SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

Som

en

pis

ad

hmd

Bilder och motbilder

av

manlighet

i

den finska ~ ~ r ~ p p ~ ~ k t s a r m k n

kcring Ar

19330

Hbing decennieskiftet 1930 utkom med ett par &s meurannim tv% böcker som skildrade forhalandena i den finska varnplikts~mén. Erfattarna var bida 23 air gamla och hade nyss avtjänat sin varnpPilaá nar de pubficerade sina in- tryck. De var $åda uppmärksammade nya författarnamn som kritikerna fiste stora förhoppningar vid. Mena dar upphör Gfieterna m e h n Pentti Haanpäas Kenttäja kasarmi (Faltet och kasernen, 1928) och Miks WdtxPs Siella missa miehiz telSdaan (Darp@ar blir man, 1931). Haanpaas bok v a en svidan& kritik av armésystemet som fororsakade en Bitterär s b n d d inom det "vitd9 borgerliga etablissemanget. Den blev en vsndpunkt nediit i Haanpags hrriar och gjorde honom f ~ r många Ar till en persona non grata

på

de stora fonlagen. Wdtaris bok daremot, skriven som ett slags g r i m d e till

Has-a%,

b e h z a d e i dt väsentligt det vira "inlands positiva bild av arméinsti~tionen. Den korn emellertid snart att framstå som en htterart obegrdlig bipmdukt P Wdtaris forfattarshp.

Aven betsktade ur en gnushistonsk synvinkel st& de t v i böckerna i skarp kontrast mot varanka. Mika Wdtari s t r a den nationadistish borgerfiga nnanfighetsideologin medhårs i sin uppskagande beskaivning av v ~ n p f i k e n som en period dar han fatt Bara sig att lyda, uthärda och underkasta sig, en sista anhalt %ör p o j b e n s belpmerslösa frihet från ansvar men samtidige en plats d& yng4i-ak mognar till vuxen madighet. Pentti Haanpaa däremot skildrade armésystemets innersta vasen som en h a n h i n g av bevaringarnas manliga sjdvkansla. Hos de unga mannen i Haanpäas ber%ttelser producerar varnplikten trots, bakslughet, cynism och progammatisk lattja

-

r a h mot- satsen t a den oficiella ideologin. Bida böckerna IUustrerx emellertid

h u

manligheter till centrala delar handlar om genusstmkmreracBe maktrelationen mellan man. Olika f6rhaningssa~ till hierarkier och autoritk makhitömbg9 underkastelse eller motstaind, ar centrda kman i båda verken.

En jamfkdse mellan M i k Waltaris och Pentti Haarapaas armésPUBdri-u 52 3 0 m e n p i s k a d h u n d S C A N D I I A 7 2 : 1

är intressant eftersom den bljxtbelyser smnader mellan å ena sidan västeuro- peiska borgerligt-nationdstish mansideal som övertagits av den fidändsb medeMassen, å andra sidan agrara folkliga mansided. Vrnpliktsarmén var en av de insatu~oner dar medelMassen som ett led i moderniseringsprocessen forsökte socialisera "foU<et9'till sina egna värderingar och ideal. Den blev dar- Bor en arena där kon&kter mellan över- och underUassens f ~ r e s t a n i n g x om madighet utspelades. Garnisonslivet som social situation och de olika man- lighetsbilder armén erbjöd ak~adiserade frågor kring madghet Gr de unga, man som gjorde sin varnpBkt. De tvingades ta staning i ett slags Grhandling om den hegemonisk manligheten.

Den brittiske historikern John 'Hosh har identifierat tv5 betydelser av begreppet "hegemonisk manlighet" inom forshingen: I) de maskdina attribut som är mest allmant omfattde, common sense, i en viss omgivning; a) de maskulina normer och praktiker som värderas högst av den politiskt dominerande klassen och hj+er den att uppritthaa sin aukt0ritet.l SarsslsBlt i den senare betydelsen belyser hegmonibegreppet motstånd mot och kamp om vem som har definitionsföreträde i frågor om beder och mord, vem som sätter ramarna för hur situationer Forstås och hur s k e r diskuteras. Man h n

Pasa Haanpaä som språkrör for en folklig manlighet som var hegemonisk P det stora flertalets vardag, medanwdtari identifierade sig med den grupp av man som dominerade den borgerliga ogentligheten och den poEtish diskursen. Kampen mellan olika madigheter i deras arinnéskldringar hade Gupggende politiska implihtioner: det handlde om disciplineringspro-ocesser, om förhål- landet mellan stat, individ och samhae, samt om de kdturella representatio- nerna av idedmedborgaen och av den finske mannens "nation&arahar".

Med "madghet" avses här en kdmreut konstruerd kunskap om vad en man är. Denna kunskap produceras i en Biistorisk och ideologisk process dar "madigá' koppar kopplas samman med kdturellt bestämda platser i sociala relationer, bestämda identiteter samt en viss auktoritet och prestige i förhd- lande till kvinnor, barn och man som inte i~-'~riktiga

nii in^'.^

Med en "borgerlag manlighet på 1930-talet" syftar jag &så på ett visst slags "kopplingsscheman där en viss social grupp ansåg att vissa sanningar om en människa sjdvMart fQPjde av att han hade en manlig hopp. Till exempel att det var hans och inte hustruns g l i t att ta till vapen f0r att fbrsvaxa fosterlandet.

Men madigheter är aldrig stabila, entydiga och fria från inre motsiigelser; den ideologish process som konstituerar den sociala htegorin "m&Y och prodincerax sanningar om den är

fulB

av inbördes motsbidaga föresthingar, ideal och ambitioner och är dkför ständigt stadd i förandring. Manlighet ar ocbå beroende inte bara av klass, yrke och ahder utan aven av den scpecl-

fika

situationen. Även om manlighet sedan 1800-talet dt oftare kommit att

situationer som någon absolut kategori. En man (eller en hinna) h n vara mer eller mindre manlig och en man kan rentav vara omadlg.

Manlighet äx i regel en kategori grbunden med överordning och makt i västerländsk hastoria; man har upplevt att de miste leva upp till Förestid- ningarna om manlighet f6r att kunna bevara eller &a helst starka sin sociala prestige.

R.WBiBr

Connell, den australiske genushrsbre som myntade sjalva begreppet hegemonisk manhghet i mitten av 1980-tdet har i sina verk &tid betonat det hierxkasb förhdandet mellan olika manligheter, dominans och underordni- Mand man sinsemellan siivid som mellan hinnor och En stor del av den homosociala4 dynmiken P en miljö som wrnplik~carména h n därför förstås i termer av att man försöker positionera sig inom den so- ciala kategorin "man".

I

en ständigt pågående process omf0rhandlas reglerna för denna kategori, dess inre Klerark och yttre gränsen; vem som placerar sig i kategorins centrum bland de manligaste männen och vem som hamnar i periferin och får sin m d ~ g h e t ifrQasattO5

Pentti Haanpaa

attackerar arméns

o@entlighetsbild

Erfarenheterna från det blodiga inbördeshiget och hotet man upplevde fran bide ryska bolsjeviker sch inhemska kommunister ledde till att den borgerliga delen av Enlands befolkning under 192s- och 1930-tden var rnycht försvarsv%&g, Gr att inte säga militaristisk. Det vita Enland h0ll sig rentav med en dubbel vapenmakt. Den frivi&ga f o h i l i s som bildats

på den vita sidan i samband med revolutionsirens oroEgheter och inbör- deskriget fortsatte nannálgen sin verksamhet genom hela rneuankigstiden. De har 'Skydd~kårerna~~ utgjorde landets största medborgaro-aaiisation med 6ver ~ o o ooo medlemmar. Vänstern såg länge med stor skepsis pa bide den reguljära armén och sbddskarerna och betraktde dem som väpnade fasten för den yttersta högern och som hot mot demokratin. Aven agrarförbundet, det parti som stod sbddskarerna narmast, lyckte att den r e d j a r a arménu kostade för mycket och berövade Jordbruket v ä r d e u wbetshaft. Särskilt i början av 1920-talet förekom d m ä n t ovilja och motstånd mot den nyinförda vZrnglikten i form av rgrmningaq uteblivande frin uppbådet och Idagomil över de materiella bristerna i armén.6

De borgerliga partierna och arméledningen betr&tde emellertid inte växnpliktstiden enbart som en militär utbildning utan som ett instrument for nationell integration efter det uppshtande inböïdeslu&et. Har skulle tanMösa och okunniga unga man fostras tilp a n s v x s u a och fosterlandska medbor-

P

en brokig och splittrad massa skulle ingjutas en enhethg nationell manhg identitet.8 Bevaringarna blev därför 6remå.I för 9'upp~Fningswbete" som bland annat innefattade undeksni- i fosterl%n$skhistoria, samhasPära

och "sedfighetsfostïan", h a s a n a d t e r och g~dstjänster.~ Tidskaiften Suornen Sotilas (Enlands soldat) som riktade sig framst till bev21ngarna förmedlade doktrinen att samma egenskaper som hävs av en god soldat kommer att göra mannen till en god medborgare och hela nationen stark och framgångsrik. Dessa egenskaper var framför &t mod, handlingskraft, sjalvbeharskning, pliktkänsla och offervilja

-

en dygdehtalog som svarar v d mot de vasteuro- peisb borgerliga manlighetsideologier som redan beskrivits i många mans- historisb stiadier.1° Sammanfogandet av soldat- och medborgarideden var nara h u t e t till påståendet att armén ar en skola d k pojkar blir man, vilket löpte likt en b.öd tråd genom tidskriften från 1919 t a 1939.

Här

s k d e de enkla ynglingarna från obygderna och fattigbarteren lara sig vad som forvantas w en vuxen karl och ansvarstagande medborgare.ll

Pentti Haanpäa (1905-55) var en sådan yngling, en autodidakt från en släkt av "bildade böndeP7 i norra Osterbotten. Han ströjobbade inom jord- och skogsbruket som tonåring och upp i m e n ålder bodde han h a r på familje- gården. När han 1925 debuterade som författare betrakades han av det enhisiastislaái kui~retablissemangeë i Helsingfors som en "namrm2nnEskaW, en skogshuggare och stocMottare från de djupa skogarna. Han valkom- inades som en berattarröst framsprungen ur den &ta finska folksjden och utmålades w entusiastiska recensenter som den nationella 'litteraturens nya framtidshopp.12

Maanpää avtjänade sin värnplikt i ett infanteriregemente p i Karelska Näset 1925-24. Nar han ryckte in hade han rentav tankar

p i

en ykesbana som of- ficer, men han vantrivdes med armétillvaron och tackade nej n 2 han erbjöds utbddni- till undero%cer.13 I[ den borgerliga offentligheten som praglades av en stark tro g& värnpliktens fostrande funktion, korn Haanpaas novellsam- ling Kenttzja kasarrni: Kertornuksia tasavdlan arineijasta (Fdtet och kasernen: Berättelser från republikens armé) hösten 1928 närmast att uppfattas som en skandlighet, ett vanhelgande av sjalvstin&ghetens grundvalar. Saken blev förstås bara varre av att Haanpaa blivit så prisad av kritikerna och v d h n d för den läsande publiken med sina tre %-sta böcker åxen 1925-27.

Underkastelse sch meningslösa

krigslekar

Haanpaa skildrade armélivet som en grå, ofruktbar, ångestfylld miljö av fysiska umbaranden, meningslösa övningar, Porödmjuhnde behandling och orättvisa bestraffningar. Den officiella fosterländska retoriken och va j e tiUsqmmelse till uppifrånperspektiv på armén som en samhallsbarande in- stitution förekom i hans text bara som parodiska fragment.

De

tolv korta novellerna var sluivna ur vad som i dag s k d e kallas 'Ben lilla manniskans perspektiv": Maanpaa skildrade hur militartjanstgOringen upplevdes w män-

nen i ledet. Det tmppförband där Haanpaa avtjkade sin v%nplikt, Savolax jagarresmente, fick sina beväringar framst från de FörhaPiandevis outveck- lade regionerna norra Osterbogen och Kajandand. Dessa män hade ingen högre utbildning utan var lant- och slaogsbruharbetare vana vid hårt arbete och vid att ii0rsOrja sig sjdva. De h d e enligt Haanpäa väntat med bavan p5

värnplikten och betrakade hsernerna och övaiingsfdten som "kusliga och iFörslaäcUiga toreyrinratt~ngar nggon hittat på bara %r att pina mannis- kor".14 Året i z m é n upplevde de som borthstat och hemförlovaPingen som en uppgåndelse från dödsriket.

Huvudpersonen i en av Haaaigäas novekler ar en idealistisk torparson som under Grsta världskriget tasammans med andra finsh sj3vstaaidighetsakti- vister, de berömda '?iigarná', tar sig till TkgrsHand För att få mifitärutbildning. Han får i den preussiska armén inte updeva det krigiska Bijatemod han läst om i fostedandsk diktning;"han hade en känsla av att man har snarare fick1~1-a sig att vara ödmjuk som en piskad hund."15 War han efter 1918 tj5ns.bgör som fdtvabel i den finska värnpGkesarmén hnstaterar han att aven om finnarna ar tappra i krig ar de ytterst motsträviga soldater P fredsad: "mot sitt befd hyste de hela den finsh naturens bitterhet, misstanksamhet och fientlighet mot den som de maste Byda."16

I

en annan novel?. skildras rekryt AskoQs f ~ r b i t t - rade förundran Over

d

den tid som läggs ner p5 att öva sluten ordning eller på att badda sängarna med miQlimeterprecicionn Miht~ömingarena framst& inte som nggot riktigt arbete utan som något slags meningslös lcPigslek.17

Varför &så bo i kaserner och svettas och göra konster p i övningsfilten och övermåttan låtsas högakta en annan man, en forman dekorerad med knap- par och band? Det blev svårt, mödosamt och biaert for finnarnas Pcarakir. De förstod sig inte på ett arbete som skulle göras for så avlägsna, dunkla, förmodade och svårbegripliga ändamal.18

I

en manshistorisk likning är kärnan i Haanpääs budskap att armens be- handling av bevaringarna strider mot två hörnstenar i mannens manlig- hetsuppfattni~lgar: att vara sin egen herre och att ägna sig åt hederligt och produktivt arbete. HaanpZs skildring kan lasas som en kamp om he-moni meflan tvi modefler f ~ r madig sjddörstielse. Mznnen sjidva byggde sin manliga sjalvlkarnsla på persodig autonomi och det prodktiva arbete som ger ekonomiskt underlag för detta oberoende.19 Genom be&t %rsökte améledningen och bo-erfigheten socialisera in bevaringarna

d

l

en annan manlighet som skulle ga11a inte bara innanför garnisonsgrindarna utan också ute i medbo-arsamhaUet: $isciplin, pfilctlGnsla, sjdvbehärshing, offedja, och S; vidare.

För att få viir armé att fungera måste vi vanja oss vid d t mer disciplin och

lydnad, skev doktor Oskari Heiknheimo, en kind profl inom sbddsbrs- rhirelsen, i Suomen Sotilas i r r922 och fortsatte:

Men det ar inte bara vår arm6 som behöver denna fostran,vi behöver den d a for att s t ~ k a v& samhallsordning, fös att lyfta vårt unga rike till inre storhet och styrka, och vår egen karaktar tiU det ratta manni~kovardet.~~

Det vita E d a n d hoppades att armén av pojkar s k d e ghira män av det po- litiskt korrekta virket, men Haanpäas noveller gör svidande satir över den här retoriken. Som Haanpiiii ser saken förändrar värnplikten männen i rakt motsatt riktning.

I

Suomen Sotilas shiver löjtnant Kdervo Groundstmem entusiastiskt år 1919 att det finaste resultat värnp8ikten h n åstadkomma i individen är en 'Orubblig pliktEnslá'; i kasernerna d 2 många beväringar bor tatt tillsammans föds en kamratdisciplin som kan vara "en mycket god upp- fostrare" och slipar ner vassa Banter i h k t ä r e n såsom småaktighet, sjavisk- het och fåf"nga.21 Men Haanpaa skildrar hur bevaringma, eftersom de inte ha- någon personlig motivation Gr en tjänstgöring som förefder meningslös, tvärtom tranas i konsten att slinga sig undan sina "pliktery'. Genom att ljuga, simdera sjukslom och definitivt aldrig göra någonting de inte riskerar att bli straffade för att Iamna ogjort, tävlar beväringarna a vem som ar s&cUgast på att undvika att lyda order.

I

novellen

"d

i kasernen' f"ar en rekryt handgripalge11 lära sig vilka regler som verkligen gkUer i armén. Inför en marsch anmaPer han åt sin oAFicer att han blivit sjuk, men fanriken tror inte på honom utan kommenderas ut ho- nom på landsvägen. Nar han sedan spyr Iangs vägen sjasa en ddre soldat bort honom från spyorna, bara G r att när ofliceren kommer &bi låtsas att det är han själv som spytt. Den äldre soldaten blir belsid från marschen och skckas hem, medan den sjuka rekryten h-et ser på. "Det börjar g5 upp för Pionom: s i här giir det till i det har bolaget..

.

Karl den som uthaadap, och h r 1 den som hjälper sig själv." Reluytens gruppchef, också en ddre beväring? hjdper honom på benen och förklarar farbroderligt:

Konster och trick G vad som gäller i armén! Här hjiilper det inte att klaga. Nog får mannen Iara sig här. Var och en är gröngöling i början, men senast här lär sig en vadig man, blir överliird, skicklig gå lister och h e p , kan ordna f6r sig.

Sadister

och soldater

som motbilder

Bevari-arna i Haanpaiis berättelser fram st^ som rnotbgder till den borger- .liga madighetsdiskursens idedbild av raska, plikmedvetna och sjdwppoff- rande boy scout^.^^

I

manskapets sociala -varId ar det nänilagen andra kriterier

som gäller fir manGghet.

H

mannens ögon ar det kamp emot underhstelsen som ar Girbunden med manlig status. Sddaterna skyter med och beundras av andra för sin feirmiga att Bura befalet, ennd~ka onödig ansträngning och undgå uppt%cktct. Genom sin tuffa förslagenhet demonstrerar mannen att de inte behöver lyda befalet, åtminstone inte mer an delvis. Beteende såsom att sova på vaktturen får ett m a d ~ g t symbolvarde. Härignom återer~war män- nen en del av den rnadiga autonomi systemet har firsökt beröva dem.

Då

de hindras från att vara i hederligt f ~ r v ~ s a r b e t e uppfattar de det som vardigare att inte göra någontang d s an att fjanta omhing p i övninpfdtet och l e b E1g.

Närmast något slags Qdtestams i Haanpaas värld av desPllusionerade cy- niska antihjaltar kommer de man som v-ar firsöka slå tiubah mot befalet; från ordonnansen som lagger Hipdver i sin arrogante löjtnants Wader t a soldaten som spränger sin kapten och sig sjdv i luften. Den senare företraer en soidattyp som förekommer i flera av novellema, mannen som har slutat bry sig om de besaagningar som haglar över honom och lever, eller dön; bara %or att demonstrera sitt trots och sin oböjhghet. Hellre an att pruta på sin rnanGga stolthet har han målat in sig i ett hörn och Btt sin tjänstgonng förlangd år efter år. Det är en demonstration av v i v e s v b och in$ividudism inför både befdet och de andra bevaringarna och han kinner enligt Haanpaa en bister tiUfredsstaUelse nar han ser de andra bevanngarnas skpacdcblandade bemdran PnfOr hans

De mest dramatisk effekterna har armélivet i Haanpias noveller emeuertid inte på bevaï.1-ana utan p i det stamanstada befdet. Här techar Haanpaa motbilder som verkligen är menade som shackexempel på vad som hander nar systemet tar fram de sämsta sidorna i. manligheten. Officerarna och kapi- tulanterna, stamanstada underofficerare, ar udeda, alkoholiserade och &tid på dåligt humör; de har firlorat

d

entusiasm och EvsgYidje. De ar Piremål för manshpets djupaste firakt; den som för pengars skull tjPnstgQr i armén anses vara s i lat eller annars oskicMig att han inte duger till civilt 21abete.Sdl exempel h p t e n L e h vax som ung fanrik "ung och smidig? ren och vdvirdad, glad och vig som en katt~nge",2~ men tio år i arméns $anst har trubbat w och firbittrat honom s i han blivit slösint, deprimerd och nergangen. Hans enda ansiktsuqck beskrivs som "ett slutplågat dragdjurs Gkdtiga, slöa bit- terI1et",2~ den enda til$fredsstallelse han 1Pngre f& ar vetskapen om att hans min Ratar och fruktar honom. Som orsak till hans firfa44 anges livets gåhet och enformighet. Men själva kapten Eelus namn

(fi.

lelu = leksak) anspelar gå art det ar bristen på ett riktigt och konstrulctin arbete som fått honom pa fallrepet; själva mihtaisyrkets destruktiva karaktär är riedbpyfmande.

Fastan Haanpaa inte verkar vililja förneka att det finns tider d i det ar ratt och nödvandig att gripa till vapen, och fastan hans bevaringar nog Ean ta

till hytnävarna i inre uppgörelser, ser han det som djupt osunt att g6ra krig och vald till sitt yrke och livsverk. En faltväbel i boken ser sig omkring bland sina officerskolleger och ser överallt samma leda som han sj& "nneri »Det verkade som om

fa

kunde finna t~ac8clig livsglädje och sinnesro i att lika ut snabba och egektiva sätt att döda.'27

Inte nog med att trerksaml-ietens ändamål är att åstadkomma död och förstörelse; även mihtktbddningens medel är e d @ Haanpaa viisentlligen valdsamma. Systemet bygger på att vissa män underkuvar andra man till absolut lydnad. Miinnens motsträvighet gör det omöjligt G r befalet att G dem i rörelse utan att skrika och svära. Deras han mot systemet och rnot olcerarna vacker ocksa inom i grunden hyggliga officerare sadistisk lust att låta männen springa tills de stupar, lust att ''göra någonting riktigt dakt, som grundligt förödmjukade dem, fick dem att marka hur stor makt en man med ett gyllene band hade har i R e p ~ b l i k e n . " ~ ~ Hos man med egna psykologiska behov att havda sig p i andras bekostnad kan offlcersstatusens obegränsade och okontrollerade maktstallning enligt Haangää slappa fram en helt otyglad sadism.

Pressreaktioner

kwvde

f6randrade

man

Pentti Haanpaäs arméskildring viickte stor uppståndelse i E d a n d hösten 1928. Boken behandlades både på tidni-anas ledar- och kulaursidor, det &rekom krav pa att upplagan borde beslagtas och rnanga bokhandlare ville eller vågade inte lagga fram boken i siila $iskar. Fern nya upplagor tryektes i rask takQ9

H&-

ska91 endast ett intressant drag i debatten beröras: nästan inga presskommentarer beskyllde Haanpaa för att hans noveller helt skulle sakna grund Y verkligheten. En vanlig argumentation var daremot att de missförhillanden han skildrade visserligen f0rekom i enskilda

f&,

men att det var överdrivet, ensidigt och tendentiöst av Haanpaa att framstilla dem som s-piska för hela forsvarsmakten. Haanpaa utmalades som en pessimist och misantrop som på grund av bristande bildning och sin lantliga grovhet solidariserat sig med de mest oei~ecMade elementen bland manskapet. Han sakade, hävdade kritiken, den analytiska f6rrnågan att se Görhaandena ur ett högre och s t ~ r r e perspektiv an de busar och lantisar som han skildrade.30

Mratihn förnekade egentligen inte realasmen i Haanpäas skildring av vissa manstyper, Men man såg inte problemet i hur dessa man behandlades av armésystemet utan i dessa man sjalva och i de manligheter de representerade. Medelklassen betraktade dem tydligen som oönskade kvarlevor av ett äldre och primithare 9'undersåte-Anland", ett land av isolerade byar, egensinnighet och pyrande hat rnot herrar och överhet. Det var mannen och inte armén som måste föranckas; Pösningen låg i att socialisera dem som spjärnade emot till en

annan slags manPigher, en borgerfig manlighet som kunde inordna sig i det moderna koUektivistiska medborgarsamhaet, som h n d e underkasta sig och vara lydig och samtlcjlig andå Grhoppsliga matart-man8iga dygder såsom

mod och hand&ngsPadt.

Mest valartil<ulerad var har den ton@ande unge btikenn och f~rfaaapen Olavi Paawlainen som B de radilalt "europeisk2 och moderni-nictish u n p konstnärernas organ Tulenkantajat (lFackeIb2afna) skrev:

Hur lär man sig inte under bevaringstiden att hata detta folk? Inte dä~fbr, att det of9reeagsamt och långsamt. Som motvikt &artill är det hederligt, segt och uth&ge. Men &for att det har ezi oöuervinnerlig skrackfir all ord- ning, reglering och - utan undantag

-

alla befllningar. Det g5r en heder av att motsitta sig alla besthmelser. [.

.

.] I denna luxt att @ma emot kommer ett grunddrag i detjnska)lklynnet tillzrtty~k~~'

h m l a i n e n anssg emellertid att denna n a ~ o n d k d t k kunde Grandras. Men för att utvecMas måste finnarna enligt honom befria sig fran det slag av nationeua ikoner som Pentti Haanpaa reproducerade, befria sig från de idedserande bilderna av s t o c M o ~ x e , skogshugare och ett jungfdgit Ode- marksfo&.

H

PaavolaPnens version av temat om armén som '&n skda f8r m%< var det den finska varnpLktsarmén som s l d e producera de &sciplinerde medborgare som behövdes i en ny era med en ny rytm, en era som havde snabbhet och koordinerad precision; telefonernas, j%nvagstidtabeUernas, kontorens, radions, universitetens, sportens och Adan&njernas era. Se p2 Ynglingarna som kommer hem fr2n armén, skriver Paavolainen, se hur an- norlunda de r6n sig, talarP iiter och tanker:

Hjärnan som vant sig vid att verkstäh order är i livlig funktion, kroppen som formats av ojvningar och idrott är smidig och behärskad. I dem finns stoffet till ett modernt kulturfok. VknpPiktstiden har varit en förstklassig skola. 32

I

den nya nationdstaten som öppnade sig viistenit och söderut mot Europa o& moderniteten fanns det inget utpymme f8r HaanpaPs seurska hlakarlap.

Mika

Waitari

sch

underkastelsens manlighet

Ett utmarkt exempel p2 hur varnpEkten upplevdes av den nk.a, till moder- niteten vdanpassade finska m a n s w Olavi PamP;ainen efterlyste kom ett par år senare med

Mila

Waltaris dagbohatade r-port över sin egen vzrnpliktstid, Siella missa rniehi6 tehddaan

(D%

pojkar blir man, 1931). Fastan Wá4-cari (a908-~979) var filosofie hndidat och

tv2

år "dre an Haanpaa när

han ryckte in, sudrade han de firsta somrniarmanaderna i armén på e t t sätt som f6r tankarna

tBB1

ett s c o u d ~ e r : en tid av pojkaktig iver, sportig l e h m e t och h m r a t s b p mist i den lyriskt beskrivna nordiska sommarnaturen.

"Va

är verkligen bara pojkar, som leker en skojig lek i solen.

Vi

njuter av v k a smut- siga, hårdnade hander, av sEggsmbben som inte rakats w p5 flera veckorsr, av våra solbrända ansikten."33 Dessa k a c h soldatgossars inotta vid extrem fysisk ansträngning och utmattning ar Se tekee vain teraa! 34 - ett finskt uttryck som

narmast bevder "Det gör susen!"men o c h 5 att saden g 2 i ax.

Wdtari, vars arméslsildring betraktats som en motshifi till Pentti Haan- p%s Kentt2ja kasarrni (Fgtet och laa~ernen),3~ anstränger sig att framställa den lydnad och underkastelse armén Puriver som någonting positivt. Han ser ingenting osMPgt i befdets metoder: de gör vad de måste f i a att giara soldater

w bevaringarna.

Till

exempel en fdtväbel på reservo&erssk01an bes&ver han som både omtyckt och fruktad; "hans sprdcbruk ar storartat, och han behandlar oss som ostyriga hundvdpar, som han ömsom med Qmhet och ömsom med stränghet fOrsQker uppfostra till ett stadat liv.'y36 Där den pishde hunden var Haanpäiis metdor för armédisciplinen anviinden: Wdtari allts2

bilden av obnnigavalpar som

F"ar

lära sig litet hyfs och pli. Intressant nog kan eller vill Wdtari nämligen inte entydigt anknyta bevkin-ns lydiga foglighet till en m e n manlighet, utan det förhaningsätt armén haver kommer i boken ofta att framsta som ett slags regression pojkårenas bebmmers8ösa ansvarslöshet.

A

vag till uppbadsbyån

där

han s k d anmäla att han inte längre vill ha uppskov tanker han:

Jag ar trött på mig sjalv, på andra, på vardagen, och livet. [. . .] Och det är tungt att styra sitt eget Ev, som ännu inte har någon fastlagd riktning. Från det ögonblick då min ansökan börjar sitt korta kretslopp bland andra papper är jag oupplösligen bunden till samhällets tunga maskineri. Om ett par korta veckor behöver jag bara följa order, utan egna tankar eller bekymmer. Den tanken ger mig en tyst tiEreds~tällelse.~'

Armén framstår hos Waltari som en sista s1cyddad fristad Gre det veruga Kavande Bivet med ansvar och plikter. Samtid@ ar det nar pojkarna har liir sig "den svkaste och största konsten", att kunna underkasta sig en annans vilja, som mognadsprocessen till m e n manlighet tax fart.38 Armén P'ostras. frish, starka och manligt härdade h p p a r , och mannen lämnar armén med mer sjdvs5kerhet och livsmod än när de ryckte in. Främst handlar mognaden Tir Wdtari om att kunna övewinna sig sjdv, anpassa sig och underhsta sig de rådande omständigheterna.

Utan att vara medvetna om det börjar vi närrna oss samhället. Den fria, upproriska ungdornen och samhälissystemet ir d t i d varandras fiender. Men har har omedvetet genoni underkastelsen en djupare och större kansla av samhörighet etsats in i oss.39

Det som g6r lydnaden och underkastelsen till en positiv Bcomponent i en m e n manlighet hos Waltari har att g6ra med en koUelctlistisk sarnbäUs- och människosyn. Anpassningen kniver att "fdsk sjdvknsla och omogen I n d i v i d ~ & s d ' ~ ~ slipas bort. Waltai beshiver hanry&kt upplevelsen av "trup- pens magiska enhet, dess kollektiva samhörighetn41 och repeterar ofta i o l i h

variationer bilden av varm och glad hmratshp, stärkt av de -mensamma strapatserna. När den här sammansmdtni-en av jaget med en s t ~ r r e Ring- erande helhet ännu satts i samband med foster1ändskheten blir resultatet just offedjan som den nationaaistiska retoriken talat sig så varm fir:

Landet har kommit oss så nara den här sommaren, den kära valbekanta jor- den. I avgörandets och ödets stund skulle vi inte llangre tveka, inte anklaga. Vad betyder vårt lilla öde, n& friimmande fiendestyrkor strömmar in över

Det underliggande våldet i utbildningen problematiseras inte av Wdtarf

.

Han reflekterar i boken över h a det vore att i verkligt skjuta f i r att döda e k r att sjdvbli dödad men konstaterar att hans K k l e k ~ l l fosterjorden ar större

h

hans egenkarlek och att han $ärfor inte skulle tveka. Nar Björneborgarnas marsch spelas på basandakten på lägret Pater han sig svepas med av det fosterlindska patoset och shiver att rnusilsen väcker"arans och bjaltemodets instinkterflhos dem d a r "Detvore härligt att dö tibl de tonerna.9p43

D k

Haanpaa sag ett p n d -

stråk av vald i den fredstida utbildningen och dess nedbyande inverkan p i yrkesmilitärerna, ser Wdtari bara sportig lek och adelt dvar.

Larsverksgossarnsas och skogsarbetarasass homosocialitet

Mika Wdtaris améskildring demonstrerar bur olika varnglilcten kunde upplevas beroende

p i

Sanstgöringsplats, socioekonomisk bakgmnd och bevaringsgmppens sammansättning. Sjdv växte han upp i en släkt av prPster och Sänstemän. En gediget Eistlig, borgerlig och fosterländsk anda verkar ha rått i hans foralddenn. Han gick i det finska läroverket och normallyceet "Norssi" i Helsingfors som hade &ag av en elitskola 60r det iffnshationella Under studieåren rörde han sig i unga konstnarshetsar, så- som Talenkantajat-pppen (Fackelbarama) med dess opfimistish tro p i

den finsb nationens och kulturens framtid.45

När Waltari ryckte in skickades han på p n d av sin bildningsgad raka vägen till underofficersskoh med den outtalade förvalitningen att han skulle gå vidare t a reservo&cersutbildni~ Han tabringade sina tre första armé- månader P vackra omgivningar på skolans sornma~l2ger i Parola och bodde i ett talt där mer an hälften w beväringarna var snidenter

-

flera av dem Rans gamla skolkarnraten;"norsa~t~'."Det $r nästan som att komma hed', kommen- terar Waltari i boken.46

Bland dessa urbana "lär~verks~ojkar~~ rådde en a.Udeks annan anda och inställning till tjansgöringen än bland Haanpääs lantliga arbetare.

Att

döma av Waltaris skildring upplevde de en samhörighet och en medvetenhet om sin särställning som gick tillbaka på skolårens kåranda samt på en famdjebak- grund som verkade göra dem förutbestämda för ledande poster i samhdet. Armén bekräftade denna kansla genom att klassa dem automatiskt lämpliga för befdsutbildning. Den stimulerade deras sinne &r konkurrens

-

ett cen- trdt madighetsided för medelkliassen sedan 180o-t;llet~~

-

genom att s t d a en prestigef$ld reservofficersutbildning i sikte för dem som presterade "ost. De hade hemma, i skolan och i de böcker de Iiist %"att sig en försvarsviin- lig attityd till livs, serverad i kombination med det ideal G r ung manlighet av oförskräckt käckhet, klarögd idealism och fosterländsláPlet som fick sitt kanske tydligaste uttryck i scoutr6relsen. De var helt enkelt uppfostrade till att vara valanpassade i ett skolsystem och på en arbetsmarknad som liångt hävde samma instaning som armén: plikthnsh, sjalvbeb%shing, lydnad, offervilja och så vidare.48

Medan Haanpääs erfarna arbetare upplevde det som f~rnedrande att Santa sig och leka E i g på befdning, verkar det i Wdtaris refe~iisgupp ha fiinnits ett homosocialt tryck i rakt motsatt riktning: att visa kamraterna att man Marade av d a krav, både esiskt och psykiskt, ständigt gå gott humör.

1

den homosocialitet Waltari indirekt beskriver ingk den bo-erliga tävlingsandan som en viktig aspekt. Den skildras explicit i form w ett IekMlt hävdande av det egna tmppfirbandets överliigsenhet gentemot andra tmppförband. Mellan raderna kan man lasa ut den bnkurrensanda som ridde aven inom gruppen eftersom de flesta ville bli utvalda till resemficerssPcoPan.

En annan aspekt av homosocialiteten %r det som i rnanlighetsretoriken kalliades "gott kamratskap" och som hos Wdtari yttrar sig i upplevelsen w armékamraterna som en familj, befailet som fadersfigurer, kasernen som ett varmt och tryggt hem, och inte minst av kvinnor som någonting nästan ut- omjordjiskt avyagset. Waltari beskriver stamningen i stugan nar ljusen släckts, smygrökta cigaretter som glöder i mörkret medan vishde berättelser och en liten mugg sprit blandad med vatten går runt stugan,"ddeles lite bara, sa där f6r umgänges spratt, upptig och lekffula slagsmal; regniga söndags- eftermiddagar i lagertaltet där man dvarEgt och skyggt talar om &vet och

framtiden.

H

sina memoarer berättar Waltari att han &affade sin lcommande hustru en månad före i n v c h i n g n , men i boken namns hon först p i sidan

127 och aven där bara i f6rbigående.

Vi

f%r aldrig veta någonting annat om henne än att kon hade en bl2 hatt och bli ögon. % Waltaris pojl4ageraktiga armébild är det den unga manligheten och det homosocida koflektiet som spelar humdroflen.

Det frinvuande och avlagsna h d g a k6net förekommer hos Wdtari i två former.

H

den ena %r hinnorna objekt for &6mmen om den gerfeha haspermissionen och skryt om erotiska erövring=.

I

den andra ab. de objekt Gr drömmen om giftermal, familj och egen bostad; kiammen om den w n e borgerliga mannens ma&ghet.50 De fyller två ohka homosociala funktionen: Den Eksta svarar mot idén om "lite rohgt" en

hidl

på staden och den s@- samma demonstmtionen av pojhnsljrnghgens sexuella aeraktionshdt och potens inför h r a t e r n a . Den andra svarar mot idén om emotioneu trygg- het och en patriaru position i ett heterosocialt partnerskap som samtidig symboliserar fiiUlt utvecklad, m e n madighet i andra mans ögon. Men i bev5ingsiivets pojkarld är allting; enligt Waltaïi annu rent och osbl&@. SommarPagret h u gett dem friska, starka och solbranda hoppar och styrkt deras andliga "renhet", gett dem en momilja mot'Lrotish Iattsinnigheter" och en beslutsamhet att spara hela sin mandom för den Enda och Utvdda, den framtida äkta makan. '7% vet redan att mina renaste och madigaste minnen Bcommer att vara förbundna med den har skaiver Waltari.51

Mos Pentti Haanpaa är kvinnorna annu mer frånmande i arméadvet an bos Waltari.

I

slutet w den Pirsta noveflen namns i en mening hur jägaroffceren som tar avsked frin armélivet Grestder sig ett lycklig Biv i ett litet torp med en kvinna han träffat i gunisonsstaden. Niista gång dyker kvinnok6net upp Grst i den sista av de tolv novelerna i Kezttaja kasarrni som ocksa ar &t enda ställe Qir Haanpaa antyder det slag av "tiit" homosodaPitet som genomsyran Wdtaris minnen. Dar besElvs hur beväringarna firar att hemförliomingen namnar sig genom att halla en koUektiv"karleksnatt9' i hsernen med '>generii- sd7Wickor frán staden. Dagen dairgi trotsar de tallsammans befdets order och ordnar till sist ett rejält supkalas den sista natten i hsernen. H a a n p t Pr inte böjd att likom Wdtari frarnhzva eller romantisera den homosociala samman- hal2lnin-n beväringarna emellan. Deras festande inför hemForloamiragen d% de "broderlig" ddar p i såväl hinnor som sprit framstaer han som en rå, orgiastisk udevelse av det uppdamda trycket av v2nphktstidera:

Från hsernen hörs bara ett enda oavbrutet skralande. Det är en röjasfestnact. På golvet böljar spyor och bitar av skåp och

Först bokens näst sista stycke ger en vink om att också Haanpaa upplevt nigonting liknande det homosociala stöd Wdtari så utforligt beskpiver; har tar Haanipaäs beväringar avsked av de kamrater de i ett helt år gått genom vått och torrt med. "Tillsammans hade man sjungit, skrattat och svurit, kanske njutit t r ~ s t för sinnet ur samma flaska eller samma Det ar som om Hzanpaa skulle minnas det har slaget av kamratskap med en blandning av värme och avsmak. Wdtaris urbana medeMasspojkars kollektivistiska, kacka kamratskap ar inget f6r honom.

Kampen om

den

hegemoniska manligheten

Niix man studerar

Mika

Wdtaris och Pentti Haanpaas arméskildringar jamsides med den retorik som legitimerade v2nplikten i soldattidslarifier, framträder bilden av en samhallsprocess dar officerare, präster och pedagoger inom medelklassen f6rsökte %mv;ndan unga man i underMassen från en råbarkad, "folklig", individualistisk manlighet till en borgerlig, kouekti~stisk och nationalistisk manlighet. Det Pigger nära till hands att förstå kontrasterna och konflikterna i materialet som återspeglingar av en kamp om vad som skulle g d a som den hegemonish maskuliniteten bland bevkingarna.

Den hegemoniska maskuliniteten brukar inom kritisk mansforskning ofta betecknas som de värderingar och beteenden som uppfattas som naturligt och sjalvklart manliga av de flesta män, och som legitimerar underordningen av kvinnor och "omanligá' man. Antonio Gramsci, på vars teoribildning om politiskt hegemoniska grupper mansforskningen har byggt vidare, definierade hegemoni som en dominans som

g&

bortom användandet av rå seyrh och lagliga maktmedel eftersom den blivit inbäddad i kult-uren. Den inigår i gdva verklighetsuppfattningen hos rnaj~riteten.~~ Men i så

f d

verkar det inte ha

hnnits någon klassöverbryggande hegemonisk maskuli~iitet i Finland kring Ar 1930. E r en majoritet av befolkningen torde vad som kom närmast ha varit den sjalvägande bonden; den autonome patriarken som fritt bestämde över sin tid, sitt eget arbete och sitt bushall med d a dess medlemmar.j5 Alltsa någonting som mera liknade Haanpaas ideal an den borgerliga manligbets- ideologi arméledningen och medelklassen försökte torgföra.

Om man å andra sidan ser den hegemoniska masMiniteten som knuten till en viss grupp av män som innehar politisk makt och kontrollerar de ma- teriella resurserna i ett samhde samt använder en viss maskulinitetsideologi för att reproducera och legitimera sin rnaktp~sition,~~ blir frågan om man skall betrakta den medelklass som dominerade den tryckta ogentligheten (journalister, författare, folkskoEkare, byrallaater, officerare etc.) som poli- tiskt hegemonisk eller inte. Medelklassen kan emellertid har också ses som en utmanare som genom att omdefiniera den hegemoniska maskuliniteten

Grsökte Banka in samhasu~ecMingen mot den '9modernitet9' vi ovan såg

Olavi Paavolainen efterlyrca.

N%

Paavolainen idediserar egnskaperna hos de man som genomga~ milie-arutbildning legitimerar han samtidigt en ledande samhallsstaElning fbr medelMassens man,

db.

eanderf6rst5fi E~rkroppsPagar d a dessa önsharda moderna egenskaper i högsta potens.

II

den

h%

firstaelsen av begeppet franstar "hegmonli" P vilket

fd

som hdst inte så mycket som det sja9vMart accepterade, utan fokus förskjuts mot kampen om auktoritet, förandringarna och P"OrsB4utnPngarna i madghee-er och mot hur dessa används som politisk-retol-lsh instmment. Bilden av den "hegemoniska madigheted' blir emellertid difis, fragmenterad och und*- ende n$ man forsöker konkretisera och fixera den t a en viss ideologi eller en viss samhasgrupp.

H

Suomen Sotilas eller hos

M i h

Waltaris kconstmeras en viss hegemonisk manlighet av de borgerliga skribenterna, men vad som gäller bland Haanpias skogshuggare sch lantarbetare någonting ddeles annat. Varken bevaringar eller befal kan dock beskrivas som man med golit.isk makt och kontrofl över ekonomiska resursen: De lågt utbildade och illa betalda un- derofficeruna ina ha niistan absolut m& innanfor garnisonens murar men

i samhaflet utanför

ar

det andra man son axlar den hegemoniska manteln, fastan dessa inte v e r h vara de samma

pa

landsbygden som piii Helsingfors esplanader.

R.W.

ConnelP har s j a h nyligen delvis omformderat sin teori och d5 betonat skillnaderna, men oclcsa sambanden, mellan

i

ena sidan BoMa hegemonish madigheter som konstrueras i konkret vardag&g samvaro och

a

andra sidan regionala eller nationella hegemonish madigheter som kon- strueras genom kdeurella repre~entationer.'~

Kanske hegemonibegreppet i det har sammanhan-t andå iir mest anvand- bart om vi backar til4baka till Gramsci och den anvindning av begreppetfohn Tosh ovan beslaevsom'~e maskulina attribut som

ar

mest dmant omfattade,

common sense, E en viss orngivni-". Något slags minsta gemensamma n k - nare f6"Orentti Haanpaas och

Mika

Wdtaris bevaringar skymtar namligen i

att det i båda grupperna gällel: att bevisa och befista sin manliga prestige i de andra mannens ögon. Måttstochrna skiljer sig: i Hraanpaas armé gäller det att trotsa befalets befdningar, i Wdtaris att Mara av de hav systemet stiilIer. Men de egenskaper som kravs för att lyckas havda sin manlPghet iir i bida mqöerna viljes*, uthrnghet och förmåga att utharda psykisk och fysisk smixta.

En signifikant skillnad mellan de två arméskildringarna ar emeuentid att

dar

de 99ma&ga'q egenskaperna hos Haanpaas soldater är riktade utåt, i

motstånd mot omgivningen, iir de hos Wdtari riktde inåt, mot svagheter

i den egna hoppen eller det egna sinnet. H& framträder en hörnsten i det borgerliga madighets-etoset sedan 1800-tdet, namGgen sjdvbehkshinag. MedeMassens syn gå skiDnaden mellan dessa tvi satt a@ uppvisa anankhet

må bär 2skådPiggöras av signaturen Entinen sotapoika (-Före detta soldat) som i Suomen Sotilas 1929 riktade ett öppet brev till den rekryt som anser att värnplikten berövat honom bans frihet. "Frihet lor dig är val att få härja omkring i halvbenisat iilisthd

pa

byabacken", konstaterar skribenten syrligt och fortsätter:

Har du någonsin last Sneilman? Och hur han definierar frihet.? §ä Käx frihet

är inte tygellöshet utan att underordna sig disciplin och gdande lagar. Ditt frihetsbegrepp är just tygeilöshet, ögonblickets ingivelser, att styras av sina begär och lustar, inte nägon frihet. De styr dig aven nu och stör din sinnesfrid när de inte får härja fritt. Du är d t s å inte fri, utan deras slav.58

Haanpaas bild av friheten handlar tväxtom om att kunna slappna av i sin egen bopp, varken ivingas av andra eller tvinga sig själv in i utifran GresEivna former. Det ar inget högtravande Mhetsbegrepp, utan ett vardagligt, så gott som fysiskt:

Frihet! Fritt far du nu satta händerna i fickorna, trycka ner dem djupt. [. . .]

Lugnt kan du nu snyta dig med pekfingret och tummen. Nägon annan spanar nu istället Gr dig nervöst omkring där han går på gatan, rycker iit cigarretten meilan tänderna och for handen till mössan, när en hög herre med knappar och band kommer inom synhåLS9

Relationerna till familj och till hinnor intar i båda b8ckerna en underordnad betydelse. Det beror delvis på den militära sitarens Sisish isolering från om- världen, men också på aii mannen mater siii eget varde i relation t a andra män; där blir kvinnorna i många sammanhang bara ett medel i statuskampen eller ett homosocialt njutningsmedel likt alkohol. Ftirst och framst tror jag emellertid att hinnornas frånvaro s k d forstås i termer av specifika "ung- hlsmanligheter". EllaJohansson har påpekat hur genus måste ses h u t e t till livscykel och visat hur det i Norra Sverige fanns en signifikant skillnad mellan maskulina ideal för yngEngar och för karlar. Karl blev man f ~ r s t nar genom giftermålet; i idealfdet forst när man hade kvinna, barn, hus, jord och hast.60

Man kunde i ljuset av begreppet livscyke1 tolka också skillnaderna mellan Haanpaas och Waltaris forhallningssäit till arméns krav på underkastelse som mer en skillnad i tidsperspektiv och socialt perspektiv an en sPUUnad i karnan av de underliggande manlighetsf6rest"lningarna. Haanpaa skrev inom en manlighetsdiskurs

där

en zo-åring skulle vara en w e n karl som utförde riktigt arbete och var sin egen herre. Waltari däremot skrev inom en annan manlighetsdiskurs dar en zo-åring gärna fogade sig efter aldre och erfarnare man som ledde honom mot den vuxna manlighet som annu inte var

riktigt inom räckhall. Waltwi visste redan att han och hans hmrater sl~ulle komma att inta Biöga samhallspositioner, bli inte bara sina egna utan också andras herrar, och att de rnad~ga varden de blev delaktiga av g n o m militar- och befdsutbildnia~~era kunde gagna dem i brriikren. För Wdtari blev armén d t s i ett slags initiation, en tiufaig uppoffring som skulle

ge

framtida vinster 1 form av socialt kapital. Han h n d e kosta p5 sig att ta militirtjanstgöP.ingen avspänt och lekfullt. Haanpias man var emellertid inte socialt p i väg någon- stans och den milatära sfiren verkade inte starka deras personliga autonomi. Deras socialt underordnade utgångsläge tog sig uttryck i en mer skbar själv- kinsla och ett mer demonstratifi hävdande av den egna ~naniPigheteta.~~ Man kunde saga att Haanipäiis kritiker hade rätt: det hävdes faktiskt ett högre perspektiv an hans, näanli-n en socialt högre belagen utsihspunkt, for att se det manliga i att behandlas som en piskad hund.

Summar

y

Like a

Whigped

Dog

Images

of

masrulinities

in

the

Finnish

conscript arrny, ca

s930

Around 1930 ITWO Ilterary worh were published in "inland depicting miPitary training in the Ennish conscript army based on the authors' fresh persond experiences of the evergrday &fe of conscripts. Rne article compares and ana- lyses their work for images of masculinities and homosociality and makes a critical assessment of the applicability of this material to the concept of "hegemonic mascdinity".

'&e leftist autodidact Pentti Haaaanpäa described the essence of the army system as destructive violence and as a humiliation of the conscripts' manly sex-esteem. The conscripts in his fictional short-storks, uneducated farm- hands and lumbeirnen, can be read as basing their masculinities on personal independence and "honest worY producing the economic basis for that independence. B e y regarded mieitary exercises as pointiess sadistic games and reacted to military training by competing in malingering and de5ing orders. Maanipaa's book scandaiized the bourgeois estabtishment and reviews dismissed his critical stance as backwardness and idedizing images of Enris

as a pristine wilderness people which were outdated in a modern age, calling for disciplined and agile citizens.

The bourgeois writer Mika Waltari reacted PQ Haanpags bookwith a docu- mentary report on his own military itraining, whlch to a large extent ran con- curred with official mihtaryrlietoric.To his collectivistic political sensibdities, learning to submit to another's wri'll and maturing into responsible, du9iful and self-sacaïficing mascdinity during miEtary training repf-esenited positive values. Me dso depicted a much closer and more competitive homosoci&q 68 S o m e n p i s k a d h u n d S C A N D I A y z : ~

15. Haanpaar9~8,Helsinki19~8,~.1z.

16. Haanpaa 1928,s. 23.

17. M a r b u E n v d har påpekat hur Haanpaa genomgående mark- erar skilinaden mellan produktivt arbete och arméutbildningens onödiga övningar genorn att kontrastera bilden av svart, mustig jord- bruksmark mot övningsfaltens ofmktbara gula sand.Marbu Enval1,Kirjailjoiden kentat ja kasaenit. Suornalaisen Kirjallisuuden Seu-

ran toimitulrsia 410. Helsinki 19 84, s. 33f 18. Haanpaa 1928, s. 21.

19. Samma grundvärderingar fann sociologen Harri Jokiranta hos medelålders man p5 den finskalandsbygden i en intervjuundersökning u t h d så sent som 1999. Harri Joluranta, Se on miehen elämaa. Maaseudulla asuvia miehiä elamaänsäkertowaassa,ActaUniversitatisTam- perensis 966,Tampere 2003, s. 1or-103,150. zo. Oskari Heikinheimo, "Sotakuria", i Suomen

Sotilasrgza: 28,~.394.

ar. Kalemo Groundstroem,"Kasarmiin astuessa. fisille tulokkaiie omistettu",i Suomen Sotilas 1919: 17, S. 232. 22. Haanpaa 1~28, s.35L 23. Om begreppet rnotbild,seMosse1~~6,~.~6-;r5. 24. Waaiipaa 1928,s. 96. 25. Haanpaa 1928, s.78. 26. Haanpaa 1928,s. 75. 27, Haanpaa 1928,s 24.

28. Maanpaa 1928, s. 25.Det gyllene bandet syftar

här fdtvabelns gradbeteckningar. 29. Olavi Paavolainen, "Kirja, josta puhutaan", i

Tulenkantajat 30.11.1928.

30. Se b1.a.: Paavolainen r9z8,V.A. Koskenniemi: "Pentti Haanpaä sotilaskasvatuksernme ku-vaajana", i U u i Aura 17.10.1928; "Vasta- lause",insandare i UusiSuomi17.11.19~8; R.K.: recension i Umi Suomi 25.11.1928; "Miki on totuus!",ledare i Suomen Sotilasrgz8: 43; E.K.: "Armeijan hapiiisyii", i Suomen Sotilas 1928: 43; Hannes Annila "Suomalainen sotilas", Itsenäinen Suomi 1928: 12, Lauri Viljanen:

'Tendenssikurjako?", i Helsingin Sanomat 20.10.1gz8.

31. havohinen 1928, s.34 Kursiveringen i origi- nalet.

32. Paavolainenrgz8,s.g5

33. Mika Waltari, Siella missa mihiä tehdaan, Por- voo 1931, ~.upplagan,faksimil~cl<),s. 96.

34. Waitari 1931,s.76,162.

35. Se t.ex.Envd1984.,s.qr.Wdtari skriver sjalvi förordet till boken:"Det har talats och skrivits mycket ont om vår armé. Den här boken strävar till att vara en enkel skildring av livet i truppförbandet utan att försköna eller dölja skuggsidorna. Av den atmosfär i viken man i vii- tid gör man."Waitari 1931, s. 5.

36. Wdtari 1931,s. ara. 37. Waltari 1931, s. 6. 38. Waltari 1931~ s.166. 39. Wdtarir93r,s.115. 40. Waltari 1931~s. 167. 41. Wdtari 1931~ s.36. 42. Waltari 1931, s.131. 43. Wdtari rg31~s.38.

44. Mika Waitari, Kirjailqan muistelnlat, Ritva Haavikko (red.), Porvoo xg80,passim. 45. Waltari var kring r928 god van med Olavi

Paavolainen och de gav ut en gemensam diktsamling. En annan god van och litterär samarbetspartner under studietiden var Armas J. P d a som var medarbetare i Suomen Sotilas och där hade sigat Pentti Maanpaas arméskildring med orden: "En man som saknar humor skall låta bli att skriva soldat- noveller." Waitari 1980, s. 159, 162. k m a s J. Pulla: "Sodellisuuskuvaus armeijastamme"

.

iSuomen Sotilas19~8: 44, s. 927.

46. Wdtari 1931,s. 28.

47. Jfr b1.a. Kans Bonde, Mandighed og sport? Odense 1991, s. 26% Christina Florin och Ulla Johansson: 'Där de härliga lagrarna gro [.

.

.] '. Kultur, klass och kön i det svenska jaroverket 1850-1914, Stockholm 1993, s. 47-54; Christina Heward, Making a man of

him. Parents and tbeir Sons' Education a t an English Public School~pzg-JO, London 1988; Haggman Kai, Perbeen vuosisata. Perbeen ihanne j a sivistyneistön elämantapa 1800-lu- vun Suomessa, HistoriaEsia tutkimuksia 179, Helsinb 1994,s. 60f.

48. Jfr det Hans Bonde skriver om den borger- liga idrottsrörelsen i sekelskiftets Danmark; sporten betraktades i idrottslitteraturen ofta som en övning i och uppfostran t 3 illydnad. Det gällde art demonstrera sin individualitet inom mycket snävt angivna ramar: springa fortare an andra,men inte sidlinges eller bak- länges. Sporten skulle bygga karaktär, vilket

var den individualistiske borgerlige mannens adelsmärke. Men karaktär och individualism handlade här om att tämja sina drifter och forain den tyglade energin i samhallsuppbyg- gande banor. Bonde 1991,s. 22ff.

49. Waitari 1931, s. 24. 50. JfrTjeder 2003,s. 94f, 274.

51. Waltari 1931,s. 11qf,12o. 52. Haanpaa 1928,s. 143. 53. Haanpaa 1928, s. 139.

54. Tosh zoo4,~.43f;JeffMearn,"Frorn Hegemo- nic Masculinity to the Wegemony of Men", i Feminist Beory 2004: 1,s.53f.

55. Jag tackar professor Nils-Erik Vistrand for att hagjort mig uppmärksam p i detta. 56. Carrigan,ConneUandLeer987,s. 92; Gonnell

1995, s.76-8r

57. R.W. ConneU andJames W. Messerschmidt: "Hegemonic masculinity. Rethinking the concept", i Gender U Society 2005: 6, S. 847, 849f.

58. "Alokas X:lle Entiselta sotapojalta", i Suomen Sotilasrgzg: 19, s3~o.JohanVilhelm Snellman

var publicist, hegeliansk filosof, statsman och en central ideolog för den finsknationella rörelsen från 1860-talet och framåt. 59. Haanpaa 1928, s. 142.

60. EiiaJohansson, Skogarnasfria söner Maskuli- nitet och modernitet i norrländskt skogsarbete, Stockholm 1994, s. 152-163.

61. Syrjö 1986, s.70~ gör denna analys av de sociala utsikterna i de två bev%ingsgrupperna;jagpla- cerar här in hans poäng i ett genusperspektiv.