NaPSa 2021
Den nationella paperkonferensen i socialt arbete
Hjälper skönlitteratur och teater oss att bli bättre socialarbetare?
– exemplet Almamodellen, inifrånperspektiv avseende flickor med autism och ADHD
Abstract
Almamodellen är en utvecklingsmodell som utgår ifrån flickor med autism och ADHD, skapad och utvecklad som en social innovation på Social Impact Lab (SoIL), Örebro universitet.
Modellen har också testats och utvecklats på fältet, i samarbete med både brukare och pedagoger på förskolor och skolor.
Flickor men autism och ADHD går ”under radarn”, upptäcks inte i tid och lider ofta av psykisk ohälsa, inte minst relaterad till skolan. Såväl diagnoskriterier som insatser är utformade utifrån pojkarnas svårigheter och behov. Almamodellen syftar till ett synliggörande av flickorna genom forskning, empirisk erfarenhet och brukarmedverkan. Modellen innefattar skönlitterära böcker, teaterföreställning, föreläsningar och kollegial samverkan på förskolan/skolan.
I presentationen resoneras kring fördelar och utmaningar av att använda konstformer i socialt arbete, samt om det finns intresse för samarbete kring forskning, konst och kreativitet i socialt arbete, arts and social science. Vidare presenteras erfarenheter kopplat till framväxten och användningen av Almamodellen.
Nyckelord: Social innovation, kreativitet, brukarmedverkan, flickor med npf, inifrånperspektiv, skolfrågor
Inledning
I den globala definitionen av socialt arbete betonas betydelsen av att planering och tillsättande av insatser för enskilda och grupper ska ske i samverkan med de personer det berör (Akademikerförbundet SSR, 2014). Flera studier visar fördelar med att samverka med brukarorganisationer inom socialt arbete (Tanner, m fl, 2017). Att överbrygga gapet mellan expertkunskap och erfarenhetsbaserad kunskap är viktigt inom professionen, och detta kan med fördel göras i samverkan med brukarorganisationer (Askheim, m fl, 2017).
Inom socionomutbildningen har denna samverkan ökat under de senaste åren, både nationellt och internationellt (Levy m fl, 2016). Studier har visat att studenters förståelse för människor ökar, om de får möjlighet att få ett inifrånperspektiv, exempelvis genom att lyssna på människors personliga berättelser (narrativ) (Balen m fl, 2010). Att möta och få resonera kring etik i socialt arbete, utifrån brukares egna livsberättelser, gav studenter på socionomutbildningen på Örebro universitet en plattform att tillägna sig erfarenhet av att möta människor i utsatta livssituationer. Genom seminarierna började studenterna reflektera kring sin inre etiska kompass och de blev också medvetna om det sociala arbetes komplexitet (Collén, 2019).
Ett annat sätt att tillägna sig människor livsberättelser är att läsa skönlitterära texter. Anna Fåhareus, forskare i litteraturvetenskap vid Högskolan i Halmstad, ledde under 2016 projektet
”skönlitteratur, empati och yrkesutbildning”, i samarbete med Region Halland.
Sjuksköterskestudenter fick läsa skönlitteratur i syfte att lyfta de känslomässiga upplevelserna under läsningen, för att koppla dem till reflektion kring professionsfrågor. Fåhreaus menar att den skönlitterära texten ökar vår förmåga att läsa av andra. Skönlitterära texter levandegör berättelsen och personerna i den framträder för läsaren. Dessa texter skiljer sig från den beskrivande texten genom gestaltande. Ett exempel på det är när en persons nervositet beskrivs eller gestaltas. I det senare får läsaren dela personens upplevelse och känsla av nervositet. Det hjälper läsaren att sätta sig in i personens situation, och ökar den empatiska förmågan. Fåhareus menar att det är vetenskapligt belagt att skönlitteratur främjar empatin hos läsaren både på kort och lång sikt (Fåhareus, 2020).
Inom vissa utbildningar i socialt arbete, utbildas studenterna i kreativt socialt arbete. Ett exempel på det är kursen Creative Social Work and the Arts, på Edinburgh University1. I kursplanen går att utläsa att kreativa och uttrycksfulla konstarter spelar en viktig roll i utveckling av professionen, och därför har ämnet en legitim plats i utbildningen. Syftet med kursen är att utforska rollen som konsten har i terapeutiskt syfte, men också att, i samarbete med olika organisationer, reflektera kring konstens roll i samhället exempelvis som verktyg för social mobilisering. Konsten kan ge marginaliserade medborgare en röst i samhället.
Det finns forskning som visar att studenter som, vid sidan av sin utbildning, utövar konst är mer empatiska, tålmodiga och har lättare att läsa av andras känslor, både sina egna och andras.
1 University of Edinburgh, School of Social and Political Science: Social Work. Creative Social Work and the Arts. http://www.drps.ed.ac.uk/18-19/dpt/cxscwr08008.htm
Konsten verkade också som en slags buffert mot risk för utbrändhet (Mangione, m fl, 2018).
Detta stödjs också i andra studier (Huss & Sela-Amit, 2019).
Syfte
Syftet med detta paper och seminarium, är att diskutera och resonera kring hur kreativa inslag (konstformer) kan användas i socialt arbete, på vilket sätt detta arbete kan överbrygga gapet mellan expertkunskap och erfarenhetsbaserad kunskap, samt möjliggöra ett fördjupat empatiskt förhållningssätt hos socialarbetare.
Fokus på kreativt socialt arbete
Nedan följer beskrivning av två projekt som tar sin utgångspunkt i kreativitet (konstformer). I det första projektet står elever och lärare i fokus, i det andra beskrivs en gruppbehandling med unga människor som lider av psykisk ohälsa.
Paulo Freires pedagogik för förtryckta, och Augusto Boals, teater för de förtryckta, är två konstformer som har praktiseras både inom socialt arbete och pedagogik i syfte att medvetandegöra människor. I en studie beskrivs hur lärare och studenter använde barnlitteratur och drama för att tillsammans reflektera kring ämnen som demokrati och mångfald. Forskarna såg att de kreativa uttrycken hjälpte till att få en fördjupad meningen av dessa ämnen. De relaterade detta sätt att arbeta till Paulo Freires tes: ”reading the word = reading the world”
(Rankie, m fl, 2010).
I en annan studie fick unga personer med psykisk ohälsa använda olika konstuttryck (målning, skrivande, musicerade) för att ge uttryck för sina erfarenheter och att reflektera över sitt mående. Detta skedde i grupp med andra personer. Gruppdeltagarna beskrev att denna intervention ökade deras upplevelse av att känna sig förstådda. Även deras tillhörighet i gruppen stärktes (Cole, m fl, 2018). Var det så att konstformerna stärkte både deltagarnas och behandlarnas förmåga till inkännande och empati?
Mitt eget bidrag till kreativitet i socialt arbete är Almamodellen. Under år 2018 fick jag möjlighet att delta i Social Impact Lab på Örebro universitet, och utveckla en idé som skulle verka för nyttogörande i samhället2.
Almamodellen är ett koncept som syftar till att synliggöra och utbilda omkring flickor med autism och adhd (npf), med hjälp av skönlitteratur och drama. Utbildning och utveckling sker på förskolan/skolan, i dess befintliga lokaler och med alla som verkar där: ledning, pedagoger, fritidspersonal, barn/elever. Arbetet med kunskapspåfyllning och kollegiala samtal i syfte att utveckla såväl bemötandet som lärmiljöerna, sker parallellt och över tid. Almamodellen utgår ifrån forskning, erfarenhet av socialt arbete med flickorna och deras familjer, och inifrånperspektiv genom deltagande av kvinnor med egen erfarenhet av npf problematik (se Forsberg, 2019 & Johansson, 2020).
Barnböckerna som ligger till grund för modellen, visar hur en flicka med npf kan uppleva världen, hennes svårigheter och styrkor, genom ett inifrånperspektiv och ett barnperspektiv.
(Collén, 2018, 2019). Vidare gestaltas barnböckerna på scen genom en teaterpjäs.
Scenkompaniet Awake Projects (2020), som sätter upp pjäsen arbetar med scenkonst och håller
2 Social Impact Lab är en innovationsmiljö och ett program med fokus på innovationer för social hållbarhet på Örebro universitet, https://www.oru.se/samverkan/innovation-och-ideutveckling/social-impact-lab/
workshops både i Sverige och utomlands. Såväl böcker som pjäs vänder sig både till vuxna och barn/elever.
Flickor med npf är en osynlig grupp, som ofta står utanför gemenskapen och inte gör sig hörda (Cook m fl, 2017). Diagnos och insatser utgår ifrån pojkarnas behov, vilket gör att flickorna i många fall inte orkar med skolan, och/eller drabbas av psykisk ohälsa (Socialstyrelsen, 2019;
Barnombudsmannen, 2016). Tanken med Almamodellen är att de kreativa inslagen både ska synliggöra och öka förståelsen för gruppen, men också stärka känsligheten, empatin hos personerna omkring flickan, personalen på förskolan/skolan exempelvis.
Under 2018 testades och utvecklades Almamodellen på flera förskolor och skolor (inklusive fritidshem, specialskolor och särskolor) i Västerås, Kumla och Örebro, genom finansiering av Statens innovationsmyndighet, Vinnova. Resultatet finns samlad i en enkät (81 svaranden), som bland annat visar att andelen som ansåg sig ha ganska stora kunskaper om flickor med autism och adhd hade ökat med 38 %, vid en före och eftermätning. Även kunskaper om förhållningsättet och utvecklandet av den fysiska miljön hade ökat. I fritextsvaren lyfts inifrånperspektivet fram som särskilt positivt. Jag välkomnar vidare forskning kring detta sätt att arbeta på.
Avslutande reflektion
“There's no human endeavor that can't be improved with a little creativity, and social work is no exception”, skriver Kate Jackson, i tidningen Social Work Today Magazine (Jackson, 2015).
Hon menar att konstformer kan öppna en dörr in till människan, där orden inte räcker till. Ändå slår forskarna Huss och Sela-Amit (2019) fast, att användning av konstformer och kreativa uttryck i socialt arbete ofta har setts som motsatsen till vetenskap, trots att vetenskap i sig kan vara kreativt medan konstformer i sin tur kan uppföras systematiskt. De skriver i sin artikel, Art i Social Work, do We Really Need It? att konstuttryck har använts i socialt arbete sedan professionens början, men att det saknas forskning och beskrivningar på hur konst och socialt arbete fungerar tillsammans. De menar vidare att det finns en brist på teoretisk bas för konst i socialt arbete, och därför har området marginaliserats.
Syftet med detta paper var att resonera kring konst i socialt arbete, och på vilket sätt detta kan verka som en brygga mellan expertkunskap och erfarenhetsbaserad kunskap. Kan konsten öka vår empatiska förmåga, vårt inkännande och förståelse för andra? I min genomgång kan jag se mycket som tyder på det.
Är det dags att borra vidare i dessa frågor? Finns det intresse bland oss; praktiker, brukare, utbildare och forskare, att göra det tillsammans?
Kristina Collén
Socionom, universitetsadjunkt, master i socialt arbete & författare Örebro universitet
Referenslista
Akademikerförbundet, SSR. (2014). Globala definitionen av socialt arbete. Stockholm:
akademssr.se
Awake Projects (2020). ALMA och Papegojmysteriet, teaterförställning.
https://www.youtube.com/watch?v=s6Sf3l8jZgU
Askheim, O. P., Beresford, P., & Heule, C. (2017). Mend the gap – Strategies for user involvement in social work education. Social Work Education, 26(2), 128–140.
Balen, R., Rhodes, C., & Ward, L. (2010). The power of stories: Using narrative for interdisciplinary learning in health and social care. Social Work Education, 29(4), 416–426.
Barnombudsmannen (2016). Respekt – Barn med funktionsnedsättning om samhällets stöd.
Stockholm: Barnombudsmannen
Cook m fl (2017). Friendship motivations, challenges and the role of masking for girls with autism in contrasting school settings. European Journal of Special Needs Education, 33:3, 302-315, DOI: 10.1080/08856257.2017.1312797
Cole, N, Jenefsky, N, Ben-David, S & R. Munson, M (2018). Feeling Connected and Understood: The Role of Creative Arts in Engaging Young Adults in Their Mental Health Services, Social Work with Groups, 41:1-2, 6-20, DOI: 10.1080/01609513.2016.1258619 Collén, K (2018). Alma och papegojmysteriet. Lerum: Idus förlag
Collén, K (2019). Alma och flyghunden Otto. Lerum: Idus förlag
Collén, K (2019). Education for a sustainable future? Students’ experiences of workshops on ethical dilemmas. Social Work Education, 38:1, 119-128, doi:
10.1080/02615479.2018.1543391
Forsberg, M (2019). Almamodellen - En studie om ett arbetslags upplevelse av att ingå i en arbetsmodell som syftar till ökad kunskap om flickor med autism och ADHD i skolan.
Linköpings universitet: Examensarbete Specialpedagogprogrammet.
Fåhraeus, A. (2020). Fiction as a Means to Understanding the Dynamics of Empathy. Educare - Vetenskapliga Skrifter, (3), 46-76.
Huss, E & Sela-Amit, M. (2019). Art in Social Work. Do We Really Need It? Research on Social Work Practice. 2019, Vol. 29(6) 721-726
Jackson, K. (2015) "Beyond Talk - Creative Arts Therapies in Social Work" Social Work Today Magazine, Vol. 15 No. 3 P. 22
Johansson, L (2020). Alma synliggör flickor med autism och adhd. Tidningen Autism Levy, S., Aiton, R., Doig, J., Dow, J. P., Brown, S., Hunter, L., & McNeil, R. (2016).
Outcomes focused user involvement in social work education: Applying knowledge to practice. Social Work Education, 35(8), 866–877
Mangione, S., Chakraborti, C., Staltari, G. et al. (2018). Medical Students’ Exposure to the Humanities Correlates with Positive Personal Qualities and Reduced Burnout: A Multi- Institutional U.S. Survey. J GEN INTERN MED 33, 628–634. https://doi.org/10.1007/s11606- 017-4275-8
Rankie Shelton, N & McDermott, M (2010) Using literature and drama to understand social justice, Teacher Development, 14:1, 123-135, DOI: 10.1080/13664531003696683
Socialstyrelsen (2019). Behov av nationella kunskapsstöd inom området neuropsykiatriska funktionsnedsättningar Behovs- och problemanalys avseende god vård. socialstyrelsen.se
Tanner, D., Littlechild, R., Duffy, J., & Hayes, D. (2017, March 1). ‘Making It Real’:
Evaluating the impact of service user and carer involvement in social work education. The British Journal of Social Work, 47(2), 467–486.
