Presentatör: Henrik Björlin
Konserten direktsänds i Sveriges Radio P2
… och spelas in för kommande sändningar Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet även tekniskt. Här har du som konsertbesökare möjlighet att hjälpa till.
Försök undvik att hosta. Om det är nödvändigt gör det så diskret som möjligt.
Glöm inte att stänga av mobiltelefon, personsökare m.m!
Mahlerserien
Berwaldhallen fredag 3 oktober 2003 kl. 19.30
Beräknad sluttid 21.20
Sveriges Radios Symfoniorkester
Konsertmästare: Bernt Lysell
Manfred Honeck, dirigent Matthias Goerne, baryton Bedrich Smetana (1824-1884) Stråkkvartett nr 1 e-moll
”Ur mitt liv” i arrangemang för stråk- orkester av Manfred Honeck
-Allegro vivo appassionato -Allegro moderato a la polka -Largo sostenuto
-Vivace
Paus
Gustav Mahler (1860-1911) Ur Des Knaben Wunderhorn
1) Der Schildwache Nachtlied 2) Rheinlegendchen
3) Wo die schönen Trompeten blasen 4) Das irdische Leben
5) Urlicht
6) Lied des Verfolgten im Turm 7) Verlor’ne Müh
8) Des Antonius von Padua Fischpredigt 9) Lob des hohen Verstandes
10) Revelge 11) Der Tamboursg’sell
Sveriges Radios Symfoniorkester
Orkester
”Bästa orkesterkonsert under 2001” skrev recensenten i Washington Post och talade vidare om ”musikska- pande som innefattade risktagning, sårbarhet och känslomässig utsatt- het… En konsert som denna återbör- dar lyssnaren till världen hänförd, och otålig vad gäller allting annat”.
Dessa uttalanden gällde orkesterns framförande av Verdis Requiem till- sammans med Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör. Ytterligare bevis på att orkestern hör till världens främ- sta har visat sig genom flera Grammy- och Grammisnomineringar, nu senast i klassen ”Best classical album” för skivan med Arvo Pärts Orient & occi- dent. Till de internationella framgång- arna hör också turnéframträdanden i Wien, Salzburg, Berlin och Wilhelms- hafen.
Samtidigt fortsätter orkestern att vara en ensemble för hela Sverige genom de regelbundna radiosänd- ningarna från Berwaldhallen, som ofta också når lyssnare i en mängd länder genom programutbytet inom Europe- iska Radiounionen (EBU). Orkestern har fortsatt ett särskilt ansvar för ny musik vilket avspeglas på flera sätt i programmen, inte minst genom en rad beställningar till svenska tonsättare.
Det är en lång utveckling som lett fram till orkesterns nuvarande posi- tion. 1965 fick Sveriges Radio äntli-
gen en fullt utbyggd symfoniorkester genom sammanslagningen av dåva- rande Radioorkestern och Under- hållningsorkestern. Den legendariske dirigenten Sergiu Celibidache svarade fram till 1971 för ett intensivt utveck- lingsarbete och det var också under denna tid som orkestern började tur- nera utomlands. Herbert Blomstedt, som var chefdirigent 1977 – 1982 befäste ytterligare orkesterns interna- tionella renommé och samtidigt gjorde Stig Westerberg som kapellmästare stora insatser för svensk musik: han svarade för över 100 svenska urupp- föranden under åren 1958 – 1983.
Esa-Pekka Salonen var chefdirigent 1984 – 1995 och under denna period befästes orkesterns ställning ytter- ligare, inte minst genom bejublade turnéer utomlands. Han avlöstes av Evgenij Svetlanov 1997 och sedan tre år har Manfred Honeck som chefdiri- gent fört orkestern till nya framgångar.
Ett hundratal välutbildade musiker bildar tillsammans Sveriges Radios Symfoniorkester – musiker med den speciella lyhördhet som krävs för ensemblespel. Och den lyhördhet som är förutsättningen för att tolka de många olika typer av musik som står på repertoaren. Som orkestermusiker står man alltid inför nya utmaningar – Sveriges Radios Symfoniorkester är fortsatt en ensemble i utveckling.
Sveriges Radios Symfoniorkester
Orkester
Manfred Honeck är nu inne på sin fjärde säsong som chefdirigent för Sveriges Radios symfoniorkester. De första två åren har inneburit många musikaliska höjdpunkter både i Sverige och utomlands.
USA-turnén 2001, med Sveriges Radios symfoniorkester och Radio- kören, blev en stor framgång. En recensent i Washington Post skrev att framförandet av Verdis Requeim var ”En av de bästa konserter jag kan minnas” och utnämnde den till ”Årets konsert i Washington”. Vid turnén i Österrike och Tyskland i januari 2002 blev det stående ovationer i Wilhelms- haven, vilket inte hänt mer än två gånger tidigare under de senaste 20 åren. Och konserten i Berlinfilharmo- nin avslutades med dryga 7 minuters applåder.
Manfred Honeck är född i Öster- rike och studerade vid Musikaliska Akademien i Wien. Han är musikaliskt präglad av många år som altviolinist i Wienerfilharmonikerna och Wiener Staatsopers orkester, och som diri- gent för Wiens Ungdomsorkester.
1987-88 var Manfred Honeck assis- tent åt Claudio Abbado för Gustav Mahlers Ungdomsorkester i Wien.
Därefter följde flera operauppsätt- ningar; på Wiener Volksoper Wiener Staatsoper och Berliner Staatsoper.
1991 blev Honeck 1: e kapellmästare för Zürichoperan, följt av bl.a. debut
på La Scala och musikchefskap på Den Norske Oper i Oslo 1997-98.
Parallellt med operaengagemangen har Manfred Honeck dirigerat sym- foniorkestrar som Bayerska radions symfoniorkester, Gewandhausorkes- tern Leipzig, Staatskapelle Dresden, Wienerfilharmonikerna, La Scalas Symfoniorkester, Tjeckiska filharmo- nin, London Philharmonic Orchestra, Orchestre Philharmonique de Radio- France, Göteborgs symfoniker, Chi- cago Symfoniorkester, Los Angeles Philharmonic och Yomiuri Nippon symfoniorkester Tokyo, för att bara nämna några.
1993 tilldelades Honeck den pre- stigefyllda European Conductor’s Award i Zürich.
Ett lyckat inhopp gjorde Manfred Honeck 1996, då han tog över en festivalturné med Oslofilharmonikerna, med bl.a. två BBC Promskonserter och konserter vid festivalerna i Edin- burgh och Luzern. Han blev därefter utsedd till Oslofilharmonikernas förste gästdirigent och tillsammans med dem debuterade han vid Festspelen i Salzburg 1999. Ett annat inhopp gjorde Honeck för Neeme Järvi 2001, när han räddade en konsert med Göteborgs symfoniorkester vid BBC Proms och Festspelen i Salzburg.
Det ledde till att han blev återinbjuden till Salzburg 2002.
Manfred Honeck
Dirigent
Han har liedern i blodet. Och han har redan utsetts till den främste lieder-sångaren under detta sekel!
Mathias Goerne är utan tvekan en av musikvärldens mest eftertraktade unga sångare. Framför allt har han övertygat som interpret av den klas- siska tyska liedern.
Mathias Goerne föddes i Weimar 1967 och hade redan från början nära till musikens och teaterns värld.
Fadern arbetade som dramaturg och teaterdirektör och hemmet genom- syrades av både musikdramatik och den stora romantiska tyska musiken.
Mathias Goerne började spela cello och piano i unga år. Dessutom sjöng han i Dresdenoperans barnkör.
1985 började Mathias Goerne stu- dera musik på allvar och tog bland annat sånglektioner för liederns mäs- taren själv, Dietrich Fischer-Diskau, samt för den berömda sopranen Elizabeth Schwarzkopf.
I slutet av 1980-talet vann han en rad priser för unga instrumentalister – han hade vid det laget spelat cello och piano ungefär lika länge som han hade sjungit.
1992 gjorde Mathias Goerne sin debut som sångare – både som kon- sertsångare och operasångare vid
Mathias Goerne
Baryton
operan i Dresden. Sedan följde en rad engagemang vid operorna i Berlin och Zürich samt med flertalet av Europas ledande orkestrar.
1997 debuterade han vid festspe- len i Salzburg i rollen som Papageno och sedan dess har han varit en av världens mest eftertraktade unga baritoner – både på operascenen och på konsertscenen.
Under 1999-2000 gjorde Mathias Goerne en konsertturné tillsammans med pianisten Alfred Brendel som av många ansågs banbrytande: Deras gemensamma tolkningar av Schu- berts Winterreise and Schwanenge- sang fick stående ovationer överallt.
Han har även samarbetat med andra pianister som Eric Schneider, Graham Johnson, Andreas Haefliger och Leif Ove Andsnes.
Mathias Goerne har gett konserter tillsammans med Claudio Abbado och Berlins filharmoniska orkester, Hell- muth Rilling och hans internationella Bach-Akademie, med Philippe Herre- weghe och Chapelle Royale och han har även samarbetat framgångsrikt med dirigenter som Vladimir Ashke- nazy, Sir Charles Mackerras, Kurt Masur, Lothar Zagrosek och Manfred Honeck.
Nyligen har Mathias Goerne arbe- tat med Nicolaus Harnoncourt och Concentus Musicus, med Herbert Blomstedts Gewandhausorkester och Riccardo Chailly och Concertgebouw- orkestern.
Dessutom har Mathias Goerne gjort en lång rad hyllade skivinspel- ningar där han sjunger sina favoriter:
Schubert, Schumann och Mahler…
Ett av Mathias Goernes särdrag som sångare är att han närmar sig en sång på likadant sätt som en opera- roll: I båda fallen är den dramatiska gestaltningen lika viktig.
”Glöm inte att jag är son till en dra- maturg” säger han själv.
Inte minst i planeringen av ett kon- sertprogram lägger han ner mycket möda – för att ge sången så stort dra- matiskt utrymme som möjligt.
”Jag tycker om att skapa en liten opera i hjärtat av ett konsertprogram – att lyfta fram den dramatiska röda tråden mellan sångerna.”
Han erkänner att sången är hans liv:
”Sjunga eller ingenting – det är mitt credo.”
Men om han en gång skulle förlora sin röst vet han vad han skulle vilja göra istället:
”Då skulle jag förmodligen ägna mig åt filosofi…”
Mathias Goerne
Baryton
När den tjeckiske kompositören Bedrich Smetana skrev stråkkvartet- ten i e-moll, som fick undertiteln Ur mitt liv, hade han äntligen nått den framgång som han drömt om i hela sitt liv. Smetana växte upp i byn Litomysl i Böhmen i en musikäls- kande familj. Han var ett musikaliskt underbarn som redan i femårsåldern spelade violin och piano men han lyckades inte så bra i skolan och kom heller aldrig in vid musikkonservatoriet i Prag.
De unga åren kantades av miss- lyckanden och han tvingades avstå från en karriär som solist. I stället blev han lärare och startade en egen musikskola i Prag.
Det land Smetana levde i var hårt kuvat under det habsburgska väldet, men en tjeckisk nationalidentitet hade börjat gro och slog också rot i den unge Smetana. 1848, samma år som Europa skakades av en revolutionär våg, skickade Smetana sex kompo- sitioner för piano till Liszt, som då var verksam i Weimar.
Liszt blev djupt imponerad och senare kom han att kalla Smetana för ”en kompositör med ett genuint tjeckiskt hjärta”. Men Smetana fick det allt svårare att försörja sig i Prag och när tre av hans fyra små barn dog
Bedrich Smetana
Stråkkvartett nr 1 e-moll ”Ur mitt liv”
i tät följd, antog Smetana ett anbud om arbete i Göteborg. Han flyttade dit med sin familj 1856 och under åren i Göteborg gjorde han succé som pia- nist, dirigent och inspiratör av stadens musikliv. Men Smetana längtade hem och beslöt att återvända till Prag. På vägen hem 1859 dog hans hustru i Bremen.
Under de närmaste åren kompone- rade Smetana den musik som skulle göra honom berömd. Operan Brud- köpet (1866) blev en enorm succé och de sex symfoniska dikterna som samlas under namnet Mitt fosterland (1874) etablerade hans rykte som Tjeckiens nationalkompositör.
Smetanas musik är romantisk, med tydlig inspiration från Liszt, Berlioz och Wagner: den är målerisk, melodisk och omedelbart attraktiv. Hans musik har inte bara betytt oerhört mycket för tjeckernas självkänsla som nation och folk, den har även inspirerat senare tiders tjeckiske kompositörer, från Dvoràk till Suk, Janacek och Martinu.
Stråkkvartett nr 1 i e-moll, Ur min levnad från 1876 och Stråkkvartett nr 2 i d-moll från 1883 hör till Smetanas mest spelade verk. De påminner om att kompositören började sin bana som violinist och ägnade skolåren åt att skriva stråkkvartetter åt sina vänner i stället för att studera. Men de
stråkkvartetter som Smetana skrev i sin ungdom har gått förlorade.
Precis som Beethoven plågades Smetana av allt sämre hörsel. Dövhe- ten drabbade honom på allvar kring 1874 och året därpå tvingades han lämna det hektiska livet i Prag för att bosätta sig hos sin dotter Zofie i den betydligt lugnare landsortsidyllen Jab- kenice.
En annan tragisk likhet med Beet- hoven var att Smetana led av tinni- tus. Den drabbade honom värst om kvällarna och gjorde det omöjligt för honom att arbete. I den sista satsen av Ur min levnad, Vivace, ger Smetana en musikalisk gestaltning av denna plågsamma åkomma. Smetanas hälsa förvärrades snabbt och mot slutet lades han in på sinnessjukhus.
Det var också där, på ett sjukhus i Prag, som han dog, den 12 maj 1884.
I dag finns ett vackert litet museum till minne av Tjeckiens nationalkom- positör i Jabkenice, den plats där han plågades mycket, men där han också skrev sin kanske vackraste musik.
Mikaela Kindblom
Bedrich Smetana
Stråkkvartett nr 1 e-moll ”Ur mitt liv”
Napoleons härjningar i Europa ingrep naturligtvis också mycket djupt i Tysklands förhållanden, vilket väckte ett starkt motstånd till liv bland den tyska befolkningen - både mot Napo- leon själv och mot den franska upp- lysningskulturen.
Omkring 1805 samlades en grupp författare i Heidelberg kring en pro- gramförklaring där ett av honnörs- orden var ”tysk renässans”. Enligt programmet gällde det att ”i en tid av djupaste nationella vanmakt fylla läsarna med mod, tröst och ädelt självmedvetande genom att hänvisa dem till tysk konst och tysk andlig dådkraft i det förgångna”.
Två av gruppens medlemmar var Achim von Arnim (1781-1831) och Clemens Brentano (1778-1842). De började samla in hundratals dikter och folkvisor från äldre människor, som i sin tur hade hört dem av sina föräld- rar. De samlade in en mängd material från bönder och herdar och inte minst från vandringsmän, som underhöll med folkvisor i utbyte mot mat och husrum.
von Arnims och Brentanos insam- lade material publicerades i tre volymer 1806-1808 under namnet Des Knaben Wunderhorn - Gossens förtrollade horn. Samlingen var ett uttryck för den patriotiska väckelsen
och ville visa på den nationella egen- arten och stärka motståndsviljan. Den första delen blev tillägnad Goethe, som i en recension av verket skrev:
”Denna lilla bok borde rätteligen finnas till hands i varje hus där det bor friska människor - vid fönstret, under spegeln eller varhelst det annars brukar ligga sång- eller kokböcker, så att man kan slå upp den närsom- helst, i glad eller missmodig stämning och där finna något likstämt eller inspirerande, även om man eventuellt måste vända blad några gånger. Men framförallt borde detta band ligga på pianot hos tonkonstens älskare eller mästare, så att de kan göra där införda visor full rättvisa, antingen med kända, traditionella melodier eller genom att ur dem framlocka nya bety- dande melodier.”
Men det skulle dröja omkring 80 år innan någon kompositör började arbeta med dessa texter - och då var det Mahler. Han greps av Wun- derhornvärlden och gjorde snabbt texterna till sina egna. Han valde ut de visor som passade honom och tve- kade inte att göra språkliga bearbet- ningar, ändringar och omtolkningar så att de skulle passa hans egna roman- tiska känslor bättre. Ändringar hade f.ö. redan von Arnim och Brentano gjort för att bättre passa deras syften!
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Wunderhorntexterna kom att ligga till grund för en rad olika verk av Mahler, både sånger och symfo- nier. En sångcykel fick heta just Des Knaben Wunderhorn, som består av 12 tonsatta Wunderhorntexter. Åtta av dagens sånger är hämtade därifrån.
Det är svårt att säga något exakt årtal när de komponerades, eftersom Mahler reviderade sina verk många gånger, men någon gång mellan åren 1891-97 verkar troligt. Revelge och Der Tamboursg’ sell är fristående sånger med Wunderhorntext och komponerades omkring 1899.
Det är uppenbart att Mahler kände en andlig släktskap med texterna eftersom han så ofta återvände till dem, och flera av dem ansåg han så speciella att de också dök upp i hans symfonier, t.ex. sången Des Antonius von Padua Fischpredigt som återfinns i scherzosatsen i hans andra symfoni.
Bruno Walter skriver om Mahlers förhållande till Wunderhorntexterna:
”Där fann han allt det som grep hans själ, och fann det framställt som han kände det: naturen, fromheten, läng- tan, kärleken, avsked, död, andevä- sen, landsknektskynne, ungdomlig glättighet, barnsliga skämt, kärv humor - allt detta levde inom honom liksom i dikterna och så flödade hans sånger fram.”
Bengt Arwén
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Der Schildwache Nachtlied
”Ich kann und mag nicht fröhlich sein;
Wenn alle Leute schlafen, So muß ich wachen, Muß traurig sein.”
”Lieb’ Knabe, du musst nicht traurig sein,
Will deiner warten, Im Rosengarten, Im grünen Klee.”
”Zum grünen Klee, da geh’ ich nicht, zum Waffengarten
Voll Helleparten Bin ich gestellt.”
”Stehst du im Feld, so helf dir Gott, An Gottes Segen
Ist alles gelegen, Wer‘s glauben tut.”
”Wer‘s glauben tut, ist weit davon, Er ist ein König,
Er ist ein Kaiser, Er führt den Krieg.”
Halt! Wer da? Rund!
Bleib‘ mir vom Leib!
Wer sang es hier?
Wer sang zur Stund‘?
Verlorne Feldwacht Sang es um Mitternacht.
Mitternacht! Feldwacht!
Vaktpostens visa om natten Jag vill det ej men måste stå Nu sover hela trakten, jag håller vakten, ja vakten!
Jag sörjer må!
Kär gossen min , inte sörja så!
Dej vill jag vänta i solig glänta
På ängens gräs, på ängens gräs!
Till ängens gräs, dit går jag ej!
Vid vapnens rader, bland hillebarder,
har man mej ställt! Har man mej ställt!
Står du i fält, så hjälpe dej Gud!
Be Gud dej bevara För varje fara!
Om du så tror! Om du så tror!
Den som så tror, han står ej här!
Han är en konung,
så stor och mäktig, så mäktig!
Han för sin här!
Halt! Vem där? Helt om!
Bort ifrån mej!
Vem sjöng så här?
Vem sjöng sin sång?
En vilsen fältvakt
sjöng genom natten lång!
Natten lång! Natten lång! Fältvakt!
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Rheinlegendchen Bald gras ich am Neckar, bald gras ich am Rhein;
Bald hab‘ ich ein Schätzel, bald bin ich allein!
Was hilft mir das Grasen, wenn d‘
Sichel nicht schneid‘t!
Was hilft mir ein Schätzel, wenn‘s bei mir nicht bleibt.
So soll ich denn grasen am Neckar, am Rhein,
So werf ich mein goldenes Ringlein hinein.
Es fließet im Neckar und fließet im Rhein, Soll schwimmen hinunter ins Meer tief hinein.
Und schwimmt es, das Ringlein, so frißt es ein Fisch!
Das Fischlein soll kommen auf‘s König sein Tisch!
Der König tät fragen, wem‘s Ringlein sollt sein?
Da tät mein Schatz sagen:
das Ringlein g‘hört mein.
Mein Schätzlein tät springen Berg auf und Berg ein, Tät mir wiedrum bringen das Goldringlein mein!
Kannst grasen am Neckar, kannst grasen am Rhein, Wirf du mir nur immer dein Ringlein hinein!
Gullringen
Jag går med min räfsa på vall och på myr Nyss var här min fästman, långt bort nu har styr!
Vad ska jag med räfsa, när lien ej slår!
Vad ska jag med fästman, när från mej han går!
Men nedanför vallen där flyter en älv dit kastar jag ringen som han gav mig själv.
Den simmar i sjö och den driver i ström tills älven långt ute i havet sig tömt.
Och ringen som simmar blir fiskarnas mat.
Men fisken den hamnar på konungens fat!
Och konungen frågar:
”Vems är denna ring?”
Då svarar min fästman:
”Jo, ringen är min!”
Min fästman far strax över vatten och land och sätter sin ring en gång till på min hand.
”Så räfsa på vall, eller myr om du vill!
Din ring får du åter, så länge jag finns till!”
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Wo die schönen Trompeten blasen Wer ist denn draußen
und wer klopfet an, Der mich so leise, so leise wecken kann?
Das ist der Herzallerlieble dein, Steh auf und laß mich zu dir ein!
Was soll ich hier nun länger stehn?
Ich seh die Morgenröt aufgehn, Die Morgenröt, zwei helle Stern, Bei meinem Schatz, da wär ich gern, bei meiner Herzallerlieble.
Das Mädchen stand auf und ließ ihn ein;
Sie heißt ihn auch wilkommen sein.
Willkommen, lieber Knabe mein, So lang hast du gestanden!
Sie reicht ihm auch die schneeweiße Hand.
Von ferne sang die Nachtigall Das Mädchen fing zu weinen an.
Ach weine nicht, du Liebste mein,
Aufs Jahr sollst du mein eigen sein.
Mein Eigen sollst du werden gewiß, Wie‘s keine sonst auf Erden ist.
O Lieb auf grüner Erden.
Ich zieh in Krieg auf grüner Haid’, Die grüne Haide, die ist so weit.
Allwo dort die schönen Trompeten blasen,
Da ist mein Haus, von grünem Rasen.
Vem står och kallar på mej i min sömn, så jag får vakna, får vakna ur min dröm?
”Det är ju den som så älskar dej, stig upp och öppna dörr’n för mej!
Ack, låt mej inte vänta mer!
Jag redan morgondagen ser, en morgonrodnad och stjärnor två.
O, min lilla flicka jag längtar då, till henne som är mej kärast.”
Och flickan gick upp till dörren sin och bjöd sin älskling komma in.
Välkommen, kära gossen min!
Se, dina kläder är våta!
Hon räckte honom sin snövita hand.
Det sjöng en trast vid skogens rand, och flickan började gråta.
”Min kära, gråt ej mera så, min kära, gråt ej mera så!
I vår ska vi till vigsel gå.
Med fröjd ska vi tillsammans bo, som ingen kan på jorden tro!
O, fröjd att komma samman.
Jag drog i krig förr’n bröllopet stod, i fält långt borta, där flöt mitt blod.
Där hälsas fanan, klingar trumpeter sköna,
Där är mitt hem allt under gräset gröna”
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Das irdische Leben
”Mutter, ach Mutter! es hungert mich!
Gieb mir Brot, sonst sterbe ich.”
”Warte nur, warte nur, mein liebes Kind!
Morgen wollen wir ernten geschwind!”
Und als das Korn geerntet war, Rief das Kind noch immerdar:
”Mutter, ach Mutter! es hungert mich, Gieb mir Brot, sonst sterbe ich.”
”Warte nur, mein liebes Kind,
Morgen wollen wir dreschen geschwind.”
Und als das Korn gedroschen war, rief das Kind noch immerdar:
”Mutter, ach Mutter! es hungert mich, Gieb mir Brot, sonst sterbe ich.”
”Warte nur, mein liebes Kind,
Morgen wollen wir backen geschwind.”
Und als das Brot gebacken war, Lag das Kind auf der Totenbahr.
Det jordiska livet
”Mor, kära mor, jag är hungrig ännu!
Ge mej bröd, annars dör jag ju!”
”Vänta, barn, vänta, barn, snart får du gott!
I morgon skär vi ju säden så brått.”
Säden blev skuren och tröskad därtill, men barnet höll sej inte still:
”Mor, kära mor, jag är hungrig ännu!
Ge mej bröd, annars dör jag ju!”
”Vänta då, vänta då, kära barn!
I morgon mal vi ju säden i kvarn.”
Mjölet blev malet och kört hem till dörr, men barnet grät än mer än förr:”
”Mor, kära mor, jag är hungrig ännu!
Ge mej bröd, annars dör jag ju!”
”Vänta då, vänta då, barnet mitt!
I morgon bakar vi brödet så vitt.”
Brödet blev bakat av vete och råg, men i kistan då barnet låg.
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Urlicht O Röschen rot,
Der Mensch liegt in größter Not, Der Mensch liegt in größter Pein, Je lieber möcht‘ ich im Himmel sein.
Da kam ich auf einen breiten Weg, Da kam ein Engelein
und wollt‘ mich abweisen.
Ach nein, ich ließ mich nicht abweisen!
Ich bin von Gott und will wieder zu Gott, Der liebe Gott
wird mir ein Lichtchen geben, wird leuchten mir bis in das ewig selig‘ Leben!
Det första ljuset O ros så röd!
Se, mänskan ska lida nöd!
Se, mänskan ska plågor få!
Långt hellre ville jag till himlen gå!
Där gick jag på breda vägen fram, då stod en ängel där
och ville visa bort mig
O nej, man visar inte bort mig.
Jag kom från Gud och vill åter till Gud!
Han älskar mig!
Ett ljus har han mig givit att lysa mig fram till det eviga sälla livet!
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Lied des Verfolgten im Turm Der Gefangene:
Die Gedanken sind frei, Wer kann sie erraten?
Sie rauschen vorbei Wie nächtliche Schatten.
Kein Mensch kann sie wissen, Kein Jäger sie schießen;
Es bleibet dabei, Die Gedanken sind frei.
Das Mädchen:
Im Sommer ist gut lustig sein Auf hohen wilden Bergen, Dort findet man grün Plätzelein, Mein Herz verliebtes Schätzelein, Von dir mag ich nicht scheiden.
Der Gefangene:
Und sperrt man mich ein in finstere Kerker, Dies alles sind nur Vergebliche Werke;
Denn meine Gedanken Zerreißen die Schranken Und Mauern entzwei, Die Gedanken sind frei.
Das Mädchen:
Im Sommer ist gut lustig sein Auf hohen wilden Bergen;
Man ist da ewig ganz allein, Auf hohen wilden Bergen.
Man hört da gar kein Kindergeschrei, Die Luft mag einem da werden.
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Der Gefangene:
So seis, wie es sei,
Und wenn es sich schicket, Nur alles in der Still;
Mein Wunsch und Begehren Niemand kann‘s wehren;
Es bleibet dabei, Die Gedanken sind frei.
Das Mädchen:
Mein Schatz, du singst so fröhlich hier Wie‘s Vögelein im Grase;
Ich steh so traurig bei Kerkertür, Wär ich doch tot, wär ich bei dir, Ach, muß ich immer denn klagen?
Der Gefangene:
Und weil du so klagst, Der Lieb ich entsage, Und ist es gewagt,
So kann mich nichts plagen!
So kann ich im Herzen Stets lachen, und scherzen;
Es bleibet dabei, Die Gedanken sind frei.
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Verlorne Müh’!
Sie:
Büble, wir -
Büble, wir wollen ausse gehe!
Wollen wir?
Unsere Lämmer besehe?
Gelt! Komm! lieb‘s Büberle, komm‘, ich bitt‘!
Er:
Närrisches Dinterle, ich mag dich halt nit!
Sie:
Willst vielleicht?
Willst vielleicht a bissel nasche?
Hol‘ dir was aus meiner Tasch‘!
Hol‘, lieb‘s Büberle, hol‘, ich bitt‘!
Er:
Närrisches Dinterle, ich nasch‘ dir halt nit!
Sie:
Gelt, ich soll -
gelt, ich soll mein Herz dir schenke!?
Immer willst an mich gedenken.
Immer!?
Nimm‘s! Lieb‘s Büberle!
Nimm‘s, ich bitt‘!
Er:
Närrisches Dinterle, ich mag es halt nit!
Nit!
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Besvär förgäves
Syster, säj –
kan vi inte gå ut tillsammans? Ut till- sammans?
Kan vi väl? Kan vi väl?
Ut dit och se på små lammen?
Kom! Kom!
Snälla syster, jag kan väl få?
”Jobbiga unge, jag vill inte alls gå!”
Lilla vän –
vill du ha en lite kaka? Liten kaka?
Vill du ha? Vill du ha?
Sätt dej här och smaka på!
Sätt dej då! Sätt dej då?
Så? Så?
Lilla vännen, ta gärna två!
”Otäcka gubbe, jag är mätt nog ändå! Gå!
Tänk om jag –
om jag sa du skulle få mej, skulle få mej?
Om jag sa? Om jag sa?
Skulle du alltid tänka på mej?
Alltid? – Alltid? Alltid?
Ja! Ja!
Kära gosse, då får du mej!
”Tokiga tös, jag vill alls inte ha dej!
Nej!”
Des Antonius von Padua Fischpredigt Antonius zur Predigt
Die Kirche findt ledig.
Er geht zu den Flüssen und predigt den Fischen;
Sie schlagen mit den Schwänzen,
Im Sonnenschein glänzen.
Die Karpfen mit Rogen Sind all’ hierher zogen, Haben d‘Mäuler aufrissen, Sich Zuhörens beflissen;
Kein Predigt niemalen Den Fischen so g’fallen.
Spitzgoschete Hechte, Die immerzu fechten,
Sind eilends herschwommen, Zu hören den Frommen;
Auch jene Phantasten, Die immerzu fasten;
Die Stockfisch ich meine, Zur Predigt erscheinen;
Kein Predigt niemalen Den Stockfisch so g‘fallen.
Gut Aale und Hausen, Die vornehme schmausen, Die selbst sich bequemen, Die Predigt vernehmen.
Antonius av Paduas predikan för fiskarna
Antonius predikar, men kyrkfolket sviker!
På sjön i ett öskar han talar för fiskar!
Med fenor de svingar!
På ytan slår ringar,
på ytan, på ytan slår ringar, slår ringar, slår ringar, ringar!
En karp med stort tryne har kommit till synes, vitt öppnar han gapet att höra budskapet!
Sån vacker predikan!
Han kan sin publik han!
En stor gammal gädda gör småfiskar rädda, men nu vill hon höra och Guds ord ej störa!
Jämväl den där fule, som fångas till julen, jag menar ju laken, han lyssnar helt vaken!
Så vackert, tycker laken!
Har aldrig hört maken!
Och laxar och ålar, som jämt med sej snålar, har hit velat simma att ordet förnimma!
Ja till och med kräftor, som annars blir efter,
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Auch Krebse, Schildkroten, Sonst langsame Boten, Steigen eilig vom Grund, Zu hören diesen Mund:
Kein Predigt niemalen den Krebsen so g‘fallen.
Fisch große, Fisch kleine, Vornehm und gemeine, Erheben die Köpfe
Wie verständge Geschöpfe:
Auf Gottes Begehren Die Predigt anhören.
Die Predigt geendet, Ein jeder sich wendet, Die Hechte bleiben Diebe, Die Aale viel lieben.
Die Predigt hat g‘fallen.
Sie bleiben wie Allen!
Die Krebs gehn zurücke, Die Stockfisch bleiben dicke, Die Karpfen viel fressen, die Predigt vergessen.
Die Predigt hat g‘fallen.
Sie bleiben wie Allen!
Die Predigt hat g‘fallen, hat g'fallen.
vill ej längre försumma evangelium!
Så vackert det låter!
Så kräftan rent gråter!
Båd’ stor fisk och småfisk, förståndig och fåvitsk, får hjärtanas lyftning och tankarnas syftning!
Den Gud ord får höra vill genast så göra!
Predikan är över, man vila behöver!
Strax gäddan stjäl småfisk, blir ålen erotisk,
predikan var präktig men vanan för mäktig!
Så kräftan går bakåt, på nytt somnar laken, och karpen allt slukar, det går som det brukar, som det brukar!
Predikan var präktig men vanan för mäktig!
Predikan var präktig, var präktig!
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Lob des hohen Verstands Einstmals in einem tiefen Tal Kukuk und Nachtigall Täten ein Wett’ anschlagen:
Zu singen um das Meisterstück, Gewinn‘ es Kunst, gewinn‘ es Glück:
Dank soll er davon tragen.
Der Kukuk sprach: ”So dir‘s gefällt, Hab‘ ich den Richter wählt”, Unt tät gleich den Esel ernennen.
”Denn weil er hat zwei Ohren groß, Ohren groß, Ohren groß,
So kann er hören desto bos Und, was recht ist, kennen!”
Sie flogen vor den Richter bald.
Wie dem die Sache ward erzählt, Schuf er, sie sollten singen.
Die Nachtigall sang lieblich aus!
Der Esel sprach: ”Du machst mir‘s kraus!
Du machst mir‘s kraus! I-ja! I-ja!
Ich kann‘s in Kopf nicht bringen!”
Der Kukuk drauf fing an geschwind Sein Sang durch Terz
und Quart und Quint.
Dem Esel g‘fiels, er sprach nur
”Wart! Wart! Wart!
Dein Urteil will ich sprechen, Wohl sungen hast du, Nachtigall!
Aber Kukuk, singst gut Choral!
Und hältst den Takt fein innen!
Das sprech‘ ich nach mein‘ hoh‘n Verstand!
Und kost‘ es gleich ein ganzes Land, So laß ich‘s dich gewinnen!”
Den höga kunskapens lov En gång uti en stilla dal ville en näktergal
hålla ett vad med en göken och tävla om ett pris i sång!
Med konst och tur på samma gång:
Det är väl värt försöken.
Och göken sa: ”Vill du som jag, har jag ett bra förslag!”
Och den har föreslog, det var åsnan.
”Ty han har öron stora nog, stora nog, stora nog,
då lyssnar han på oss med fog, domare och rådman!”
De flög till åsnans foderbod.
Så snart han deras sak förstod, så var han idel öra.
Och skönt slog näktergal’n sin drill!
Men åsnan sa: ”Du krånglar till!
Du krånglar till! I-ja! I-ja!
Sånt kan jag inte höra!”
Sen stämde göken upp sin sång:
två toner gång på gång på gång.
Belåten talte åsnan: ”Bra!
Bra! Bra!
Nu ska jag läsa domen, ja domen.
Du näktergal kan sjunga, ja!
Men du, gök, du kan tonen ta, tonen ta, och takten har du säker, jag säker!
Kritik behövs det kunskap till!
Kunskap till! Kunskap till!
Och må det kosta vad det vill, åt dej jag priset räcker, ja räcker!”
Ko-ko! Ko-ko! I-ja!
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Revelge
Des Morgens zwischen drein und vieren, Da müssen wir Soldaten marschieren Das Gäßlein auf und ab;
Tralali, Tralalei, Trallalera, Mein Schätzel sieht herab.
”Ach Bruder jetzt bin ich geschossen, Die Kugel hat mich schwere,
schwer getroffen,
Trag mich in mein Quartier, Tralali, Tralalei, Trallalera, Es ist nicht weit von hier.”
”Ach Bruder, ich kann dich nicht tragen, Die Feinde haben uns geschlagen, Helf dir der liebe Gott;
Tralali, Tralalei, Trallalera,
Ich muß marschieren bis in Tod.”
”Ach, Brüder, ach, Brüder, ihr geht ja mir vorüber, Als wär‘s mit mir vorbei, Als wär‘s mit mir vorbei, Tralali, Tralalei, Trallalera, Ihr tretet mir zu nah.
Ich muß wohl meine Trommel rühren, ich muß meine Trommel wohl rühren, trallali, trallalej, trallali, trallalei,
Sonst werde ich mich verlieren;
Tralali, Tralalei, Trallalera, Die Brüder dick gesät, die Brüder dick gesät, Sie liegen wie gemäht.”
Revelj
Var morgon i gevär, defilera, sen måste vi soldater marschera sta’ns gata opp och ner,
trallali, trallalej, trallalera, Min fästmö vinkar och ler!
Ack broder, i strid är jag fallen, den kulan visste var den tog i skallen, bär mig till vårt kvarter,
trallali, trallalej, trallalera, så får jag vila där!
”Ack broder, jag orkar ej bära, ty fienden går oss för nära, bed Gud att ge dig stöd!
Trallali, trallalej, trallali, trallalej, trallalera, jag måste själv marschera till min död”.
Ack bröder, ack bröder, ni går från mig som blöder, som levde jag ej mer?
Som levde jag ej mer?
Trallali, trallalej, trallali, trallalej, trallalera, då ska jag visa er.
Nu måste jag väl slå min trumma, nu måste jag slå på min trumma, trallali, trallalej, trallali, trallalej, och visa vägen för de stumma, trallali, trallalej, trallala!
Mina bröder drog åstad, mina bröder drog åstad här ligger de på rad.
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Er schlägt die Trommel auf und nieder, rührt
Er wecket seine stillen Brüder, Sie schlagen
und sie schlagen ihren Feind, Tralali, Tralalei, Tralala,
Ein Schrecken schlägt den Feind.
Er schlägt die Trommel auf und nieder, Da sind sie vor dem Nachtquartier schon wieder,
Ins Gäßlein hell hinaus, Tralali, Tralalei, Tralala,
Sie ziehn vor Schätzleins Haus.
Des Morgens stehen da die Gebeine In Reih und Glied sie stehn
wie Leichensteine, Die Trommel steht voran, Tralali, Tralalei, Tralala, Daß sie ihn sehen kann.
Han trummar på mot norr och söder,
han väcker sina fallna bröder, trallali, trallalej, trallali, trallalej, de tågar emot fienden igen, igen, trallali, trallalej, trallaleralla, då fasar fienden,
då fasar fienden.
Mot norr och söder trumman låter, nu tågar de förbi kvarteret åter, trallali, trallalej, trallali, trallalej, på gatans damm och grus, damm och grus,
och nedanför fästmöns hus,
trallali, trallalej, trallali, trallalej, trallalera, och nedanför fästmöns hus.
På gatan gör de halt, alla döda, på led i rad i gryningen den röda, som gravkors står i rad.
Trumslagarn leder dem, trumslagarn leder dem:
till fästmön kom han hem,
trallali, trallalej, trallali, trallalej, trallalera, till fästmön kom han hem.
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
Der Tambourg’sell Ich armer Tambourg’sell, Man führt mich
aus dem Gwölb,
Wär ich ein Tambour blieben, Dürft ich nicht gefangen liegen.
O Galgen, du hohes Haus, Du siehst so furchtbar aus, Ich schau dich
nicht mehr an, Weil i weiß, daß i g’hör d’ran.
Wenn Soldaten vorbeimarschieren, Bei mir nit einquartieren.
Wenn sie fragen, wer i g‘wesen bin:
Tambour von der Leibkompanie.
Gute Nacht! ihr Marmelstein, Ihr Berg und Hügelein.
Gute Nacht, ihr Offizier, Korporal und Musketier.
Gute Nacht! Gute Nacht!
ihr Offizier, Korporal und Grenadier!
Ich schrei mit heller Stimm, Von euch ich Urlaub nimm.
Von euch ich Urlaub nimm!
Gute Nacht! Gute Nacht!
Trumslagarrekryten Jag var trumslagarrekryt!
Från valvet leds jag ut, från valvet leds jag ut!
Skulle lytt och trummat den gången så jag sluppit ligga fången!
Å galge, så hög du står, med fasa du mej slår!
Dej ser jag inte på, dej ser jag inte på, För jag kommer dit ändå, för jag kommer dit ändå!
Ni soldater som går förbi, långt under mej går ni!
Frågar ni, vem som har kommit hit?
Jag slog trumma för livkompanit, jag slog trumma för livkompanit!
Sov i ro, regementskasern, med vall och skyttevärn!
Sov i ro, min officer, aftonbön ber jag för er!
Sov i ro! Sov i ro!
Soldat, korpral, officer, jag ber för er!
Jag ropar med stämma klar:
Från er jag avsked tar!
Från er jag avsked tar!
Sov i ro! Sov i ro!
Översättning: Gustav Asplund
Gustav Mahler
Ur Des Knaben Wunderhorn
VIOLIN I
Bernt Lysell 1:e konsertmästare Kjell Lysell 1:e konsertmästare Jannica Gustafsson Alt 1:e kon- sertmästare
Ulrika Jansson 2:e konsertmästare Ulf Forsberg
Lars Stegenberg Christian Bergqvist Per Sporrong Leander Belladestino Alexandra Kramer Aleksander Migdal Olle Markström Gunnar Eklund Torbjörn Bernhardsson Lena Röjder
Åsa Hallerbäck Thedéen Hanna Göran
Per Hammarström Stanka Simeonova Svein Harald Martinsen VIOLIN II
Per Sandklef Torsten Nilsson Per Öman Anders Nyman Eva Jonsson Bo Söderström Tomas Andersson Jan Isaksson Ann-Marie Lysell Veneta Zaharieva Blendulf Saara Nisonen Öman Roland Kress Renate Klavina Martin Stensson Paul Waltman Frida Hallén VIOLA Lars Arvinder Håkan Olsson Ingegerd Kierkegaard Mikael Sjögren Leopold Rapoport Håkan Roos Hans Åkesson Kristina Arvinder
Elisabeth Arnberg Ranmo Tony Bauer
Ann Christin Ward CELLO
Ola Karlsson, solocellist Jan-Erik Gustafsson, solocellist Ulrika Edström, Alt solocellist Helena Nilsson
Staffan Bergström Kjell Bjurling Peter Molander Per Blendulf Johanna Sjunnesson Jana Boutani Åsa Strid KONTRABAS Entcho Radoukanov Ingalill Hillerud Robert Röjder Maria Johansson Martin Bergstrand Jan Dahlkvist Carina Sporrong Peter Lysell FLÖJT Tobias Carron Susanne Hörberg Anu Jämsä (även piccolaflöjt*) Per-Olof Sköld (även altflöjt*) OBOE
Bengt Rosengren Ulf Bjurenhed Bo Eriksson (även engelskt horn*) Björn Uddén KLARINETT
Kjell-Inge Stevensson Niklas Andersson Dag Henriksson (även ess-klarinett*) Mats Wallin (även bas-klarinett*)
VALTHORN Hans Larsson Ivar Olsen Susan Sabin Tom Skog Rolf Nyquist Bengt Ny FAGOTT Henrik Blixt Fredrik Ekdahl Katarina Agnas (även kontrafagott*) Maj Widding TRUMPET Mark Schrello Joakim Agnas Mats-Olov Svantesson Torben Rehnberg TROMBON Mikael Oskarsson Christer Torgé Göran Brink BASTROMBON John Lingesjö TUBA Lennart Nord PUKA Tomas Nilsson Jan Huss (även slagverk) SLAGVERK
Seppo Asikainen Mats Nilsson HARPA Lisa Viguier
*Huvudansvarig för biinstrument
Sveriges Radios Symfoniorkester
Oktober 2003
To 9/10 Torsdagsserien
Sveriges Radios Symfoniorkester Manfred Honeck, dirigent Bruckner: Symfoni nr 9 Torsdag 9 oktober kl 18.00 Berwaldhallen
Biljetter 50-220 kr, från 9/10 Fr 10/10 Evenemangsserien
Sveriges Radios Symfoniorkester Manfred Honeck, dirigent Friedrich Lips, bajan Gubajdulina: Konsert för bajan,
”Under the sign of Scorpio”, uruppförande Bruckner: Symfoni nr 9
Fredag 10 oktober kl 19.30 Berwaldhallen
Biljetter 65-320 kr, från 22/9 On 15/10 Favoritserien
Radiokören
Stefan Parkman, dirigent Palestrina: Missa Papae Marcelli J Sandström: Surge aquilo Martin: Mässa för dubbelkör Onsdag 15 oktober kl 18:00 Berwaldhallen
Biljetter 50-220 kr, från 29/9 Fr 17/10 Pianistserien
Sveriges Radios Symfoniorkester David Robertson, dirigent Garrick Ohlsson, piano Debussy: Jeux Bartók: Pianokonsert nr 3 Bartók: Danssvit Debussy: Havet
Fredag 17 oktober kl 19.30 Berwaldhallen
Biljetter 65-320 kr, från 29/9
Lö 18/10 Matinéserien
Sveriges Radios Symfoniorkester David Robertson, dirigent Garrick Ohlsson, piano Debussy: Jeux Bartók: Pianokonsert nr 3 Bartók: Danssvit Debussy: Havet
Lördag 18 oktober kl 15.00 Berwaldhallen
Biljetter 65-320 kr, från 29/9 To 23/10 Arton noll noll
Sveriges Radios Symfoniorkester Damkör ur Radiokören
Marin Alsop, dirigent Holst: Planeterna
Torsdag 23 oktober kl 18:00 Bewaldhallen
Biljetter 50-220 kr, från 6/10 Fr 24/10 Blandad konfekt
Sveriges Radios Symfoniorkester Damkör ur Radiokören
Marin Alsop, dirigent MacMillan: The Confession of Isobel Gowdie
Holst: Planeterna Fredag 24 oktober kl 19.30 Berwaldhallen
Biljetter 65-320 kr, från 6/10 Lö 25/10 The Eric Ericsons Award
Finalkonsert i den internationella dirigenttävlingen.
Radiokören bl.a. uruppförande av
Per Gunnar Petersson: ”Omnia tempus habent”
Lördag 25 oktober kl 15.00 Berwaldhallen
Biljetter och släppdatum meddelas senare
