RA D 10MAGAS' Nf-T

POPULJrR

RA D 10MAGAS' Nf-T

~t=~R -ALLA

Redaktör: C-E.

HOLMQVIST

INNEHÅLLSFÖR TECKNING:

En sorgens ton i Motala! .

Atlantplanet »Sveriges » kortvågssändare' . Ur en »bildlyssnares » dagbok

Sommarens störningar . Radions »döda zoner» .

» Elektriska grammofonen »

Den elektrodynamiska högtalaren.

Hur man bekämpar motorstörning;rr En 4':rörs standardmottagare

- Luftfart och radio. . Glimlampan som felsökare Några tips för kortvågsmottagaren På korta vågor .

Populär Radio utkommer en gång i månaden

Redaktion och Expedition

TUNNELGAT AN 4, STOCKHOLM

Telefon 9959

16 3 16 4 166 168 16 9 17°

171,

174

17 6

18

^{I '}

18 ₃

18 5

188

..

•

~~ a~!~pktorn5Bre~

~ ~.

Populär Radio besvarar. under denna ./\ J rubrik alla frågor av allmänt intresse .

\ -: '(( I För omgående svar pr brev i mera

speciella frågor honorar mot postför- skott. Lämna alla erforderliga uppgif- ter om nätspänning, periodtal, rört y- per etc.

Neon-kinoJampan till Populär Radios televisionsmottagare, beträffande vilken det tidigare meddelats, att den inte stod att få hos någon svensk firma utan endast hos Köpenhamns- agenturen, kan nu erhållas från A.-B. A. S. A. Almagett Ra- dio Laboratorium, Göteborg 1. Samtliga läsare, som frågat efter Raytheon-kinolampan, torde sålunda observera att det inte är nödvändigt längre att gå över ån efter vatten, d. v. s.

rekvirera lampan från Köpenhamnsagenten, utan både be- kvämare och billigare att vända sig till Göteborgsrepresen- tanten.

»Radioanalfabet» undrar, hur han skall kunna undersöka om anodbatteriet är för gammalt och om ackumulatorn är urladdad.

Det är egentligen en ganska enkel historia. Ofta är det så, att en anläggning inte fungerar, därför att antingen anod- batteriet eller ackumulatorn inte äro i ordning, och lika ofta har man för sig, att man inte utan en dyrbar voltmeter kan konstatera, om batteriet är slut. I själva verket är det tvärt- om så, att ett sådant instrument inte alls är lämpligt, då dess ström förbrukning är alltför liten, och ett anodbatteri kan gott hålla i det närmaste full spänning, även om det inte kan leverera tillräckligt med ström till radiomottagaren. Un- der alla förhållanden måste man mäta anodbatteriets spän- ning, medan det avger ström till mottagaren för att kunna få någorlunda begrepp om dess tillstånd.

Med en liten 4 1/2 volts· ficklampa kan man däremot göra en utmärkt mätning av batteriet, även om det inte är an- slutet till mottagaren. Ficklampan monteras bäst i en liten fattning, och till klämskruvarna för man ett par fria led- ningar' på omkring 1 meters längd. Med de två blanka led- ningsändarna berör man två på varandra följande avtapp- ningar på anodbatteriet. Om de mellanliggande cellerna äro i ordning skall lampan lysa med norrrral styrka. Lyser den svagare äro cellerna utbrända, och man kortsluter de två avtappningarna med ett stYCke koppartråd. På samma sätt provar man efter hand alla på varandra följande avtapp- ningar, och finns det flera, mellan vilka lampan endast lyser svagt, bör batteriet kasseras. Från minus till första avtapp- ningen är det ofta endast 3 volt, och här skall lampan så- lunda lysa svagare.

Det säger sig självt, att denna metod inte kan användas för anodbatterier mellan vars avtappningar det inte är 4 1/2 volt.

Ackumulatorn kan också provas med ficklampa: Den skall lysa med ungefär full styrka, när ledningarna anslutas till ackumulatorns poler.

Däliga poll<ontakter i ackumulatorn kunna ofta orsaka rätt kraftigt Oljud i högtalaren. Man bör därför alltid hålla klämskruvarna noga rena och för att de inte alltför fort efter rengöringen skola bli överdragna med det där gröna skiktet, som alla känna till, bör man gnida in dem med va- selin, som hindrar syran från att angripa metallen. Egent- ligen bör man alltid på en ny ackumulator ta bort den lac- kering som finns, för att den skall se prydligare ut, ty syran kan lätt tränga upp under lackeringen och angripa själva klämskruvarna och de anslutna ledningarna.

Ett utmärkt sätt att undgå denna olägenhet är att värma ett par mässings ringar och lägga dem över polerna, så att de sitta fast i massan. Genom att fylla det ringformiga rum- met mellan polen och ringen med vaselin kan man så hindra syran från att tränga upp och angripa klämskruvarna.

Ett nytt motständsrör, RE 084, har utsläppts av Telefun- ken. Populär Radio har från Svenska' Aktiebolaget Trådlös . Telegrafi mottagit prov, vilka av oss undersökts och därvid

befunnits fullt ut hålla vad som utlovas.

Rörets data äro fÖljande: glödspänning 4 volt, glödström 0,06 amp., anod spänning 50-200 volt, branthet 1,5 ma/volt, inre motstånd 20,000 ohm och förstärkningsfaktor 25.

Vid de företagna proven har röret lämnat en fyllig och ren ton och tack var~ en speCiell konstruktion av glödtråden ger det ytterst liten mikrofonverkan. Den stabila glödtråds- konstruktionen eliminerar praktiskt taget fullständigt mikro- foneffekten .. Vid 200 volts anodspänning har under proven erhållits en effekt, som intet annat i marknaden förekom- mande rör med ovanstående data kunnat ·prestera.

Telefunken har också släppt i marknaden ett indirekt uppvärmt växelströmrör, Re 804, vilket vi . dock ännu inte hunnit prova i alla avseenden. Glödspänningen är 4 volt, glödströmmen 1,1 amp., inre motståndet 7,000 ohm, brant- heten 2,3 ma/volt och förstärkningsfaktorn 15. Som detektor och första högfrekvensrör går det utmärkt och i vissa fall även som första lågfrekvensrör. Detta rör är en kopia av RE 084 och besitter detta rörs alla goda egenskaper. Efter ytterligare prov skola vi återkOl;nma.

En reseradio har Baltic Radio släppt i marknaden. D~n enda apparaten'i världen i sitt slag, säger fabrikanten själv, och det är knappast någon överdrift. .

Reseradion är monterad i en prydlig väska av behändigt format, vilken innehåller en komplett anläggning med an- tenn, batterier, telefon och jordledning. Den -är bekV'äm att bära och på grund av sin ringa vikt mycket lätt att transpor- tera med sig ut på sommarnöjen eller vidutflykter.

Den revolutionerande nyheten med reseradion är att den laddas med fiCklampsbatterier. Sju såd'ana åtgå för anod- spänningen och fyra för glöd strömmen. Man sticker in bat- teriet preciS som i en vanlig ficklampa och ett batteri be- räknas räcka för omkring 15 timmar. Det tunga anodbat- teriet och den ännu tyngre ackumulatorn slipper man så-

lunda ifrån. .

Populär Radio har ännu inte varit i tillfälle att prova rese- radion ingående, men det kan i alla fall konstateras, att man kan nå förvånansvärt goda resultat med densamma. På plat- ser, där lokalsändaren inte stör alltför mycket, får man med god telefonstyrka in Motala när som helst och andra statio- ner på långvågsområdet - Königswusterhausen, Moskva, Lahti, Kalundborg m. fl. - är det inte någon svårighet att ta även på dagen. Vill man däremot hålla sig till det lägre'om- rådet, får man lov att lugna sig till fram på kvällssidan för

att nå ett gott resultat. .

Apparatens våglängsområde är 250-2,200 meter. Det kan i detta samband förtjäna omnämnas, att forskningsresanden fil. lic. Sten Bergman, när han för ett par veckor sedan gav sig i väg på en andra expedition till Asiens ostkust, tog med

·sig en Baltic reseradio, och det var särskilt med hänsyn till lättheten att anskaffa fiCklampsbatterierna, som han fast- nade för den. Komplett (exklusive batterier) kostar appa- raten 135 kronor. Vi återkomma efter mera ingående prov.

JUNI 1929 l:a ÄRG.

En sorgens ton _i Motala!

Kortvågsstationen som ingen människa har någon glädje av .

. L åt oss f å en k o rtvågs: mdradi o f ör ödebyg derna o c h svens karna i utlandet!

~II~J~

n morgontidnings radioavdelning innehöll

=~: ,' ^. E ^{1 '1} för någon kort tid sedan en ' del reflektio-

~ §

ner om lämpligheten av att bygga en .

=

F .

~iiiTIiiiimimiiiiiiiill~ svensk rundradiostation, arbetande på kort våglängd, d. v. s. under 100 meter. De utomor- dentliga resultat, som Philips-stationen i Hilversum på 31,4 m.eter, den nyare Huizen på 16,88 meter, den e ngelska Chelmsford på 24,5 ' meter och en tysk för- s öksstation samt nu senast Lyngby i Danmark lyc- ka ts uppnå med kortvågsrundradio skulle tillfullo motivera anläggandet aven liknande . svensk station.

Det finns ingenting ur lyssnarsynpunkt att in- r ända mot förslaget. Tidningen ifråga synes emel- . ertid sväva i den djupaste okunnighet om, att Sverige redan - sedan ett helt år tillbaka förresten

~

har en lwrtvågsrundradiostation, visserligen bara

!fl

»försöksstation»: men bärande det förpliktande I ch för svensk rundradio så stolta namnet Motala.

Varför känner då den svenska radioallmänheten nte till denna provstation likaväl som alla andra?

)rsakerna härtill äro flera. Telegrafverket självt har ute varit synnerligen livat för att säga någonting m kortvågen i Motala. Ji'rämst torde dock orsaken ara den, att stationen ehuru 1 kilowatt stark - an-

~nn-

eller anodeffekt må vara osagt - och med en

åtminstone i Stockholmstrakten i de flesta fall rela- tivt kraftig bärvåg, endast med den största »list»

låter avlocka sig den påmodulerade telefonien, vars kvalitet ibland också är allt annat ä,n förstklassig.

Det kan inte råda något tvivel om att en stark och god svensk rundradiostation på kortvåg vore till ovärderlig nytta, inte minst för de landsändar som ännu ej täckas

~v

de långvå giga stationerna. Sven- skar i utlandet skulle säkert också med tillfreds- ställelse hälsa en sådan station. Man behöver bara sätta sig en eftermiddag och lyssna till Chelmsford på 24,5 meter för att genast inse: vilken betydelse en svensk rundradiosändare på korta vågor skulle ha för våra landsmän i förskingringen.

Det är många och svåra problem, som möta vid anläggandet a v en kortvågssändare . Men svårighe- terna ha övervunnits i utlandet. Med största sanno- likhet är det så, att 1 kilowatt är en otillräcklig effekt. Huizen har klämt till med hela 130 kilowatt, men andra stationer visa klart och tydligt, att man kan hålla sig till mycket blygsamma effekttal och ändå nå tillfredsställande resultat. En storstation för kortvåg plus effektiv kortvågsrundradioreklam

sku~le

säkert i det l ånga loppet bli en affär, som

telegrafverket inte behövde ångra.

Atlantplanet ttSveriges ^tt

' kortvågssändare SEABX

r

^·----··~P01Jläär Radio ^····är-^···här i Ullfälle ^{· ···}att lämna ^······niigra ^·data ^····för AtlantlJlanet ^{········} »Sveri-

^{... .}

ges» k01'tviigsinstallation, När

dett(~

^{läses ha} Atlantflygat'nu föl-rnodUgen starta,t

1

. och de svcn,sli;a amatörerna ha redan haft tillfälle att lyroVa, villca möjligheter dr, ha att fÖlja en flygmas/cin Stockholm-New "Yo 'r/c ,

'l'm

vänster radiotele-

gr'a!isten Ljungllmd,

• • • • • • • • • • • • • • • 0 • • • • • • • • • • • • • • • • • • •• • • • •• • • • • • • • • • • • • •• • •

i

"'~"~"

' ..

~

-

_.~~

ar detta skrIves aro de svenska Atlant-

= I

N

^~

flygarna, kapten Ahrenberg, löjtnant Flo-

IL _ (~den ~~h radiotelegrafis~n ' ~j~n~~~n.~, i

f.illliillliiiiiriiiiiITiilli'f.

det narmaste klara att oe SIg I vao over

Island och Grönland till New York på den första verkliga trafikflygningen över Atlanten efter syste- met »tyngre än luften». Många planer vänta på att bli realiserade under den närmaste tiden: men för . hela Skandinavien blir den svenska flygningen den utan gensägelse intressantaste.

Atlantmaskinen, som har registreringsmärket SE- AB X, vilket också är planets anrop signal, är utrus- tad med såväl långvågs- som kortvågsanläggning, av vilka den sistnämnda enligt den uppgjorda planen märkligt nog endast skall spela en underordnad roll som reserv- och nödinstallation. För långvågen räk- nar man visserligen med en räckvidd, av 2,000 kilo- meter över vatten, men på den distansen har man före starten inte haft någon möjlighet att avprova.

den. Vid de experiment, som gjorts, har den visser- ligen fungerat förträffligt och telegrafister vid flera flyghamnar ha förklarat: att »Sveriges» långvåg är

I

den bästa

flygmaskinsändaI~e,

de någonsin varit i tillfälle att avlyssna. Men det är synd, att inte kort·

vågen får visa sig på styva linan under Atlantfärden.

Det skulle blivit ett synnerligen intressant experi- ment, om »Sverige», genom att använda för olika distanser avpassade kortvågor, hela tiden sökt: , upp- rätthålla förbindelse med hemlandet och U . S. A.

Långvågen kunde jv. lämpligen ha använts jämsides för den mera lokala trafiken med de kuststationer, som ligga inom räckhåll.

Radiotelegrafisten Ljunglund är inte något nytt namn.

Ha~

var, som man kanske minns, med på

»Upplands» Spetsbergs-expedition i fjol höst och skaffade sig därvid erfarenheter, som nu komma väl till pass

~nder

Atlantflygningen. Han utförde under spaningarna efter Nobile-gruppen på isflaket ett ar·

bete, . som väckte ' allmänt erkännande, och någon bättre man att sköta radiotjänsten ombord kunde Ahrenberg och Floden inte ha letat upp.

Atlantmaskinen har gjort upp om förbindelser

med Stockholms

flyg~amn

vid Lindarängen (SEB),

POPULÄR RADIO

Malmö flygsta tion (SEA) , Bergen Radio (LGN), Reykjavik Radio (TFA), Ivigtut på Grönland (OYO) och med ett par stationer på den amerikanska sidan. Frän Wick Radio

(GKR) erhållas pejlingar.

Långvågen ombord på »Sverige» sänder hela tiden på 900 meter. Antenneffekten är 120 watt och primärenergien 500 watt, som alstras aven högspännings generator, vilken drives aven luftpropeller. Antennen är en 75 meter lång hängantenn. Så snart maski- nen gått ned är långvågen sålunda satt ur funktion och man får tillgripa kortvågen, vilken matas från belysningsackumulatorn, som även driver en liten motorgenerator för anodspänningen.

> ; Sveriges» kortvågs anläggning är utan tvivel den intressantaste, och Populär Radio är här i tillfälle att ge en kortfattad be- skrivning av densamma. Det är C. Lorenz Aktiengesellschaft i Berlin, som levererat anläggningen, vilken är konstruerad på basis av de erfarenheter som gjorts av den tyska

försöksanstalten för luftfart och de tYSKa lufttrafik- bolagen.

Sändarens antenneffekt är cirka 5 watt och våg- längdsområdet ligger mellan 40 och 105 meter. Den består a v en rörsändare med två kaskader och med kristallstyrning på två våglängder, 43 och 75 meter.

Samtliga fyra rör, styrrör: telefonirör och de två huvudsändarrören äro av typen RE 134.

Energikällan kan vara av tre olika slag:

1) En propellergenerator med självreglerande pro- peller, 6 volt, 6 watt och 220 volt, 40 watts effekt.

2) En enankarsomformare 12--220 volt, 40 watt, driven av ett fast batteri ombord.

3) Två 100-volts torrbatterier för anodspänningen samt en 4-volts ackumulator för glödspänningen.

Energibehovet är för anodeffekten vid telegrafi 25 watt, vid telefoni 35 watt. För glödströmseffekten äro siffrorna 0,6 amp., 4 volt, = 2,4 watt.

Mottagaren är supergenerativt kopplad och har två stegs lågfrekvensförstärkning. De fyra rören äro samtliga av typen RE 074.

Energikällan för mottagaren utgöres av ett 12- volts batteri för glödströmmen och ett 100-volts för anodspänningen.

Energibehovet är för anodeffekten utan regenera-

tio~

90 volt, 8 milliamp., med regeneration 90 volt, 16 milliamp.

Sändare och mottagare äro inbyggda i lättmetall-

le:;

Sd här 861' »Sveriges» ldngvdg ut.

boxar av storleken 275 X 440X235 mm., och den kompletta anläggni~genväger inklusive alla tillbe- hör men utan fasta batterier ombord cirka 37,5 kg.

Kortvågsantennen är uppspänd mellan vingspetsar- na ' över en punkt någon meter över planets längdaxel.

De svenska amatörerna kunna kanske inte på- räkna att få höra så synnerligen mycket av SEABX, även om kortvågen skulle komma litet flitigare till användning än som ursprungligen varit meningen, eftersom' effekten bara är 5 watt i en antenn, som kan jämföras med en ordinär rumsantenn. Amatörer i England och Norge samt på Island torde ha de största utsikferna att höra eventuella signaler på 40-metersbandet. Men naturligtvis är det värdefullt om även svenska amatörer äro på sin vakt under flygningen.

På 70-metersbandet lär »Sverige» knappast nå så synnerligen långt, vare sig det är ljust eller mörkt. ,

På 40-metersbandet däremot kan man nog överbryg- ga samma distans som med 900-meterssändaren.

Otvivelaktigt hade det varit bättre om man kunnat

sända på 40- och 20-metersbandet, och en teleskop-

mast borde ha ingått i utrustningen, så att en ef-

fektiv antenn kunnat monteras upp. En ökning av

effekten skulle naturligtvis också varit önskvärd och

hade inte mött några svårigheter om man använt en

annan enegikälla än belysningsackumulatorn, som

nu sker.

§i~ ' 1I~!!!g!!!~ ildradion är vid det

I'. B ⁽¹ här laget ett fak-

L ... =_-:JI ~um. Fler~ eu~ope-

~llInlllllllldllllnllllll-;?

lska sta honer ha

upptagit den som ett regelbun- det led i sina utsändningar, och

den är på god väg att

få

en· fast plats inom rund- radion. Så synnerligen länge kan det väl heller inte dröja, innan

~i

ha de svenska bildradiosändningarna.

Telegrafverket har inte tidigare velat kasta sig över nyheten, därför att den befunnit sig alltför mycket på

experimentstadiet~

men sedan Wien, Berlin och Daventry bland andra nu satt i gång med sina re- gelbundna sändningar, har man ju goda möjligheter att klart kunna orientera sig om, vilket som är det bästa systemet att gå in för .

.r.

H ä"ovan en bildradidanläggning, byggd ette,' Populär Radios beskriv- ning. Till vänster en trdn 7RL mot- tagen bild och i mitten en tr(in Wien.

På det år, som man i stör- re utsträckning experimenterat med de trådlösa bilderna, har det försiggått en revolutioneran - de utveckling, särsklt ifråga om sändartekniken och modulering- en av bilderna. Varje innehava- re aven hygglig apparat har möjlighet att kunna ta teckning- ar och fotografier med utmärkt resultat, såsom illustrationerna till denna artikel

visa~

och allmänna, mindre stör- ningar genera inte i någon h9gre grad. Det är inte alls nödvändigt, att man har en särskilt fin eller kraftig rundradiomottagare, eller att den som skall sköta bildradiomottagaren är speciellt händig eller i besittning av något större mått av telmisld vetande.

Det händer ofta, att man får höra, att bildradion

inte har den ringaste praktiska betydelse för den

ordinäre lyssnaren utan endast kan bli till nstta

för polisen och pressen. Dagliga utsändningar före-

POPULÄR RADIO 167

komma dock nu från England, omväxlande över Da-

ventry 5XX och Daventry 5GB, kl. 14, kl. 23 :15 eller kl. 24. Wien sänder kl. 15 :15 samt efter rundradions

~lut

omkring kl. 23 :30. Att få tag i Wiens middags- sändning är emellertid om inte ' ogörligt så åtmin- stone ' mycket svårt. Regelbundna sändningar fÖre- komma vidare från Frankrike, Holland, Italien etc., ' men dessa ha mindre intresse för de svenska lyss-

n3:rna.

De utan tvivel betydelsefullaste sändningarna för närvarande ske över Königswusterhausen. På grund a v stationens stora effekt gå de alltid säkert och klart igenom, och det utsända bildmaterialet är också myc- ket intressa~t. I allmänhet kan man »lyssna» kl. 19, då det sändes illustrationer till föredrag, omkring kl. 20 och omkring 22 :30, ome-

delbart efter dagsnyheterna och sportkrönikan, då hög- aktuella bilder från dagshän- delserna sändas.

Var och en som sysslat en smula med bildradion vet, att man kan ha mycken gläd- je därav. Det intressanta bildmaterialet ger rik valuta för den korta tid, som man offrar därpå. »Lyssnaren» kan redan på kvällen få illustra- tionsmaterial till händelser, som först dagen därpå omtalas

En bild frdn

EUROPEISKA RILDRADIOSÄNDNINGAR:

Söndag: Berlin 13: 45, Wien 15: 15, Ra- dio-Paris 19: 15.

Måndag: Daventry 5XX och London 24, Berlin 13: 45, Wien 15: 15, Rom 23, Radio-Paris 19: 15.

Tisdag: Daventry 5XX H, Berlin 22: 45, Wien 15: 15, Radio-Paris 19: 15.

Onsdag: Daventry 5GB 23: 15, Berlin

13: 45, Wien 15: 15, Radio-Paris

19: 15.

Torsdag: Daventry 5XX H, Berlin' 13: 45, Wien 15: 15, Rom 19: 45 och 11, Paris 19: 15.

Fredag: Daventry 5XX och London 2LO 24, Berlin 10: 45, Wien 15: 15, Radio-Paris 19: 15.

Lördag:' Daventry 5GB 23: 15, Berlin 13 : 45, Wien 15: 15, Rom 11, Hadio-Paris 19: 15.

.

^'

i dagspressen, och det finns också ett sportmoment, som varken rundradion eller tele- visionen, när den en gång på allvar kommer, kan ge. Man får ett resultat, som man kan jämföra med vad andra ama- törer uppnått.

Det finns redan nu åtskilli- ga

bildradioly~snare

landet runt, som säkert- nått vackra resultat. Populär Radio tar tacksamt emot sådana bilder, som kunna lämpa sig för re-

produktion .

Pappersfrågan har orsakat en hel del bildlyssnare bekymmer. Populär Radio har därför gått i författ- ning om att anskaffa lämpligt papper, skuret i för valsen avpassad storlek. Papperet kan rekvireras di- rekt från Populär Radios expedition, och det är, så- som framgår avannons, ingen dyrbar historia.

Beträffande behandlingen av papperet innan det

lägges på valsen hänvisas till Populär Radios janu-

arinummer, där det också lämnades klara anvisning-

ar om, hur man skall sköta sin anläggning. Illustra-

tionerna till denna artikel, samtliga mottagna med

den i Populär Radio beskrivna bildrnottagaren, visa

ju tydligt, att man med såpass enkla medel kan nå

förträffliga resultat. Och når bildradion i sinom tid

kommer i gång här, hemma har man en ovärderlig

nytta av den träning, som man fått genom mottag-

ning av de redan nu , pågående sändningarna.

Sommarens störningar

Av ingenjör Kf. PRYTZ

En populär och lärorik redogörelse för de många slag av störningar, som särskilt sommartid göra långdistansmottagningen srpår.

l!J11II1II1I11I1I1II1I11I1II1~ • ••

~~-=--;--=-~

ar och en vet

JU

av erfarenhet hur oand-

l. V ^{~~ligt mycket sämre} mottagningsförhlHlan-

~. ~dena

äro om sommaren än om vintern. Det

= 1=

ffiiiiiiiiim~miiiiiiiill~har

under tidens lopp klagats oändligt mycket över, att det väst och krasat i »de omöjliga radioapparaterna», men när bara antennen kopplats ifrån mottagaren har oväsendet försvunnit, och man har fått klart för sig, att det hela härrör från at- mosfärska störningar.

När man kommit så långt, att man är på det klara med, att störningarna komma utifrån, delar sig pro- blemet i två hälfter: en undersökning av störning- arnas upprinnelse och om de möjligen kunna elimi- neras på ett eller annat sätt samt undersökning om möjligheterna för att eliminera störningarna i själ- va mottagaren, om det ej kan ske dessförinnan.

Innan vi på allvar ta itu med dessa problem kan det vara lämpligt att genast från början tala om, att man ingenting kan göra för att kväva stör- ningarna i lindan och att det egentligen är mycket litet man kan göra för att eliminera dem i mottaga- ren, om man skall få in stationerna med någorlunda god styrka.

l'rots detta är det emellertid av betydelse att veta något litet om störningarnas karaktär. Man får där- igenom möjlighet att avgöra om det är något fel i apparaten eller mottagningsförhållandena som orsa-

ka oväsendet, och man behöver inte i onödan offra tid och pengar på ändringar, som äro utan betydelse för resultatet.

Störningarnas upprirvnelse.

Sommarens störningar kunna uppdelas i två ka>- tegorier, nämligen oljud (det väser och smäller i högtalaren) som bland överröstar stationerna, samt försvagade signaler (fading). Av dessa två slag skola vi endast närmare gå in på den förra kategori'en.

Oljudet måste naturligtvis bero på elektriska fe- nomen av ett eller annat slag, och med hänsyn till att det höres med kraftig styrka över stora distan- ser måste det vara betydande energimängder

l

som utlösas. Det tjänar därför ingenting till att här be- fatta sig med småting. Man måste rikta blicken på de våldsammaste energitransforniationer, som vi överhuvud taget känna till, blixtens urladdningar och dylikt, vilka måste orsaka oljud

i

apparaten. De åskväder, som vi här ' hemma känna till, äro emeller- tid så fredliga, att man inte skulle behöva räkna med dem som en betydande störningskälla. Men här måste man ta i betraktande, att en sådan urladd- ning på grund av sin styrka hörs mycket långt bort, samt att den har ett mycket oregelbundet förlopp.

Huvudskrällen drar flera mindre med sig och man hör därför i högtalaren en hel serie smällar , ungefär

(Fo.-I", J sid. 189)

16fl

Radions " döda zoner "

Av professor

E. V.

ApPLETON

~111I1I1I11I1I1I1I1I11I!!I1I[g •

f" t t'k l

'§)~-=--'§

mIn ors a ar I T e

il ^lr ~I talade jag om, att

IL ^{~_(.I d.et är ..} ~mrakteris-

, =:'lliTIllllTifliiillliillllllr.

tIskt f

⁰¹

de korta vågornas utbredning, att signa- lerna från en station ofta bli kraftigare, om avståndet mel- lan sändare och mottagare ökas. Låt oss illustrera detta med ett exempel från några observationer, som på sin tid gjordes av major J. O. Mau- borgne i Förenta Staternas ar-

me, vars arbete blev banbry- tande för

~ånga

senare expe- riment på detta område.

De sd I,allade döda zonerna äro ett av kortvdgsteknikens intressantaste feno- men. I denna sin tredje artikel berät- tetr den engelsl,e experten, professor Appleton, pd ett lättfattligt sätt om orsakerna till de korta vdg01'nas till 8ynes n1/ckfttUa for·tplantning genom

kunna vända tillbaka till jor- den efter att ha fortplantat sig ett tusental kilometer från sändarstationen.

I

detta sam- manhang bör nämnas, att den döda zonen avtar med högre våglängd. Sålunda är den föl' 40 meters våglängd endast om- kring 100 kilometer, för 20 me- ter cirka det tiodubbla. Tv:", amerikaner, d:r Hoyt Tayie]' och d:r E. O. Hulbert ha upp - ställt en fullständig förklarin r, härtill. För att riktigt kunna förstå denna är det nödvändig ' att vi titta litet närmare på . vad som sker med vågorna, nä]' de möta Kennelly-Heaviside - skiktet.

I

överensstämmels:' med Eccless-Lamor-teorien om joniserade band brytas vågorn:l efterhand som de intränga i skiktet. De gå sålunda ett

sla:~

parallellt med jordytan, innall

rymden.

En sändare på 20 meters våg- längd kunde höras på rätt kort avstånd men var absolut omöj- lig att få in på större avstånd upp till 1,000 kilometer. Oka- des avståndet ytterligare lmu- de man åter avlyssna signa- lerna. Detta resultat är ju fullt

förståeligt om man tänker på vågornas dämpning längs jordytan och reflektering från Heaviside-skik- tet, saker som behandlades i min artikel i Populär Radios maj nummer. Mycket nära sändaren mottagas uteslutande direkta vågor, de så kallade jordvågorna, som för korta vågors vidkommande dämpas mycket snabbt. På ett avstånd av omkring 1,000 kilometer komma de reflekterade vågorna ned till jordytan igen.

De lämna sändarantennen i sned riktning och brytas av det joniserade skiktet i den övre atmosfären. Det är därför som vågorna »hoppa över» hela den mellan- liggande distansen på 1,000 kilometer.

När man mottager signaler på större avstånd är det sålunda uteslutande reflekterade vågor, som åstadkomma dessa. Men också dessa avtaga naturligt- vis i styrka efterhand som avståndet ytterligare ökas.

Den döda zonen avtar rned högre våglängd.

de brutits så mycket, att de reflekteras tillbaka mo : jorden. Denna process är inte detsamma som

vanli~':

spegelreflex, ty vågorna tränga in i Heaviside-skil"

tet och brytas inte tvärt utan i flera omgångar, mc- dan reflekteringen från en spegel sker från ytan, dä;' strålarna brytas på en gång.

Elektronerna i det joniserade laget komma i sväng ning i takt med vågorna. Varje liten partikel bli ..

därigenom en radiostation.i miniatyr, vilken utsän - der vågor bfide framåt och åt sidorna. Framåt kom - bineras den lilla sekundärvågen med huvudvågen , Eccless och Lamors teori visar, att ju skarpare bryt - ningen är, desto större blir elektricitetskoncentrc.- tionen i den översta punkt, som nås av vågorna.

En annan sak, som man kan sluta sig till av Ecc- less-Lamor-teorien är, 'att ju kortare våglängden , äl '.

desto mera elektricitet erfordras det i den över- sta punkten för att ge vågorna en viss bry

t-

Ovanstående förklaring är emellertid inte tillfyl- ningsvinkel.

lest. Det har inte klarlagts, hur vågorna plötsligt

_{(For/s. ;I sid. 19, )}

Elektriska grammofonen

i

"III1JJIII~~.. •

~

- - ;= ^{maJ numret s} artIkel om den elektrIska

!

^I

I ^I~ grammofonen stiftad~ vi närmare bekant-

~ ~

skap med den viktigaste delen aven elekt-

=

¹⁼

~iii1iiiiIl~

risk grammofonförstärkaranläggning, den elektriska ljuddosan,som betingar hela denna nya telmik. Det är, som nämnts, inte någon lätt sak att konstruera en sådan ljuddosa, ty här som i många andra fall inom elektrotekniken stöter man på mot varandra stridande krav, vilka alla skola tillfreds- ställas. Man blir därför tvungen att ta till en eller annan kompromissform, vilket alltid är en vansklig sak. Emellertid finns det nu möjligheter att i mark- naden få förträffliga ljuddosor, och med dessa som utgångspunkt kan man konstruera apparater: vilka ge en enastående god ljudreproduktion.

Ljuddosån kopplas till en förstärkare med radio- rör, och det gäller nu att dimensionera den senare så, att de passa ihop. Detta vill bland annat säga, att den tillsamman med

ljud~osan

skall ge förvräng- ningsfri förstärkning inom ett stort frekvens område samtidigt som förstärkningen måste · vara tillräck- ligt kraftig för det rum, som musiken skall fylla.

För att det sistnämnda kravet skall bli tillgodosett i tillbörlig mån är det nödvändigt, att man har kän-

I denna al·tiltel, den andt'a i se"ien, ges en popttlär orientering om förstärlcaren och ljuddosans koppling tW denna. I nästa num- mer skall behandlas förstärkarens praktiska

konstruktion.

nedom om den erforderliga ljudenergien för det ifrå- gavarande rummet, om högtalarens verkningsgrad och utgångs rörets beskaffenhet. Vidare måste man naturligtvis också veta, hur stora spänningsvaria- tioner man kan vänta från själva den elektriska ljud- dosan. Ifråga om denna kan det givetvis finnas betydande skillnad mellan olika typer. Den ena är mera känslig än den andra och en tredje kan över- huvud taget inte alls kallas känslig. För en elekt- risk ljuddosa av god kvalitet kan man räkna med en maximal spänning av mellan 112 och 1 volt, efter vilken förstärkningen får rättas.

Ljuddosan kan kopplas till förstärkaren på olika

sätt. Antingen direkt, genom transformator eller ge-

nom elektrostatisk koppling med kondensatorer.

I

vanliga radioapparater praktiserar man ofta den me-

toden att ljuddosan sättes i direkt förbindelse med

galler och glöd tråd på detektorn eller första låg-

frekvensröret, men fördelaktigast är att använda en

transformator, varigenom man också får ökad för-

stärkning vid upptransformeringen.

I

förstärkare,

som kopplas till belysningsnätet: är denna anslut- _

ningsmetod en säkerhetsåtgärd, i det den förhind-

rar, att det kan bli spänning på ljuddosan. Trans-

formatorns omsättningstal kan variera från

1:

3 till 1: 10 eller mera. :Med högre omsättningstal är det svårt att finna en transformator av tillräckligt god

,

kvalitet, men kan man få tag på en sådan, så upp- når man naturligtvis en betydligt större verknings- grad för hela aggregatet.

Ringa benägenhet tör akustisk återkoppling.

En stor fördel med den 'elektris-

,

ka grammofonreproduktionen är

att man inom mycket vida gränser lmn reglera ljudstyrkan och detta till och med på ett mycket enkelt sätt. :Man anbringar blott ett va- riabelt motstånd på 50,000- 100,000 ohm parallellt med ljud- dosan. Härigenom får man konti- nuerlig reglering från det svagaste pianissimo till förstärkarens maxi-

'mala prestationsförmåga.

Detta

regleringsmotstånd kan

' monteras

direkt på själva grammofonen, där man alltid har det bekvämt till hands.

171

höra. Ofta skyller man orättvist knastrandet på fel i högtalaren eller förstärkaren: Fast det sålunda inte är nödvändigt, gör man dock klokt i att placera gram- mofonen i ett annat rum än högtalaren, såvida det inte är ett mycket stort rum det är fråga ,om. Då spelar knastrandet inte någon roll, ty det överröstas

av ljudet från högtalaren.

Konstruktionen.

Själva förstärkarens konstruk- tion avviker i och för sig inte på något sätt från den normala för- stärkartypen för ra.diobruk. :Men ä ven på detta område har det gjorts stora framsteg under de se- naste åren, och det kan ha sitt lilla intresse att gå närmare in på sa- ken. Det finns nu förstärkare såväl för batteridrift som nät- drift, för likström såväl som för växelström. Särskilt växelströms- förstärkarna beteckna en ny epok i förstärkarteknikens historia. :Man uppvärmer här katoderna

i

rören med hjälp av olikriktad växel- ström. Det är ett problem, som först på allra senaste tid har fått en tillfredsställande lösning. Sam- tidigt kan man få en mycket hög anodspänning, varigenom utgångs- energien stiger mycket starkt. Na- turligtvis kräves det också ett ut- gångsrör, som kan tåla denna hö- ga anodspänning, och det finns också nu i marknaden ett stort an- tal förträffliga sådana, vilka fak- tiskt äro att betrakta som ett slags små sändarrör.

Vid grammofonförstärkning är benägenheten för akustisk åter- koppling mellan högtalare och ljuddosa mycket liten, i m, otsa ts till vad fallet är med mikrofon- förstärkning, där ljudpåverkan sker på akustisk väg och inte på mekanisk väg som vid den elekt- riska ljuddosans användning. På grund av denna ringare återkopp- lingstendens är det ingenting som hindrar: att man placerar gram- mofon och högtalare i omedelbar närhet av varandra. Själva nålens svängningar komma emellertid all- tid att låta som ett svagt knast- rande till och med om grammofon- locket är stängt, och detta är na- turligtvis inte alltid behagligt att

De tre olika sätten att koppla ljUd- dosan till förstärkaren. överst direkt, därunder genom transformator och nederst elektrostatisk koppling med kondensatorer:

I en följande artikel skola vi närmare gå in på förstärkarens praktiska konstruktion samt be- handla några karakteristiska saker rörande högtalaren och dess place-

ring.

S.

P-n.

~~~:~!:::::!:::::!:::::::::::::::::::::::::::::::::::: :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: ::::::::::::::::~.~

1:.

1.;:-

~r::::::::r~ :_~ ^P _{Sk 0d}

an tnavtens e an e ra tO- oe grammo ontt s

^{PUl dLdÄd R hRAjDI} _{d kOJ}

Tt t

!.~::i:.

~~::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

::::::::::::::::::::::::::::::::: :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::1:::::::::::::::::::::::::::::::: :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::ll

Elektrodynamiska högtalarens

anslutning till nä tet

Den elekt1'odynamiska högtalaren dral~ i allmänhet rätt mycl,et strön~ tör magne- tisel'ingen, Föl' att td ekonomisk ddtt äl' det nödvändigt att man tar 8trömmen trdn bel1l8ningsnätet, l denna artikel t'e- dog öres tÖI' oUka tnetoder 80m kunna an- vända8, beroende pd om man har Ukström

eller växelström att tiUgd,

~IIIIIIIIIIIIIIIHIIIIIIIl': ' " k d

~i

-- ^{- !§} land den massa hogtalare som mar na en

: . B ^{: ~ för} nä~varande vimlar av är den elektr~­

§. §

dynamIska typen den ledande vad kvalI-

~~I~

teten beträffar, Men det är en tråkig hi- storia med denna högtalare, att den i allmänhet krä- ver rätt stora energimängder för magnetisering, Det är sålunda: som var och en förstår, dålig affär att lägga sig till med en elektrodynamisk högtalare om man inte kan ta magnetiserings strömmen från belys- ningsnätet. Det finns ju konstruktioner med perma- nenta magneter, men dessa äro dyra att anskaffa, och det ligger i sakens natur, att den permanenta magne- tens hållbarhet är. mindre ,än elektromagnetens.

Bor man på en plats, där man har direkt tillgång till likström, är det en mycket enkel historia att mata högtalaren med ström från belysningsnätet. Man tar bara strömmen från nätet utan utjämning, men na-

Magnetiseringspolen i de kommersiella högtalarna består antingen aven enkel spole för den ifrågak9m- mande spänningen eller av två 110-volts spolar, vilka kopplas parallellt för 110 volts nätspänning och i se- rie för 220 volt, såsom framgår av fig. 1. Energiför- brukningen blir densamma i båda fallen och uppgår till 10-20 watt.

I

flera typer användes en 110-volts spole för såväl 110 som 220 volts nätspänning.

I

det senare fallet inskjutes då ett förrnotstånd, såsom dia- . grammet på fig. 2 visar. Energiförbrukningen blir då

dubbelt så stor vid ' 220 som vid 110 volt: då ström- styrkan är densamma, men detta är ett förhållande, som inte spelar någon större roll,' då strömkostnaden' i varje fall inte går över 1 öre i timmen.

Man ser sålunda: att har man tillgång till likström möter det inte några svårigheter att på ekonomiskt sätt få magnetiseringsströmmen direkt från belys- ningsnätet. Finns det däremot bara växelström att använda blir saken något mera komplicerad. Ström- men skall först transfor meras upp och därefter lik- riktas (flera kommersiella typer kunna dock fås med inbyggd eliminator för växelström såsom vignet- ten visar).

turligtvis måste magneti- seringsspolen vara dimen- sionerad efter nätspän- ningen på 110 eller 220 volt. På platser med lik- riktad växelström varierar spänningen så mycket att man eventuellt kan få ett svagt oväsen i högtalaren, men i allmänhet blir det inte såpass starkt att det

verkar generande.

_{Fig, l,}

Det finns flera metoder

att följa, vilka var för sig

äro tillfredsställande. An-

tingen kan man använda

en särskild likriktare för

högtalaren .eller en elimi-

nator, VIlken förser såväl

POPULÄR RADIO

mottagaren . som högtalaren med den erforderlig"

strömmen. I det förra fallet använder man vanligell fältspole av lågohmtypen för en spänning av cirka 6 volt.

Fig. 3 visar diagrammet. Transformatorn har en sekundärspänning på omkring 2X8 volt, vilken lik- riktas av cellerna E, som skola kunna ge en total- ström på 2-3 amp. I de flesta fall är likriktaren av kopparoxid-typen, vilken har den fördelen, att den inte kräver någon passning och har relativt lång livstid om den bara inte överbelastas. Den likrikta- de spänningen tas mellan mittpunkterna på respek- tive transformator och likriktare, varifrån strömmen går genom fältspolen) såsom framgår av diagrammet.

För att undgå oljud i högtalaren är det nödvän- digt, att man på ett eller annat sätt sköter om, att

det " inte blir variationer i magnetfältstyrk'an, eller

på annat sätt avlägsnar orsaken till oljudet. Man kan använda olika metoder. Närmast till hands är att sJmnta spolen med en kondensator C, vilken på grund . av den lågtt spänningen skall ha mycket stor kapaci-

tet. En elektrolytisk kondensator gör sålunda ut- märkt nytta på denna plats. Ett förträffligt sätt att eliminera växelströmstonen är att shunta en 6 volts ackumulator över spolen (i stället för kondensatorn

C).

Ackumulatorn behöver inte ha så särskilt stor kapacitet.

Om järnet i högtalaren är starkt mättat, bli varia- tionerna i det magnetiska fältet på grund av bris- tande utjämning av sig själv små, varför man i många fall helt kan undvara utjämningen.

Det enklaste sättet att eliminera generande oljud anges i diagrammet på fig. 4. Från mottagarens hög-

ta~rklämmor

går talströmmen till utgångstransfor- matorn Tr, vilken minskar.spänningen så att den pas-

Fifj. S.

Fifj.4.

Fig. 5. Diagram för växelströmseliminat01', vilken matat· såväZ högtaZare 80m mottagat·e.

173

(Forts, å sid.191)

Hur man bekämpar motorstörningar

...•... ... _ ...•... ...

^~

'l'elegrafve1'ket får' dagligen mottaga ~a88or av klago·

mål från lY88nare landet runt över störningar' fr'ån elektri8ka apparater av olika slag - biogr'afmaskiner' hissat', ljus81cyltar, ma8sageapparater etc, Var ooh er~

bör' göra vad han kan för att avhjälpa olägenheterna, Här nedan ndgra enkla anvisningar, om hur man eliminerar störningarna genom ett mYCket billigt ar'·

r·angemang.

" ... .

. !!IlIllIlIlIl!!llll!!llIllIlIl~ , •

~I)-

- (.!

^lan~

alla de storlllngskällor som besvära

~I B I~ ra~,lOlyssnarna landet runt äro stark-

~I)

_

(~stro~smo~orerna

en av

~e

svåraste, för

iiiiiiifiiiiiJiTiilljji

att lllte saga den allra varsta. Telegraf-

verkets radiobyrå får dagligen mottaga massor av klagomål från licensinnehavare, vilka

i

sin närhet ha motorer, som fullständigt förstöra mottagningen.

Motorerna arbeta oavbrutet, och om de inte absolut omöjliggöra mottagningen av utländska stationer så genera de i varje fall så starkt, att lyssnandet blir

ett ' mycket tvivelaktigt nöje. Stationseffekten har

ju under senare år ökats betydligt, men den har i alla fall visat sig otillräcklig för att i storstäderna ,

Elektri8k motor med' på·

monter'at störning8skydd, Lägg särskilt mär'ke till att ledningar'na äro så korta - och tjocka

som möjligt.

garantera lyssnarna god mottagning på mera av- lägsna stationer. Man har försökt avlägsna oväsen- det

i

själv.a mottagaren men med ganska medelmåt- tigt resultat. De metoder som tillämpats ha ocksä varit alltför komplicerade och dyrbara för att de skulle fä någon vidare praktisk användning.

Den verkliga utvägen

har

visat sig

vara att

kväva störningarna redan i lindan, d. v. s. i själva stör·

ningskä"llan.

I de

flesta fall

har

det befunnits möj-

ligt att med rätt enkla

m~del

dämpa oväsendet frän ana de småmotorer, som finnas

i

snart sagt varje hus eller

i

dess omedelbara närhet. Är man

i

den lyckliga omständigheten att man inte har hiss i sitt eget hus, så är man nämligen inte fri för det. Många ha fått erfara det förhållandet.

I

huset kan ligga en restaurang, som kvällarna

i

ända kör med sina disk- maskiner, tvärsöver gatan kan ligga en av dessa besvärliga ljusskyltar, eller man kan vara

olycklig

nog att bo vägg i vägg med t. ex. ett massageinstitut.

Mycket har, som sagt, redan gjorts, men än mera återstår. Tyvärr finns det inte någon lagstiftning, som ger telegrafverket rätt att kräva åtgärder för störningarnas avlägsnande i de fall, där källan kan påvisas, och någon riktig ordning lär det väl inte

Schema, 80m vi8at·, hur ett 8törning88kydd montera8 på en

heller

bli,

förrän det från något håll införes påbud

elektri8k motor.

om obligatoriska åtgärder mot oväsendet.

POPULÄR RADIO

I det följande skola vi se litet närmare på, hur störningarna från en motor uppstå. På vanliga lik- strömsmotorer härröra störningarna från alla de många små gnistor : som alstras mellan borstarna och kommutatorn. I verkligheten är det ett litet tidsrum mellan varje gnista och vi kunna därför nöja oss med att studera en .enda av dem. I samma ögonblicll:

som det uppstår en gnista, går en så kallad vand- ringsvåg från kolet ut i den anslutna ledningen. Sam- tidigt går från gniststället

175

åtgärder, att de inte gå ut i ledningarna. Detta kan man åstadkomma genom att anbringa en blockkon- densator av lämplig storlek. Närmast till hands lig- gande är att placera kondensatorn direkt över de två tilledningarna till motorns ankare, men ett sådant arrangemang har ibland visat sig otillräckligt. I många fall hjälper det inte alls. Experiment ha visat, att det däremot är effektivt att placera en konden- sator för varje ankarkontakt till statorn. Vid shunt- en vandringsvåg av motsatt

slag in i ankarlindningen och härifrån vidare, dels genom ankarIedningen ut till den andra nätledningen, dels genom kapaciteten mel- lan ankarlindningen och statorn till jord genom jord- ledningen, om statorn är jordkopplad . och 'annars ge- nom statorns kapacitet till jord.

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • I • • • • • • • • • • • • • • ,

motorer anslutas kondensa- torerna direkt till ankar- kontakterna, medan de vid seriemotorer måste anslu- tas till den fria ändan av ankaret och shuntlindnin- gen. På ellankarsomformare måste förutom kondensato- rerna från ankarkontakter- na också anbringas konden- satorer från växelströms- kontakterna till statorn.

Dessutom är det mycket viktigt att tilledningarna till kondensatorerna äro så korta och tjocka som möj- ligt. Den mest lämpliga kondensatorstorleken för småmotorer har visat sig vara omkring 0,1 mf. För motorer på 5-10 hkr. och uppåt är det bättre att an- vända kondensatorer på 1

- 2

mf. Kommer man så upp till mycket stora dyna- mos och motorer blir det ofta nödvändigt att inskjuta självinduktionsspolar mel- lan kondens a torerna och Vad som menas . med en

vandringsvåg förklaras bäst med ett exempel. Låt oss antaga, att .vi ha en längs jordytan uppspänd tråd, vars ena ända genom en strömbrytare och ett batteri är kopplad till jord. Sluter man nu . strömbrytaren, går

fr~n

denna en spänning (densamma som batteriets) ut i ledningen med blixtens hastighet. Det är denna som kallas vandringsvåg.

Bilden visar en enankaröm!ormare, pd vars lik- ströms sida är monterad ett störningsskydd (överst), Man ser i mitten ledningen, som gdr till statorn .. och de tvd ledningarna till bor-

starna.

De vandringsvågor, som gå från gniststället ut i

ledningen, kunna nu dels på kapacitiv, dels på induktiv väg påverka mottagare, som äro upp-

ställda i närheten. De elektriska ledningarna verka som ett slags sändarantenn. Vandrings- vågen kan dock även direkt överföras till mot- tagaren, om denna är kopplad till samma jordled- ning (va ttenledningsrör) som motorn. Vandrings- vågen från motorn fortplantar sig då lämligen dels genom vattenröret till jord, dels från vattenröret ge- nom mottagarens jordledning genom antennen och härifrån vidare genom dennas kapacitet till jord.

För att hindra dessa vandringsvågor att påverka mottagaren: måste man följaktligen vidtaga sådana

ankarkontakterna för att

få

tillräckliga garantier mot störnngar.

Så alldeles säl,ert är det dock inte att de angivna kondensatorerna alltid och i alla fall kunna avhjäl- pa störnngarna fullkomligt. Men de lindra dem under alla förhållanden avsevärt. En självklar sak är, att motorerna måste vara någorlunda i ordning. Kollek- torn måste sålunda vara . väl justerad och borstarna ha god anläggning.

Det nämndes i början av denna artikel, att det är mycket svårt att eliminera störningarna i själva mot- tagaranläggningen. Ett enkelt medel, som i många fall kan hjälpa mot lokala störningar från motorer:

(For/s .• sid. l 91)

En 4 .. rörs standardmottagare

Bygg f om Er gamla apparat, om den inte ger funt ut vad Ni vill ha. Populär Radios standa,rdmottagare med

4

rör äl' kä!lslig, selektiv, ger god ljudkvalitet och är lätt att sköta. Ni kan fd en förstklassig apparat av den gamla

»I.ärran» för ett hyggligt pl'is genom att följa denna konstruktionsbe8kl·ivning.

I)~j n 4-rörsmottagare, som är lätt att bygga,

~I

E

^~~

enkel att sköta och som tillfredsställer

~) , fl ^{alla tide~s krav på} k~nslighet, ^s:lektivi-

~iiiiiiiiii1iimiiiiiiiilliF.

tet och ljudreproduktIOnens kvalItet, det

är någonting som varje något litet biten radiolyss- nare då och då går och drömmer om. Sådana som förhållandena nu äro i eterp. klarar man sig inte med en i något avseende inte riktigt »fullfjädrad» appa- rat. Landet runt finns det ett otal mottagare, som gå så där tämligen bra. Men man får inte på långt när ut vad man skulle kunna få med de förutsätt- ningar som finnas . Ofta kan en fackman kanske bätt- ra på saken bet ydligt, men alltför ofta ä, r mottagaren byggd på så sätt, att det praktiskt taget är omöjligt att göra de ändringar, som äro nödvändiga för att apparaten skall bli »up-to-date».

Efterföljande konstruktionsartikel är så lagd, att den bör kunna hjälpa en hel del apparatägare ut ur de svårighetr som de nu ha att kämpa med. I Popu-

lär , Radios 4-rörs standardmottagare användas hu-

vudsakligen delar, som finnas i varje normal 4-rörs- apparat: men konstruktionen är avvägd så, att man får ut ett verkligt förtklassigt resultat därav. Varje lyssnare kan tryggt bygga om sin gamla mottagare efter denna beskrivning och göra det för en ganska billig penning. En ny framplåt måste det tiI,l, och om man i sin gamla mottagare inte har en verkligt god transformator, gör man klokt i att köpa en ny, ty resultatet beror i hög grad just i transformatorn.

Endast en sådan användes i standardmottagarell, emedan det ena lågfrekv enssteget är motstånds-

kopplat.

Fig. 1. L, = 25 och 100, Lo = 60 och 25.0, La = 60 och 250, L. = 25 och 100. C, och C. = -'150 cm., C3, C7 och C. = 2 mf., C. = 300 cm., C. = 200 cm., C. = 100 cm., C. = 10,000 cm., R,och R7 = 50,000 ohm. R. och R. = 2 megohm, Ra = 100,000 ohm, R. och R. = 200,000 ohm. C,0 = 0,1 mf. HFD-högfrekvcusdrosselspole. 0= 3-polig omkasta/·e. il. = gZöd8frömsavb,·y-

tare. NC = neutrodynkondensatOl·. 1'1". = LF-transformatOl-. H1' = högtala/·e.

POPULÄR RADIO

Även nybörjaren,

som

inte tidigare är förtrogen med mera invecklade mottagare med fast inbyggda spolar, kan mycket väl ta itu med

standardmottaga-

ren. Den som möjligen protesterar mot de. utbytbara

spolarna

bör tänka på, att mottagaren täcker hela området från 250 till 600 meter meden spolsats och

1,000-

2,000 meter med

en annan.

Spolbytet

är så-

lunda det minsta möjliga.

Strämschemat.

\..

Fig.

1

visar

mottagarens diagram.

Apparaten

om- fattar;

som man ser, ett stegs

högfrekvensförstärk- ning; detektor och två stegs lågfrekvensförstärkning.

. Antennl,retsen består aven enda spole Ll, vilken inte är avstämd. Vi ha sålunda aperiodisk antennkrets. Ll är kopplad till spolen

L2,

som är placerad omedelbart

vid sidan av Ll, och liksom denna orörlig. L

2

avstäm- mes med hjälp av 01 till den

önskade våglängden och

vä~elspäilllingen över svängningskretsen

L2-01 går på högfrekvensrörets galler. Högfrekvensröret har en negativ

gallerförspänning

på 1,5 volt,

som

tillföres genom

motståndet

R

7

på

50,000 ohm.

De högfre- kventa svängningarna ledas till glödtråden av block- kondensatorn 010, som kan vara på 0,1- 1 mf.

Galler- ström

i

ett

rör

orsalmI' en

betydlig dämpning inom

d~n

krets, till

vilken röret är

lwpplat, och

att

man.

177

slipper

från den beyder en väsentligt

ökad selektivi-

tet hos mottagaren.

Högfrekvensrörets anodkrets avstämmes med hjälp av spolen

L3

och kondensatorn 02 till

samma

våg- längd som L2-01, och hälften

av spänningen över

svängningskretsen

L3

-02 överföres genom galler- kondensatorn 0

5

till detektorrörets galler. Att endast hiUften

av. spänningen

över La-02

användes,

beror på mittuttaget på

spolen

La _{l till}

vilket

anodspän- ningen ledes. Detta

arrangemang

har

vidtagits med

hänsyn till

stabiliseringen av

högfrekvensröret. För

att upphäva den skadliga återkopplingen

genom den lilla kondensator,

som

bildas

av

detta rörs anod och galler, leder man genom den lilla variabla konden-

satorn NOl

neutrodynkondensatorn, precis lika myc·

l,et energi av motsatt slag (i motfas med energien ge- nom röret) tillbaka till gallret. Resultatet blir, att det inte

sker

någon

återkoppling

och mottagaren förblir stabiL

För att

hindra de högfrekventa

strömmarna att

gå över i

anodbatteriet eller eliminatorn,

där de lätt kunna orsaka instabilitet genom

sammankoppling

med lågfrel;:vensförstärkaren,

är anodtilledningen

till högfrekvensröret

försedd

med

ett filter, beståen-

de

av

motståndet H, på 50,000 ohm

och

blockkond

ell- satorn.Oa

på 2 mf. Det framhölls härovan,

att en-

Fig. 2. Den färdiga mottagar'en, sedd bakifrån. Rör och spolar· äro här inmonterade.

das t hälften av s:pänningen över L

³

-C. användes . Detta skall man inte hänga upp sig på, ty hela spän- ningen över L

³

-C. blir

l

på grund av högfrekvens- rörets inre motstånd, detektorns galleravledning och den av gallerströmmen i detektorn orsakade dämp- ningen, som endast ligger .över hälften av sväng- ningskretsen, betydligt större än om samma värden skulle ligga över hela svängningskretsen. I prakti- ken lider man sålunda ingen förlust av denna an- ledning. Det är tvärtom, och samtidigt uppnår man en rätt väsentlig förbättring av selektiviteten genom detta arrangemang. Det enda man måste komma ihåg är att till C2 välja en vridkondensator av sådan typ, att man undgår handkapacitet i mottagaren, av dubbelrotortypen. Däremot är det likgiltigt, om

Cl

har en eller två rotorer, ty man kan koppla rotor till jord i denna kondensator, vilket . är omöjligt för C2.

De genom gallerkondensatorn C

s

till detektorrörets galler överförda svängningarna likriktas på vanligt sätt (gallerlikriktning), och de lågfrekventa sväng- ningarna i detektorns anodkrets överföras genom blockkondensatorn C

s

till första lågfrekvensröret, till vilket detektorn är motståndskopplad. Anodström- men till deteldorIi ledes genom motståndet R

3

på

100,000

ohm, vilket tillsamman med kondensatorn C

7

bildar ett filt er för minskning av spänningen och förhindrande av koppling mellan stegen. R

4

på

Fig. 3. Den täl'dig- byggda mottaga- ren, sedd bakitrtln.

Lampor 0011, spolar äro här borttagna tör att man bättre skall se lednings-

föringen.

200,000

ohm är det egentliga kopplingsmotståndet, Högfrekvensdrosselspolen HFD hindrar de hög- frekventa strömmarna att löpa över i lågfrekvens- förstärkaren och tvingar dem i stället genom

åt~r­

kopplingssi>0len L

4

och kondensatorn C

4 •

För att öka ' mottagarens stabilitet, särskilt på högre våg_ o längder och när återkopplingskondensatorn är ur- vriden, har detektorns anod kopplats till en liten -

blockkon~ensator

C

6

på cirka

100

cm. direkt till glödtråden; Som en ytterligar. e garanti mot att dc högfrekventa strömmarna löpa över i lågfrekvens- förstärkaren har i första lågfrekvensrörets galler- ledning inskjutits ett motstånd på

200,000

ohm

_l

R

6 ,

.••..••.... _---_ ... _ ...

^~

M a ']['J8JHJ[A1LJLXST Ä

1 lilda, lnv. mätt 180X500X 210 mm.

1 trolltplatta,180X500X5mm. 1 d :0, 169X30X5 mm.

1 d :0, 40X30X5 mm.

1 stycke kryssfani!r, 200X 500XIO mm.

2 vridkondensatorer, 450 cm. 1 kopplingskondensator, 300

cm. -

1 trepolig omkastare.

1 glödströmbrytare.

3 spolh:'lIare, Jow·Joss. . 1 spolhållare, nentrodynfjä-

der.

3 rörfattningar, fasta.

1 rörfattning, fjädrande.

1 neutrodynkondensator.

1 LF·transformator. 1 blockkondenEator, 1 inf.,

500 v.

3 blockkondensatorer, 2 mf., 500 v.

1 blockkondensator, 100 cm.

1 d :0, 200 cm.

1 d :0, '10,000 cm.

1 motständ, 100,000 ohm.

2 d :0, 200,000 ohm.

2 d :0, 2 megohm.

2 d :0, 50,000 ohm.

1 HF-drosselspole.

2 spOlar', low-loss, 25 varv.

1 spole, lowloss, 60 ~arv.

1 d :0, d :0, 60 varv, neutro- dynuttag.

2 honeycombspolar, 100 varv.

1 honeycombspole, 250 varv.

1 el :0, 250 varv, neutrodyn-

uttag.

2 Philips, A. 425.

1 d :0, A. 415 ..

I d :0, A. 405.

10 telefonbussningar.

1 mässingsplät, 21OX170.XO,7 mm.

, • •• • •• • iCIi • • • a'a • •• • • •• • • •• • • • • • • • • • • •• • • • •