VÄNNEN FORN
JOURNAL OF SWEDISH ANTIQUARIAN RESEARCH
2020/3
Ett röse på ett röse?
– Ett nordgotländskt exempel på praktisk fjärranalys
Fig. 1. Registrerade och oregistrerade fossila åkrar i Burs socken (RAÄ-nr Burs 160:1). Källa: Skog- liga grunddata & Lantmä- teriet. —Registered and unregistered celtic fields in Burs parish, via the national terrain model.
Source: Skogliga grund- data & Lantmäteriet.
© Lantmäteriet.
Under de senaste decennierna har fjärranalys fått allt större betydelse inom svensk arkeologi. Flyg- fotografier är sedan länge en självklar del inom kulturhistorisk landskapsanalys, men tack vare den nationella höjdmodellen har vi kommit in i ett delvis nytt läge (jfr Willén & Mohtashami 2017).
Där markbaserade inventerare var tvungna att för- lita sig på gedigen erfarenhet och analoga kartor har vi nu tack vare data från flygburen laserskan- ning möjlighet att, inom vissa gränser, »se» land- skap i fördelaktigt släpljus som kan anpassas efter behov. Där det på kartor och flygbilder i många fall bara utbreder sig skog har vi nu möjlighet att se ända ner till marken. Där avtecknar sig större och mindre strukturer – både sådana som skapats på naturlig väg och sådana som tillkommit gen- om mänsklig in- och påverkan. Upplösningen, alltså tätheten mellan mätpunkterna i längd-, bredd- och höjdled, sätter naturligtvis gränser för hur bra vi ser, och förnyad laserskanning kom- mer garanterat inte att försämra metodens möj- ligheter. Men redan de »frusna» vyer som nu finns allmänt tillgängliga genom t.ex. Riksantik- varieämbetets Fornsök eller Lantmäteriets Kart-
sök och ortnamn har stor potential. Via dem är det relativt enkelt att kalibrera kända kultur- och fornlämningars positionsuppgifter och i många fall är det dessutom möjligt att se detaljer som av olika anledningar inte dokumenterades i sam- band med fornminnesinventeringen. Ett mycket tydligt exempel är de fossila gotländska åkersys- tem som allt sedan 1960-talet varit ett givet fokus inom såväl kulturgeografisk som arkeologisk forskning. Där det tidigare krävdes omfattande arbete på marknivå (jfr Carlsson 1977) kan vi nu på många platser, relativt enkelt, se hela system av heterogena blockparceller (fig. 1). Många av dem är redan helt eller delvis kända, men förvå- nansvärt ofta går det att med lite träning hitta stora, helt oregistrerade fornåkrar. Fjärranalys är dock, naturligtvis, bara ett första steg i processen att tolka landskap och lämningar; även den er- farne kan ta fel och precis som tidigare är mark- baserad besiktning ett måste för att på plats be- kräfta eller förkasta de iakttagelser som gjorts via höjddata.
Fjärranalys av detta slag har även det goda med sig att den kan utföras av alla, oavsett exam-
en eller yrkestillhörighet. I förlängningen kom- mer säkerligen datorbaserade lösningar kopplade till maskininlärning att komma till användning för att identifiera potentiella objekt, men i nu- läget räcker det långt med intresse för äldre kultur- miljöer och sinne för avvikande detaljer. Stund- tals kan häpnadsväckande strukturer framkom- ma, vilket kan belysas med ett exempel från norra Gotland.
Fig. 2. Norsklint i Hall socken, via Terrängskuggning.
Källa: Skogliga grunddata & Lantmäteriet. — Norsklint, Hall parish, via the national terrain model.
Source: Skogliga grunddata & Lantmäteriet. © Lant- mäteriet.
Norsklint i Hall
Hall socken på nordvästra Gotland är ett område som, när det figurerar i arkeologiska studier, ofta slås samman med sin södra grannsocken Hang- var. Området domineras av hällmarker och klint- platåer och en allmän ytbaserad sökning efter registrerade forn- och kulturlämningar via Forn- sök ger ca 300 träffar. En av dessa är belägen i krönläge på en högplatå norr om gården Nors i socknens norra del. Det är ett röse (RAÄ-nr Hall 45:1, L1977:7941) som vid revideringsinvente- ringen 1976 beskrevs som 1,3 m högt och 13 m i diameter. I mitten finns en grop, 0,9 m djup och 4 m i diameter. Som lämning räknad är röset inte speciellt uppseendeväckande – det finns många liknande runt om på ön. Det sägs dock vara be- läget på norra kanten och på krönet av en krater- formad strandvall vars diameter då uppskattades till ca 45 m. På de senaste ortofotografier som finns tillgängliga (vårvintern 2020, fotografera- de våren 2018) avtecknar sig röset och den kra-
terformade vallen tydligt. Den senare är, intres- sant nog, i det närmaste helt fri från träd. Det är dock vid betraktande av höjdmodellen över om- rådet (fig. 2) som det blir verkligt intressant. Där finns mycket riktigt typiska fossila strandvallar i sydost, längs platåns minst branta sida. Uppe på platån saknas de däremot helt – med undantag av den i det närmaste cirkulära vall på vilken det ovannämnda röset är beläget. Detta är just en avvikande detalj att ta fasta på. Norra Gotland är förhållandevis rikt på fossila strandvallar som skapats av havet alltmedan landet höjt sig. De är regelmässigt parallella i förhållande till den dåti- da vattenlinjen och på höjder bildar de koncent- riska mönster. De förekommer ytterst sällan soli- tärt som vallen vid Nors. Men om det inte rör sig om en strandvall, vad är det då och är det verkli- gen en naturbildning? Låt oss börja med dess fysiska egenskaper. Som framgår av fig. 2 så är strukturen lätt oval och precis som konstaterades vid 1976 års inventeraring finns en central, kra- terformad fördjupning i mitten. En uppskattning av storleken via terrängskuggningsläget i Lant- mäteriets digitala visningstjänst ger vid handen att diametern snarare är 60 m i nordvästlig- sydöstlig riktning. Dess högsta punkt, om det registrerade röset räknas bort, är belägen ca 43 m.ö.h. – vilket, jämfört med den närmaste om- givningens ca 41 m.ö.h., ger en nuvarande unge- färlig höjd om ca 2 m. Den lägsta punkten på den kraterformade fördjupningen är belägen ca 42 204 Korta meddelanden
m.ö.h. – alltså ca 1 m lägre än den omgivande vallen. För den som är bevandrad i gotländsk arkeologi finns det egentligen bara en lämnings- typ som förenar detta grundutseende med place- ringen i krönläge: ett kraterröse från bronsålder.
Det som talar mot en sådan tolkning är storleken och att ytan täcks av skärvig strandklapper och kalkgrus, något som konstaterades vid ett besök på platsen i februari 2020. Det senare är emeller- tid inte okänt från storrösen på norra Gotland, något som konstaterades redan 1941 av Mårten Stenberger. Ett mycket belysande exempel var det s.k. Vies-Mickelgårdsröset i Väskinde som undersöktes och borttogs av Stenberger 1940–
1942. Det hade skadats svårt av grustäkt och vid undersökningen kunde Stenberger (1941, s. 24ff;
Franzén 2012, s. 28ff) konstatera att dess yttre mantel bestod av ett tjockt lager skärvigt kalk- grus. Återstår storleken. På Gotland finns två mycket stora rösen som brukar föras fram som ytterligheter – Uggarderojr i Rone på sydöst- kusten (RAÄ-nr Rone 10:1, L1975:1249) och Bjärs hög i Norrlanda på mellersta Gotlands östra sida (RAÄ-nr Norrlanda 16:1, L1976: 5586).
Det förra är 7 m högt och 55 m i diameter medan den senare är 5,5 m högt och 57 m i diameter. Stil- och positionsmässigt liknar dock vallen vid Nors snarare ett antal betydligt mindre rösen runt om på norra Gotland och på Fårö – förutom Vies- Mickelgårdsröset även rösena vid Kauparve (RAÄ- nr Lärbro 127:1, L1977:9065; Stenberger 1942;
Fig. 3. Översikt över området sydväst om Norsklint, bl.a. den nu uppodlade Quarnemyr. Källa: Skogliga grunddata & Lantmäteriet. —View over the area south-west of Norsklint with the drained fen Quarne- myr via the national terrain model. Source: Skogliga grunddata & Lantmäteriet. © Lantmäteriet.
Nylén 1959), Källstäde (RAÄ-nr Lärbro 172:1, L1976:467; Nylén 1959) och Lauter (RAÄ-nr Fårö 10:1, L1977:593).
I skrivande stund är detta så långt det går att komma med de fakta som finns tillhanda. Om strandvallen vid Norsklint faktiskt är ett brons- åldersröse så är det alltså ett av de till ytan största på Gotland. Den arbetsinsats som krävdes för att under bronsålder bygga något av den storleken bör ha varit så omfattande att det kan ha varit en angelägenhet för stora delar av det som idag är norra Gotland. Utan fysiska undersökningar är det dock svårt att komma till en slutgiltig slut- sats. En indikation på att det under den yttre grusmanteln kan finnas en mer komplicerad struk- tur finns i det mindre, sekundära röset på vallens krön. I dess mitt finns alltså en större mittgrop och nere i den, såväl som i själva röset, finns stör- re kalkstensblock vilka kan ha »skördats» från äldre konstruktionsdetaljer. Det är även intres- sant att notera att området sydväst om Norsklint utgörs av en vid, i det närmaste kilometerlång, sänka vars lägsta punkt nu befinner sig ca 11 m.ö.h. Tidigare låg här en våtmark som benämns Quarnemyr på 1695 års skattläggningskarta (Lant- mäterimyndigheternas arkiv, akt 09-hal-2). My- ren är idag utdikad och uppodlad, men via höjd- modellen framgår det tydligt att den en gång utgjorde en lagunliknande havsvik med inlopp från väster (fig. 3). I nordöst har viken en gång gått ända fram mot Norsklint och under brons-
ålder bör den ha utgjort ett utmärkt, skyddat hamnläge.
Oavsett vad framtida studier av Norsklint kan leda till så visar detta exempel hur oerhört väl lämpad den nationella höjdmodellen är som bas för att förnya och fördjupa vår förståelse av dåti- dens och nutidens landskap. Den ger oss helt enkelt möjligheten att se delar av tidigare osedda helheter, bortom både skog och enskilda träd.
Referenser
Carlsson, D., 1977. Kartering av fossila åkrar — en metodstudie. Fornvännen 72:149–156.
Franzén, E., 2012. Komplexitet i sten: En jämförande analys av inre samt yttre grav- och byggnadsstruktur hos fem gotländska bronsåldersrösen. Kandidatuppsats i arkeologi, Högskolan på Gotland. Visby.
Nylén, E., 1959. Gotlands murade rösen och brons- ålderns fjärrhandel: Förslag till ett forskningspro- gram. Gotländskt Arkiv 31:9–34.
Stenberger, M., 1941. Gotländska bronsåldersrösen.
Gotländskt Arkiv13:15–30.
— 1942. Ett kraterröse på Gotland. Fornvännen 37:
95–114.
Willén, E. & Mohtashami S., 2017. Kartering av forn- minnen i skogen med fjärranalys. Arbetsrapport från Skogforsk nr 923–2017. Uppsala.
Digitala resurser för fjärranalys Kartsök och ortnamn, Lantmäteriet:
https://kso.etjanster.lantmateriet.se/
Fornsök, Riksantikvarieämbetet:
https://app.raa.se/open/fornsok/
Skogliga grunddata, Skogsstyrelsen:
https://kartor.skogsstyrelsen.se/kartor/?
startapp=skogligagrunddata
Ny Björn Gustafsson Irisdalsgatan 82 SE-621 43 Visby nybjorngustafsson@gmail.com 206 Korta meddelanden
