HUR SJUKSKÖTERSKOR PÅ VÅRDAVDELNINGAR UPPFATTAR SAMARBETET MEDMOBILA INTENSIVVÅRDSGRUPPEN – EN ENKÄTSTUDIE

Full text

(1)

SAHLGRENSKA AKADEMIN

INSTITUTIONEN FÖR VÅRDVETENSKAP OCH HÄLSA

HUR SJUKSKÖTERSKOR PÅ VÅRDAVDELNINGAR

UPPFATTAR SAMARBETET MED MOBILA

INTENSIVVÅRDSGRUPPEN – EN ENKÄTSTUDIE

Ida R Almgren och Moa Långmo

Uppsats/Exemensarbete: 15 hp

Program och/eller kurs: Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot intensivvård, Examensarbete i omvårdnad med inriktning mot intensivvård, OM5330

Nivå: Avancerad nivå

Termin/år: Vt 2017

Handledare: Åsa Axelsson

(2)

Examinator: Lena Björck

(3)

Titel (svensk): Hur sjuksköterskor på vårdavdelningar uppfattar samarbetet med mobila intensivvårdsgruppen – En enkätstudie

Titel (Engelsk): Nurses perception of collaborating with the medical emergency team – A questionnaire survey

Uppsats/Exemensarbete: 15 hp

Program och/eller kurs: Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot intensivvård, Examensarbete i omvårdnad med inriktning mot intensivvård, OM5330

Nivå: Avancerad nivå

Termin/år: Vt 2017

Handledare: Åsa Axelsson

Examinator: Lena Björck

Nyckelord: Bemötande, mobil intensivvårdsgrupp, samarbete, sjuksköterska, yrkeserfarenhet

Sammanfattning:

Bakgrund: Mobila intensivvårdsgrupper (MIG) har funnits runt om i världen sedan 1990- talet. Forskning har visat att en stor del av MIG:s funktion är bedside-undervisning och kompetensöverföring till sjuksköterskor på vårdavdelningar. För att detta ska fungera är det viktigt att samarbetet mellan MIG och vårdavdelningar fungerar väl. Forskning har visat att även om samarbetet generellt uppfattas som bra så finns det fortfarande en del barriärer att komma över.

Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av samarbetet med MIG samt att jämföra om sjuksköterskors yrkeserfarenhet har betydelse för 1) hur ofta MIG kontaktas och 2) hur denna kontakt uppfattas.

Metod: Kvantitativ ansats. En tidigare använd, icke-validerad, enkät. Enkäten besvarades av 61 sjuksköterskor. Analysen skedde med SPSS i form av deskriptiv och jämförande statistik.

Resultat: Svarsfrekvensen var 48,4%. Majoriteten av respondenterna var nöjda med samarbetet men det finns en del som uttryckt att de hade negativa erfarenheter kring samarbetet med MIG. Den viktigste delen som framkom var bristerna i bemötandet då MIG kom till avdelningarna samt att sjuksköterskor efterfrågade mer utbildning kring MIG- funtionen. De jämförande analyserna visade att yrkeserfarenhet spelade roll i hur ofta MIG kontaktas, längre yrkeserfarenhet gjorde att MIG kontaktades oftare (p=<0,001).

Slutsats: MIG är en uppskattad funktion men samarbetet mellan MIG och sjuksköterskor på vårdavdelningar kan förbättras när det gäller bemötande samt utbildning kring MIG- funktionen.

Nyckelord: Bemötande, mobil intensivvårdsgrupp, samarbete, sjuksköterska, yrkeserfarenhet

(4)

Abstract:

Background: The medical emergency team (MET) has existed around the world since the 1990’s. Research has shown that a big part of the MET-function is bedside-education and the sharing of competence to nurses in general wards. For this to take place, it is of great importance that the collaboration between MET and general wards is well-functioning.

Research has shown that although the collaboration is percieved as good, there are still some barriers to overcome.

Aim: This studie aims to describe nurses’ experiences of collaborating with MET and to compare if nurses’ work-experience is of importance in 1) how often the MET is contacted and 2) how this contact is percieved.

Method: A quantitative approach. A former used, non-validated, questionnaire. The questionnaire was answered by 61 nurses. Their answers were analysed in SPSS and was presented by descriptive and comparing statistics.

Result: The responsrate was 48,4%. The majority of the respondents were satisfied with the collaboration but a small part expressed a negative experience in collaborating with MET.

The most important results were the shortcomings in how MET treated nurses in general wards and that nurses need more information about the MET-funcion. The compairing analyzes showed that work-experience does matter in how often MET is contacted (<p=0,001).

Conclusion: MET is an appreciated function, however the collaboration between MET and ward nurses can be improved in terms of attitudes and education about the MET-function.

Keywords: Attitude, collaboration, medical emergency team, nurse, work-experience

(5)

Innehållsförteckning

Inledning...1

Bakgrund...1

MIG:s uppkomst...1

Hur MIG-kontakten går till...2

Bedömningsinstrument...3

En undersökning om MIG på Sahlgrenska universitetssjukhuset...3

Fördelarna och nyttan med MIG...4

Motstridiga forskningsresultat...4

Kompetensöverföring genom team och samarbete...5

Samarbetet mellan sjuksköterskor och intensivvårdssjuksköterskor under MIG-kontakten. .6 Problemformulering...7

Syfte...7

Metod...7

Population...7

Enkät...8

Datainsamling...8

Dataanalys...9

Etiska överväganden...9

Resultat...10

Metoddiskussion...12

Population...12

Bortfall...13

Validitet...13

Reliabilitet...13

Resultatdiskussion...14

Slutsats...16

Kliniska implikationer och vidare forskning...16

Referenslista...18

Bilagor...21

Bilaga 1 Bedömningsinstrument...21

(6)

Bilaga 2 Enkät...22 Bilaga 3 Informationsbrev till verksamhetschefer...25

(7)

Inledning

I Australien år 1989, på Liverpool Hospital, avled 71% av alla patienter med hjärtstopp på vårdavdelningar och 64% av samma patientgrupp avled på akutmottagningen. I ett försök att minska dödligheten och för att fånga upp patienterna innan de blir så allvarligt försämrade skapades ett ”medical emergency team”, MET. MET-systemet baserades på standardiserade kontaktkriterier som indikerade kommande hjärtstopp. Målet med MET var tidig intervention för att förhindra hjärtstopp (Daffurn, Lee, Hillman, Bishop, & Bauman, 1994). Denna typ av proaktiva verksamhet finns idag runt om i värden med olika benämningar och i olika konstellationer.

År 2003 kom detta koncept till Sverige under namnet mobil intensivvårdgrupp, MIG. MIG startades som ett pilotprojekt på universitetssjukhuset i Lund. Projektet gav mycket gott resultat dels ur ett patientperspektiv då antal hjärtstopp per månad halverades och dels ur ett arbetsmiljömässigt perspektiv då sjuksköterskorna på vårdavdelningarna upplevde att samarbetet med intensivvårdsavdelningen (IVA) stärktes och gav dem mer kompetens (Andersson, Olsson, Hvarfner, & Engstrom, 2006).

MIG har gjort att interaktionen mellan IVA och vårdavdelningar har ökat, vilket medför utökat samarbete (Andersson et al., 2006). Idag, när MIG har blivit en etablerad verksamhet är det av intresse att undersöka sjuksköterskors uppfattning av MIG. Främst hur samarbetet fungerar idag men också att jämföra om och hur samarbetat har förändrats de senaste åren.

Bakgrund

MIG:s uppkomst

I sin originalkonstellation bestod MET av en intensivvårdssjuksköterska, en specialistläkare inom anestesi, en medicinläkare och en överläkare från IVA (Daffurn et al., 1994). Idéen bakom MET kommer ifrån traumasjukvården där olika parametrar hos patienten faller in under olika kriterier och beslut om fortsatt vård fattas därefter. Kriterierna involverade avvikande provsvar, avvikande fysiska funktioner hos patienten och/eller allvarlig oro för patienten. Patienter inom slutenvården har ofta någon bakomliggande sjukdom till skillnad från traumapatienter som ofta är friska innan de råkar ut för någon olycka (Daffurn et al., 1994; Lee, Bishop, Hillman, & Daffurn, 1995). Ofta är patienterna inom slutenvården äldre och multisjuka, varför det är av stor vikt att tidigt kunna identifiera tecken på försämring (Bagshaw et al., 2009).

Innan MET introducerades på Liverpool Hospital i Australien fick alla sjuksköterskorna på sjukhuset utbildning i hur systemet fungerade och vilka kriterierna var för att initiera kontakt.

På varje avdelning fanns skriftlig information om MET, vilka som ingick i MET-teamet,

(8)

kontaktkriterierna och behandlingsförslag till olika kritiska tillstånd som exempelvis komplikationer vid diabetes, lungödem och svår astma (Daffurn et al., 1994).

Detta var alltså starten för MET. Nyare studier har visat att innan en patient försämras i sitt kliniska tillstånd kan det i de flesta fall ses varningssignaler upp till 24 timmar innan försämringen sker och redan så tidigt som åtta timmar innan ett hjärtstopp kan patienten uppvisa tecken på svikt i vitala funktioner (Nordlund & Joelsson-Alm, 2009). Att identifiera kliniska tecken på försämring och att kunna få specialiserad assistans är avgörande för hur patientens framtida hälsotillstånd blir.

MIG finns på flera ställen i världen med olika namn och konstellationer beroende på land. De olika benämningarna som finns är: critical care outreach team (CCOT) i Storbritannien, rapid response team (RRT) i Nordamerika och medical emergency team (MET) i Australien (Andersson et al., 2006; Braaten, 2015). I denna uppsats kommer begreppet MIG att användas fortsättningsvis, oavsett original-benämningen.

Projektet i Lund, som beskrivs i inledningen, var starten för MIG i Sverige och idag är MIG en väletablerad funktion på de flesta sjukhus i landet (Hederström, 2015). År 2005 infördes MIG på Sahlgrenska universitetssjukhuset. I uppstarten var det fyra avdelningar som var anslutna (L. Sjöholm, personlig kommunikation, 5 april 2017). MIG utgörs av två delar, dels en mobil del som består av intensivvårdssjuksköterskan och intensivvårdsläkaren och dels en initierande del som består av patientansvarig läkare och patientansvarig sjuksköterska på vårdavdelning (Andersson et al., 2006; Hederström, 2015). Idag kan alla avdelningar på Sahlgrenska universitetssjukhuset kontakta MIG (Snygg, 2017), även alla mottagningar är anslutna till MIG (L. Sjöholm, personlig kommunikation, 5 april 2017).

Hur MIG-kontakten går till

Alla personalkategorier kan kontakta MIG, oftast är det sjuksköterskan eller läkaren som gör detta. När exempelvis sjuksköterskan på vårdavdelning observerar att en patient försämras i sitt kliniska tillstånd görs bedömning enligt National Early Warning Score, NEWS1. Vid poäng över sju eller vid allvarlig oro för patienten kontaktas MIG. Det är intensivvårdssjuksköterskan som tar emot samtalet och får rapport om patienten.

Intensivvårdssjuksköterskan rapporterar över till den ansvariga intensivvårdsläkaren. När hela MIG-teamet är samlat hos patienten samarbetar alla parter för bedömning och behandling av patienten enligt ABCDE (Hvarfner, 2012).

Alla sjuksköterskorna på Sahlgrenska universitetssjukhuset får möjlighet att gå på en informationsföreläsning om MIG och bedömning enligt NEWS. Denna informationsträff återkommer med jämna mellanrum över året (L. Sjöholm, personlig kommunikation, 31 januari 2017).

1 I Hvarfner (2012) används MEWS som bedömningsinstrument. Idag använder dock fler och fler sjukhus NEWS som bedömningsinstrument (RCP, 2012).

(9)

Bedömningsinstrument

Royal College of Physicians (RCP, 2012) ville ta fram ett standardiserat bedömningsinstrument för patienter som försämras kliniskt. Det har tidigare funnits bedömningsinstrument i form av poängsystemet Early Warning Score (EWS). Dock innehåller inte alla EWS samma gränser för parametrar och de EWS som finns är varken validerade eller standardiserade. För att få ett konsekvent bedömande av den försämrade patienten gjordes en validerad version av EWS som fick namnet Modified Early Warning Score, MEWS. Bedömning enligt MEWS sker utefter sex parametrar: andningsfrekvens, hjärtfrekvens, systoliskt blodtryck, kroppstemperatur, medvetandegrad samt urinproduktion per timme. Att MEWS fortfarande inte var ett standardiserat instrument ansågs dock problematiskt ur synpunkten att det är svårt att utbilda personal att bedöma den försämrade patienten korrekt. Mot denna bakgrund tog RCP (2012) fram NEWS. Det som skiljer NEWS ifrån MEWS är att urinproduktion inte poängsätts, medvetande mäts med annat system (i NEWS får patienten automatiskt tre poäng vid annat medvetande än alert). En annan sak som skiljer är att oxygenbehandling finns med i parametrarna hos NEWS. Referensvärdena skiljer sig åt mellan NEWS och MEWS. Referensvärdena sammanslagna genererar en poäng och beroende på de poäng som fås fram av NEWS skall ny bedömning göras alltifrån var 12:e timma (0 poäng) till kontinuerlig övervakning (vid 7 poäng eller över), även förslag på klinisk åtgärd ges. NEWS har i tester visat sig vara det bästa instrumentet för att finna försämring hos patienter (RCP, 2012). Se bilaga 1 för att ta del av bedömningsinstrumenten MEWS och NEWS.

En undersökning om MIG på Sahlgrenska universitetssjukhuset

År 2011 gjorde en intensivvårdsavdelning på Sahlgrenska universitetssjukhuset en undersökning (Sjöholm & Fors, 2011) om hur alla parter i MIG-teamet upplevde samarbetet under MIG-kontakten. Här undersöktes såväl intensivvårdsläkare som intensivvårdssjuksköterskor samt sjuksköterskor och läkare på vårdavdelningar. Förutom intensivvårdsavdelningen så deltog sex vårdavdelningar (78 sjuksköterskor) i undersökningen som visade på positiva upplevelser hos sjuksköterskorna men också synpunkter på förbättring.

Det positiva som framkom var tryggheten i att veta att sjuksköterskorna alltid kunde kontakta MIG redan innan patienten blev så dålig att hjärtlarm krävdes. En sjuksköterska som arbetade redan innan MIG startade uttryckte stor uppskattning över MIG och den professionella personal som kommer för att hjälpa, en stor skillnad mot förr då ingen egentlig hjälp fanns att tillgå. MIG ser på situationer ur andra perspektiv vilket uppfattades positivt då intensivvårdssjuksköterskorna observerar sådant som sjuksköterskorna på vårdavdelningar kanske inte observerar. Det uppfattas positivt att få följa MIG’s resonemang och att diskutera patienten med kollegor med specialistkompetens samt att få stöttning i egna beslut (Sjöholm

& Fors, 2011).

(10)

Den kritik som framkom var att bemötandet från MIG emellanåt uppfattades negativt av sjuksköterskorna på vårdavdelningarna. Intensivvårdssjuksköterskorna kunde ibland uppfattas vara nedlåtande mot den sjuksköterska som har initierat kontakten, ibland togs inte heller sjuksköterskans oro på allvar. Vid vissa tillfällen hade intensivvårdssjuksköterskan bett sjuksköterskan att utföra en arbetsuppgift som inte fick utföras på vårdavdelning, exempelvis suga i nedre luftvägar. En annan sak som framkom tydligt var bristen på intensivvårds- och intermediärvårdsplatser (Sjöholm & Fors, 2011).

Fördelarna och nyttan med MIG

En av fördelarna med att en försämrad patient fångas upp tidigt är att intensivvård kan undvikas helt och hållet genom att behandling påbörjas i tid (Hederström, 2015). Forskning har visat att det finns flera fördelar med MIG. Sedan MIG infördes har antal dödsfall reducerades, antal hjärtstopp har minskat, längden på patientens totala sjukhusvistelse minskade och patientens vårdtid på IVA förkortades. Att patientens totala vårdtid på sjukhus och tid på IVA minskas leder till minskade kostnader. Dessa fördelar nås genom att patientens tecken på försämring fångas upp tidigt och på så vis kan insatser sättas in tidigt (Devita et al., 2006). Jung et al. (2016) fann i deras studie att oväntade dödsfall sjönk från 22% till 17%

under en ettårs-period efter det att MIG införts. Även Priestley et al. (2004) kunde påvisa att antalet dödsfall sjönk bland de avdelningar som var anslutna till MIG jämfört med de avdelningar som inte var anslutna till MIG. Dock kunde inte förkortning av vårdtiden säkerställas i denna studie.

I en studie av Shapiro, Donaldson, och Scott (2010) framkom det att MIG var högt uppskattat av sjuksköterskorna som kände trygghet i att en intensivvårdssjuksköterska kunde göra en avancerad bedömning av patienten samt kunde ge behandlingsförslag och administrera läkemedel som inte sjuksköterskorna på vårdavdelningarna fick eller kände sig bekväma med att administrera. Sjuksköterskorna på vårdavdelningarna upplevde också att läkarna lyssnade mer på intensivvårdssjuksköterskans bedömning och att patienten kunde flyttas snabbare till IVA för att få rätt vårdnivå.

Samtidigt som det finns hög efterfrågan på intensivvård så minskar antalet intensivvårdsplatser. I Sverige fanns det år 2014 ca 2,3 intensivvårdsplatser per 1000 invånare och det är troligt att ekonomin inte tillåter någon drastisk ökning av dessa platser. Fokus bör ligga på att utveckla preventiva åtgärder för att kritiskt sjuka patienter inte ska behöva intensivvård (Jevon & Ewens, 2014). Detta kan indikera att MIG-verksamheten i framtiden kan komma att utvecklas och bli än mer använd.

Motstridiga forskningsresultat

I en stor randomiserad kontrollerad studie (RCT) (Hillman et al., 2005) på 23 sjukhus i Australien kunde inte någon minskning i antal dödsfall, antal hjärtstopp eller antal inläggningar på IVA påvisas. Det skulle kunna tyda på att MIG inte är så effektivt som tidigare påvisats. Hillman et al. (2005) diskuterar dock andra faktorer som skulle kunnat ge

(11)

detta resultat som exempelvis att MIG inte hade implementerats korrekt, att fel utfall studerades, att kontrollgruppen på något sätt blivit kontaminerad eller att de studerade sjukhusen inte var representativa av någon anledning. I en kommentar till denna studie föreslås det att RCT kanske inte är det bästa sättet att utvärdera MIG-funktionen, kanske bör andra metoder användas vid denna typ av forskning (Odell, 2007). Dock ger inte Odell några förslag på alternativa forskningsmetoder i sin kommentar.

En annan studie, en retrospektiv kohortstudie från Kanada (Karvellas, de Souza, Gibney, &

Bagshaw, 2012), visade liknande resultat som Hillman et al. (2005). Den kanadensiska studien som pågick mellan åren 2002 till 2009 kunde inte finna något statistiskt samband mellan införandet av MIG och minskade antal dödsfall inte heller någon skillnad i längden på vårdtiden eller tiden på IVA. I artikeln diskuterades det att resultatet kunde bero på att MIG inte hade funnits så länge på det studerade sjukhuset. När MIG finns på ett sjukhus en längre tid används det mer frekvent och blir mer en del av sjukhusets kultur (Karvellas et al., 2012).

Kompetensöverföring genom team och samarbete

Team definieras som individer som arbetar tillsammans för att nå ett specifikt mål.

Anledningen till att arbeta i team är att ett behov har uppstått där det krävs större kompetens än tidigare för att klara av uppgiften. Ett välfungerande samarbete ger en effektivare arbetssituation där olika kompetenser kopplas ihop, skapar bredd och djup i arbetet (Berlin &

Sandberg, 2016).

När MIG-teamet samlas är det fyra olika professioner som skall samarbeta för patientens bästa (Hederström, 2015) för att förutsättningarna på vårdavdelningen inte räcker till. Dessa fyra team-medlemmar kanske aldrig tidigare har samarbetat med varandra och möts endast en kort stund (Hvarfner, 2012). I detta möte spelar intensivvårdssjuksköterskan en stor roll då hen fungerar som ett stöd för såväl sjuksköterskor som oerfarna läkare.

Intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet och avancerade kunskaper inom omvårdnad är uppskattade av övriga medlemmar i MIG-teamet (Chellel, Higgs, & Scholes, 2006). För att samarbetet med MIG skall fungera krävs att personalen på vårdavdelningarna kontrollerar vitalparametrar hos patienterna, samt att både sjuksköterskorna och läkarna ansvarar för att kontakta MIG. Om ingen kontakt initieras kan inget samarbete uppstå. Det krävs också att intensivvården är tillgänglig i form av att det finns intensivvårdssjuksköterskor och läkare som kan gå på MIG-kontakt och att de är positivt inställda till att kontakten initieras (Hvarfner, 2012).

I den kultur vi lever värdesätts ofta det självständiga i oss och hur vi presterar individuellt.

Men för att kunna ge vård av god kvalitet på dygnets alla timmar krävs det samarbete och samordning, det krävs att vi arbetar i team (Benner, Rooke, & Grundberg, 1993).

För att ett team ska vara välfungerande krävs det att alla team-medlemmar vet vad det innebär att samarbeta interprofessionellt, dvs att lära sig saker av, om och med varandra, sida vid sida.

Detta är en interaktiv process där målet är att öka vårdens kvalité (Lidskog, 2016). MIG’s roll

(12)

är komplex och innehåller flera delar där den kliniska expertisen och kompetensöverföring är central. MIG-kontakten blir ett lärotillfälle för sjuksköterskorna på avdelningarna som höjer sin kompetens genom att vara delaktiga i bedömningen av patienten samt ta del av hur intensivvårdspersonalen tänker (Astroth, Woith, Stapleton, Degitz, & Jenkins, 2013; Chellel et al., 2006; Nordlund & Joelsson-Alm, 2009). Ett exempel som belyser MIG’s utbildande roll är hur en oerfaren sjuksköterska uttryckte stor uppskattning över att intensivvårdssjuksköterskan lärde ut hur auskultation av patientens lungor går till. Både hur auskultationen genomförs och vilka andningsljud som hörs. Detta gjorde att sjuksköterskan fick fördjupad kunskap och kunde göra en säkrare bedömning av patienten (Chellel et al., 2006).

I en studie av Baker-McClearn och Carmel (2008) var det mest framträdande temat hur stödet från intensivvårdssjuksköterskorna gav sjuksköterskorna ökat självförtroende och stärkte dem i deras yrkesroll. Detta gjordes till största del genom utbildning, dels planerad och dels oplanerad i form av bedside-undervisning. Genom bedside-undervisning, där interventioner för den kritiskt sjuka patienten genomförs direkt, sätts intensivvårdssjuksköterskans kunskaper i en kontext som gör det möjligt att förklara vad och varför en intervention görs samtidigt som den utförs. Dessa tillfällen är lämpliga för intensivvårdssjuksköterskan att ta tillvara på för att uppmuntra sjuksköterskor att utveckla och att samtidigt praktisera ny kunskap (Baker-McClearn & Carmel, 2008).

Samarbetet mellan sjuksköterskor och

intensivvårdssjuksköterskor under MIG-kontakten

MIG kontakten initieras av sjuksköterskan eller läkaren på vårdavdelningen. Orsakerna till att inte kontakta MIG kunde bero på bristfällig tolkning av vitalparametrarna eller kulturen på avdelningen (Astroth et al., 2013). När det finns en stark hierarki på en vårdavdelning där läkaren är ”högst i rang” skall läkaren ges chans att först bedöma patienten innan MIG kontaktades (Bagshaw et al., 2010; Braaten, 2015). I andra fall valde sjuksköterskan att avvakta med MIG-kontakt eftersom de ville ha mer information om patienten eller att läkaren var på väg att bedöma patienten. Vissa av sjuksköterskorna ville utföra åtgärder och därefter avvakta för att se resultaten av dessa. När patienter snabbt försämrades var det vanligare att MIG kontaktades direkt jämfört med när patienten istället blev långsamt försämrad. Vid långsam försämring avvaktade sjuksköterskorna ofta med kontakten (Braaten, 2015).

Forskning (Astroth et al., 2013) har visat att kontakt med MIG inte alltid var självklart för sjuksköterskorna. Ofta stöttade sjuksköterskorna varandra i vården av den försämrade patienten innan MIG tillkallades. Under vissa samtal till MIG fick sjuksköterskorna inget stöd eller gehör för sin oro kring patienten från den intensivvårdssjuksköterska som tog emot samtalet. Sjuksköterskorna upplevde att de ibland möttes av en negativ attityd från intensivvårdssjuksköterskorna (Astroth et al., 2013; Massey, Chaboyer, & Aitken, 2014).

Sjuksköterskorna var väl medvetna om att MIG behöver utförlig och relevant information om patienten men ibland när intensivvårdssjuksköterskorna frågade om patienten hade de dels ett

(13)

kroppsspråk som uppfattades som otrevligt samt att frågorna framfördes på ett sätt som påverkade samarbetet negativt. Sjuksköterskorna i studien av Astroth et al. (2013) upplevde att intensivvårdssjuksköterskorna ställde orealistiska krav på dem.

Det fanns också många positiva aspekter i samarbetet med MIG. Sjuksköterskorna kände trygghet i att de hade möjlighet att kontakta MIG när så behövdes samt att MIG ofta var snabbt på plats hos patienten (Astroth et al., 2013; Bagshaw et al., 2010). När MIG-teamet samlades kring patienten kände sjuksköterskorna att de var del av ett team, detta ingav laganda som ledde till att sjuksköterskorna upplevde ökat självförtroende. Sjuksköterskorna kände lättnad i att de fick bekräftelse från MIG att de hade kunnat identifiera försämring hos patienten. MIG bidrog både med stöd och med lärdomstillfällen (Astroth et al., 2013; Shapiro et al., 2010).

Problemformulering

Den ökade efterfrågan på sjukvård kräver att vårdpersonal har ett välfungerande samarbete, både inom avdelningar och mellan avdelningar. Det finns för få intensivvårdsplatser idag i förhållande till hur behovet ser ut, varför fler kritiskt sjuka patienter vårdas på vårdavdelningar. Patienter som tidigare ansetts vara stabila kan snabbt bli försämrade. Detta är utmanande för sjuksköterskor då vårdavdelningar inte har samma resurser som intensivvårdsavdelningar. För att få stöd i bedömningen av försämrade patienter och för att få assistans med redan kritiskt sjuka patienter spelar MIG en betydande roll. MIG har också en stor roll vad gäller kompetenshöjning på vårdavdelningar i och med att specialistkompetensen inte längre stannar på intensivvårdsavdelningen utan görs mer tillgänglig. Dock tycks det fortfarande finnas en del barriärer att komma över för att nå ett välfungerande samarbete.

Syfte

Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av samarbete med MIG samt att jämföra om sjuksköterskors yrkeserfarenhet har betydelse för 1) hur ofta MIG kontaktas och 2) hur denna kontakt uppfattas.

Metod

Kvantitativ metod valdes för att det är en relevant metod för att svara forskningsfrågan. En större population kan nås under en kort tidsperiod samt att större kvantiteter av information kan samla in för att kunna generalisera ett resultat samt att kunna jämföra detta resultat mot tidigare undersökning (Polit & Beck, 2016).

Enligt Polit och Beck (2016) delas den kvantitativa metodens förlopp in i fem faser. Dessa faser är: (1) Den konceptuella fasen, som handlar om att formulera ett problem och granska relevant litteratur (2) Design och planerings-fasen, som handlar om att designa studien och bestämma vilken urvalsgrupp som ska undersökas (3) Den empiriska fasen, som innebär

(14)

insamlandet av data och förbereda för analys (4) Analysfasen, som handlar om att analysera data och tolka resultaten (5) Spridningsfasen, som handlar om att presentera resultaten och hur resultaten kan användas i praktiken. Denna studie har genomförts enligt dessa faser.

Population

Studien gjordes som en totalundersökning på de fyra avdelningar som mest frekvent kontaktade MIG under år 2016 på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Avdelningarna är både medicinskt och kirurgiskt inriktade. Samtliga sjuksköterskor som var i tjänst under perioden 7 – 28 april 2017, vilket var 126 stycken, tillfrågades om deltagande. Polit och Beck (2016) benämner denna typa av urval som konsekutivt urval. När alla individer blir inbjudna att delta i en studie under en viss tidsperiod minskar risken för partiskhet (Polit & Beck, 2016).

Enkät

För datainsamling användes en redan befintlig, icke-validerad enkät som har använts tidigare av en intensivvårdsavdelning för att kartlägga erfarenheter kring MIG. Viss modifiering gjordes innan utdelning genom att demografiska data som kön och utbildningsnivå lades till.

Detta för att ge en god beskrivning av urvalsgruppen. Enkäten bestod av 12 slutna frågor och en öppen fråga. Frågorna handlar om hur ofta MIG har kontaktats, upplevelsen av samarbetet, information om MIG, ökad trygghet i arbetet samt ökad kunskap om svikt i vitala funktioner.

På tre av de slutna frågorna fanns möjlighet till egna kommentarer. Enkäterna numrerades på ett sådant sätt att avdelningarna kunde skiljas åt. Enkät valdes eftersom det är ett passande sätt att samla in data på förekomsten av exempelvis beteenden, attityder och/eller erfarenheter.

Enkäter är användbara i utvärderande och jämförande syfte (Watson, Benner, & Ketefian, 2008). För enkät se bilaga 2.

Datainsamling

Innan studien påbörjades inhämtades godkännande från berörda verksamhetschefer. Kontakt togs först via telefon med kort information om studien. Därefter skickades mail ut med all information kring studien. Ett skriftligt godkännande erhölls via mailsvar. Efter att de kontaktade verksamhetscheferna godkänt genomförandet av studien, togs kontakt med vårdenhetschefer på berörda avdelningar på samma sätt, via telefon med efterföljande mail.

Tid att komma till avdelningarna för att prata om praktiska detaljer avtalades. I samband med denna träff lämnades enkäterna över till respektive vårdenhetschef som i sin tur delade ut enkäterna i sjuksköterskornas personliga fack.

Det bestämdes med vårdenhetscheferna att information till sjuksköterskorna om enkäten skulle ges i veckobrev samt morgonmöten. Påminnelser gick ut efter en vecka även här via veckobrev och morgonmöten.

Från början var det planerat att enkäten skulle finnas tillgänglig att besvara under två veckor, 7 april – 21 april, 2017. Dock var inte svarsfrekvensen tillfredställande efter dessa veckor (24%), varför tiden förlängdes med ytterligare en vecka, till 28 april. För att öka

(15)

svarsfrekvensen hade besök på avdelningarna varit ett alternativ då muntlig information hade kunnat ges. Det fanns dock inte tillräckligt med tid för avdelningarna att avvara utan vårdenhetscheferna fortsatte att påminna både muntligen och via veckobrev. Efter påminnelser blev svarsfrekvensen till slut 48%.

Under tiden som enkäten fanns tillgänglig att besvara hölls kontinuerlig kontakt med vårdenhetschefer via mail. Besök gjordes på avdelningarna för att samla in redan besvarade enkäter och föra in dessa i SPSS (IBM, 2015).

Dataanalys

Enkäterna fördes in i statistikprogrammet SPSS version 23.0 (IBM, 2015). Frågorna och svarsalternativen kodades innan enkäterna fördes in i SPSS. Efter införande gjordes en kontroll att införandet skett korrekt. Då alla enkäter var införda analyserades data med deskriptiv samt jämförande statistik. I resultatet presenteras den deskriptiva statistiken med frekvenstabeller. Den jämförande statistiken redovisas i löpande text.

För att kunna göra jämförelser mellan yrkeserfarenhet och (1) hur många gånger MIG har tillkallats (2) hur MIG kontakten upplevs, gjordes icke-parametriska tester med Mann- Whitneys U-test. Icke-parametriska tester kräver ingen kunskap om variabelns fördelning och är lämpliga när variabeln inte är normalfördelad (Ejlertsson, 2012). Även t-Test gjordes för att finna signifikanta skillnader (Polit & Beck, 2016) mellan yrkeserfarenhet och hur MIG- kontakten upplevs.

Mellan yrkeserfarenhet och om MIG har ökat tryggheten i arbetet samt om sjuksköterskor fått ökad kunskap i att bedöma sviktande patienter, gjordes ett korrelationstest. Detta gjordes för att undersöka hur dessa variabler samvarierar och om det finns beroendeförhållande mellan variablerna. Korrelationen visar hur starkt samband det finns mellan variablerna (Ejlertsson, 2012).

Etiska överväganden

Forskningsetik består av fyra principer. Dessa är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). I studien har dessa krav tagits i beaktande då forskningspersonsinformation som belyser dessa fyra principer har delats ut tillsammans med enkäten. Deltagarna har blivit informerade om studiens syfte och hur dess genomförande, deltagarna har blivit informerade om att deltagande är frivilligt och att de kan avbryta sitt deltagande när de vill, utan att ange något som helst skäl. En besvarad enkät innebar samtycke till att delta i studien. I enkäten framkommer inga personuppgifter, deltagare är anonyma, obehöriga kommer ej ha tillgång till insamlade data. Riskerna med studien bedöms vara minimala då inga känsliga frågor ställs samt inga personuppgifter framkommer. Nyttan bedöms vara hög då det är troligt att ökad kunskap om samarbete kan uppnås. För att få tillstånd att genomföra studien kontaktades verksamhetscheferna för respektive område. Kontakten skedde först via telefon, därefter mailades information ut i form av enkät, forskningspersonsinformation, standardinformation från Göteborgs universitet samt

(16)

egenkomponerat brev med allmän information om studien. Godkännande erhölls via bekräftande mail från verksamhetscheferna. Vårdenhetscheferna för varje avdelning kontaktades på samma sätt, första via telefon med efterföljande informationsmail.

Resultat

Enkäten delades ut till totalt 126 sjuksköterskor på fyra avdelningar. Av dessa 126 svarade 48% (n=61) av sjuksköterskorna på enkäten, 10% (n=6) var män och 90% (n=55) var kvinnor. Sjuksköterskorna hade varit yrkesverksamma mellan 2,5 månader och 24 år, medianen som yrkesverksam var 2 år. Majoriteten, 92% (n=56) hade grundutbildning och 8%

(n=5) hade specialistutbildning. Av de som besvarade enkäten hade 85% (n=52) tillkallat MIG en eller fler gånger (Tabell 1).

Tabell 1: Antalet initierade MIG-kontakter av sjuksköterskor (n=61)

MIG-kontakter Antal Procent

1 till 5 26 42,6

6 till 10 12 19,7

11 till 15 8 13,1

Fler än 15 5 8,2

Ej besvarat 10 16,4

Totalt 61 100

Majoriteten av de sjuksköterskor som hade kontaktat MIG var nöjda över hur kontakten fungerade. I kommentarerna framkom det att gott bemötande, råd och diskussion kring patienten samt handledning var några av de faktorer som gjorde att MIG-kontakten fungerade bra. En liten andel (13,0%) var missnöjda med kontakten, anledning till missnöje bestod främst i att MIG tog lång tid på sig att komma samt att kritiskt sjuka patienter kvarstannade på vårdavdelningen. Sex av de tillfrågande hade ingen åsikt (Tabell 2).

Tabell 2: Hur sjuksköterskor upplevde att MIG-kontakten fungerade (n=61) Upplevelse Antal Procent

Bra 45 73,8

Dåligt 17 13,0

Har ej kallat på MIG 8 13,2

Totalt 61 100

*Missing = 1

Av de som besvarade enkäten hade 45,9% (n=28) deltagit i informationsträffen/utbildningen om MIG och av dessa 46% tyckte de flesta att informationen som gavs var bra (Tabell 3).

Antal respondenter som inte hade deltagit i MIG-utbildningen var 54,1% (n=33), 27,8%

(n=17) var antingen lediga eller kunde ej gå ifrån avdelningen, 11,4% (n=7) hade inte fått information om tillfället och 0,3% (n=2) angav ingen orsak till varför de inte hade deltagit.

(17)

Tabell 3: Hur sjuksköterskor upplevde MIG-utbildningen (n=61)

Upplevelse Antal Procent

Bra 25 41

Dåligt 3 4,9

Har ej deltagit 33 54,1

Totalt 61 100

På frågan om MIG-kontakten gav ökad trygghet i arbetet svarade 90,2% (n=55) ja (Tabell 4).

Det framkom av kommentarerna att tryggheten främst bestod i handledning och stöd samt att det fanns specialisthjälp att konsultera dygnet runt. Av de som inte upplevde ökad trygghet hade 4,9% (n=3) angett att otryggheten berodde på att patienten inte togs över till IVA, utan kvarstannade på vårdavdelningen där resurser för kontinuerlig övervakning saknades.

Tabell 4: MIG-verksamheten har ökat känslan av trygghet i mitt arbete

Känsla av

trygghet Antal Procent

Ja 55 90,2

Nej 4 6,5

Ej besvarat 2 3,3

Totalt 61 100

Om kunskapen i att bedöma svikt i vitalafunktioner hos patienter upplevde 49,1% (n=30) att de hade fått fördjupad kunskap medan 47,6% (n=20) ej ansåg att deras kunskap blivit fördjupad (Tabell 5).

Tabell 5: MIG-verksamheten har givit sjuksköterskor fördjupad kunskap i att bedöma svikt i vitala funktioner hos patienter (n=61)

Fördjupad

kunskap Antal Procent

Ja 30 49,1

Nej 29 47,6

Ej besvarat 2 3,3

Totalt 61 100

Samarbetet mellan MIG och sjuksköterskor på vårdavdelningar upplevdes som bra (75,4%, n=46), dock var det 13,1% (n=8) som upplevde samarbetet som dåligt. Av kommentarerna framkom det att bemötande, teamarbete och utbildning kunde förbättras. En respondent angav att MIG behövde gå en kurs i bemötande. Två respondenter angav att de ej kände sig delaktiga i bedömningen av patienten (Tabell 6).

(18)

Tabell 6: Hur sjuksköterskor upplever samarbete med MIG (n=61) Upplevelse

samarbete Antal Procent

Bra 46 75,4

Dåligt 8 13,1

Har ej tillkallat MIG 5 8,2

Ej besvarat 2 3,3

Totalt 61 100

De som har tillkallat MIG (n=52) har arbetat i snitt 4,3 år. De som inte har tillkallat MIG (n=9) har arbetat i snitt 0,6 år. För att jämföra om det finns ett samband mellan yrkeserfarenhet och hur många gånger MIG har tillkallats samt hur MIG upplevs gjordes Mann-Whitneys U-test. Yrkeserfarenhet och hur många gånger MIG tillkallats når statistisk signifikans (p=<0,001).

Mellan yrkeserfarenhet och hur MIG upplevs av sjuksköterskor visar Mann-Whitneys U-test ingen signifikant skillnad (p=0,687) mellan de sjukskötersor som arbetat fler antal år och de som arbetat färre antal år. Dock har detta ett statistiskt signifikant samband när ett T-test utfördes (p=0,047). De som har en negativ upplevelse av MIG (n=8) har arbetat i snitt 2,5 år, de som har en positiv upplevelse av MIG (n=45) har arbetet i snitt 4,5 år. En del av respondenterna (n=8) har inte besvarat denna fråga.

Ett korrelationstest genomfördes för att se sambandet mellan yrkeserfarenhet och om MIG har ökat tryggheten i arbetet samt genererat bättre kunskap i bedömningen av svikt i vitala funktioner hos patienter. Yrkeserfarenhet har en liten korrelation med ökad trygghet (r=0,24) detta är dock inte statistiskt signifikant (p=0,068). Yrkeserfarenhet har även en liten korrelation med ökad kunskap (r=0,16) men inte heller denna korrelation är statistisk signifikant (p=0,213). Det finns korrelation mellan att MIG har ökat tryggheten i arbetat samt ökad kunskap om sviktande patienter (r=0,59) Denna korrelation är statistisk signifikant (p=0,000).

Metoddiskussion

Population

Ett konsekutivt urval gjordes för att nå alla sjuksköterskor på de fyra avdelningarna. Det kan även ses som en totalundersökning då alla sjuksköterskor som arbetade under perioden bjöds in att delta. De fyra avdelningarna som var med i studien valdes på grund av att de har mest kontakt med MIG enligt statistiken från 2016. Sjuksköterskor på dessa avdelningar har

(19)

således mer erfarenhet av MIG och kan tänkas ha mer åsikter om samarbetet än på avdelningar där MIG-kontakt sällan sker.

Att göra en totalundersökning är enligt Polit och Beck (2016) bättre än ett bekvämlighetsurval då alla i populationen har möjlighet att delta. När alla i populationen bjuds in att delta minskar risken för bias.

Bortfall

Externt bortfall innebär de personer som inte har besvarat enkäten (Olsson & Sörensen, 2011) och kan antas vara de som är föräldralediga, sjukskrivna, tjänstlediga eller av annan anledning inte befinner sig på arbetsplatsen under dessa tre veckor som enkäten finns tillgänglig att besvara. Det kan också vara individer i målpopulationen som inte vill delta i studien eller att arbetsbelastningen är hög och tid saknas att fylla i enkäten. Det externa bortfallet i denna studie blev 52%. Det höga bortfallet påverkar gerealiserbaheten. Färre svaranden ger större felmarginaler. Då ingen information finns om bortfallet skulle de helt kunna avvika från hur respondenterna har svarat, därmed skulle resultatet kunnat bli ett annat.

Internt bortfall innebär att en del respondenter ej har besvarat vissa frågor i enkäten (Olsson &

Sörensen, 2011). Detta finns till viss del och har redovisats i tabellerna i resultatet som ”Ej besvarat”. Det interna bortfallet består i att de personer som ej har tillkallat MIG inte har besvarat frågorna om trygghet, kunskap och samarbete trots att svarsalternativet ”har ej kontaktat MIG” fanns. Frågan om hur många gånger MIG har kontaktats är en följdfråga till om MIG har kontaktats eller inte. De som ej har kontaktat MIG har inte besvarat denna fråga.

Det finns dock en respondent som har kontaktat MIG men inte besvarat frågan om hur många gånger. Detta bedöms ha ringa, om ens någon, betydelse för resultatet.

Då ingen information finns om bortfallsgruppen bedömdes det inte vara möjligt att göra en bortfallsanalys (Trost, 2012).

Validitet

Enkäten som användes i studien har använts en gång tidigare. Enkäten är inte validerad och har brister i utformningen av frågorna. En del av frågorna är inte specifika, de kan alltså tolkas på olika sätt. Frågorna hade också kunnat komma i en mer logisk följd. En annan aspekt är att svarsalternativen utgörs av siffror på en linje. Det hade varit bättre att använda boxar istället ur den synpunkten att en del respondenter svarade mittemellan två siffror. I de fall svaren har varit mittemellan två siffror har den högre siffran valts. Detta skulle kunna ha betydelse för resultatet i form av att resultatet överskattas. Siffror kan också uppfattas som graderingar, att exempelvis fem är bättre än fyra. Boxar hade gjort frågorna mer neutrala (Trost, 2012). Men då enkäten använts i ett jämförande syfte kunde ingen annan enkät ha använts. En styrka är att enkäten har utvecklats genom att kön och utbildningsnivå har lagts till.

(20)

Reliabilitet

Antal deltagare påverkar reliabiliteten för studien. Trost (2012) skriver att en svarsfrekvens på mellan 50–70% är att räkna med i en enkätstudie. Då denna studie nådde en svarsfrekvens på 48% kan inte resultatet generaliseras, dock kan det ändå ge en antydan om hur samarbetet med MIG uppfattas på dessa avdelningar. Då denna studies resultat pekar i samma riktning som tidigare forskningsresultat gör, stärks reliabiliteten för studien (Polit & Beck, 2016).

Det kan diskuteras om erfarenheter och upplevelser kan omvandlas till siffror, då dessa är individuella (Gunnarsson, 2002). Då reliabilitet handlar om studiens upprepbarhet (Polit &

Beck, 2016). Då processen i denna studie är väl beskriven skulle studien kunna genomföras på samma vis, därmed stärks reliabiliteten. Det finns dock många faktorer som påverkar hur sjuksköterskor uppfattar MIG-kontakten. Upplevelsen är subjektiv och kan ändras från en gång till en annan. Det behöver inte bli samma utfall även om samma personer åter besvarar enkäten men vid ett annat tillfälle.

Resultatdiskussion

Majoriteten av respondenterna i studien har en positiv erfarenhet av MIG och tycker att samarbetet fungerar bra. Nästan alla respondenter tyckte att MIG gav dem ökad trygghet i arbetet eftersom det finns hjälp och stöd att få dygnet runt och det är betydelsefullt att få diskutera patienten med någon som har specialistkunskap. Hälften tyckte att deras kunskaper av att bedöma svikt i vitala funktioner hos patienter hade blivit fördjupade genom MIG- kontakten. Detta stämmer överens med vad Baker-McClearn och Carmel (2008) observerade i deras forskning där sjuksköterskor tyckte att stödet från MIG gav dem ett lugn, en försäkran om att hjälp alltid fanns att tillgå. Sjuksköterskorna tyckte att utbildning, främst i form av bedside-undervisning, ledde till en känsla av ”empowement”.

En del av respondenterna hade en negativ erfarenhet av MIG. I jämförelsen mellan denna studie och undersökningen från år 2011 så har sjuksköterskor en mer negativ uppfattning av MIG idag (13%) jämfört med undersökningen från 2011 (6%) (Sjöholm & Fors, 2011). Det handlar främst om hur MIG bemöter sjuksköterskorna ute på vårdavdelningarna. En del av respondenterna har angett att de blir illa behandlade av intensivvårdspersonalen och att det finns en nonchalans hos en del av den intensivvårdspersonal som går på MIG-kontakt.

Bristerna i bemötandet gör att själva MIG-kontakten blir bristfällig då en del fördelarna går förlorade, så som möjligheten till bedside-undervisning och kompetensöverföring.

Det är intressant att fundera över orsaken till varför den negativa uppfattningen av samarbetet med MIG har ökat. Det kan bero på att antalet MIG-kontakter har ökat och därmed har fler personer samarbetat med MIG och kan uttrycka en åsikt. Men med ökat antal MIG-kontakter borde samarbetet snarare ha förbättrats då MIG idag har en större vana av dessa kontakter jämfört med 2011 (Sjöholm & Fors, 2011). Respondenterna i denna studie efterfrågar att MIG

(21)

ska bli bättre på bemötande. Detta var något som framkom även 2011 men inte i lika stor utsträckning som i denna studie.

Att MIG har kunskaper om kommunikation och samarbete är lika viktigt som att ha kunskaper om intensivvård (Cziraki et al., 2008). Dessa kunskaper är till och med avgörande för hur välfungerande MIG-kontakten blir. Välfungerande MIG präglas av en strävan efter att skapa en kultur där samarbete är viktigt samt att ge stöd och rådgivning till vem helst som initierar kontakt. MIG skall också kunna se att den bästa vården bara kan ges till patienten om all personal kring patienten kan samarbeta och kommunicera (Cziraki et al., 2008).

En stor del av respondenterna hade inte tagit del av MIG-informationen (54%). Detta kan bidra till att MIG-kontakten uppfattas negativt då dessa respondenter ej har fått den bakgrundsinformation som behövs för att helt förstå MIG-verksamheten. Hur tillgänglig MIG-informationen är bör kanske ses över då många av respondenterna har uppgett att de inte har möjlighet att gå ifrån avdelningen för att delta i informationstillfället. Andra respondenter har missat informationstillfället på grund av ledighet. Möjligtvis vore det bra att förlägga MIG-information till avdelningarnas olika utvecklingsdagar. Detta kräver mer tid från de intensivvårdssjuksköterskor som informerar om MIG men i gengäld kan det leda till att MIG används flitigare och att kontakten blir mer positiv då fler sjuksköterskor får rätt kunskap om hur MIG-verksamheten fungerar.

Att så många ännu inte fått information om MIG kan bero på att många är nya inom yrket, 57% av respondenterna har arbetat mindre än två år. Richardson, Burnand, Colley, och Coulter (2004) fann i sin forskning att majoriteten av sjuksköterskor var informerade om MIG men att ca 30% inte var informerade. De som inte var informerade var främst sjuksköterskor som var nya inom yrket.

Den jämförande analysen (Mann-Whitneys U-test) om sambandet mellan yrkeserfarenhet och hur många gånger MIG har tillkallats var statistiskt signifikant. Detta kan ses ur två aspekter, dels kan det bero på att med längre yrkeserfarenhet kommer ökad kunskap och en skarpare klinisk blick. Erfarna sjuksköterskor kan identifiera tecken på försämringen hos patienten och kontaktar därför MIG. Men det kan också vara så att sambandet i sig är helt logiskt, att ju fler år en sjuksköterska har arbetat desto större än chansen att den sjuksköterskan har kontaktat MIG. För att undersöka vilken av aspekterna som ligger till grund för sambandet hade andra typer av frågor behövt ställas.

Forskning från både Braaten (2015) och Salamonson, van Heere, Everett, och Davidson (2006) har visat att sjuksköterskors yrkeserfarenhet spelade stor roll för hur ofta och när MIG kontaktades. Sjuksköterskor med längre erfarenhet kontaktade MIG oftare jämfört med sjuksköterskor med kortare erfarenhet. Orsaken till detta kunde vara att oerfarna sjuksköterskor inte vet vilka kliniska tecken de ska uppmärksamma hos patienten (Salamonson et al., 2006).

(22)

I korrelationstestet som utfördes fanns inget samband mellan yrkeserfarenhet och kunskap eller trygghet. Däremot fanns samband mellan ökad kunskap och upplevelse av trygghet. Ju mer kunskap desto mer trygghet. Detta behöver inte bero på MIG utan kan vara kunskap som är förvärvad från tidigare arbete, tidigare yrkeserfarenheter, utbildningar med mera. Detta är också ett logiskt samband eftersom ju mer kunskap en person har inom ett område desto tryggare är denna person i sig själv och i sina arbetsuppgifter. Men att en sjuksköterska har fördjupad kunskap och känner trygghet i sin yrkesroll behöver inte betyda att hen tror sig klara av alla situationer själv utan kan be om hjälp när situationen kräver det. Benner, Tanner, Chesla, Rooke, och Larsson-Wentz (1999) skriver om detta som expertkunnande. När en sjuksköterska når expertstadiet kan helhetsbilden av patienten bedömas. Sjuksköterskan kan ha aningar om hur förloppet kommer te sig och handla därefter. Experten kan även se när en situation är främmande och kräver mer kunskap än hen besitter. Att veta om sina egna begränsningar visar på kompetens och förnuftighet.

Resultaten från denna studies jämförande analyser visar att det är svårt att säga om yrkeserfarenhet spelar roll för när MIG kontakten initieras och hur den uppfattas. I denna studie har yrkeserfarenhet tolkats som antal år en sjuksköterska har arbetat. Men yrkeserfarenhet kan också ses som hur många akuta eller ovanliga situationer en sjuksköterska har ställts inför. Detta behöver inte innebära att den sjuksköterska som har arbetat längre antal år har större yrkeserfarenhet än den sjuksköterska som arbetat mindre antal år om den sjuksköterskan med mindre erfarenhet i år har ställts inför fler akuta och ovanliga situationer. Benner et al. (1993) menar att erfarenhet snarare handlar om en process där en sjuksköterskas förförståelse utvecklas och fördjupas när hen möter på många olika praktiska situationer.

Slutsats

Forskningsfrågan besvarades genom att sjuksköterskor på de fyra avdelningarna som flitigast kontaktade MIG under 2016 fick besvara en enkät. Resultatet från enkätstudien som ligger till grund för denna magisteruppsats har visat att:

 Majoriteten av sjuksköterskor på vårdavdelningar tycker att samarbetet med MIG fungerar bra och att MIG är en uppskattad funktion

 En mindre del har en negativ erfarenhet av hur samarbetet fungerar

 I jämförelsen från 2011 års undersökning har den negativa erfarenheten av samarbetet mer än fördubblats, den anledning som främst angavs var brister i bemötandet från MIG

(23)

 Det går inte att styrka att yrkeserfarenhet skulle ha betydelse för hur ofta MIG kontaktas och hur kontaktens uppfattats men yrkeserfarenhet har betydelse för hur ofta sjuksköterskan kontaktar MIG.

 Denna enkätstudie visar att fördjupad kunskap ger större trygghet. Detta kunde dock inte kopplas till MIG-funtionen.

Kliniska implikationer och vidare forskning

Samarbetet skulle kunna förbättras genom att informationen om MIG-verksamheten görs mer tillgänglig. Som det nämns i resultatdiskussionen kan det vara av vinst att förlägga informationen till vårdavdelningarnas utbildningsdagar. Detta gör att MIG kan nå ut till hela personalstyrkorna, även de som arbetar natt. Studiens resultat kan användas som en vägledning i hur samarbetet mellan MIG och vårdavdelningar kan förbättras. För att undersöka varför den negativa erfarenheten av samarbetet har ökat så markant behövs fler studier göras.

(24)

Referenslista

Andersson, C., Olsson, M., Hvarfner, A., & Engstrom, M. (2006). [Fewer heart arrest cases and better occupational environment with the mobile medical emergency team. The MET method has undisputed advantages according to a pilot project]. Lakartidningen, 103(46), 3613-3616.

Astroth, K. S., Woith, W. M., Stapleton, S. J., Degitz, R. J., & Jenkins, S. H. (2013).

Qualitative exploration of nurses' decisions to activate rapid response teams. J Clin Nurs, 22(19-20), 2876-2882. doi: 10.1111/jocn.12067

Bagshaw, S. M., Mondor, E. E., Scouten, C., Montgomery, C., Slater-MacLean, L., Jones, D.

A., . . . Gibney, R. T. (2010). A survey of nurses' beliefs about the medical emergency team system in a canadian tertiary hospital. Am J Crit Care, 19(1), 74-83. doi:

10.4037/ajcc2009532

Bagshaw, S. M., Webb, S. A., Delaney, A., George, C., Pilcher, D., Hart, G. K., & Bellomo, R. (2009). Very old patients admitted to intensive care in Australia and New Zealand:

a multi-centre cohort analysis. Crit Care, 13(2), R45. doi: 10.1186/cc7768

Baker-McClearn, D., & Carmel, S. (2008). Impact of critical care outreach services on the delivery and organization of hospital care. J Health Serv Res Policy, 13(3), 152-157.

doi: 10.1258/jhsrp.2008.008003

Benner, P., Rooke, L., & Grundberg, T. (1993). Från novis till expert : mästerskap och talang i omvårdnadsarbetet. Lund: Studentlitteratur.

Benner, P., Tanner, C. A., Chesla, C. A., Rooke, L., & Larsson-Wentz, K. (1999).

Expertkunnande i omvårdnad : omsorg, klinisk bedömning och etik. Lund:

Studentlitteratur.

(25)

Berlin, J., & Sandberg, H. (2016). Team - vad och varför? I J. Berlin & H. Sandberg (Red.), Team i vård, behandling och omsorg : erfarenheter och reflektioner (ss. 327-340).

Lund: Studentlitteratur.

Braaten, J. S. (2015). CE: Original research: hospital system barriers to rapid response team activation: a cognitive work analysis. Am J Nurs, 115(2), 22-32; test 33; 47. doi:

10.1097/01.NAJ.0000460672.74447.4a

Chellel, A., Higgs, D., & Scholes, J. (2006). An evaluation of the contribution of critical care outreach to the clinical management of the critically ill ward patient in two acute NHS trusts. Nurs Crit Care, 11(1), 42-51.

Cziraki, K., Lucas, J., Rogers, T., Page, L., Zimmerman, R., Hauer, L. A., . . . Gregoroff, S.

(2008). Communication and relationship skills for rapid response teams at hamilton health sciences. Healthc Q, 11(3 Spec No.), 66-71.

Daffurn, K., Lee, A., Hillman, K. M., Bishop, G. F., & Bauman, A. (1994). Do nurses know when to summon emergency assistance? Intensive Crit Care Nurs, 10(2), 115-120.

Devita, M. A., Bellomo, R., Hillman, K., Kellum, J., Rotondi, A., Teres, D., . . . Galhotra, S.

(2006). Findings of the first consensus conference on medical emergency teams. Crit Care Med, 34(9), 2463-2478. doi: 10.1097/01.ccm.0000235743.38172.6e

Ejlertsson, G. (2012). Statistik för hälsovetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.

Gunnarsson, R. (2002, 2002-02-02). Etablerade enkäter. Hämtad 8 maj, 2017, från http://infovoice.se/fou/bok/10000028.shtml

Hederström, P. (2015). Mobil intensivvårdsgrupp - MIG. Hämtad 28 mars, 2017, från http://www.icuregswe.org/sv/For-patienter/Mobil-Intensivvardsgrupp---MIG/

Hillman, K., Chen, J., Cretikos, M., Bellomo, R., Brown, D., Doig, G., . . . Flabouris, A.

(2005). Introduction of the medical emergency team (MET) system: a cluster- randomised controlled trial. Lancet, 365(9477), 2091-2097. doi: 10.1016/s0140- 6736(05)66733-5

Hvarfner, A. (2012). Den kritiskt sjuka patienten utanför intensivvårdsavdelningen. I A.

Larsson & S. Rubertsson (Red.), Intensivvård (ss. 728-731). Stockholm: Liber.

IBM. (2015). Statistical Package for the Social Science (Version 23,0). Armonk, NY.

Jevon, P., & Ewens, B. (2014). Att övervaka patienter med livshotande sjukdom. Lund:

Studentlitteratur.

Jung, B., Daurat, A., De Jong, A., Chanques, G., Mahul, M., Monnin, M., . . . Jaber, S.

(2016). Rapid response team and hospital mortality in hospitalized patients. Intensive Care Med, 42(4), 494-504. doi: 10.1007/s00134-016-4254-2

(26)

Karvellas, C. J., de Souza, I. A., Gibney, R. T., & Bagshaw, S. M. (2012). Association between implementation of an intensivist-led medical emergency team and mortality.

BMJ Qual Saf, 21(2), 152-159. doi: 10.1136/bmjqs-2011-000393

Lee, A., Bishop, G., Hillman, K. M., & Daffurn, K. (1995). The Medical Emergency Team.

Anaesth Intensive Care, 23(2), 183-186.

Lidskog, M. (2016). Att lära med, av och om varandra. I J. Berlin & H. Sandberg (Red.), Team i vård, behandling och omsorg : erfarenheter och reflektioner (ss. 109-134).

Lund: Studentlitteratur.

Massey, D., Chaboyer, W., & Aitken, L. (2014). Nurses' perceptions of accessing a Medical Emergency Team: a qualitative study. Aust Crit Care, 27(3), 133-138. doi:

10.1016/j.aucc.2013.11.001

Nordlund, K., & Joelsson-Alm, E. (2009). Mobil intensivvårdsgrupp ger bättre patientövervakning och trygg personal. Läkartidningen, 106(42), 4.

Odell, M. (2007). Commentary: Hillman K, Chen J, et al. (2005). Introduction of the medical emergency team (MET) system: a cluster-randomised controlled trial. Nurs Crit Care, 12(1), 50-51. doi: 10.1111/j.1478-5153.2006.00205.x

Olsson, H., & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen : kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Stockholm: Liber.

Polit, D. F., & Beck, C. T. (2016). Nursing research : generating and assessing evidence for nursing practice. Philadelphia: Wolters Kluwer.

Priestley, G., Watson, W., Rashidian, A., Mozley, C., Russell, D., Wilson, J., . . . Pateraki, J.

(2004). Introducing Critical Care Outreach: a ward-randomised trial of phased introduction in a general hospital. Intensive Care Med, 30(7), 1398-1404. doi:

10.1007/s00134-004-2268-7

RCP. (2012). National Early Waning Score (NEWS) Standardising the assessment of acute- illness severiyy in the NHS. London: Royal College of Physicians.

Richardson, A., Burnand, V., Colley, H., & Coulter, C. (2004). Ward nurses' evaluation of critical care outreach. Nurs Crit Care, 9(1), 28-33.

Salamonson, Y., van Heere, B., Everett, B., & Davidson, P. (2006). Voices from the floor:

Nurses' perceptions of the medical emergency team. Intensive Crit Care Nurs, 22(3), 138-143. doi: 10.1016/j.iccn.2005.10.002

Shapiro, S. E., Donaldson, N. E., & Scott, M. B. (2010). Rapid response teams seen through the eyes of the nurse. American Journal of Nursing, 110(6), 28-36. doi:

10.1097/01.NAJ.0000377686.64479.84

Sjöholm, L., & Fors, C. (2011). MIG sjuksköterska avdelning. Opublicerat arbete.

(27)

Snygg, J. (2017). Välkomna till MIG-temets hemsida. Hämtad 1 april, 2017, från https://intra.vgregion.se/sv/SU/Organisation/Omrade-

5/Verksamheter/AnOpIVA/Sektioner-och-enheter/CIVA/Ny-MIG/

Trost, J. (2012). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.

Watson, R., Benner, P., & Ketefian, S. (2008). Nursing research : designs and methods.

Edinburgh: Churchill Livingstone.

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer humanistiskt-samhälssvetenskaplig forskning. Hämtad 5 april, 2017, från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

(28)

Bilagor

Bilaga 1 Bedömningsinstrument

(29)

Bilaga 2 Enkät

ETT FRÅGEFORMULÄR ANGÅENDE MOBILA INTENSIVVÅRDSGRUPPEN (MIG)

1. Vilken avdelning arbetar Du på_________________________

2. Hur många år har Du arbetat som sjuksköterska ___________

3. Är du grund- eller specialistutbildad? Grundutbildad Specialistutbildad

4. Är du man eller kvinna? Man

Kvinna

5. Har du kallat på MIG? JA

NEJ 6. Om JA, hur många gånger har du tillkallat MIG?

1-5 6-10 11-15 Över 15 7. Hur upplevde du att MIG-kontakten fungerade?

0_________1_________2__________3___________4___________5 Har ej Mkt Dåligt Neutralt Bra Mkt kallat på dåligt Bra MIG

Egna kommentarer:

………

………

………

……….

8. Har du deltagit i MIG-utbildningen? JA

(30)

NEJ

9. Vad tyckte du om MIG-informationsträffen?

0_________1_________2__________3___________4___________5 Har ej Mkt Dåligt Neutralt Bra Mkt deltagit dåligt Bra Egna kommentarer:

………

………

………

………

Om ej deltagit, vilken är anledningen?

………

………

………

………

10. MIG-verksamheten har ökat känslan av trygghet i mitt arbete

0_________1_________2__________3___________4___________5

NEJ JA

Egna kommentarer:

………

………

………

………

11. MIG-verksamheten har givit mig bättre kunskaper i att bedöma sviktande patienter 0_________1_________2__________3___________4___________5

NEJ JA

(31)

12. Hur tycker du att samarbetet med MIG fungerar?

0_________1_________2__________3___________4___________5 Har ej Mkt Dåligt Neutralt Bra Mkt kontaktat dåligt Bra MIG

Fortsättning bilaga 2

13. Hur tycker du att samarbetet med MIG kan förbättras?

Egna kommentarer:

………

………

………

………

(32)

Bilaga 3 Informationsbrev till verksamhetschefer

Hej!

Vi heter Moa och Ida och vi är två sjuksköterskor som läser specialistutbildningen med inriktning mot intensivvård vid Göteborgs universitet. I utbildningen ingår ett examensarbete på avancerad nivå. I detta examensarbete vill vi genom en kvantitativ studie undersöka hur sjuksköterskor på vårdavdelningar upplever samarbetet med intensivvårdssjuksköterskan som går på bedömning då mobila intensivvårdsgruppen (MIG) kontaktas. En liknade undersökning utfördes 2011. Under 2016 registrerades 742 MIG-kontakter på SU/Sahlgrenska, detta är ca två kontakter per dag. Det ökade antalet kontakter medför ett ökat samarbete mellan

intensivvårdssjuksköterskor och sjuksköterskor på vårdavdelningar.

Datainsamling kommer ske genom en enkät som delas ut till sjuksköterskor på de fyra

avdelningar som flitigast använde MIG under år 2016. Dessa avdelningar är: avdelning 90/91 (inkl IMA), avdelning 136, samt avdelning 137.

Enkäten kommer finnas tillgänglig att besvara under två veckor. Datum för enkätutdelning är ännu inte fastställt. Deltagande i enkäten är frivilligt, genom att besvara och lämna in enkäten ges samtycke att delta i studien. Svaren är konfidentiella och ingen obehörig kommer att ha tillgång till insamlade data.

Resultatet av datainsamlingen kommer att presenteras i en magisteruppsats.

Om Du godkänner att studien genomförs på Din avdelning är vi tacksamma om Du vill bekräfta detta genom att skicka ett godkännande till oss via mail.

Har Du några frågor är Du välkommen att kontakta oss eller vår handledare.

Vänliga Hälsningar

Moa Långmo Ida R Almgren

guslangmo@student.gu.se gusroseid@student.gu.se Vi handleds i denna magisteruppsats av:

Åsa Axelsson

(33)

Universitetslektor / sjuksköterska

Institutionen för Vårdvetenskap och Hälsa.

Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet asa.axelsson@fhs.gu.se

031-786 2331 0760-404295

Figur

Updating...

Relaterade ämnen :