This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Mugabe på världsturné
EU:s beslut i februari att förlänga sanktionerna mot Zimbabwe med ytterligare ett år försvårar alltmer samarbetet med övriga utvecklingsländer.
Det tog lång tid för EU:s utrikesministrar att enas om en förlängning av sanktionerna som infördes efter presidentvalet i februari förra året, ett val som EU inte godkände. Sanktionerna innebär bland annat att 71 höga politiker och militärer, inklusive presidenten och hans fru, inte får resa in i EU-länderna och att eventuella tillgångar i Europa som dessa personer har kan beslagtas. (Hittills har emellertid inga sådana tillgångar redovisats). Sanktionerna
förhindrar inte zimbabwiska toppolitiker från att delta i internationella möten eller möten som är ämnade att förbättra situationen i Zimbabwe. Så trots beslutet kunde Mugabe delta i det fransk-afrikanska toppmötet i Paris i mitten av februari där Frankrikes president Jacques Chirac hävdade att han skulle ta upp situationen i Zimbabwe med Mugabe.
I praktiken är sanktionerna emellertid mer omfattande eftersom en rad länder helt eller delvis stoppat biståndet till Zimbabwe samtidigt som samarbetet med de internationella
finansinstitutionerna Världsbanken och IMF har avbrutits.
De alliansfria staterna
Direkt efter mötet i Paris åkte Mugabe till Malaysia för att delta i de Alliansfria staternas toppmöte. De 116 länderna, som representerar mer än två tredjedelar av världens nationer, fördömde sanktionerna mot Zimbabwe och krävde att de omedelbart ska upphävas. Förutom EU har USA, Schweiz, Nya Zeeland och Australien infört sanktioner.
Mötet i Malaysia kritiserade också Världsbanken och Internationella Valutafonden för att de av politiska skäl har dragit in stödet till Zimbabwe och därmed bidragit till att förvärra situationen i landet. Dessutom uppmanade mötet det internationella samfundet att stödja den kontroversiella jordreformen i Zimbabwe.
Samväldet
Samtidigt är det oklart vilken status Zimbabwe för närvarande har inom Samväldet, som består av Storbritannien och ytterligare ett 50-tal länder, främst förre detta brittiska kolonier. I mars förra året beslöts att Zimbabwe skulle utestängas under ett år. Beslutet togs av Nigerias president Olusegun Obasanjo, Sydafrikas Thabo Mbeki och Australiens premiärminister John Howard. Tillsammans utgjorde de den så kallade "trojkan" som utsågs vid
Samväldesländernas senaste toppmöte i Australien.
När trojkan återigen skulle mötes i mars i år gjorde Obasanjo och Mbeki klart att det inte kunde bli någon förlängning av uteslutningen. Trots det förklarade Samväldets
generalsekreterare Don McKinnon att uteslutningen skulle bestå fram till nästa toppmöte i Nigeria i höst.
Sydafrikanska och nigerianska diplomater förnekar dock att deras länder står bakom ett sådant beslut och det är oklart om McKinnon har befogenheter att på egen hand förlänga
uteslutningen. Förvirringen kring Zimbabwes status inom Samväldet speglar den djupa sprickan som finns mellan gruppens fyra industriländer, Storbritannien, Kanada, Australien, Nya Zeeland, och de afrikanska och asiatiska medlemsländerna.
AVS-gruppen
Samma splittring är klart synlig inom EU:s samarbete med 71 utvecklingsländer i den så kallade AVS-gruppen. Den består av före detta kolonier till de forna europeiska
kolonialmakterna inom EU. I höstas fick ett stort utvecklingsmöte mellan EU och AVS avbrytas sedan EU-parlamentet vägrat släppa in två deltagare från Zimbabwe. Beslutet togs ensidigt av parlamentet och förargade AVS-länderna till den grad att de beslöt att ställa in mötet.
Meningen var också att EU-AVS skulle sända en grupp observatörer till Zimbabwe för att undersöka om sanktionerna och andra åtgärder mot Zimbabwe var berättigade. De tilltänkta deltagarna från EU-länderna fick dock inte inrestillstånd till Zimbabwe och besöket
stoppades. Men nu har AVS-länderna beslutat att strunta i EU-länderna och skicka en egen grupp till Zimbabwe.
- Vi är medvetna om EU:s misshälligheter med Zimbabwe och att EU-länderna redan har sin åsikt klar. Vi vill därför inte låta dem påverka vårt ställningstagande. Vi eftersträvar en öppen dialog med Zimbabwes regering och vill få så mycket information som möjligt om
problemen. Vi kan endast komma fram till ett beslut om Zimbabwe när vi har kännedom om de problem som regeringen där har, säger Hegel Goutier, talesperson för AVS-gruppen.
Hans Öhrn, Zimbabwe
