Kapitel 1
-Hörde du det där? Sa Lina.
-Vadå? Sa Linda.
-Det lät som om en katt eller en hund som gick över golvet.
-Jag hörde inget.
Någon slog upp dörren till källaren. Det var Monica!
Dem gömde sig.
-jag vet att någon är här så kom fram nu!
Dem satt knäppt tysta bakom några städgrejer.
Monica gick och stängde dörren till källaren.
-Monica är så sträng! Sa Lina.
-Ja!
-Men är det sant att du hörde någon tassa över golvet? Sa Linda.
-Ja.
-Det kanske var något ljud utifrån.
-Nej jag är säker på att det kom från rummet.
-Okej.
Någon slog upp dörren igen det var bara städtanten. Hon lämnade bara några städgrejer sen gick hon.
-Nu hade vi tur. Sa Lina.
-Japp!
Lina är 12 år och ÄLSKAR djur. Hon har långt brunt hår som oftast är uppsatt i en
hästsvans. Hon har bruna ögon. Hon rider och har ridit i 5 år. Lina är söt fast hon vet inte om det. Det finns en tjej på skolan som Lina hatar mest av alla och det är Daniella. Det finns också en jättesträng lärare som heter Monica. Hon är strängaste läraren på skolan.
-Kom vi går nu. Sa Lina -Okej.
När dem kom ut ur rummet hörde Lina svaga skall.
-Hörde du det där!? Sa Lina.
-Nepp. Men du jag tror bara att du lurar dig själv.
-Du kanske har rätt
-Hörde du det där? Sa Lina.
-Vadå? Sa Linda.
-Det lät som om en katt eller en hund som gick över golvet.
-Jag hörde inget.
Någon slog upp dörren till källaren. Det var Monica!
Dem gömde sig.
-jag vet att någon är här så kom fram nu!
Dem satt knäppt tysta bakom några städgrejer.
Monica gick och stängde dörren till källaren.
-Monica är så sträng! Sa Lina.
-Ja!
-Men är det sant att du hörde någon tassa över golvet? Sa Linda.
-Ja.
-Det kanske var något ljud utifrån.
-Nej jag är säker på att det kom från rummet.
-Okej.
Någon slog upp dörren igen det var bara städtanten. Hon lämnade bara några städgrejer sen gick hon.
-Nu hade vi tur. Sa Lina.
-Japp!
Lina är 12 år och ÄLSKAR djur. Hon har långt brunt hår som oftast är uppsatt i en
hästsvans. Hon har bruna ögon. Hon rider och har ridit i 5 år. Lina är söt fast hon vet inte om det. Det finns en tjej på skolan som Lina hatar mest av alla och det är Daniella. Det finns också en jättesträng lärare som heter Monica. Hon är strängaste läraren på skolan.
-Kom vi går nu. Sa Lina -Okej.
När dem kom ut ur rummet hörde Lina svaga skall.
-Hörde du det där!? Sa Lina.
-Nepp. Men du jag tror bara att du lurar dig själv.
-Du kanske har rätt
Kapitel 1
-Hörde du det där? Sa Lina.
-Vadå? Sa Linda.
-Det lät som om en katt eller en hund som gick över golvet.
-Jag hörde inget.
Någon slog upp dörren till källaren. Det var Monica!
Dem gömde sig.
-jag vet att någon är här så kom fram nu!
Dem satt knäppt tysta bakom några städgrejer.
Monica gick och stängde dörren till källaren.
-Monica är så sträng! Sa Lina.
-Ja!
-Men är det sant att du hörde någon tassa över golvet? Sa Linda.
-Ja.
-Det kanske var något ljud utifrån.
-Nej jag är säker på att det kom från rummet.
-Okej.
Någon slog upp dörren igen det var bara städtanten. Hon lämnade bara några städgrejer sen gick hon.
-Nu hade vi tur. Sa Lina.
-Japp!
Lina är 12 år och ÄLSKAR djur. Hon har långt brunt hår som oftast är uppsatt i en
hästsvans. Hon har bruna ögon. Hon rider och har ridit i 5 år. Lina är söt fast hon vet inte om det. Det finns en tjej på skolan som Lina hatar mest av alla och det är Daniella. Det finns också en jättesträng lärare som heter Monica. Hon är strängaste läraren på skolan.
-Kom vi går nu. Sa Lina -Okej.
När dem kom ut ur rummet hörde Lina svaga skall.
-Hörde du det där!? Sa Lina.
-Nepp. Men du jag tror bara att du lurar dig själv.
-Du kanske har rätt
-Hörde du det där? Sa Lina.
-Vadå? Sa Linda.
-Det lät som om en katt eller en hund som gick över golvet.
-Jag hörde inget.
Någon slog upp dörren till källaren. Det var Monica!
Dem gömde sig.
-jag vet att någon är här så kom fram nu!
Dem satt knäppt tysta bakom några städgrejer.
Monica gick och stängde dörren till källaren.
-Monica är så sträng! Sa Lina.
-Ja!
-Men är det sant att du hörde någon tassa över golvet? Sa Linda.
-Ja.
-Det kanske var något ljud utifrån.
-Nej jag är säker på att det kom från rummet.
-Okej.
Någon slog upp dörren igen det var bara städtanten. Hon lämnade bara några städgrejer sen gick hon.
-Nu hade vi tur. Sa Lina.
-Japp!
Lina är 12 år och ÄLSKAR djur. Hon har långt brunt hår som oftast är uppsatt i en
hästsvans. Hon har bruna ögon. Hon rider och har ridit i 5 år. Lina är söt fast hon vet inte om det. Det finns en tjej på skolan som Lina hatar mest av alla och det är Daniella. Det finns också en jättesträng lärare som heter Monica. Hon är strängaste läraren på skolan.
-Kom vi går nu. Sa Lina -Okej.
När dem kom ut ur rummet hörde Lina svaga skall.
-Hörde du det där!? Sa Lina.
-Nepp. Men du jag tror bara att du lurar dig själv.
-Du kanske har rätt
Lina och Linda var på väg upp till klassrummet. Daniella kom gående.
Hon puttade Lina in i väggen.
-Aj!! Skrek Lina.
-Så går det om man går i vägen. Sa Daniella hånfullt
Dem sprang uppför trappan.
-Såg du?! Sa Lina.
-Vad?
-De..det stod något där borta alldeles nyss.
-Sluta nu du börjar skrämmas!
-Men det är sant.
-Är du säker?
-Ja... -Okej...
-Det här är läskigt!
Dem gick upp för nästa trappa när dem stötte på Linas gamla fröken.
-Men lilla vän vad har hänt? Sa Susanne -Jag hör konstiga saker hela tiden. Sa Lina med gråten i halsen.
-Kom med här. Linda du kan gå upp till ert klassrum.
-Okej.
Lina Och Susanne gick in på Susannes kontor.
-Bäretta nu för mig vad du har hört. Sa Susanne.
-Det låter som en hund som går över golvet och så hör jag svaga skall.
-Här ta en bulle så kanske du lugnar dig.
-Tack!
Susanne var alltid så snäll. Lina kramade Susanne och gick upp till klassrummet
Lina och Linda var på väg upp till klassrummet. Daniella kom gående.
Hon puttade Lina in i väggen.
-Aj!! Skrek Lina.
-Så går det om man går i vägen. Sa Daniella hånfullt
Dem sprang uppför trappan.
-Såg du?! Sa Lina.
-Vad?
-De..det stod något där borta alldeles nyss.
-Sluta nu du börjar skrämmas!
-Men det är sant.
-Är du säker?
-Ja...
-Okej...
-Det här är läskigt!
Dem gick upp för nästa trappa när dem stötte på Linas gamla fröken.
-Men lilla vän vad har hänt? Sa Susanne -Jag hör konstiga saker hela tiden. Sa Lina med gråten i halsen.
-Kom med här. Linda du kan gå upp till ert klassrum.
-Okej.
Lina Och Susanne gick in på Susannes kontor.
-Bäretta nu för mig vad du har hört. Sa Susanne.
-Det låter som en hund som går över golvet och så hör jag svaga skall.
-Här ta en bulle så kanske du lugnar dig.
-Tack!
Susanne var alltid så snäll. Lina kramade Susanne och gick upp till klassrummet
Kapitel 3
När hon var på väg upp till klassrummet såg hon en affisch. Hon gick närmare och kollade på den.
“katy perry spelar konsert fredag den 11 sep”
Katy perry kommer till Sverige och ska spela konsert med sina 4 nyaste låtar. 200 kr per biljett.
Ena hörnet av affischen var ner vikt. Hon tog ner affischen. Hon vände på den och så här stod det.
“Ett monster har setts på Lundvikens skola”
Det har setts ett monster på Lundvikens
skola! Var inte oroliga det är säkert inte farligt.
-Va!? sa Lina
Hon sprang upp till klassrummet till Linda.
-Hej Lina. Sa Linda
-hej jag har något viktigt att visa!
-Okej vad är det?
-kom -okej
Dem sprang in på toa och låste dörren.
-titta! Sa Lina och visade affischen
-v...va jag förstår inte vad är det med att det är Katy Perry?
-fel sida.
Lina vände affischen.
-Va!? -Jag vet!
-gud jag tror jag svimmar!
-nej gör inte det!
Dem går ut från toaletten och in i klassrummet Lina och Linda var på väg upp till
klassrummet. Daniella kom gående.
Hon puttade Lina in i väggen.
-Aj!! Skrek Lina.
-Så går det om man går i vägen. Sa Daniella hånfullt
Dem sprang uppför trappan.
-Såg du?! Sa Lina.
-Vad?
-De..det stod något där borta alldeles nyss.
-Sluta nu du börjar skrämmas!
-Men det är sant.
-Är du säker?
-Ja...
-Okej...
-Det här är läskigt!
Dem gick upp för nästa trappa när dem stötte på Linas gamla fröken.
-Men lilla vän vad har hänt? Sa Susanne -Jag hör konstiga saker hela tiden. Sa Lina med gråten i halsen.
-Kom med här. Linda du kan gå upp till ert klassrum.
-Okej.
Lina Och Susanne gick in på Susannes kontor.
-Bäretta nu för mig vad du har hört. Sa Susanne.
-Det låter som en hund som går över golvet och så hör jag svaga skall.
-Här ta en bulle så kanske du lugnar dig.
-Tack!
Susanne var alltid så snäll. Lina kramade Susanne och gick upp till klassrummet.
Kapitel 3
När hon var på väg upp till klassrummet såg hon en affisch. Hon gick närmare och kollade på den.
“katy perry spelar konsert fredag den 11 sep”
Katy perry kommer till Sverige och ska spela konsert med sina 4 nyaste låtar. 200 kr per biljett.
Ena hörnet av affischen var ner vikt. Hon tog ner affischen. Hon vände på den och så här stod det.
“Ett monster har setts på Lundvikens skola”
Det har setts ett monster på Lundvikens
skola! Var inte oroliga det är säkert inte farligt.
-Va!? sa Lina
Hon sprang upp till klassrummet till Linda.
-Hej Lina. Sa Linda
-hej jag har något viktigt att visa!
-Okej vad är det?
-kom -okej
Dem sprang in på toa och låste dörren.
-titta! Sa Lina och visade affischen
-v...va jag förstår inte vad är det med att det är Katy Perry?
-fel sida.
Lina vände affischen.
-Va!?
-Jag vet!
-gud jag tror jag svimmar!
-nej gör inte det!
Dem går ut från toaletten och in i klassrummet Lina och Linda var på väg upp till
klassrummet. Daniella kom gående.
Hon puttade Lina in i väggen.
-Aj!! Skrek Lina.
-Så går det om man går i vägen. Sa Daniella hånfullt
Dem sprang uppför trappan.
-Såg du?! Sa Lina.
-Vad?
-De..det stod något där borta alldeles nyss.
-Sluta nu du börjar skrämmas!
-Men det är sant.
-Är du säker?
-Ja...
-Okej...
-Det här är läskigt!
Dem gick upp för nästa trappa när dem stötte på Linas gamla fröken.
-Men lilla vän vad har hänt? Sa Susanne -Jag hör konstiga saker hela tiden. Sa Lina med gråten i halsen.
-Kom med här. Linda du kan gå upp till ert klassrum.
-Okej.
Lina Och Susanne gick in på Susannes kontor.
-Bäretta nu för mig vad du har hört. Sa Susanne.
-Det låter som en hund som går över golvet och så hör jag svaga skall.
-Här ta en bulle så kanske du lugnar dig.
-Tack!
Susanne var alltid så snäll. Lina kramade Susanne och gick upp till klassrummet.
När hon var på väg upp till klassrummet såg hon en affisch. Hon gick närmare och kollade på den.
“katy perry spelar konsert fredag den 11 sep”
Katy perry kommer till Sverige och ska spela konsert med sina 4 nyaste låtar. 200 kr per biljett.
Ena hörnet av affischen var ner vikt. Hon tog ner affischen. Hon vände på den och så här stod det.
“Ett monster har setts på Lundvikens skola”
Det har setts ett monster på Lundvikens
skola! Var inte oroliga det är säkert inte farligt.
-Va!? sa Lina
Hon sprang upp till klassrummet till Linda.
-Hej Lina. Sa Linda
-hej jag har något viktigt att visa!
-Okej vad är det?
-kom -okej
Dem sprang in på toa och låste dörren.
-titta! Sa Lina och visade affischen
-v...va jag förstår inte vad är det med att det är Katy Perry?
-fel sida.
Lina vände affischen.
-Va!?
-Jag vet!
-gud jag tror jag svimmar!
-nej gör inte det!
Dem går ut från toaletten och in i klassrummet.
Kapitel 4
Lina och Linda var på väg ut på rast.
-jag måste gå på toaletten. Sa Lina -okej
-kommer snart
Lina gick mot toaletten när hon hörde ljud nerifrån.
“Jag får gå på toa sen” Tänkte hon
Hon gick mot källaren på den smala trappan.
När hon stod utan för den knarriga dörren hörde hon svaga skall. Hon öppnade dörren.
Hon såg ingenting från början. Men när
hennes ögon vant sig såg hon. I ett hörn var det röda stora ögon som tittade rakt mot
henne. Ögonen slocknade och hon hörde tassade rakt mot henne. Den hade brun tjockpäls. Nu var ögonen mörka och snälla.
Djuret luktade på henne. Hon klappade den.
Då fick den röda ögon och stora sylvassa tänder. Den morrade.
-Hjälp! Skrek Lina.
Hon stängde dörren med en smäll och sprang upp för den smala trappan och ut på rasten.
-Linda! Skrek Lina.
-vad är det!?
-du kommer inte tro det. Jag såg ett Monster!
-sluta larva dig.
-men det är sant -okej jag tror dig.
-det var så läskigt!
-kom vi måste gå in -okej
När hon var på väg upp till klassrummet såg hon en affisch. Hon gick närmare och kollade på den.
“katy perry spelar konsert fredag den 11 sep”
Katy perry kommer till Sverige och ska spela konsert med sina 4 nyaste låtar. 200 kr per biljett.
Ena hörnet av affischen var ner vikt. Hon tog ner affischen. Hon vände på den och så här stod det.
“Ett monster har setts på Lundvikens skola”
Det har setts ett monster på Lundvikens
skola! Var inte oroliga det är säkert inte farligt.
-Va!? sa Lina
Hon sprang upp till klassrummet till Linda.
-Hej Lina. Sa Linda
-hej jag har något viktigt att visa!
-Okej vad är det?
-kom -okej
Dem sprang in på toa och låste dörren.
-titta! Sa Lina och visade affischen
-v...va jag förstår inte vad är det med att det är Katy Perry?
-fel sida.
Lina vände affischen.
-Va!?
-Jag vet!
-gud jag tror jag svimmar!
-nej gör inte det!
Dem går ut från toaletten och in i klassrummet.
Kapitel 4
Lina och Linda var på väg ut på rast.
-jag måste gå på toaletten. Sa Lina -okej
-kommer snart
Lina gick mot toaletten när hon hörde ljud nerifrån.
“Jag får gå på toa sen” Tänkte hon
Hon gick mot källaren på den smala trappan.
När hon stod utan för den knarriga dörren hörde hon svaga skall. Hon öppnade dörren.
Hon såg ingenting från början. Men när
hennes ögon vant sig såg hon. I ett hörn var det röda stora ögon som tittade rakt mot
henne. Ögonen slocknade och hon hörde tassade rakt mot henne. Den hade brun tjockpäls. Nu var ögonen mörka och snälla.
Djuret luktade på henne. Hon klappade den.
Då fick den röda ögon och stora sylvassa tänder. Den morrade.
-Hjälp! Skrek Lina.
Hon stängde dörren med en smäll och sprang upp för den smala trappan och ut på rasten.
-Linda! Skrek Lina.
-vad är det!?
-du kommer inte tro det. Jag såg ett Monster!
-sluta larva dig.
-men det är sant -okej jag tror dig.
-det var så läskigt!
-kom vi måste gå in -okej
Lina och Linda var på väg ut på rast.
-jag måste gå på toaletten. Sa Lina -okej
-kommer snart
Lina gick mot toaletten när hon hörde ljud nerifrån.
“Jag får gå på toa sen” Tänkte hon
Hon gick mot källaren på den smala trappan.
När hon stod utan för den knarriga dörren hörde hon svaga skall. Hon öppnade dörren.
Hon såg ingenting från början. Men när
hennes ögon vant sig såg hon. I ett hörn var det röda stora ögon som tittade rakt mot
henne. Ögonen slocknade och hon hörde tassade rakt mot henne. Den hade brun tjockpäls. Nu var ögonen mörka och snälla.
Djuret luktade på henne. Hon klappade den.
Då fick den röda ögon och stora sylvassa tänder. Den morrade.
-Hjälp! Skrek Lina.
Hon stängde dörren med en smäll och sprang upp för den smala trappan och ut på rasten.
-Linda! Skrek Lina.
-vad är det!?
-du kommer inte tro det. Jag såg ett Monster!
-sluta larva dig.
-men det är sant -okej jag tror dig.
-det var så läskigt!
-kom vi måste gå in -okej
Kapitel 5
Lina och Linda gick mot klassrummet då Lina kom på att hon behövde gå på toaletten.
-Jag kommer snart. Sa Lina -vart ska du?
-Toaletten -ok
När hon gick in på toaletten såg hon en liten lapp. Det stod något på den, det var en dikt.
så här stod det.
Monster är dåliga.
Monster är bu!
Monster är fåniga.
Dem är som du!
Sen var det en liten bild på ett monster.
När Lina var klar märkte hon att klassen var på väg till biblioteket. Dem skulle låna böcker.
Hon hittade en som hette “Hund fakta” . Den handlade om Hundar.
-Vad har du där? Sa Linda -En bok som jag tänker låna.
-okej
Lina och Linda var på väg ut på rast.
-jag måste gå på toaletten. Sa Lina -okej
-kommer snart
Lina gick mot toaletten när hon hörde ljud nerifrån.
“Jag får gå på toa sen” Tänkte hon
Hon gick mot källaren på den smala trappan.
När hon stod utan för den knarriga dörren hörde hon svaga skall. Hon öppnade dörren.
Hon såg ingenting från början. Men när
hennes ögon vant sig såg hon. I ett hörn var det röda stora ögon som tittade rakt mot
henne. Ögonen slocknade och hon hörde tassade rakt mot henne. Den hade brun tjockpäls. Nu var ögonen mörka och snälla.
Djuret luktade på henne. Hon klappade den.
Då fick den röda ögon och stora sylvassa tänder. Den morrade.
-Hjälp! Skrek Lina.
Hon stängde dörren med en smäll och sprang upp för den smala trappan och ut på rasten.
-Linda! Skrek Lina.
-vad är det!?
-du kommer inte tro det. Jag såg ett Monster!
-sluta larva dig.
-men det är sant -okej jag tror dig.
-det var så läskigt!
-kom vi måste gå in -okej
Kapitel 5
Lina och Linda gick mot klassrummet då Lina kom på att hon behövde gå på toaletten.
-Jag kommer snart. Sa Lina -vart ska du?
-Toaletten -ok
När hon gick in på toaletten såg hon en liten lapp. Det stod något på den, det var en dikt.
så här stod det.
Monster är dåliga.
Monster är bu!
Monster är fåniga.
Dem är som du!
Sen var det en liten bild på ett monster.
När Lina var klar märkte hon att klassen var på väg till biblioteket. Dem skulle låna böcker.
Hon hittade en som hette “Hund fakta” . Den handlade om Hundar.
-Vad har du där? Sa Linda -En bok som jag tänker låna.
-okej
Lina satte sig och läste i boken. När Lina kom till sida 5 så var sidan bortriven. Det ända
som var kvar av sidan var en liten del där det stod: HJÄLP!!
-Vad konstigt. Sa Lina för sig själv.
Lina fortsatte läsa. Nu handlade det om schäfrar. Det stod att Schäfern var ofta vallhund förut. Nu förtiden används den till polis hund. Dem används också som
sällskaps hundar. Dem är ganska höga och dem gillar hund godis! Hon fortsatte läsa. På en sida stod det något som någon hade ritat dit “Rädda dig själv!” Konstigt sa hon till sig själv. Sen märkte hon att någon tittade på henne det var ingen från klassen utan en
vuxen man i lång rock och solbrillor även fast det regnade ute. Han glodde på Lina. Lina blängde surt på han så han skulle sluta glo.
Hon fortsatte läsa. Efter ett tag tittade hon upp igen men då var han borta.
-Skönt. Sa hon till sig själv.
Då kom Linda.
-Hej! Sa Linda.
-Hej
-Vad har du för bok?
-En om hund raser du då?
-En om hästar.
Lina bläddrade igenom boken då det föll ut en l lapp. På lappen stod det så här: Ingen bryr sig om mig. Så det gör inget om jag går min väg, Bort från allt hemsk. Men jag har iallafall min bästa vän i hela världen Tin Tin. Han är den bästa schäfern i världen. Jag kommer aldrig tillbaka. Så leta inte efter mig, jag kommer ha det bättre där uppe, utan mina föräldrar, utan mobbarna, men med Tin Tin.
Hej då Matilda. Ses i himmelen Hoppas jag.
//Nina
-Linda kolla här!
Linda läste på lappen.
-Oj!
-Jag vet!
Sen lånade Lina boken och alla gick mot klassrummet. Hon fortsatte läsa. På en sida stod det så här: Hitta min älskade Tin Tin!
snälla! Han finns i botten av norra skolan.
“Vad betyder det?” tänkte hon.
Lina satte sig och läste i boken. När Lina kom till sida 5 så var sidan bortriven. Det ända
som var kvar av sidan var en liten del där det stod: HJÄLP!!
-Vad konstigt. Sa Lina för sig själv.
Lina fortsatte läsa. Nu handlade det om schäfrar. Det stod att Schäfern var ofta vallhund förut. Nu förtiden används den till polis hund. Dem används också som
sällskaps hundar. Dem är ganska höga och dem gillar hund godis! Hon fortsatte läsa. På en sida stod det något som någon hade ritat dit “Rädda dig själv!” Konstigt sa hon till sig själv. Sen märkte hon att någon tittade på henne det var ingen från klassen utan en
vuxen man i lång rock och solbrillor även fast det regnade ute. Han glodde på Lina. Lina blängde surt på han så han skulle sluta glo.
Hon fortsatte läsa. Efter ett tag tittade hon upp igen men då var han borta.
-Skönt. Sa hon till sig själv.
Då kom Linda.
-Hej! Sa Linda.
-Hej
-Vad har du för bok?
-En om hund raser du då?
-En om hästar.
Lina bläddrade igenom boken då det föll ut en l lapp. På lappen stod det så här: Ingen bryr sig om mig. Så det gör inget om jag går min väg, Bort från allt hemsk. Men jag har iallafall min bästa vän i hela världen Tin Tin. Han är den bästa schäfern i världen. Jag kommer aldrig tillbaka. Så leta inte efter mig, jag kommer ha det bättre där uppe, utan mina föräldrar, utan mobbarna, men med Tin Tin.
Hej då Matilda. Ses i himmelen Hoppas jag.
//Nina
-Linda kolla här!
Linda läste på lappen.
-Oj!
-Jag vet!
Sen lånade Lina boken och alla gick mot klassrummet. Hon fortsatte läsa. På en sida stod det så här: Hitta min älskade Tin Tin!
snälla! Han finns i botten av norra skolan.
“Vad betyder det?” tänkte hon.
Lina satte sig och läste i boken. När Lina kom till sida 5 så var sidan bortriven. Det ända
som var kvar av sidan var en liten del där det stod: HJÄLP!!
-Vad konstigt. Sa Lina för sig själv.
Lina fortsatte läsa. Nu handlade det om schäfrar. Det stod att Schäfern var ofta vallhund förut. Nu förtiden används den till polis hund. Dem används också som
sällskaps hundar. Dem är ganska höga och dem gillar hund godis! Hon fortsatte läsa. På en sida stod det något som någon hade ritat dit “Rädda dig själv!” Konstigt sa hon till sig själv. Sen märkte hon att någon tittade på henne det var ingen från klassen utan en
vuxen man i lång rock och solbrillor även fast det regnade ute. Han glodde på Lina. Lina blängde surt på han så han skulle sluta glo.
Hon fortsatte läsa. Efter ett tag tittade hon upp igen men då var han borta.
-Skönt. Sa hon till sig själv.
Då kom Linda.
-Hej! Sa Linda.
-Hej
-Vad har du för bok?
-En om hund raser du då?
-En om hästar.
Lina bläddrade igenom boken då det föll ut en l lapp. På lappen stod det så här: Ingen bryr sig om mig. Så det gör inget om jag går min väg, Bort från allt hemsk. Men jag har iallafall min bästa vän i hela världen Tin Tin. Han är den bästa schäfern i världen. Jag kommer aldrig tillbaka. Så leta inte efter mig, jag kommer ha det bättre där uppe, utan mina föräldrar, utan mobbarna, men med Tin Tin.
Hej då Matilda. Ses i himmelen Hoppas jag.
//Nina
-Linda kolla här!
Linda läste på lappen.
-Oj!
-Jag vet!
Sen lånade Lina boken och alla gick mot klassrummet. Hon fortsatte läsa. På en sida stod det så här: Hitta min älskade Tin Tin!
snälla! Han finns i botten av norra skolan.
“Vad betyder det?” tänkte hon.
Lina satte sig och läste i boken. När Lina kom till sida 5 så var sidan bortriven. Det ända
som var kvar av sidan var en liten del där det stod: HJÄLP!!
-Vad konstigt. Sa Lina för sig själv.
Lina fortsatte läsa. Nu handlade det om schäfrar. Det stod att Schäfern var ofta vallhund förut. Nu förtiden används den till polis hund. Dem används också som
sällskaps hundar. Dem är ganska höga och dem gillar hund godis! Hon fortsatte läsa. På en sida stod det något som någon hade ritat dit “Rädda dig själv!” Konstigt sa hon till sig själv. Sen märkte hon att någon tittade på henne det var ingen från klassen utan en
vuxen man i lång rock och solbrillor även fast det regnade ute. Han glodde på Lina. Lina blängde surt på han så han skulle sluta glo.
Hon fortsatte läsa. Efter ett tag tittade hon upp igen men då var han borta.
-Skönt. Sa hon till sig själv.
Då kom Linda.
-Hej! Sa Linda.
-Hej
-Vad har du för bok?
-En om hund raser du då?
-En om hästar.
Lina bläddrade igenom boken då det föll ut en l lapp. På lappen stod det så här: Ingen bryr sig om mig. Så det gör inget om jag går min väg, Bort från allt hemsk. Men jag har iallafall min bästa vän i hela världen Tin Tin. Han är den bästa schäfern i världen. Jag kommer aldrig tillbaka. Så leta inte efter mig, jag kommer ha det bättre där uppe, utan mina föräldrar, utan mobbarna, men med Tin Tin.
Hej då Matilda. Ses i himmelen Hoppas jag.
//Nina
-Linda kolla här!
Linda läste på lappen.
-Oj!
-Jag vet!
Sen lånade Lina boken och alla gick mot klassrummet. Hon fortsatte läsa. På en sida stod det så här: Hitta min älskade Tin Tin!
snälla! Han finns i botten av norra skolan.
“Vad betyder det?” tänkte hon.
Kapitel 7
Lina hade gått ner i källaren igen, men nu hade hon med sig lite saker. I fakta texten hade det stått “dem gillar hund godis” så Lina hade tänkt att hon kanske kan göra hund
godis. På receptet stod det så här:
Hundgodis 1 dl hund mat 2 dl vatten
1 msk havregryn 1 msk psyllium Gör så här:
Först blandar du i dem torra ingredienserna i en bunke. Sen ner med vattnet. Knåda i hop degen och gör bollar. Låt degen ligga och vila i 5-10 min.
-Vad enkelt! Sa lina
Efter 10 minuter så var dem klara. Hon tog en och lockade på monstret.
-Kom jag är inte farlig.
sniff sniff hörde man inne i mörkret. Monstret kom fram det var ganska gulligt men ändå är det ett rovdjur med sylvassa tänder. Men
någonstans där inne bakom allt ont finns ändå ett hjärta av guld. Det stora djuret tog godisen och försvann in i mörkret. Lina tog en till godis och lockade på monstret. Den här gången tog det lite mindre tid innan monstret kom fram.
Monstret litade inte på Lina än och Lina litade inte på monstret. Lina hörde steg i från
trappan. Lina vände sig om och där stod Daniella.
-Jag trodde du var mörkrädd din fegis. Sa Daniella
Inget svar från lina.
Daniella gick mot Lina.
Lina hade gått ner i källaren igen, men nu hade hon med sig lite saker. I fakta texten hade det stått “dem gillar hund godis” så Lina hade tänkt att hon kanske kan göra hund
godis. På receptet stod det så här:
Hundgodis 1 dl hund mat 2 dl vatten
1 msk havregryn 1 msk psyllium Gör så här:
Först blandar du i dem torra ingredienserna i en bunke. Sen ner med vattnet. Knåda i hop degen och gör bollar. Låt degen ligga och vila i 5-10 min.
-Vad enkelt! Sa lina
Efter 10 minuter så var dem klara. Hon tog en och lockade på monstret.
-Kom jag är inte farlig.
sniff sniff hörde man inne i mörkret. Monstret kom fram det var ganska gulligt men ändå är det ett rovdjur med sylvassa tänder. Men
någonstans där inne bakom allt ont finns ändå ett hjärta av guld. Det stora djuret tog godisen och försvann in i mörkret. Lina tog en till godis och lockade på monstret. Den här gången tog det lite mindre tid innan monstret kom fram.
Monstret litade inte på Lina än och Lina litade inte på monstret. Lina hörde steg i från
trappan. Lina vände sig om och där stod Daniella.
-Jag trodde du var mörkrädd din fegis. Sa Daniella
Inget svar från lina.
Daniella gick mot Lina.
Kapitel 7
Lina hade gått ner i källaren igen, men nu hade hon med sig lite saker. I fakta texten hade det stått “dem gillar hund godis” så Lina hade tänkt att hon kanske kan göra hund
godis. På receptet stod det så här:
Hundgodis 1 dl hund mat 2 dl vatten
1 msk havregryn 1 msk psyllium Gör så här:
Först blandar du i dem torra ingredienserna i en bunke. Sen ner med vattnet. Knåda i hop degen och gör bollar. Låt degen ligga och vila i 5-10 min.
-Vad enkelt! Sa lina
Efter 10 minuter så var dem klara. Hon tog en och lockade på monstret.
-Kom jag är inte farlig.
sniff sniff hörde man inne i mörkret. Monstret kom fram det var ganska gulligt men ändå är det ett rovdjur med sylvassa tänder. Men
någonstans där inne bakom allt ont finns ändå ett hjärta av guld. Det stora djuret tog godisen och försvann in i mörkret. Lina tog en till godis och lockade på monstret. Den här gången tog det lite mindre tid innan monstret kom fram.
Monstret litade inte på Lina än och Lina litade inte på monstret. Lina hörde steg i från
trappan. Lina vände sig om och där stod Daniella.
-Jag trodde du var mörkrädd din fegis. Sa Daniella
Inget svar från lina.
Daniella gick mot Lina.
Lina hade gått ner i källaren igen, men nu hade hon med sig lite saker. I fakta texten hade det stått “dem gillar hund godis” så Lina hade tänkt att hon kanske kan göra hund
godis. På receptet stod det så här:
Hundgodis 1 dl hund mat 2 dl vatten
1 msk havregryn 1 msk psyllium Gör så här:
Först blandar du i dem torra ingredienserna i en bunke. Sen ner med vattnet. Knåda i hop degen och gör bollar. Låt degen ligga och vila i 5-10 min.
-Vad enkelt! Sa lina
Efter 10 minuter så var dem klara. Hon tog en och lockade på monstret.
-Kom jag är inte farlig.
sniff sniff hörde man inne i mörkret. Monstret kom fram det var ganska gulligt men ändå är det ett rovdjur med sylvassa tänder. Men
någonstans där inne bakom allt ont finns ändå ett hjärta av guld. Det stora djuret tog godisen och försvann in i mörkret. Lina tog en till godis och lockade på monstret. Den här gången tog det lite mindre tid innan monstret kom fram.
Monstret litade inte på Lina än och Lina litade inte på monstret. Lina hörde steg i från
trappan. Lina vände sig om och där stod Daniella.
-Jag trodde du var mörkrädd din fegis. Sa Daniella
Inget svar från lina.
Daniella gick mot Lina.
Lina hade gått till en fröken och sagt att hon skulle säga till Daniella att komma ner i
källaren. Lina gick och hämtade kakorna och la ut dem på golvet, sen släckte hon lamporna och väntade. Daniella kom en lite stund
senare.
-Hallå!? sa Daniella
Lina klev fram ur mörkret.
-Var det bara du? Sa Daniella
-Du ska få träffa min vän… Sa Lina hånfullt -Vem är det då? Din skugga eller?
-Nepp.
Lina lockade på monstret.
-aaa vad är det där!!!?
-Min kompis…
Monstret gick mot Daniella och trängde in henne i ett hörn.
-Sluta! Jag gör vad du vill! skrek hon.
-mmh då får du säga förlåt till mig!
-Förlåt Förlåt!
Lina lockade på monstret så att den lämnade Daniella så att hon kunde springa iväg.
-Tack! Sa Lina och gav monstret en kaka.
Monstret strök sig mot hennes ben. Lina klappade den lite försiktigt. Den sniffade på henne.
-Haha det kittlas!
Monstret slutade sniffa och tittade Lina rakt i ögonen.
Kapitel 8
Lina hade gått till en fröken och sagt att hon skulle säga till Daniella att komma ner i
källaren. Lina gick och hämtade kakorna och la ut dem på golvet, sen släckte hon lamporna och väntade. Daniella kom en lite stund
senare.
-Hallå!? sa Daniella
Lina klev fram ur mörkret.
-Var det bara du? Sa Daniella
-Du ska få träffa min vän… Sa Lina hånfullt -Vem är det då? Din skugga eller?
-Nepp.
Lina lockade på monstret.
-aaa vad är det där!!!?
-Min kompis…
Monstret gick mot Daniella och trängde in henne i ett hörn.
-Sluta! Jag gör vad du vill! skrek hon.
-mmh då får du säga förlåt till mig!
-Förlåt Förlåt!
Lina lockade på monstret så att den lämnade Daniella så att hon kunde springa iväg.
-Tack! Sa Lina och gav monstret en kaka.
Monstret strök sig mot hennes ben. Lina klappade den lite försiktigt. Den sniffade på henne.
-Haha det kittlas!
Monstret slutade sniffa och tittade Lina rakt i ögonen.
Kapitel 8
Lina hade gått till en fröken och sagt att hon skulle säga till Daniella att komma ner i
källaren. Lina gick och hämtade kakorna och la ut dem på golvet, sen släckte hon lamporna och väntade. Daniella kom en lite stund
senare.
-Hallå!? sa Daniella
Lina klev fram ur mörkret.
-Var det bara du? Sa Daniella
-Du ska få träffa min vän… Sa Lina hånfullt -Vem är det då? Din skugga eller?
-Nepp.
Lina lockade på monstret.
-aaa vad är det där!!!?
-Min kompis…
Monstret gick mot Daniella och trängde in henne i ett hörn.
-Sluta! Jag gör vad du vill! skrek hon.
-mmh då får du säga förlåt till mig!
-Förlåt Förlåt!
Lina lockade på monstret så att den lämnade Daniella så att hon kunde springa iväg.
-Tack! Sa Lina och gav monstret en kaka.
Monstret strök sig mot hennes ben. Lina klappade den lite försiktigt. Den sniffade på henne.
-Haha det kittlas!
Monstret slutade sniffa och tittade Lina rakt i ögonen.
Lina hade gått till en fröken och sagt att hon skulle säga till Daniella att komma ner i
källaren. Lina gick och hämtade kakorna och la ut dem på golvet, sen släckte hon lamporna och väntade. Daniella kom en lite stund
senare.
-Hallå!? sa Daniella
Lina klev fram ur mörkret.
-Var det bara du? Sa Daniella
-Du ska få träffa min vän… Sa Lina hånfullt -Vem är det då? Din skugga eller?
-Nepp.
Lina lockade på monstret.
-aaa vad är det där!!!?
-Min kompis…
Monstret gick mot Daniella och trängde in henne i ett hörn.
-Sluta! Jag gör vad du vill! skrek hon.
-mmh då får du säga förlåt till mig!
-Förlåt Förlåt!
Lina lockade på monstret så att den lämnade Daniella så att hon kunde springa iväg.
-Tack! Sa Lina och gav monstret en kaka.
Monstret strök sig mot hennes ben. Lina klappade den lite försiktigt. Den sniffade på henne.
-Haha det kittlas!
Monstret slutade sniffa och tittade Lina rakt i ögonen.
Kapitel 8
Lina hade gått till en fröken och sagt att hon skulle säga till Daniella att komma ner i
källaren. Lina gick och hämtade kakorna och la ut dem på golvet, sen släckte hon lamporna och väntade. Daniella kom en lite stund
senare.
-Hallå!? sa Daniella
Lina klev fram ur mörkret.
-Var det bara du? Sa Daniella
-Du ska få träffa min vän… Sa Lina hånfullt -Vem är det då? Din skugga eller?
-Nepp.
Lina lockade på monstret.
-aaa vad är det där!!!?
-Min kompis…
Monstret gick mot Daniella och trängde in henne i ett hörn.
-Sluta! Jag gör vad du vill! skrek hon.
-mmh då får du säga förlåt till mig!
-Förlåt Förlåt!
Lina lockade på monstret så att den lämnade Daniella så att hon kunde springa iväg.
-Tack! Sa Lina och gav monstret en kaka.
Monstret strök sig mot hennes ben. Lina klappade den lite försiktigt. Den sniffade på henne.
-Haha det kittlas!
Monstret slutade sniffa och tittade Lina rakt i ögonen.
Kapitel 8
Lina hade gått till en fröken och sagt att hon skulle säga till Daniella att komma ner i
källaren. Lina gick och hämtade kakorna och la ut dem på golvet, sen släckte hon lamporna och väntade. Daniella kom en lite stund
senare.
-Hallå!? sa Daniella
Lina klev fram ur mörkret.
-Var det bara du? Sa Daniella
-Du ska få träffa min vän… Sa Lina hånfullt -Vem är det då? Din skugga eller?
-Nepp.
Lina lockade på monstret.
-aaa vad är det där!!!?
-Min kompis…
Monstret gick mot Daniella och trängde in henne i ett hörn.
-Sluta! Jag gör vad du vill! skrek hon.
-mmh då får du säga förlåt till mig!
-Förlåt Förlåt!
Lina lockade på monstret så att den lämnade Daniella så att hon kunde springa iväg.
-Tack! Sa Lina och gav monstret en kaka.
Monstret strök sig mot hennes ben. Lina klappade den lite försiktigt. Den sniffade på henne.
-Haha det kittlas!
Monstret slutade sniffa och tittade Lina rakt i ögonen.
Kapitel 9 (sista kapitlet)
Lina funderade lite på hur allt hängde ihop.
Vem hade skrivit dikten? Vem skrev artikeln om monstret? Varför var monstret i källaren?
Vem hade skrivit massa lappar i boken?
-Hmm…..
Lina gick runt lite……. Sen kom Lina på att det kanske står ett namn på dikten! Lina
sprang så fort hon kunde. När Lina kom fram till toan så stannade hon…
-Tänk om det inte står namn på dikten då?
Vad händer då? tänkte Lina för sig själv.
-Hej Lina!
Lina hörde en välbekant röst. Linda. Lina vände sig om.
-Hej Linda! Kan du hjälpa mig med en sak?
-Visst varför inte.
-Ok bra. Du vet ju dem där ljuden jag har hört?
-ja
-det är ett monster. Jag försöker nu att ta reda på hur allt hänger ihop, och det är det jag vill ha hjälp med.
-okej…..
Lina gick in till toaletten. Hon hittade dikten.
Hon tog ner den från väggen och kollade på baksidan. Det stod:
Nina är en fjant!!!!
/// Matilda -Är det sant!
-vadå?
Lina plockade upp lappen från hennes ryggsäck.
-Titta!
-mmm “Hejdå Matilda. Vi ses i himmelen Hoppas jag….. /// Nina
-Ser du?
-VA?! Gud så konstigt!
-Ja jag vet! Nu måste vi kolla affischen!
-Ja! Skynda!
Linda och Lina sprang till affischen så fort dem kunde. Dem kollade på den i alla hörn.
-Titta här står det något!
“av: Nina Svensson”
-Titta det är ju Nina!
-Ja!
-Och det var ju Nina som skrev i faktaboken!
Och Matilda skrev ju dikten för att hon saknar Nina!
-Ja! men monstret då?
-Det ville vakta Lina så det stannade kvar!
-Men varför är det just i källaren?
-För det tål inte ljuset! och ingen tänder någonsin i källaren!
-Ja du har ju rätt! Men vad ska hända nu?
Med monstret?
-Hmm jag vet faktiskt inte. Kanske hittar det upp till himmelen någon gång. Vi kan gå ner till källaren och kolla.
-Ja
Dem gick ner men när dem öppnade den knarriga dörren så fanns det bara
städgrejer……
Det rörde sig lite inne i mörkret men det är inte Tin Tin utan något stort!
-Vad är det där!? viskade Linda -Jag vet inte. Viskade Lina
Det gick en liten stund innan man hörde något mer från mörkret…..
-Jag har väntat på er…
-På oss??
-Ja
-Ehm jag tror du tagit fel person -Nej jag vill prata med just dig Lina Pettersson.
-Med mig!
-Ja
-Hur kan du veta vad jag heter?
-Hemligstämplat!
-Okej…
-kom nu!
Lina gick in i mörkret.
-Det har hänt massa konstiga saker för dig du vet?
-aa
-jag ska berätta vad som pågår.
-okej
-okej det är så här att för några månader sen så var det två bästisar, och en av dem blev mobbad och hennes föräldrar fanns inte där för henne. Den enda som fanns för henne var hennes bästis Matilda. Men det hon inte
visste var att Matilda var dum. Det var Matilda som skrev dikten för hon gillade inte Nina.
Nina skrev afficshen för hon trodde på
monster, och Tin Tin är hennes hund. Som dog för någon månad sen. Då blev Nina så ledsen så hon ville inte leva mer så hon gick in hit och låste in sig tills hon kom till
himmelen…..
-så det är hela historien?
-ja
-okej…
Lina gick ut ur rummet och då kom den som bärettat allt ut. Det var han som hade stått och tittat på henne på bibblan!
-Är det du?!
-ja?
-Vad heter du?
-Hemligstämplat!
SLUT
Av: Alice Kamf
Lina funderade lite på hur allt hängde ihop.
Vem hade skrivit dikten? Vem skrev artikeln om monstret? Varför var monstret i källaren?
Vem hade skrivit massa lappar i boken?
-Hmm…..
Lina gick runt lite……. Sen kom Lina på att det kanske står ett namn på dikten! Lina
sprang så fort hon kunde. När Lina kom fram till toan så stannade hon…
-Tänk om det inte står namn på dikten då?
Vad händer då? tänkte Lina för sig själv.
-Hej Lina!
Lina hörde en välbekant röst. Linda. Lina vände sig om.
-Hej Linda! Kan du hjälpa mig med en sak?
-Visst varför inte.
-Ok bra. Du vet ju dem där ljuden jag har hört?
-ja
-det är ett monster. Jag försöker nu att ta reda på hur allt hänger ihop, och det är det jag vill ha hjälp med.
-okej…..
Lina gick in till toaletten. Hon hittade dikten.
Hon tog ner den från väggen och kollade på baksidan. Det stod:
Nina är en fjant!!!!
/// Matilda -Är det sant!
-vadå?
Lina plockade upp lappen från hennes ryggsäck.
-Titta!
-mmm “Hejdå Matilda. Vi ses i himmelen Hoppas jag….. /// Nina
-Ser du?
-VA?! Gud så konstigt!
-Ja jag vet! Nu måste vi kolla affischen!
-Ja! Skynda!
Linda och Lina sprang till affischen så fort dem kunde. Dem kollade på den i alla hörn.
-Titta här står det något!
“av: Nina Svensson”
-Titta det är ju Nina!
-Ja!
-Och det var ju Nina som skrev i faktaboken!
Och Matilda skrev ju dikten för att hon saknar Nina!
-Ja! men monstret då?
-Det ville vakta Nina så det stannade kvar!
-Men varför är det just i källaren?
-För det tål inte ljuset! och ingen tänder någonsin i källaren!
-Ja du har ju rätt! Men vad ska hända nu?
Med monstret?
-Hmm jag vet faktiskt inte. Kanske hittar det upp till himmelen någon gång. Vi kan gå ner till källaren och kolla.
-Ja
Dem gick ner men när dem öppnade den knarriga dörren så fanns det bara
städgrejer……
Det rörde sig lite inne i mörkret men det är inte Tin Tin utan något stort!
-Vad är det där!? viskade Linda -Jag vet inte. Viskade Lina
Det gick en liten stund innan man hörde något mer från mörkret…..
-Jag har väntat på er…
-På oss??
-Ja
-Ehm jag tror du tagit fel person -Nej jag vill prata med just dig Lina Pettersson.
-Med mig!
-Ja
-Hur kan du veta vad jag heter?
-Hemligstämplat!
-Okej…
-kom nu!
Lina gick in i mörkret.
-Det har hänt massa konstiga saker för dig du vet?
-aa
-jag ska berätta vad som pågår.
-okej
-okej det är så här att för några månader sen så var det två bästisar, och en av dem blev mobbad och hennes föräldrar fanns inte där för henne. Den enda som fanns för henne var hennes bästis Matilda. Men det hon inte
visste var att Matilda var dum. Det var Matilda som skrev dikten för hon gillade inte Nina.
Nina skrev afficshen för hon trodde på
monster, och Tin Tin är hennes hund. Som dog för någon månad sen. Då blev Nina så ledsen så hon ville inte leva mer så hon gick in hit och låste in sig tills hon kom till
himmelen…..
-så det är hela historien?
-ja
-okej…
Lina gick ut ur rummet och då kom den som bärettat allt ut. Det var han som hade stått och tittat på henne på bibblan!
-Är det du?!
-ja?
-Vad heter du?
-Hemligstämplat!
SLUT
Av: Alice Kamf
Kapitel 9 (sista kapitlet)
Lina funderade lite på hur allt hängde ihop.
Vem hade skrivit dikten? Vem skrev artikeln om monstret? Varför var monstret i källaren?
Vem hade skrivit massa lappar i boken?
-Hmm…..
Lina gick runt lite……. Sen kom Lina på att det kanske står ett namn på dikten! Lina
sprang så fort hon kunde. När Lina kom fram till toan så stannade hon…
-Tänk om det inte står namn på dikten då?
Vad händer då? tänkte Lina för sig själv.
-Hej Lina!
Lina hörde en välbekant röst. Linda. Lina vände sig om.
-Hej Linda! Kan du hjälpa mig med en sak?
-Visst varför inte.
-Ok bra. Du vet ju dem där ljuden jag har hört?
-ja
-det är ett monster. Jag försöker nu att ta reda på hur allt hänger ihop, och det är det jag vill ha hjälp med.
-okej…..
Lina gick in till toaletten. Hon hittade dikten.
Hon tog ner den från väggen och kollade på baksidan. Det stod:
Nina är en fjant!!!!
/// Matilda -Är det sant!
-vadå?
Lina plockade upp lappen från hennes ryggsäck.
-Titta!
-mmm “Hejdå Matilda. Vi ses i himmelen Hoppas jag….. /// Nina
-Ser du?
-VA?! Gud så konstigt!
-Ja jag vet! Nu måste vi kolla affischen!
-Ja! Skynda!
Linda och Lina sprang till affischen så fort dem kunde. Dem kollade på den i alla hörn.
-Titta här står det något!
“av: Nina Svensson”
-Titta det är ju Nina!
-Ja!
-Och det var ju Nina som skrev i faktaboken!
Och Matilda skrev ju dikten för att hon saknar Nina!
-Ja! men monstret då?
-Det ville vakta Lina så det stannade kvar!
-Men varför är det just i källaren?
-För det tål inte ljuset! och ingen tänder någonsin i källaren!
-Ja du har ju rätt! Men vad ska hända nu?
Med monstret?
-Hmm jag vet faktiskt inte. Kanske hittar det upp till himmelen någon gång. Vi kan gå ner till källaren och kolla.
-Ja
Dem gick ner men när dem öppnade den knarriga dörren så fanns det bara
städgrejer……
Det rörde sig lite inne i mörkret men det är inte Tin Tin utan något stort!
-Vad är det där!? viskade Linda -Jag vet inte. Viskade Lina
Det gick en liten stund innan man hörde något mer från mörkret…..
-Jag har väntat på er…
-På oss??
-Ja
-Ehm jag tror du tagit fel person -Nej jag vill prata med just dig Lina Pettersson.
-Med mig!
-Ja
-Hur kan du veta vad jag heter?
-Hemligstämplat!
-Okej…
-kom nu!
Lina gick in i mörkret.
-Det har hänt massa konstiga saker för dig du vet?
-aa
-jag ska berätta vad som pågår.
-okej
-okej det är så här att för några månader sen så var det två bästisar, och en av dem blev mobbad och hennes föräldrar fanns inte där för henne. Den enda som fanns för henne var hennes bästis Matilda. Men det hon inte
visste var att Matilda var dum. Det var Matilda som skrev dikten för hon gillade inte Nina.
Nina skrev afficshen för hon trodde på
monster, och Tin Tin är hennes hund. Som dog för någon månad sen. Då blev Nina så ledsen så hon ville inte leva mer så hon gick in hit och låste in sig tills hon kom till
himmelen…..
-så det är hela historien?
-ja
-okej…
Lina gick ut ur rummet och då kom den som bärettat allt ut. Det var han som hade stått och tittat på henne på bibblan!
-Är det du?!
-ja?
-Vad heter du?
-Hemligstämplat!
SLUT
Av: Alice Kamf
Lina funderade lite på hur allt hängde ihop.
Vem hade skrivit dikten? Vem skrev artikeln om monstret? Varför var monstret i källaren?
Vem hade skrivit massa lappar i boken?
-Hmm…..
Lina gick runt lite……. Sen kom Lina på att det kanske står ett namn på dikten! Lina
sprang så fort hon kunde. När Lina kom fram till toan så stannade hon…
-Tänk om det inte står namn på dikten då?
Vad händer då? tänkte Lina för sig själv.
-Hej Lina!
Lina hörde en välbekant röst. Linda. Lina vände sig om.
-Hej Linda! Kan du hjälpa mig med en sak?
-Visst varför inte.
-Ok bra. Du vet ju dem där ljuden jag har hört?
-ja
-det är ett monster. Jag försöker nu att ta reda på hur allt hänger ihop, och det är det jag vill ha hjälp med.
-okej…..
Lina gick in till toaletten. Hon hittade dikten.
Hon tog ner den från väggen och kollade på baksidan. Det stod:
Nina är en fjant!!!!
/// Matilda -Är det sant!
-vadå?
Lina plockade upp lappen från hennes ryggsäck.
-Titta!
-mmm “Hejdå Matilda. Vi ses i himmelen Hoppas jag….. /// Nina
-Ser du?
-VA?! Gud så konstigt!
-Ja jag vet! Nu måste vi kolla affischen!
-Ja! Skynda!
Linda och Lina sprang till affischen så fort dem kunde. Dem kollade på den i alla hörn.
-Titta här står det något!
“av: Nina Svensson”
-Titta det är ju Nina!
-Ja!
-Och det var ju Nina som skrev i faktaboken!
Och Matilda skrev ju dikten för att hon saknar Nina!
-Ja! men monstret då?
-Det ville vakta Nina så det stannade kvar!
-Men varför är det just i källaren?
-För det tål inte ljuset! och ingen tänder någonsin i källaren!
-Ja du har ju rätt! Men vad ska hända nu?
Med monstret?
-Hmm jag vet faktiskt inte. Kanske hittar det upp till himmelen någon gång. Vi kan gå ner till källaren och kolla.
-Ja
Dem gick ner men när dem öppnade den knarriga dörren så fanns det bara
städgrejer……
Det rörde sig lite inne i mörkret men det är inte Tin Tin utan något stort!
-Vad är det där!? viskade Linda -Jag vet inte. Viskade Lina
Det gick en liten stund innan man hörde något mer från mörkret…..
-Jag har väntat på er…
-På oss??
-Ja
-Ehm jag tror du tagit fel person -Nej jag vill prata med just dig Lina Pettersson.
-Med mig!
-Ja
-Hur kan du veta vad jag heter?
-Hemligstämplat!
-Okej…
-kom nu!
Lina gick in i mörkret.
-Det har hänt massa konstiga saker för dig du vet?
-aa
-jag ska berätta vad som pågår.
-okej
-okej det är så här att för några månader sen så var det två bästisar, och en av dem blev mobbad och hennes föräldrar fanns inte där för henne. Den enda som fanns för henne var hennes bästis Matilda. Men det hon inte
visste var att Matilda var dum. Det var Matilda som skrev dikten för hon gillade inte Nina.
Nina skrev afficshen för hon trodde på
monster, och Tin Tin är hennes hund. Som dog för någon månad sen. Då blev Nina så ledsen så hon ville inte leva mer så hon gick in hit och låste in sig tills hon kom till
himmelen…..
-så det är hela historien?
-ja
-okej…
Lina gick ut ur rummet och då kom den som bärettat allt ut. Det var han som hade stått och tittat på henne på bibblan!
-Är det du?!
-ja?
-Vad heter du?
-Hemligstämplat!
SLUT
Av: Alice Kamf
Kapitel 9 (sista kapitlet)
Lina funderade lite på hur allt hängde ihop.
Vem hade skrivit dikten? Vem skrev artikeln om monstret? Varför var monstret i källaren?
Vem hade skrivit massa lappar i boken?
-Hmm…..
Lina gick runt lite……. Sen kom Lina på att det kanske står ett namn på dikten! Lina
sprang så fort hon kunde. När Lina kom fram till toan så stannade hon…
-Tänk om det inte står namn på dikten då?
Vad händer då? tänkte Lina för sig själv.
-Hej Lina!
Lina hörde en välbekant röst. Linda. Lina vände sig om.
-Hej Linda! Kan du hjälpa mig med en sak?
-Visst varför inte.
-Ok bra. Du vet ju dem där ljuden jag har hört?
-ja
-det är ett monster. Jag försöker nu att ta reda på hur allt hänger ihop, och det är det jag vill ha hjälp med.
-okej…..
Lina gick in till toaletten. Hon hittade dikten.
Hon tog ner den från väggen och kollade på baksidan. Det stod:
Nina är en fjant!!!!
/// Matilda -Är det sant!
-vadå?
Lina plockade upp lappen från hennes ryggsäck.
-Titta!
-mmm “Hejdå Matilda. Vi ses i himmelen Hoppas jag….. /// Nina
-Ser du?
-VA?! Gud så konstigt!
-Ja jag vet! Nu måste vi kolla affischen!
-Ja! Skynda!
Linda och Lina sprang till affischen så fort dem kunde. Dem kollade på den i alla hörn.
-Titta här står det något!
“av: Nina Svensson”
-Titta det är ju Nina!
-Ja!
-Och det var ju Nina som skrev i faktaboken!
Och Matilda skrev ju dikten för att hon saknar Nina!
-Ja! men monstret då?
-Det ville vakta Nina så det stannade kvar!
-Men varför är det just i källaren?
-För det tål inte ljuset! och ingen tänder någonsin i källaren!
-Ja du har ju rätt! Men vad ska hända nu?
Med monstret?
-Hmm jag vet faktiskt inte. Kanske hittar det upp till himmelen någon gång. Vi kan gå ner till källaren och kolla.
-Ja
Dem gick ner men när dem öppnade den knarriga dörren så fanns det bara
städgrejer……
Det rörde sig lite inne i mörkret men det är inte Tin Tin utan något stort!
-Vad är det där!? viskade Linda -Jag vet inte. Viskade Lina
Det gick en liten stund innan man hörde något mer från mörkret…..
-Jag har väntat på er…
-På oss??
-Ja
-Ehm jag tror du tagit fel person -Nej jag vill prata med just dig Lina Pettersson.
-Med mig!
-Ja
-Hur kan du veta vad jag heter?
-Hemligstämplat!
-Okej…
-kom nu!
Lina gick in i mörkret.
-Det har hänt massa konstiga saker för dig du vet?
-aa
-jag ska berätta vad som pågår.
-okej
-okej det är så här att för några månader sen så var det två bästisar, och en av dem blev mobbad och hennes föräldrar fanns inte där för henne. Den enda som fanns för henne var hennes bästis Matilda. Men det hon inte
visste var att Matilda var dum. Det var Matilda som skrev dikten för hon gillade inte Nina.
Nina skrev afficshen för hon trodde på
monster, och Tin Tin är hennes hund. Som dog för någon månad sen. Då blev Nina så ledsen så hon ville inte leva mer så hon gick in hit och låste in sig tills hon kom till
himmelen…..
-så det är hela historien?
-ja
-okej…
Lina gick ut ur rummet och då kom den som bärettat allt ut. Det var han som hade stått och tittat på henne på bibblan!
-Är det du?!
-ja?
-Vad heter du?
-Hemligstämplat!
SLUT
Av: Alice Kamf
Lina funderade lite på hur allt hängde ihop.
Vem hade skrivit dikten? Vem skrev artikeln om monstret? Varför var monstret i källaren?
Vem hade skrivit massa lappar i boken?
-Hmm…..
Lina gick runt lite……. Sen kom Lina på att det kanske står ett namn på dikten! Lina
sprang så fort hon kunde. När Lina kom fram till toan så stannade hon…
-Tänk om det inte står namn på dikten då?
Vad händer då? tänkte Lina för sig själv.
-Hej Lina!
Lina hörde en välbekant röst. Linda. Lina vände sig om.
-Hej Linda! Kan du hjälpa mig med en sak?
-Visst varför inte.
-Ok bra. Du vet ju dem där ljuden jag har hört?
-ja
-det är ett monster. Jag försöker nu att ta reda på hur allt hänger ihop, och det är det jag vill ha hjälp med.
-okej…..
Lina gick in till toaletten. Hon hittade dikten.
Hon tog ner den från väggen och kollade på baksidan. Det stod:
Nina är en fjant!!!!
/// Matilda -Är det sant!
-vadå?
Lina plockade upp lappen från hennes ryggsäck.
-Titta!
-mmm “Hejdå Matilda. Vi ses i himmelen Hoppas jag….. /// Nina
-Ser du?
-VA?! Gud så konstigt!
-Ja jag vet! Nu måste vi kolla affischen!
-Ja! Skynda!
Linda och Lina sprang till affischen så fort dem kunde. Dem kollade på den i alla hörn.
-Titta här står det något!
“av: Nina Svensson”
-Titta det är ju Nina!
-Ja!
-Och det var ju Nina som skrev i faktaboken!
Och Matilda skrev ju dikten för att hon saknar Nina!
-Ja! men monstret då?
-Det ville vakta Nina så det stannade kvar!
-Men varför är det just i källaren?
-För det tål inte ljuset! och ingen tänder någonsin i källaren!
-Ja du har ju rätt! Men vad ska hända nu?
Med monstret?
-Hmm jag vet faktiskt inte. Kanske hittar det upp till himmelen någon gång. Vi kan gå ner till källaren och kolla.
-Ja
Dem gick ner men när dem öppnade den knarriga dörren så fanns det bara
städgrejer……
Det rörde sig lite inne i mörkret men det är inte Tin Tin utan något stort!
-Vad är det där!? viskade Linda -Jag vet inte. Viskade Lina
Det gick en liten stund innan man hörde något mer från mörkret…..
-Jag har väntat på er…
-På oss??
-Ja
-Ehm jag tror du tagit fel person -Nej jag vill prata med just dig Lina Pettersson.
-Med mig!
-Ja
-Hur kan du veta vad jag heter?
-Hemligstämplat!
-Okej…
-kom nu!
Lina gick in i mörkret.
-Det har hänt massa konstiga saker för dig du vet?
-aa
-jag ska berätta vad som pågår.
-okej
-okej det är så här att för några månader sen så var det två bästisar, och en av dem blev mobbad och hennes föräldrar fanns inte där för henne. Den enda som fanns för henne var hennes bästis Matilda. Men det hon inte
visste var att Matilda var dum. Det var Matilda som skrev dikten för hon gillade inte Nina.
Nina skrev afficshen för hon trodde på
monster, och Tin Tin är hennes hund. Som dog för någon månad sen. Då blev Nina så ledsen så hon ville inte leva mer så hon gick in hit och låste in sig tills hon kom till
himmelen…..
-så det är hela historien?
-ja
-okej…
Lina gick ut ur rummet och då kom den som bärettat allt ut. Det var han som hade stått och tittat på henne på bibblan!
-Är det du?!
-ja?
-Vad heter du?
-Hemligstämplat!
SLUT
Av: Alice Kamf
Kapitel 9 (sista kapitlet)
Lina funderade lite på hur allt hängde ihop.
Vem hade skrivit dikten? Vem skrev artikeln om monstret? Varför var monstret i källaren?
Vem hade skrivit massa lappar i boken?
-Hmm…..
Lina gick runt lite……. Sen kom Lina på att det kanske står ett namn på dikten! Lina
sprang så fort hon kunde. När Lina kom fram till toan så stannade hon…
-Tänk om det inte står namn på dikten då?
Vad händer då? tänkte Lina för sig själv.
-Hej Lina!
Lina hörde en välbekant röst. Linda. Lina vände sig om.
-Hej Linda! Kan du hjälpa mig med en sak?
-Visst varför inte.
-Ok bra. Du vet ju dem där ljuden jag har hört?
-ja
-det är ett monster. Jag försöker nu att ta reda på hur allt hänger ihop, och det är det jag vill ha hjälp med.
-okej…..
Lina gick in till toaletten. Hon hittade dikten.
Hon tog ner den från väggen och kollade på baksidan. Det stod:
Nina är en fjant!!!!
/// Matilda -Är det sant!
-vadå?
Lina plockade upp lappen från hennes ryggsäck.
-Titta!
-mmm “Hejdå Matilda. Vi ses i himmelen Hoppas jag….. /// Nina
-Ser du?
-VA?! Gud så konstigt!
-Ja jag vet! Nu måste vi kolla affischen!
-Ja! Skynda!
Linda och Lina sprang till affischen så fort dem kunde. Dem kollade på den i alla hörn.
-Titta här står det något!
“av: Nina Svensson”
-Titta det är ju Nina!
-Ja!
-Och det var ju Nina som skrev i faktaboken!
Och Matilda skrev ju dikten för att hon saknar Nina!
-Ja! men monstret då?
-Det ville vakta Nina så det stannade kvar!
-Men varför är det just i källaren?
-För det tål inte ljuset! och ingen tänder någonsin i källaren!
-Ja du har ju rätt! Men vad ska hända nu?
Med monstret?
-Hmm jag vet faktiskt inte. Kanske hittar det upp till himmelen någon gång. Vi kan gå ner till källaren och kolla.
-Ja
Dem gick ner men när dem öppnade den knarriga dörren så fanns det bara
städgrejer……
Det rörde sig lite inne i mörkret men det är inte Tin Tin utan något stort!
-Vad är det där!? viskade Linda -Jag vet inte. Viskade Lina
Det gick en liten stund innan man hörde något mer från mörkret…..
-Jag har väntat på er…
-På oss??
-Ja
-Ehm jag tror du tagit fel person -Nej jag vill prata med just dig Lina Pettersson.
-Med mig!
-Ja
-Hur kan du veta vad jag heter?
-Hemligstämplat!
-Okej…
-kom nu!
Lina gick in i mörkret.
-Det har hänt massa konstiga saker för dig du vet?
-aa
-jag ska berätta vad som pågår.
-okej
-okej det är så här att för några månader sen så var det två bästisar, och en av dem blev mobbad och hennes föräldrar fanns inte där för henne. Den enda som fanns för henne var hennes bästis Matilda. Men det hon inte
visste var att Matilda var dum. Det var Matilda som skrev dikten för hon gillade inte Nina.
Nina skrev afficshen för hon trodde på
monster, och Tin Tin är hennes hund. Som dog för någon månad sen. Då blev Nina så ledsen så hon ville inte leva mer så hon gick in hit och låste in sig tills hon kom till
himmelen…..
-så det är hela historien?
-ja
-okej…
Lina gick ut ur rummet och då kom den som bärettat allt ut. Det var han som hade stått och tittat på henne på bibblan!
-Är det du?!
-ja?
-Vad heter du?
-Hemligstämplat!
SLUT
Av: Alice Kamf
Lina funderade lite på hur allt hängde ihop.
Vem hade skrivit dikten? Vem skrev artikeln om monstret? Varför var monstret i källaren?
Vem hade skrivit massa lappar i boken?
-Hmm…..
Lina gick runt lite……. Sen kom Lina på att det kanske står ett namn på dikten! Lina
sprang så fort hon kunde. När Lina kom fram till toan så stannade hon…
-Tänk om det inte står namn på dikten då?
Vad händer då? tänkte Lina för sig själv.
-Hej Lina!
Lina hörde en välbekant röst. Linda. Lina vände sig om.
-Hej Linda! Kan du hjälpa mig med en sak?
-Visst varför inte.
-Ok bra. Du vet ju dem där ljuden jag har hört?
-ja
-det är ett monster. Jag försöker nu att ta reda på hur allt hänger ihop, och det är det jag vill ha hjälp med.
-okej…..
Lina gick in till toaletten. Hon hittade dikten.
Hon tog ner den från väggen och kollade på baksidan. Det stod:
Nina är en fjant!!!!
/// Matilda -Är det sant!
-vadå?
Lina plockade upp lappen från hennes ryggsäck.
-Titta!
-mmm “Hejdå Matilda. Vi ses i himmelen Hoppas jag….. /// Nina
-Ser du?
-VA?! Gud så konstigt!
-Ja jag vet! Nu måste vi kolla affischen!
-Ja! Skynda!
Linda och Lina sprang till affischen så fort dem kunde. Dem kollade på den i alla hörn.
-Titta här står det något!
“av: Nina Svensson”
-Titta det är ju Nina!
-Ja!
-Och det var ju Nina som skrev i faktaboken!
Och Matilda skrev ju dikten för att hon saknar Nina!
-Ja! men monstret då?
-Det ville vakta Nina så det stannade kvar!
-Men varför är det just i källaren?
-För det tål inte ljuset! och ingen tänder någonsin i källaren!
-Ja du har ju rätt! Men vad ska hända nu?
Med monstret?
-Hmm jag vet faktiskt inte. Kanske hittar det upp till himmelen någon gång. Vi kan gå ner till källaren och kolla.
-Ja
Dem gick ner men när dem öppnade den knarriga dörren så fanns det bara
städgrejer……
Det rörde sig lite inne i mörkret men det är inte Tin Tin utan något stort!
-Vad är det där!? viskade Linda -Jag vet inte. Viskade Lina
Det gick en liten stund innan man hörde något mer från mörkret…..
-Jag har väntat på er…
-På oss??
-Ja
-Ehm jag tror du tagit fel person -Nej jag vill prata med just dig Lina Pettersson.
-Med mig!
-Ja
-Hur kan du veta vad jag heter?
-Hemligstämplat!
-Okej…
-kom nu!
Lina gick in i mörkret.
-Det har hänt massa konstiga saker för dig du vet?
-aa
-jag ska berätta vad som pågår.
-okej
-okej det är så här att för några månader sen så var det två bästisar, och en av dem blev mobbad och hennes föräldrar fanns inte där för henne. Den enda som fanns för henne var hennes bästis Matilda. Men det hon inte
visste var att Matilda var dum. Det var Matilda som skrev dikten för hon gillade inte Nina.
Nina skrev afficshen för hon trodde på
monster, och Tin Tin är hennes hund. Som dog för någon månad sen. Då blev Nina så ledsen så hon ville inte leva mer så hon gick in hit och låste in sig tills hon kom till
himmelen…..
-så det är hela historien?
-ja
-okej…
Lina gick ut ur rummet och då kom den som bärettat allt ut. Det var han som hade stått och tittat på henne på bibblan!
-Är det du?!
-ja?
-Vad heter du?
-Hemligstämplat!
SLUT
Av: Alice Kamf
Lina funderade lite på hur allt hängde ihop.
Vem hade skrivit dikten? Vem skrev artikeln om monstret? Varför var monstret i källaren?
Vem hade skrivit massa lappar i boken?
-Hmm…..
Lina gick runt lite……. Sen kom Lina på att det kanske står ett namn på dikten! Lina
sprang så fort hon kunde. När Lina kom fram till toan så stannade hon…
-Tänk om det inte står namn på dikten då?
Vad händer då? tänkte Lina för sig själv.
-Hej Lina!
Lina hörde en välbekant röst. Linda. Lina vände sig om.
-Hej Linda! Kan du hjälpa mig med en sak?
-Visst varför inte.
-Ok bra. Du vet ju dem där ljuden jag har hört?
-ja
-det är ett monster. Jag försöker nu att ta reda på hur allt hänger ihop, och det är det jag vill ha hjälp med.
-okej…..
Lina gick in till toaletten. Hon hittade dikten.
Hon tog ner den från väggen och kollade på baksidan. Det stod:
Nina är en fjant!!!!
/// Matilda -Är det sant!
-vadå?
Lina plockade upp lappen från hennes ryggsäck.
-Titta!
-mmm “Hejdå Matilda. Vi ses i himmelen Hoppas jag….. /// Nina
-Ser du?
-VA?! Gud så konstigt!
-Ja jag vet! Nu måste vi kolla affischen!
-Ja! Skynda!
Linda och Lina sprang till affischen så fort dem kunde. Dem kollade på den i alla hörn.
-Titta här står det något!
“av: Nina Svensson”
-Titta det är ju Nina!
-Ja!
-Och det var ju Nina som skrev i faktaboken!
Och Matilda skrev ju dikten för att hon saknar Nina!
-Ja! men monstret då?
-Det ville vakta Nina så det stannade kvar!
-Men varför är det just i källaren?
-För det tål inte ljuset! och ingen tänder någonsin i källaren!
-Ja du har ju rätt! Men vad ska hända nu?
Med monstret?
-Hmm jag vet faktiskt inte. Kanske hittar det upp till himmelen någon gång. Vi kan gå ner till källaren och kolla.
-Ja
Dem gick ner men när dem öppnade den knarriga dörren så fanns det bara
städgrejer……
Det rörde sig lite inne i mörkret men det är inte Tin Tin utan något stort!
-Vad är det där!? viskade Linda -Jag vet inte. Viskade Lina
Det gick en liten stund innan man hörde något mer från mörkret…..
-Jag har väntat på er…
-På oss??
-Ja
-Ehm jag tror du tagit fel person -Nej jag vill prata med just dig Lina Pettersson.
-Med mig!
-Ja
-Hur kan du veta vad jag heter?
-Hemligstämplat!
-Okej…
-kom nu!
Lina gick in i mörkret.
-Det har hänt massa konstiga saker för dig du vet?
-aa
-jag ska berätta vad som pågår.
-okej
-okej det är så här att för några månader sen så var det två bästisar, och en av dem blev mobbad och hennes föräldrar fanns inte där för henne. Den enda som fanns för henne var hennes bästis Matilda. Men det hon inte
visste var att Matilda var dum. Det var Matilda som skrev dikten för hon gillade inte Nina.
Nina skrev afficshen för hon trodde på
monster, och Tin Tin är hennes hund. Som dog för någon månad sen. Då blev Nina så ledsen så hon ville inte leva mer så hon gick in hit och låste in sig tills hon kom till
himmelen…..
-så det är hela historien?
-ja
-okej…
Lina gick ut ur rummet och då kom den som bärettat allt ut. Det var han som hade stått och tittat på henne på bibblan!
-Är det du?!
-ja?
-Vad heter du?
-Hemligstämplat!
SLUT
AV: Alice Kamf
