Naturvårdsprogram 2014
Antaget av kommunfullmäktige 2014-01-27
2
Detta dokument innehåller en programdel samt en del som beskriver de mest värdefulla naturområdena i Skurups kommun.
Naturvårdsprogram 2014 kan beställas från Skurups kommun, Miljöstrategiska enheten, 274 80 Skurup. eller laddas ner från kommunens hemsida, www.skurup.se
Text och foto Iréne Steinnagel
Miljöstrategiska enheten Skurups kommun Tel. 0411-53 60 00 Kartingenjörer:
Mikael Hugg Henrik Larsson
”Ute var det allra vackraste vårväder. Året var inte längre kommet än till den sjugonde mars, men pojken bodde i Västra Vemmenhögs socken långt nere i södra Skåne, och där var våren redan i full gång. Det var inte grönt än, men det var friskt och knoppande. Det fanns vatten i alla diken, och hästhovsörten stod i blom på dikeskanten. Allt det krattet, som växte på stengärdsgården, hade blivit brunt och blankt. Bokskogen långt borta stod och liksom svällde och blev tätare för varje ögonblick. Himmelen var hög och rent blå. Stugdörren stod på glänt, så att det hördes in i rummet hur lärkorna drillade. Hönsen och gässen gick på gården, och korna, som kände vårluften ända in i båsen, gav ibland till ett rå- mande.”
Ur Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, roman av Selma Lagerlöf, utgiven i två delar 1906-1907. Nils på gåskarlens rygg är en välkänd bild. Resan började enligt historien 20 mars år 1898 och Nils kom hem till Västra Vemmenhög den 8 november samma år. Gåskarlen heter Mårten och är en vit tamgås som bestämmer sig för att slå följe med de grå vildgässen.
Ledargåsen heter Akka, med namn av det lappländska bergsmassivet.
Nils Holgersson och gåsen Illustration av Per Josefsson
4 Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 6
Inledning ... 7
Historisk anknytning ...7
Landskapets värde ...7
Hälsa och pedagogik ...7
Ansvar ...7
Nytt naturvårdsprogram ...8
Bakgrund och syfte ... 8
Biologisk mångfald ...8
Lokala ansvarsarter/ansvarsmiljöer ...10
Främmande arter och invasiva arter ...11
Naturen i Skurups Kommun ... 13
Landskaps- och kulturhistoria ...13
Jord- och bergarter ...15
Vatten ...16
Naturtyper ...17
Friluftsliv och naturvård ... 25
Tätortsnära och bostadsnära natur ...25
Tillgänglighetsanpassning ...26
Utepedagogik ...26
Kommunens naturvårdsorganisation ... 27
LONA-projekt ... 27
Vision för naturvården ... 28
Andra mål och planer ... 29
Källförteckning ... 32
Kommunala dokument ...32
Rapporter och böcker ...32
Internet ...32
Områdesbeskrivningar: ... 34
5
6 Sammanfattning
Natur- och kulturvärden i Skurups kommun är starkt kopplade till det öppna odlingsland- skapet, som tillhör Sveriges mest produktiva.
På en yta av 195 km2 (19 500 hektar) om- fattar dock kommunen även andra värden.
Från backlandskapet i norr skiftar landskapet karaktär från skog och betesmarker mot allt mer åkermark ner över slätten för att slutligen möta havet med en milslång sandstrand.
För att få en samlad bild av naturvärdena inom Skurups kommun har Miljöstrategiska enheten på uppdrag av Samhällsbyggnads- beredningen tagit fram ett nytt naturvårds- program.
Naturvårdsprogrammet är ett viktigt under- lag i arbetet med fördjupade översiktsplaner, detaljplaner, skötselåtgärder, bygglovs-
ärenden och liknande. Naturvårdsprogrammet kommer också att fungera som bas för det fortsatta naturvårdsarbetet i kommunen.
Syftet att ge markägare och allmänhet större kunskap och kännedom om kommunens naturvärden underlättas av att det nya natur- vårdsprogrammet kommer att vara mer tillgängligt än det gamla dokumentet från 1995, som enbart finns i pappersform.
Eftersom naturen förändras i takt med såväl naturliga svängningar i populationer, klimat och inte minst människans påverkan genom förändrad markanvändning så måste natur- vårdsprogrammets innehåll uppdateras med jämna mellanrum. Med dagens digitala teknik kan naturvårdsprogrammet uppdateras mer eller mindre kontinuerligt via kommunens hemsida och en egentlig revidering krävs först vid större förändringar.
I del 1, programdelen, ges en överskådlig beskrivning av Skurups Kommun och här tas också upp olika mål och motiv, som rör naturvården.
I områdesbeskrivningarna, i del 2, utpekas de mest värdefulla områdena ur natur- och rekreationssynpunkt. Förutom beskrivningar av platserna ingår det även utvecklingsförslag som syftar till att värna och utveckla natur- områdena på lång sikt. Kommunen har dock med få undantag ingen bestämmanderätt över de beskrivna naturområdena och kan där- för inte ta beslut angående de åtgärder som föreslås.
Förslagen till utvecklingsmöjligheter utgör enbart underlag för naturvårdsintresserade markägare, som på egen hand eller i samar- bete med kommunen och/eller andra aktörer kan utveckla förslagen vidare mot aktiva naturvårdsåtgärder.
För att utvärdera i vilken mån utvecklings- förslagen i del 2, samt kommunens vilje- inriktning har resulterat i konkreta resultat bör en utvärdering av detta ske senast 2016.
Backlandskapet vid Skönabäck
7 Inledning
Natur är ett brett och mångfacetterat begrepp, som ofta har olika betydelser beroende på sammanhanget.
Historisk anknytning
När Linné och hans lärjungar åkte land och rike runt var avsikten att kartlägga Sveriges naturtillgångar. 1700-talet präglades framför allt av nyttotänkande där jordbruket spelade en avgörande roll för vårt välstånd. Under sin skånska resa 1749 lyfte Linné därför Skåne och framför allt det bördiga söderslätt till skyarna.
En lång rad författare, fotografer, film- skapare, vetenskapsmän och musiker har bidragit till beskrivningen av landskapets utveckling genom tiderna. Med filmer som
”Söder om landsvägen” börjar man skymta ett intresse för den skånska naturens
skönhetsvärden. Edvard Persson förmedlar en stark känsla för hembygden när han sjunger om sädesfält, sockerbetor och storkar.
Selma Lagerlöfs landskapsbeskrivningar i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige ger ett nostalgiskt skimmer av förra seklets början. Vi kan fortfarande höra en och annan sånglärkas drill och hitta någon
enstaka stengärdsgård, men i ett längre perspektiv krävs det ökade åtgärder för att värna natur- och kulturvärden i landskapet.
Landskapets värde
Enligt den europeiska landskapskonventionen är landskap ett område sådant som det upp- fattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel
mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer.
Konventionen framhäver att landskapet är en gemensam tillgång och ett gemensamt ansvar.
Här poängteras vikten av god planering för att hantera alla olika värden på ett hållbart sätt. Ett aktuellt naturvårdsprogram är ett av många viktiga underlag, som krävs för att uppnå en hållbar utveckling av vårt landskap.
Naturvård står idag för långt mer än
bevarande av arter och naturmiljöer, även om vi naturligtvis har ett stort ansvar för att värna dessa värden. Att det finns stora ekonomiska vinster med att lägga in ekologiska värden i planering av såväl kommunen som helhet som tätortsutvecklingen har närmast blivit en självklarhet. Ekologiska värden har många gånger också en koppling till kulturella värden, som exempelvis alléer och gravhögar.
Hälsa och pedagogik
Sunt förnuft beträffande naturvistelse har idag bekräftats av vetenskapliga undersök- ningar, som visar på hur stora hälsovinster kan uppnås genom att ge människor tillgång till natursköna omgivningar. Det ligger också i tiden att naturen ska kunna fungera som pedagogisk plattform för skolorna.
Ansvar
Naturvården är ett gemensamt ansvarsområde för markägare, kommunala förvaltningar, statliga myndigheter, företag och enskilda kommuninvånare. Markägarna har dock en avgörande roll, småbrukare såväl som stor- godsägare. Tillsammans kan de bidra med insatser, som skapar ett framtida rikt natur- och kulturlandskap. Exempel på åtgärder är anläggning av våtmarker och skyddszoner, bevara ängs- och hagmarker genom slåtter och bete, men också att ge skolor, föreningar och allmänhet tillgång till natur.
Natur
kan definieras på olika sätt.Av den orörda naturen finns inte mycket kvar utan idag är majoriteten av våra naturområden starkt påverkade eller rent av skapade av människan.
Natur står ofta i kontrast till ett annat område som staden, bostadsområdet, parkeringsplatsen osv. Ordet natur säger inte mycket mer än att det finns liv, det är därför viktigt att beskriva vad naturen utgörs av som exempelvis en trivial gräsmatta, en orkidéäng, eller en spännande fågelsjö.
8
Nytt naturvårdsprogram
Naturen förändras i takt med såväl naturliga svängningar i populationer, klimat och inte minst människans påverkan genom förändrad markanvändning och därmed måste natur- vårdsprogrammet uppdateras med jämna mellanrum. Med dagens digitala teknik kan naturvårdsprogrammet uppdateras mer eller mindre kontinuerligt via kommunens hem- sida och en egentlig revidering krävs först vid större förändringar.
För att utvärdera i vilken mån utvecklings- förslagen samt kommunens viljeinriktning har resulterat i konkreta resultat bör en utvärdering av detta ske senast 2016.
Då närmast alla värdefulla naturområden ägs av andra markägare än kommunen måste kommunen arbeta med kunskapsförmedling och samarbetsprojekt för att värna natur- värdena inför framtiden.
Bakgrund och syfte
För att få en samlad bild av naturvärdena inom Skurups kommun har Miljöstrategiska enheten på uppdrag av Samhällsbyggnads- beredningen tagit fram ett nytt naturvårds- program. Det tidigare dokumentet, som antogs av Kommunfullmäktige 1995-01-30, har varit utgångspunkt för arbetet.
I del 1, programdelen, ges en överskådlig beskrivning av Skurups Kommun och här tas också upp olika mål och motiv, som rör naturvården.
I områdesbeskrivningarna, i del 2, ingår naturvärdesbedömningar och utvecklings- möjligheter baserat på inventeringar och undersökningar utförda av länsstyrelsen, olika inventerare, ideella föreningar, men också på fältbesök under 2010-2011. De inventeringar som genomförts är i de flesta fall översiktliga. Det innebär att en djupare inventering av ett visst område kan bli nödvändig om området berörs av t.ex. fysisk planering.
Målsättningen är att peka ut, beskriva och ge förslag på åtgärder i naturområdena i Sku- rups kommun utifrån olika synvinklar enligt följande:
• Biologisk mångfald
• Naturupplevelse, rekreation och friluftsliv
• Utomhuspedagogik
• Natur- och kulturlandskap
• Geologi
I det nya naturvårdsprogrammet finns inget detaljerat åtgärdsprogram på grund av att kommunen, med få undantag, inte har någon bestämmanderätt över de beskrivna natur- områdena . Förslagen till utvecklings- möjligheter utgör enbart underlag för natur- vårdsintresserade markägare, som på egen hand eller i samarbete med kommunen
och/eller andra aktörer kan utveckla förslagen vidare mot aktiva naturvårdsåtgärder.
Naturvårdsprogrammet kommer att fungera som bas för det fortsatta naturvårdsarbetet i kommunen.
Områdesbeskrivningarna kommer att upp- dateras löpande och nya fakta redovisas på kommunens hemsida.
Biologisk mångfald
Med biologisk mångfald avses all den
ofantliga variation som förekommer i naturen inom arter, mellan arter och mellan
artsamhällen (ekosystem).
Naturvårdsprogrammet syftar till:
• att ange var det finns värdefull natur
• att sprida kunskap om natur-
• områden i kommunen
• att öka förståelsen för naturvårds- frågor
• att vara underlag för natur vårds projekt
• att underlätta vid fysisk planering
9
Naturvårdsverket har sammanfattat de
viktigaste motiven för bevarande av biologisk mångfald enligt nedanstående:
Försörjning och välstånd Biologiska resurser utgör basen för livs- uppehället och mycket av dagens och
morgondagens näringsverksamhet. Studier av naturen genererar såväl nya tekniska
uppfinningar som ny råvara. Gener är den yttersta "råvaran" för den bioteknik som nu tillämpas inom läkemedelsindustri, jordbruk, med mera.
Ekosystemtjänster
Ekosystemen utför många tjänster som tas för givet och därför inte värderas i pengar.
Exempel på detta är mikroorganismernas frigörelse av näringsämnen, deras nedbryt- ning av föroreningar i luft, mark och vatten, insekternas pollinering och vegetationens vattenreglerande effekt.
Estetiska värden
Naturen har alltid varit en inspirationskälla för människan och ger avtryck inom såväl konsten som litteraturen. Naturen skänker ovärderliga upplevelser, sinnesro och främjar hälsan.
Etiska och existentiella värden Livets mångfald är ett resultat av miljarder år av evolution. Många människor känner stark olust inför att vår art utraderar frukten av denna långa utvecklingshistoria. Och vilken rätt har vi att utarma naturresurserna, och därigenom inskränka på framtida
generationers utvecklingsmöjligheter?
Vi är själva en del av mångfalden. Genom att betrakta och utforska livets mekanismer och utveckling kan vi bättre förstå vår egen roll i tillvaron.
Hotade arter
Anledningen till att arterna och ekosystemen trängs undan eller utplånas är ofta ett resultat av samhällets utveckling på andra plan. Just förlusten av livsmiljöer och fragmentering av landskapet anses utgöra det verkligt stora hotet mot biologisk mångfald. Utbyggnad av vägnätet, bostadsbyggande, skogsavverkning och uppodling av ny mark är några exempel på verksamheter som kan leda till konflikt mellan naturvårds- och exploaterings- intressen.
Ytterligare orsaker till försämrade livsmiljöer kan utgöras av föroreningar, övergödning, jakt, insamling, invasiva främmande arter och andra störningar som exempelvis buller.
Artskyddsförordningen, som bygger på EU:s art och habitatdirektiv och fågeldirektivet, ger ett stort antal arter och deras livsmiljöer ett mycket starkt skydd. Och sedan 1970-talet har internationella naturvårdsunionen, IUCN, beskrivit hotbilden för världens flora och fauna med hjälp av rödlistor. I Sverige liksom i många andra länder utges också en natio- nell rödlista, där arterna klassificeras utifrån risken att de inom en snar framtid dör ut.
I Sverige är 4 127 arter klassade som röd- listade varav 212 är kategoriserade som Akut hotad, 634 som Starkt hotad, 1 096 som Sårbar, 1 440 som Nära hotad, 521 som
Artdatabanken:
www.slu.se/sv/centrumbildningar-och- projekt/artdatabanken/
På Artdatabanken kan man läsa mer om hotade arter och hur rödliste- kategorierna definieras. Här kan man också läsa mer om olika exempel på arter, som är hotade.
Orkidéäng, Bölvasen
10
Kunskapsbrist och 224 arter som Nationellt utdöd.
I Skåne finns det 2306 arter som är upptagna på Artdatabankens rödlista 2010. Allmänt kända arter på rödlistan är ål, torsk och flod- kräfta. En ny art på listan är asken, som kategoriseras som sårbar (VU), som en följd av att många träd har drabbats av svampsjuk- domen askskottssjuka.
Konsekvenserna av att en art minskar är att många andra arter, som på ett eller annat sätt är beroende av arten påverkas. Exempel på
detta är att ca 50 svamparter återfinns på röd- listan till största delen beroende på askskotts- sjukan och den välkända almsjukan.
Många fåglar har en osäker framtid. I Sku- rups kommun har flera av de rödlistade fåglarna kopplingar till förändringar i
odlingslandskapet. Storspov (VU), sånglärka (NT), rapphöna (NT) och hämpling (VU) är några exempel.
Exempel på rödlistade växter i kommunen är skugglosta (VU), strävlosta (NT), desme- knopp (NT) och hålnunneört (NT).
Begreppet rödlista visar på arter som är i akut behov av åtgärder för att inte utrotas, detta innebär dock inte att de är de enda arterna som kräver hänsynstagande för att vi ska bibehålla vår inhemska flora och främja våra ekosystem.
Lokala ansvarsarter/an- svarsmiljöer
Med lokala ansvarsmiljöer menas i huvudsak sådana miljöer eller biotoper som är typiska för Skurups kommun men ovanliga i andra delar av Sverige men också områden som kan antas hysa en betydande del av den bio- logiska mångfalden i kommunen. Detta innebär att kommunen bör verka för att bevara och utveckla dessa biotoper på ett långsiktigt sätt.
Svaneholmsområdet är ett exempel på en ansvarsmiljö i form av slottsmiljö med mång- hundraåriga träd, som omger Svaneholms- sjön. Just denna speciella miljö har gjort Svaneholm till ett välkänt område när det gäl- ler fladdermöss. Senaste fyndet i området är den rödlistade Barbastella barbastellus (EN).
Ytterligare ett exempel är Naturmarken inklusive Skivarpsåns mynning där 13 olika I kommunen finns ett antal områden
som i olika inventeringar utpekats som speciellt artrika och skyddsvärda med avseende på växter inklusive rödlistade arter.
Områden med intressanta botaniska värden:
Fuktängarna vid Bingsmarken, Hörte skog
Skivarpsåns mynning Mossbystrand
Svaneholm Beden Skönabäck
Ansvarsart i Skurups kommun:
Bredörad fladdermus, Barbastella bar- bastellus (EN)
11
arter av vildrosor har uppmärksammats av Botaniska föreningen i Lund.
Främmande arter och invasiva arter
En främmande art är en växt, ett djur, en svamp eller en mikroorganism som med männinskans hjälp spridits utanför sitt natur- liga utbredningsområde. I denna bemärkelse är inte främmande arter något ovanligt i svenskt jord- respektive skogsbruk.
Även i våra trädgårdar frodas en mängd im- porterade arter. Problemen uppkommer först när dessa arter trivs alltför bra och börjar sprida sig okontrollerbart helt på egen hand.
De arter som har förmåga att expandera och därmed påverka vår inhemska biologiska mångfald eller våra grödor brukar kallas invasiva främmande arter. Av de främmande arter som människan fört in i Sverige är cirka 10 procent invasiva, det vill säga de tar över en livsmiljö där de mer eller mindre saknar naturliga fiender.
Mårdhunden är i dagsläget det allvarligaste hotet. Om eller snarare när den tar sig in i Skåne så kommer den sannolikt att orsaka stor skada på fågellivet, den kan dessutom sprida rabies och dvärgbandmask som är livshotande för människan.
Vissa invasiva arter skapar också ekonomiska problem för samhället och enskilda, som ex- empel på detta kan den spanska skogssnigeln,
mera känd som mördarsnigeln, nämnas.
En för kommunen välkänd art är Jättelokan, Heracleum mantegazzianum som ursprung- ligen kommer från området kring Kaukasus.
På grund av sin pampighet importerades de och planterades i trädgårdar över hela landet.
Idag har Jättelokan blivit impopulär eftersom den är alltför konkurrenskraftig och växt- saften har visat sig ge upphov till kontakt- eksem och svårläkta sår då den kommer i kontakt med huden under inverkan av sol- strålning.
Sveriges anslutning till den internationella konventionen om biologisk mångfald innebär att vi har förbundit oss att kontrollera, utrota eller hindra införseln av de främmande arter som hotar inhemska ekosystem, livsmiljöer eller arter.
Enligt många experter idag så har dock jätte- lokan spridit sig i en sådan omfattning att vi sannolikt måste acceptera den som ett inslag i vår natur.
Jättelokan, Heracleum mantegazzianum
Spansk skogssnigel (Arion vulgaris), sk. Mördarsnigel
12
Restriktioner i Skurups
kommun
13 Naturen i Skurups
Kommun
Skurups kommun tillhör Sveriges sydligaste kommuner med milslång strand mot Öster- sjön. Kommunen gränsar till Trelleborg, Svedala och Lunds kommuner i väster, Sjöbo i norr samt Ystad i öster.
Kommunens yta på 195 km2 (19 500 hektar) har en skiftande karaktär alltifrån sydkusten upp över slätten till backlandskapet i norr.
De norra delarna sträcker sig upp på Romele- åsens sydsluttningar, och i söder begränsas kommunen av territorialgränsen utanför kusten.
Jordbrukslandskapet utgör knappt 10 % av Sveriges yta, men i Skurups kommun är andelen 81 % och jordbruksmarken är dess- utom av mycket hög klass. Det faktum att Sveriges bästa jordbruksmark finns i Skåne ger Skåne och framför allt kommuner, som Skurups Kommun en särskild roll i bevaran- det av den goda åkerjorden.
Som ett mått på jordens värde ur produk- tionssynpunkt delas jorden in i 10 klasser, Kungl. Lantbruksstyrelsen 1971, där slätt- bygdsjordarna söder om E65 har klassifice- rats inom de högsta klasserna, 8-10. Även om klassningen bör uppdateras så ger den en klar fingervisning över lokalisering av bördig
jordbruksmark.
Skogen i kommunen är koncentrerad till de norra delarna, vid Svaneholm och Rydsgårds gods. På den drygt 4 % stora ytan skogsmark bedrivs skogsbruk och ytterst liten areal har något skydd ur rekreations- och naturvårds- synpunkt.
Betesmarkerna har minskat med 42 % mellan åren 2000 – 2010 och upptar mindre än 4 % av kommunens yta. Sjöar och vatten- drag täcker knappt 1 % och resterande 10 % utgörs i stort sett av tätorter och vägar.
Landskaps- och kulturhistoria
I södra Sverige började man odla upp marken redan för bortåt 6000 år sedan. Dessa delar av landet täcktes då av tät lövskog. Skogen höggs ner och brändes för att ge plats åt ett primitivt åker- och betesbruk. När gödslings- effekten från den nedbrända skogen minskade flyttade man vidare och tog ett nytt skogs- område i besittning. Svedjebränning gjordes i liten skala och skapade ett mosaiklandskap där naturen fick behålla sin art- och
variationsrikedom.
När klimatet blev kallare för ca 2000 år sedan tvingades man att ha djuren inomhus på vin- tern, vilket i sin tur ledde till att människorna blev mer bofasta. Nu krävdes vinterfoder till djuren och ängen fick stor betydelse. Ängen utgjorde förutsättningen för åkerbruket efter- som det var därifrån man fick näringen.
”Äng är åkers moder”
är ett gammalt talesätt som betyder att ängens hö är nödvändigt för att boskapen ska överleva under vintern och i sin tur ge gödsel för åkern. Det var inte bara hö som ängen gav utan även löv från hamlade, topphuggna, träd. Ju mer gödsel det fanns, desto större åkermark och bättre skörd kunde bonden få.
Odlingslandskap, Skurups kommun
14
Gödseln från de uppstallade djuren
användes på åkrarna. Inägorna, äng och åker hölls inhägnade för att hålla djuren därifrån.
Djuren fick gå utanför stängslet och beta på utmarkerna. Det här av människorna formade landskapet var fortfarande mycket art- och variationsrikt.
Fram till 1800-talet såg landskapet ungefär likadant ut. Sedan har jordbruket reformerats och rationaliserats i allt snabbare takt. De verkligt stora förändringarna inom jord- bruket påbörjades redan på 1780-talet i Skurups kommun. Friherren Rutger
Macklean, på Svaneholms gods, införde en- skiftet och bidrog till de stora förändringarna,
som allt eftersom spred sig vidare i landet.
I och med skiftena splittrades byarna upp, gårdarna flyttade ut till sina brukningsenheter.
Åkertegarna samlades ihop till större bruk- ningsenheter, nya ägogränser drogs i land- skapet och ett nytt vägnät byggdes. Detta ledde till ett mer rätvinkligt och homogent landskap där många naturtyper och arter fick
allt mindre plats.
Succesivt ersattes ängsbruket av vallodling.
Märgel och konstgödsel var också viktiga faktorer i jordbrukets utveckling. Idag synliga rester från de många jordförbättrande
åtgärder och rationaliseringar, som genom- fördes under 1800-talets andra hälft är bland annat märgelgravar och pilevallar.
Från mitten av 1800-talet gjordes även omfattande utdikningar för att vinna mer åkermark. Ett intressant exempel på hur vår påverkan på landskapet styrs av våra behov och värderingar är Näsbyholmssjön. Från att ha varit en av Skånes största sjöar lyckades man nästan med att torrlägga hela sjön. En sjösänkning gjordes redan 1790 och sedan fortsatte man med en urtappning 1866-1869.
När trycket på att producera mat lättade började andra idéer att få fäste. 2004 åter- skapades sjön om än i begränsad skala. Idag är Näsbyholmssjön en spännande fågelsjö och har därmed ett stort värde för rekreation och friluftsliv.
Märgelgrav:
Märgelgraven är en håla, som bönderna grävde för att bryta märgel till jordförbättring. Märgel är jordarter med framför allt hög halt av kalciumkarbonat men den innehåller även kalium och magnesium vilket gav märglingen en allsidig gödslingseffekt.Näsbyholmssjön Mackleanstatyn, Svaneholms slott
15
Det moderna jord- och skogsbrukets ökade mekanisering och användande av kemikalier har haft en stor påverkan på landskapet under det senaste seklet. Miljökvalitetsnormer, ut- bildning och forskning har i viss mån minskat de negativa effekterna på naturen, men kanske framför allt förbättrat arbets- miljön för människor, som är sysselsatta inom lantbruket.
I kommunens södra delar med stora fält är varje liten dunge av betydelse för natur- vården. Många av dessa småbiotoper är av stort värde både ur kultur- och natursynpunkt.
Förutom att förmedla historisk kunskap är gravhögar, alléer, stengärdsgårdar, märgel- gravar och liknande också en viktig oas i jordbrukslandskapet för växter och djur.
Jord- och bergarter
De geologiska förhållandena är en av grund- förutsättningarna för den biologiska mång- falden. Förekomsten av olika växter och djur kan oftast kopplas till markytans form, berg-
grundens sammansättning, jordarternas fördelning, markvattenförhållanden och markens kemiska egenskaper. Exempelvis kan man hitta blåsippor där berggrunden består av diabas, men knappast där berg- grunden utgörs av sura bergarter, som gnejs och granit.
Huvuddelen av berggrunden i Skurups kommun täcks av tjocka jordlager. Det är endast på Romeleåsen i de norra delarna, som berget sticker upp. I byn Kläggeröd har Romeleåsens högsta punkt, 186 meter, mätts upp, och utsikten vid goda väderförhållanden sträcker sig ända ner till havet och Abbekås i söder.
Romeleåsen är en horstbildning, som består av gnejs, olika typer av mer eller mindre gnejsiga graniter samt amfiboliter. Gnejserna anses utgöra de äldsta bergarterna. Romele- åsens gnejser, som vanligen är rödgrå till gråröda, består i huvudsak av kvarts, fältspat och glimmer. Området har relativt brant sluttande terräng, som ofta genomkorsas av nedskurna dalar och bäckar.
Sydvästra delen av kommunen karaktäriseras av ett mjukt kuperat jordbrukslandskap, som planar ut mot kusten. Området underlagras av tertiär kalkstensberggrund. Bergarten består av omväxlande hårda och mjuka kalkstenar med flintlager.Denna del av kommunen ligger över Alnarpssänkan, en förkastningsdal i berggrunden, jorddjupet till underliggande berggrund är därför stort.
Den dominerande jordarten, som ligger ytligt, är leriga moräner. Generellt är moränen vittrad och kalken urlakad ner till minst 1,5 meters djup. Söder om väg E65 är moränen av kritrik urberg-skiffermorän. Norr om väg E65 övergår moränen från att vara kritrik till att bli urberg-skiffermorän.
Längs kusten är den ytliga jordarten sand.
Fläckvis över resten av kommunen före- kommer isälvsavlagringar, som på några
Allé vid Näsbyholm
16
platser är glacial finlera eller glacial grovlera.
Kring Grönadal förekommer torv liksom vid Saritslövs sjöland. På djupet är jordlager- följderna växlande och komplicerade och i många avseenden är de inbördes förhållan- dena mellan lagren oklara.
Vatten
Vatten är en naturresurs, som utgör grunden för samhälle och näringsliv, men vatten är också livsmiljö för mängder av arter, som kräver en bra vattenkvalitet för sin
överlevnad.
Skurups Kommun ingår i Södra Östersjöns vattendistrikt, som består av 10 län, 91 kom- muner och 2,2 miljoner invånare. Läns- styrelsen i Kalmar län är utsedd till vatten- myndighet i Södra Östersjöns vattendistrikt.
Ett stort antal vattenorganisationer inklusive Skivarpsåns och Dybäcksåns vattendrags- förbund är engagerade i övervakning och åtgärder, som berör södra Östersjöns vatten- distrikt. Ett flertal frivilligorganisationer inom natur, miljö, fiske och friluftsliv deltar också, liksom företag och industrier.
Länsstyrelserna har en viktig samordningsroll på regional nivå. Länsstyrelsens uppgift är
bland annat att övervaka tillståndet i länets vatten och att utöva tillsyn över verksamheter med koppling till vatten. På varje länsstyrelse finns ett beredningssekretariat med uppgift att hjälpa vattenmyndigheten med att genomföra vattendirektivet. Arbetet ska ske i dialog med kommuner, och lokala vattenintressenter via till exempel vattenråd.
Skurups Kommun ansvarar för dricksvat- tenförsörjning, rening av avloppsvatten och miljötillsyn. Närmre 95 % av kommuninvå- narna är anslutna till kommunalt vatten och förbrukar 1,3 miljoner m3 vatten per år.
Anslutning till kommunalt avlopp uppgår till cirka 75 % av kommuninvånarna. Eget reningsverk finns inte utan avloppsvattnet tas om hand i 18 mil avloppsledningar och över- föres till Ystads avloppsreningsverk.
Kommunen beslutar också om mark- vatten- användning och bebyggelseplanering; frågor med tydliga kopplingar till vattenkvalitet och hållbar vattenanvändning.
EU:s Ramdirektiv för vatten:
Inom EU finns det sedan år 2000 ett gemensamt regelverk, ramdirektivet för vatten, för att bevara och förbättra vattenmiljön i Europas grund- och ytvatten. För att se till att EU:s Ram- direktiv för vatten genomförs i Sverige beslutade riksdagen i mars 2004 att Sverige skulle delas in i fem vatten- distrikt med en vattenmyndighet i varje.
En länsstyrelse i varje distrikt har utsetts till vattenmyndighet med ansvar för att förvalta kvaliteten på vatten- miljön inom distriktet. Dessa vatten- myndigheter ska samarbeta med läns- styrelser, kommuner, vattenvårds- förbund och andra lokala
vattenintressenter.
Skivarpsåns och Dybäcks- åns Vattendragsförbund
en sammanslutning mellan kommuner, vattenregleringsföretag, industrier och övriga med intresse för vattensystemens vård och utnyttjande.
Vattendragsförbundet ansvarar för den kontinuerliga provtagningen i Skivarpsån och Dybäcksån avseende vattenkemi. Förbundet övervakar också bottenfauna och fisk i åarna. Näsby- holmssjöns utveckling med bland an- nat vattenkemiprovtagning är exempel på större projekt, som drivits av Vatten- dragsförbundet.
17
Grundvatten
Vattnet på vår jord cirkulerar i ett ständigt kretslopp; ånga avdunstar från sjöar och hav och faller ned som regn och snö.
En del av vattnet tas upp av växternas röt- ter och avdunstar genom växterna. Resten tränger djupare ned och blir till grundvatten, som långsamt rör sig genom jordlagren och berggrunden för att slutligen rinna ut i sjöar, hav och vattendrag igen.
2010 blev Skurups kommun delägare i Sydvatten AB för att trygga kommunens långsiktiga dricksvattenförsörjning. Syd- vatten AB hämtar sitt vatten främst från småländska Bolmen och skånska Vombsjön, men vid behov används Ringsjön som reserv- vattentäkt. Kommunen tar i dagsläget fortfa- rande sitt dricksvatten från Alnarpsströmmen.
Alnarpsströmmen är en av Sveriges största grundvattentillgångar i jordlager. Kommunen har fyra vattenverk med tillhörande grund- vattenbrunnar som förser 96 % av kommu- nens invånare med kommunalt dricksvatten.
Naturtyper
Med naturtyp menar man ett landskapsområ- de med ganska enhetlig karaktär och struktur som har ett visst växt- och/eller djursamhälle.
En naturtyp kan vara ett större område, t.ex.
bokskog, mosse eller sjö, men den kan också omfatta en liten yta, t.ex. en liten groddamm.
Vattendrag
De dominerande vattendragen, som rin- ner genom kommunen är Dybäcksån med ett avrinningsområde omfattande 65 km2 (6 500 hektar) och Skivarpsån med 124 km2 (12 400 hektar). Avrinningsområdena består till närmre 80 % av jordbruksmark vilket till stor delen förklarar de höga näringsflödena av fosfor och kväve. Dessa näringsämnen trans- porteras ut till Östersjön, där övergödningen förändrar ekologin i havsmiljön.
Ett resultat är de allt vanligare och mer utbredda algblomningarna, som även har en negativ effekt för friluftsliv och rekreation.
Enligt undersökningen av bottenfaunan i båda åarna 2008 bedöms den ekologiska statusen som måttlig, vilket innebär relativt få arter och arter, som gynnas av hög näringstillgång.
Såväl kemiska som biologiska under- sökningar har de senaste åren visat på vissa förbättringar, men för att uppnå verkliga för- ändringar krävs betydligt kraftfullare åtgärder. Trots åarnas ringa storlek och bety- dande påverkan från intensivt odlade jord- bruksmarker så är framförallt Skivarpsån av stort intresse ur fiskesynpunkt.
Fiskeklubben Sydfiskarna har under många år bedrivit betydande miljö- och fiskevård i Ski- varpsån och några av dess tillflöden. Skivarp- sån är känd för sin öring, men det finns även
Samarbetskommittén för Alnarpsströmmen
Kommittén arbetar sedan 1964 med att beräkna storleken på vattentillgången, kartlägga vattenuttag och vattenkvalitet i Alnarpsströmmen samt för att säker- ställa framtida vattenkvalitet.
Alnarpsströmmen har en maximal kapacitet av 25 miljoner m³ per år. De största uttagen gjordes 1948 och 1971 med drygt 18 miljoner m³ per år. Där- efter har uttagen minskat till under 10 miljoner m³ per år de senaste åren.
http://www.alnarpsstrommen.nu/
FK Sydfiskarnas fiskevårdsprojekt 2005, Skivarpsån
18
andra arter i ån, som exempelvis ål, småspigg och gädda. Skivarpsån klassas som regionalt värdefull i Skåne.
Dybäcksån uppvisade vid 2010-års invente- ring på sämre förhållande för fisk. Den föro- reningståliga småspiggen var vanlig medan tätheten av öring var låg.
Förutom Dybäcksån och Skivarpsån
rinner också en kortare sträcka av Tullstorps- ån genom kommunen i den sydvästra delen.
Det pågående Tullstorpsåprojektet är ett omfattande projekt där ett 90-tal markägare längs ån har engagerat sig för att få en friskare å och större biologisk mångfald.
Sjöar
Sjöar och vattendrag är mycket viktiga natur- komponenter både ur upplevelse- och
ekologisk synvinkel. Under de senaste 200 åren har våra sjöar utsatts för stora föränd- ringar i takt med människans ändrade behov, befolkningsutvecklingen och inte minst jordbrukets rationalisering. Föroreningar, övergödning och försurning har lett till minskad biologisk mångfald. Sjösänkningar som i mitten av 1800-talet var nödvändiga för att öka åkerarealen för att mätta den växande befolkningen fortsatte in på 1900-talet för att ytterligare öka produktiviteten och få fram billiga livsmedel.
2000-talet har inletts med nya mål och värde- ringar även om naturligtvis matproduktionen fortfarande står i centrum i Skåne. Lagar och regler begränsar de negativa effekterna på naturen, men målsättningen med miljöarbetet är också att återskapa och förbättra miljön.
I Sverige finns det nästan 100 000 sjöar som är större än 1 hektar, dvs. Tillsammans upptar sjöarna drygt 40 000 km2 och utgör totalt cirka 9 % av landets yta.
I förhållande till övriga landet är sjöarna i Skåne små och få, det finns endast 494 sjöar större än 0,01 kvadratkilometer och flertalet är mellan 0,1 och 0,01 dvs. mellan 1 och 10 hektar.
Sjöarna i Skurups Kommun är små och lig- ger i jordbrukslandskapet. De är därför mer eller mindre övergödda och problem med igenväxning och algblomning är vanligt före- kommande.
Det finns sex sjöar som är större än 1 hektar, dvs. 100 x 100 meter i kommunen
Sjö Yta (hektar)
Näsbyholmssjön 45
Svaneholmssjön 19,2
Torsjön 15
Bösarpssjön (grustäkt) ca 5
Ny myndighet:
HaV, Havs och vattenmyndigheten är en ny myndighet, som bildades 1 juli 2011. Den nya myndigheten har övertagit en del av Fiskeriverkets ansvarsområden och stora delar av ansvaret för hav och sötvatten från Naturvårdsverket. Som myndighet har HaV ett ansvar för att de nationella och internationella lagar som rör våra vatten efterlevs.
http://www.havochvatten.se
Torsjön
19
Borgasjön 4,5
”Rydsgårdssjön” vid godset 3,9 Småvatten och vätar
Småvatten är mindre vattensamlingar, vanligen under 1 hektar, där vattenståndet är så högt att det finns en vattenspegel året om.
Det kan vara anlagda eller naturliga vattensamlingar men också kulturskapade som exempelvis märgelgravar. Småvatten är av stor ekologisk betydelse, i synnerhet i det utdikade jordbrukslandskapet, där de fung- erar som oaser för många djur och växter.
Även tillfälliga vattensamlingar i svackor och sänkor på åkrar och betesmarker, så kallade efemära vatten eller vätar, har ett stort värde för mångfalden. Vätar torkar ofta ut på som- maren, men fylls åter med vatten när hösten kommer. Insekter och småkryp dras till dessa vattensamlingar och därmed också rastande fåglar. I vätarna kan man också hitta sällsynta småkryp, särskilt anpassade till de uttorkande förhållandena.
Det som framför allt gör småvatten unika
jämfört med sjöar och vattendrag är den yt- terst begränsade mängden fisk. Att det är ont om fisk i småvatten beror på att det saknas naturliga invandringsvägar och att det ofta uppstår syrebrist under vintrarna. Detta gör småvattnen till utmärkta habitat för groddjur och vattenlevande småkryp, som annars äts av fisk. Ligger dessutom dammen i ett solex- ponerat läge så är förutsättningarna för våra värmeälskande groddjur helt optimala.
Vissa fåglar, som exempelvis flertalet dop- pingarter, trivs bra i småvatten eftersom de slipper födokonkurrens från fisk.
Den näringsrika miljön i jordbrukslandskapet ger en hög produktion av växter och insekter.
Allt för höga halter av närsalter kan emeller- tid skapa problem med igenväxning, syrebrist och giftiga svavelvätebildningar.
Våtmarker
Våtmarker är ett mycket brett begrepp, som bland annat innefattar småvatten och vätar.
Den gemensamma nämnaren för dessa natur- typer är att de är just våta.
I Naturvårdsverkets våtmarksinventering de- finieras våtmark som mark där vattnet under en stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan. Minst hälften av den vegetation som finns är hydrofil, dvs. fuktig- hetsälskande. Mossar, kärr och sumpskogar, är ytterligare exempel på våtmarker.
Våtmarker fyller många viktiga funktioner i landskapet. Dels som livsmiljö för olika arter såväl vanliga som hotade arter vilka är helt
Lövgroda (Hyla aborea)
Alsumpskog, Svaneholm - naturlig våtmark
Strandskydd:
Strandskydd finns i hela Sverige och är en lag som stärker allemansrätten vid vatten. Syftet är också att skydda biologiskt värdefulla land- och vatten- områden. Se karta på sid 13. Mer infor- mation finns på länsstyrelsens hemsida:
http://www.lansstyrelsen.se/skane
20
beroende av denna specifika miljö. Våtmar- ker fungerar också som utjämningsmagasin vid nederbörd. En förlängd uppehållstid i markerna medför dessutom att vattnet hinner renas bättre innan det når sjöar och vatten- drag.
Dammar och småvatten anläggs ibland för att markägaren vill plantera in änder, fisk el- ler kräftor. Detta är säkert till stor glädje för ägaren, men har inte så stort värde för mång- falden, som fisk- och kräftfria dammar.
Havet
Den öppna kustlinjen i söder sträcker sig dryga milen i Skurups Kommun. Långa strandremsor utgörs av glittrande sand med
avbrott för avsnitt med sten och även några mindre strandängar. Bottensedimenten består till största delen av sand och grus med inslag av sten.
Salthalten vid kusten är låg, cirka 7-9 promille, och relativt stabil. Östersjön är ett ungt innanhav med bräckt vatten vars salthalt avtar från söder mot norr där sötvatten- tillförseln från älvar är stor. Saltvattnet är tyngre än sötvattnet och därför varierar salt- halten även i djupled.
Flertalet arter i Östersjön är ursprungligen saltvattens- respektive sötvattensarter, som har anpassat sig till brackvattenmiljön Det är krävande för arterna att upprätthålla salt- och vattenbalansen, vilket ofta resulterar i att dessa djur och växter, som lever i brack vatten, blir mindre än om de hade levt i sin ursprungsmiljö. Blåmusslan är ett tydligt exempel på detta då musslorna på västkusten är mycket större än vad de är utanför kusten i Skurups kommun.
Den speciella miljön gör att floran och faunan är avsevärt artfattigare jämfört med havet runt den svenska västkusten med salthalter upp mot 35 promille. Det finns dock några få arter, som har utvecklats till att bli utpräg- lade brackvattensarter, exempel på sådana är Östersjömusslan och katthårsalgen.
De arter som lever i Östersjön har anpassat sig till låg salthalt och lång omsättningstid på vattnet. De lever dessutom ofta på yttersta gränsen för sin utbredning, vilket gör att de är extra känsliga för störningar i miljön.
Näringsläckaget från framför allt jordbruket har förändrat förhållandena kraftigt under många decennier och lett till stora föränd- ringar i Östersjöns ekologi.
Blåstång är en av Östersjöns allra viktigaste arter – en så kallad nyckelart. Blåstången har stadigt minskat i utbredning de senaste decennierna, men nu syns ändå vissa tecken på förbättringar. Vid sydkusten finns det stora mängder näringsgynnade alger, som
Sydkustens vattenvårds- förbund
Sydkustens vattenvårdsförbund under- söker kustvattnets status och utveck- ling. Förutom vattenkemisk provtag- ning undersöker man också djur- och växtlivet i havet. Vattenvårdsförbundet består av ett flertal kommuner och företag, som påverkar och påverkas av avrinningen till Östersjön.
www.vattenvardsyd.se
Blåstång
21
exempelvis fintrådiga rödalgerna fjäderslick och grovsläke, som i hög grad konkurrerar ut blåstången. Andra alger, som kan påträffas är tarmtång och gaffeltång.
I den fria vattenytan dominerar plankton av olika slag. Dessa utgör basen i närings- kedjan i det öppna vattnet. Under våren då antalet ljusa timmar ökar och temperaturen går upp ”blommar” framför allt kiselalger i stora mängder. Med blomning menas mass- förekomst av alger. Algerna använder då den näring som lagrats upp i vattnet under vintern. Varken vår- eller höstblomning av alger leder till några större ansamlingar i ytan.
De algblomningar, som ofta skapar tidnings- rubriker för att de försämrar badvatten- kvalitén utgörs av cyanobakterier, även kallade blågröna alger, som uppstår på sommaren. Dessa kan, trots låga kvävehalter, tillväxa genom sin förmåga att fixera i vattnet löst kvävgas.
De vanligaste arterna av cyanobakterier som
blommar under sommaren i Östersjöns brack- vatten är Aphanizomenon flos-aquae och den giftiga Nodularia spumigena (katthårsalg).
Blomningar av Nodularia spumigena och närbesläktade cyanobakterier ger upphov till grumlighet och dålig lukt och inbjuder inte till bad. Djur och människor som kommer i kontakt med katthårsalgen kan få allvarliga förgiftningar, dödsfall bland hundar och kor har satts i samband med massförekomst av denna alg.
Havet utanför Skurups Kommuns kust är av riksintresse för yrkesfisket av främst torsk, skarpsill och sill. Havsområdena med sina grunda vikar är av stor betydelse som upp- växt- och födosöksområde för många fis- kar inklusive horngädda, flatfisk, gulål och laxfiskar. Andra arter som kan påträffas vid sydkusten är sandstubb o piggvar.
Den skånska landskapsfisken, ål är akut hotad. Bland annat har mängden unga ålar som ska bygga upp beståndet rasat sedan 1980-talet. Restriktionerna för ålfisket har ökat och förslag till ytterligare begränsningar av ålfisket har lagts fram av Havs och Vatten- myndigheten.
Kulturlandskap
Kulturlandskapet är ofta en kombination av olika naturtyper med det gemensamt att det är resultat av människans verksamheter genom åren. Inte minst det gamla odlingslandskapet med sin rikedom av olika växt- och djurar- ter är resultatet av dåtidens lantbruk. Idag är det småskaliga odlingslandskapet med sina kulturbärande element så som till exempel märgelgravar, gärdesgårdar, åkerholmar, od- lingsrösen och öppna diken allt mer sällsynt.
För att vi även i framtiden ska kunna uppleva historien i landskapet är det viktigt att be- vara dessa landskapselement, som dessutom är nödvändiga livsmiljöer för många växter och djur. Alléer och inte minst pilalléer är så skånskt det kan bli och ett oersättligt inslag i odlingsbygden för såväl kultur som natur.
Foto algblomning Abbekås 2006 juli
Plankton:
kallas organismer som driver omkring i hav och i sjöar och följer vattnets rörelser. Plankton är oftast små mikro- skopiska växter eller djur. Växtplankton är början på näringskedjan i vattnet.
Djurplankton äter växtplankton, och större djur äter djurplankton osv.
22
Ängs- och hagmarker
Ängs- och hagmarkerna i kommunen är få och i många fall i behov av restaurering och kontinuerlig skötsel för att värdena ska bevaras. Under åren har ängarna successivt odlats upp, övergått till betesmarker eller rent av växt igen. Förlusten av ängarna har lett till minskad biologisk mångfald, men även
kulturhistoriskt är det en sorg att spåren av liens svepande över ängarna försvinner i allt snabbare takt.
Bingsmarken i kommunens sydvästra del är ett område med fuktängar av stort värde. Historiskt sett har dessa ängar ingått i de stora områdena med slåtterängar, som förr var vanliga längs hela kusten. Här finns också tydliga spår av gamla tiders ängavattning. De forna slåtterängarna betas idag med få undan- tag.
Slåtterängarnas stora raritet, ängslosta, har i Skåne sin enda kvarvarande lokal i Bings- marken. Andra intressanta arter är vatten- stånds, höskallra, källfräne och den sällsynta stor kärringtand. Den stora mångfalden av växter ger också utrymme för ett rikt insekts- och fågelliv i området.
Torräng är en ovanlig biotop i kommunen, men små fragment finns kvar i form av åkerholmar, exempelvis vid Vidarp. Även de många gravhögarna i kommunen kan hysa rester av torrängsflora.
Betesmarker finns på ett flertal platser, men de ur biologisk synpunkt mer intressanta är just Bingsmarken i söder, men också marker i nordöstra delen av kommunen. Vid Rome- leåsens sydsluttningar finns betesmarker med mycket lång kontinuitet, vilket återspeglas i växt- och djurlivet i området. I trakterna norr om Rydsgårds gods och vid Beden, Lindhult och Frankhult finns betesmarker som till stor del är ogödslade. Exempel på arter man kan träffa på är småvänderot, jungfrulin, bäck- bräsma, vattenblink, smörbollar och orkidéer av olika arter. Liknande betesmarker finns också vid Bölvasen vid gränsen mot Sjöbo kommun.
Inom området i nordost finns en stabil fö- rekomst av lövgroda. Vid Lindhult finns, förutom hagmarker med avenbok, bok, lind, al och björk också rester av bokskogsdungar som sannolikt tillhörde fäladsepoken. En mindre del av området vid Beden är klassat
Majviva (Primula farinosa)
Äng:.
En äng kan hysa inte mindre än 40-50 arter av blommor och gräs per kvadratmeter. En äng formas främst genom slåtter, men även fagning, brän- ning, efterbete och röjning är viktiga faktorer i skötseln.Hagmark:
I hagen är det betesdjuren, som formar växtligheten. Till skillnad mot lien, så undviker djuren vissa växter, vilket skapar en annan utveckling av växtsam- hället. Djuren gödslar dessutom marken och även detta faktum speglar sig i växtligheten i hagen.
23
som extremrikkärr. Här kan man hitta orkidé- er, vildlin, jungfrulin, tätört, majviva, slåtter- blomma, näbbstarr, späd skorpionmossa och många andra spännande arter.
Skogar
Skogsarealen, som täcker knappt 4 % av kommunens yta, utgörs framför allt av löv- skog. Med undantag av Hörte skog så är det i de norra delarna, i det sydskånska skogsbe- klädda backlandskapet, som skogen har sin egentliga utbredning. Vid Borgasjön finns ett skogsparti som är skyddat som naturreservat, likaså Hästhagen har ett skydd som naturre- servat och ingår dessutom i EU´s nätverk av
viktiga naturområden, Natura 2000. Övriga skogar är främst produktionsskogar, men har också ett stort värde för rekreation och biolo- gisk mångfald.
Av de olika skogsbiotoperna är naturligtvis ädellövskogen högt prioriterad inte minst ur rekreationssynpunkt. För den biologiska mångfalden är den avgörande då hälften av alla rödlistade arter är knutna till ädellövsko- gen. Även för skogsägarna är det viktigt att satsa på variation för att undvika risker med stormfällning, insektsangrepp och fallande virkespriser. I dagsläget utgörs skogsmarken i Sverige endast av 1 % ädellövskog.
Alsumpskog, som framför allt finns i Svane- holm, är också en mycket intressant biotop ur mångfaldssynpunkt. Rik biologisk mångfald ger oftast ökade upplevelsevärden, medan allt för stort tryck från friluftsliv och rekreation kan leda till skador på naturvärdena. Det är därför viktigt med långsiktig planering när det gäller såväl rekreation som naturvård i denna typ av områden.
Naturreservat:
I kommunen finns fem naturreservat som har bildats för att gynna biologisk mångfald. Även människors behov av rekreationsområden samt kultur, land- skapsbild och geologiska värden är viktiga när natrureservat inrättas. Alla reservaten har inrättats av Länsstyrelsen Skåne.
• Hästhagen
• Mossbystrand
• Skönabäck
• Stenberget
• Zimmermans backe
Se karta sid 13. Mer information om skydd av natur:
http://www.lansstyrelsen.se/SKANE/
SV/DJUR-OCH-NATUR/SKYDDAD- NATUR
Natura-2000:
Hästhagen är ett naturreservat som dessutom ingår i det europeiska nät- verket av naturområden med speciella värden, s.k. Natura-2000 områden.
Se karta sid 13. Mer information om Natura 2000:
http://ec.europa.eu/environment/in- dex_sv.htm
Ädellövskog:
Med ädellövskog avses definitionen en- ligt skogsvårdslagen §23.1, dvs skogs- bestånd som utgörs av lövträd till minst 70 % och av ädla lövträd till minst 50 % och vars areal är minst ett halvt hektar. Ädla lövträd är våra in- hemska trädslag alm,ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn.
24
Kommunens skogsområden är starkt påverka- de av människan, men det finns spår av forna tider, som exempelvis träd från Mackleans tid och ”evighetsträd”.
Vid Svaneholms slott finns ett antal natur- minnesmärkta träd, vilket är ett sätt att skapa förutsättningar för evighetsträd.
Kommunens skogsområden har också på- verkats av almsjukans härjningar och även askens framtid är osäker då askskottssjukan sprids allt mer i Sverige. Den ökande globala handeln med virke och plantor utgör en fara
för många av våra trädarter och det är viktigt att vara uppmärksam på skadade träd. Al, som också är utsatt för en svampsjukdom är sannolikt nästa kandidat på rödlistan.
Småbiotoper
Av kommunens landareal nyttjas över 80 % inom jordbruket. Framför allt slättlandskapet i söder består av stora monokulturer, som inte ger något större utrymme för biologisk mångfald.
I takt med att jordbruket har rationaliserats har småbiotoperna, som exempelvis märgel- gravar, åkerholmar, odlingsrösen och alléer, trängts undan allt mer. Dessa områden är inte bara viktiga som livsmiljöer för växter och djur utan även för vår förståelse av vår kul- turhistoria genom att dessa miljöer är rester av hur man tidigare använde landskapet för odling, boskapsskötsel och det dagliga livet.
Vägrenar och ruderatmarker Vägrenarna står sammantaget för en bety- dande andel av kommunens grönyta. Speci- ellt i slättlandskapet i söder kan vägrenar om de binds ihop med andra biotoper och hävdas som ängsmarker fungera som spridningskor- ridorer för såväl växter som djur.
De växter som dras till det näringsfattiga gruset i vägkanter och på ruderatmarker (skräpmarker) är oftast dåligt anpassade för att konkurrera på matjorden och är därför inget hot för odlingarna. Arter som ofta dyker upp är blåeld, gåsört och kärringtand, som i sin tur lockar humlor, bin och andra insekter med nektar och pollen.
Åkerholme, Vidarp
Biotopskydd:
Vissa biotoper, mindre mark- eller vat- tenområden, är särskilt skyddsvärda, för att de kan utgöra livsmiljö för hotade djur- eller växtarter. Dessa biotoper är generellt skyddade i hela landet. Föl- jande biotoper omfattas av det generella biotopskyddet:
• Alléer
• Källor med omgivande våtmark i odlingsmark
• Odlingsrösen i jordbruksmark
• Öppna diken, småvatten och våt- marker i jordbruksmark
• Stenmurar i jordbruksmark
• Åkerholmar
Bestämmelserna om generellt biotop- skydd finns i 7 kap. 11 § miljöbalken (1998:808) samt förordningen om om- rådesskydd 5§.
Evighetsträd:
Jätteträd, gammelträd eller evighetsträd är begrepp som beskriver träd, som får leva och om möjligt också dö ifred från avverkning och städiver. Evighetsträden är till stor nytta för insekter, svampar och andra organismer, som är beroende av ved av olika ålder. Här finns ofta också ett värdefullt inslag av kulturhis- toria och en estetiskt tilltalande miljö.
25
Här finns vinster för både naturvård och jordbruk dels i ökade skördar av raps och klö- ver, men också ökad mångfald av arter,som är beroende av sandiga magra marker.
Friluftsliv och naturvård
Skurups kommun har en folkmängd, som närmar sig 15 000 och detta i kombination med närheten till större orter som Malmö och Ystad skapar en stor efterfrågan på rekrea- tionsområden.
Det har visat sig finnas ett klart samband mel- lan friluftsliv och hälsa. Forskning vid SLU visar att daglig vistelse i skog med lövträd minskar psykisk ohälsa och stress. Ett flertal studier visar att pulsen sjunker och halterna av stresshormonet cortisol minskar när man kommer ut i skogen. Naturen som läkande kraft har också bokstavligen visat sig ha ver- kan för nyopererade som från sjukhussängen kan se natur utanför fönstret.
Grönområden är en resurs, som det är vik- tigt att slå vakt om, för att skapa attraktiva närmiljöer i bostadsområden, äldreboende, skolor, arbetsplatser och liknande.
Tysta områden
Ljudmiljön är en viktig del av våra upple- velser inte minst i natur- och kulturmiljöer och i samband med friluftsliv och rekreation.
Påträngande buller från exempelvis biltrafik kan spoliera en skogspromenad, men också upplevelser av en specifik kulturmiljö där ljudbilden krockar med den övriga upplevel- sen. Tystnad är inte bara ett mänskligt behov, många djur, speciellt fåglar är också känsliga för buller.
Tysta områden blir alltmer sällsynta, inte minst i Skåne. Den växande infrastrukturen är den största anledningen till detta. Det är därför viktigt att tysta områden får prioritet i planeringen av nya infrastruktursatsningar.
I översiktsplanen, 2009, utpekas områden vid Beden, Norreskog, Björnanäs och Rydsgårds- skogen som lämpliga för att kunna utvecklas till tysta områden.
Med tystnad i detta sammanhang menas inte den absoluta tystnaden där man kan höra sitt eget hjärta slå, utan en bra ljudmiljö. Na- turens egna ljud har i motsats till buller en hälsosam påverkan på människor. Exempel på önskvärda ljud är vågor som slår mot en strand, lägereldens sprakande, fågelsång och att trampa genom skaren på snön.
Tätortsnära och bostads- nära natur
Naturen i tätorter har många olika funktioner.
Träd, buskar och grönytor binder damm och föroreningar och minskar riskerna för över-
Buller:
Buller definieras som oönskat ljud. Vad som är oönskat kan vara mycket indivi- duellt, exempelvis kan en ljudet från en råkkoloni vara ljuv musik för en orni- tolog, men kanske en ren plåga för en annan person.
Naturskyddsföreningen
Vemmenhögsbygdens naturskyddsför- ening är en ideell lokalförening, som värnar om naturen i kommunen.
Riksföreningen
http://www.naturskyddsforeningen.se
Sommarhagens koloniområde
26
svämningar.
I möjligaste mån bör man utgå från den vik- tigaste målgruppen i området när man ska- par nya närnaturområden. Kring skolor och förskolor bör det finnas varierade naturtyper, samlingsplatser, möjlighet till upptäckargläd- je och att jobba praktiskt, kanske ibland lite mer än vad allemansrätten tillåter. Barn har oftast ingen möjlighet att söka sig till ströv- områdena utanför tätorterna.
Närnaturen skapas till stor del av kommunin- vånarna själva, som genom sitt trädgårdsin- tresse bidrar till en stor mångfald av växter, småkryp, insekter. Även fåglar, groddjur och mindre däggdjur drar nytta av odlingar, dam- mar och liknande. Stora naturvärden är också knutna till tätorternas parker och kyrkogårdar.
Alla har ett behov av att miljön är attraktiv och trygg. Närnaturområden kan bidra till ökat socialt liv och motverka ensamhet. Ge- nom att anlägga grillplatser, sätta ut bänkar och liknande så ökar möjligheten för möten och umgänge.
Tillgänglighetsanpassning
Behovet av en tillgänglig natur även för de som måste ta sig fram på alternativa sätt av en eller annan orsak, har också uppmärksam-
mats i kommunen.
Svaneholmsområdet är ett bra exempel på hur man kan möta människor, som inte kan ta sig fram över stock och sten.
Här finns hårdgjorda grusgångar och spänger med utrymme för såväl barnvagnar som rull- stolar. Rastplatser i form av bänkar, bord och grillanordningar, utsiktsplattformar och ett vindskydd bidrar också till att öppna upp för fler grupper att komma ut i naturen.
Ytterligare två viktiga faktorer för att ett område ska kunna locka många människor är att det i likhet med Svaneholmsområdet kan erbjuda bra parkeringsmöjligheter och handi- kappsanpassad toalett.
Även naturguidning för målgrupper med be- gränsad rörlighet där även rullstolsburna kan delta har inletts i kommunal regi. Ambitio- nen är att så många som möjligt ska ges möj- lighet till att utforska naturen i kommunen.
Utepedagogik
En viktig målgrupp i naturvårdsarbetet är barnen. I Skurups kommun är ambitionsnivån hög hos personalen på förskolor och även i de högre klasserna när det gäller att förmedla
Jaktstigen Svaneholm
Tätortsnära natur
brukar de- finieras som en zon på minst en kilo- meter runt tätorten. Ju större ort, desto större zon, eftersom fler då besöker den kringliggande naturen.27
natur- och miljökunskap och locka barnen till utevistelse. För att bibehålla och utveckla kommunens attraktivitet för barnfamiljer så krävs fortsatta satsningar för att underlätta för pedagogerna.
Framför allt behövs tillgång till nära och upp- levelserika områden, men även fortbildning för skolpersonal är viktigt för att inspirera till olika aktiviteter och förmedla specifik kun- skap om olika områden.
Naturvårdsprogrammet är ett led i arbetet med att förmedla kunskap om kommunens naturområden.
Kommunens natur- vårdsorganisation
Kommunfullmäktige fattar övergripande beslut och antar viktiga dokument som rör naturvård inklusive naturvårdsprogrammet.
Miljöstrategiska enheten, som lyder direkt under Kommunstyrelsen, ansvarar för ut- förandet av naturvårdsarbetet i kommunen inklusive framtagande av ett nytt
naturvårdsprogram.
I arbetet innefattas också remiss- och enkät- svar rörande naturvårdsfrågor. Frågor som
berör andra förvaltningars ansvarsområden skickas på internremiss inom kommunen innan de besvaras. Enheten fungerar även som länk till myndigheter, natur- och miljö- organisationer samt initierar och genomför olika naturvårdsprojekt. Miljöstrategen och ekologen som arbetar på Miljöstrategiska en- heten har ett brett arbetsfält där ambitionen är att skapa bästa möjliga förutsättningar för en hållbar utveckling inom områden, som berör natur, folkhälsa och miljö i kommunen.
LONA-projekt
För att locka ut människor i grönområdena krävs att man lägger kraft på att utveckla upplevelsevärden och tillgänglighet.
Ett viktigt verktyg i detta arbete är
Naturvårdsverkets satsning på lokal natur- vård . Dessa lokala naturvårdssatsningar, s.k.
LONA-projekt, har haft stor betydelse för Skurups kommuns naturvårdsarbete.
Kommunen har genomfört tre naturvårdspro- jekt 2005-2011 och startat upp två nya under 2012, via den statliga satsningen där upp till halva projektkostnaden finansierats av staten.
Projektet Näsbyholmssjön, var ett kunskaps- projekt där utvecklingen av den nyskapade sjön följdes såväl ur biologisk som kemisk synvinkel. Projektet spände över 4 år, 2005-
28
2008, och även om resultaten visar på en trend mot allt bättre funktion när det gäller att fånga upp näringsämnen som fosfor och kväve, så har slutrapporten sannolikt ett än större värde som utgångspunkt för framtida undersökningar. Även fågellivet inventerades kontinuerligt under projektets gång. Region Skånes miljöfond bidrog med halva finansie- ringen till Näsbyholmsprojektet.
Ytterligare ett stort projekt pågick 2005- 2008, ”Nära till naturen och kulturen i Svane- holmsområdet”. Svaneholmssjön och omgi- vande marker inventerades och åtgärdsförslag togs fram, dels för att värna om natur- och kulturvärdena i området och dels för att kun- na förmedla information till besökarna i form av skyltar och broschyr. Tillgånglighetsan- passning i form av nya spänger, rastplatser med mera gav ett konkret och uppskattat resultat av projektet i Svaneholm.
2010 beviljades kommunen bidrag för pro- jektet ”Närnaturguide till förskolorna i Skurups kommun”. Projektet summeras i den broschyr som avslutade satsningen på förskolornas utemiljö. Här kan man i ord och
bild följa hur barnen och förskolepersonalen med stor entusiasm berikar sin närmiljö med växter, insekts- och fågelholkar.
2012 beviljades två projekt, ”Utredning av Naturmarken och Skivarpsåns mynning”
samt ”Utredning Naturpark i Bräknehus”.
Båda projekten är kunskapsprojekt, som ska utmynna i detaljerade utvecklingsplaner.
Syftet är att möta ett ökat behov av gröna mötesplatser för olika besöksgrupper. För- skolor och skolor är en prioriterad grupp, men tanken är att det ska finnas utrymme för många olika aktiviteter, som exempelvis motion , naturstudier, utomhuspedagogik, temaarrangemang och likande.
Projekten kommer att slutföras under 2013 och förhoppningsvis kommer planerna att leda vidare till förverkligande av de fram- tagna åtgärdsförslagen under 2014.
Vision för naturvården
Naturvårdsprogrammet 2012 beskriver i första hand kommunens nuvarande naturvär- den och det naturvårdsarbete som hittills har utförts. Denna kunskap ska naturligtvis an- vändas som plattform för det fortsatta arbetet med naturvård.
Kommunen arbetar för att skapa goda möj- ligheter för att människor ska ha tillgång till en upplevelserik natur. För att komma vidare
Nationellt och internatio- nellt naturvårdsarbete:
Naturvårdsarbete, konventioner, över- enskommelser och lagar i det större sammanhanget ligger till grund för det lokala arbetet i kommunen. För att ta del av mer fakta kring detta gå in på nedanstående hemsidor.
www.naturvardsverket.se
http://www.lansstyrelsen.se/skane/
www.skogsstyrelsen.se www.vattenmyndigheterna.se
29
med aktivt naturvårdsarbete bör naturvårds- programmet ligga till grund för ett handlings- program.
Inför det fortsatta arbetet är det av största vikt att det skapas en naturvårdsgrupp med kompetenser från olika förvaltningar. Ett handlingsprogram bör vara skilt från detta dokument eftersom det kräver förankring på ett bredare plan. Dessutom bör handlingspla- nen tas fram för ett år i taget för att underlätta budgetplanering och utvärdering av arbetet, medan naturvårdsprogrammet uppdateras kontinuerligt.
Exempel på mål som naturvårdsgruppen bör arbeta mot är:
• Bred kunskap kring natur- och kulturvär- den
• Ökad biologisk mångfald
• Goda möjligheter till rekreation för män- niskor med funktionshinder liksom för människor utan tillgång till bil
• God tillgång på välplanerade kommunalt ägda grönområden för fritidsaktiviteter, rekreation, utomhuspedagogik och lek
• Naturguidningar för olika målgrupper
• Fortbildning av skolpersonal i syfte att öka utevistelse och uteverksamhet för barn- och ungdomar
Naturvårdsgruppen skulle även kunna ta fram förslag till olika projekt med naturvårds- anknytning. Framtagande av riktlinjer för naturhänsyn i den kommunala verksamheten, som exempelvis att inte utföra åtgärder som kan störa fågellivet under häckningssäsongen samt riktlinjer för nedtagning respektive plantering av träd är ytterligare exempel på arbetsuppgifter för naturvårdsgruppen.
Andra mål och planer
Det finns ett antal politiskt beslutade styrdo- kument som tar upp inriktning och styrning av kommunens arbete för att uppnå ett så ef- fektivt och hållbart resultat som möjligt.
Naturvårdsprogrammets intentioner ligger helt i lnje med ambitionen att vårda och ut- veckla natur-, kultur-, och rekreationsvärden som beskrivs i Vision ”Vårt Skurup 2014”.
Miljömålsportalen:
Här finns närmare beskrivning av mil- jömålen samt hur långt arbetet kommit.
http://miljomal.nu/
30
Miljömål
Miljö och natur är nära sammanlänkat, det som drabbar vår natur, djur och växter drab- bar också människan på ett eller annat sätt.
Vissa miljömål berör naturvärdena på ett mer direkt sätt än andra, men alla är viktiga för att uppnå generationsmålet.
Det nationella miljömålssystemet med mil- jökvalitetsmål inrättades år 1999. Miljö- målsstrukturen har utvecklats och har nu tre nivåer: ett generationsmål, 16 miljökvalitets- mål samt etappmål.
Det av Riksdagen beslutade generationsmålet innebär att miljöpolitiken i Sverige ska leda till att vi till nästa generation ska lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.
Naturvårdsprogrammet är ett redskap i det lokala miljömålsarbetet genom att utgöra un- derlag för den fysiska planeringen. Naturvär- den och därmed den biologiska mångfalden ska så långt som möjligt skyddas i plane- ringen. Kommunen har också ett ansvar för att aktivt arbeta med naturvård för att bevara och utveckla natur- och kulturvärden, med utgångspunkt från såväl biologisk mångfald som folkhälsa och turism.
I kommunens lokala miljömål finns de lokala mål som berör naturvård samlade. En revide- ring av miljömålen pågår.
Översiktsplanen för Skurups kommun
Den nu gällande översiktsplanen antogs av kommunfullmäktige 2009-10-26.
Riksintressen, restriktionskartor samt kom- munens ställningstagande för hur mark och vattenområden ska användas och hur den fysiska miljön ska utvecklas och bevaras finns väl beskrivet i den kommunala över- siktsplanen.
http://www.skurup.se/oversiktsplan
Målsättningar i översiktsplanen som över- ensstämmer med naturvårdsprogrammet:
• Alla kommuninvånare ska ha tillgång till parker, natur- och rekreationsområden i bostadens närhet
• Värdefulla naturområden i kommunen ska skyddas och bevaras och den biolo- giska mångfalden ska värnas och främjas.
• Även alléer och andra karaktäristiska naturobjekt ska sparas och vårdas och antalet alléer bör ökas.
• Kommunen ska studera förutsättningarna för att skapa ekologiska korridorer och binda samman tätorterna, framför allt längs med sjöar och vattendrag, i nord- sydlig och öst-västlig riktning.
• Vid planering av nya bostadsområden ska det finnas tillgång till grönområden i närheten av bostaden.
• Sammanhängande grönska bör inte fragmenteras genom etablerande av ny bebyggelse eller andra åtgärder.
Riksintressen för natur- vård och friluftsliv
Naturvårdsverket har bl.a. ansvar för att peka ut områden av riksintresse för naturvård
och friluftsliv enligt 3 kap. 6 § miljö- balken.
http://www.naturvardsverket.se/sv/
Start/Naturvard/Skydd-av-natur/Omra- den-av-riksintresse/
