Vem kan köra alla bilar?
- en visuell analys om hur flickor och pojkar framställs i fyra
barnböcker där fordon har en central roll.
Andrea Ekholm & Lisa Matti
Handledare: Cecilia Rohdén Examinator: Linn Areskoug Institutionen för
pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Självständigt arbete, förskollärarprogrammet 15 hp
Rapport 2016ht02201
1
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att undersöka hur pojkar och flickor framställs visuellt i barnlitteratur där fordon har en central roll. För att uppnå vårt syfte har vi använt oss av frågeställningarna: Vad har personerna på bilderna för kön? Vilka kläder och attribut har flickor respektive pojkar på bilderna? Vad gör flickor respektive pojkar på bilderna i relation till fordon? Som metod har vi valt att göra en kvalitativ bildanalys som även består av en kvantitativ del då vi anser att den första frågeställningen kräver att vi räknar antalet pojkar och flickor i böckerna. Vårt material har bestått av de fyra barnböckerna Axel kör fast, Örnis bilar, Malla cyklar och Jag kan köra alla bilar.
Resultatet av studien visar att det förekommer betydligt fler manliga än kvinnliga karaktärer i böckerna, både som huvud- och bipersoner. De manliga karaktärerna är i kontakt med både fler och större fordon är de kvinnliga och de skildras även som mer aktiva i denna kontakt. Flera av de kvinnliga karaktärerna misslyckas med sina fordonsrelaterade aktiviteter men får hjälp av de manliga karaktärerna som sitter på kunskap inom detta område. Även kläder och andra attribut skiljer sig åt hos de kvinnliga och manliga karaktärerna. Färgen rosa och plaggen kjol och klänning bärs enbart av kvinnliga karaktärer och det är endast män som klär sig i kavaj. Samtliga författare visar tydligt vilket kön karaktärerna har med hjälp av stereotypa kläder eller attribut.
Nyckelord: barnlitteratur, genus, fordon, kön, förskola
2
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 3
1.1 Definition av barnlitteratur ... 4
1.2 Arbetsfördelning ... 5
1.3 Syfte och frågeställningar ... 5
2. Tidigare forskning ... 7
3. Metod ... 12
3.1 Urval ... 14
4. Teoretiska perspektiv ... 16
4.1 Genus ... 16
4.2 Stereotypa könsroller ... 16
4.3 Manliga normen ... 17
4.4 Kläder och färger ... 18
5. Resultat ... 19
5.1 Kön ... 19
5.1.1 Sammanfattning ... 20
5.2 Kläder och attribut ... 20
5.2.1 Huvudpersoner ... 21
5.2.2 Bipersoner ... 22
5.2.3 Sammanfattning ... 24
5.3 Utseende ... 25
5.3.1 Huvudpersoner ... 25
5.3.2 Bipersoner ... 26
5.3.3 Sammanfattning ... 29
5.4 Fordonsrelaterade aktiviteter ... 30
5.4.1 Huvudperson ... 30
5.4.2 Manliga bipersoner ... 32
5.4.3 Kvinnliga bipersoner ... 34
5.4.4 Sammanfattning ... 36
6. Diskussion ... 38
6.1 Vad har personerna på bilderna för kön? ... 38
6.2 Vilka kläder och attribut har flickor respektive pojkar på bilderna? ... 39
6.3 Vad gör flickor respektive pojkar på bilderna i relation till fordon? ... 40
6.4 Slutsats ... 41
7. Referenslista ... 43
3
1. Inledning
När vi skulle välja område till vårt självständiga arbete kom vi snabbt fram till att vi ville fördjupa oss inom ämnet genus. Vi anser att vi, under utbildningen, bara skrapat på ytan till ämnet men inte lärt oss tillräckligt. Att arbeta med genus, jämställdhet mellan könen och att motverka traditionella könsroller är inget man kan välja bort som förskollärare, utan det är ett krav som lyfts fram i läroplanen. I läroplanen står det bland annat följande:
Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller (Lpfö98, rev. 2016 s. 5).
När vi hade valt genus som ämne var nästa steg att mer specifikt bestämma oss för vad vi ville undersöka inom detta område. Relativt snabbt kom vi fram till att vi ville göra en studie på barnlitteratur utifrån ett genusperspektiv då vi båda har lagt märke till hur könsstereotypa böckerna ute på förskolorna kan vara. Gällande litteratur och högläsning i förskolan går det inte att finna något konkret mål i läroplanen men vi anser att följande tre mål går att arbeta mot med hjälp av just läsning: “Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen” (Lpfö98, rev. 2016, s. 7) och “Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv” (Lpfö98, rev. 2016, s. 10) samt
“Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra” (Lpfö98, rev. 2016, s. 10). Vi har även personliga erfarenheter av att högläsning ses som en viktig och prioriterad aktivitet i många förskolor.
Att litteratur har påverkan på barn i förskoleåldern påvisar Kåreland och Lindh-Munther (2005, s. 126) i sin studie där de refererar till Peterson och Lach (1990) som menar att barnböckers framställning av kön och genus samt deras förmedlande av vad som är
feminint och maskulint kan vara betydande för barnens uppfattning av världen. En bok kan således ge barnen instruktioner för hur man ska vara som flicka respektive pojke och den
4
kan även bidra med att ge dem föreställningar om vad de kan bli som vuxna beroende på vilket kön de har. Med detta i åtanke anser vi att det är av stor vikt att förskollärare och övrig personal på förskolan funderar över vad de vill att böckerna i deras verksamhet ska förmedla till barnen.
Vårt material består av fyra stycken bilderböcker för barn, som vi kommer presentera närmare under avsnittet metod. Dessa böcker har vi analyserat utifrån ett genusperspektiv för att se hur pojkar och flickor framställs rent visuellt. Att enbart studera hur pojkar och flickor framställs i ett antal slumpvis utvalda barnböcker ansåg vi var för brett, så för att smalna av det valde vi att studera och analysera hur de olika könen framställs i böcker där fordon har en central roll. Vi ville ta reda på om våra erfarenheter av att det bara är pojkar som har huvudrollerna i sådana böcker stämmer eller om vi kunde finna något oväntat i våra utvalda böcker. Vi ville även titta på hur pojkar och flickor porträtteras rent
utseendemässigt samt vilka kläder de bär.
1.1 Definition av barnlitteratur och bilderböcker
Ett vanligt missförstånd är att barnlitteratur är en egen genre men Nikolajeva (2004, s. 13) menar att ett sådant tankesätt ignorerar barnbokens variation. Barnlitteratur kan inte heller definieras utifrån sina läsare på samma sätt som viss annan litteratur och det går inte heller att påstå att all litteratur om barn är barnlitteratur. Nikolajeva (2004 s. 15) väljer istället att definiera barnlitteratur som “litteratur skriven, publicerad, marknadsförd och behandlad av experter med barn som dess huvudsakliga publik”. Lennart Hellsing (1999, s. 26) menar att barnlitteraturen, socialt sett, är ett uppfostringsmedel med ett antal olika uppgifter varav en är “att orientera barnet socialt, det vill säga bygga upp önskvärda föreställningar om den enskildes förhållande till sin omgivning - berätta om relationer mellan oss människor”. En bilderbok är unik på så sätt att den kombinerar den verbala kommunikationen med den visuella och därmed förmedlar information på ett annat sätt än exempelvis en berättelse (Nikolajeva, 2000, s. 11). Nikolajeva (2000, s. 12) menar att texten i bilderböcker har som primär uppgift att berätta medan bildens funktion är att beskriva. En bild kan ge
information om en person som i text skulle kräva många ord att beskriva och bilderböcker har därmed möjlighet att skapa en större förståelse för läsaren då man med hjälp av bilder kan visa bipersoner, föremål och djur som man väljer att inte nämna i texten (Nikolajeva, 2000 s. 140). Även om texten ger en beskrivning om personerna i boken är det från
5
bilderna vi får de viktigaste detaljerna (Nikolajeva, 2000 s. 145) Nikolajeva påstår även att man vid läsandet av en bilderbok antingen inleder med att läsa texten eller bilden och att det, oavsett vad man börjar med, skapas förväntningar på den andra delen. Eftersom man pendlar mellan text och bild blir förståelsen hela tiden djupare och bredare och den fördjupas även då man läser om en bok på nytt (Nikolajeva, 2000, s. 13).
1.2 Arbetsfördelning
Vi har tillsammans diskuterat uppsatsens struktur och vad vi vill ska finnas med i dess olika delar för att sedan dela upp skrivandet. Andrea har skrivit inledningen och den del som definierar barnlitteratur med undantag för delen som tar upp bildens betydelse, vilken är skriven av Lisa. Under tidigare forskning har Andrea skrivit den korta inledningen och sammanfattat texterna av Kåreland (2005a), Kåreland och Lindh-Munther (2005),
Hamilton, Anderson, Broaddus och Young (2006), Kortenhaus och Demarest (1993) samt Anderson och Hamilton (2005), medan Lisa har sammanfattat de resterande fem. Syfte och frågeställning ansåg vi var viktigt att formulera och skriva tillsammans. Den första delen av metoden, förutom det sista stycket, är skriven av Andrea och det avslutande stycket samt urvalet är skrivet av Lisa. Av våra teoretiska perspektiv skrev Lisa om genus, stereotypa könsroller och manliga normen och Andrea skrev om kläder och färger. I resultatet har Andrea skrivit inledningen och därefter delade vi upp böckerna så att Lisa skrev om Jag kan köra alla bilar och Malla cyklar medan Andrea skrev om Örnis bilar och Axel kör fast. Lisa skrev de sammanfattande diskussionerna samt inledningarna på områdena Kön och Kläder och Andrea sammanfattande och skrev inledningar på Utseende och Fordonsrelaterade aktiviteter. I diskussionen skrevs inledningen och de två
efterföljande styckena av Lisa. Stycket om karaktärernas kläder och andra attribut skrevs av Andrea, med vissa tillägg av Lisa. Andrea skrev även stycket om de fordonsrelaterade aktiviteter. Uppsatsens avslutande stycke skrevs av Lisa.
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka hur pojkar och flickor framställs visuellt i barnlitteratur där fordon har en central roll. För att undersöka detta har vi formulerat tre frågeställningar som ska hjälpa oss att uppnå vårt syfte.
6
Frågeställningar
• Vad har personerna på bilderna för kön?
• Vilka kläder och attribut har flickor respektive pojkar på bilderna?
• Vad gör flickor respektive pojkar på bilderna i relation till fordon?
7
2. Tidigare forskning
Att undersöka hur genus framställs i barnböcker har vi upptäckt är relativt vanligt, men vilken infallsvinkel och syfte man har med sin studie skiljer sig åt. Vi fann ett flertal olika studier men kunde inte hitta någon som fokuserade på hur pojkar och flickor framställs i barnböcker där just fordon har en central roll. Nedan kommer vi redogöra för tio olika studier som skiljer sig åt men ändå befinner sig inom områdena genus och barnlitteratur.
Varför vi valde just dessa studier var då vi ansåg att de var intressanta för vårt syfte. Vår tanke var att bara använda svenska studier men i brist på tillräckligt många sådana valde vi att även använda oss av utländska studier.
I studien av Lena Kåreland (2005a) undersöker hon fyra välkända bilderböcker om
förmänskligade grisar utifrån ett genusperspektiv. Två av böckerna handlar om grispojken Benny och de resterande två om grisflickan Malla. I sin analys menar Kåreland (2005a, s.
50) att flickgrisen Malla framställs som en hjälpfröken som värderar intimitet och närhet högt medan pojkgrisen Benny är en rebell som tycker det är viktigt med frihet och handlingsutrymme. Malla skildras som en anpassningsbar flicka som vill vara andra till lags samtidigt som Benny är busig och bråkig. Hon finner bara ett överskridande av genusnormerna vilket är i en scen där Benny tvättar sitt gosedjur Lillnöffe, men utöver det finns det inget mer exempel på gränsöverskridande beteende.
I en studie av Kåreland och Lindh-Munther analyseras böcker som, enligt enkäter, intervjuer och litteraturdagböcker, faktiskt används ute på förskolorna. Kåreland och Lindh-Munther granskar framförallt hur kvinnligt och manligt gestaltas och i hur stor mån karaktärerna agerar enligt rådande könsstereotyper eller om det finns exempel på
avvikelser från dessa (Kåreland, 2005b, s. 19). När de sammanfattade sin analys kom de fram till att det finns en mängd olika böcker i förskolan. Barnen får möta böcker som utspelar sig på flera olika platser och i olika kulturer och tidsepoker. Flickor och pojkar intar en mängd olika positioner i böckerna men det är trots detta betydligt fler böcker som följer genusmönstret än som bryter mot det (Kåreland & Lindh-Munther, 2005, s. 150).
I en studie som har gjorts av Mia Österlund (2008, s. 97) undersöker hon skildringen av flickor i Pija Lindenbaums Gittan-böcker. Böckerna som hon undersöker är Gittan och
8
gråvargarna (2000), Gittan och fårskallarna (2001) samt Gittan och älgbrorsorna (2003).
Syftet med studien är att finna ett återkommande mönster som används för att skapa starka flickkaraktärer. I boken Gittan och gråvargarna framställs Gittan som modig och stark blandat med en blygsamhet som oftast är kopplad till typiskt feminint beteenden. Gittan bär unisexkläder då endast den röda färgen kan tolkas som en typisk flickfärg. Hon intar dessutom en vuxenroll då hon är den som vet mest och bestämmer medan vargarna, trots sin maskulinitet, uttrycker rädsla för att klättra i träd. Österlund (2003, s. 108) kommer bland annat fram till att Lindenbaum i Gittan-trilogin har lyckats skildra en flicka som både är modig och känslosam utan att falla över till omvända genusroller.
Anna Grettve (2008, s. 28) undersöker i sin studie två olika barnberättelser med syfte att uppmärksamma hur kläderna bidrar till personernas klass- och genustillhörighet. De
böcker hon undersöker är Sophie Bolanders Minas röda klänning från 1800-talet och Carin Wilkes Tilda med hallonsaft och tjejkraft från början av 2000-talet. I Minas röda klänning får läsaren snabbt förståelse för att klänningen är något negativ som ställer till problem i Minas umgänge. Bolader visar Minas klass- och genusskapande genom beskrivningar av kläderna. Handlingen i Tilda med hallonsaft och tjejkraft grundar sig i tjejernas rosa klänningar och kraften de får från dem. I Bolanders text handlar det om att ta avstånd från den färgglada klänningen med dess fåfänga och statusjakt medan det i Wilkes text snarare handlar om att återerövra den rosa klänningen och ge den en positiv betydelse i form av handlingskraft och mod (Grettve, 2008, s. 29-36).
En studie gjord av Hamilton, Anderson, Broaddus och Young (2006, s. 759) syftar till att analysera vilka stereotypa könsroller som framkommer i de 200 mest sålda bilderböckerna för barn. Först och främst tittar de på karaktärernas uppföranden, inställningar och
personligheter men även på förhållandet mellan författarens och karaktärernas kön. I resultatet kommer de bland annat fram till att kvinnliga karaktärer fortfarande är
underrepresenterade i bilderböcker och att nästan dubbelt så många böcker hade manliga huvudroller som kvinnliga (Hamilton et al., s. 763). För de kvinnliga huvudrollerna var det mer än tre gånger så vanligt som för manliga huvudrollerna att bete sig vårdande och omhändertagande. De kvinnliga karaktärerna befann sig dessutom mer inomhus än utomhus till skillnad från männen som förekom mer ute än inne. Både manliga och kvinnliga karaktärer var mer aktiva än passiva men det var ändå en viss skillnad mellan könen då männen var aktiva i 86 procent av bilderna medan motsvarade siffra för
9
kvinnorna var 79 procent (Hamilton et al., s. 761). Hamliton et al. (2006, s. 761) tittar även på de olika könens sysselsättningar och fann att de flesta var traditionella och i linje med rådande normer för både män och kvinnor.
Angela M. Gooden och Mark A. Gooden (2001, s. 93) undersöker i sin studie 83 bilderböcker från perioden 1995-1999 med syftet att granska hur könsroller framställs i dessa böcker. De kommer bland annat fram till att det förekommer betydligt fler manliga än kvinnliga karaktärer i böckerna men att de kvinnliga karaktärerna framställs i fler roller än männen. De flesta kvinnorna illustrerades som mamma, farmor, tvätterska och andra typiskt traditionella kvinnoroller, men även som läkare, kockar och leverantörer. Generellt hade de manliga karaktärerna i bilderböckerna sällan hand om barn eller matinköp och sågs aldrig ägna sig åt några hushållssysslor. En pojke var däremot närvarande vid en tebjudning och en annan hjälpte till med tvätten. Flickorna i böckerna klädde ut sig till pilot, ambulansförare, dykare och andra icke traditionella yrken (A. Gooden & M. Gooden, 2001, s. 95-96). Även om det finns en framväxt av icke traditionella egenskaper och roller av kvinnor och män, är män fortfarande dominerande i barnens bilderböcker (A. Gooden &
M. Gooden, 2001, s. 96).
I en studie som handlar om stereotypa könsroller analyserar Kortenhaus och Demarest (1993, s. 219) 150 barnböcker för att se om stereotypa könsroller är lika vanligt nu som för femtio år sedan samt om förekomsten av kvinnor och män och framställningen av deras karaktärer har förändrats. De har valt att analysera böckerna utifrån de fem följande kategorierna: titlar, centrala roller, bilder, djur samt djur och människor. De kommer fram till att diskriminering utifrån kön gradvis minskat mellan år 1940-1970 men att denna trend sedan avtog på 1980-talet. Fram till 1970-talet gick det tre till fem manliga karaktärer på varje kvinnlig karaktär i samtliga kategorier, men på 1970-talet hade det minskat till två män för varje kvinna (Kortenhaus & Demarest, 1993, s. 224-225). Aktiviteterna som barnen i böckerna utförde visade sig vara väldigt könsstereotypa, särskilt i den tidiga litteraturen men i samtliga decennier dominerar män de aktiva beteendena medan kvinnor är betydlig mer förekommande än män i de passiva och beroende rollerna (Kortenhaus &
Demarest, 1993, s. 226). I sin slutsats kommer de fram till att sexismen i barnböcker har minskat och att vi närmar oss jämställda förhållanden mellan de olika könen. Det finns dock fortfarande skillnader i pojkar och flickors aktiviteter och egenskaper men de var som
10
allra tydligast mellan 1940-1960. De kommer även fram till att mängden kvinnliga karaktärer i barnböcker har ökat med tiden (Kortenhaus & Demarest, 1993, s. 229-230).
I en studie gjord av Anderson och Hamilton (2005, s. 145) undersöks framställningen av mammor och pappor i 200 berömda bilderböcker för att se om männen är stereotypt framställda som frånvarande eller odugliga föräldrar. I samtliga undersökta böcker fanns det 128 mammor och 95 pappor. Barnen i böckerna nämnde sin mamma mer än dubbelt så många gånger som sin pappa (Anderson & Hamilton, 2005, s. 147). Mammorna var mycket oftare porträtterade som vårdande och omhändertagande mot barnen oberoende av barnens ålder medan papporna varken sågs pussa eller mata sina barn (Anderson &
Hamilton, 2005, s. 148). Något som förvånade Anderson & Hamilton (2005, s. 148) var att mammorna skällde mer på barnen än vad papporna gjorde. Skillnaden var dock inte
jättestor då det generellt inte förekom särskilt mycket skäll i böckerna. Mammorna visade övergripande mer känslor än papporna men att de uttryckte mer sorg och glädje än
papporna var något som Anderson och Hamilton hade väntat sig. Sammanfattningsvis menar Anderson och Hamilton (2005, s. 149) att resultatet stämmer överens med de stereotypa föräldrarollerna med den slöa och icke tillgivna pappan och den
omhändertagande mamman. Det enda som gick utanför könsrollerna var som tidigare nämnt att mammorna skällde mer på barnen än vad papporna gjorde.
Crabb och Bielawski (1994, s. 69) har i sin studie undersökt hur kön framställs genom olika typer av material och artefakter i prisbelönta barnböcker som är publicerade under perioden 1937-1989. I resultatet kommer de bland annat fram till att en större andel kvinnliga karaktärer visades i samband med hushållsartefakter och att detta mönster av könsmarkering inte har förändrats under den 53-åriga perioden som de har undersökt (Crabb & Bielawski, 1994, s. 76). Artefakter och material som är utanför hushållet används främst för att karaktärisera män i böckerna. Detta har däremot ändras med tiden då även män har blivit representerade tillsammans med hushållsarbete (Crabb & Bielawski, 1994, s.77).
En studie av Hosseinpour och Afghari (2016, s. 113) handlar om att analysera 50 populära persiska folksagor för barn med syfte att identifiera och analysera könsfördelning i titlar, centrala roller och texternas innehåll. De undersöker även traditionellt kvinnliga och manliga stereotyper baserat på ett kodningsschema. Resultatet i studien visar på en jämlik
11
könsfördelning i titlarna och även i de centrala rollerna. De finner dock en skillnad mellan det totala antalet kvinnliga och manliga karaktärer då de kvinnliga karaktärerna var underrepresenterade i berättelserna. Resultatet visar också att kvinnorna var mer
representerade som sexobjekt och attraktiva på grund av deras utseende medan de manliga karaktärerna var mer representerade som oberoende, rationella, starka, sexuellt aggressiva och attraktiva på grund av deras prestationer (Hosseinpour & Afghari, 2016, s. 115).
12
3. Metod
Vi valde att göra en bildanalys för att undersöka hur flickor och pojkar visuellt framställs i fyra olika barnböcker där fordon har en central roll. Anledningen till att vi valde att
analysera just bilderna är för att det är vad barnen ser. Vi har själva erfarenhet av att barn, både vid högläsning och när de själva bläddrar i böcker, fokuserar mer på bilderna än texten då de flesta inte lärt sig läsa än. Vi har också en uppfattning av att barn gillar att peka och berätta om vad de ser på bilderna.
En metod i en studie kan antingen vara kvalitativ eller kvantitativ, men vi valde att
kombinera båda metoderna. Den största skillnaden metoderna emellan är att en kvantitativ metod omvandlar information till siffror och skapar statistik medan kvalitativa metoder handlar om forskarens uppfattning eller tolkning av informationen (Holme & Solvang, 1991, s.76). Eftersom vi valde att analysera samtliga bilder för att se hur de olika könen framställs blev vår undersökning dels kvalitativ men den blev även kvantitativ då vi dessutom valde att räkna antalet manliga och kvinnliga karaktärer i böckerna. Störst fokus låg dock på den kvalitativa delen.
Vid en bildanalys räcker det inte med att titta på bilderna och beskriva vad man ser, utan man behöver använda sig av en förutbestämd metod för att kunna tolka och tala om
bilderna (Eriksson & Göthlund, 2012, s. 19). Ahlner Malmström (1991, s. 30) har utvecklat en metod för bildanalyser som består av följande tre steg:
1. Beskrivning: I steg nummer ett beskrivs det som syns på bilden men även vilka känslouttryck som förmedlas. Här anges färg - färgytor, form - formkontraster, linje - volym, ljus - skugga/mörker, rörelse, djup och kompositionen i sin helhet.
2. Association: Steg nummer två handlar om associationer och vad man personligen associerar till bilden. Associationer kan antingen vara kulturbundna eller privata och de senare handlar till exempel om vad som tänks när man ser bilden eller vad bildskaparen har tänkt när denne skapade den. Kulturbundna associationer kan exempelvis vara symboler och myter.
3. Djupare mening: Det tredje och sista steget innebär att bilden sätts in i sitt tidstypiska sammanhang och på så vis får fram en djupare mening med den.
13
I vår studie har vi enbart använt oss av steg ett och två i Ahlner Malmströms modell eftersom vi ansåg att det tredje steget inte bidrog till att besvara våra frågeställningar. I resultatet har vi använt oss av Ahlner Malmströms första steg då vi specifikt tittat på vilket kön personerna har, vad karaktärerna har för kläder och vilken färg dessa kläder har, men även vilka fordonsrelaterade aktiviteter personerna utför. I steg två, som vi främst har använt i diskussionen, applicerade vi våra egna erfarenheter, tankar och associationer för att bland annat diskutera på vilket sätt pojkar och flickor framställs, om det är någon skillnad mellan pojkarnas och flickornas kontakt med olika fordon samt anledningar till varför det är så. Det har hänt att vi även har använt oss av steg två i resultatet då vi gjort antaganden utifrån egna tankar och erfarenheter.
Vi valde att enbart analysera bilderna och inte texterna men trots detta läste vi ändå texten och tog stöd i den för att få reda på om personer på bildernas kön nämns i texten. Ett dilemma som annars hade kunde uppstå är att vi hade behövt göra antaganden om vilka kön personerna på bilderna har vilket skulle kunna leda till att vi hade felkönat
karaktärerna och att resultatet därför blivit felaktigt. Gällande de bipersoner vars pronomen inte nämns i texten, har vi dock fått göra antaganden om kön. Dessa antaganden har vi baserat på våra egna stereotypa föreställningar om hur en kvinna respektive man ska se ut och klä sig.
Själva analysen inleddes med att vi var för sig gick igenom samtliga böcker med fokus på våra tre frågeställningar och det första steget i Ahlner Malmströms modell. Vi skrev ner allt vi såg som gick in under frågeställningarna och efter att vi själva hade analyserat böckerna gick vi sedan igenom en bok i taget tillsammans och sammanställde samt gjorde tillägg på våra anteckningar. Varför vi valde att först analysera själva och sedan
tillsammans var för att upptäcka så mycket som möjligt och få in två olika synsätt på samma bok. Under vår kvantitativa del i studien räknade vi antalet manliga och kvinnliga karaktärer med hjälp att ett avprickningsschema som vi själva gjort. Vi skrev ner man, kvinna och neutral som olika kategorier. När vi såg en kvinnlig karaktär på bilden ritade vi ett streck under kategorin kvinna och när karaktären var manliga ritade vi ett streck under kategorin man. När vi såg en person som vi inte kunde uppfatta könet på ritade vi ett streck under kategorin neutral. När vi var klara med en bok sammanställde vi schemat som visade hur många manliga respektive kvinnliga samt neutrala karaktärer som fanns i den boken.
14
På samma sätt har vi räknat hur många manliga respektive kvinnliga karaktärer som på ett eller annat sätt är i kontakt med ett fordon.
3.1 Urval
Som blivande förskollärare bestämde vi oss för att analysera böcker vars målgrupp är barn i förskoleåldern. Varför vi valde att analysera barnböcker inom temat fordon var då vi utifrån egna erfarenheter har märkt att det oftast bara är pojkar i barnböcker med en handling som innehåller bilar, traktorer, lastbilar eller andra fordon. Vi valde att
analyserade böcker med olika utgivningsår eftersom vi har märkt att förskolor inte bara har de modernaste böckerna i sina bokhyllor. Kåreland och Lindh-Munther (2010, s. 55) refererar dessutom till Asplund Carlsson (1993) som också menar att nyare barnböcker haft svårt att ta sig in bland den äldre litteraturen vilket kan vara en anledning till att det finns en blandning av äldre och nyare böcker på förskolorna. Att bara analysera nya böcker skulle således inte spegla hur det ser ut i verksamheterna.
Urvalet inleddes med att vi slumpvis valde ut ett antal barnböcker inom temat fordon.
Därefter valde vi bort de böcker med enklare bilder, pekböcker och böcker som vi ansåg gick utanför vårt tema. De böcker vi slutligen valde är följande:
Malla Cyklar av Eva Eriksson (2003). I boken får man följa med grisen Malla och hennes mormor som är ute och cyklar. Malla har till en början lite svårt att cykla då hon har en tendens att krocka med saker. När Malla plötsligt råkar cykla in i körskoleläraren ramlar hon och blir ledsen, men körskoleläraren berättar för Malla hur man ska göra för att
undvika att köra in i saker. Malla övar och övar och efter det krockar hon inte en enda gång till. Nu cyklar hon till och med bättre än sin mormor.
Carl Johan De Geer och Jan Lööfs bok Örnis bilar (1994). Boken handlar om pojken Örni.
I Örnis nya telefon ringer det folk som behöver hjälp med diverse saker och han får bland annat hjälpa brandmännen att köra brandbilen och släcka branden i kiosken. Örni tar kommando och ropar: “ut med slangen och sätt på vattnet”. Han får därefter hjälpa bilmekanikern som behöver hjälp med att köra sin bärgningsbil. Bilar har krockat och överallt står det arga människor och skriker på Örni att hjälpa dem. Efter att ha hjälpt två arga personer med deras bilar blir han så trött att han går hem och sover.
15
Axel kör fast som är skriven av Martin Vårdstedt och Göran Uggla (1997). Boken handlar om Axel som fastnar i leran med sin trehjuling. Axel ropar på sin syster som försöker dra loss den med sin cykel men även den fastnar i leran. Nästa person som försöker är Erik med sin moped men den fastnar också och så fortsätter det ända tills Ulf kommer och hjälper till med sin stora lyftkran. Ulf lyckas med hjälp av lyftkranen dra upp samtliga fordon. Han drar dock lite för hårt, vilket resulterar i att alla fordon kör in i varandra med ett stort brak. Alla utom Axels trehjuling.
Karin Nymans och Tord Nygrens bok Jag kan köra alla bilar (1999). Boken handlar om pojken Kalle som kan köra ett flertal olika bilar. Kalle kör bland annat en Polo som han måste tanka och en Volvo som han måste parkera på skolgården då den inte får plats i garaget. Han kör dessutom en Renault, en Scania, en röd Golf samt en blå Saab som han behöver tvätta. Vid ett tillfälle i boken frågar Kalle sin mamma om hon vill sitta med i bilen för att se hur man gör när man kör och vilka knappar man ska tycka på. I slutet av boken sitter mamma och Kalle vid köksbordet och leker med alla Kalles leksaksbilar.
16
4. Teoretiska perspektiv
Under detta avsnitt beskrivs de teoretiska perspektiv som sedan kommer användas i diskussionen. Vi har valt att utgå ifrån teorierna om genus, stereotypa könsroller, manliga normen samt kläder och färger.
4.1 Genus
Begreppen inom genusforskning har varierat under tidens gång och det var främst inom kvinnoforskningen under 1970-talet som begreppet genus började användas. Sedan dess har genus varit ett centralt begrepp inom debatter och dagens forskning (Tallberg Broman, 2002, s. 25). Ordet genus är en översättning från det engelska ordet gender som i sin tur kommer från latin och betyder slag, sort, släkte, kön (Hirdman, 2003, s. 11-12). Begreppet genus och genusvetenskapen har tagit över det som tidigare kallades kvinnoforskning eller jämställdhetsforskning och ordet genus är inte bara ett grundbegrepp inom
jämställdhetspolitiken utan också inom skolväsendets samtliga läroplaner (SOU, 2006 s.
156). Fagerström och Nilson (2008, s. 7) skiljer på orden kön och genus, och menar att kön är något biologiskt betingat medan genus är något socialt och kulturellt. Även John och von Sabljar (2009, s. 24) beskriver genus som det socialt konstruerade könet som framställs genom normer och föreställningar om hur kvinnor och män anses vara och handla. Tallberg Broman (2002, s. 25-26) anser att genus kan framställas på olika sätt beroende på plats, situation och sällskap och menar därför att skolan, lärare och pedagoger är viktiga aktörer när det gäller att forma genus. Genusteoretikern Judith Butler (1990, refererad i Fagerström & Nilsson, 2008, s. 16) menar att vi från den första stund vi blir uttalade som pojke eller flicka lär oss agera vårt kön. I samband med att vi lär oss hur samhället fungerar får vi också en förståelse för vad det innebär att vara kvinna respektive man och börjar således även bete oss därefter.
4.2 Stereotypa könsroller
Att dela in saker och ting i fack är något vi människor gör för att göra det enklare för oss och för att skapa en slags struktur. Av samma anledning delar vi även in mänskligheten i två kön; man och kvinna (Nihlén & Nilsson, 2006, s. 9). Redan vid födseln bemöts barn olika beroende på vilket kön de har och de placeras omedelbart i ett särskilt fack utifrån
17
det. Som en följd av detta tilldelas barn egenskaper utifrån kön och behandlas olika beroende på om de är flickor eller pojkar (Gens, 2002, s. 8-9). Hirdman (2003 s. 84) sammanfattar ordet stereotyp som “en styrd överenskommelse av könets gemensamma sammandragande med åtskilda förpliktelser, skyldigheter och rättigheter”. Nikolajeva (2000 s. 143, 167) menar att vi har visuella stereotyper om hur flickor och pojkar ska se ut.
Hon påstår därför att det är relativt lätt för författare att porträttera personer som flickor eller pojkar, kvinnor och män i böcker. När personer i barnböcker är djur eller föremål blir situationen genast besvärligare för författaren eller illustratören då de tvingas framhäva könet genom kläder, frisyrer och liknande. Många författare undviker istället genusfrågan genom att använda sig av djur eller föremål.
4.3 Manliga normen
Hirdman (2003, s. 60, 62) menar att när kvinnor jämförs med män, jämförs dem med en norm, normen om att vara människa. Denna norm handlar om en nedärvd kulturell självklarhet om vad som anses normalt. Att göra genus är att göra skillnad mellan könen och därmed också hålla isär dem. Om en kvinna går över genusgränsen möts hon med beröm och kommentarer som “Du kör bil som en riktig man”, men om en man skulle göra samma sak skulle han bli hånad och förnedrad (Hirdman, 2003, s. 67). Detta genusmönster gör att vi får en social hierarki och isärhållning i samhället och det kallar Hirdman (2003, s.
75) för genussystemet. Genussystemet, eller könsmaktsystemet som Thomsson (2003, s.
36) väljer att kalla det, handlar om att vara kvinna respektive man i ett mansdominerat samhälle som är ordnat efter vilket kön man har. I detta system är män högre satta än kvinnor och får även mer resurser och makt. Thomasson (2003, s. 36) tar upp att det finns ett oskrivet kontrakt mellan kvinnor och män om att män är högre rankade och mer värda än kvinnor och således beter sig därefter. De menar även att kvinnor är det andra könet och därför kommer i andra hand och att det är detta som genomsyrar hela könsmaktsystemet.
Könsmaktsystemet handlar enligt Thomsson (2003, s. 38) om samhällets uppbyggnad som bygger på att ingen ifrågasätter det faktum att män är överordnade och kvinnor
underordnade och att män till exempel har högre position och lön än kvinnor i arbetslivet.
Dessa orättvisor grundar sig på strukturen som bygger upp vårt samhälle som i sin tur styrs av oss som lever i samhället.
18
4.4 Kläder och färger
I boken Rosa: den farliga färgen diskuterar Fanny Ambjörnsson (2011, s. 9) färger ur ett kulturvetenskapligt perspektiv, vilket innebär att hon ser på färg som ett kulturellt fenomen som får mening i samspel mellan människor. Hon menar bland annat att färger
kommunicerar vem man är och att de olika färgerna har skilda betydelser beroende på i vilket samhälle och vilken tid man befinner sig. Fokus i hennes bok ligger på färgen rosa som idag ses som en markering för kvinnlighet. Ambjörnsson (2011, s. 34) refererar till designhistorikern Penny Sparke (1995) som menar att kvinnligt kodat nedvärderas och ses som mindre seriöst jämfört med manlig smak och estetik, vilket just färgen rosa är ett exempel på. Utifrån detta drar Ambjörnsson (2011, s. 35-36) slutsatsen att om en kvinna vill bli tagen på allvar bör hon undvika färgen rosa, vilket innebär att det manliga
överordnas det kvinnliga och att det blir kvinnan som behöver åtgärdas. Ambjörnsson (2011, s. 44) finner även samma mönster i de intervjuer hon gjort med ett antal föräldrar, att det är flickorna som ska kläs annorlunda för att kunna ta plats medan att klä om pojkarna i typiska flickkläder upplevs som förlöjligande. Vidare lyfter hon fram
människans föreställningar om hur en riktig kvinna och man bör vara och rädslan att en pojke ska misstas för att vara en flicka eller möjligtvis homosexuell på grund av att han närmar sig det kvinnligt kodade (Ambjörnsson, 2011, s. 45). Flera forskare menar att barn använder färger och särskilt färgen rosa, som tydliga genusmarkörer. Detta gör att många pojkar tar avstånd från den kvinnligt kodade färgen, för att visa att man är en pojke och inte en flicka (Ambjörnsson, 2011, s. 61). Ambjörnsson (2011, s. 62) noterar i sin studie att pojkar uttryckte sig negativt om just färgen rosa, men hon hörde aldrig något barn uttrycka sig negativt om manligt kodade färger eller andra företeelser.
Ulla Brück (2005, s. 11) förklarar att kläder är den viktigaste rekvisitan för att presentera kön på teater men att klädvalen bygger på stereotyper som finns i samhället och som man behöver känna till för att förstå. Sanningen är den att vi i västvärlden egentligen inte känner igen en person som en man eller kvinna beroende på klädseln, då tröja och jeans är vanligt hos båda könen, men vi vet vilka stereotyper som finns och kan således förstå vilka kön personerna i teaterföreställningen ska föreställa.
19
5. Resultat
I avsnittet resultat kommer vi redogöra för vad vi ser på böckernas bilder utifrån de fyra temana kön, kläder, utseende och fordonsrelaterade aktiviteter, vilka är i linje med våra frågeställningar. Vi kommer använda oss av det första steget i Ahlner Malmströms tidigare beskrivna modell som innebär att beskriva det man ser. Vi har valt att ha en särskild
underrubrik för vad vi ser hos huvudpersonerna och en för vad vi ser hos bipersonerna.
Temat kön har dock inte dessa underrubriker, utan där beskrivs både huvudpersonen och bipersonerna under samma rubrik. Efter varje tema har vi valt att skriva en sammanfattning där vi sammanställer vad vi har sett i de olika böckerna för att finna likheter och skillnader.
5.1 Kön
I det här avsnittet har vi tittat på vad huvud- och bipersonerna i böckerna har för kön, men även hur många av huvud- och bipersonerna som är manliga, kvinnliga samt neutrala.
I boken Jag kan köra alla bilar är huvudpersonen en pojke. Detta framgår i texten då författaren benämner personen som “han” och
“Kalle”. Totalt syns 29 personer på bilderna i boken och utav dem är 18 manliga och 11 kvinnliga.
I boken Malla cyklar är huvudpersonen en flicka. Detta förstås då författaren skriver ”hon” men även på bilderna då Malla klär sig stereotypt flickigt. I boken syns också fem kvinnliga bipersoner och en manlig men även två bipersoner där könet inte framgår. I texten presenteras de som ”några” och ”dem” och i bilderna finns det inte något som gör att någon av dem skulle framställs mer som en flicka eller pojke.
Bild 1. Kalle.
Nyman & Nygren (1999)
Bild 2. Malla. Eriksson, (2003)
20
I boken Axel kör fast är huvudpersonen en pojke vid namn Axel.
Att han är en pojke kan förstås utifrån namnet och att han benämns med pronomenet han. Utöver Axel förekommer det ytterligare fyra manliga samt två kvinnliga karaktärer i boken.
Boken Örnis bilar handlar om en pojke vid namn Örni. På den första sidan får vi veta att det är en pojke då pronomenet som används är han. I boken förekommer det en stor mängd övriga personer där en del pratar och bidrar till bokens handling men några bara syns i bakgrunden. Av samtliga karaktärer som syns i boken är 64 manliga och nio kvinnliga och den första kvinnliga karaktären syns inte förrän på bokens tionde bild.
5.1.1 Sammanfattning
Sammanfattningsvis är manliga karaktärer överrepresenterade i böckerna både som huvud- och bipersoner. Av de fyra analyserade böckerna är endast huvudpersonen Malla i boken Malla cyklar en flicka. Malla cyklar är också den enda boken där det förekommer fler kvinnliga än manliga karaktärer. I de resterande tre böckerna är de manliga karaktärerna nästan dubbelt så många fler än de kvinnliga. Malla cyklar sticker även ut på så vis att den innehåller två karaktärer som vi inte kan fastställa könet på. Förutom dem råder det inga oklarheter om huruvida de övriga karaktärerna på bilderna är flickor eller pojkar.
Karaktärernas könstillhörighet framhävs främst genom deras kläder och frisyr men även genom texterna.
5.2 Kläder och attribut
I detta avsnitt tittar vi på karaktärernas kläder och övriga attribut. Vi har mer specifikt tittat på vad pojkarna och flickorna har för klädesplagg och vilka färger de har på kläderna men även vad de har för skor och om de har någon huvudbonad. Här undersöker vi också om personerna har något utmärkande attribut så som smycken, glasögon och övriga
accessoarer.
Bild 3. Axel.
Vårdstedt & Uggla (1997)
Bild 4. Örni.
De Geer & Lööf, (1994)
21
5.2.1 Huvudpersoner
Kalle som är huvudperson i Jag kan köra alla bilar har olika kläder på nästan varje bild. På den första bilden har han blå keps, röd tröja, blåa hängslen och blåa gummistövlar, på den andra bilden har han en grön tröja och på bild nummer tre en blå/vit-randig tröja. På den fjärde bilden där Kalle är synlig har han en blå tröja och på den femte bilden har han röda shorts, en gul tröja och röda stövlar.
I boken Malla cyklar har Malla på sig en blå klänning. När hon sitter på cykeln har hon även en orange hjälm. Förutom det har Malla ett antal plåster på huvudet, armbågarna och knäna. Klänningen och plåstren har hon på sig under hela boken. Malla bär inga skor, utan hon är barfota.
Huvudpersonen Axel i boken Axel kör fast är klädd i en grönrutig overall och likadan mössa hela boken igenom. Vad han har på fötterna är svårt att tyda men vi tolkar det som ett par gummistövlar i antingen svart eller grått.
Huvudpersonen Örni i boken Örnis bilar är på två bilder klädd i sin pyjamas där överdelen består av en blå skjorta men underdelen inte är synlig. På resterande bilder har han på sig blåa hängselbyxor och en tröja, keps och skor som går i gult.
Bild 5. Kalle på service. Nyman
& Nygren (1999)
Bild 6. Kalle tvättar bilen. Nyman &
Nygren (1999)
Bild 7. Kalle på trehjuling. Nyman
& Nygren (1999)
22
5.2.2 Bipersoner
I boken Jag kan köra alla bilar finns det en biperson som tar mer plats än de andra vilken är Kalles mamma. Hon är klädd i blå klänning och blåa klackskor. På bilden där Kalle är på en bensinmack finns det tre personer i bakgrunden. En av dem är en kvinna som är klädd i en röd klänning med gröna prickar på och röda gummistövlar. De andra två på bilden är män varav den ena är klädd i vita byxor, vit tröja och skor i samma färg och den andra, som man bara ser huvudet och axlarna på, har en brun tröja och en ljusbrun basker på huvudet. På bilden där Erik ska backa in i garaget står en man och ser på. Han är klädd i svarta byxor, brun tröja och en grönbrun hatt. På bilden som utspelar sig i ett klassrum syns sex flickor och 11 pojkar. Samtliga personer klär sig i tröjor och byxor förutom en flicka som har klänning. Både flickorna och pojkarna har kläder i färgerna röd, blå och vit. Två av pojkarna har keps och en av flickorna har hårband. På en annan bild bär Kalles farmor en blå klänning och Kalles farfar bär blå byxor och en svart tröja. På samma bild syns en flicka som håller i en katt och har på sig en röd tröja, blåa byxor och röda gummistövlar.
På en annan bild syns en pojke som klättrar över staketet och en flicka som står bredvid honom. Pojken har en röd tröja, blåa byxor och en blå och vit keps. Det syns även att pojkens har röd/vit-randiga strumpor. Flickan på samma bild har en röd rosett i håret men hennes kläder syns inte då man bara ser hennes huvud. Mannen som jobbar i verkstaden har en blå overall och en keps i samma färg som det står “Service” på samt blåvita skor.
Under overallen har han även en röd/vit-randig tröja.
En kvinnlig biperson i Malla cyklar är Mallas mormor. Mormodern har en blå klänning med vita prickar och en röd sjal kring huvudet. På den första bilden har hon även ett vitt förkläde över klänningen.
Den enda manliga bipersonen i boken är
körskoleläraren som är klädd i en brun kostym, svart
fluga och en hatt i samma färg samt glasögon. De fyra kvinnorna som syns i bakgrunden har klänningar i
blått och grönt. I boken finns två bipersoner som vi inte kan bestämma könet på. Den ena har gröna hängslen och den andra har röda shorts och en lilarandig tröja.
Bild 8. Mormodern, Malla och körskoleläraren.
Eriksson (2003)
23
De två kvinnliga karaktärerna i boken Axel kör fast är Axels syster och mamma. Systern är klädd i lila från topp till tå med lila byxor, tröja och mössa. Hennes stövlar sticker däremot ut då de är gröna. Mamman är klädd i en hellång rosa kappa, en mössa i samma färg samt svarta skor med en nätt klack. Pappan är klädd i en grön tröja, blåa byxor och keps samt bruna skor. Han bär även glasögon. En av männen kör moped och är klädd i byxor, jacka, handskar, halsduk, skor och hjälm varav samtliga klädesplagg är svarta. En tredje man är klädd i arbetskläder som består av byxor och tröja i blått samt stövlar och hjälm med hörselkåpor i orange.
Hans byxor är lagade med lappar på båda knäna. Den fjärde och sista manliga karaktären är klädd i en orange arbetsoverall där han i bröstfickan har placerat två pennor och i bakfickan en smutsig duk. Hans skor är vita med grå ränder.
Flera sidor i boken Örnis bilar handlar om att Örni hjälper några brandmän att köra deras brandbil. Samtliga brandmän är män som är klädda i brun uniform med gråa hjälmar. På en bild kör brandbilen förbi fyra personer varav tre är män och en kvinna. Skillnaden mellan dessa personer är att männen är klädda i byxor och antingen tröja, rock eller jacka, medan kvinnan är klädd i en rosa klänning och ett par stövlar med klack. En bild utspelar sig på ett torg där en stor mängd människor är synliga. Utöver Örni och brandmännen syns 17 män och tre kvinnor. Samtliga män är klädda i byxor och tröja, kavaj eller jacka och de tre kvinnorna är klädda i klänning varav en har en lång kappa över sin. Färgerna som bärs av männen på denna bild är grå, brun, svart, blå, grön, gul, rostbrun, röd och gul medan kvinnorna enbart klär sig i gult, grått, rosa och rött. Två av kvinnorna bär hatt och 13 av männen bär någon typ av huvudbonad, antingen hatt, keps eller mössa. Tre av männens skor har en liten klack och två av kvinnornas har en klack som är betydligt högre. Personen som jobbar i det café som brinner är en kvinna som är klädd i en svart tröja och brun kjol och personen som jobbar i en verkstad är en man klädd i blå byxor med ett brunt skärp, vit keps och ett smutsigt vitt linne. En bit in i boken finns det ytterligare en bild där en stor mängd människor är synliga varav tre stycken är kvinnor och 21 är män. På denna bild är
Bild 9. Axel med familj samt mannen som kör moped. Vårdstedt & Uggla (1997)
24
kvinnorna klädda i rött, gult och rosa men en av kvinnorna har på sig ett par blåa strumpbyxor. Majoriteten av de manliga karaktärerna på denna bild är klädda i färgerna blå, svart, grå och brun, men en man har på sig en röd jacka, en annan en gul tröja och två stycken är klädda i vita skjortor då de arbetar som pizzabagare. Två av de kvinnliga
karaktärerna bär klänning och klackskor och den tredje är klädd i en tröja och ett par tighta rosa byxor som tydligt visar hennes former. Det förekommer ytterligare 15 män och en kvinna i boken. Kvinnan är klädd i en vit klänning, vita klackskor, örhängen och en vit hatt med ett rött band. Männen är klädda i en överdel och byxor och färgerna på deras kläder går i samma toner som på tidigare bilder. Två av dessa män bär slips och åtta stycken bär någon typ av huvudbonad. På en av de avslutande bilderna har två män sönderslitna kläder efter den stora krocken de varit med om.
5.2.3 Sammanfattning
Majoriteten av de kvinnliga karaktärerna i böckerna bär klänning, en har kjol och
resterande är klädda i byxor och tröjor. De flesta kvinnorna har klackskor och det är vanligt med andra typiskt kvinnliga attribut såsom örhängen och rosett i håret. Majoriteten av de manliga karaktärerna har byxor och tröjor i olika slag och en stor del bär arbetskläder såsom overall, rock eller kostym. Att vi ser kläderna som arbetskläder förstärks av deras attribut som är bygg- och brandmanshjälmar, kockmössa, skruvmejsel, pennor i
bröstfickan, smutsig duk i bakfickan, hörselkåpor och handskar. Huvudbonader såsom hatt och mössa bärs både av kvinnliga och manliga karaktärer. Det är dock endast de manliga
Bild 10. Brandbilen kör förbi. De Geer & Lööf (1994) Bild 11. Örni på torget. De Geer & Lööf (1994)
25
karaktärerna som bär keps. De manliga karaktärerna i böckerna är också de enda som bär slips och fluga. Det är dessutom fler män än kvinnor som har glasögon.
När vi tittade på klädernas färger visade det sig att samtliga karaktärer bar färger som röd, grön, blå, vit, gul, lila och orange. De kvinnliga karaktärernas färger är mer färgglada medan de manliga karaktärerna har mer dämpade färger som svart, grå och brun. Färgen rosa är dock den enda färgen som bara bärs av de kvinnliga karaktärerna.
5.3 Utseende
När vi undersökte de olika karaktärernas utseenden fokuserade vi på hudfärger, frisyrer och övriga kroppsliga attribut så som
ansiktsbehåring.
5.3.1 Huvudpersoner
Kalle i Jag kan köra alla bilar har ett ganska neutralt utseende. Han är blek i hyn och har ljust, kort hår samt blåa ögon. Kalles minspel och ansiktsuttryck är desamma på alla bilder. Han småler och ser nöjd ut genom hela boken.
Huvudpersonen i Axel kör fast är en liten pojke med ljus hy och rött lockigt hår. På majoriteten av bilderna i boken har Axel ett leende på läpparna och ser både glad och nöjd ut, men två av bilderna sticker ut då han på en av dem ser ledsen ut och på den andra verkar besviken.
Malla i boken Malla cyklar är en liten, tanig gris med klövar som händer och fötter samt grisöron. På de flesta bilderna ser Malla glad
och nöjd ut men på två av bilderna ser hon förvånad ut då hennes ögon spänns upp och blir större. På två andra bilder åker hennes ögonbryn ner och hon ser därmed väldigt bestämd ut. Det finns även en bild då hon sitter på marken och gråter.
Bild 13. Axel med pappa. Vårdstedt
& Uggla (1997)
Bild 12. Kalle. Nyman & Nygren (1999)
26
Örni i Örnis bilar är ett barn med en stereotyp pojkfrisyr. Han är ljus i hyn och även håret ser ljust ut trots att färgen är svår att tyda på de få bilder där han inte har keps på sig. Formerna i hans ansikte är mjuka och runda. Han har ett leende på läpparna under bokens första halva förutom på en bild där han har ett mycket bestämt ansiktsuttryck. På resterande bilder skiftar hans minspel.
På en av dessa bilder är hans mun, som tidigare varit formad i ett stängt leende, öppen och på en annan drar han ihop mungiporna.
På den näst sista bilden är hans huvud sänkt och blicken är riktad ner i marken. Avslutningsvis visar Örni ett ansiktsuttryck som visar att han är mycket trött, där han bland annat blundar.
5.3.2 Bipersoner
Samtliga bipersoner i boken Axel kör fast har ljus hy och bortsett från en av karaktärerna har alla någon typ av huvudbonad vilket gör att man sällan ser hur deras frisyrer ser ut. De kvinnliga karaktärerna tar aldrig av sig sina mössor men på dem båda går det att se hår som sticker fram vid ansiktet. Båda kvinnornas hårfärg skiftar i rött. När männen tar av sig sina huvudbonader visar det sig att pappan har stort, lockigt, svart hår, men det är inte särskilt långt. Lennart med skogsmaskinen är skallig och Ulf med lyftkranen har grått bakåtslickat hår med långa polisonger. Erik med mopeden tar aldrig av sig sin hjälm vilket innebär att det inte går att se hans frisyr. Pappan har även lite skäggstubb och Ulf med lyftkranen har mustasch. Samtliga karaktärer i boken har oftast ett väldigt neutralt ansiktsuttryck. De två som tydligast visar på någon annan känsla är dels systern som ser ut att tycka det är jobbigt
Bild 14. Förvånad Malla. Eriksson (2003)
Bild 15. Bestämd Malla. Eriksson (2003)
Bild 16. Glada Malla. Eriksson (2003)
Bild 17. Örni. De Geer & Lööf (1994)
27
att försöka dra upp trehjulingen och även Lennart med skogsmaskinen som visar ett besviket och ledsamt minspel när inte han heller lyckas.
På bilden där Kalle ska parkera bilen vid skolgården i boken Jag kan köra alla bilar har samtliga pojkar kort hår. Flickorna på bilden har längre hår än pojkarna, en av flickorna har flätor och en annan har ett hårband. Övergripande har flickorna i boken längre hår än pojkarna. På en bild har mamman fylligare och rödare läppar och mer rosiga kinder än de andra bipersonerna i boken och på en annan bild där mamman är synlig ser hon orolig och nervös ut då hon tittar på när Kalle ska backa in sin bil i garaget. På samma bild finns det en man som också ser på, men hans ansiktsuttryck visar på likgiltighet eller ledsamhet. På bilden där Kalle tvättar bilen har flickan med den röda rosetten i håret mer rödrosiga kinder än vad pojken på samma bild har. Samtliga karaktärer i boken har ljus hy.
Bild 18. Ulf med lyftkranen.
Vårdstedt & Uggla (1997)
Bild 19. Axels Pappa. Vårdstedt &
Uggla (1997)
Bild 20. Axels Mamma. Vårdstedt &
Uggla (1997)
Bild 21. Pojke med keps, flicka med rosett. Nyman & Nygren (1999) Bild 22. Kalles Mamma. Nyman & Nygren (1999)
28
Samtliga karaktärer i Malla cyklar föreställer olika djur. Oberoende av vilka djur de olika karaktärerna är så är färgen på deras päls ljus. På första bilden, när mormodern ska sätta på Malla hjälmen, syns två bipersoner föreställandes en hund och ett lamm i bakgrunden. De sitter flinandes och tittar på varandra. På nästa bild, när Malla ramlar med cykeln, ligger de på rygg med händerna på magen och skrattar. Dessa karaktärer återkommer i slutet av boken då de ser förvånade och rädda ut när Malla jagar dem med cykeln. Mallas mormor är en stor och vit isbjörn med en röd nos. Hon ser mestadels glad ut men ibland har hon ett oroligt ansiktsuttryck. Detta syns till exempel på bilden där Malla cyklar in i
körskoleläraren då hennes ögon spänns upp och blir jättestora. Körskoleläraren som ska föreställa en hund har långa bruna öron och en svart nos. När man ser honom för första gången på nära håll går han och visslar med händerna i fickan. Hans ögon ser ut att titta upp mot himlen och han ser därmed lite filosofisk ut. För det mesta ser han lugn och harmonisk ut då när han har stängda ögon och händerna i fickorna eller i kors.
De brandmän som medverkar i Örnis bilar har på en del bilder väldigt kantiga ansikten och stora näsor. Detta syns dock inte på alla bilder, utan det är främst när deras ansikten syns på nära håll. Deras frisyrer är aldrig synliga då de hela tiden har på sig sina hjälmar. Även en av männen på den avslutande bilden syns på nära håll och har ett kantigt ansikte. Hans hår är mörkt och kort med höga “vikar” i hårfästet. Resterande män och samtliga kvinnor har runda och mjukt formade ansikten. På den enda bild där en kvinnlig karaktär är avbildad på nära håll skiljer sig hennes läppar från männens då de är mycket fylligare och rosa, till skillnad från männens läppar som är svarta tunna streck. Även en av de kvinnor som syns i bakgrunden på en bild har fylliga läppar i färgen röd. Hennes, samt en annan kvinnas, ansiktsuttryck är kaxiga och arga medan en tredje kvinna har öppen mun och ropar efter Örnis hjälp. I stora delar av boken har flera karaktärer av både manligt och kvinnligt kön detta minspel då det är många som behöver hjälp med bärgning. På en av
Bild 23. Körskoleläraren. Eriksson (2003)
Bild 24. Mallas Mormor. Eriksson (2003)
Bild 25. Hunden och lammet.
Eriksson (2003)
29
bilderna, som skildrar en stor folksamling, syns det en viss skillnad på mäns och kvinnors kroppsform då kvinnornas midjor tydligare markerade än männens. Kvinnorna har
dessutom smalare ben än männen, men detta kan bero på att samtliga män bär löst sittande byxor och kvinnorna antingen har strumpbyxor, tighta byxor eller är barbenta under sina klänningar. Kvinnorna har helt enkelt kläder som framhäver deras former på ett helt annat sätt än männen. Samtliga män i boken har antingen kort hår, är skalliga eller har någon typ av huvudbonad. Kvinnorna har medellångt hår, åtminstone längre än männen. I likhet med de tidigare beskrivna böckerna är samtliga karaktärer även i denna bok vita.
5.3.3 Sammanfattning
Vi fann flera likheter bland samtliga huvudpersoner, bland annat att alla är ljusa och ser nöjda och glada ut i större delar av böckerna. Dock visar deras minspel även på andra känslor, varav två stycken, Malla och Axel, visar upp ett ledset ansiktsuttryck. Axel ser även besviken ut vid ett tillfälle och Malla uppvisar ett förvånat ansiktsuttryck. Vid ett tillfälle hänger Örni med huvudet och ser väldigt trött ut. Ytterligare en likhet är att alla huvudpersoner har kort hår, förutom grisen Malla som inte har något hår alls.
Samtliga bipersoner är ljusa i hyn och trots att somliga är förmänskligade djur är även dessa ljusa. Det förekommer inga manliga karaktärer med långt hår i böckerna och längden på de flesta kvinnliga karaktärernas hår är medellångt. En relevant skillnad mellan
porträtteringen av de olika könen är att flera av de kvinnliga karaktärerna har fylligare läppar än de manliga och att vissa av de kvinnliga karaktärerna har rosiga kinder.
Bild 26. Brandmän. De Geer & Lööf (1994) Bild 27. Kvinna med tighta rosa byxor. De Geer & Lööf (1994)
Bild 28. Kvinnan i caféet. De Geer & Lööf (1994)
30
5.4 Fordonsrelaterade aktiviteter
I följande avsnitt kommer vi redovisa vilka fordonsrelaterade aktiviteter vi fann hos böckernas huvud- och bipersoner. I sammanfattningen har vi även räknat hur många manliga respektive kvinnliga karaktärer som på ett eller annat sätt är i kontakt med något fordon.
5.4.1 Huvudperson
Huvudpersonen Axel i boken Axel kör fast är på den inledande bilden är ute i regnet och cyklar på sin trehjuling men han fastnar med den i leran och det är kring denna händelse resten av boken utspelar sig. Axel är inte särskilt aktiv i uppdragningen av trehjulingen, utan på de flesta bilder står han bredvid och tittar på. Han följer även med pappan när han hämtar sin traktor och när han lite senare ringer till grannen Ulf och ber honom komma med lyftkranen. På den avlutande bilden syns det hur Axel cyklar iväg på sin trehjuling igen.
I boken Malla cyklar är Malla aktiv på samtliga bilder förutom en. På den inledande bilden står hon bredvid sin cykel och väntar på att mormodern ska hjälpa henne på med hjälmen.
På de två efterföljande sidorna får man se hur hon lär sig att hålla balansen på cykeln och efter det får man följa med Malla och hennes mormor som är ute och cyklar. Man får även se när Malla cyklar in i en stolpe och när hon på en annan bild cyklar hon in i
körskoleläraren. Det finns tre bilder i boken där Malla inte är i närheten av sin cykel. På den första bilden sitter Malla på marken och gråter för att hon har krockat med
körskoleläraren, på bild nummer två blir hon tröstad av mormodern och den på tredje bilden där cykeln inte är i relation till Malla sitter hon emellan mormodern och körskoleläraren på kaféet och dricker en milkshake.
Bild 29. Axel på trehjuling. Vårdstedt &
Uggla (1997)
31
Kalle som är huvudpersonen i boken Jag kan köra alla bilar är i kontakt med fordon på samtliga bilder i boken, både med olika personbilar men också med en lastbil och en cykel.
På två av bilderna syns inte Kalle, men det är underförstått att han befinner sig i en av bilarna som syns på bilden eftersom det beskrivs i texten. På de flesta bilderna befinner sig Kalle i bilen, men han syns även på och bredvid bilarna. Det finns exempelvis en bild där Kalle befinner sig på en bensinstation och tankar bilen och en annan där han står bredvid och tvättar den. På den inledande bilden, som är den enda bilden där bilar inte är i fokus, sitter Kalle på en trehjuling i sitt kök.
I Örnis bilar kör huvudpersonen Örni både brandbil och bärgningsbil samtidigt som det i hans sovrum finns ett flertal olika leksaksfordon. Boken inleds med att han får ett samtal om att brandmännen behöver någon som kan köra deras brandbil, vilket blir Örnis första uppdrag. Trots att han bara är ett barn kan han köra brandbilen till skillnad från de vuxna brandmännen. Örni är även med och instruerar brandmännen när de är framme vid branden och ska påbörja släckningsarbetet. Det andra uppdraget Örni tilldelas är att köra
Bild 30. Malla lär sig cykla.
Eriksson (2003)
Bild 31. Malla krockar. Eriksson (2003)
Bild 32. Malla cyklar. Eriksson (2003)
Bild 33. Kalle på bil. Nyman &
Nygren (1999) Bild 34. Kalle i bil. Nyman & Nygren
(1999) Bild 35. Kalle bredvid bil. Nyman &
Nygren (1999)
32
bärgningsbilen eftersom bilmekanikern är upptagen med annat den här dagen. Slutligen får Örni frågan om han vill köra den stora lyftkranen i hamnen. Han tycker det låter kul men är alldeles för trött och stannar istället kvar i sin säng. Han säger att han kanske kan komma imorgon istället.
5.4.2 Manliga bipersoner
De fordon som förekommer i boken Axel kör fast är Axels
trehjuling, en cykel, en moped, en bil, en traktor, en skogsmaskin och en lyftkran. Både manliga och kvinnliga karaktärer är
delaktiga i uppdragningen av fordonen men de manliga
karaktärerna hanterar fler och större fordon än de kvinnliga. Den första mannen som försöker dra upp fordonen kör moped.
Läsarna får se hur han spänner en rem mellan fordonen men inte när han börjar köra mopeden. Den andra mannen som ger sig på ett försök är Axels pappa som kör traktor. Pappan är den som är
mest aktiv i arbetet då han, utöver att försöka dra upp fordonen, ringer samtal och hjälper de andra männen genom att vifta och ropa. Han ropar även till Axel att han ska flytta sig när lyftkranen kommer. En av männen jobbar i skogen med sin stora
skogsmaskin och en motorsåg. Han har två hundar och på bilden tar han en kaffepaus med medhavd fika. När han ska försöka dra upp de fordon som har fastnat har han ett besviket ansiktsuttryck och när hans fordon fastnar i leran ser han ledsen ut. Den fjärde och sista mannen är klädd i en orange overall och alla verktyg i bakgrunden tyder på att han antingen är intresserad av att bygga och meka eller att han arbetar på en verkstad. Fordonet han
använder sig av för att försöka dra upp de övriga fordonen är en lyftkran och det är slutligen den som lyckas dra upp samtliga fordon som sitter fast.
I boken Malla Cyklar är körskoleläraren den enda manliga bipersonen. På bilderna har han ingen kontakt med något fordon förutom när han blir påkörd av en cyklande Malla. I texten står det dock att han är körskolelärare. Han förklarar även för Malla hur hon ska göra när hon cyklar.
Bild 39. Lennart kör skogsmaskin.
Vårdstedt & Uggla (1997) Bild 38. Ulf i lyftkran. Vårdstedt &
Uggla (1997)
33
På bilden där Kalle befinner sig på bensinstationen i boken Jag kan köra alla bilar syns det två män i bakgrunden. Den ena mannen står bredvid sin bil med tankmunstycket i handen och den andra står bakom en bil. På bilden då Kalle är på verkstan med sin bil syns en man med arbetsoverall och en keps som det står “Service” på som lutar sig mot bilen. På bilden därefter ser man samma man vinka till Kalle och hans mamma som kör där ifrån.
På andra uppslaget i Örnis bilar syns sju brandmän varav samtliga är män. Dessa brandmän kan inte köra brandbilen och i texten får man reda på att det är en annan man som brukar köra den. Den här dagen får brandmännen istället åka med när Örni kör och då sitter två av dem bredvid Örni och två står längst bak på en plattform och håller i sig i varsitt räcke. På en bild är ett stort antal människor synliga och en av dessa är en man som cyklar. En av männen i boken arbetar som mekaniker på en bilverkstad och har fullt upp med att laga bilar vilket gör att han inte har tid att köra bärgningsbilen. En annan bild, som även den visar en stor folkmängd, utspelar sig mitt i staden och skildrar ett stort antal människor som behöver hjälp med sina bilar. Av de som behöver hjälp är sex stycken män varav två redan har öppnat sina motorhuvar. De andra fyra står bredvid eller sitter i sina bilar och vinkar efter hjälp. På samma bild syns det en man som kör motorcykel, fem stycken som kör raggarbil och en som cyklar. Det finns även en person som ligger under sin bil för att laga den på egen hand. Då enbart personens ben och fötter syns är det svårt att avgöra vilket kön den har, men eftersom den är klädd i byxor och skor utan klack tror vi att det är en man. På en bild skildras en mycket arg man som får hjälp med bärgning av sin
Bild 40. Man på verkstad.
Nyman & Nygren (1999) Bild 42. Man bakom bil. Nyman &
Nygren (1999) Bild 41. Man på bensinstation. Nyman &
Nygren (1999)
