Politisk alienation och attityder till invandring: En tidsjämförande studie

Sociologiska Institutionen

Kandidatuppsats i sociologi, 15 h.p.

Inriktning: Sociologisk Samhällsanalys Vt 2017

Handledare: Magnus Bygren

Politisk alienation och attityder till invandring

En tidsjämförande studie

Linnea Claésson och Matilda Sandberg

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att skapa en bredare förståelse för varför individer utvecklar invandringskritiska åsikter. Ett begränsat antal utländska studier har visat att det tycks finnas ett samband mellan individers inställning till det politiska systemet och deras attityder till invandring, men förhållandet mellan dessa två har inte tidigare undersökts i en svensk kontext. Någonting som däremot konstaterats i tidigare forskning är det faktum att invandringsfrågan på senare år blivit en allt viktigare konfliktdimension inom svensk politik.

Vi undersöker därför i denna studie huruvida svenska invånare som upplever sig vara politiskt alienerade tenderar att ha en mer kritisk attityd till invandring än andra. Dessutom studeras ifall ett sådant samband i så fall blivit starkare över tid, som ett resultat av den förändrade politiska diskursen. Studien baseras på riksrepresentativ data från år 2002 och 2014, och som teoretisk bakgrund används teori om relativ deprivation och politisk alienation. Resultatet visar att det bland svenska invånare finns ett samband mellan att vara politiskt alienerad och kritisk till invandring, samt att detta samband har blivit starkare över tid. Den generella attityden till invandring visar sig trots det vara mer generös 2014 jämfört med 2002, vilket till stor del tycks ha att göra med att utbildningsnivån blivit högre. Ytterligare en slutsats är att attitydskillnaderna mellan olika grupper är större år 2014 än 2002, vilket innebär att svenskars åsikter gällande invandring har blivit mer socialt strukturerade över tid.

Nyckelord

Sverige, attityder, invandringskritik, politisk alienation, socio-kulturell konfliktlinje,

relativ deprivation

Innehållsförteckning

Inledning

Syfte ... 2

Frågeställningar ... 2

Avgränsning ... 3

Bakgrund ... 3

Invandringssituationen 2002 - 2014 ... 3

Attityder till invandring ... 3

Teori

Relativ deprivation ... 4

Politisk alienation ... 5

Tidigare forskning

Politisk alienation och attityd till invandring ... 7

Politisk alienation eller klass? ... 8

Förändring över tid – politiseringen av invandringsfrågan ... 9

Svenskars attityd till invandring över tid ... 10

Förväntat samband ... 11

Hypoteser ... 11

Data och metod

Empiri ... 12

Urval ... 12

Bortfall ... 13

Externt bortfall ... 13

Internt bortfall ... 14

Operationaliseringar ... 14

Beroende variabel ... 15

Oberoende variabler för år 2002 och 2014 ... 15

Oberoende variabler för endast år 2014 ... 15

Kontrollvariabler ... 16

Validitet och reliabilitet ... 17

Metod ... 18

Etiska aspekter ... 20

Resultat

Deskriptiv analys ... 20

Regressionsanalyser ... 22

Diskussion

Kritiska reflektioner ... 30

Förslag till vidare forskning ... 31

Referenslista

Tryckta källor ... 32

Elektroniska källor ... 34

Inledning

Invånare i Sverige har generellt sett en förhållandevis positiv attityd till invandrare och invandring. Exempelvis anger fler svenskar än medborgare i något annat EU-land att invandrare och infödda ska ha samma rättigheter och att invandring berikar landet (Demker 2014: 103). Attityderna tycks dessutom bli allt mer positiva över tid; sedan slutet av 1960- talet har undersökningar kontinuerligt visat en ökning i andelen personer som uppger en generös inställning till invandring (Demker 2012, 2014; Lange & Westin 1997). Paradoxalt nog har vi på senare år också sett en annan typ av utveckling. Vid riksdagsvalet 2010 fick det högerradikala och öppet invandringskritiska partiet Sverigedemokraterna för första gången mer än fyra procent av rösterna, och har sedan dess ökat sitt väljarstöd kraftigt (se t.ex.

Sannerstedt 2016; Loxbo 2015). Att dessa två till synes motsatta processer har ägt rum sida vid sida visar att attityder till invandring inte bara är ett synnerligen aktuellt ämne, utan också verkar vara ett svårförklarat och komplext fenomen.

Vid sidan av den kritiska synen på invandring brukar populism nämnas som en av de högerradikala partiernas viktigaste grundpelare. Kortfattat innebär detta att partierna i fråga, däribland Sverigedemokraterna, tenderar att måla upp en konflikt mellan “folket” och

“etablissemanget” och menar att den politiska eliten är korrupt och inte verkar i folkets intresse. Ett populistiskt parti utger sig för att vara det enda politiska alternativ som verkligen representerar väljarna, samtidigt som de etablerade partierna anklagas för att sakna förståelse för “vanligt folk” (Rydgren 2005: 11f, 2007: 245f). En sådan populistisk verklighetsbeskrivning kan lätt kopplas ihop med ett lågt förtroende för politiska institutioner såsom riksdagen, regeringen och de politiska partierna. De högerradikala partiernas agenda tycks alltså präglas av en kombination av invandringskritik och låg tillit till det politiska systemet, vilket ger anledning att tro att det finns ett samband mellan dessa två attityder.

En rad forskare har studerat demografiska och socioekonomiska faktorer och deras eventuella

samband med attityder till invandring. Exempel på några av de klassiska aspekter som brukar

användas för att förklara varför främlingsfientlighet är vanligare bland vissa grupper är klass,

utbildningsnivå, ålder, geografi och familjemönster/livsstil (Demker 2014). Bland de som

strävar efter att förklara framgångar för högerradikala partier finns däremot ett större fokus på

mer politiska och institutionella förklaringsmodeller (se Rydgren 2007). I denna uppsats är

avsikten att studera attityder till invandring med inspiration från forskningen om högerradikala partier, genom att undersöka hur dessa attityder hänger samman med individers inställning till det politiska systemet. En ofta använd teoretisk utgångspunkt är att personer som är missnöjda kan vara benägna att rikta sitt missnöje mot särskilda företeelser eller andra grupper av människor. I denna uppsats används begreppet politisk alienation för att beskriva en typ av missnöje som både innefattar lågt förtroende för det politiska systemet och andra negativa åsikter riktade mot det. Ämnet attityder till invandring är som bekant ett invecklat sådant som kan studeras på olika abstraktionsnivåer. Vi vill med denna studie närmare undersöka en möjlig förklaring till att invandringskritiska attityder uppstår. Vår ambition är att gå ett steg bortom de redan välbeforskade demografiska och socioekonomiska orsakerna, och därmed medverka till ett annat perspektiv inom forskningen på området.

Att undersöka attityder till invandring och vad som kan ligga bakom dem är ständigt angeläget, men så särskilt i dagens läge då invandringen till Sverige under senare år varit förhållandevis hög samtidigt som frågan hamnat högt upp på den politiska agendan och invandringskritiska röster kommit att ta allt mer plats i den offentliga debatten. Denna uppsats bidrar till ämnet genom att belysa en möjlig orsak till negativa attityder gentemot invandring som tidigare getts litet utrymme i sammanhanget. Studien fyller dessutom en kunskapslucka genom att undersöka detta samband i en svensk kontext, vilket inte tidigare gjorts. Ytterligare ett nytt bidrag till forskningsläget är att vi använder en jämförande ansats över tid för att undersöka om politisk alienation fått ökad relevans för människors attityder till invandring.

Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida det finns ett samband mellan svenska invånares inställning till politik och institutioner och deras attityd till invandring. Avsikten är även att studera ifall en förändring skett över tid; både gällande dessa sambands riktning och styrka samt i den genomsnittliga attityden till invandring.

Frågeställningar

● Har den genomsnittliga attityden till invandring förändrats mellan år 2002 och 2014, och i så fall i vilken riktning?

● Finns det ett samband mellan politisk alienation och attityd till invandring, och har det

i så fall skett någon förändring i detta samband under den tidsperiod som undersöks?

Avgränsning

I denna uppsats har vi av tids- och utrymmesskäl begränsat undersökningen till att fokusera på Sveriges befolkning. Eftersom avsikten är att studera förändring över tid används data från samma land insamlat under olika år, istället för att exempelvis jämföra olika länder med varandra. Vi har av samma anledning också valt att använda datamaterial från endast två omgångar av European Social Survey (ESS); nummer 1 och 7 vilket motsvarar år 2002 respektive 2014. Just dessa år har valts eftersom de båda har temat “invandring” och tidsspannet mellan dem är tillräckligt stort för att förändring över tid ska kunna studeras.

Bakgrund

I detta avsnitt ges en kort faktabakgrund som avser att underlätta den vidare läsningen. Först beskrivs hur invandringssituationen sett ut under den tidsperiod som undersöks, sedan följer en förklaring av hur attityder till invandring används rent definitionsmässigt i föreliggande studie.

Invandringssituationen 2002 - 2014

Under den tidsperiod som denna studie fokuserar ökade invandringen till Sverige kraftigt.

Enligt befolkningsstatistik från Statistiska centralbyrån invandrade 64 087 individer till Sverige år 2002, medan siffran år 2014 var så hög som 126 966 vilket nästan innebär en fördubbling. Dessa siffror omfattar alla som invandrat under ett år, vilket innebär att en stor andel består av svenska medborgare som bott utomlands under en period. År 2002 utgjordes den största invandrargruppen av återvändande svenskar, men 2014 var istället personer födda i det krigsdrabbade Syrien den största gruppen i invandringsstatistiken medan svenskar kom på andra plats. (SCB a).

Attityder till invandring

Statsvetaren Marie Demker definierar begreppet attityd som “en social disposition för att reagera på ett visst sätt i en given situation” (Demker 2014: 76). Gällande attityder till invandring menar hon att dessa är komplexa och inte enbart handlar om särskilda åsikter i vissa frågor, utan också bör ses i relation till en individs bakgrund och vad som format denne.

Det är också viktigt att notera att det finns en viss skillnad mellan attityd till invandring som

fenomen och attityd till invandrare som grupp och/eller individer, och att det förstnämnda är

Teori

I följande avsnitt redogörs det för den teoretiska bakgrund som uppsatsen utgår från.

Inledningsvis beskrivs teorin om relativ deprivation, vilken används i syfte att skapa en grundläggande och generell förståelse för hur en individs egen ofördelaktiga situation kan leda till kritiska attityder till invandring. Därefter presenteras teorin om politisk alienation, som erbjuder en mer specifik förklaring till hur sådana attityder kan uppstå.

Relativ deprivation

“Relativ deprivation” innebär ett tillstånd där en individ saknar något hen anser sig ha rätt till, samtidigt som andra personer upplevs ha tillgång till detta. Begreppet myntades i samband med en undersökning där amerikanska soldater under andra världskriget intervjuades om sina attityder gentemot andra sociala grupper (Stouffer 1949). Sedan dess har det utvecklats till en socialpsykologisk teori som tillämpats på en rad olika fenomen som t.ex. uppkomsten av sociala rörelser och revolutioner (Gurney & Tierney 1982), men också för att förklara varför individer röstar på högerradikala partier (Rydgren 2007: 247-250). Den brittiske sociologen Walter G. Runciman har bidragit till att utveckla teorin om relativ deprivation i boken Relative Deprivation and Social Justice. A Study of Attitudes to Social Inequality in Twentieth-Century England. I den beskriver han hur känslor av frustration kan uppstå hos en individ när den egna livssituationen upplevs som sämre i jämförelse med andra individer eller grupper, alternativt i jämförelse med ens eget förflutna. Detta grundar sig i att individen känner sig berättigad något den upplever sig bli berövad på, vilket utgör grunden för missnöje (Runciman 1966: 22).

Viktigt att poängtera är att det inte behöver vara faktiska omständigheter – s.k. absolut deprivation -– som gör att individen känner frustration, utan själva upplevelsen av att referensgruppen tilldelas något som den egna gruppen anses förtjäna men inte får (ibid.:10f).

Vidare så gör Runciman (1966: 31f, 34) en viktig distinktion genom att skilja på två olika typer av relativ deprivation. Den första, individuell (egoistic) relativ deprivation (ERD), innebär att individen känner sig depriverad i jämförelse med andra individer inom samma sociala grupp, medan den andra, kollektiv (fraternalistic) relativ deprivation (FRD), innebär att individen upplever sig depriverad i jämförelse med andra relevanta sociala grupper.

Exempel på ERD kan vara när en individ upplever sig ha orättvist låg status inom sin sociala

grupp, och FRD kan förstås som att individer som tillhör majoritetsbefolkningen anser sig ha rätt till högre status än invandrare, men upplever sig depriverade när så inte är fallet. Flera tidigare studier indikerar att kollektiv relativ deprivation kan påverka individers attityder gentemot andra samhällsgrupper negativt, då dessa upplever sig ha det sämre i jämförelse med andra grupper (Anier, Guimond & Dambrun 2016; Pettigrew, Christ, Wagner, Meertens Van Dick & Zick 2011). Kopplat till ämnet för vår studie kan det tänkas att personer som uppfattar sig ha det sämre ställt än vad de anser sig ha rätt till upplever att gruppen invandrare får ta del av resurser som egentligen borde tilldelas dem själva. Med utgångspunkt i detta är det rimligt att anta att dessa personer då utvecklar negativa attityder mot invandring.

Viss kritik har riktats mot teorin om relativ deprivation. Den kanske vanligast förekommande har att göra med det faktum att teorin ofta används för att förklara handlingsmönster och t.ex.

uppkomsten av sociala rörelser, trots att attityder som grundas i känslor av deprivation inte nödvändigtvis leder till faktisk handling (se t.ex Gurney & Tierney 1982). Denna kritik är relevant men har inte speciellt stor betydelse för denna uppsats, eftersom det som här undersöks är just attityder och inte handlingar. Vidare så har det också uppmärksammats att begreppet relativ deprivation är abstrakt och svårt att operationalisera, vilket fått vissa att ifrågasätta i hur stor utsträckning det verkligen kan förklara uppkomsten av olika attityder (Duckitt & Mphuthing 2002: 88; Gurney & Tierney 1982: 40). Det har också pekats ut att det är svårt att förutspå vilken annan grupp individer jämför sig själva med, men att detta kan ha stor betydelse för känslan av deprivation (Walker & Pettigrew 1984: 308).

Sammanfattningsvis kan det sägas att mycket av kritiken är befogad och att teorin om relativ deprivation är mycket generell. Därför behöver den kompletteras med mer konkret och operationaliserbar sådan, t.ex. teori om politisk alienation.

Politisk alienation

Begreppet ”alienation” är vanligt förekommande inom samhällsvetenskaplig forskning och har använts sedan 1800-talet i beskrivningar av flera olika sociala fenomen. Vanligen avses situationer där en individ upplever ett tillstånd av förfrämligande inför ett specifikt socialt objekt som denne är i kontakt med, t.ex. samhället som helhet, andra människor eller den egna personen (Schwartz 1973; Olsen 1965, 1969). Sociologen Melvin Seeman (1959) har bidragit till ämnet med en sedermera ofta använd beskrivning av alienationens olika dimensioner:

maktlöshet, meningslöshet, normlöshet, isolation och förfrämligande av självet. Vid politisk

alienation utgörs det sociala objekt som individen känner sig främmande inför av det politiska systemet i stort. Detta resulterar i negativa och tvivlande attityder riktade mot politiska processer och institutioner, samt en känsla av att systemet är utformat på ett sätt man själv inte gynnas av (Finifter 1970: 389; Schwartz 1973: 3, 15).

I vår studie kommer sociologen Marvin E. Olsens definition av politisk alienation främst att användas. Han bygger vidare på Seemans alienationsteori genom att anpassa den för att bättre beskriva en situation av förfrämligande inför just det politiska systemet och delar upp begreppet i endast två kategorier; en ”ofrivillig” och en ”frivillig” (Olsen 1969). Den ofrivilliga väljer han att kalla för attityder av oförmåga, vilket beskrivs som individers känslor av att inte veta hur de ska agera politiskt och/eller uppfattning av att det egna deltagandet är obetydligt. Sådana attityder kan också visa sig genom att personer anser att det politiska systemet hindrar dem från att uppnå det de vill. Den andra, mer frivilliga, delen är attityder av missnöje som avser negativa åsikter gällande institutioner, den förda politiken och representanter för den (ibid.: 291f). Detta kan också benämnas som politisk cynism eller lågt politiskt förtroende. Olsens definition av politisk alienation är förhållandevis lättförståelig och relativt enkel att operationalisera, samtidigt som de två olika dimensionerna i någon mån fångar upp Seemans fem typer av alienation. Därför lämpar den sig för att använda i denna studie.

Både Olsen och andra som skrivit om politisk alienation menar att tillståndet kan resultera i olika typer av politiska åsikter och handlingsmönster hos de som känner sig alienerade (se Finifter 1970; Olsen 1965, 1969; Schwartz 1973; Seeman 1959). Redan hos Seeman (1959:

783) framträder tesen att en av alienationens tänkbara konsekvenser är fördomar mot personer av annan etnisk härkomst, eftersom de alienerade riskerar att söka efter särskilda grupper att identifiera som ansvariga för sin egen ofördelaktiga situation. Om så är fallet ligger det nära till hands att misstänka att denna åsikt är sammanlänkad med en negativ attityd till invandring. På samma tema har det från vissa håll betonats att politiskt alienerade personer inte nödvändigtvis är mer passiva än andra när det kommer till politisk aktivitet, vilket lätt antas. Istället pekar man på att politisk alienation kan hänga ihop med olika typer, snarare än grad av, politisk aktion (Finifter 1970: 407) och att några av dessa typer kan vara stöd för extremistiska demagoger och radikala partier (Schwartz 1973: 3, 200).

Olsen har kritiserat Seeman för att inte vara tillräckligt tydlig med att alienation endast är en

upplevelse hos individen; aldrig ett större samhällstillstånd. Själv gör han skillnad på subjektiv och objektiv alienation, och menar att den förstnämnda syftar till den alienerades personliga upplevelse av främlingskap medan den senare snarare är uttryck för forskarens utomstående, normativ bedömning av någons situation och således bör undvikas (Olsen 1965:

201f). Därför samlas information om politisk alienation bäst genom att man låter människor själva besvara frågor om hur deras inställning till politik ser ut och i hur stor utsträckning de tycker sig kunna påverka det som sker i samhället (Olsen 1969: 290). I denna uppsats kommer vi när vi använder begreppet politisk alienation att åsyfta den subjektiva upplevelsen av att vara alienerad.

Tidigare forskning

Trots att både politisk alienation och attityder till invandring var för sig har varit ämne för ett stort antal studier så är sambandet dem emellan relativt obeforskat. I det fåtal artiklar där en sådan korrelation testats ligger fokus framför allt på andra faktorer som kan påverka attityder till invandring, medan alienation ges förhållandevis litet utrymme. Det tycks också helt saknas svenska studier där ett samband mellan dessa två variabler undersöks. Nedan följer en genomgång av tidigare forskning om både det aktuella sambandet och närliggande ämnen som bedöms vara av relevans för uppsatsen.

Politisk alienation och attityd till invandring

I en amerikansk studie genomförd av Simcox (1997), finner man att det inte finns något

statistiskt signifikant samband mellan politisk alienation och attityd till invandring. Resultatet

visar dock att den av studiens oberoende variabler som korrelerar högst med negativ

inställning till invandring är rädsla för att förlora de privilegier man har (ibid.: 138), vilket

snarare ger stöd åt teorin om relativ deprivation. Också Quillian (1995) använder sig av

politisk alienation i en studie av vad som bidrar till individers negativa fördomar om

invandrare i 12 EU-länder (Sverige ej inkluderat); en beroendevariabel som får anses ligga

nära attityder till invandring. Här pekar resultatet som hos Simcox mot att det finns ett

positivt, signifikant samband mellan en uppfattad hotbild mot de egna privilegierna och

fördomar om invandring, men också att korrelation finns mellan sådana fördomar och politisk

alienation. Quillian visar dessutom att effekten av alienation på negativa fördomar om

invandrare är något starkare i länder där invånarna generellt sett upplever invandring som ett större hot (ibid.: 603), och tillför på så sätt ett intressant perspektiv på hur relativ deprivation och politisk alienation kan hänga ihop. Resultatet indikerar att medlemmar av majoritetsbefolkningen anser sig ha rätt till en mer privilegierad situation t.ex. på arbetsmarknaden än invandrare. Därför skulle de känna sig depriverade ifall så inte längre vore fallet, och rädslan för detta leder till att politisk alienation påverkar attityder till invandring ännu mer negativt. Quillians index för politisk alienation består främst av frågor som handlar om känslor av maktlöshet hos individen medan det Simcox använder snarare mäter brist på tillit till politiska institutioner. Definitionsmässigt skiljer de sig alltså något från varandra vilket kan ha påverkat de motsägande resultaten.

En studie där politisk alienation ges betydligt större utrymme än i de två som redan nämnts är Critical Issues and Political Alienation in Denmark, där alienation är den beroende variabeln.

Analysen visar att det sedan början av 1990-talet funnits ett statistisk signifikant samband mellan att vara invandringskritisk och politiskt alienerad (Borre 2000: 301). I samma riktning pekar resultatet av en senare genomförd norsk longitudinell studie på temat politiskt missnöje (Listhaug 2006: 234). Att sambandet således har påvisats i två av våra nordiska grannländer ger goda skäl att misstänka att det förhåller sig på samma sätt även i Sverige, men visar också på en lucka i forskningen eftersom ingen sådan studie tidigare har genomförts här. Ytterligare en kunskapslucka som uppenbarar sig i denna sammanfattning av tidigare forskning är det faktum att många forskare liksom Listhaug operationaliserar alienation på ett sätt som liknar antingen Olsens “oförmåga” eller “missnöje”, och på så sätt endast inkluderar en av de båda dimensionerna av politisk alienation. Att även ta hänsyn också till den andra skulle sannolikt bidra till en bredare förståelse av fenomenet och hur det påverkar attityder till invandring.

Politisk alienation eller klass?

I den kritik som riktats mot teorin om politisk alienation har det ibland ifrågasatts huruvida

alienationen ifråga verkligen är ett oberoende fenomen, eller om det snarare bör ses som en

funktion av individers sociala position eller klass. Det är inte ett orimligt antagande att en

brist på ekonomiska resurser leder till upplevelser av att ha litet inflytande i samhället, vilket

påpekats av bl.a. Thompson & Horton (1960: 192). De menar dock, trots det, att även om en

oproportionerligt stor andel av de personer som är politiskt alienerade kommer från

arbetarklassen så kan orsakerna till detta inte helt beskrivas i termer av klassbakgrund. Ålder

och bostadsort är exempel på andra bidragande faktorer, enligt författarna. Olsen (1969: 294) bekräftar detta och menar att även variabler såsom utbildning och kön spelar in. Resultaten i vissa andra studier pekar dock tvärtom mot att socioekonomiska och demografiska variabler har liten eller ingen inverkan på grad av politisk alienation (Borre 2000: 306; Schwartz 1973:

8f, 70, 77ff, 82).

Förändring över tid – politiseringen av invandringsfrågan

Avsikten med denna studie är inte bara att undersöka huruvida ett samband föreligger mellan attityd till invandring och politisk alienation, utan också att studera om detta samband blivit starkare över tid. En anledning att tro att en sådan skillnad finns är det faktum att betydande förändringar tycks ha ägt rum i den politiska diskursen under senare år. Ett flertal samhällsvetenskapliga forskare menar att den traditionella konfliktdimension som utgörs av politisk vänster och höger - där åsikter beträffande ekonomisk omfördelning väger tyngst - har försvagats. Istället lägger många av dagens väljare större vikt vid mer socio-kulturella politiska värderingar (se t.ex. Ivarsflaten 2005: 489; Marks, Hooghe, Nelson & Edwards 2006: 157). Invandringsfrågan används ofta som exempel på en sådan ny politisk skiljelinje;

en samhällsfråga som alltmer har kommit att politiseras (Marks et al 2006: 157; Rydgren 2003: 50). Tidigare studier har indikerat att den ekonomiska konfliktdimensionen länge varit förhållandevis stark i Sverige och att socio-kulturella frågor därför haft litet inflytande på röstbeteende och allmän opinion (Rydgren 2003: 54, 56). Vissa samhällsvetenskapliga forskare menar att så fortfarande är fallet (se Oscarsson & Holmberg 2015), men många anser att balansen dem emellan på senare år förändrats till den socio-kulturella konfliktdimensionens fördel (se t.ex. Demker 2015; Rydgren & van der Meiden 2016).

Denna förändring har i de ovan nämnda studierna främst lagts fram som en anledning till

framgångar för högerradikala partier, men ett liknande resonemang kan användas som grund

för en hypotes om att sambandet mellan politisk alienation och attityd till invandring har blivit

starkare över tid. Det är tydligt att individer påverkas av den politiska diskursen och ändrar

sina åsikter och prioriteringar efter vad som framstår som mest aktuellt. Med utgångspunkt i

detta förefaller det troligt att individer som är politiskt alienerade kanaliserar sitt missnöje på

olika sätt beroende på vilka politiska frågor de upplever som mest relevanta. Det är

problem i samhället på kapitalismen, medan det idag kan ligga närmare till hands att istället utveckla kritiska attityder mot invandring.

Svenskars attityd till invandring över tid

Sverige har sedan slutet av andra världskriget varit ett land dit många invandrat. Dessutom har invandringen till Sverige sedan dess ökat trendmässigt, vilket skapat ett intresse för studiet av svenskars attityder till invandring över tid (Demker 2014: 81). Lange och Westin jämför i sin studie resultaten av fyra olika utredningar som gjorts mellan 1969 och 1993, vilket visar att inställningen till invandring under denna tidsperiod (mot författarnas förväntan) blev mer positiv (Lange & Westin 1997: 44). Det går dock att ifrågasätta jämförelsen mellan de fyra utredningarna, eftersom urvalens sammansättning varken motsvarar populationen eller är likadan för de olika åren. Invandrare är underrepresenterade i materialet för två av åren, och överrepresenterade de andra två (ibid.: 1f). Demker beskriver i en mer tillförlitlig undersökning med senare data att negativa attityder till invandring stadigt har minskat för svenskar mellan åren 1990-2011 (Demker 2014: 90f). Hon menar också att vissa förklaringar av skillnader i attityd till invandring är stadiga över tid, t.ex. har hög utbildning länge varit kopplat till mer generösa attityder (ibid.: 115). Andra bakomliggande faktorer har ökat eller minskat i betydelse alternativt fått motsatt riktning på sambandet. Ett exempel på detta är att unga personer under 1990-talet var mer kritiska till invandring än äldre, medan situationen på senare år har förändrats till den motsatta (ibid.: 127).

Trots att Lange och Westins sammanställning generellt sett pekar mot att positiva attityder till

invandring ökar så innehåller studien också en del motsägelsefulla resultat. Den generella

attityden till invandring och allmänna åsikter i mer specifika invandringsrelaterade frågor följs

inte alltid åt, t.ex. så har det mellan vissa år skett en ökning i andelen personer som vill ha en

strängare invandringspolitik samtidigt som den generella inställningen ändå blivit mer positiv

(Lange & Westin 1997: 46, 75). Under 1990-talet uttryckte fortfarande majoriteten av de

svenska väljarna att man borde begränsa flyktingpolitiken till Sverige. Denna åsikt var som

starkast år 1992, men minskade sedan stadigt de följande åren under 1990-talet (Rydgren

2005: 107f).

Förväntat samband

I figur 1 förtydligas hur vi tänker oss att relativ deprivation, politisk alienation och attityder till invandring hänger ihop. Det samband som främst behandlas i studien är det mellan politisk alienation och attityd till invandring, där den förstnämnda antas ha en effekt på den sistnämnda. Relativ deprivation förmodas påverka graden av politisk alienation, men har möjligen också en direkt effekt på attityder till invandring.

Figur 1. Visualisering av förväntat samband

Hypoteser

Med utgångspunkt i den teori och tidigare forskning som presenterats har tre hypoteser formats och lyder enligt följande:

H1. Svenska invånares genomsnittliga attityd till invandring är mer positiv år 2014 än 2002.

H2. Personer som är politiskt alienerade tenderar att ha en mer kritisk attityd till invandring än de som inte är det.

H3. Sambandet mellan politisk alienation och kritisk attityd till invandring har blivit starkare mellan år 2002 och 2014.

Data och metod

Följande avsnitt kommer att redogöra för den empiri som används för att testa studiens

hypoteser samt de operationaliseringar och analysmetoder som tillämpas. Även reliabilitet,

validitet och förhållningssätt till forskningsetiska principer kommer att behandlas.

Empiri

Den empiri som denna studie utgår från är två datamaterial hämtade från European Social Survey (ESS) omgång 1 (år 2002) och 7 (år 2014). ESS är en tvärnationell enkätundersökning av attityder och beteenden som genomförts vartannat år sedan 2002 och totalt omfattar data från över 30 europeiska länder, däribland Sverige. Enkäten består främst av ett antal återkommande grundfrågor, vilka sedan kompletteras med ”modulfrågor” på två särskilda teman som varierar mellan de olika omgångarna. Både år 2002 och 2014 var det ena av dessa teman “Invandring” vilket bidrog till att just dessa år valdes ut för denna studie.

Datainsamlingen skedde under båda omgångarna genom besöksintervjuer med respondenterna. I Sverige var det år 2002 intervjuare från SCB som genomförde detta arbete, medan ansvaret 2014 istället lades på marknadsundersökningsföretaget Ipsos (ESS 2002a:

156, 2014a: 147). Riktlinjerna för samtliga år var dock likvärdiga och vissa generella regler för datainsamling tillhandahålls också av ESS. Exempel på sådana är att insamlingsperioden alltid förläggs till någon gång mellan september och december, att den inledande kontakten med respondenterna sker per telefon samt att det i de fall där dessa inte svarar direkt görs minst fyra kontaktförsök (ESS a).

Urval

De respondenter som deltar i ESS-undersökningen väljs i samtliga fall ut genom ett obundet slumpmässigt urval (OSU), och i Sverige används det nationella personregistret som urvalsram (ESS 2002a: 157, 2014a: 148). År 2002 tillfrågades 3000 svenskar om att delta (ESS 2002a: 160) medan motsvarande siffra för 2014 var 3750 (ESS 2014a: 152). Det bör noteras att ett nytt urval görs för varje omgång; det är alltså inte samma personer som återkommer i materialet för båda åren. De yngsta respondenterna är 15 år men ingen övre åldersgräns finns. ESS generella riktlinjer föreskriver att materialet ska vara representativt för alla som bor i ett privathushåll i landet ifråga, och att urvalet därför omfattar personer med olika nationalitet, medborgarskap, språk och status för sitt uppehälle (ESS 2002a: 6, 2014a:

6). I realiteten finns dock inga personer som vistas i Sverige illegalt representerade i materialet eftersom dessa inte finns med i personregistret. Denna grupp anses emellertid vara tillräckligt liten för att dess frånvaro inte ska orsaka några systematiska fel (ESS 2002a: 157).

I arbetet med denna uppsats har vissa beslut gällande urvalet tagits. Det mest grundläggande

är valet att basera analysen på material insamlat i Sverige, trots att sammanslagen data från

alla ESS-länder hade kunnat användas. Beslutet att fokusera på Sverige togs eftersom denna studies syfte och frågeställning behandlar faktorer där olika Europeiska länder möjligen skiljer sig så mycket åt att analysresultatens tillförlitlighet hade kunnat påverkas. Det är exempelvis troligt att den genomsnittliga inställningen till invandring över tid har blivit mer kritisk i vissa länder och mer generös i andra. Ett alternativ hade förstås varit att jämföra olika länder i en komparativ studie, men vi har valt att istället studera skillnader mellan olika år i ett och samma land för att skapa en djupare förståelse för situationen i just Sverige. Ytterligare ett beslut gällande urvalet i denna uppsats har varit att inkludera individer från hela ESS åldersspann, trots att en del av det utgörs av personer i åldrarna 15-17 som ännu inte har rösträtt vilket kan diskuteras då studiens huvudsakliga oberoende variabel ju mäter politisk alienation. Beslutet motiveras dock med att även denna grupp har möjlighet till andra typer av politiskt handlande än just valdeltagande, och i allra högsta grad kan uppleva både maktlöshet inför och missnöje med det politiska systemet.

Bortfall

Externt bortfall

Av de personer som tillfrågats om att genomföra enkäten var antalet som valde att delta 1999

st. år 2002 och 1791 st. år 2014. Detta ger svarsfrekvenser om 69 % respektive 53 % vilket

betyder att bortfallet i båda fallen är större än ESS mål om max 30 % (ESS a). Antalet

svarande är emellertid tillräckligt högt för att tillförlitliga analyser ska kunna göras och ge

generaliserbara resultat (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2010: 122). I datamaterialen från

ESS finns också tre olika viktningsvariabler att tillgå, vars syfte är att åtgärda problem som

följer av eventuell systematik i det externa bortfallet. I denna studie används den av de tre

viktningsvariablerna som kallas ”post-stratification weight”. Denna korrigerar urvalsfel och

kompenserar för att vissa grupper haft större sannolikhet att komma med i urvalet samt att

respondenter från olika grupper har varit mer eller mindre benägna att vilja svara på enkäten

(ESS 2002a: 8, 2014a: 8). Viktningen innebär i detta fall att respondenter från grupper som är

underrepresenterade i fråga om ålder, kön, utbildningsnivå och bostadsort har viktats upp, för

att materialet ska stämma bättre överens med populationens faktiska sammansättning. Detta

gör att resultaten av analyser baserade på urvalet blir mer representativa för populationen i

stort (ESS 2002a: 8, 2014a: 8; Djurfeldt et al. 2010: 124f).

Internt bortfall

Det interna bortfallet skiljer sig något mellan de olika variabler som används i denna uppsats.

Överlag är det lågt för kontrollvariablerna och något högre (som mest 10,4 %) för Attityd till invandring och Politisk alienation, vilket inte är förvånande med tanke på att svaret ”vet ej”

är betydligt vanligare för enkätfrågorna som dessa sistnämnda variabler består av än för demografiska och socioekonomiska sådana. Det interna bortfallet för Attityd till invandring är dessutom högre år 2002 än 2014. Det tycks alltså vara så att färre personer år 2014 inte visste alternativt inte ville svara på huruvida de hade en kritisk eller positiv inställning till invandring. Ett exempel på detta är frågan ”Skulle du säga att det i allmänhet är bra eller dåligt för Sveriges ekonomi att människor från andra länder kommer för att bo här?”; en av indikatorerna på attityd till invandring. År 2002 angav 4,9 % av respondenterna svarsalternativet ”vet ej” för denna fråga medan motsvarande siffra 2014 bara var 2,1 %.

Möjligen beror detta på att invandringsfrågan getts större utrymme i den offentliga debatten på senare år, och att man år 2014 därför hade lättare att bilda sig en åsikt om invandring.

Detta går i så fall i linje med den tidigare forskning som föreslagit att invandringsfrågan på senare år kommit att bli allt mer politiserad.

Operationaliseringar

I följande avsnitt redogörs för de beroende och oberoende variabler som används i analyserna

och hur de konstruerats. Först beskrivs den beroende variabeln, attityd till invandring, som

används i alla analyser och består av indikatorer som är lika för år 2002 och 2014. De av ESS

enkätfrågor som lämpar sig för att användas som mått på politisk alienation skiljer sig dock åt

mellan åren eftersom vissa av frågornas innehåll ändrats. Detta problem har lösts genom att

ett index för politisk alienation först skapats av de relevanta variabler som finns att tillgå från

båda datamaterialen. Därefter konstruerades även de båda variablerna Oförmåga och

Missnöje, baserade på Olsens teori, men då endast för datamaterialet från 2014 eftersom vissa

av frågorna de består av saknas år 2002. Avslutningsvis redovisas kontrollvariabler, vilka

baserats på enkätfrågor som är likadana båda åren bortsett från marginella skillnader i vissa

formuleringar. Frågorna som dessa variabler är baserade på återges ur det ena

frågeformuläret, år 2014 (se ESS 2014b), men är alltså närapå identiska med dem från år 2002

(se ESS 2002b).

Beroende variabel

Attityd till invandring: Ett index som består av följande tre frågor: “Skulle du säga att det i allmänhet är dåligt eller bra för Sveriges ekonomi att människor från andra länder kommer för att bo här?”, “Skulle du säga att Sveriges kulturella liv i allmänhet undergrävs eller berikas av att människor från andra länder kommer för att bo här?” och “Blir Sverige ett sämre eller bättre land att leva i av att människor från andra länder kommer för att bo här?”. Anledningen till att dessa frågor valdes är att de fångar upp attityder till invandring som just fenomen i Sverige, och de kulturella och ekonomiska konsekvenserna av det, snarare än att mäta åsikter om invandrare som personer. Varje fråga är på ordinalskalenivå med en skala som går från 0- 10 och riktas på sådant sätt att 0 innebär en mer kritisk syn på invandring och 10 en mer generös. Cronbach’s alpha var 0,815 år 2002 och 0,855 år 2014, vilka båda är godtagbara för indexkonstruktion då de överstiger gränsvärdet 0,7 (Djurfeldt & Barmark 2009: 100). Inget av värdena förbättras vid borttagning av någon fråga. Indexet för vardera år får en skala från 0- 30 där 30 motsvarar högsta möjliga positiva attityd till invandring och 0 den mest kritiska.

Oberoende variabel för år 2002 och 2014

Politisk alienation: Index bestående av fem frågor som beskriver inställning till politik. Dessa är följande: “Hur mycket anser du att politikerna bryr sig om vad människor som du tycker?”,

“Om du tänker på Sveriges regering, hur nöjd är du med hur den sköter sitt jobb?”, “Hur nöjd är du på det hela taget med hur demokratin fungerar i Sverige?” och “Med hjälp av det här kortet vill jag att du på en skala från 0 till 10 talar om hur stor tillit du personligen har till var och en av följande institutioner...” som slutade med “...politiker” respektive “...Sveriges riksdag”. Indexet fångar således upp både respondenternas politiska/institutionella tillit och huruvida de anser att personer som de själva gynnas av den förda politiken eller inte. Med anledning av att intervallen på skalorna skiljer sig åt mellan omgångarna normerades dessa så att varje item gavs samma vikt. Alla indikatorer vändes också så att höga värden motsvarar avståndstagande/negativa svar på frågorna, d.v.s. politisk alienation. Test av Cronbach’s alpha med de normerade variablerna gav värdena 0,838 (2002) och 0,834 (2014). De slogs sedan ihop till index med skalor från 0 till 50, där 50 innebär att en individ är som mest politiskt alienerad och 0 som minst alienerad.

Oberoende variabler för endast år 2014

Oförmåga: Frågorna som ingår i denna variabel är “I vilken utsträckning anser du att det

gäller vad regeringen gör?”, “Hur mycket anser du att det politiska systemet i Sverige låter människor som du ha inflytande på politiken?”, “Med hjälp av det här kortet, tala om hur säker du är på din egen förmåga att delta i politiken”, “Hur mycket anser du att politikerna bryr sig om vad människor som du tycker? samt “Använd det här kortet och tala om hur lätt du personligen tycker att det är att delta i politiken”. Vardera av dessa fem frågor besvarades med hjälp av ett intervall mellan 0-10 där 10 innebar en större förmåga. Cronbach’s alpha gav värdet 0,851 och efter hopslagning vändes variabeln. Variabeln utgörs därför av ett index med en skala som går från 0 till 50 där 50 innebär en större politisk oförmåga.

Missnöje: Denna variabel utgörs av ett index bestående av följande fem frågor: “Om du tänker på Sveriges regering, hur nöjd är du med hur den sköter sitt jobb?”, “Hur nöjd är du på det hela taget med hur demokratin fungerar i Sverige?” och “Med hjälp av det här kortet vill jag att du på en skala från 0 till 10 talar om hur stor tillit du personligen har till var och en av följande institutioner…“ som slutade med antingen “...politiker,”, “...Sveriges riksdag” eller

“…politiska partier”. Svarsalternativen hade intervall mellan 0-10 på vardera fråga där 0 innebar ett större missnöje. Värdet på Cronbach’s alpha var 0,850 och frågorna slogs ihop till ett index. Skalan går från 0 till 50 och variabeln vändes så att 50 innebär ett större politiskt missnöje.

Kontrollvariabler

Ålder: Variabeln mättes genom att fråga vilket år respondenten föddes, och har av ESS redan omkodats till ålder i år. Därmed utgör den en kontinuerlig variabel.

Kön: Respondenten fick välja mellan svarsalternativen “kvinna”, “man” och “vägrar”, varav det sistnämnda av ESS kodats som bortfall. Variabeln dummykodades och “man” fick utgöra referenskategori.

Utbildning: Frågan som mätte utbildning var “Vilken är din högsta avklarade utbildning?”.

Variabeln hade en rad olika alternativ vilka skilde sig något mellan år 2002 och 2014 men som i båda fallen kunde delas in i tre olika kategorier; förgymnasial, gymnasial och eftergymnasial. Detta är en vanligt förekommande kategorisering av utbildning där gränserna anses som “naturliga” (Djurfeldt et al. 2010: 73). Variabeln kodades som en dummy med förgymnasial som referenskategori.

Bostadort: Frågan till den här variabeln var: “Vilket svarsalternativ på detta kort beskriver bäst området där du bor?“ och hade sex olika svarsalternativ. För att förenkla tolkningen av vår analys valdes färre kategorier. Svarsalternativen kodades om till tre kategorier vilka utgjordes av by/landsbygd, mellanstor/liten stad och storstad/förort. Variabeln kodades som en dummyvariabel där referenskategorin är storstad/förort.

Utlandsfödd förälder: För att kunna mäta om en individ har minst en förälder som är invandrare konstruerades denna variabel av frågorna “Är din mamma född utomlands?” och

“Är din pappa född utomlands?”. Dessa har slagits ihop till en dummyvariabel där referensgruppen utgörs av respondenter som inte har en utlandsfödd förälder alls och den andra svarskategorin består av personer med minst en förälder som är utlandsfödd. På så sätt ingår både första och andra generationens invandrare i den andra kategorin, vilka kan antas ha en förhållandevis positiv inställning till invandring. Sett till den ökning av invandring till Sverige som skett mellan åren som undersöks i den här uppsatsen är denna kontrollvariabel viktig för vår analys.

Ekonomiskt utsatt: Variabeln mättes med hjälp av frågan “Vilket av svarsalternativen på det här kortet beskriver bäst hur du uppfattar ditt hushålls nuvarande inkomst?“. Denna hade fyra svarsalternativ och kodades om till en dummyvariabel där “klarar sig/klarar sig bra” är referenskategori medan de övriga två svarsalternativen, “har svårt att klara sig” och ”har mycket svårt att klara sig”, utgör kategorin “ekonomiskt utsatt”. Eftersom denna studie i stor utsträckning fokuserar på individers subjektiva upplevelser förefaller det lämpligt att även låta respondenterna själva definiera hur de upplever sin ekonomiska situation, snarare än att t.ex.

använda en variabel som mäter hushållsinkomst i kronor eftersom en låg inkomst inte nödvändigtvis motsvarar ekonomisk utsatthet och vice versa.

Årtal: Den här variabeln är en dummy för det sammanslagna materialet innehållande två kategorier; respondenter från år 2002 respektive 2014. Referenskategorin utgörs av år 2002.

Validitet och reliabilitet

Att denna studie är baserad på sekundärdata från ESS kan tänkas ha både positiva och

negativa konsekvenser för dess validitet. En stor fördel är att datamaterialet består av så pass

många respondenter och att urvalet gjorts med hjälp av OSU, vilket ger goda förutsättningar

för hög extern validitet d.v.s. generaliserbarhet (Bryman 2011: 51). Den förstärks dessutom ytterligare med hjälp av viktningsvariabeln som hanterar osäkerhet orsakad av systematiska mätfel. En negativ följd av användandet av redan befintlig data är dock som bekant att operationalisering och analys var tvungna att anpassas efter hur datamaterialet såg ut. Detta skulle kunna påverka validiteten negativt på så sätt att det kan ifrågasättas ifall variablerna verkligen mäter det de är avsedda att mäta. Inledningsvis var planen att dela upp politisk alienation i oförmåga och missnöje även i en jämförande analys mellan år 2002 och 2014, men detta gick inte att genomföra eftersom enkätfrågorna skilde sig så mycket åt mellan åren att olika saker då mätts och validiteten blivit låg. På samma tema kan det nämnas att studiens beroendevariabel Attityd till invandring består av indikatorer som respondenter skulle kunna tolka som rena faktafrågor och därför anger det svarsalternativ som de anser är mest korrekt snarare än det som motsvarar deras egna upplevelse bäst. Vi argumenterar dock för att de tre enkätfrågor som används mäter tre olika aspekter av syn på invandring som tillsammans ger en adekvat bild av respondentens inställning i frågan.

Urvalets storlek har en positiv inverkan även på studiens reliabilitet, eftersom risken för slumpmässiga mätfel minskar med urvalets storlek (Djurfeldt et al. 2010: 192). Någonting som kan vara problematiskt är dock den s.k. intervjuareffekten; vissa respondenter har möjligen svårare att uttrycka t.ex. kontroversiella eller obekväma åsikter när frågan ställs av en intervjuare och modifierar därför sina svar (ibid.: 105). Värt att notera är också att trots att ESS generella riktlinjer föreskriver att urvalsramen består av alla äldre än 15 år som bor i landet och att respondenterna inte måste tala landets språk så har ”språkbarriär” varit en anledning till externt bortfall i 53 (2002) respektive 116 (2014) fall (ESS 2002a: 160, 2014a:

152). Även detta kan anses något problematiskt i fråga om reliabilitet, eftersom felkällan tycks ha att göra med ifall intervjuaren och intervjupersonen lyckats kommunicera med varandra eller inte.

Metod

Med politisk alienation och relativ deprivation som teoretisk utgångspunkt formulerades

hypoteser innan analysen genomfördes, vilket innebär att den här studien har en deduktiv

ingång (Bryman 2011: 28). Uppsatsen har en kvantitativ ansats då vi använder ett större

datamaterial för att testa hypoteserna (ibid.: 150). Den analysmetod som används är linjär

regressionsanalys eftersom en sådan mäter om det finns ett samband mellan en beroende

variabel (x) och en oberoende variabel (y), med utgångspunkten att den förra påverkar den senare (Djurfeldt et al. 2010: 157). Vid linjär regressionsanalys bör den beroende variabeln som regel vara kontinuerlig och på kvot- eller intervallskalenivå. Den oberoende variabeln i denna studie är i grunden ordinal, men kan tack vare sitt breda intervall anses vara på approximativ kvotskalenivå. Detta möjliggör användandet av den som beroende variabel i linjär regressionsanalys (ibid.: 311).

Makroförändringen i attityd till invandring över tid analyserades med hjälp av regressionsanalys med ett sammanslaget datamaterial omfattande observationer från både 2002 och 2014, där en dummyvariabel för årtal användes för att upptäcka skillnad mellan de båda åren. Sedan analyserades sambandet mellan politisk alienation och attityd till invandring, även detta med hjälp av multipel linjär regressionsanalys. Både variablerna Oförmåga och Missnöje som konstruerats endast för 2014 års datamaterial och den icke-kategoriserade variabeln Politisk alienation testades mot attityd till invandring, i två olika analyser som båda innefattade en rad kontrollvariabler. På så sätt kunde ett genomsnittligt värde för Attityd till invandring (y) prediceras för varje enhets förändring i Politisk alienation respektive Oförmåga och Missnöje (x) (Edling & Hedström 2003: 87f). För att kontrollera i hur stor utsträckning dessa två sistnämnda variabler mäter samma sak som den icke-kategoriserade variabeln för politisk alienation testades korrelationen dem emellan i ett tidigare stadie av analysen med hjälp av sambandsmåttet Pearsons r (se Djurfeldt et al. 2010: 153ff).

För att mäta om sambandet mellan politisk alienation och attityd till invandring blivit starkare

över tid skapades interaktionsvariabeln Politisk Alienation*Årtal för det sammanslagna

datamaterialet och användes sedan i en regressionsanalys för att testa interaktion mellan

Politisk alienation och Årtal (se Edling & Hedström 2003: 149ff). Genom att testa sambandet

mellan politisk alienation och attityder till invandring för separata datamaterial från 2002 och

2014 kunde regressionskoefficienterna sedan jämföras dem emellan för att ytterligare studera

förändringar i sambandet över tid. För att kontrollera hur mycket av variansen som kan

förklaras med hjälp av de oberoende variablerna i våra regressionsanalyser jämfört med att

gissa på medelvärdet beräknas determinationskoefficienten (R²). Denna kan anta ett värde

mellan 0 till 1, där ett värde närmare 1 tolkas som att de oberoende variablerna förklarar

variansen bättre än ett värde närmare 0 (Djurfeldt et al. 2010: 313f). Statistiska signifikanstest

används i den här studien för att undersöka om de observerade sambanden kan generaliseras

utföras med en risknivå på 5 % där ett p-värde som är under 0,05 visar på att samband som testas i studiens regressionsmodeller är statistiskt signifikanta (ibid.: 183, 186).

Etiska aspekter

Att bedriva forskning bidrar till utveckling av samhället och är till nytta för dess medlemmar.

Detta medför dock vikten av att ta hänsyn till individskyddet för att skydda individens integritet i sådana sammanhang. De fyra grundläggande krav som ingår i individskyddet är samtyckeskravet, nyttjandekravet, konfidentialitetskravet samt informationskravet (Vetenskapsrådet 2002: 6). Respondenterna för både år 2002 och 2014 i European Social Survey (ESS) kontaktades via olika kommunikationsmedel (brev, telefonsamtal m.m.) där de informerades om syftet med studien och att materialet endast skulle användas till forskningsändamål. Detta går i linje med informationskravet respektive nyttjandekravet.

Samtliga individer informerades om att deltagandet var frivilligt vilket även uppfyller konfidentialitetskravet (SCB 2002; Ipsos 2014a). Slutligen uppfylldes även samtyckeskravet då informanterna hade möjlighet att avböja från att delta, och med anledning av att åldersgränsen var 15 år och uppåt erfordrades även målsmans tillstånd gällande respondenter under 17 år 2002 (SCB 2002) respektive under 18 år 2014 (Ipsos 2014b).

Resultat

I följande avsnitt redovisas studiens empiriska resultat. Inledningsvis presenteras en deskriptiv analys som omfattar samtliga variabler. Därefter testas de tre hypoteserna med hjälp av linjär regressionsanalys.

Deskriptiv analys

I tabell 1 redovisas frekvensfördelning och internt bortfall för samtliga variabler som används

i de analyser som omfattar data från både 2002 och 2014. Även medelvärden presenteras för

kontinuerliga variabler. Inledningsvis kan det konstateras att medelvärdet för studiens

beroendevariabel, Attityd till invandring, är högre år 2014 än 2002. Variabelns interna bortfall

har också minskat betydligt, vilket redan har diskuterats i ett tidigare avsnitt. För Politisk

alienation är mönstret det motsatta; medelvärdet har blivit lägre år 2014 medan bortfallet har

ökat något. Även gällande kontrollvariablerna har vissa förändringar skett över tid. Mest

noterbart är att en större andel av respondenterna bor i storstäder år 2014 och att fler än tidigare har utbildning på eftergymnasial nivå.

Tabell 1. Deskriptiv tabell över studiens variabler exklusive oförmåga och missnöje

Tabell 2 visar intervallbredd, medelvärden och internt bortfall för Oförmåga och Missnöje.

Dessa variabler är som bekant konstruerade med utgångspunkt av Olsens teori och utgör en uppdelning av begreppet politisk alienation. Tabellen visar att studiens respondenter år 2014 i genomsnitt upplever starkare känslor av oförmåga än missnöje gentemot det politiska

Variabel Frekvens

(%) Medelvärde Internt bortfall (%)

2002 2014 2002 2014 2002 2014

Attityd till invandring

Kontinuerlig min: 0 max: 30

18,8 19,9 9,0 3,9

Politisk alienation Kontinuerlig min: 0 max: 50

22,9 21,6 8,7 10,4

Ålder Kontinuerlig 46,3 49,7 0,2 0,1

Kön Man Kvinna

50,7 49,1

49,9 50,1

- - 0,2 0,0

Utbildning Förgymnasial Gymnasial Eftergymnasial

32,0 37,2 30,6

20,3 34,8 44,1

- - 0,3 0,8

Bostadsort Storstad/förort Mellanstor/liten stad

By/landsbygd

32,8 35,8 31,1

37,1 34,6 28,3

- - 0,8 0,3

Utlandsfödd förälder Nej

Ja 81,6

18,1 79,9 19,7

- - 0,3 0,4

Ekonomiskt utsatt Nej

Ja

90,8 8,6

90,9 7,9

- - 0,7 1,2

systemet. Att det interna bortfallet är högre för Missnöje än för Oförmåga innebär att fler personer inte kunnat alternativt inte velat svara på de enkätfrågor som den variabeln består av.

Sambandsanalys med Pearsons r gav värden om 0,707 för Politisk alienation - Oförmåga respektive 0,975 för Politisk alienation - Missnöje. När Oförmåga och Missnöje slås ihop till en enda variabel är samvariationen mellan den och Politisk alienation 0,920. Detta betyder att variablerna ifråga är högt korrelerade och i princip tycks mäta samma sak, men också att Politisk Alienation är mer lik Missnöje än Oförmåga.

Tabell 2. Deskriptiv tabell över kategorisering av politisk alienation enligt Olsen, med data från 2014

Regressionsanalyser

I tabell 3 undersöks hypotes 1; svenska invånares genomsnittliga attityd till invandring var mer positiv år 2014 än år 2002. Modell 1 visar att sambandet mellan Årtal och Attityd till invandring är positivt och statistiskt signifikant, vilket innebär att hypotesen kan bekräftas. I modell 2 kontrolleras sambandet för en rad bakgrundsvariabler. Utlandsfödd förälder inkluderas först i modell 3, eftersom denna antas påverka attityd till invandring på ett mer direkt sätt än de andra. Vid konstanthållning för kontrollvariablerna minskar styrkan i sambandet mellan årtal och attityd till invandring. En del av sambandet kan således förklaras med hjälp av förändring i andra bakomliggande faktorer. Att R²-värdet ökar mellan modellerna tyder på att bakgrundsvariablerna till större del än årtal förklarar variation i attityd till invandring. Nämnas bör dock att attitydskillnaden mellan 2002 och 2014 är liten, vilket visas både av den låga regressionskoefficienten för årtal och de medelvärden som redovisas i tabell 1.

Variabel Intervall Medelvärde Internt bortfall

(%)

Oförmåga 0 - 50 25,6 7,3

Missnöje 0 - 50 21,4 10,6

Tabell 3. Linjär regressionsanalys med sammanslaget material (2014 och 2002). Beroende variabel: attityd till invandring.

Hypotes 2, personer som är politiskt alienerade tenderar att ha en mer kritisk attityd till invandring än de som inte är det, testas både i tabell 4 och 5. I tabell 4 används Oförmåga och Missnöje som oberoende variabler, och regressionskoefficienterna för dessa är statistiskt signifikanta i alla tre modeller. Båda sambanden är negativa, vilket innebär att ju högre grad av politisk alienation en person upplever desto mer kritisk är dennes attityd till invandring i genomsnitt, men de är också relativt svaga. Oförmåga är högre korrelerad med Attityd till invandring än vad Missnöje är. Skillnaden dem emellan minskar dock när kontrollvariabler förs in i analysen. Regressionskoefficienten för Missnöje är i princip oförändrad mellan modellerna, medan den för Oförmåga till viss del tycks gå att förklara med hjälp av kontrollvariablerna. Attityden till invandring hos en person som upplever den högsta graden av politisk oförmåga skiljer sig i genomsnitt 7,5 enheter från attityden hos någon med den

*p≤0,05 **p≤0,01

Variabler Modell 1 Modell 2 Modell 3

Årtal

(ref. 2002)

- 2014 0,634** 0,493** 0,404*

Ålder

- 0,029** - 0,027**

Kön

(ref. man)

- Kvinna 0,714** 0,713**

Utbildning

(ref. förgymnasial)

- Gymnasial - Eftergymnasial

1,369**

3,775**

1,366**

3,773**

Bostadsort

(ref. storstad/förort)

- Mellanstor/liten stad - By/landsbygd

- 0,783**

- 1,156**

- 0,711**

- 1,040**

Ekonomiskt utsatt

(ref. nej)

- Ja -1,461** -1,532**

Utlandsfödd förälder

(ref. nej)

- Ja 0,526**

n 3492 3492 3492

Intercept 19,008** 18,824** 18,613**

R

0,003 0,113 0,116

lägsta graden av politisk oförmåga, kontrollerat för övriga oberoende variabler. För politiskt missnöje är motsvarande skillnad 6,5 enheter. Tillsammans kan de båda variablerna således anses ha en relativt stark effekt på attityd till invandring, vilken som bekant består av en skala mellan 0 och 30.

Tabell 4. Linjär regressionsanalys med data från enbart 2014.

Beroende variabel: attityd till invandring.

Sambandet mellan Bostadsort och Attityd till invandring i tabell 4 är statistiskt signifikant i modell 2, men inte i modell 3 där Utlandsfödd förälder inkluderas, vilket visar att bostadsort och att ha en utlandsfödd förälder korrelerar och att den senare bättre förklarar attityder till invandring. Personer som har en utlandsfödd förälder tenderar att vara mer positiva till invandring än de som inte har det. Även ålder, kön, utbildningsnivå och ekonomisk utsatthet tycks ha betydelse för individers attityd till invandring då alla dessa samband är signifikanta,

*p≤0,05 **p≤0,01

Variabler Modell 1 Modell 2 Modell 3

Politisk alienation

- Oförmåga - Missnöje

-0,211**

-0,111**

-0,148**

-0,131**

-0,149**

-0,130**

Ålder

-0,031** -0,030**

Kön

(ref. man)

- Kvinna 1,092** 1,088**

Utbildning

(ref. förgymnasial)

- Gymnasial - Eftergymnasial

0,751*

2,577**

0,767*

2,580**

Bostadsort

(ref. storstad/förort)

- Mellanstor/liten stad

- By/landsbygd -0,692*

-0,733* -0,594

-0,591

(ref. nej)

- Ja -1,114* -1,155*

Utlandsfödd förälder

(ref. nej)

- Ja 0,774*

n 1455 1455 1455

Intercept 27,474** 26,384** 26,095**

R

0,228 0,289 0,292

vissa av dem dock på 5 % risknivå. Generellt sett är kvinnor mer positiva än män till invandring, yngre personer mer positiva än äldre, högutbildade mer positiva än lågutbildade och icke ekonomiskt utsatta mer positiva än utsatta. Sambandens styrka varierar dock; t.ex. så är effekten av ålder mycket svag medan den för eftergymnasial utbildning är förhållandevis stark. R²-värdet är relativt högt redan i modell 1; 22,5 % av variationen i attityd till invandring kan förklaras med hjälp av förändring i politisk oförmåga och missnöje. Värdet ökar sedan något när kontrollvariablerna läggs till och förklaringsgraden är 29,2 % i modell 3.

Tabell 5. Jämförande linjär regressionsanalys. Beroende variabel:

attityd till invandring.

Hypotes 2 får stöd även av resultatet i tabell 5, där politisk alienation inte är uppdelad i missnöje och oförmåga utan istället utgörs av en enda variabel. Sambandet mellan den och attityd till invandring är negativt och statistiskt signifikant både för datamaterial från 2002 och

*p≤0,05 **p≤0,01

Variabler

Modell 1 Modell 2

2002 2014 2002 2014

Politisk alienation -0,224** -0,273** -0,201** -0,234**

Ålder -0,003 -0,035**

Kön (ref. man)

- Kvinna 0,902** 0,964**

Utbildning (ref. förgymnasial)

- Gymnasial - Eftergymnasial

1,047**

2,649**

1,167**

3,248**

Bostadsort

(ref. storstad/förort)

- Mellanstor/liten stad - By/landsbygd

-0,824**

-0,863**

-0,755*

-0,769*

Ekonomiskt utsatt (ref. nej)

- Ja -0,197 -1,210*

Utlandsfödd förälder (ref. nej)

- Ja 0,737* 0,793*

n 1692 1541 1692 1541

Intercept 24,252** 25,564** 22,454** 24,543**

R² 0,131 0,167 0,189 0,261