Elbilen och vardagen
En etnologisk studie av vardagliga interaktioner mellan människa, elbil och elektricitet
C-uppsats i Etnologi, 15 hp Uppsala universitet
Institutionen för kulturantropologi och etnologi Författare: Magnus Svensson
2
Innehåll
Inledning ... 3
Syfte och problemformulering ... 3
Material och insamlingsmetod ... 3
Etiska reflektioner ... 5
Teori och analysmetod ... 5
3
Inledning
I WWF:s rapport Energy smart cities från 2019 pekas ”urban transformation” ut som en viktig del i arbetet mot att skapa en framtid där alla kan leva ett gott liv inom planetens resurser (Buttazzoni & Follér 2019). I Sverige introduceras nya tekniska och praktiska lösningar för att hushålla på planetens resurser. Dessa kan ibland innebära förändringar i människors
vardagliga praktiker. Hållbarhetspolicys på arbetsplatsen, höjda priser på plastpåsar i
mataffärer och hållbara boenden i form av ekobyar är exempel på olika sätt att få människor att agera mer miljövänligt (se exempelvis Ekobyar, Finansdepartementet 2020, Företagarna). Denna uppsats har skrivits i samarbete med Uppsala Parkering AB (UPAB) som är i färd med att öppna ett så kallat mobilitetshus hösten 2020. Mobilitetshuset, som kallas Dansmästaren, är ett parkeringshus, lägenhetshus och livsmedelsbutik i ett. Byggnaden implementerar olika energitekniska lösningar för att byggnaden inte ska påfresta ett redan överbelastat elnät. För att dessa lösningar ska fungera behöver UPAB få elbilsägare som besöker mobilitetshuset att vilja ladda sina eldrivna bilar på andra sätt än vad de är vana vid. Exempelvis vill UPAB att elbilsägarna ska ladda sina bilar mellan specifika tider. Ett etnologiskt perspektiv kan bidra med kunskap om hur det stora (att bli ett miljövänligare samhälle) och det lilla (att ladda sin elbil) relaterar till varandra. På detta sätt kan en förstå hur elbilsägare organiserar sin vardag efter vad sitt elbilsägande, körande och laddande betyder för dem. Denna undersökning riktar sin blick mot elbilsägandet och dess praktiker. Detta för att skapa ett underlag som UPAB kan använda för att utveckla lösningar för att få elbilsägare att bruka mobilitetshuset på det sätt som de önskar.
Syfte och problemformulering
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur människor skapar mening till ägandet, körandet och laddandet av sina bilar för att ge en ökad förståelse för hur el- och hybridbilsägare talar om och interagerar med sina bilar. Genom att utföra intervjuer med el- och hybridbilsägare insamlas ett material som analyseras utifrån fenomenologiska och posthumanistiska begrepp som riktning, intention, alternativa stig-val, samskapande, särskapande och typifiering.
Material och insamlingsmetod
Eftersom syftet är att undersöka meningsskapandet kopplat till olika praktiker i vardagen fungerar intervjuer med elbilsägare bra som insamlingsmetod. Detta eftersom intervjun tillåter forskaren att gå in på djupet. Genom att ställa följdfrågor och få de intervjuade att reflektera över sitt elbilsägande har forskaren möjlighet att utforska både innehåll och form i
4
och känslor kopplas till olika praktiker och hur de relateras till varandra. På så sätt kan en se vad som är viktig för de intervjuade och vid vilka tillfällen (Kaijser & Öhlander 1990:88f, 94, 96. 109).
Materialet består av sex intervjuer med personer som bor i Sverige och äger en eller två elbilar. En intervjuperson, som bär pseudonymen Arvid, äger en elhybridbil. Fyra av sex intervjupersoner bodde några mil utanför en större ort med sin partner och sina barn. Fyra av intervjupersonerna som intervjuades var män och två kvinnor. Fyra av intervjupersonerna kom jag i kontakt med via Facebook-gruppen Elbil Sverige Forum. De resterande två kontaktade mig efter att jag skrivit ett inlägg i Facebook-gruppen Rosendal, vilket är Facebook-gruppen för den stadsdel där mobilitetshuset ligger.
Intervjuerna är mellan 40 och 60 minuter långa, där alla intervjuer förutom en skedde på distans via telefon eller genom videosamtal på datorn. En anledning till detta var att avstånden var för långa då intervjupersonerna befann sig i olika delar av landet. Anledningen till att studien inte avgränsades till Uppsala var att det var svårt att hitta intervjupersoner i Uppsala som ägde elbil och som dessutom ville ställa upp på intervju. En bidragande anledning till detta kan ha varit den pågående covid-19-pandemin vilket kan ha gjort människor mindre benägna att träffas ansikte mot ansikte.
Intervjusituationen menar etnologen Eva Fägerborg bör förstås som en specifik social
situation. Den är specifik eftersom den definieras och avgränsas tydligt i tid och eftersom den har ett bestämt syfte. Den är också specifik eftersom relationen de samtalande parterna emellan är asymmetrisk. Det är intervjuaren som bestämmer i vilken riktning samtalet ska gå och i vilken mån den intervjuade får välja riktningar själv (Kaijser & Öhlander 1990:88ff). Med det sagt menar Fägerborg att det material som produceras i intervjun varken bara är en spegling av den intervjuades syn och inte heller endast skapat av intervjuaren.
Intervjumaterialet är en gemensam konstruktion som kan se olika ut beroende på hur intervjun utfördes (Kaijser & Öhlander 1990:93ff).
Telefonintervjuns speciella förutsättningar bidrog till att skapa ett visst sorts intervjumaterial. Den ”kroppslöshet” (Kaiser & Öhlander 1990:92) som telefonintervjun innebar gjorde att intervjupersonerna vid flera tillfällen utförde olika sorters vardagssysslor under intervjuns gång. Handla fredagssnacks, pendla hem från jobbet i elbilen eller tvätta bilen var handlingar som skedde samtidigt som frågor och svar formulerades. Detta ledde till att
5
biltvätten. På så sätt kom vissa svar att formuleras utifrån en direkt erfarenhet som inte hade kunnat uppnås i en vanlig intervjusituation sittandes vid ett bord där erfarenheten berättas om i efterhand, eller vid en observation där observatören inte alltid kan höra hur människor tänker kring hur de agerar (Arvastson & Ehn 2009:19ff, 43f, Kaijser & Öhlander 1990:115f). I och med kroppslösheten försvann dock möjligheten till att läsa av kroppsspråk, minspel och liknande som är tillgänglig i en intervju eller observation på plats (Ehn & Löfgren 2012:32, Kaijser & Öhlander 1990:114ff).
Etiska reflektioner
För att intervjupersonernas personliga integritet ska säkerställas har intervjupersonerna tillfrågats ifall de vill presenteras med namn och boendeort i uppsatsen. Bara en
intervjuperson uttryckte att hen inte ville var med i uppsatsen med namn och boendeort. De andra menade att det inte spelade någon roll ifall de blev anonymiserade eller inte. För att inte riskera publicera information som intervjupersonerna möjligtvis kommer att ångra står under deras namn kommer alla intervjupersoner och deras boendeorter i uppsatsen att anonymiseras. Ytterligare etiska överväganden behövs under rådande covid-19-pandemi för att säkerställa min och mina intervjupersoners hälsa. Den intervju som skedde ansikte mot ansikte tog plats tidigt i arbetet, när Folkhälsomyndighetens riktlinjer var mindre strikta än vad de blev senare under arbetets gång. Denna intervju skedde hemma hos Arvid vilket han själv hade föreslagit. För de andra intervjuerna bestämdes tillsammans med intervjupersonerna att de skulle ske via telefon, dels på grund av avståndet oss emellan, dels på grund av rådande
hälsorekommendationer. Uppsatsen har således följt rådande riktlinjer genom hela arbetet.
Teori och analysmetod
6
Genom posthumanistiska begrepp som samskapande och särskapande kan en synliggöra hur människans agerande påverkas och ibland hindras utav materiella förutsättningar som till exempel elbilens utformning eller antal laddningsstationer längs vägarna.
Uppsatsens fenomenologiska utgångspunkter tar avstamp i Alfred Schütz fenomenologi om den sociala världen. Schütz menar att det är våra konkreta erfarenheter av verkligheten som är den kunskap som människor utgår ifrån (Schütz 2002:28ff). Det en erfar från verkligheten är dock bara tolkningar av världen, eftersom de struktureras utifrån tidigare erfarenheter
upplevda av en själv och sådana överförda till en av lärare eller föräldrar (Schütz 2002:32). Vidare menar Schütz att människans agerande utgår från tidigare erfarenheter och den
riktning som individen tar i den specifika situationen (Schütz 2002:34ff). Att agera betyder då för Schütz att agera efter våra intentioner på kort och på lång sikt. Begreppet intention betyder i detta fall föreställningen om resultatet av en handling snarare handlandet i sig. På detta sätt kan intention som begrepp förstås som den riktning en individ har vid ett givet tillfälle (Schütz 2002:46ff). I denna uppsats kan begreppet riktning förstås som hänvisandet till eller agerandet mot en viss intention, ett visst mål antingen på lång eller kort sikt.
Intention och riktning figurerar även i Ahmeds fenomenologi. Likt Schütz menar Ahmed att vår kunskap delvis bygger på vad andras erfarenheter har lärt oss om världen. Våra intentioner och den riktning våra handlingar tar oss kommer till stor del att följa de stigar som andra redan har trampat upp framför oss (Ahmed 2006:20f). Fanny Ambjörnsson och Maria Jönsson kallar dessa stigar för livslinjer vilket pekar på hur livet förväntas ta en viss riktning och där riktningar som tar sig utanför dessa redan upptrampade stigarna blir alternativa stig-val (se Ambjörnsson & Jönsson 2010).
7
posthumanistiska bidraget till förståelsen för samskapande och särskapande är synliggörandet av hur materialiteten kan rikta människan åt olika intentioner. Vad detta innebär för
exempelvis elbilsägarens möte med elbilen är att elbilsägarens intention inte nödvändigtvis kommer inifrån sig själv utan skapas i mötet med elbilen (Damsholt, Simonsen & Mordhorts 2009:14, 17ff, 23ff). På så sätt kan en säga att människan och materialiteten tillsammans riktar varandra åt intentioner. Människan kan uppleva dessa möten som positiva
(samskapande) eller negativa (särskapande) (Göransson 2012:22ff).
Intervjumaterialet består av reflektioner kring dessa upplevelser i efterhand vilket enligt Schütz innebär att upplevelsen typifieras. Typifiering innebär en kategorisering av föremål som genom en struktur av mening särskiljer vissa objekt från varandra och enar andra. Typifiering görs av individens riktade blick, där flera olika föremål framträder för oss som grupperingar av exempelvis träd, fiskar eller barn (Schütz 2002:28ff, 32ff). För individen framträder det som har relevans för denne, och detta ser en i högre grad av detalj och precishet. Det som hamnar utanför ens blickfång hamnar i periferin och blir mer typifierat. Människor som är anonyma blir typifierade som exempelvis brevbärare, taxichaufförer eller gatumusikanter (Schütz 2002:34ff, 40ff). Som nämnt kan enligt Schütz även handlingar typifieras där reflektion över tidigare handlingar och händelser innebär ett typifierande av händelseförlopp och även av den handlandes intentioner. Detta innebär att handlingar som uppfattades vara unika i stunden i efterhand reflekteras över som enhetliga, eftersom de förväntas vara utförda av en enhetlig persons intentioner (Schütz 2002:178ff). Detta är välbekant när en som etnolog jobbar med intervjuer och ser att människor ofta skapar sammanhängande berättelser av sina liv, där de själva ofta lyfts fram som den drivande huvudpersonen i sin egen berättelse (Kaijser & Öhlander 1990:94).
Elbilsägarnas upplevelser kan alltså genom ett intervjumaterial analyseras som det
8
Tidigare forskning
Denna uppsats positionerar sig bland tidigare etnologiska studier om vardagliga praktiker kopplade till hållbarhet och bilism. Matilda Marshalls avhandling Hållbarhet till middag undersöker hur den stora diskursen om hållbarhet förstås och hanteras i vardagslivet genom matinköp och mathantering (Marshall 2016:13). Likt denna uppsats fokuserar Marshall på hur praktiker är kopplade till större fenomen och hur dessa på så sätt sammanlänkas av mening. I Greger Henrikssons avhandling Hållbart vardagsliv granskas bilens roll i vardagliga praktiker och för hållbarhet (Henriksson 2004). Precis som i Marshalls avhandling särskådas hur
bilåkandets praktiker är meningsfulla och vad som skulle krävas för att dessa ska förändras (Henriksson 2004:133, 174). I Christopher Martins avhandling Shifting Gears undersöks nya tekniker för bilkörning och den känsla som framkallas i bilkörningen (Martin 2020:11f). Teknik och känslan av att köra bilen är ämnen som även denna uppsats berör men varken Henriksson eller Martin tar sig an just elbilen i sina avhandlingar. Hur elbilen tar plats på vägarna, i parkeringshusen och i människors vardag tycks inte i nuläget vara väl utforskat i en svensk etnologisk kontext. Denna uppsats kan ses som gåendes i Marshalls och Henrikssons fotspår där de vardagliga praktikerna förstås vara sammanlänkade av mening och kopplade till större fenomen som exempelvis ekologisk hållbarhet. Samtidigt tar uppsatsen ett kliv in i ett fält där det finns en kunskapslucka, vilket kan bidra till ny kunskap för just hur elbilen upplevs och inkorporeras i vardagen.
Disposition
Uppsatsen är indelad i tre tematiska avsnitt. Det första avsnittet applicerar
9
Elbilsägande
Uppsatsens analys börjar inte i skrivandet utan i formuleringen av kunskapsmål och syfte (Kaijser & Öhlander 1990:85ff, 93ff, Schütz 2002:124). Eftersom syftet med uppsatsen är att undersöka elbilsägare tilldelades intervjupersonerna i intervjun rollen ”elbilsägare”.
Elbilsägandet kom då att bli något som intervjupersonerna förhöll sig till under intervjuns gång där elbilsägandet beskrevs som något annorlunda, något som behövde förklaras. I detta avsnitt diskuteras valet av att köpa elbil för att undersöka hur elbilsägandet förstås som en enhetlig praktik som riktar intervjupersonerna mot andra intentioner än det normativa fossilbilsägandet.
Redan i kunskapsmålet görs elbilsägandet till annorlunda. Hur krasst det än låter gjorde kunskapsmålet att jag sökte mina intervjupersoner inte utifrån vilka de var som personer, utan ifrån den enda anledningen att de ägde en elbil. På detta sätt präglades intervjusituationen av idén om elbilsägandet som annorlunda eller alternativt i relation till fossilbilsägande. Bara frågan ”Kan du berätta om varför du köpte din elbil?” formulerar elbilsköpet som något utanför normen, något som behöver förklaras. När Arvid får frågan "Kan du berätta [om] när du skaffade din hybridbil?” svarar han istället på frågan ”varför?” och förklarar vad
anledningarna var till att han bytte från fossilbil till hybridbil (Intervju 2). Formen på
intervjupersonernas berättande om sitt elbilsägande präglas alltså i följande diskussion av att de förklarar elbilsägandet och relaterar sina anledningar till att köpa elbil i jämförelse med fossilbilen.
För småbarnsföräldern Maria från Västsverige var elbilsköpet ett i raden av beslut som hon beskriver gör henne till ”inte som alla andra”. Elbilsköpet riktar Maria mot det
icke-normativa, där fossilbilsägande förstås vara det som följer normen. Maria jämför sig med sina vänner, som trots att de befinner sig ”i samma livssituation” som Maria, gör annorlunda än hon själv vilket får henne att se på sig själv som ”en udda fågel” (Intervju 6). Marias uppfattning om att hennes val i livet skiljer sig från det normativa kan beskrivas som att hennes val tar alternativa stigar. Genom elbilsköpet, genom att skaffa barn i sen ålder och genom att inte förändra sitt liv nämnvärt efter att ha blivit småbarnsförälder tar Maria alternativa stigar, bort från en normativ livslinje (Intervju 6).
10
månadskostnad med flera tusen kronor genom att slippa betala bensin (Intervju 2). Maria nämner även hon hur elbilen var ett mer ekonomiskt fördelaktigt alternativ för henne som åker så mycket bil i vardagen (Intervju 6). För Erik däremot, även han småbarnsförälder som kör bil långa sträckor till jobbet varje vardag, riktas istället anledningen till elbilsköpet mot miljön. ”…i första hand är det ju miljögrejen eftersom jag åker så pass mycket som jag gör” säger Erik och menar, likt flera av intervjupersonerna, att det är av miljöskäl som han köpte sin elbil (Intervju 1). De intervjupersoner som menar att de köpte sin elbil av miljöskäl såg elbilen som en dyr investering, en bil som är dyrare än en fossilbil. Arvid och Maria däremot menade att deras bilar var ekonomiskt fördelaktiga en fossilbil.
Hur kommer det sig att elbilen i vissa fall uppfattas vara dyr och i andra fall billig? Arvid berättar hur hans hybridbil var ett privatekonomiskt bättre alternativ eftersom han ”fick ner kostnader för bensinen” och Maria menar att:
Maria: Det är väldigt mycket billigare per mil om man kör många mil /…/ avbetalningen på lånet på den dyrare bilen motsvarar ju vad jag hade i dieselräkning per månad. (Intervju 6)
Bränslekostnaden förstås som en dyr månadskostnad för fossilbilen och i Marias fall förstås avbetalningen vara en dyr månadskostnad för elbilen. Vanligt bland intervjusvaren är att jämföra elbilens avbetalning med priset på bränsle medan elbilens bränslepris lämnas okommenterad. Erik är en av de intervjupersonerna som menar att elbilen inte är ett
ekonomiskt fördelaktigt alternativ till fossilbilen. Han har dock, precis som Arvid och Maria, uppfattningen om att det är elbilens pris som kostar, inte elektriciteten. Emellertid riktas denna skillnad gentemot fossilbilen mot miljövänlighet snarare än ekonomi:
Erik: Men det är väldigt skönt att slippa diesel för pengarna och istället betala liksom avbetalningen på bilen, att pengarna går till det istället för driftmedel. (Intervju 1)
Erik beskriver en skön känsla i att slippa betala diesel, snarare än att påpeka vad det kostar att ladda elbilen. Erik berättar sedan att elbilsägandet ger honom ett gott samvete och en skön känsla av att ha gjort ”sin del” för klimatet (Intervju 1). I Eriks fall tycks elbilsägandet framförallt betyda ett val riktat mot miljövänlighet, eller som Erik beskriver det: ”att dra sitt strå till stacken” (Intervju 1).
11
till föreställda, typifierade tankekonstruktioner av själva praktiken (Schütz 2002:46ff). Detta kan exemplifieras i materialet i hur flera intervjupersoner beskriver sitt elbilsägande som ”att dra mitt strå till stacken” och ”att göra sin del” för miljön (Intervju 1, Intervju 5). Själva elbilsköpet, ägandet, laddandet och körandet, som innebär en mängd olika handlingar varje dag, typifieras till intentionen och ändamålet att en ”inte bidrar ännu mer till
klimatförändringar” (Intervju 5). De många handlingar som elbilsägandet innebär typifieras då till en enhetlig praktik riktad mot miljövänlighet och en miljövänligare framtid. På detta sätt kan elbilsägandet i sig förstås som en avslutad praktik eftersom förståelsen att en har gjort sitt innebär en avslutad intention, det föreställda målet är redan nått. Viktigt att understryka här är att detta endast gäller för den typifierade förståelsen för elbilsägandet som praktik. I andra mer specifika praktiker som laddande, körande eller delande av elbilen kan förståelsen för praktiken vara annorlunda, med annorlunda riktningar, känslor eller intentioner.
I intervjusituationen skvallrade en del av mina frågor om att jag förstod elbilsägandet som en riktning mot miljövänlighet, vilket intervjupersonerna inte nödvändigtvis tyckte själva. När jag frågar Arvid om vad hållbarhet har för betydelse i hans liv tvekar Arvid i sitt svar och frågar sedan: ”kan man prata om ekonomin här?” för att sedan förklara hur ekonomisk hållbarhet är viktigt i hans liv (Intervju 2). I materialet typifieras elbilsägandets riktning mot miljövänliga intentioner även av andra människor i intervjupersonernas närhet. Maria berättar nedan hur hennes tidigare arbetskamrater antog att hennes elbilsägande innebar en vilja att vara miljövänlig:
Maria: I början var det ju väldigt mycket /…/ debatt om var batterierna tillverkats och det är inte miljövänligt, men då brukade jag svara att ”jag har inte köpt bilen för att jag är så jäkla grön, jag har köpt den här bilen för att jag är så jäkla snål”. (Intervju 6)
Maria berättar att hon tog avstånd ifrån att hennes elbilsköp var ett val riktat mot ”grönhet” och förklarar hennes val som riktat mot ”snålhet” istället. Att Maria riktas av
arbetskamraterna mot grönhet ”skaver” för Maria, för att använda Michelle Göranssons begrepp. Det är inte något Maria kan identifiera sig med och hon riktar sig därför bort mot grönheten (Göransson 2012:22). Citatet ovan exemplifierar också hur elbilsköpet görs till ett alternativt stig-val, något som är avvikande normen och som behöver förklaras. I Marias möte med arbetskamraterna förväntades att hennes elbilsköp handlade om miljövänlighet. I Arvids fall var det jag som intervjuare som hade förväntningar på att Arvid skulle koppla sitt
12
rationellt försvarbara (Schütz 2002:55f, 180ff). För arbetskamraterna tycks elbilsköpet förklaras genom intentionen att vara miljövänlig vilket leder till att de förväntar sig att Maria lägger stor vikt vid att alla aspekter av elbilen måste vara miljövänliga.
Medan Maria tar avstånd från sin ”grönhet” blir Oskar istället ”utmanad” att utföra andra praktiker som följer samma förväntade intention som elbilsägandet:
Oskar: Det är också sådant där [installerandet av solceller i huset] som jag har blivit intresserad av till följd att jag kör elbil, för jag ser väl vad är det jag tankar med för någonting egentligen.
Magnus: Ja.
Oskar: Och så lite utmanad av folk som säger såhär ”ja men det är bara, som du tankar med liksom polsk kol-el, så din bil släpper ut lika mycket som min liksom”. (Intervju 3)
När människor i Oskars närhet ifrågasätter hans alternativa stig-val försöker Oskar försvara detta genom att göra hans miljövänliga intention mer konsekvent. Oskar har, förutom att installera solceller på taket på sitt hus, även tecknat med ett elbolag som garanterar att hans el kommer från vind-, sol- eller vattenkraft. Oskar menar även att kritiken mot elbilens batteri ”inte är ett elbilsproblem” utan ett ”miljöproblem och det är något som /…/ faktiskt går att göra någonting åt” (Intervju 3).
Oskar: Jag tror att mitt köp av elbil rätt så mycket, började som ett 70 procent teknikintresse och 30 procent miljöintresse.
Magnus: Okej.
Oskar: Och sen har det liksom /…/ accelererat mitt miljöintresse. Att äga den har fått mig att tänka på massa saker och utforska massa saker jag inte tänkt på förut och liksom, uppdatera mig och utbilda mig och ta reda på saker och göra mer aktivt. Så jag tror jag har
blivit en mycket mer klimat, miljömedveten person till följd av elbilsköpet än vad jag varit annars. Det tror jag. (Intervju 3)
Elbilsköpet riktas till en början för Oskar främst mot ett teknikintresse. Att äga elbilen har dock gjort att Oskar börjat tänka mer kring miljörelaterade frågor och även utföra fler miljörelaterade praktiker. För Oskar tycks hans ursprungliga intention i huvudsak ha varit riktad mot elbilens teknik men i längden har elbilsägandet riktats mer åt miljövänlighet. I interaktioner med andra människor riktas Oskar och Maria mot miljövänlighet oavsett vad de menar var deras ursprungliga intention med elbilsköpet. För Maria innebär detta ett
13
Sammanfattningsvis typifieras elbilsägandets otaliga handlingar till en enhetlig praktik av både elbilsägarna och människor i deras närhet. Denna typifiering riktas mot något alternativt, ett val som riktar elbilsägarna mot en viss intention, bort från ett normativt bilägande. Det vanligaste typifierandet av denna intention som görs av intervjupersonerna är att elbilsägandet riktar sig mot miljövänlighet men ibland även mot privatekonomi och teknik. När
elbilsägandet typifieras av andra till att vara en enhetlig praktik riktad mot miljövänlighet typifieras även elbilsägarnas intention med elbilsköpet. Människor runt omkring
intervjupersonerna förväntar sig att de är ”gröna” personer som förväntas tro att deras
elbilsägande är helt och hållet miljövänligt. Elbilsägaren kan i dessa fall ta avstånd ifrån detta typifierande, bland annat genom att rikta sig mot en annan typifiering, ”snålhet”. Elbilsägaren kan också anamma typifieringen mot miljövänlighet och inkorporera fler miljövänliga
praktiker i vardagen för att elbilsägandet som miljövänlig praktik inte ska underkännas. Till sist kan typifierandet av elbilsägandet göra att det förstås som en avslutad praktik redan efter köpandet av elbilen, där intentionen att vara miljövänlig redan är avklarad.
Elbilskörande
Det föregående avsnittet visade hur elbilsägandet kan typifieras till en enhetlig praktik och intention riktad mot ett alternativt mål i relation till fossilbilen. Vad typifieringen av elbilsägandet kan säga om den mening som tillskrivs elbilsägandet är att de placerar
elbilsägandet som en ny, alternativ riktning i relation till deras livslinje. Genom att granska praktiker som hamnar under ”elbilsägande” och som är i mindre grad typifierade kan en urskilja hur elbilsägarna relaterar dessa praktiker till det större perspektivet av elbilens som ett alternativt stig-val. I denna del kommer en av dessa praktiker, elbilskörandet, att analyseras. Genom att granska elbilskörandet i posthumanistiska termer av samskapande och särskapande kan en få tag på hur riktningar, intentioner och känslor påverkas av det direkta mötet med det elbilen och omgivningen. Den typifierade verbaliseringen av de direkta upplevelserna kan sedan relateras till elbilsägandet som ett alternativt stig-val för att på så sätt kunna säga något om det system av mening som elbilskörandet och elbilsägandet förstås genom.
Att köra bil kan förstås som intentionen att komma fram till en destination. Flera av
14
Oskar: Men det har ju mer också att göra för att den bilen [Oskars elbil med mindre
räckvidd] /…/ har väldigt låg, den går bara liksom, 10 mil per laddning och vi kör kanske 5 mil på en dag. Och kommer man ut och det är 4 mil kvar och man ska åka 5 mil då är det jobbigt liksom. (Intervju 3)
Oskar beskriver i citatet ovan hur han vid två tillfällen inte har laddat elbilen tillräckligt mycket vilket har lett till att han riskerar att inte komma fram den sista milen. Emanuel, som är programmerare och bor i norra Sverige med sin familj, menar att det finns en ökad
medvetenhet kring energiförbrukningen i elbilskörandet. Emanuel, och flera intervjupersoner, trycker främst på bristen på laddningsstationer och ovissheten kring ifall de är lediga eller ur funktion som orsaker till att de har koll på hur många mil de har kvar i bilen när de åker (Intervju 3, 4, 5 & 6). Elbilskörandet kan delvis förstås som en interaktion mellan intentionen att komma fram och elbilens begränsning i räckvidd och brist på laddningsstationer ute på vägarna.
Som Emanuel beskrev det finns det en ökad medvetenhet över elbilens elförbrukning än hur mycket fossilbränsle som förbrukades av hans tidigare fossilbilar. En del intervjupersoner pekar på den batterimätare som beskrivs sitta i blickfånget hos elbilsföraren och som visar föraren hur många mil som finns kvar i elbilen. För Arvid blir denna mätare en ”tävling med [sig] själv” att förbruka så lite el som möjligt där han menar att han ”kollar väldigt mycket på mätaren”. Med tidigare fossilbilar menar Arvid att han ”bara gasade” eftersom bensin var lättare att få tag på om den tog slut (Intervju 2). Maria berättar hur hon i elbilskörningen är medveten om elbilens räckvidd, vilket kopplas samman med ovissheten kring ifall det finns laddningsstationer i närheten:
Maria: Det får ju vara en kalkylerad omkörning. Är det värt att köra om här för att dra mer el? Eller hur långt ska jag köra?
Magnus. Ja. Just det.
Maria: Hur nära har jag till nästa [laddningsstation], du förstår. Så det är ju inte,
utbyggnaden av tankstationer för bensin och diesel är ju så utbrett så där behöver du inte fundera, det enda du behöver fundera på är om du har pengar på kortet så att du kan betala tankningen.
Magnus: Mm.
15
Maria menar att elbilskörningen blir kalkylerande. Reflektioner kring destinationens längd, hur mycket el en omkörning kostar och ifall det finns laddningsstationer i närheten iakttas och övervägs tillsammans med elbilsförarens intention att komma fram till destinationen. Marias intention att göra en omkörning med sin elbil innebär en interaktion mellan elbilens korta räckvidd och ovissheten om tillgängliga laddningsstationer. Detta resulterar i en oro över att inte komma fram till destinationen vilket leder till att Maria oftast inte utför den där
omkörningen.
En kan beskriva detta som om att elbilsförarens ursprungliga intention att utföra en omkörning särskapas med sin elbil och med omgivningen. Marias intention att utföra en omkörning hindras inte av elbilens accelerationsförmåga, som Maria tvärtom beskriver som ”väldigt pigg” (Intervju 6). Istället är det den materialiserade räckvidden i form av
energimätaren som gör att Maria funderar på om hon ”måste köra lite försiktigt”.
Omgivningen runt omkring särskapas också med Marias intention genom att inte vara riktad mot elbilism. De negativa känslorna av oro och ovisshet som intervjupersoner beskriver när de berättar om elbilskörandet kan förstås som en effekt av omgivningens och elbilens särskapande med elbilsförarens intention att ta sig snabbt framåt.
Detta särskapande och de negativa känslor som medföljer gör att Emanuel kör bil lite mindre än vad han gjorde med sin fossilbil (Intervju 4). För de andra intervjupersoner sker dock det motsatta. Anledningen till detta menar jag är att elbilens korta räckvidd och bristande laddningsmöjligheter i särskapandet med elbilsföraren riktar denne mot en ny intention, att spara på el. När elbilsföraren då riktar sig åt samma håll som elbilen och omgivningen sker istället ett samskapande. Detta samskapande nämndes tidigare då Arvid beskrev sitt
elbilskörande som en ”tävling” för att se ”hur långt [han] kan komma på den här tanken” (Intervju 2). Alla intervjupersoner förutom Emanuel menade att de körde elbilen mer än vad de gjorde med sina tidigare fossilbilar och flera pekade på att det var kul att köra elbilen.
Oskar: Men det som är en skillnad är ju också det här med regenerativ inbromsning
exempelvis? /…/ Man återför energi till batteriet när man släpper på bromspedalen. Och, jag tycket det där har blivit liksom en sport det där för mig. Alltså det är en ny kul grej att köra bilen, att göra de perfekta regenerativa inbromsningarna.
Magnus: Ja.
16
Att spara på el och regenerera el till elbilen och därmed öka dess räckvidd förstås som en sport, som en tävling, som något kul. Dessa känslor kopplas i stor del till elbilens materiella förutsättningar, exempelvis regenerativ inbromsning. Emanuel menar att elbilens mätare bidrar till ”gamification”1 vilket gör att han ännu mer vill effektivisera sin elförbrukning i
elbilskörandet. När elbilsföraren riktas åt samma håll som elbilen och omgivningen blir interaktionen med mätaren till en positiv upplevelse. Istället för att öka medvetenheten och oron kring ifall en kommer fram eller inte, ger mätaren elbilsföraren ett positivt incitament till att följa den med blicken och köra bilen utifrån dess riktning mot sparande. Gamification, eller spelifiering som det kallas på svenska, kan alltså förstås vara ett sätt som mätaren i elbilen, istället för att särskapas med elbilsföraren, får denna att vilja tävla med mätaren. På detta sätt samskapas föraren med elbilens behov av att effektivisera elförbrukning.
Som nämnt i det tidigare avsnittet förstås inte elbilens elförbrukning vara kopplad till någon särskild kostnad och elpriset lämnas oftast okommenterat. Inte heller i elbilskörandet tycks elsparande handla om kostnad utan, som diskuterat ovan, främst om räckvidd. Att spara el i körandet handlar inte heller om miljön. Snarare menar intervjupersonerna att elbilens miljövänlighet snarare gör att de åker mer bil:
Elina: …när jag hade en bensinbil så ville jag inte ta den i onödan. Nu blir det ju mycket mer att man kanske tar den fast det är lite onödigt för att, dels för att det är så kul att köra men också för att det känns såhär, som att man inte, man skiter ju ändå inte ner liksom. Magnus: Mm.
Elina: Så det känns lite mer okej, att ta bilen.
Magnus: Just det. Så du åker lite, du åker mer med elbilen?
Elina: Ja. Det, tyvärr så gör jag det men, ja samtidigt så känner jag att jag kan göra det med samvete också för att jag vet att liksom, men samtidigt vet jag att jag kanske borde ta den där promenaden istället för att ta bilen liksom. (Intervju 5)
Elina bor i lägenhet i en stad i Sydsverige men studerar till djurvårdare i en mindre ort. För Elina är det med gott samvete som hon tar elbilen fast hon egentligen inte borde, eftersom elbilen ändå inte försämrar miljön i själva körandet. Elbilskörandet förstås inte förbruka något som behöver sparas på, utan är något som en kan med gott samvete förbruka. Elina reflekterar över elbilsutsläppen i relation till fossilbilen som hon anser skiter ner vilken gör att en inte ska
1 ”Gamification” är det engelska uttrycket för vad som på svenska översätts till ”spelifiering”. Enligt Svenska
17
köra den om en inte måste. Erik är inne på samma spår då han menar att han kan
”okynnesåka” med gott samvete numera när han skaffat elbil, vilket han inte kände att han kunde göra när han åkte fossilbil (Intervju 1).
Elina: Det är väl bara en väldigt härlig känsla, just att det är tyst. Det känns mycket mer som om man är mer bara, mycket mer som att man är mer bara på besök i naturen när man åker i den snarare än att ”flytta på er här kommer jag” liksom.
Magnus: Ja.
Elina: Mycket mer som att man är, ja, det känns schysstare på något sätt, att man är mer, mer ett med alla andra som också bor på vägarna, och alla djur och sådär.
Magnus: Mm.
Elina: Och även naturen i stort, med luften och så men det känns bara bättre, för mig gör det det i alla fall, det känns lite mer som, man känner sig lite snällare, än att man kommer och bara spyr ut massa avgaser liksom. (Intervju 5)
Elina talar ovan om hur mycket bättre det känns att köra elbilen. När Elina åker med sin elbil känner hon sig ”mer ett” med naturen, djur och andra som bor längs vägarna och känner att hennes körning är mer skoningssam mot naturen, ”snällare” och som att hon är ”på besök”. Elbilen förstås vara riktad åt samma håll som omgivningen och kan då ta sig igenom den på en snällare, tystare och schysstare sätt. Fossilbilen däremot ställer kravet på att naturen ska flytta på sig, vilket för tankarna åt en omgivning som riktar sig åt ett annat håll än fossilbilen, som fossilbilen behöver flytta på för att kunna komma igenom. Det goda samvetet att köra en bil som är snäll mot sin omgivning tar intervjupersonerna upp som en njutbar aspekt av elbilskörandet. Elbilsförarens och elbilens riktning mot miljövänlighet förstås vara bra eller snäll för miljön, det vill säga vara riktade åt samma håll. Elbilsförarna samskapas då med elbil och omgivning och upplever det som en positiv erfarenhet.
I detta avsnitt presenteras hur intervjupersonerna talar om medvetenheten och oron kring ifall de kommer att komma fram till sin destination. De talar även om det roliga och utmanande i att försöka spara på räckvidden genom regenerativ inbromsning och farthållning. Till sist riktas elbilskörandet mot miljövänlighet där elbilen förstås vara snäll och bra för miljön. När intervjupersonerna får berätta om de direkta upplevelserna av en praktik kopplad till elbilen kan en urskilja hur känslor och intentioner är beroende av den specifika materiella kontexten. På samma gång berättar utsagorna om hur intervjupersonerna relaterar den direkta
18
än det normativa bilägandet. När Oskar berättar om hur kul det är att köra elbil berättar han samtidigt att han numera tycker att en fossilbil är konstig som inte fungerar på likande sätt. När Elina berättar om hur det känns bra att vara snäll mot naturen jämför hon det med fossilbilens avgasutsläpp.
Avslutningsvis, genom att granska samskapande och särskapande synliggörs hur kroppens möte med materialitet ger upphov till känslor som typifieras till tre huvudsakliga riktningar. Vad dessa typifierade riktningar säger om elbilskörandet som praktik är hur
intervjupersonerna tillskriver mening till deras praktik, vad de ser som viktigt. För
intervjupersonerna blir det meningsfullt att relatera dessa riktningar till den större alternativa riktning elbilsägandet tar i förhållande till deras livslinjer. Detta gör att elbilskörandet till viss del förstås i positiva känslor om att kontinuerligt utföra en alternativ praktik riktat mot
någonting gott, det vill säga något som är bra för miljön. Vidare förstås även elbilskörandet i negativa känslor kring vad som är brist- och förbättringsområden som, ifall de justeras, kan ytterligare rättfärdiga det alternativa stig-valet att skaffa elbil. En tredje förståelse formuleras i positiva känslor om att det alternativa stig-valet fungerar, att elbilskörandet trots sin bristande räckvidd är kul, det är en sport och en tävling.
Elbilsladdande
I det första avsnittet diskuteras hur elbilsägandet förstås som en enhetlig praktik och ett alternativt stig-val som, när den riktas mot miljövänlighet, ofta beskrivs som en avslutad intention. I det andra avsnittet särskådas elbilsförarens möte med elbilen för att få en
förståelse för på vilka sätt elbilen ger upphov till känslor och riktningar och vad dessa säger om den mening som elbilsägarna tillskriver deras alternativa stig-val. I detta tredje avsnitt diskuteras hur den mening som elbilsägarna tillskriver elbilsägandet som alternativt stig-val tar sig i uttryck i intentioner, riktningar och känslor kopplade till en annan praktik relaterad till elbilen: laddandet av elbilen.
Som nämnt i det förra avsnittet kan en tolka elbilsägarnas typifieringar av elbilskörandet som en uppfattning om att deras alternativa stig-val är något gott och bra för alla. Denna
19
negativt. Elina menar att det känns bra att köra elbilen för att den inte ”förvärrar någonting” och Oskar menar att körandet är mer miljövänligt än andra färdmedel (Intervju 3 & 4). Elbilsägandet som en redan avklarad insats för miljön samt elbilskörandets upplevelse att samskapas med miljön gör att intervjupersonerna inte känner att de ”försämrar” eller ”släpper ut” och att de känner att de kör ”hållbarare” och ”snällare” (Intervju 1, 3 & 4). Som diskuterat i det förra avsnittet tycks sparandet på el bara riktas mot räckvidden och inte mot miljön. Intervjupersonernas riktning mot miljövänlighet, både i referens till sitt alternativa stig-val och till deras elbilskörande, gör att de känner att elbilen inte har någon annan begränsning än räckvidd. Således ser de inte någon ekonomisk eller resursmässig kostnad eller begränsning i att äga och köra en bil som drivs av el.
Förståelsen för elbilsägandet som ett alternativt stig-val riktat mot något gott är förknippat med förståelsen för vad som är brist- och förbättringsområden för detta alternativa stig-val. När jag frågade intervjupersonerna om deras kommuners elnät menade flera av dem att det inte finns någon brist på el i Sverige, utan endast problem i transport av el till olika delar av landet och till hushållen. Elen förstås alltså i vidare kontext inte vara en bristvara, något en kan förbruka för mycket av. Emanuel och Oskar laddar till exempel sina bilar mer och snabbare än vad som är nödvändigt för säkerhetsskull eller för att det är ”häftigt” (Intervju 3 & 5). Samtidigt menar intervjupersonerna att brist på tillgänglighet för elbilsladdning kan hota elbilismens framtid:
Oskar: Jag ser fram emot en ökad infrastruktur runt snabbladdning, och det är väl också någonting som skulle kunna kväsa elbilismen i sin linda om det inte skulle ske liksom. Magnus: Ja.
Oskar: Tror jag. Eller då skulle det verkligen bli en, då skulle det bli en populär bra andra-bil men det skulle aldrig liksom ta över helt och hållet. (Intervju 3)
Negativa upplevelser i elbilskörandet av bristande infrastruktur av laddningsstationer ser Oskar som ett hinder för att elbilen ska erövra normstatus över fossilbilen. Bristen på el förstås även här i termer av tillgängliggörande av el snarare än kvantitet. Andra
20
Erik: Däremot om man, om man ser Rosendal som en framtida stadsdel som folk besöker för att gå att träna på USIF, eller på OneWay, eller äta eller eventuellt besöka ett framtida Systembolag och handla på ICA och så, och vill ladda elbil då är det ju, någon form av såhär, mer snabbladdning och det tog jag faktiskt upp direkt med hon från Uppsala Parkering och då var hennes svar på det att det är redan underdimensionerat elnät, så det kommer aldrig bli någon form av snabbladdning.
/…/
Erik: Så att, sådana laddare som kan trycka, ja men ordentligt med ström på en halvtimme, det är ju någonting som människor kommer att vilja betala för i framtiden är jag helt övertygad om. (Intervju 1)
21
Intressant nog hänvisas också dessa negativa erfarenheter av bristande infrastruktur till förståelsen för elbilsägandet som ett lyckat alternativt stig-val. I beskrivningarna av
elbilskörandet presenteras de negativa erfarenheterna av att särskapas med elbilens räckvidd och omgivningens brist på laddningsstationer. Som diskuterat i det förra avsnittet tycks särskapandet rikta elbilsföraren mot en ny intention där bristen på räckvidd istället uppfattas som något som är kul och roligt att tävla med. I denna diskussion om elbilsladdande menar jag att något likande sker. Intervjupersonerna beskriver stundtals det krångel med laddning de möter i vardagen genom att sedan lägga till att problemet går att lösa, även om det kan vara lite irriterande eller otympligt. Oskar berättar nedan om vad som händer när hans frus elbil, som har lägre räckvidd, inte har laddats tillräckligt inför en arbetsdag:
Oskar: Men, det löser vi liksom på olika sätt. Jag kan ladda på jobbet, så då byter vi oftast så är det jag, oftast är det min fru som tar BMW:n för att hon har mycket smalare
parkeringsplats på sitt jobb, så då tar hon den lilla bilen liksom så då byter vi bil och sen så tar jag den och laddar den på jobbet på dagen och sen är det bra, alltså det går ju att lösa liksom. (Intervju 3)
Oskar presenterar den negativa erfarenheten i positiva ordalag som ”det är bra, alltså det går ju att lösa” när han jämför skillnader mellan elbilen och fossilbilen. Erik menar att långresor inte alls är svårt att göra med elbilen utan är snarare en ännu bättre upplevelse än med en fossilbil. I detta fall förstås de obligatoriska laddningsstoppen inte som något irriterande utan som en positiv upplevelse där ”man går ut ur bilen, sträcker på benen, och käkar något och sen hoppar in och åker igen, så är man fräsch när man kommer fram” (Intervju 1).
22
Sammanfattningsvis förstås el inte vara någonting som elbilsägarna behöver spara på av miljöskäl utan elbilsägandet och elbilskörandet förstås vara miljövänligt i sig, ett val som för in individen på en miljövänlig stig. När el inte uppfattas vara en bristvara i kvantitet blir elbilsförbrukningen oproblematisk ur en miljömässig synvinkel. El uppfattas dock vara begränsad i tillgänglighet för dem i deras laddning. Detta kan förklara varför elbilsägarna ser elförbrukningen som problematisk i riktning mot räckvidd och känner att de behöver spara på den. Vidare känner elbilsägarna att deras elbilsägande är hotat av bristande tillgänglighet till el. När elbilsägandet förstås som något miljövänligt och gott uppfattas tillgängligheten till el för elbilsägare vara något som bör främjas snarare än motarbetas av samhället. Elbilsägarna är dock kreativa och uppvisar en flexibilitet när det kommer till vardagens laddning. Utifrån förståelsen av sitt elbilsägande som ett alternativt stig-val anammas nya vardagliga praktiker för att lösa det uppfattade problemet med elbilens räckvidd och infrastrukturen för laddning. Istället för att underkänna elbilsägande som alternativt stig-val utför alltså elbilsägarna olika praktiker för att göra vardagen med elbil mer fungerande och njutbar.
Avslutande diskussion
Denna uppsats har undersökt hur el- och hybridbilsägare interagerar med och talar om sina bilar. Syftet var att ge en ökad förståelse för hur människor bemöter, förstår och skapar mening till ägandet, körandet och laddandet av sina bilar.
Elbilsägarna talar om sina bilar utifrån förståelsen för elbilsägandet som ett alternativt stig-val, vilket hänvisas till i elbilsägandets olika praktiker. I intervjuerna produceras således typifieringar som relaterar till elbilsägandet som ett alternativt stig-val, och som på olika sätt förklarar vilka aspekter av elbilssägandet som har mening för intervjupersonerna. Dessa typifieringar, att elbilsägandet är något gott, något som är hotat och något som fungerar, fungerar i ett system av mening som de otaliga och unika erfarenheterna av elbilsägande, körande och laddande förstås igenom.
23
24
Käll- och litteraturförteckning
Otryckta källor
Intervjuer 1. Erik (Pseudonym) Yrke: Butikschef Ålder: 40–50-årsåldern Kön: man Intervjudatum: 200403 Intervjuns längd: 50 min Intervjun utförd av författaren. Intervjun förvaras hos författaren.2. Arvid (Pseudonym) Yrke: Redovisningskonsult Ålder: 20-årsåldern Kön: man Intervjudatum: 200407 Intervjuns längd: 40 min Intervjun utförd av författaren. Intervjun förvaras hos författaren.
25 Kön: man
Intervjudatum: 200417 Intervjuns längd: 60 min Intervjun utförd av författaren. Intervjun förvaras hos författaren.
4. Emanuel (Pseudonym) Yrke: Programmerare Ålder: 30-årsåldern Kön: man Intervjudatum: 200420 Intervjuns längd: 45 min Intervjun utförd av författaren. Intervjun förvaras hos författaren.
5. Elina (Pseudonym)
Yrke: Studerar till djurvårdare Ålder: 20–30-årsåldern
Kön: kvinna
26 6. Maria (Pseudonym)
Yrke: Arbetar heltid och egenföretagare Ålder: 40-årsåldern
Kön: kvinna
Intervjudatum: 200423 Intervjuns längd: 50 min Intervjun utförd av författaren. Intervjun förvaras hos författaren.
Tryckta källor
Buttazzoni, Marco & Andreas Follér 2019. WWF-rapport. Energy smart cities: The potential of socio-technical innovation to reduce energy demand from developed cities.
https://www.wwf.se/dokument/energy-smart-cities/ (Hämtad 2020-05-21). Ekobyar. Om oss. http://ekobyar.se/om-ero/ (Hämtad 2020-05-21).
Finansdepartementet. Om den nya skatten på plastbärkassar. 2020
https://www.regeringen.se/artiklar/2020/02/om-den-nya-skatten-pa-plastbarkassar/
(Hämtad 2020-05-21).
Företagarna. Guide: Så kan ditt företag arbeta med hållbar utveckling.
https://www.foretagarna.se/driva-eget-foretag/hallbarhetsportalen/guide-sa-kan-foretag-arbeta-med-hallbar-utveckling/ (Hämtad 2020-05-21).
Svenska Akademin. Spelifiera. 2015. https://svenska.se/saol/?hv=lnr495624 (Hämtad 2020-05-27).
Litteratur
Ahmed, Sara 2006. Queer phenomenology: orientations, objects, others. Durham: Duke University Press.
Ahmed, Sara 2011. Vithetens hegemoni. Hägersten: Tankekraft.
27
Arvastson, Gösta & Billy Ehn 2009. Etnografiska observationer. Lund: Studentlitteratur AB. Damsholt, Tine, Dorthe Gert Simonsen & Camilla Mordhorts 2009. Materialiseringer. Nye
perspektiver på materialitet og kulturanalyse. Århus: Aarhus universitetsforlag.
Ehn, Billy & Orvar Löfgren 2012. Kulturanalytiska verktyg. Malmö: Författarna och Gleerups Utbildning AB.
Göransson, Michelle 2012. Materialiserade sexualiteter. Om hur normer framträder, förhandlas och ges hållbarhet. Stockholm & Göteborg: Makadam förlag.
Henriksson, Greger 2004. Hållbart vardagsliv: Mer eller mindre energikrävande konsumtion. Stockholm: KTH Centrum för miljöstrategisk forskning.
Kaijser, Lars & Magnus Öhlander (red.) 1990. Etnologiskt fältarbete. Lund: Författarna och Studentlitteratur AB.
Marshall, Matilda 2016. Hållbarhet till middag: en etnologisk studie om hur miljövänligt ätande praktiseras i vardagslivet. Brutus Östlings bokförlag Symposium.
Martin, Christopher 2020. Shifting Gears: Automated Driving on the Eve of Autonomous Drive. Lund: Lund University.
