I denna promemoria laggs fram förslag till lagreglering av tillträdesrätten för s.k. regionala fackliga förtroendeman.

REGIONALA FACKLIGA

FORTROENDEMAN

1. Sammanfattning

I denna promemoria laggs fram förslag till lagreglering av tillträdesrätten för s.k. regionala fackliga

förtroendeman.

Redan 1974 års förtroendemannalag anses ge en facklig förtroendeman ratt att vara ledig för att utöva sitt uppdrag aven utanför den egna arbetsplatsen. Lagen ger däremot inte förtroendemannen ratt att att komma in pa en annan arbetsplats för att bedriva facklig verksamhet.

P& grundval av Nya arbetsrattskommitténs (NARK)

delbetänkande (DsA 1977:4) Fackliga förtroendeman, möten p& betald arbetstid och arbetslivsforskning utarbetades a r 1978 inom arbetsmarknadsdepartementet en

lagradsremiss med förslag till en ny förtroendemannalag.

Den föreslagna lagen skulle ersatta lagen (1974:358) om facklig förtroendemans stallning p& arbetsplatsen.

Förslaget innebar b1.a. ratt för fackliga företrädare (s.k. regionala förtroendeman) att få tillträde till arbetsplatser dar de inte själva ar anställda.

Syftet bakom förslaget om en i lag reglerad ratt för fackliga förtroendeman att få komma in på en annan arbetsplats var att skapa goda förutsättningar för att bygga upp ett livskraftigt medbestämmande på lokal nivå i enlighet med medbestammandelagens anda. Det antogs

nämligen att det p& mindre arbetsplatser med få anställda knappast skulle kunna bli aktuellt att utse fackliga

förtroendeman bland dessa. Det ansags också att det borde vara möjligt för de egna fackliga företrädarna p& en

arbetsplats att begära och f& stöd fran mer erfarna och

2

välutbildade fackliga förtroendemän utifran. Samtidigt var arbetsmarknadens parter överens om att att de skulle sträva efter att bygga upp ett system med kontaktmän och arbetsplatsombud, utsedda av de lokala organisationerna.

Men detta bedömdes då - ^{år 1978} - kunna komma att ta avsevärd tid i anspråk.

Bestämmelsen om tillträdesrätt kompletterades med regler om tystnadsplikt och s.k. jäv.

Den framlagda 1agrAdsremissen - som föredrogs i lagrådet och som lagradet yttrade sig över

-

riktades mot förslagen i den allmänna debatten. Kritiken avsag inte sa mycket förslaget om tillträdesrätt för

regionala fackliga förtroendemän utan mera andra förslag som ocksa ingick i den nya lagen.

Fragan om att införa en lagreglerad rätt till tillträde för regionala fackliga förtroendeman och finansieringen av dessas verksamhet har under de tio a r som gått sedan 1978 års lagförslag lades åt sidan arligen varit föremal för behandling i riksdagen p& grund av motioner.

Det förhallande att kravet p& en lagfäst tillträdesrätt fortfarande upprepas varje A r i motioner till riksdagen och i andra sammanhang talar starkt för att det alltjämt finns missförhAllanden p& området och att fragan om

tillträde alltsa inte kan lösas genom överenskommelser mellan arbetsgivare och de anställdas organisationer.

Tiden är därför mogen att nu lagstifta i fragan.

justering av 1974 ars förtroendemannalag. Därvid bör, förutom själva rätten till tillträde, ocksa en regel om tystnadsplikt tillföras lagen. Tystnadsplikten bör inte bli tillämplig p& regionala fackliga förtroendeman i det offentligas verksamhet; omfattningen av dessas

tystnadsplikt far anses framga av 14 kap. 7, 9 och 10 S S sekretesslagen (1980:lOO).

Däremot kan det knappast anses föreligga ett sa starkt behov av en "jävsregel" av den typ som föreslogs i 1978 ars lag.

Nar det galler finansieringen av verksamheten med regionala fackliga förtroendemän saknas det för

närvarande förutsättningar att genom det allmänna bidra till finansieringen av en sadan verksamhet. Kostnaden för verksamheten maste därför liksom hittills bäras av de

fackliga organisationerna själva.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

2. Bakgrund

2.1 Gällande bestämmlser

Förtroendemannalagen (FML) trädde i kraft den 1 juli

1974. Den galler facklig förtroendeman som har utsetts av lokal arbetstagarorganisation. Genom underrättelse fran organisationen till arbetsgivaren om det fackliga

uppdraget blir lagen tillämplig på förtroendemannen.

Bestämmelser i annan lag som avviker från FML galler

framför denna lag. Avtal som inskränker förtroendemannens rättigheter enligt lagen ar ogiltigt. Det är dock möjligt att på vissa punkter träffa kollektivavtal p&

förbundsniva som avviker fran lagen. Arbetsgivaren far inte hindra förtroendemannen att fullgöra sitt uppdrag.

Det fackliga uppdraget maste i första hand direkt röra arbetstagarnas intressen gentemot arbetsgivaren.

Förtroendemannen skall ges tillfälle att disponera lokal eller annat utrymme på arbetsplatsen som fordras för det fackliga uppdraget. Vid ledighet som avser den fackliga verksamheten på arbetsplatsen har förtroendemannen ratt att behalla sina anstallningsförmAner. Förtroendemannen har aven ratt till ersättning nar den fackliga

verksamheten har förlagts till annan tid an ordinarie arbetstid, dock endast om detta har berott p&

arbetsgivaren.

FML galler som nämnts endast facklig förtroendeman som ar anställd p& den arbetsplats dar han skall utföra sitt arbete. De rättigheter som lagen ger förtroendemannen galler endast i förhållande till hans arbetsgivare och kan inte aberopas mot en arbetsgivare på en annan

arbetsplats. Sådan facklig verksamhet som inte kan knytas till de anställda p& en arbetsplatsen ligger vid sidan av FML. Genom kollektivavtal kan dock lagen anpassas till den fackliga verksamheten i det särskilda fallet. Denna möjlighet har ocksa utnyttjats av flera fackförbund.

Vid den remissbehandling som skedde före förtroendemannalagens tillkomst beklagade

Landsorganisationen i Sverige (LO) att utredningen inte hade behandlat frågan om särskilt skydd för sadana

fackliga företrädare som inte var anställda hos

arbetsgivaren. Man framhöll att det var angeläget att problemet löstes så att inte betydande grupper lämnades utanför lagen. Departementschefen framhöll (prop. 1974:88 s 150) att de av LO berörda företrädarna borde kunna f&

tillträde till arbetsplatser där de har medlemmar.

Departementschefen ansag sig dock inte kunna sträcka sig längre än utredningens förslag, vilket avsag att stödja de förtroendemän som var anställda pa arbetsplatsen.

2.2 Allmänt om tillträde till arbetsplatsen

Tillträde till en arbetsplats kan normalt vägras den som inte är anställd där. Det är den arbetsgivare som äger eller nyttjar lokalen eller området som beviljar

tillträde till arbetsplatsen. I många kollektivavtal har det sedan gammalt funnits ordningsregler som förbjuder obehöriga att vistas på företagets omrade.

Nagon tillträdesrätt för fackliga företrädare som inte är anställda p& arbetsplatsen finns inte inskriven i lag utan regleras i kollektivavtal. Fackliga funktionärer kan även ha rätt till tillträde utan stöd av uttrycklig

överenskommelse, nämligen genom sedvänja eller bruk. Den som obehörigen tränger in eller stannar kvar i kontor, fabrik eller annan byggnad eller fartyg, p$ upplagsplats eller p& annat ställe kan dömas för olaga intrang enligt 4 kap. 6 S 2 st brottsbalken.

Intrånget skall ha skett obehörigen för att vara

straffbart. Enligt förarbetena skall straffbudet inte tillämpas om handlingen Överensstämmer med "lag, rätt, sed eller vederbörandes medgivande". Problem kan uppsta om en facklig funktionär eller annan utomstaende person

fatt tillatelse att besöka en arbetsplats för ett visst ändamål men utnyttjar medgivandet i annat syfte t.ex. för politisk propaganda. Av utredningen Politisk propaganda p& arbetsplatsen, SOU 1975:27 s 28 framgår att

rattsakerhetshänsyn talar emot att tillampa

straffstadgandet i dessa fall eftersom oklarhet kan rada om vad som omfattas av medgivandet.

De civilrättsliga sanktioner som kan komma i fraga ar främst skadestand och vitesförbud mot visst intrang.

De offentliga myndighernas lokaler ar ofta öppna för allmänheten. I den mån allmänheten har fritt tillträde till en offentlig arbetsplats kan besöksratten ocksa

utnyttjas av fackliga funktionärer. Ratten att komma in i offentliga lokaler kan begränsas på flera satt. Tillträde till en myndighets lokaler kan hindras om det skulle

störa verksamheten dar. Även allmänna ordningsskäl och rena sakerhetsskal kan hindra fritt tillträde till offentliga lokaler.

2.3 Nya ~rbetrattskommitténs förslag

Nya arbetsrattskommittén fick i uppdrag att komma med förslag till lagregler varigenom förtroendemannalagen gjordes tillämplig även p& sadana företrädare som inte ar anställda p$ den den aktuella arbetsplatsen.

~ornmittén anförde b1.a. följande.

Svarigheterna att tillampa förtroendemannalagen på de manga små arbetsplatserna dar lokal fackklubb saknas ar en brist som måste avhjälpas för att medbestämmandelagen

(1976:580),MBL, skall kunna föras ut i praktiken på ett smidigt satt. MBL bygger p& att arbetstagarnas

medbestämmande och inflytande skall förankras genom förhandlingar och avtal i första hand p& lokal niva.

Detta förutsätter en val utbyggd lokal organisation p&

arbetstagarsidan. Det ar angeläget att finna regler som stimulerar den lokala fackliga aktiviteten och därigenom ökar de anställdas medverkan. En möjlighet ar att

kontaktman eller arbetsplatsombud utses bland de

anställda. Kretsen inom vilken kontaktombud kan väljas ar ofta liten och det kan därför vara svart att inom

småföretag f& fram personer som ar lämpliga och villiga att bli kontaktombud. Dessutom maste man rakna med att det ar särskilt svart att ordna kontaktombudens

utbildning vid smaföretagen. Det ar ett absolut krav att att kontaktombuden maste ha en fullgod utbildning om

lagar, avtal, sociala förmåner, försäkringar m.m. för att de skall kunna fylla sina uppgifter. En annan

omständighet som kan försvåra rekryteringen av

kontaktombud ute på arbetsplatsen ar att arbetsgivaren kan ha svart att avvara en anställd på en mindre

arbetsplats för fackliga uppdrag. Erfarenheterna visar ocksA att omsättningen bland de fackliga förtroendemännen ar relativt hög. Det ar inte tillräckligt att lita till att kontaktombud kommer att utses pa alla sma

arbetsplatser som idag saknar fackliga företrädare, De anställda vid de sma företagen far inte stallas utanför det skydd och de möjligheter till fackligt arbete som andra arbetstagare har. Det ar vidare uppenbart att ett kontaktombud kan behöva biträde och stöd utifrån för att han skall kunna klara sina Aligganden. Ett sådant

stöd kan manga gånger vara en förutsättning för att en person vill &ta sig uppdrag som kontaktombud. P& de arbetsplatser dar lokala förtroendeman saknas ar det normalt att en avdelning eller en sektion av ett fackförbund förhandlar p& det lokala planet. För att förhandla och sköta andra fackliga angelägenheter ar det nödvändigt att företrädare för

arbetstagarorganisationerna får ovillkorlig ratt att

besöka arbetsplatserna inom organisationens avtalsområde.

FML maste alltså vidgas så att aven fackliga företrädare som inte ar anställda på en viss arbetsplats får ratt att komma in dar och i övrigt far samma rättigheter och skydd

8 som en anstalld förtroendeman har. Ratten till tillträde skall avse alla som arbetstagarorganisationen utser till företrädare och omfattar således aven t.ex.

förbundsfunktionarer. Ratten galler mellan parter som har kollektivavtal med varandra och kvarstår aven under

tillfälligt avtalslöst tillstånd. Eftersom utvidgningen främst tar sikte på de mindre arbetsplatserna kan det vara lämpligt att en person får svara för den fackliga bevakningen hos flera arbetsgivare inom ett visst

geografiskt område. Det ar de fackliga organisationerna själva som skall bestämma hur det fackliga arbetet skall laggas upp. En möjlighet ar att ett förbund eller

avdelning utnyttjar redan anstalld personal eller

anställer en eller flera nya förtroendeman på heltid för att svara för den utvidgade versamheten. En annan

möjlighet ar att en person som ar anstalld hos en arbetsgivare utses till facklig förtroendeman hos en eller flera andra arbetsgivare.

Den föreslagna utvidgningen får betydelse framst på den privata sektorn av arbetsmarknaden, eftersom

kollektivavtal finns på den offentliga sidan som gör det möjligt att utse gemensamma förtroendeman för flera

arbetsplatser eller myndigheter. Ratten att utse regional förtroendeman av den ena eller andra typen begränsas inte till de arbetsplatser som saknar anställda förtroendeman.

De fackliga organisationerna skall nämligen själva

bestämma om sina företrädare i det fackliga arbetet. En uppgift för en regional förtroendeman blir vidare att aktivera det lokala fackliga arbetet. Han bör också t.ex.

verka för att bygga ut nätet med lokala kontaktombud inom sitt verksamhetsområde.

På grundval av kommittéförslaget utarbetades en lagrådsremiss.

Departementschefen anslöt sig till den uppfattning om ar/jb/65/89-11-17

vilken arbetsrattskommittén i stort var enig och som

vunnit gillande hos praktiskt taget alla remissinstanser, namligen att förtroendemannalagen borde utvidgas till att innehålla regler aven om sk. regionala förtroendeman.

Departementschefen anförde följande.

Lagen bör innehålla en föreskrift om ratt för berörda fackliga förtroendeman att få tillträde för att fullgöra facklig verksamhet aven på arbetsplatser dar

förtroendemannen inte ar anställd. En förutsättning bör som kommittén föreslagit vara att det finns en anknytning mellan arbetsgivaren och den arbetstagarorganisation som förtroendemannen företräder, namligen liksom i övrigt p&

förtroendemannalagens område, på det sättet att det finns kollektivavtal mellan parterna eller rader tillfälligt kollektivavtalslöst tillstånd mellan dem. Nar kommittén har talat om regionala förtroendeman har den syftat på två kategorier, namligen dels fackliga funktionärer- ombudsman etc.- som ar anställda hos

arbetstagarorganisationen och dels arbetstagare som ar anställda på en arbetsplats men har fått fackliga

uppgifter aven på en eller flera andra. Från

arbetsgivarhåll har man ställt sig kritisk till tanken att låta reglerna om regionala förtroendeman omfatta aven den senare kategorin. Kritiken har gått ut på att facklig verksamhet i den formen skapar svårigheter för den

arbetsgivare som får avstå från förtroendemannen under hans ledighet för facklig verksamhet och att det vidare uppstår säkerhetsproblem, javsfrågor m.m.

Nar det blir fråga om mer systematisk och omfattande

regional förtroendemannaverksamhet, t.ex. över ett område med ett stort antal mycket små arbetsplatser ligger det närmast till hands att uppgifterna laggs på en

heltidsanstalld facklig funktionär. Men i andra

sammanhang kan det vara mindre motiverat och ett visst utrymme bör därför skapas aven för facklig verksamhet i den senare formen. Inom den offentliga sektorn av

arbetsmarknaden ar detta system redan utbrett och det finns utan tvivel åtskilliga områden aven p& den privata

10 sidan dar det ter sig lämpligt.

Lösningen ar ocksa bast förenlig med den princip i förtroendemannalagen och inom den allmänna

föreningsrätten, enlig vilken det ar de fackliga

organisationerna själva som förfogar över vem som skall fullgöra de fackliga uppdragen pa deras vagnar. Därmed ar

a

uppkommit ar oberättigade. Men lösningen bör ligga dels i att att man i möjligaste man uppmuntrar till

kollektivavtalslösningar p& området, dels att man

omsorgsfullt prövar vilka regler som bör galla om jäv och tystnadsplikt, om ansvaret för skador och om i vilken utsträckning förtroendemannen skall ha ratt till ledighet för fackliga uppdrag utanför den egna arbetsplatsen. P&

den senare punkten finns det inte skal att avvika fran den grundsats som slogs fast redan i den gällande

förtroendemannalagen (prop. 1974:88 s 220) nämligen att inte samma krav på ledighet kan stallas da det galler uppgifter utanför den egna arbetsplatsen.

I lagradsremissen kompletterades bestämmelsen om tillträdesrätten med en regel enligt vilken en

arbetsgivare som var skyldig att bereda en förtroendeman tillträde till arbetsplatsen, hade ratt till förhandling med den berörda arbetstagarorganisationen om

tystnadsplikt för förtroendemannen. Om tystnadsplikten bröts, föreskrevs skadestandsskyldighet för

arbetstagarorganisationen.

Departementschefen anförde i denna del följande:

Att det i den nya lagstiftningen behöver tas in regler om tystnadsplikt och jäv ar enligt min mening helt klart. En annan sak ar att dessa fragor i manga fall kan lösas i praktiken utan att det behöver uppstå nagra problem. Nar det galler den privata sektorn av arbetsmarknaden vill det synas som om man ofta har överbetonat de risker av ekonomisk och annan natur som en tillträdesrätt för utomstaende fackliga förtroendeman skulle medföra. Jag vill erinra om den i manga avseenden likartade

ar 1973 och dar sekretessproblem som undantagsvis uppkommit lösts i samförstand mellan arbetsgivare och skyddsombud. Några motsättningar mellan de anställdas fackliga företrädare och arbetsgivaren finns regelmässigt inte nar det galler att hemlighalla för företagen vitala uppgifter, som av ekonomiska eller av liknande skal inte bör spridas till konkurrerande företag. Jag vill ocksa erinra om att tillträdesrätten endast innebar en ratt för förtroendemannen att faktiskt komma in pa en arbetsplats och vara verksam dar i den omfattning som behövs för det fackliga uppdraget. De anställdas eller deras

företrädares ratt till information och insyn i företagets verksamhet ar i stallet reglerad genom bestämmelserna i MBL. Nar det galler tystnadsplikten bör lagen f& regler som anknyter till motsvarande bestämmelser i 21 S

medbestämmandelagen. Detta innebar att parterna i första hand skall förhandla om tystnadspliktsfragor.

Förhandlingen kan avse om tystnadsplikt över huvud skall förekomma men aven hur långt information etc. far föras vidare inom den egna organisationen. Om inte enighet uppnas vid förhandlingen, kan frågan föras till

arbetsdomstolen för avgörande. Domstolen skall därvid p&

samma satt som enligt 21 S andra stycket

medbestämmandelagen förordna om tystnadsplikt i den man det kan antas att att det annars skulle föreligga risk för väsentlig skada för part eller annan. Vid den

avvägning som domstolen har att göra mellan den skada som kan drabba nagon genom att en omtvistad uppgift kommer ut och det fackliga intresset av att föra uppgiften vidare till en större krets, ar det enligt medbestämmandelagen

(prop. 1975/76:105, bil.1 s. 368) viktigt att

arbetsdomstolen faster avseende vid det sistnämnda

intresset. Intill dess arbetsdomstolen har avgjort frågan om tystnadsplikt galler tystnadsplikt temporärt.

I 1agrAdsremissen föreslogs vidare en s.k. jävsregel enligt vilken arbetsgivaren inte skulle vara skyldig att lämna tillträde i den man det kunde antas att den

1 2 regionala förtroendemannens verksamhet skulle medföra risk för väsentlig skada för arbetsgivaren eller annan och att den risken inte kunde uteslutas genom

tystnadsplikt. Departementschefen anförde följande:

En sådan regel täcker situationer i vilka det kan sagas föreligga en direkt intressemotsättning mellan

arbetsgivaren och förtroendemannen eller dennes uppdragsgivare. Det blir snarare skyddet för

yrkeshemligheter och andra tekniska förhållanden som tillgodoses och inte risken för skada genom att någon arbetstagarföretradare enligt medbestämmandelagen eller ett motsvarande avtal får insyn i eller information om affarsförhållanden eller andra ekonomiska förhållanden.

Regeln bör bara tillämpas nar arbetsgivarens intresse av inskränkning i vad som annars galler ar mycket starkt. En mindre ingripande lösning bör i åtskilliga fall kunna vara att man i förhandlingar kommer överens om

tystnadsplikt.

2.5 Fragans behandling i riksdagen

Frågan om att införa en lagreglerad ratt till tillträde för regionala förtroendman och finansiering av dessas verksamhet har under de tio år som gått sedan 1978 års lagförslag lades åt sidan årligen varit föremål för behandling av riksdagen på grund av motioner ( se b1.a.

AU 1982/83:6, 1983/84:4, 1983/84:5, 1984/85:5, 1985/86:1, 1986/87:6, 1987/88:8). Riksdagen har vid varje tillfälle bifallit arbetsmarknadsutskottets hemställan om avslag på motionerna. Utskottet har regelmässigt som skal för

avslag anfört dels att frågan är uppmärksammad i det kontinuerliga översynsarbetet inom

arbetsmarknadsdepartementet, dels att frågan har

statsfinansiella aspekter som bör prövas i ett vidare sammanhang.

Nar frågan behandlades av arbetsmarknadsutskottet år 1988 (AU 1987/88:8 s. 12-14) redovisade utskottet b1.a. att det vid "hearings" inför utskottet hade upplysts av

företrädare för LO att kontaktman numera regelmässigt utses i enlighet med rekommendationen i 1982 Ars

utvecklingsavtal mellan SAF, LO och PTK med avseende pA mindre arbetsplatser utan lokal facklig organisation.

Vidare hade upplysts att verksamheten med dessa kontaktombud på det hela taget syntes fungera val.

I fraga om en lagreglerad tillträdesrätt för regionala förtroendeman erinrade utskottet inledningsvis om att förtroendemannalagen inte utesluter facklig verksamhet som bedrivs av andra fackliga företrädare än anställda p&

arbetsplatsen. Deras behov av att komma in p&

arbetsplatserna ifragasatts normalt inte, anförde utskottet, aven om de saknar en lagfäst ratt till

tillträde. Vidare erinrade utskottet om att fragan inom stora delar av arbetsmarknaden har lösts genom

kollektivavtal. Utskottet utgick ifran att kvarvarande problem med tillträdesrätten till arbetsplatserna för utomstaende fackliga företrädare uppmärksammades i det arbetsrattsliga beredningsarbetet i regeringskansliet. i

fraga om finansieringen upprepade utskottet sina tidigare uttalanden att frågan har statsfinansiella aspekter som borde prövas i ett vidare sammanhang.

Utskottet avstyrkte åter bifall till motionerna i ämnet och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

2.6 Landsorganisationens i Sverige kongress 1986

Fragan om regionala fackliga förtroendeman togs upp i ett tiotal motioner till LO-kongressen 1986.

Landsekretariatet delade motionärernas uppfattning att regler om regionala fackliga förtroendemän borde införas och att det kunde ske etappvis vad avsag finansieringen.

Reformen borde innehalla en ovillkorlig tillträdesrätt och en finansiering inledningsvis motsvarande den för

regionala skyddsombud, 45-50 miljoner kr. per Ar.

2.7 Sveriges Socialdemokratiska Arbetarpartis kongress 1987

Vid SAP-kongressen 1987 beslöt partiet uttala, på förslag av partistyrelsen, att förtroendemannalagen borde andras så att regionala fackliga förtroendeman får rätt till ledighet och att de ges ovillkorlig tillträdesrätt till arbetsplatserna. Däremot ansåg partistyrelsen att kravet på statlig finansiering inte kunde tillgodoses nu utan måste vagas mot andra krav på angelägna reformer.

Uttalandet vann kongressens bifall.

2.8 Tjänstemännens Centralorganisation

Även Tjänstemannens Centralorganisation har fört fram krav på en ändring av förtroendemannalagen så att

regionala fackliga förtroendeman får en lagstadgad ratt till tillträde på arbetsplatser dar de inte själva är anställda. TCO har föreslagit att reformen skall

finansieras genom t.ex. arbetsgivaravgifter.

3. överväganden och förslag

3.1 Tillträdesrätten

Kraven p& en lagreglerad tillträdesrätt för fackliga

förtroendeman till andra arbetsplatser an den egna restes vid en tidpunkt då den arbetsrattsliga reformen var ny och de medbestammandeformer som den förutsatte skulle bringas att fungera lokalt på alla typer av arbetsplatser och i alla delar av landet. Oron för att särskilt de små arbetsplatsena och de som låg avlägset eller saknade kontinuitet i arbetsstyrkan därvid skulle få ett sämre utgangslage an andra var betydande. Nar 1978 års

lagförslag arbetades fram saknades också de centrala medbestämmandeavtal, som senare har kommit att i

betydande utsträckning erbjuda avtalsmässiga lösningar på

har ocksA vid sin behandling av frågan år 1988, som tidigare redovisats, konstaterat dels att fackliga

kontaktombud numera finns på flertalet arbetsplatser som en följd av utvecklingsavtalet och andra kollektivavtal dels att utifrAn kommande fackliga förtroendemäns behov att komma in på arbetsplatserna normalt inte ifragasätts även om de saknar en lagfäst rätt till tillträde.

Det fanns flera anledningar till varför regeringen år 1978 drog tillbaka sitt förslag om en ny

förtroendemannnalag. En viktig anledning var den kritik som framfördes mot sättet för finansieringen av b1.a.

tillträdesrätten för regionala fackliga förtroendemän. En annan anledning var den kritik som framfördes mot andra delar av förslaget än tillträdesrätten, Regeringen

önskade en helt ny förtroendemannalag och ville inte gii fram med ett förslag beträffande endast tillträdesrätten.

Det förhallande att kravet på en lagfäst tillträdesrätt fortfarande upprepas varje A r i motioner till riksdagen talar starkt för att det alltjämt finns missförhiillanden pA området och att frAgan om tillträde inte kan lösas i godo genom överenskommelser mellan arbetsgivaren och de anställdas organisationer. Detta är självfallet en

varningssignal som inte kan förbises. Härtill kommer att under de senaste tio Aren smaföretagandet snarare har ökat än minskat i omfattning. Med beaktande av dessa förhiillanden måste tiden nu anses mogen att lägga fram ett förslag till riksdagen att komplettera

förtroendemannalagen med en bestämmelse om tillträdesrätt,

Tillträdesrätten bör sAsom föreslogs i 1agrAdsremissen frAn A r 1978 omfatta dels fackliga ombudsmän som är anställda hos arbetstagarorganisation och dels

arbetstagare som är anställda p$ en arbetsplats men har fatt fackliga uppgifter även på en eller flera andra arbetsplatser.

För att ge den grundläggande förutsättningen för en tillträdesrätt tydligt uttryck bör den nuvarande lagens knytning till fackliga uppdrag på den egna arbetsplatsen modifieras. Detta medför behov av ändring i lagens rubrik och i dess inledande paragraf. Ratten till ledighet för uppdrag och särskilt skydd i b1.a. uppsägningssituationer skall liksom hittills, galla aven dem som verkar utanför den egna arbetsplatsen. Ratten att behålla

anställningsförmånerna bör däremot aven fortsättningsvis reserveras för fackligt verksamma på den egna

arbetsplatsen. Detta bör nu förtydligas i lagen.

3.2 Ratten till information, tystnadsplikt m.m.

Enligt 3 S FML får en facklig förtroendeman inte hindras av arbetsgivaren att fullgöra sitt uppdrag. Denna regel betyder att de fackliga förtroendemannen skall ha full

rörelsefrihet på de olika avdelningarna på de

arbetsplatser, som berörs av uppdraget. De skall alltså kunna halla kontakt med de anställda och i stort följa arbetsgivarens verksamhet såsom MBL förutsätter. Ratten till information eller att för fackliga andamal få ta del av bokföring eller annat skriftligt material regleras dock inte i FML. Regler om detta finns i stallet i MBL.

Arbetsgivarens sekretessintressen har tillgodosetts genom de motivuttalanden som gjorts om vidden av arbetsgivarens informationsskyldighet och genom tystnadspliktsreglerna i 21-22 S S MBL. I förarbetena till 19 S MBL betonas att arbetstagarnas ratt till information skall ha till syfte att skapa förutsättningar för ett ändamålsenligt utövande av inflytande över arbetsgivarens verksamhet. I

förarbetena markeras också att det bör iakttas

försiktighet i rattstillämpningen nar det rör sig om förhallanden av synnerligen hemlig natur, t. ex.

forsknings och utvecklingsarbete. Av 21 S MBL framgar att parterna i första hand skall förhandla om

tystnadspliktsfrågor. Förhandlingarna kan avse om tystnadsplikt över huvud skall förekomma men aven hur långt informationen får föras vidare inom den egna

organisationen. Om inte enighet uppnås kan frågan föras till arbetsdomstolen för avgörande. Domstolen skall därvid enligt 21 S andra stycket MBL förordna om

tystnadsplikt, i den man det kan antas att det annars skulle föreligga väsentlig skada för part eller annan.

Dessa regler tar sikte på förhållandena inom den privata sektorn.

Regeringsformens bestämmelser om yttrandefrihet anses utgöra ett hinder mot att man inför tystnadsplikt genom avtal i offentliga anställningar. I 14 kap. 7, 9 och

10 S § sekretesslagen (1980:lOO) finns en rad regler som

tillförsäkrar de offentliganställdas fackliga

förtroendeman ratt till insyn utan hinder av annars gällande sekretessregler på sådana områden av den

offentliga verksamheten dar förhållandena ar jämförbara med den privata sektorns, t. ex. i myndigheternas

ekonomiska verksamhet, inom personalvården, på

arbetsmiljöns område osv. Reglerna om utlämnande av

sekretessbelagda uppgifter tar sikte inte bara på de inom myndigheten anställda förtroendemannen utan galler aven utomstående förtroendeman med uppgifter inom myndigheten, t.ex. regionala förtroendeman eller regionala

skyddsombud. De reglerar också förtroendemannens ratt att föra sekretessbelagda uppgifter vidare till

styrelseledamöter inom den egna organisationen, oberoende av om de ar anställda vid myndigheten eller inte. De hos myndigheten anställda förtroendemannen behåller den

tystnadsplikt de har i tjänsten. För övriga fackliga företrädare får myndigheten stalla upp förbehåll om tystnadsplikt. Vidare finns regler om att sekretessen följer med en hemligstämplad handling eller en

sekretessbelagd muntlig uppgift nar den förs vidare till en annan facklig företrädare och denne underrättats om sekretessen. Ansvaret vid brott mot tystnadsplikten regleras i 20 kap. 3 5 brottsbalken.

Förutom bestämmelsen om tillträdesrätten bör en regel om tystnadsplikt tillföras lagen. En arbetsgivare som ar

18 skyldig att bereda en regional facklig förtroendeman

tillträde skall ha rätt till förhandling om tystnadsplikt med den berörda arbetstagarorganisationen. I sadana fall skall 21 och 22 S MBL tillämpas. Till

tystnadspliktsregeln bör kopplas en skadeståndssanktion mot arbetstagarorganisationen. Tystnadspliktsregeln bör

inte bli tillämplig på regionala fackliga förtroendemän i det offentligas verksamhet. Beträffande dessa tillämpas i enlighet med vad som anförts ovan 14 kap. 7, 9 och 10 S S sekretesslagen. En hänvisning till dessa bestämmelser bör göras efter mönster av arbetsmiljölagen.

Det kan idag inte anses föreligga ett så starkt behov av en "jävsregel" av den typ som föreslogs i 1978 ars lag att den nu bör göras till en del av den föreslagna lagregleringen. Det måste förutsättas att den fackliga organisationen endast utser sådana förtroendemän som inte kan ha yrkesmässiga intressen motsatta den arbetsgivare som är skyldig att låta dessa verka på sin arbetsplats.

3.3 Kostnader

Nar det gäller en finansiering av verksamheten med

regionala förtroendemän måste utgangspunkten vara att det för närvarande saknas förutsättningar att genom det

allmänna bidra till finansieringen av en regional facklig förtroendemannaverksamhet. Kostnaden för verksamheten, dar den behövs, måste därför liksom hittills bäras av de

fackliga organisationerna själva.

3.4 Ikraftträdande m.m.

De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1991.

Förslag till lagtext framgår av bilaga 1 till denna promemoria.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställninu D& arbets~latsen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen

dels att 1, 3 och 7 SS skall ha nedan angivna lydelse, dels att lagens rubrik skall vara "Lag om facklig

förtroendemans ställning",

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 9 a och 1 0 a SS, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag äger tillämpning p& arbetstagare som har utsetts av lokal

arbetstagarorganisation att som facklig förtroendeman företräda de anställda i frågor som rör förhållandet till arbetsgivaren eller andra med facklig

verksamhet sammanhängande frågor.

Denna lag äger tillämpning på den som har utsetts av l o k a l

arbetstagarorganisation att som facklig förtroendeman företräda de anställda i frågor som rör förhållandet till arbetsgivaren eller andra med facklig

verksamhet sammanhängande f rågor.

Med lokal arbetstagarorganisation avses i denna lag organisation som på arbetsplatsen är eller brukar vara bunden av kollektivavtal för de arbetsstagare som beröres av förtroendemannens verksamhet.

Lagen vinner tillampning p& facklig förtroendeman då organisationen har underrättat arbetsgivaren om det fackliga uppdraget. I förhållande till förtroendemannen bestämmer organisationen när lagen skall gälla för honom.

Nuvarande lydelse

Facklig förtroendeman får ej av arbetsgivaren hindras att fullgöra sitt uppdrag.

Förtroendemannen skall ges tillfälle att disponera lokal eller annat utrymme på arbetsplatsen som

fordras för det fackliga uppdraget.

Föreslagen lydelse

Facklig förtroendeman får ej av arbetsgivaren hindras att fullgöra sitt uppdrag.

Om uppdraget avser en annan arbetsplats an

förtroendemannens egen, ar arbetsgivaren p& den

arbets~latsen & skvldia att z a - -

låta förtroendemannen få tillträde och vara verksam i den omfattning som behövs för u ~ ~ d r a a e t . Verksamheten far dock inte medföra

betydande hinder för arbetets behöriga gång.

Förtroendemannen skall ges

tillfallet att disponera lokal eller annat utrymme p& den egna arbetsplatsen som fordras för det

fackliga uppdrag som utförs dar.

Vid ledighet som avser den fackliga verksamheten på arbetsplatsen skall facklig förtroendeman ha ratt till bibehållna

anstallningsförmåner.

Beror det p& arbetsgivaren att den fackliga verksamhet som avser arbetsplatsen förlägges till annan tid an förtroendemannens ordinarie arbetstid, skall ersättning utga till förtroendemannen som om han hade utfört arbete för arbetsgivarens

rakning.

Vid ledighet som avser den fackliqa verksamheten på

f ört roéndemannens eqene arbetsplats skall facklig förtroendeman ha ratt till bibehållna

anstallningsförmåner.

Beror det på arbetsgivaren att den fackliga verksamhet som avser förtroendemannens egen arbetsplats förläggs till annan tid an

förtroendemannens ordinarie arbetstid, skall ersättning utgå till förtroendemannen som om han hade utfört arbete för arbetsgivarens rakning.

..

Nuvarande lydelse

Även uppkomna merkostnader skall ersattas, om de beror p$

arbetsgivaren.

Om anstallningsförm~n enligt lag utgar endast för arbetad tid, skall med sadan tid likställas tid som avses i

första och andra styckena.

En arbetsgivare som enligt 3 S andra stvcket ar

skvldia att bereda en _* a

förtroendeman tillträde till en arbetsplats och lata förtroendemannen vara verksam dar, har ratt till

förhandlina om a

tystnadsplikt med den berörda

arbetstagarorganisationen.

I sadana fall tillam~as

arbetslivet.

I fraga om den som utövar ett uppdrag enligt 3 S andra stvcket ~a ett arbetsstalle i det allmännas verksamhet

tillämpas 14 kap. 7, 9 och 10 SS sekretesslasen

(198Ö:100) i stäliet för bestämmelierna i första

stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om en förtroendeman eller en ledamot i styrelsen för

obehörigen utnyttjar kunskaper som

förtroendemannen eller styrelseledamoten har fått under s å d a n t v s t n a d s ~ l i k t .

svarar

arbetstagarorganisationen för skada som uppkommer. i ett sadant fall fölier inte _a ansvar enligt 20 kap. 3 S brottsbalken.

Denna lag trader i kraft d e n 1 januari 1991.