INSTITUTIONEN FÖR VÅRDVETENSKAP OCH HÄLSA
YRKESRELATERADE
STRESSFAKTORER OCH DESS
PÅVERKAN PÅ PATIENTSÄKERHETEN
- En systematisk litteraturstudie ur
operationssjuksköterskans och kirurgens perspektiv
Malin Arnell Emelie Lindén
Uppsats/Examensarbete: 15 hp
Program och/eller kurs: Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot operationssjukvård, OM5340
Nivå: Avancerad nivå
Termin/år: VT 2020
Handledare: Eva Carlsson
Examinator: Anna Dencker
Titel svensk: Yrkesrelaterade stressfaktorer och dess påverkan på patientsäkerheten – En systematisk litteraturstudie ur operationssjuksköterskans och kirurgens perspektiv
Titel engelsk: Occupational stress factors and their impact on patient safety – A systematic literature study from the scrub nurse’s and the surgeon’s perspective
Uppsats/Examensarbete: 15 hp
Program och/eller kurs: Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot operationssjukvård, OM5340
Nivå: Avancerad nivå
Termin/år: VT/2020
Handledare: Eva Carlsson
Examinator: Anna Dencker
Nyckelord: Kirurg, Operationssjuksköterska, Patientsäkerhet, Stresshantering, Yrkesrelaterad stress
Sammanfattning
Bakgrund: Operationssjuksköterskan och kirurgen ingår i det tvärprofessionella operationsteamet och har ett nära samarbete under operation. Deras yrkesspecifika ansvarsområden kan i kombination med en krävande och komplex operationsmiljö bidra till upplevd stress. Stressen kan ha negativ påverkan på operationsteamets arbete och säkerheten i patientens vård. Patientsäkerheten utgör ett viktigt ansvarsområde hos både operationssjuksköterskan och kirurgen och ska genomsyra all vård som bedrivs.
Syfte: Att beskriva vad som orsakar stress i operationssjuksköterskans och kirurgens yrkesroll och hur patientsäkerheten kan påverkas.
Metod: En systematisk litteraturstudie baserad på 12 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ karaktär. Dataanalysen gjordes utifrån Bettany-Saltikov och McSherry (2016) trestegsmodell.
Resultat: Två teman framkom. Stressframkallande orsaker med fem kategorier:
organisatoriska faktorer, omgivningsfaktorer, medarbetarfaktorer, patientrelaterade faktorer samt personliga faktorer och Stressens påverkan på patientsäkerheten med de fem kategorierna:
organisatoriska faktorer, omgivningsfaktorer, medarbetarfaktorer, personliga faktorer samt stresshantering för patientsäkerhet. Inom kategorierna framträdde framför allt hög arbetsbelastning och tidspress, utrustningsproblematik, oerfarenhet och kunskapsbrist, avbrott och distraktioner samt akuta situationer under operationen orsaka stress. Teamets påverkan av stress var beroende av sammansättningen av medarbetare. Stressen hanterades genom exempelvis att vara förberedd, överblicka situationen samt genom god och tydlig kommunikation.
Slutsats: Resultatet visar att operationssjuksköterskor och kirurger upplever yrkesrelaterad stress, vilket framför allt är kopplat till faktorer inom organisationen och samarbetet inom operationsteamet. Stressen medför en ökad risk för att begå fel och misstag vilket påverkar patientsäkerheten negativt. I arbetet för patientsäkerhet ses stresshantering vara ett viktigt verktyg. Ett väl fungerande samarbete är också av betydelse för en patientsäker vård. Genom ökad medvetenhet och kunskap kring stress skapas förutsättningar till förbättrad arbetsmiljö, hälsa och patientsäkerhet och i längden en säkrare vård både för patient och personal.
Nyckelord: Kirurg, Operationssjuksköterska, Patientsäkerhet, Stresshantering, Yrkesrelaterad stress
Abstract
Background: The scrub nurse and the surgeon are working tightly in a cross-professional team during the surgery. Their specific responsibilities in combination with a demanding and complex work environment can contrite to perceived stress, with a negative impact on the work done by the surgical team and ultimately influence patient safety negatively. Patient safety shall imbue all medical care and constitute a key responsibility for scrub nurses and surgeons.
Aim: To describe what causes stress in scrub nurses and surgeons’ professional roles and how it can affect patient safety.
Method: A systematic literature study based on 12 articles of both qualitative and quantitative nature. Data analysis was done based on Bettany-Saltikov and McSherry’s (2016) three-step model.
Results: The results are presented through two themes: Stressful causes and The impact of Stress on patient safety, consisting of five categories respectively. Within the different categories, the primary stressors found are high workload and lack of time, equipment related problems, inexperience and lack of knowledge, interruptions and distractions, as well as emergency situations during surgery. The teams’ impact on stress was found to be dependent of the team composition. Stress was managed by being prepared, have a clear view of the situation and clear and good communication.
Conclusion: The study show that scrub nurses and surgeons perceive work related stress, which primarily are coupled to factors within the organization and teamwork within the surgical team.
The stress causes an increased risk of errors and mistakes, which impact patient safety negatively. Stress management is considered a key tool when trying to improve patient safety.
By raising awareness about stress, better opportunities for a god work environment, health and patient safety can be created, which will benefit both personnel and patients.
Key words: Occupational stress, Patient safety, Scrub nurse, Stress management, Surgeon
Förord
Vi vill framföra ett varmt och hjärtligt tack till vår handledare Eva Carlsson som genom fantastisk handledning guidat oss framåt i arbetet. Ditt stöd och dina synpunkter har varit ovärderliga.
Tack till personalen på biomedicinska biblioteket och till lärare och kurskamrater som gett feedback under arbetsprocessen.
Slutligen vill vi tacka varandra för ett fint samarbete som förgyllt uppsatsskrivandet.
Malin Arnell & Emelie Lindén Göteborg, Maj 2020
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Bakgrund ... 1
Operationsmiljön ... 1
Operationssjuksköterskans yrkesroll och ansvar ... 2
Kirurgens yrkesroll och ansvar ... 3
Perioperativ omvårdnad ... 4
Centrala begrepp ... 4
Stress ... 4
Säker vård ... 6
Patientsäkerhet ... 6
Problemformulering ... 7
Syfte ... 8
Frågeställningar ... 8
Metod ... 8
Design ... 8
Urval ... 9
Inklusionskriterier ... 9
Exklusionskriterier ... 10
Datainsamling ... 10
Kvalitetsgranskning ... 11
Dataanalys ... 11
Forskningsetiska överväganden ... 12
Resultat ... 12
Stressframkallande orsaker ... 13
Organisatoriska faktorer ... 13
Omgivningsfaktorer ... 14
Medarbetarfaktorer ... 14
Patientrelaterade faktorer ... 15
Personliga faktorer ... 16
Stressens påverkan på patientsäkerheten ... 16
Organisatoriska faktorer ... 16
Omgivningsfaktorer ... 16
Medarbetarfaktorer ... 16
Personliga faktorer ... 17
Stresshantering för patientsäkerhet ... 17
Diskussion ... 18
Metoddiskussion ... 18
Resultatdiskussion ... 20
Slutsats ... 23
Kliniska implikationer och framtida forskning ... 24
Referenslista ... 25
Bilaga 1 – Söktabeller ... 29
Sökning i Cinahl ... 29
Sökning i Pubmed ... 30
Bilaga 2 – PRISMAs flödesdiagram ... 32
Bilaga 3 – Exkluderade artiklar med orsak ... 33
Bilaga 4 – Artikelmatris ... 36
Bilaga 5 – Analystabell med extraherad rådata ... 42
Inledning
Operationsavdelningen tillhör en av de mest högteknologiska delarna av ett sjukhus. Här arbetar olika professioner, alla med sina speciella yrkesspecifika kunskaper som tillsammans bildar det tvärprofessionella operationsteamet. Operationssjuksköterskan och kirurgen är två av professionerna som ingår i operationsteamet, de arbetar närmst varandra under operation och bär båda ansvar för en mängd viktiga perioperativa uppgifter. Operationssjuksköterskan har sitt främsta fokus på bland annat aseptiken, kontrolleringen av instrument och material, instrumenteringen samt perioperativa omvårdnadsåtgärder för patientens bästa. Kirurgen bär det medicinska huvudansvaret, har en perioperativ helhetsbild och ansvarar för den operationstekniska delen. Hela operationsteamet arbetar gemensamt för patientens säkerhet och välbefinnande. De perioperativa arbetsuppgifterna kräver en ständig närvaro och uppmärksamhet, vilket i kombination med den högriskmiljö som operationsavdelningen utgör kan orsaka stress. Att stress förekommer på operationsavdelningen är välkänt.
Operationssjuksköterskans och kirurgens perspektiv på yrkesrelaterad stress och hur detta kan kopplas till patientsäkerhetsaspekten är dock inte lika väldokumenterat. Att identifiera vad operationssjuksköterskan och kirurgen upplever orsaka stress i deras perioperativa yrkesroll och undersöka hur detta kan påverka patientsäkerheten är ett steg mot förbättrad arbetsmiljö, hälsa och säkerställande av att en god och säker vård ges till patienten.
Bakgrund
Operationsmiljön
Operationsavdelningen är en komplex miljö innehållande potentiella faktorer som kan bidra till uppkomsten av fel och brister i samband med en operation (Wong et al., 2010). Dessa faktorer delas in i mänskliga eller personbundna faktorer alternativt omgivningsfaktorer, exempelvis arbetsställningar och ergonomi, upplevd stress, ljud- och ljusnivå, material, ofrivilliga avbrott, trötthet samt operationsteamets egenskaper. Operationsmiljön har inverkan på operationsteamets arbete såväl som på operationens utfall och resultat. De komplexa krav som operationsmiljön innehåller kan upplevas mycket krävande. Vidare beskrivs att kirurgers förmåga att prestera påverkas av deras omgivning. En positiv stress från omgivningen har visats kunna öka exempelvis fokus och effektivitet, medan negativ stress kan påverka operationsteamets förmågor till att kommunicera, fatta viktiga beslut och utföra sina arbetsuppgifter.
Operationssjuksköterskor betonar i en studie av Ingvarsdottir och Halldorsdottir (2018) sambandet mellan arbetsmiljön och negativ inverkan på patientsäkerheten. De beskriver att arbetsmiljön innehåller mycket stress och störmoment, vilket avspeglas i deras arbete. Vidare framställs upplevelser av operationsmiljön genom förhållanden som ökade krav på effektivitet, personalbrist, tidspress, distraktioner och ofördelaktiga arbetsförhållanden. I Alfredsdottir och Bjornsdottir (2008) studie beskrivs förändrad arbetsbörda i takt med ökat operationsflöde och
arbetstempo, de förväntas göra mer än tidigare och på kortare tid. Operationssjuksköterskorna anser att detta påverkar deras koncentration och möjlighet till att förutse risker och förebygga fel. De upplever förkortad tid för preoperativa förberedelser då operationen i sig inte kan skyndas på och ett konstant arbete mot klockan gör dem mentalt utmattade. Tröttheten bör ses som alarmerande då bristande koncentration kan öka risken att glömma viktiga arbetsmoment vilket kan leda till skador. Okunskap, brist på erfarenhet, distraktion och tidsjagande anses vara troliga orsaker till fel eller misstag. För att motstå pressen och säkerställa maximal prestation har operationssjuksköterskorna ökat sin medvetenhet kring metoder som lindrar stress (Alfredsdottir & Bjornsdottir 2008). Att reducera stressfaktorer och andra störmoment skulle förbättra arbetsmiljön på operationsavdelningen, främja patienternas säkerhet och operationernas resultat (Ingvarsdottir & Halldorsdottir, 2018; Wong et al., 2010).
På operationsavdelningen arbetar personalen i multidisciplinära team. Sammansättningen av operationsteamet kan ha nationella variationer men inom svensk operationssjukvård utgörs det vanligtvis av kirurgen, operationssjuksköterskan, anestesiläkaren, anestesisjuksköterskan och
”pass på sal”. Operationssjuksköterskan kan antingen inta rollen som instrumenterande eller cirkulerande operationssjuksköterska. Cirkulerande operationssjuksköterska och ”pass på sal”
är två benämningar för samma roll, vars huvudsakliga uppgift är att ge assistans åt operationssjuksköterskan. Vanligtvis har en undersköterska denna roll men det förekommer även att operationssjuksköterskan har den (Sandelin & Gustafsson, 2015). För att effektivt åstadkomma goda resultat utan att äventyra patientsäkerheten beskrivs vikten av operationsteamets samarbete, respekt för varandra och medvetenhet kring teammedlemmarnas olika roller. Arbetet på operationsavdelningen medför flertalet risker för både personal och patient. Personal exponeras bland annat för medicinska gaser, latex, kemikalier och farligt avfall. Det finns risk för fysiska skador orsakade av exempelvis ogynnsamma arbetspositioner eller fall på grund av lösa kablar eller hala golv. Den elektriska utrustningen kan vid felaktig hantering ge upphov till brand eller skada. Rekommendationer kring hantering av riskfaktorer som dessa har utformats för att ge operationsteamet kunskap att kunna förebygga riskerna och arbeta mot en säkrare operationsmiljö (Hughes, 2013).
Operationssjuksköterskans yrkesroll och ansvar
I samband med medicinska framsteg som upptäckten av antibiotikan och utvecklingen av aseptiken och antiseptiken i slutet av 1800-talet blev operationer allt vanligare och komplexiteten ökade, vilket medförde ett större behov av resurser på operationssalen. Endast sjuksköterskorna ansågs kvalificerade att bära ansvaret för operationssalen, exempelvis för att assistera kirurgen och bevara steriliteten. Den perioperativa omvårdnaden blev mycket populär och fick såpass hög status att rapporter från 1900-talets slut beskriver operationssjuksköterskans profession som den första specialiteten inom sjuksköterskeyrket (Wade, 2012). Sedan tidigt 1900-tal har kontrollräkning av kirurgiska dukar varit en central del av säker vård i operationssalen. Kontrollräkningen ansågs redan då vara av stor betydelse för kirurgen då oavsiktligt kvarlämnat material upptäckts vara en infektionsrisk och ett hot mot operationens välgörande ändamål. Under 1950-talet beslutade man i Canada att kontrolleringen av dukar
skulle ske tre gånger och att röntgentätt material skulle användas. Kontrollräkningen utfördes då, precis som nu, före operationsstart, före förslutning av hålrum eller fascia samt innan hudförslutning (Downey, 2007). För att säkerställa vårdens kvalitet, patienternas säkerhet samt framhäva den perioperativa omvårdnaden som kompetens införde AORN (The Association of periOperative Registered Nurses) år 1965 nationella riktlinjer för hur operationsarbete skulle genomföras samt en yrkeslegitimation i perioperativ omvårdnad (Wade, 2012).
Specialistsjuksköterska med inriktning mot operationssjukvård är idag en skyddad yrkestitel, vilket innebär att den legitimerade sjuksköterskan ska ha avlagt en specialistsjuksköterskeexamen vid universitet eller högskola för att få kalla sig operationssjuksköterska (SFS 2010:1369). Med specialistsjuksköterskeexamen följer ökade krav på kunskap och förmågor specifika för den aktuella inriktningen och i Högskoleförordningens (SFS 1993:100) andra bilaga beskrivs förmågan att ”ansvara för aseptik, instrumentering, infektions- och komplikationsförebyggande åtgärder i samband med operationer, behandlingar och undersökningar av patienter samt förmåga att hantera biologiska preparat” som krav för att erhålla specialistsjuksköterskeexamen inom operationssjukvård. I kompetensbeskrivningen för specialistsjuksköterskan inom operationssjukvård beskrivs operationssjuksköterskans ansvar och arbetsuppgifter. Exempelvis ansvaret för en god och säker vård, vilket främjas genom innehavandet av bland annat kunskap om perioperativ omvårdnad, sterilitet och aseptik, kommunikation, instrumentering och assistering. Även operationssjuksköterskans förmåga att samverka på operationsavdelningen, i vårdkedjan samt inom operationsteamet (Riksföreningen för operationssjukvård & Svensk sjuksköterskeförening, 2011). Med specialistsjuksköterskeexamen följer ansvar att kunna ge omvårdnad på avancerad nivå (Edberg et al., 2013). För att beskriva centrala delar i både omvårdnad samt hälso- och sjukvård har sex kärnkompetenser (personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård samt informations- och kommunikationsteknologi) utarbetats av Svensk sjuksköterskeförening (2015). Operationssjuksköterskans ansvarsområden har sin utgångspunkt i dessa sex kärnkompetenser (Edberg et al., 2013).
Kirurgens yrkesroll och ansvar
Kirurgen med specialistkompetens är medicinsk ansvarig för patienten, vilket innebär krav på kunskap och kompetens för att preoperativt bedöma symtom samt diagnostisera och värdera behovet av kirurgisk behandling. Intraoperativt ansvarar kirurgen för ingreppets tekniska delar men ska även ha kunskap om basal smärtbehandling och anestesins effekter. Postoperativa arbetsuppgifter består av den kirurgiska patientens efterbehandling (SOSFS 2015:8). Kirurgen har en nyckelroll i koordineringen och ledningen av operationsteamet, att utvecklas till en bra ledare och inte enbart vara en medlem i teamet ses fördelaktigt. Kirurgen anses vara den enda i operationsteamet som kan skaffa sig en komplett perioperativ helhetsbild på grund av sin kännedom om och medverkan i utformandet av patientens plan från preoperativt tillstånd till planerad operation och förväntade postoperativa resultat samt möjliga risker (Cima &
Deschamps, 2013). Kirurgen har med fördel sociala förmågor som kommunikation, ledarskap,
teamarbete och samarbete, genomgång/planering/förberedelser, resurshantering, feedback samt hantering av stress och trötthet. Även kognitiva förmågor som situationsmedvetenhet, mental beredskap, riskbedömning, problemlösning, beslutsfattande och flexibilitet. Dessa egenskaper bidrar till ett högfunktionellt operationsteam och minskar risken för operativa fel (Cima &
Deschamps, 2013; Yule et al., 2006).
Perioperativ omvårdnad
Perioperativ vård innebär den vård och omvårdnad som ges till patienten före, under och efter en operation och beskrivs av operationssjuksköterskor som att ”följa patienten hela vägen”.
Operationssjuksköterskans roll karaktäriseras av ständig närvaro och förmåga att anpassa omvårdnaden efter patientens individuella behov (Blomberg et al., 2015). Kelvered et al. (2012) beskriver operationssjuksköterskors omvårdnadsåtgärder som utförs i samband med operation och deras upplevelser kring dessa. Huvudsakligen framställs betydelsen av att skapa en god atmosfär, inge trygghet och att finnas där för patienten under hela vistelsen på operation. Att respektera patienten och inte frånta denne sitt människovärde är också betydande. Under själva ingreppet håller operationssjuksköterskan ”ett vakande öga” över patienten och ansvarar för att hudförberedelser blir korrekt genomförda, aseptiken bevaras samt att instrument och material stämmer. Genom att vara en god ledare, ge patienten evidensbaserad och god omvårdnad, upprätthålla ett gott samarbete med kirurgen och stå upp för patientens rättigheter kan operationssjuksköterskan garantera patientens säkerhet och främja en säker operationsmiljö.
Vikten av kunskap om patientens anamnes och hälsostatus betonas för planering och individualisering av aktuella omvårdnadsåtgärder. Det gemensamma målet med omvårdnadsåtgärderna är att främja patientens återhämtning, sårläkning och välmående.
Blomberg et al. (2015) betonar betydelsen av att skapa en kontinuitet i vårdprocessen och att patientsäkerhet ska utgöra ett centralt begrepp. Patientsäkerheten ska finnas med i all perioperativ omvårdnad och motivera alla arbetsuppgifter. Operationssjuksköterskan bär ansvaret för patienten från operationens början till dess slut, vilket i huvudsak innebär att inhämta tillräcklig kunskap, skydda patientens kropp och bevara dennes värdighet under hela den perioperativa processen.
Centrala begrepp
Stress
Begreppet stress definieras som ”anpassningar i kroppens funktioner som utlöses av fysiska eller psykiska påfrestningar, stressorer (stressfaktorer)” (Nationalencyklopedin, u.å.). När människan blir stressad frisätts hormoner genom aktivering av det sympatiska nervsystemet.
Stresshormonerna ökar den fysiska styrkan och gör människan redo för utmaning och kamp. I processen åsidosätts förmågor som att tänka och minnas (Matzau, 2015). Människan som biologisk varelse är inte anpassad för den högteknologiska värld vi lever i idag. Reaktionerna på hot eller utmaningar speglas fortfarande av våra förfäders reaktioner från stenåldern. Om kroppen utsätts för stressreaktioner alltför ofta utgör det en hälsorisk. Det finns gränser för vad
en människa klarar av när det gäller exempelvis tidspress och snabba omställningar, risken finns att prestationsförmåga och motivation påverkas negativt (Frankenhaeuser, 2002). Stress kan förbättra eller försämra en människas prestationer (Rudland & Wilkinson, 2018). Jones (1999) menar att stress inte enbart behöver vara ett negativt fenomen, utan kan även vara något positivt och då jämföras med spänning eller utmaning och bli stimulerande. Vidare beskriver Rudland och Wilkinson (2018) att studier har visat stressens positiva effekter exempelvis i arbetssituationer samt att stress kan ha negativa effekter på välbefinnande och prestation.
Lazarus och Folkman (1984) beskriver att många forskare genom historien har skildrat stress ur olika perspektiv i kombination med olika faktorer. Stress kan inte enbart ses som ett stimuli eller en respons, vilket vissa forskare anser, utan är mer komplext än så. De beskriver att stress utgörs av sambandet mellan individen och dennes omgivning. Individens egenskaper i kombination med faktorer som just då finns i omgivningen påverkar hur stressreaktionen yttrar sig och reaktionen blir ytterst individuell genom individens erfarenheter och resurser.
Människor har individuella källor till vad som orsakar stress, vilka är beroende av våra förmågor till kognitiv värdering och coping. Stresshantering (coping) beskrivs som en både kognitiv och beteendemässig process i ständig rörelse skapad för att hantera specifika krav eller behov som upplevs svåra eller resurseröverskridande. Människan har utvecklat stresshantering av två huvudsakliga anledningar; dels för att hantera orsaken till den utlösta stressreaktionen och dels för att reglera den respons som uppkommer.
Enligt Friis Andersen och Brinkman (2015) saknas tydliga kärnsymtom och kriterier för vad som utgör stress, dess allvarlighetsgrad eller tidsspann för hur länge en person ska ha haft dem.
Vidare beskrivs symtom i form av tillstånd vilka delas in i psykiska, fysiska och beteendemässiga symtom. Psykiska symtom innebär exempelvis trötthet, olustkänsla, nedstämdhet, låg självkänsla eller koncentrationssvårigheter och inlärningsproblem. Fysiska symtom kan yttra sig som huvudvärk, sömnstörningar, magsmärtor eller högt blodtryck och beteendemässiga symtom kan vara förändrade matvanor, ökad alkohol- och tobakskonsumtion eller social isolering. Flertalet studier har undersökt sjuksköterskors upplevelser av stress.
McGrath et al. (2003) redovisar att den vanligast förekommande orsaken till yrkesrelaterad stress bland sjuksköterskor var tidsbrist i att utföra sina arbetsuppgifter. Även förekomsten av ofrivilliga deadlines samt kollegors åsikter om hur sjuksköterskan utförde sina arbetsuppgifter var stressorer. Kirkcaldy et al. (2000) har i en fallstudie intervjuat bland annat en operationssjuksköterska för att identifiera upplevelser av yrkesrelaterad stress.
Operationssjuksköterskan uppgav flera olika stressorer: tidspress, renligheten, infektionsrelaterade aspekter, akutsituationer samt säkerhetsaspekter som korrekt instrumenthantering.
Gillespie och Kermode (2004) undersökte hur specialistsjuksköterskor på en operationsavdelning påverkades av samt hanterade påfrestningar i det perioperativa arbetet.
Resultatet visar att mindre erfarna specialistsjuksköterskor påverkas mer av påfrestande arbetssituationer än specialistsjuksköterskor med flera års erfarenhet. Vidare framställs vikten
av socialt stöd i stresshanteringen och i stressade och påfrestande arbetssituationer vände många av specialistsjuksköterskorna sig till sin chef för stöd. Det sociala stödets vikt betonas även av Walinder et al. (2018) där det i kombination med lägre arbetsbelastning är kopplat till ökat välbefinnande bland svensk operationspersonal. Socialt stöd hade också en koppling till högre arbetstillfredsställelse, vilja att gå till jobbet samt att fortsätta sitt arbete inom vården.
Säker vård
Patientarbete ska, oavsett var det sker och av vilken profession det utförs, bedrivas i enlighet med säker vård baserat på evidens för att undvika vårdskada. Säker vård utgör en av de sex kärnkompetenserna och innefattar att det multiprofessionella teamet har ett gott samarbete, rätt kompetens och arbetar enligt ett etiskt förhållningssätt (Svensk sjuksköterskeförening et al., 2016; Öhrn, 2013). Specialistsjuksköterskan har en betydande roll när det kommer till patientsäkerhetsarbete och att bevara en hög patientsäkerhet. Genom kunskap kring exempelvis avvikelserapportering och riskhantering kan specialistsjuksköterskan bidra till att åtgärder sätts in och uppföljningar utförs. Att arbeta för att rekommenderade evidensbaserade dokument följs samt att en god och säker kommunikation och informationsöverföring i vårdkedjan eftersträvas är ytterligare exempel för att bidra till säker vård. Inom all sjukvård finns risk för att avvikelser inträffar, denna risk förekommer även i den högriskmiljö som operationsavdelningen innebär.
Avvikelser kan uppstå av flera anledningar, exempelvis genom okunskap eller att en individ blivit störd eller avbruten under genomförandet av en arbetsuppgift. Säker vård är ett gemensamt ansvar och för att åstadkomma detta förespråkas en god säkerhetskultur på arbetsplatsen, vilket karaktäriseras av ett öppet och tryggt klimat (Öhrn, 2013).
Patientsäkerhet
Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) definierar patientsäkerhet som ”skydd mot vårdskada”.
Socialstyrelsen (2017) redogör för ”att patienter inte ska skadas i samband med hälso- och sjukvårdande åtgärder, eller på grund av att vården inte vidtar de åtgärder som är motiverade med hänsyn till patientens tillstånd”. Centralt inom patientsäkerhetsaspekten är god vård vilket innebär vård av god kvalitet som är lättillgänglig, ges med respekt för patientens självbestämmande och integritet samt tillgodoser ett behov av kontinuitet och säkerhet (Socialstyrelsen, 2017). Patientsäkerhet innebär även att som specialistsjuksköterska ha förmågan att kunna se säkerheten i ett större sammanhang, på både individnivå och systemnivå (Öhrn, 2013).
Cima och Deschamps (2013) beskriver hur en ny säkerhetskultur med fokus på att förebygga, upptäcka och mildra misstag för patientens bästa växer fram. Vikten av kommunikation, sociala interaktioner samt individuella såväl som gemensamma beteenden i operationsteamet betonas när det kommer till att förebygga fel och misstag. Kirurgen har en viktig roll i att leda operationsteamet mot en patientsäker vård. Kirurgen har kunskapen om patientens perioperativa plan med dess planerade åtgärder, förväntade resultat och möjliga svårigheter och är därmed den i teamet som kan skapa sig en fullständig helhetsbild. Av denna anledning har kirurgen ett stort ansvar i att överföra informationen till övriga teamet så att patientsäkerheten kan främjas av hela teamet. Vidare betonar Ingvarsdottir och Halldorsdottir (2018) vikten av
operationssjuksköterskans perioperativa riskbedömningar och förebyggande omvårdnadsåtgärder ur en patientsäkerhetssynpunkt. Operationssjuksköterskan ansvarar för att skydda patienten från skada i samband med operation genom att utvärdera och hantera perioperativa risker. Även att främja säkerhetskulturen och införskaffa sig rätt kompetens i syfte att föra patienten genom ingreppet på ett säkert sätt samt ta hänsyn till den sårbarhet som patienten utsätts för i samband med operation.
Situationer som kan skapa stress och därmed påverka patientsäkerheten negativt har identifierats av läkare och sjuksköterskor i en studie av Eklöf et al. (2014). Stor belastning med höga arbetskrav, tidspress, brist på stöd från ledning samt omorganisationer är några exempel.
Denna negativa stress anses kunna resultera i misstag och slutligen patientskada. I studien av Alfredsdottir och Bjornsdottir (2008) beskriver operationssjuksköterskorna faktorer som påverkar patientsäkerheten som hot, dessa utgörs av trötthet som byggs upp över tid, koncentrationssvårigheter, brist på kontroll över situationer, otillräcklighet i personalstyrkan och orimliga förväntningar på personalen. God patientsäker vård förknippas med adekvata resurser och rutiner, lärande arbetsmiljö samt stödjande ledning och kollegor, även vårdplaner och rutiner anses fördelaktiga för patientsäkerheten (Eklöf et al., 2014). Vidare betonas att ett säkert beteende hos läkare och sjuksköterskor kräver bevarande av deras psykiska och sociala förmågor som tålamod, medvetenhet, vaksamhet och försiktighet. Dit hör även koncentration, flexibilitet och effektiv kommunikation. Dessa förmågor sätts ur spel i situationer med hög stress orsakad av exempelvis hög arbetsbelastning och tidspress samt organisatoriska tillstånd.
Ett fungerande samarbete mellan sjuksköterskor och läkare bedöms viktigt för patientsäkerheten så väl som för personalsäkerheten. Att bygga upp, bibehålla och utnyttja ett bra samarbete blir svårare när tidspressen är hög och individer stressas.
Problemformulering
I samband med operation samspelar och verkar flera professioner kring patienten, alla med störst fokus på egna yrkesspecifika ansvarsområden. Kombinationen av specifika arbetsuppgifter och den högriskmiljö som operationsavdelningen innebär ställer höga krav på operationsteamet. Samspelet kan vara svårt och krävande men samtidigt helt avgörande för att patientens vård ska bli god och säker. Patientens välmående och säkerhet är operationsteamets gemensamma ansvar och mål. Perioperativ vård utgörs av varje professions individuella arbete som sätts samman till en gemensam helhet. Vården som ges till patienten under den perioperativa fasen ska vara av god kvalitet och speglas av hög patientsäkerhet. Utifrån operationssjuksköterskans perspektiv handlar detta till stor del om infektionsprevention men även säker instrumentering, positionering och kommunikation, där kirurgen har det medicinska ansvaret och huvudfokus på det operationstekniska ingreppet.
Operationsmiljön innehåller faktorer som kan framkalla stress. Stress, mer specifikt begreppet yrkesrelaterad stress är välstuderat inom vårdyrket, operationssjuksköterskans och kirurgens perspektiv är dock inte kartlagt i samma utsträckning. Att operationssjuksköterskor och kirurger upplever stress i sitt arbete är känt men av vilka orsaker och i vilken utsträckning varierar. Det
är därför av intresse att undersöka vad som mer specifikt orsakar stress hos operationssjuksköterskan och kirurgen i deras perioperativa yrkesroll, samt att undersöka hur patientsäkerheten i den vård som bedrivs påverkas. Genom ökad kunskap och förståelse kring yrkesrelaterad stress, hos operationssjuksköterskan och kirurgen, och dess påverkan på patientsäkerheten kan ett arbete som syftar till att förebygga aktuella stressframkallande faktorer påbörjas. Detta kan leda till ökad patientsäkerhet, främjad hälsa och förbättrad arbetsmiljö hos operationssjuksköterskor och kirurger i framtiden.
Syfte
Att beskriva vad som orsakar stress i operationssjuksköterskans och kirurgens yrkesroll och hur patientsäkerheten kan påverkas.
Frågeställningar
1. Vilka är orsakerna till upplevd stress bland operationssjuksköterskor och kirurger?
2. Hur påverkar den upplevda stressen patientsäkerheten?
3. Hur hanterar operationssjuksköterskor och kirurger sin upplevda stress?
Metod
Design
En systematisk litteraturstudie valdes till studiedesign då metoden ansågs lämplig att besvara studiens syfte. En systematisk litteraturstudie innebär att befintlig forskning inom en specifik forskningsfråga identifieras, bearbetas och sammanställs under tillämpningen av en strikt forskningsmetodik i syfte att förebygga feltolkningar och bias under arbetet. Sökstrategi och metod ska redovisas på ett transparent sätt som främjar läsarens granskning och eventuella upprepningar av studien. Genom denna strikta metodik anses systematisk litteraturstudie nästintill klassas som primärforskning. Det bidrar med en sammanfattad kunskapsbild inom valt området och kan med fördel användas vid beslutfattande och utveckling av hälso- och sjukvården (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016; Polit & Beck, 2017). Denna systematiska litteraturstudie baseras på Bettany-Saltikov och McSherry (2016) urvalsmetod i tre faser (se figur 1).
Översättning av Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) urvalsmetod
Fas 1 Val av artiklar
Steg 1:
Utifrån relevans hos titel och abstrakt
Steg 2:
Utifrån relevans hos artikeln i fulltext
Fas 2 Kvalitetsbedömning genom SBU:s granskningsmallar
Fas 3 Dataextraktion och dataanalys
Figur 1 - Urvalsmetod
Urvalsmetoden avser att vara ett hjälpmedel i den systematiska litteraturstudiens urvalsprocess och ska underlätta valet av lämpliga artiklar. Den första fasen innebär att systematiskt hitta och välja material utifrån studiens kriterier och består av två steg. I första steget går forskaren systematiskt igenom sökningarnas samtliga titlar och abstrakt, i andra steget läses artiklarna som anses vara relevanta i fulltext. Artiklarna vars innehåll svarar på litteraturstudiens syfte tas vidare till andra fasen. Urvalsmetodens andra fas innebär att utvalda artiklar granskas med hjälp av utarbetade granskningsmallar för kvalitetsbedömning, vilket är viktigt i säkerställandet av den systematiska litteraturstudiens kvalitet. Det är i slutändan kvaliteten på de utvalda studierna som avgör den systematiska litteraturstudiens evidens och kvalitet. Den tredje fasen utgörs av dataextraktions- och dataanalysprocessen. Detta innebär att valda artiklar granskas ytterligare och data som svarar till studies syfte markeras och extraheras för att sedan sammanställas i en tabell i syfte att öka resultatets validitet (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016).
Polit och Beck (2017) beskriver hur en systematisk litteraturstudie inte enbart behöver bestå av kvalitativa eller kvantitativa artiklar, utan kan baseras på en kombination av artiklar med båda metoderna. Detta benämns ”integrerad design” och innebär att artiklar som besvarar den specifika forskningsfrågan utses. Analysarbetet handlar om att omvandla materialet, som antingen är uppbyggt enligt kvalitativ eller kvantitativ metod, till en förenad helhet som sedan sammanställs till studiens resultat.
Urval
För att överföra den systematiska litteraturstudiens syfte och forskningsfråga till en utförlig sökstrategi användes PEO-modellen. Detta innebär att forskningsfrågan bryts ned i delar för att identifiera sökord som ska generera ett relevant material för studiens syfte. I PEO-modellen står P för population, E för exposure och O för outcomes. Modellen är främst utformad för forskningsfrågor av kvalitativ art (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016). Utifrån syftet att beskriva vad som orsakar stress i operationssjuksköterskans och kirurgens yrkesroll och hur patientsäkerheten kan påverkas utformades följande PEO, se figur 2.
P (population) E (exposure) O (outcomes)
Operationssjuksköterskan och
kirurgen Stress Patientsäkerheten
Figur 2 – PEO-modellen utifrån studiens syfte
Utifrån sökorden som framkommit genom PEO-modellen identifierades passande ämnesord och tänkbara synonymer med hjälp av Svensk MeSH och Cinahl Headings. Kontakt togs även med bibliotekarie på Göteborgs Universitetsbibliotek för tips, råd och stöd i sökprocessen.
Hänsyn har tagits till utvalda inklusions- och exklusionskriterier.
Inklusionskriterier
Kvalitativa samt kvantitativa studier.
Engelskt språk.
Referentgranskade artiklar (Peer reviewed).
Operationssjuksköterskans eller kirurgens perspektiv. Om studien involverar flera yrkeskategorier ska operationssjuksköterskans alternativt kirurgens perspektiv kunna urskiljas tydligt.
Artiklarna ska ha ett etiska godkännande hos en etikprövningsnämnd eller kommitté alternativt ska forskarna fört en tydlig reflektion kring sina etiska överväganden.
Exklusionskriterier
Övriga språk än engelska.
Litteraturöversikter (Review articles).
Artiklar där åtkomst saknas, exempelvis på grund av befintliga avtal via Göteborgs universitet eller annan orsak till nekad åtkomst.
Perspektiv från andra yrkeskategorier än operationssjuksköterskor/kirurger alternativt när operationssjuksköterskans eller kirurgens perspektiv inte kunnat urskiljas tydligt.
Datainsamling
Datainsamlingen genomfördes utifrån första och andra fasen i Bettany-Saltikov och McSherry (2016) urvalsmetod (figur 1). Sökningar gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed. De utvalda sökorden kombinerades med hjälp av booleska operatorerna AND och OR, vid frassökning markerades fraserna genom ”…”. Initialt gjordes en bred sökning på ämnesordet yrkesrelaterad stress för att få en uppfattning av dess omfång. Därefter inleddes en avancerad sökning i Cinahl med fokus på operationssjuksköterskan, stress och patientsäkerhet, vilket endast genererade en relevant artikel. En ny sökning konstruerades utan sökordet patientsäkerhet då denna avgränsning istället avsågs att göras manuellt. Efter att ha gått igenom sökresultaten upplevdes en fortsatt otillräcklighet bland relevant material då endast tio potentiella artiklar hittades, varav fem slutligen valdes. Kontakt togs med bibliotekarie och handledare för råd, beslut om att vidga studiens syfte till att även inkludera kirurgen fattades för att generera tillräckligt material att basera studien på. En kompletterande sökning genomfördes i Cinahl med fokus på kirurgen och stress. Denna sökning genererade ett stort antal irrelevanta träffar med fokus utanför operationsavdelningen, sökningen begränsades ytterligare genom att tillföra sökordet
”operating room” och dess synonymer. Träfflistan blev då mer hanterbar och slutligen identifierades en relevant artikel. Sökarbetet fortsatte i Pubmed där sökorden för operationssjuksköterska, kirurg och stress kombinerades vilket genererade en ny relevant artikel. När sökorden för patientsäkerhet adderades hittades ytterligare en relevant artikel.
Samtliga sökningar och sökordskombinationer redovisas i bilaga 1. Utöver databassökningarna identifierades elva möjliga resultatartiklar genom manuell sökning i artiklars referenslistor.
Detta är enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) och Polit och Beck (2017) ett sätt att täcka de luckor som annars kan uppkomma vid enbart databassökningar. Efter grundligare granskning av dessa elva artiklar valdes slutligen tre till resultatartiklar. En helhetsbild över sök- och urvalsprocessen redovisas genom PRISMAs flödesdiagram, se bilaga 2. De artiklar som exkluderats redovisas tillsammans med exkluderingsorsak i bilaga 3.
I samband med samtliga sökningar i Cinahl och Pubmed har dubbletter identifierats. Om artikeln har valts som relevant vid en första sökning har den inte redovisats som vald i nästa sökning. Upprepade gånger, främst i databasen Cinahl, uppkom dubbletter av artiklar i samma sökning. Två identiska titlar har då kommit efter varandra i träfflistan. Det totala antalet dubbletter som förekommit i samtliga sökningar kontrollerades med hjälp av referenshanteringsprogrammet Endnote till 28 stycken.
Kvalitetsgranskning
Datainsamlingen fortskred genom att utvalda artiklar togs vidare till urvalsmetodens andra fas, där kvalitet och evidens bedömdes. Det finns många olika tabeller och mallar utformade för kvalitetsgranskning av olika sorters publicerade material. I denna studie har kvalitetsgranskningen gjorts med hjälp av granskningsmallar från SBU (2020). Vilken granskningsmall som tillämpats till respektive artikel har avgjorts genom artikelns design och metod. Att de valda artiklarna är av god kvalitet är av vikt då det är deras innehåll som bygger upp litteraturstudiens resultat. Granskningen ska undersöka hur vida artikelns innehåll är fritt från tolkningsfel och bias, hur dess tillförlitlighet är samt i vilken grad resultatet överensstämmer med verkligheten (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016).
Granskningen av utvalda artiklar resulterade i att åtta bedömdes vara av hög kvalitet och fyra av medelhög kvalitet. Artiklarna presenteras i bilaga 4 tillsammans med en sammanfattning av dess innehåll samt kvalitetsgrad.
Dataanalys
Urvalsmetodens tredje fas (se figur 1) innehåller extraktion av relevant data från utvalda artiklar samt sammanställning av extraherad data. Detta innebär att artiklarna granskas mer ingående och data som svarar på studiens forskningsfråga plockas ut med hjälp av PEO-komponenterna.
Extraherad data bör sammanställas i en analystabell för att styrka resultatets tillförlitlighet och validitet (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016; Polit & Beck, 2017).
Dataanalysen gjordes utifrån Bettany-Saltikov och McSherry (2016) dataextraktionsprocess som presenteras i nio steg. Dataanalysen inleddes genom att samtliga utvalda artiklar granskades enskilt. Under granskningen markerades det innehåll som kunde kopplas till studiens syfte och forskningsfrågor, respektive med olika färgkoder. Därefter jämfördes granskningarna gemensamt för att säkerställa att all relevant data markerats och minska risken för att eventuella tolkningsfel uppkommit under granskningen. Markerad data klipptes sedan ut och sammanställdes i separata dokument för vardera artikel. Datan bearbetades och öppen kodning genomfördes för att resultera i formandet av teman och kategorier. För att öka arbetets validitet granskades materialet tillsammans med ansvarig handledare, innehållet diskuterades och justeringar gjordes. Under processens gång bearbetades innehållet upprepade gånger vilket utmynnade i en bättre struktur. Slutligen lästes materialet på nytt för att säkerställa att alla teman och kategorier fortfarande var aktuella och inkluderade resultatets alla delar. Analystabellen med extraherad rådata presenteras i bilaga 5.
Forskningsetiska överväganden
Vid forskning finns regler och riktlinjer att följa avseende etik. Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor är framtagen för att skydda en människa vid forskning. Den reglerar allt inom forskning på människor och innehåller bland annat bestämmelser om samtycke. Vid systematiska litteraturstudier är det befintlig forskning som undersöks och sammanställs, det sker ingen undersökning på människor primärt som vid exempelvis intervjustudier. Etiska överväganden görs ändå under processen, genom att exempelvis enbart inkludera vetenskapliga artiklar och tidigare forskning som utförts på ett etiskt korrekt sätt.
Forskning som följt de etiska riktlinjerna korrekt kan anses hålla en professionell och vetenskaplig nivå (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016; Forsberg & Wengström, 2016). Vidare ska en litteraturstudie presentera alla inkluderade artiklar, likaså de resultat som både visar och motbevisar syfte eller eventuell hypotes (Forsberg & Wengström, 2016).
Som forskare gäller det att ta ansvar för och följa god forskningssed, den beskrivs av ALLEA – All European Academies (2018) bestå av fyra grundprinciper. Tillförlitlighet, vilket visas genom att forskaren håller kvalitet genom hela forskningen. Ärlighet handlar om att bedriva forskning på ett rättvist och objektivt sätt. Vidare hör Respekt för allt som berör forskningen samt Ansvar genom alla delar som tillhör forskningen. Nyligen antogs lagen som behandlar oredlighet och fusk inom forskning. Lag (2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning beskriver oredlighet som ”en allvarlig avvikelse från god forskningssed i form av fabricering, förfalskning eller plagiering som begås med uppsåt eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning”. Oredlighet och fusk kan orsaka framtida skador, både vad gäller exempelvis människor och förtroendet för forskningen i sig.
Ett etiskt förhållningssätt har tillämpats i de olika val som gjorts under arbetets gång. För att säkerställa denna studiens kvalitet har endast artiklar med medelhög till hög kvalitet inkluderats samt kravet på ett erhållet etiskt godkännande alternativt en tydlig reflektion kring forskarnas egna etiska överväganden ställts. Hanteringen av andras material har genomförts på ett korrekt och systematiskt sätt för att bevara dess akademiska integritet.
Resultat
Denna systematiska litteraturstudie baseras på 12 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ karaktär. Tre av artiklarna är intervjustudier, tre är tvärsnittsstudier av olika design, en är en deskriptiv korrelationsstudie, fyra utgörs av enkätstudier och en är av designen grounded theory. Dataanalysen resulterade i två teman: Stressframkallande orsaker samt Stressens påverkan på patientsäkerheten med vardera fem kategorier (figur 3). Kategoriernas innehåll utifrån respektive tema presenteras genom tabell 1.
Tema Stressframkallande orsaker Stressens påverkan på patientsäkerheten Kategori Organisatoriska faktorer
Omgivningsfaktorer
Medarbetarfaktorer
Patientrelaterade faktorer
Personliga faktorer
Organisatoriska faktorer
Omgivningsfaktorer
Medarbetarfaktorer
Personliga faktorer
Stresshantering för patientsäkerhet
Figur 3 – Översikt över teman och kategorier
Tema Stressframkallande orsaker
Stressens påverkan på patientsäkerheten
1. Aholaakko, T-K. (2011) X X
2. Akansel, N. et al. (2019) X X
3. Arora, S. et al. (2009) X X
4. Bingham, S. et al. (2018) X X
5. Chard, R. (2010) X X
6. Chen, C. et al. (2009) X
7. Kang, S. H. et al. (2015) X X
8. Kingdon, B. &Halvorsen, F. (2006) X
9. Sonoda, Y. et al. (2018) X
10. Wetzel, C. et al. (2006) X X
11. Vowels, A. et al. (2012) X
12. Zhou, H. & Gong, Y. H. (2015) X
Tabell 1 – Översikt över artiklarnas innehåll utifrån studiens teman
Stressframkallande orsaker
Temat belyser stressframkallande orsaker hos operationssjuksköterskor och kirurger och genom analys och kodning framkom fem kategorier: organisatoriska faktorer, omgivningsfaktorer, medarbetarfaktorer, patientrelaterade faktorer samt personliga faktorer.
Organisatoriska faktorer
Bland operationssjuksköterskor och kirurger var hög arbetsbelastning en ofta rapporterad orsak till stress (Akansel et al., 2019; Arora et al., 2009; Bingham et al., 2018; Chard, 2010; Kang et al., 2015; Kingdon & Halvorsen, 2006; Vowels et al., 2012; Zhou & Gong, 2015). Detta kunde yttras genom för mycket ansvar (Arora et al., 2009; Kingdon & Halvorsen, 2006; Vowels et al., 2012), många krav och press att prestera (Akansel et al., 2019; Arora et al., 2009). Även genom långa operationsprogram, långa operationer, korta ingrepp med snabba bytestider (Aholaakko, 2011; Bingham et al., 2018) samt långa arbetspass (Kang et al., 2015). Höga patientantal,
frekvent nattarbete (Kang et al., 2015) och att behöva lära nya tekniker (Arora et al., 2009) skapade stress bland kirurger medan fokus på många saker samtidigt upplevdes stressfyllt bland operationssjuksköterskor (Bingham et al., 2018; Chard, 2010).
I flertalet studier förekom att tidspress framkallade stress (Aholaakko, 2011; Arora et al., 2009;
Bingham et al., 2018; Kingdon & Halvorsen, 2006; Wetzel et al., 2006; Vowels et al., 2012;
Zhou & Gong, 2015). Press att arbeta snabbare skattades högt enligt Kingdon och Halvorsen (2006) och Vowels et al. (2012) och angavs förekomma ofta i arbetet. Snabba beslutsfattanden beskrevs som stressfyllda av kirurgerna (Wetzel et al., 2006). Vidare betonades press att hinna färdigt operationsprogrammet, att undvika förseningar och strykningar (Arora et al., 2009), behöva öka takten, ha för lite tid för nödvändiga uppgifter (Bingham et al., 2018) samt uppkomst av förändringar i planeringen (Kingdon & Halvorsen, 2006; Vowels et al., 2012).
Enligt Bingham et al. (2018) uppgavs inadekvat bemanning, brist på socialt stöd och bristande handledning från chefer som stressfaktorer. Vidare presenterades faktorer som ledningssystem (Kang et al., 2015), ledningsfrågor (Akansel et al., 2019; Zhou & Gong, 2015) och resursproblematik (Zhou & Gong, 2015). Utrustningsproblematik som saknad av utrustning eller material som krävs för en operation (Bingham et al., 2018; Chard, 2010; Kingdon &
Halvorsen, 2006; Wetzel et al., 2006; Vowels et al., 2012), utrustning som inte fungerar, att behöva hantera utrustning man inte är van vid (Aholaakko, 2011; Wetzel et al., 2006) eller att råka ha sönder dyr utrustning (Aholaakko, 2011) rapporterades stressfyllt i flera studier.
Omgivningsfaktorer
Operationsmiljön som helhet skapade stress för operationssjuksköterskor (Chard, 2010; Chen et al., 2009) och omgivningen upplevdes problematisk och stressande (Zhou & Gong, 2015).
Kirurger blev stressade av arbetsrelaterat klimat och fysisk omgivning (Kang et al., 2015) samt av sitt ansvar och av att mycket står på spel (Arora et al., 2009). Akuta situationer var ytterligare en stressfaktor som rapporterades bland operationssjuksköterskor och kirurger (Arora et al., 2009), på samma sätt rapporterades avbrott och distraktioner (Arora et al., 2009; Bingham et al., 2018; Chard, 2010; Wetzel et al., 2006). Operationssjuksköterskor uppgav risker som kirurgisk rök och vassa föremål samt yrkesspecifika arbetsuppgifter som kontrollräkning, kontroll av sterila fältet samt det aseptiska arbetssättet vara stressfaktorer (Aholaakko, 2011).
Medarbetarfaktorer
Mellanmänskliga faktorer uppgavs i flertalet studier orsaka stress hos kirurger och operationssjuksköterskor, så som konflikter och problem (Chen et al., 2009; Kang et al., 2015;
Wetzel et al., 2006; Zhou & Gong, 2015), oerfarenhet hos medarbetare (Aholaakko, 2011;
Arora et al., 2009; Chard, 2010; Wetzel et al., 2006) och medarbetares inkompetens (Kingdon
& Halvorsen, 2006; Wetzel et al., 2006; Vowels et al., 2012). Andra orsaker var medarbetares arbetstempo (Kingdon & Halvorsen, 2006; Vowels et al., 2012), ouppmärksamhet (Wetzel et al., 2006) samt förmåga att ta beslut (Akansel et al., 2019). Aholaakko (2011) menar att operationssjuksköterskor stressades av medarbetares arbetssätt och egenskaper, exempelvis när aseptiskt och sterilt arbetssätt inte efterföljdes samt när medarbetare var ”kinkiga” eller inte kunde ta feedback och kritik.
Kirurgen var en bidragande orsak till upplevd stress hos operationssjuksköterskor. Aholaakko (2011) visade flera faktorer i sitt resultat: hetlevrad kirurg, kirurg som behöver extrainstrument, kirurgens förväntningar av att få rätt instrument, dålig kvalitet på kirurgens arbete, kirurg som kommer sent eller som står och väntar samt att arbeta med ung kirurg som inte vågar be om hjälp. Vidare betonar Bingham et al. (2018) kirurgens snabbhet var en faktor och Sonoda et al.
(2018) presenterar hur kirurgens nyckelroll i teamet skapade stress. Den cirkulerande operationssjuksköterskan upplevde däremot att den sterilklädda operationssjuksköterskan var största källan till stress och inte kirurgen. Aholaakko (2011) redovisar operationssjuksköterskors stress i relation till arbetet med nyutbildade, utlandsutbildade och äldre operationssjuksköterskekollegor eller det faktum att arbetet innehåller olika roller; som steril eller cirkulerande operationssjuksköterska. Stress skapades också av att behöva handleda studenter (Aholaakko, 2011; Bingham et al., 2018) eller nya medarbetare (Kingdon &
Halvorsen, 2006).
Gällande teamets påverkan på stress beskrevs faktorer som sammansättning och rätt kombination av personal (Bingham et al., 2018) samt känslan av att ingå i ett expertteam (Aholaakko, 2011). Rollen som cirkulerande operationssjuksköterska skapade en känsla av behov av teamprestation vilket skapade stress (Sonoda et al., 2018). Vidare framställs att bristfälligt språk (Wetzel et al., 2006; Vowels et al., 2012) och otillräcklig kommunikation samt när det uppstår missförstånd i teamet skapade stress (Chard, 2010).
Patientrelaterade faktorer
Bland operationssjuksköterskorna i studien av Chen et al. (2009) uppgavs patientsäkerheten vara den främsta stressfaktorn. Kingdon och Halvorsen (2006) beskriver att patienter som avlider på operationsbordet var mycket stressframkallande och för cirka 1/3 av studiens operationssjuksköterskor innebar ett hjärtstopp under operation mycket stress. Komplikationer (Arora et al., 2009; Bingham et al., 2018) eller risk för komplikation (Aholaakko, 2011) ansågs stressfyllt för operationssjuksköterskor och kirurger, speciellt när blödning var en bidragande orsak till komplikationen (Aholaakko, 2011; Arora et al., 2009; Sonoda et al., 2018; Wetzel et al., 2006). Själva ingreppet visades bidra till stress hos kirurger, dels när det inte går som planerat (Aholaakko, 2011; Arora et al., 2009), dels vid brist på framsteg eller vid komplexa ingrepp (Wetzel et al., 2006). Patientens anatomi (Sonoda et al., 2018), högriskpatienter eller svårigheter att finna orsaken till problemet upplevdes skapa stress (Wetzel et al., 2006). Vidare upplevde operationssjuksköterskor att tunga patienter (Aholaakko, 2011; Sonoda et al., 2018) eller fysiskt krävande arbetsuppgifter var stressfyllda (Aholaakko, 2011). Den cirkulerande operationssjuksköterskan upplevde mental stress av själva operationsingreppet, som lokalisation eller endoskopisk teknik (Sonoda et al., 2018). Vidare beskrevs att stress uppkom av patienter som bröt steriliteten, utgjorde en potentiell källa för kontamination, blev rastlösa under ett vaket ingrepp eller när risk att utsättas för kroppsvätskor fanns.
Operationssjuksköterskorna i samma studie upplevde även en oro för att skada patientens kropp eller integritet (Aholaakko, 2011).
