kunna nå denna kunskap så valdes kvalitativa intervjuer ut som en av mina metoder. Genom att ha genomfört kvalitativa intervjuer knyter jag an till den
57 Bäck-Wiklund, M (2003) s. 76, 79.
58 Berger, P L; Luckman, T (1991) s. 37.
59 Bäck-Wiklund, M (2003) s. 79, 81.
andra utgångspunkten, att mötet mellan människor skapar kunskap. I mitt fall så utgjordes detta möte mellan matematiker samt en student inom humaniora. Informanterna, med sina kunskaper om matematik och samlingarna, mötte mig med mina museologiska perspektiv. Dokumentation av informanternas kunskaper kan resultera i ny kunskap om denna information tillgängliggörs för en större allmänhet.
En del av konceptet med kvalitativa intervjuer är visserligen att forskaren ska agera så neutralt som möjligt mot sin informant. Detta är dock något som aldrig helt kan uppnås. Forskaren kommer alltid påverkas av sina egna erfarenheter och detta påverkar intervjusituationen. Forskaren använder sig också av sina utvalda teoretiska utgångspunkter när intervjumaterialet analyseras.
Fenomenologi som teoretisk utgångspunkt innebär alltså även vissa begräns- ningar. Individers egna upplevelser och kunskaper är det som främst studeras och därmed kan inte en objektiv sanning nås på detta sätt. Fenomenologin förutsätter å andra sidan att världen är socialt skapad och det är endast genom att studera den gripbara verkligheten och människors erfarenheter som kunskap kan nås.
I Sibums idé kring experimentell vetenskapshistoria kan knytas till de feno- menologiska utgångspunkterna. Hans metod för att närmare undersöka kunskaps- utövande grundar sig på liknande idéer som Husserls livsvärlden. Att det är genom att återskapa experiment och uppleva dem som vetenskapsutövande och vetenskaps- produktion till fullo kan undersökas och förstås. Sibums metod kan användas för att nå denna kunskap genom att återskapa de förutsättningar som dåtidens forskare hade. Både Husserl och Sibum är på sätt och vis båda överens om att det finns mycket kunskap som inte går att hitta i skriftliga källor.
Det finns två huvudsakliga anledningar till varför fenomenologi har använts för att studera informanternas upplevelser. Den första berör informanternas kunskaper om samlingarna och deras hantering. Informanterna har arbetat nära dessa samlingar över en längre tid och har därmed omfattande kunskaper om dem.
Den andra anledningen är att det inte är många som intresserar sig för dessa typer av samlingar och informanterna i denna uppsats har valts ut för att de kan mest om dem.
Föremål som sociala ting
Föremål är stycken av den materiella världen. Föremål är tredimensionella och utrymmet de tar i anspråk beror på deras materiella egenskaper som till exempel, höjd, bredd, densitet o.s.v. Föremål kan aldrig vara på mer än en plats samtidigt och det är föremålens materialitet som gör att vi kan uppleva dem. Människor och föremål delar denna fysiska värld och detta skapar en relation mellan oss.60 Det som skiljer föremål från annan typ av materia är att de kulturella och sociala
60 Pearce S M (1993) s. 15-16.
värden som tillskrivits föremålet.61 De finns ständigt närvarande i människors sociala liv, utan dem hade dagens samhälle inte existerat. Föremål skulle kunna ses som inskriptioner på den fysiska världen som uttrycker sociala meningar. De är värdelösa utan sociala idéer och sociala idéer kan inte existera utan fysiskt innehåll. Uttryck och idéer är inte separata delar utan del av samma sociala konstruktion.62
Detta är några av de grundläggande teoretiska utgångspunkter om föremål som Susan M. Pearce använder sig av i boken Museums, Objects and Collections (1993). Idén om föremåls sociala egenskaper och vår relation till materiella före- mål har varit viktig för mig i arbetet med denna uppsats. Dessa teoretiska utgångspunkter har varit speciellt viktiga när samlingarnas skiftande roll och institutionernas förhållningssätt till dem analyseras. Genom att studera samlingarnas skick, placering och användning kan vissa slutsatser dras kring detta. Dessa perspektiv har också använts i förhållande till bristen på information och intresse för samlingarna. Vad säger det om samlingens kulturella och sociala värden? Pe- arce’s perspektiv har valts ut för att även analysera detta. Samlingarna är idag en del av universitetens kulturarv och det påverkar också de värden som tillskrivs samlingarna. Dessa perspektiv är dessutom extra intressanta då majoriteten av samlingarna består av modeller som är tänkta att utgöra fysiska representationer av matematik. Modellerna kan ses som ett tydligt exempel på Pearce’s idé om att uttryck och idéer är delar av samma sociala konstruktion.
Föremål har en begränsad livstid men denna kan bli mycket längre än våra egna. Detta innebär att föremål har en förmåga att koppla dåtid till nutid och visa på relationen mellan dessa. Föremål har förhållanden med de händelser och personer som skapade dem. Denna idé är en grundläggande förutsättning för museer och kultarvsinstitutioner vid arbete med insamling, bevarande och utställnings- verksamhet.63 Samlingarna på Uppsala universitet och Aalto-universitetet kan ses som det materiella konkreta beviset på forskning och vetenskap som tidigare var aktuell. Föremålen i samlingarna kan kopplas till vetenskapliga upptäckter som förändrade vår syn på världen. Samlingarna kan dessutom, genom sin relation till dåtiden, berätta hur undervisningen gick till, hur universitetet var organiserat och om personerna som använde dem. På det sättet är samlingarna inte bara ett sätt att förstå de vetenskapliga ämnena utan kan berätta minst lika mycket om universitetets historia. Pearces idéer används för att fokusera på universitetet, snarare än mate- matiska vetenskapen.
Pearce ger exempel på hur vårt språk inte alltid räcker till för att beskriva föremål och materiella ting. Hur beskriver man två tröjor med liknande form men med två olika blåa nyanser? Eller ett blommönster? Det är svårt att språkligt be-
61 Pearce, S M (1993) s. 4.
62 Pearce, S M (1993) s. 21.
63 Pearce, S M (1993) s. 24.
skriva dessa föremål med alla detaljer men om vi däremot får se dem så kan vi lätt förstå och kan skilja föremålen åt. Våra sinnen i kombination med kultur har stor påverkan på hur den sociala världen skapas. Pearce menar att den stora klyfta mellan vårt sätta att uppfatta och att språkligt kunna beskriva föremål kan ses som en antydan om att föremål spelar en stor roll för konstruktionen av vår sociala struktur, större än vad vi hittills har velat erkänna. Vår förmåga att producera föremål i vår värld är grundläggande för våra sociala liv.64 Detta perspektiv är intressant i för- hållande till att samlingarna är universitetssamlingar, som var tänkt att användas i forskning och undervisning. Modeller skapades för att tillfredsställa ett visualiseringsbehov inom vetenskaperna.
I boken använder hon sig av ett exempel på hur ett föremål från den naturliga världen tillskrivs kulturella värden. Detta exempel fokuserar kring en bit sten från månen som samlades in i samband med Apollo 17. På månen hade månstenen inget kulturellt värde men väl tillbaka på jorden ställs den ut i en altarliknande monter på National Air and Space Museum i Washington. Månstenen har då placerats i en mänsklig kulturell kontext.65 Detta exempel visar på hur sociala och kulturella värden kan skapas genom att föremål ges en viss kontext. Ett föremåls sociala och kulturella värden kan också förändras över tid. I fallet med universitetssamlingar så finns exempel på detta. Föremål som användes för aktuell forskning eller i undervisning kan numera ses som historiska föremål som visar ett skeende i vetenskapens såväl som universitetets egen historia.
Ovan nämnda perspektiv har använts som analyseringsverktyg i min under- sökning. Genom att se samlingen som uttryck för sociala idéer och värden så kan dra vissa slutsatser kring dess roll på institutionen. Det går att studera hur vi inte- ragerar med föremål för att dra slutsatser kring sociala idéer och förhållningssätt.
Det är viktigt att påpeka att detta kan vara minst lika intressant att studera hur vi inte interagerar med föremål och dra slutsatser kring detta.
Kulturarv
Stefan Bohman diskuterar och definierar begreppet kulturarv i boken Museer och kulturarv (2003) och använder sig av följande definition:
Kultur är de värdesystem grupper av människor delar. Dessa värdesystem avsätter olika kulturuttryck, materiella, som andliga. Somliga av dessa kulturuttryck anses ha speciella symbolvärden och utnämns därför till kulturarv. I praktiken får dessa av oss definierade kul- turarv särskild institutionaliserad omsorg.66
Han menar att samtliga materiella eller immateriella kulturuttryck inte är kulturarv men att de kan bli kulturarv. Han redogör för tre huvudbetydelser av begreppet
64 Pearce, S M (1993) s. 22-23.
65 Pearce, S M (1993) s. 5.
66 Bohman, S (2003) s. 12.
