Kostnader för assistansersättningen (LASS)

(1)

Kostnader för

assistansersättningen (LASS)

Analys av utvecklingen 1994-2005

(2)

Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Lägesbeskrivning. Det innebär att den innehåller redovisning och analys av kartläggningar och andra former av uppföljning av lagstift- ning, verksamheter, resurser mm som kommuner, landsting och enskil- da huvudmän bedriver inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälso- skydd och smittskydd. Den kan utgöra underlag för myndighetens ställningstaganden och ingå som en del i större uppföljningar och ut- värderingar av t.ex. reformer och fördelning av stimulansmedel. Social- styrelsen svarar för innehåll och slutsatser.

Artikelnr 2007-131-33

(3)

Förord

Den 1 januari 1994 trädde lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) ikraft. Sedan dess har både antalet personer som beviljats assistans- ersättning, antalet beviljade timmar och kostnaderna ökat kraftigt. Flera uppföljningar och utredningar har analyserat orsakerna till utvecklingen och har gett förslag på lagändringar för att dämpa utvecklingen.

Syftet med denna rapport är att beskriva assistansersättningens kostnadsutveckling och försöka förklara orsakerna bakom den kraftiga ökningen.

Som underlag används nyframställda registeruppgifter från Försäkringskas- san. Rapporten ingår som ett underlag till Socialstyrelsens projekt att beskriva de samhällsekonomiska effekter av assistansersättningen.

Uppgifterna som används i rapporten är framtagna genom ett samarbete mellan Försäkringskassan och Socialstyrelsen. Det är första gången som periodiserade kostnader och ersatta timmar studeras. De tidigare studierna har studerat utbetalningar och beviljade timmar.

Rapporten har skrivits på uppdrag av LSS-kommittén (tidigare Assistans- kommittén) av Matilda Hansson vid socialtjänstavdelningens ekonomiska sekretariat. Värdefulla synpunkter har lämnats av Karin Mossler också vid ekonomiska sekretariatet och av Peter Brusén och Ulla Clevnert vid enheten för handikappfrågor.

Åsa Börjesson Avdelningschef

Socialtjänstavdelningen

(4)

(5)

Innehåll

Förord 3

Sammanfattning 7

Inledning 9

Lagen om assistansersättning 10 Ändringar i LASS 1994-2005 11

Bättre kostnadskontroll och besparingar 11 Schablonbelopp och de 20 första timmarna 11 Assistansersättning till äldre 11

Assistansersättningen idag 13 Jämn fördelning mellan könen 14 Variationer i åldersgrupperna 16 Kostnadsutvecklingen och dess orsaker 19

Lagändringarnas påverkan 19 Oförändrade kostnader vid skärpt 20 bedömning av assistansersättning till barn och unga 20 Införandet av schablonersättningen dämpade kostnadsökningen 21 Äldres inträde i assistansersättningen ökade kostnaderna 22 Ökning av antal personer men antalet nya är konstant 24 Framtida ökning av antal personer 26 Fler ersatta timmar per person 27 Timersättningen – en dämpande faktor 29 Få personer med förhöjd ersättning 31 Nya personer – lägre kostnader 32 Få grupper stod för stora delar av kostnaderna 33 Dubbel assistans 36 Vad har påverkat kostnadsutvecklingen? 37 Lagändringarnas påverkan relativt liten 37 Förändring i antal personer och antal timmar har påverkat 38 Dubbel assistans står för en relativt stor del av kostnaderna och andelen ökar 39 Ökningen av antal barn med assistansersättning påverkar kostnaderna i mindre omfattning 40

Slutsatser 42 Referenser 44 Metod- och definitionsbilaga 45 Tabell- och figurbilaga 48

(6)

(7)

Sammanfattning

Assistansersättningen har haft en kraftig kostnadsutveckling sedan den in- fördes 1994. Kostnaderna har ökat från 3,3 miljarder kronor till 14,3 miljarder kronor i 2005 års priser, vilket är en ökning med 330 procent. Kostnads- ökningen, i kronor räknat, har i huvudsak avsett assistansersättning till personer i åldern 40-59 år samt 60 år och äldre i personkrets 3 samt personer i åldern 20-39 år i personkrets 1. Kostnaderna för assistansersättning till personer i personkrets 2 har ökat minst.

En anledning till att kostnaderna har ökat är att antalet personer som får assistansersättning har ökat. Mellan 1994 och 2005 ökade antalet personer med 130 procent, från 6 200 personer till 14 500 personer. Ökningen har varit i stort sett proportionell för personkretsar, kön och åldersgrupper. Från 1996 har 1 200-1 400 personer tillkommit varje år. Cirka 600-800 personer har upphört med assistansersättningen varje år från 1997. Det finns också ett litet antal personer som varje år gör uppehåll i assistansersättningen eller som kommer tillbaka efter ett uppehåll. En beräkning med hänsyn till demografiska förhållanden och det faktum att fler äldre omfattas av assistans- ersättningen visar att antalet personer kommer att öka även i framtiden.

En annan orsak bakom kostnadsökningen är att antalet ersatta timmar per person har ökat. Timmarna har i stort sett dubblerats mellan 1994 och 2005.

Den största ökningen i antalet ersatta timmar har skett bland personer som har haft assistansersättning under mer än ett år. Under det första året som en person har assistansersättning är antalet ersatta timmar relativt lågt och har ökat relativt lite.

Kostnaderna beror inte enbart på antal personer och antal timmar per person. De beror också på den ersättning som ges för respektive assistanstim- me. Timersättningen har haft en dämpande effekt på kostnaderna då den i fasta priser har minskat något under hela perioden 1994-2005. Från och med att schablonersättningen infördes i september 1997 kan personer också få förhöjd ersättning. Det är en relativt liten andel (6 procent, 2005) som har förhöjd timersättning. Personer som har förhöjd ersättning har i regel också fler ersatta timmar per person men detta påverkar inte kostnaderna i någon större utsträckning eftersom det är så få som har förhöjd ersättning. Andelen med förhöjd ersättning ökar dock vilket kommer att påverka de framtida kostnaderna.

Den lagändring som påverkat kostnaderna mest och som även i framtiden kommer att påverka kostnaderna är införandet av assistansersättning för personer äldre än 65 år. Knappt 10 procent av antalet personer med assi- stansersättning var 65 år eller äldre 2005. Av de totala kostnaderna för assi- stansersättningen 2005 kan cirka 8 procent hänföras till den lagändring som genomfördes 1 januari 2001. I september 1997 infördes schablonersättning- en som en besparingsåtgärd. Denna lagändring har sänkt kostnaderna med cirka 3 procent under 2005. Lagändringarna har medfört relativt små kost- nadsförändringar.

(8)

Omkring 9 procent av dem som har assistansersättning har i genomsnitt mer än 720 assistanstimmar per assistansmånad, dvs. de har dubbel assistans.

Ytterligare personer kan ha dubbel assistans under en kortare tid vilket inte varit möjligt att studera i denna rapport. Den dubbla assistansen, dvs. det antal timmar som överstiger 720 timmar, står för cirka en femtedel av de totala kostnaderna.

(9)

Inledning

Den 1 januari 1994 trädde lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) ikraft. Detta innebar att personer med funktionshinder kunde få er- sättning för personlig assistans. Ersättningen finansierades till en början helt av staten för att senare även delfinansieras av kommunerna. Allt fler personer med funktionshinder har fått assistansersättning. Under 1994 fick 6 200 personer assistansersättning för minst en månad, motsvarande antal 2005 var 14 200 personer. Kostnaderna för assistansersättningen har också ökat under åren. Mellan 1994 och 2005 ökade kostnaderna för assistansersätt- ningen från 3,3 miljarder kronor till 14,3 miljarder kronor (2005 års priser), vilket motsvarar en procentuell ökning med 330 procent. De kostnader som studeras i denna rapport är de kostnader som betalats ut för assistansersätt- ning oavsett om kommunen eller staten är finansiär. Däremot ingår inte kommunernas kostnader för personer som har personlig assistans enligt LSS (ej LASS) eller vikariekostnader som kommunerna står för. Inte heller kostnaderna för Försäkringskassans administration ingår.

Vad som ligger bakom ökningen av antal personer och kostnader har stu- derats tidigare i flera studier. Riksförsäkringsverket, nuvarande Försäk- ringskassan, har analyserat kostnadsutvecklingen i några rapporter. Den senaste rapporten var ett uppdrag från regeringen att analysera de bakomlig- gande orsakerna till de ökade utgifterna för assistansersättningen och redo- visades 2001. I rapporten konstateras att kostnadsökningen har varit en na- turlig utveckling mot bakgrund av lagstiftningen och dess intentioner. Rap- porten tar upp ett antal förklaringar till kostnadsökningarna, t.ex. att nya grupper har tillkommit, att assistansmottagarnas hälsotillstånd försämrats och fler medicinska komplikationer uppstått samtidigt som fler lever längre tack vare den medicinska utvecklingen, att kännedom om assistansersätt- ningen och medvetenhet om och möjligheterna till ett aktivt liv har ökat, att förekomst av dubbel assistans ökar och att fler personer har eget boende. (1)

Även i denna rapport är syftet att beskriva kostnadsutvecklingen och försö- ka förklara orsakerna bakom den. Rapporten ingår som en del i ett projekt att analysera de samhällsekonomiska effekterna av personlig assistans. Det som skiljer denna rapport från tidigare studier är att uppgifterna som beskrivs och analyseras är nyframställda uppgifter över assistansersättningens kostnader (periodiserade) och ersatta timmar (inte beviljade). Uppgifterna är framtagna genom ett samarbete mellan Försäkringskassan och Socialstyrelsen.

Rapporten inleds med en bakgrundsbeskrivning av vilka som omfattas av lagen om assistansersättning (LASS), de mer omfattande lagändringar som gjorts under perioden 1994-2005 och vilka personer som fick assistanser- sättning under 2005. Därefter beskrivs kostnadsutvecklingen och möjliga orsaker till denna.

(10)

Lagen om assistansersättning

Personlig assistans regleras i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, och i lagen (1993:389) om assistansersättning, LASS. Med personlig assistans avses enligt 9 § 2 LSS ett personligt utfor- mat stöd som ges av ett begränsat antal personer till den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sina grundläggande behov. Till de grundläggande behoven räknas hjälp med personlig hygien, att klä på och av sig, hjälp vid måltider, hjälp att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den som har funktionshinder.

Kommunen och staten, via Försäkringskassan, delar på ansvar och kostnad för personlig assistans och assistansersättning. Kommunen ansvarar för personer som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov upp till 20 timmar per vecka. Personer som behöver personlig assistans för sina grundläggande behov mer än 20 timmar per vecka kan få assistanser- sättning enligt LASS. Assistansersättningen ska täcka kostnaden för personlig assistans och det är Försäkringskassan som beslutar om och betalar ut ersättningen. Kostnaden för assistansersättningen delas dock mellan stat och kommun genom att kommunen ekonomiskt svarar för de 20 första timmarna av assistansersättningen.

Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till personlig assistans för andra personliga behov. Exempel på sådana hjälpbehov kan vara att få hjälp att komma ut i samhället, att delta i fritids- och kulturella aktiviteter, att studera eller för att få eller behålla ett arbete.

Syftet med personlig assistans, enligt förarbetena till LSS, är att ge den enskilde goda möjligheter till självbestämmande och inflytande över sin egen livssituation. Med personlig assistans kan den enskilde själv bestämma i vilka situationer och på vilket sätt samt av vem hjälpen ska ges. Rätten att välja vem som ska anordna assistansen slås fast och den enskilde kan välja att själv vara arbetsgivare för assistenterna, eller att kommunen, ett koopera- tiv eller ett assistansbolag är anordnare för den personliga assistansen.

Den personliga assistansen är knuten till den assistansberättigade och inte till den verksamhet som han eller hon deltar i, något som underlättar för den assistansberättigade att, trots omfattande funktionshinder, leva ett självstän- digt och oberoende liv.

För att ha rätt till assistansersättning enligt LASS krävs att man ingår i LSS personkrets.

Personkretsen regleras i 1 § LSS och avser personer

1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.

2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.

(11)

3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppen- bart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service.

Ändringar i LASS 1994-2005

Under årens lopp har förändringar gjorts i både lagar, förordningar och all- männa råd. Vissa ändringar har troligen inte haft någon större inverkan på assistansersättningens kostnadsutveckling medan andra mer eller mindre har påverkat kostnaderna. I detta avsnitt beskrivs de mer omfattande föränd- ringar som gjorts i LASS.

Bättre kostnadskontroll och besparingar

LASS började gälla 1 januari 1994. De första förändringarna av lagen trädde i kraft i juli 1996 med syfte att uppnå en bättre kostnadskontroll genom vissa besparingar inom assistansersättningen. Begränsningar gjordes när det gällde barn som ännu inte fyllt 16 år där man pekade på att vid bedömning- en skulle vad som föll inom ramen för föräldraansvaret beaktas. Det regle- rades även att assistansersättning inte ska lämnas för den tid som den funktionshindrade vistas i eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet. Lagen kompletterades också med att assistansersättning inte ska lämnas för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen. Regeringen be- räknade att ändringarna skull innebära en minskning av de årliga kostnaderna för statlig assistansersättning med 215 miljoner kronor. (2)

Schablonbelopp och de 20 första timmarna

När LASS infördes beslutades om en högsta ersättning per timme för assi- stansersättning som sedan skulle uppdateras varje år. Den 1 september 1997 ändrades detta och ett schablonbelopp per timme infördes istället. Tidigare hade ersättningen per timme beräknats utifrån vad den funktionshindrade behövde för att täcka kostnaderna för den personliga assistenten. Nu fick alla samma ersättning per timme. Det infördes också ett undantag från scha- blonersättningen, dvs. om särskilda skäl förelåg kunde personen få upp till 12 procent högre ersättning än schablonbeloppet. (3, 4, 5)

Senare samma år, den 1 november 1997, ändrades lagen igen. Denna gång innebar ändringen att kommunerna nu ekonomiskt skulle svara för assistansersättningen under de 20 första timmarna per vecka som beviljats.

Tidigare hade staten finansierat hela assistansersättningen men kom nu att finansiera de timmar som översteg 20 timmar per vecka. (6, 7, 8)

Regeringen beräknade att båda dessa ändringar skulle minska de statliga utgifterna med 1,4 miljarder kronor under 1998. (4)

Assistansersättning till äldre

Fram till och med 2000 förlorade personer som fyllde 65 år rätten till assi- stansersättning. Den 1 januari 2001 ändrades lagen vilket innebar att perso-

(12)

ner som hade assistansersättning och fyllde 65 år fick behålla assistanser- sättningen. Personer äldre än 65 år som inte tidigare haft assistansersättning har fortfarande ingen rätt till ersättningen och antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att personen fyllt 65 år. (9, 10, 11)

Tabell 1: Redogörelse av stora förändringar i LASS, 1994-2005 Ikraftträdande Förändring

1 januari 1994 LASS börjar gälla

1 juli 1996 För barn 0-15 år ska föräldraansvaret beaktas i bedömningen av behov.

Personlig assistans ska inte ges för den tid som personen vistas eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet.

Personlig assistans ska inte ges för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen.

1 september 1997 Införande av schablonbelopp samt möjlighet till förhöjd ersättning upp till 12 procent om särskilda skäl föreligger.

1 november 1997 Delat ansvar mellan kommuner och stat införs. Kommunerna står för kostnaden för de första 20 timmarna.

1 januari 2001 Personer som fyller 65 år får behålla sin assistansersättning.

Källor: Lag (1993:389) om assistansersättning, Lag (1996:535) om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning, Lag (1997:564) om ändring i lagen (1993:389) om assi- stansersättning, Lag (1997:772) om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning, Lag (2000:1031) om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning.

(13)

Assistansersättningen idag

Under 2005 uppgick de totala kostnaderna för assistansersättningen till 14,3 miljarder kronor. Det motsvarar 0,5 procent av BNP eller 10 procent av kommunernas kostnader för socialtjänst samma år. Kostnaderna avsåg assi- stansersättning i totalt 161 400 månader som fördelades på 14 500 personer.

I genomsnitt fick de assistansberättigade cirka 87 000 kronor per månad och ersättningen täckte i genomsnitt 408 assistanstimmar per månad eller 97 timmar per vecka.

Skillnaden mellan utbetalningar och kostnader

Skillnaden mellan utbetalningar och kostnader beskrivs enklast genom ett exempel. Anta att en person får assistansersättning för mars månad. Utbe- talningen sker dock under februari månad. Detta innebär att utbetalningen registreras i februari men kostnaden gäller för mars.

Det är ingen skillnad på utbetalningar och kostnader om de sker inom den period som studeras, t.ex. ett år. Men skulle utbetalningen ske under ett annat år än vad kostnaden hänförs till kommer utbetalningarna och kostnaderna att skilja under en period. Detta hände t.ex. under de första åren med assistansersättningen, då en relativt stor del av assistansersättningen beta- lades ut 1995 trots att dessa utbetalningar avsåg 1994 års assistans- ersättning. Kostnaderna för 1994 översteg utbetalningarna vilket innebär att ökningen i utbetalningar är kraftigare än ökningen i kostnaderna.

Cirka 60 procent av de personer som fick assistansersättning under 2005 tillhörde personkrets 3. En tredjedel tillhörde personkrets 1 och 6 procent tillhörde personkrets 2. Fördelningen av kostnaderna såg ungefär ut som fördelningen av antalet personer.

Personer per personkrets 2005

34%

6%

58%

2%

Personkrets 1 Personkrets 2 Personkrets 3 Uppgift saknas

Kostnad per personkrets 2005

35%

7%

57%

1%

Personkrets 1 Personkrets 2 Personkrets 3 Uppgift saknas

Källa: Socialstyrelsens beräkningar på material från STORE, Försäkringskassan.

Figur 1: Fördelning av antal personer med assistansersättning och totala kostnader för assistansersättningen 2005 efter personkrets, procent.

(14)

Kostnadsandelen i personkrets 1 och 2 är något större än andelen personer.

Personerna i personkrets 2 svarade i genomsnitt för en högre månadskostnad än personer i de två andra personkretsarna, vilkas genomsnittliga månads- kostnader ligger cirka 20 000 kronor lägre. Samma mönster syns för genom- snittligt antal ersatta timmar per månad. Personkrets 2 hade ett genomsnitt på 510 ersatta timmar per månad (121 timmar per vecka) och personkrets 3 hade 401 ersatta timmar per månad (95 timmar per vecka). Den genomsnittliga timersättningen var ungefär lika för alla personkretsar. Personkrets 1 och 2 har en något högre timersättning än personkrets 3 till följd av att andelen med förhöjd ersättning är högre.

Månadskostnad för assistans per person efter personkrets, 2005

88

109

85

70

0 20 40 60 80 100 120

Personkrets 1 Personkrets 2 Personkrets 3 Uppgift saknas År Tusentals kronor

Figur 2: Månadskostnad för assistansersättning per person 2005 efter personkrets, tusentals kronor.

Jämn fördelning mellan könen

Assistansersättningen är relativt jämt fördelad mellan könen, 53 procent män och 47 procent kvinnor. Av kostnaderna avsåg 54 procent assistanser- sättning till män och 46 procent till kvinnor. Den genomsnittliga månads- kostnaden avseende män är högre än den som avser kvinnor. Månadskost- naden för mäns assistansersättning var i genomsnitt 89 000 kronor under de månader de fick ersättning 2005 jämfört med kvinnornas 85 000 kronor. I likhet med månadskostnaden hade också män i genomsnitt fler ersatta timmar per månad (417 timmar) än kvinnor (399 timmar). Däremot var det ingen skillnad mellan timersättningen (213 kronor 2005) för män och för kvin- nor.

Könsfördelningen i respektive personkrets ser dock annorlunda ut. I personkrets 3 är könsfördelningen helt jämn. I personkrets 1 och 2 är 56 procent respektive 62 procent män och 44 procent respektive 38 procent kvin- nor. Detta återspeglas också i kostnaderna. Männen svarade för högre kostnader och fler ersatta timmar per månad.

(15)

Personkrets 1 Personer per kön,

2005

56%

44%

Kvinnor Män

2005

62%

38%

Kvinnor Män

2005

50%

Kvinnor Män

Figur 3: Andel personer med assistansersättning per personkrets fördelat på kön 2005, procent.

Personkrets 1 Kostnader per

kön, 2005 43%

57% Kvinnor

Män

kön, 2005

64%

36%

Kvinnor Män

kön, 2005 49%

51%

Kvinnor Män Källa: Socialstyrelsens beräkningar på material från STORE, Försäkringskassan.

Figur 4: Andel totala kostnader för assistansersättning per personkrets fördelat på kön 2005, procent.

Trots den relativt jämna könsfördelningen totalt sett visas, genom en jämfö- relse med befolkningen, att män i de flesta åldersgrupper i högre utsträck- ning än kvinnorna hade assistansersättning. Undantaget är i åldrarna 50-64 år där en större andel kvinnor hade assistansersättning.

(16)

Andel personer med assistansersättning av befolkningen per kön och åldersgrupp 2005

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5

0-4 år 5-9 år

10-14 år 15-19 år

20-24 år 25-29 år

30-34 år 35-39 år

40-44 år 45-49 år

50-54 år 55-59 år

60-64 år 65-69 år

70-76 år Ålders-

grupp Promille

Kvinnor Män

Källa: Socialstyrelsens beräkningar på material från STORE, Försäkringskassan och befolk- ningsstatistik från Statistiska centralbyrån.

Figur 5: Andel personer med assistansersättning av medelbefolkningen per kön och åldersgrupp 2005, promille.

Variationer i åldersgrupperna

Under 2005 var åldersgruppen 40-59 år den största både räknat i antal personer, 31 procent, och i kostnader, 34 procent. Men fördelningen är relativt jämn mellan åldersgrupperna. Den minsta åldersgruppen är personer i åldrar- na 0-19 år som 2005 var 21 procent och som svarade för 17 procent av kostnaderna.

Personer per åldersgrupp 2005

21%

26%

31%

22%

0-19 år 20-39 år 40-59 år 60-ω år

Kostnader per åldersgrupp, 2005

17%

30%

34%

19%

0-19 år 20-39 år 40-59 år 60-ω år

Figur 6: Andel personer med assistansersättning och andel kostnader för assi- stansersättning per åldersgrupp 2005, procent.

Den genomsnittliga månadskostnaden för assistansersättningen skiljer sig åt mellan de fyra åldersgrupperna. Assistansersättningen för personer i åldern 20-39 år svarade i genomsnitt för den högsta månadskostnaden, 100 000 kronor. Åldersgruppen 40-59 år ligger dock inte långt efter, 92 000 kronor.

De två grupper vars assistansersättning svarade för de lägsta genomsnittliga

(17)

kostnaderna är personer 0-19 år, 74 000 kronor, och personer 60 år och äld- re, 78 000 kronor. Det genomsnittliga antalet ersatta timmar i månaden föl- jer samma mönster. Personer i åldern 20-39 år hade i genomsnitt 467 ersatta timmar per månad (111 timmar per vecka) medan personer i åldern 0-19 år i genomsnitt hade 346 ersatta timmar per månad (82 timmar per vecka).

Månadskostnad för assistansersättning per person efter åldersgrupp, 2005

74

100 92

78

0 20 40 60 80 100 120

0-19 år 20-39 år 40-59 år 60-ω år

År Tusentals kronor

Figur 7: Månadskostnad för assistansersättningen per person efter åldersgrupp 2005, tusentals kronor.

Åldern på de personer som hade assistansersättning varierar mellan personkretsarna. Personkrets 1 domineras av personer som är yngre än 40 år. I denna personkrets har ett stort antal barn och ungdomar assistansersättning.

I personkrets 2 är ungefär hälften av personerna i åldern 40-59 år, en tredjedel är 60 år eller äldre. Resterande personer är i åldern 20-39 år. I personkrets 3 syns ett liknande mönster som för personkrets 2 men här finns även en lite större andel unga personer. Kostnadsfördelningen av assistansersätt- ning följer i stort sett fördelningen av antal personer.

Personkrets 1 Personer per åldersgrupp, 2005 15%

40%

3%

42%

0-19 år 20-39 år 40-59 år 60-ω år

Personkrets 2 Personer per åldersgrupp, 2005

1% 16%

31%

52%

0-19 år 20-39 år 40-59 år 60-ω år

Personkrets 3 Personer per åldersgrupp, 2005 32%

17%

11%

40%

0-19 år 20-39 år 40-59 år 60-ω år

Figur 8: Andel personer med assistansersättning per personkrets fördelat på ål- dersgrupp, 2005, procent.

(18)

Personkrets 1 Kostnader per åldersgrupp, 2005 16%

3%

48%

33%

0-19 år 20-39 år 40-59 år 60-ω år

Personkrets 2 Kostnader per åldersgrupp, 2005

0%

27% 20%

53%

0-19 år 20-39 år 40-59 år 60-ω år

Personkrets 3 Kostnader per åldersgrupp, 2005

42%

28% 20%

10%

0-19 år 20-39 år 40-59 år 60-ω år

Figur 9: Andel totala kostnader för assistansersättning per personkrets fördelat på åldersgrupp, 2005, procent.

(19)

Kostnadsutvecklingen och dess orsaker

Kostnaderna för assistansersättningen har ökat under alla år från införandet 1994. Under 1994 uppgick kostnaderna till 3,3 miljarder kronor (i 2005 års priser), under 2005 var kostnaderna 14,3 miljarder kronor. Det innebär en ökning med 330 procent mellan 1994 och 2005.

Kostnad 1994-2005, 2005 års priser

0 2 4 6 8 10 12 14 16

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Miljarder kronor

År

Figur 10: Totala kostnader för assistansersättning 1994-2005, 2005 års priser, miljarder kronor.

Alla kostnader är fastprisberäknade med 2005 års priser för att få jämför- barhet över åren. Ytterligare information finns i Metod- och definitions- bilagan.

Det finns flera orsaker bakom kostnadsutvecklingen. Några möjliga orsaker kommer att beskrivas och analyseras i de avsnitt som följer.

Lagändringarnas påverkan

Lagändringar kan få konsekvenser för kostnaderna. I några fall har syftet med lagändringen varit att minska kostnaderna medan andra lagändringar har haft andra syften men som ändå har påverkat kostnaderna. I detta avsnitt redovisas några av lagändringarna och deras eventuella påverkan på kostnaderna.

Den första juli 1996 genomfördes en ändring som innebar att beslut om as- sistansersättning maximalt fick omfatta 6 månader mot tidigare 12 månader.

Denna lagändring har troligen inte påverkat de totala kostnaderna men kan inverka på analysen av hur andra lagändringar har påverkat kostnaderna.

(20)

Den i särklass största kostnadsökningen, räknat i både kronor (2005 års priser) och procent, skedde mellan 1994 och 1995 då de ökade med 1,6 miljarder kronor, en ökning med 48 procent. Denna ökning beror troligen på att insatsen personlig assistans och assistansersättning var nya stödformer som inte fick genomslag direkt. Detta kan även gälla för delar av 1996.

Kostnadsförändring 1994-2005

0 10 20 30 40 50

1994- 1995

1995- 1996

1996- 1997

1997- 1998

1998- 1999

1999- 2000

2000- 2001

2001- 2002

2002- 2003

2003- 2004

2004- 2005

År Procent

Figur 11: Årlig förändring av totala kostnader för assistansersättning 1994-2005, 2005 års priser, procent.

Oförändrade kostnader vid skärpt

bedömning av assistansersättning till barn och unga

Kostnadsökningarna under de följande åren var relativt små i jämförelse med de första åren. Den minsta ökningen, i procent räknat, skedde mellan 1996 och 1997. Detta skulle delvis kunna vara ett resultat av den lagändring som infördes i juli 1996. Lagändringen innebar att föräldraansvaret skulle beaktas vid bedömningen av assistansersättning för barn 0-15 år och att assistanser- sättning inte fick ges för tid i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet.

Kostnaden för assistansersättning till barn och unga, 0-15 år, var 1994 drygt 16 procent av de totala kostnaderna för assistansersättningen. Kost- nadsandelen minskade fram till 1998. Sedan dess har kostnadsandelen legat stabil kring 11 procent av de totala kostnaderna. Minskningarna har fram- förallt skett i gruppen 0-6 år. De totala kostnaderna för assistansersättning till personer 0-15 år minskade med 4 procent mellan 1996 och 1997 vilket skulle kunna tyda på att lagändringen bidrog till en dämpad ökning av de totala kostnaderna. Förändringarna är dock inte statistiskt signifikanta vilket innebär att lagändringen troligen inte bidragit till kostnadsförändringen i någon större utsträckning. Liknande resultat ges om barn och ungdomar i skolåldern studeras.

(21)

Kostnader för assistansersättning till personer 0-15 år av totala kostnader, 1994-2005, 2005 års priser

0 2 4 6 8 10 12 14 16 18

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005^År Procent

Figur 12: Andel av totala kostnader för assistansersättningen till personer 0-15 år, 1994-2005, 2005 års priser, procent.

Införandet av schablonersättningen dämpade kostnadsökningen

En annan orsak till den relativt sett mindre ökningen 1996-1997 av de totala kostnaderna skulle kunna vara förändringen från en högsta ersättning till schablonbelopp som infördes 1 september 1997.

För att studera om lagändringen hade någon effekt på kostnaderna har en jämförelse gjorts mellan den faktiska genomsnittliga timersättningen före och efter den 1 september 1997 då lagändringen trädde ikraft. Den genomsnittliga timersättningen fyra månader innan ikraftträdandet var cirka 224 kronor (i 2005 års priser) medan den fyra månader efter var lägre, cirka 218 kronor. Om den genomsnittliga timersättningen för tiden innan ikraftträdan- det används för perioden efter, ökar kostnaden för 1997 med 54 miljoner kronor. Detta skulle innebära att ökningen mellan 1996 och 1997 skulle ha varit 9 procent, dvs. ökat med ytterligare en procentenhet.

Även efter 1997 har införandet av schablonersättningen troligen haft en dämpande effekt på kostnaderna. En annan uppskattning¹ av hur timersätt- ningen skulle ha utvecklats om schablonersättningen inte hade införts har gjorts. Den beräknade timersättningen överstiger då den faktiska med 6-7 kronor varje år, vilket motsvarade 205 miljoner kronor 1998 och 430 miljoner kronor 2005.

1 I uppskattningen har antagits att timersättningen för september 1997 var samma som för augusti 1997 i övrigt har den faktiska förändringen av timersättningen använts.

(22)

Genomsnittlig timersättning, 1994-2005, 2005 års priser

0 50 100 150 200 250

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005År Kronor

Faktisk timersättning

Beräknad timersättning om inte schablon

Figur 13: Beräknad genomsnittlig timersättning om schablonersättningen inte hade införts jämfört med den faktiska genomsnittliga timersättningen, 1994-2005, 2005 års priser, kronor.

Om timersättningen vore högre ökar de totala kostnaderna om antal timmar hålls konstant. Med en ökning enligt dessa antaganden skulle kostnaderna vara 3 procent högre varje år från 1998. Kostnaderna för 1997 skulle vara ungefär 1 procent högre. Denna ökning motsvarar 60 miljoner kronor för 1997 och 430 miljoner kronor 2005.

Totala kostnader, 1994-2005, 2005 års priser

0 2 4 6 8 10 12 14 16

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 År Miljarder kronor

Beräknade kostnader om inte schablon Faktiska kostnader

Figur 14: Totala kostnader för assistansersättning samt totala kostnader om scha- blonersättningen inte införts, 1994-2005, 2005 års priser, miljarder kronor.

Äldres inträde i assistansersättningen ökade kostnaderna

Den största ökningen av kostnaderna efter 1996 skedde mellan 2000 och 2001. Även mellan 1999-2000 och 2001-2002 var ökningen relativt stor.

Detta är troligen resultatet av lagändringen som innebar att personer fick behålla sin assistansersättning även efter fyllda 65 år. Trots att denna lag-

(23)

ändring trädde i kraft januari 2001 kan den även ha påverkat kostnaderna under 2000 genom att fler personer som närmade sig 65 år fick assistanser- sättning eller att personer som närmade sig 65 år fick ett ökat antal timmar beviljat vilket därmed orsakade högre kostnader. Statistiken visar också att kostnaderna för gruppen 60-64 år har ökat kraftigt från 2001, något som också kan vara ett resultat av lagändringen.

Förändring av totala kostnader för assistansersättning till personer 60-64 år 1994-2005, 2005 års priser

0 50 100 150 200 250

1994- 1995

1995- 1996

1996- 1997

1997- 1998

1998- 1999

1999- 2000

2000- 2001

2001- 2002

2002- 2003

2003- 2004

2004- 2005 Miljoner kronor

År

Figur 15: Förändring av totala kostnader för assistansersättning till personer 60-64 år, 1994-2005, 2005 års priser, miljoner kronor.

Lagändringen som innebar en rätt till assistansersättning för personer än 65 år och äldre har ökat kostnaderna för assistansersättningen. Kostnaderna för personer 65 år och äldre uppgick 2005 till 1,1 miljarder kronor vilket motsvarar 8 procent av de totala kostnaderna. Motsvarande andel 2001 var 4 procent.

Totala kostnader, 1995-2005, 2005 års priser

0 2 4 6 8 10 12 14 16

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 År Miljarder kronor

65-w år 64 år 0-63 år

Figur 16: Totala kostnader för assistansersättning fördelat på åldersgrupperna 0-63 år, 64 år samt 65-ω år, 1994-2005, 2005 års priser, miljarder kronor.

(24)

Ökning av antal personer men antalet nya är konstant

Eftersom lagändringarna inte har påverkat kostnaderna i någon större ut- sträckning måste det finnas andra orsaker till kostnadsökningen. En faktor är att antalet personer som får assistansersättning har ökat. Ökningen har varit kraftig (130 procent) men dock inte lika kraftig som kostnadsökningen (330 procent). Kostnaderna har ökat mer i procent än antal personer under hela perioden 1994-2005.

Procentuell förändring av antal personer och totala kostnader, 1994-2005, 2005 års priser

0 10 20 30 40 50

1994- 1995

1995- 1996

1996- 1997

1997- 1998

1998- 1999

1999- 2000

2000- 2001

2001- 2002

2002- 2003

2003- 2004

2004- 2005

År Procent

Antal personer Kostnad

Figur 17: Procentuell förändring av antal personer och totala kostnader för assi- stansersättningen, 1994-2005, 2005 års priser, procent.

Det har varit en relativt jämn tillströmning av personer som har beviljats assistansersättning. Flest helt nya personer tillkom under 1995, drygt 1 800 personer, vilket troligen är en effekt av att insatsen personlig assistans och assistansersättningen var nya stödformer som inte fick genomslag i full ska- la under 1994. Sedan dess har antalet helt nya personer varit lägre. Fram till och med 2000 har antalet nya personer varit relativt konstant, drygt 1 200 personer per år. Efter 2000 ökade antalet något till runt 1 400 personer. Då antalet nya personer har varit relativt konstant under hela perioden har dessa procentuellt minskat över åren eftersom antalet personer totalt har ökat. Det innebär också att kostnaden per person har ökat under åren.

(25)

Antal nya personer med assistansersättning, 1995-2005

0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 1800 2000

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 År Antal personer

Figur 18: Antal nya personer med assistansersättning, 1995-2005, antal personer.

De personer som tidigare inte haft assistansersättning står för 4-7 procent av kostnaderna för assistansersättningen mellan 1996-2005.

Kostnader fördelat på nya respektive ej nya personer med assistansersättning, 1995-2005, 2005 års priser

0 2 4 6 8 10 12 14 16

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 ^År Miljarder kronor

Nya personer Ej nya personer

Figur 19: Totala kostnader fördelat på nya respektive inte nya personer med assi- stansersättning, 1995-2005, 2005 års priser, miljarder kronor.

Ett antal personer har också lämnat assistansersättningen varje år. Liksom för de personer som var helt nya har antalet som lämnat, dvs. de som inte har återvänt tidigare än 2006, varit relativt konstant under perioden. Antalet har under perioden 1997-2004 varierat mellan 600-800 personer, före 1997 var antalet dock lägre. Utöver de som är helt nya med assistansersättning och de som lämnat assistansersättningen finns en liten andel, mindre än 1 procent, som gör uppehåll med assistansersättningen eller som kommer tillbaka efter att ha haft ett uppehåll i assistansersättningen. Under 2001 var det cirka 400 personer som återvände efter uppehåll, troligen som ett resultat av

(26)

att personer som tidigare haft assistansersättning även kunde få detta efter att de fyllt 65 år.

Antal personer som lämnat assistansersättning, 1995-2004

0 200 400 600 800 1 000

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 ^År

Antal personer

Figur 20: Antal personer som lämnat assistansersättningen, 1995-2004, antal personer.

Framtida ökning av antal personer

Antalet personer med assistansersättning kommer troligen att öka även fort- sättningsvis. En anledning till detta är den lagändring som infördes 2001 och som innebar att personer även efter 65 år får behålla assistansersättningen.

En beräkning av hur antalet personer med assistansersättningen skulle kunna utvecklas om hänsyn tas till den demografiska utvecklingen och det faktum att fler äldre kommer att ha assistansersättning i framtiden redovisas nedan. I beräkningen har SCB:s befolkningsprognos för perioden använts.

För personer 0-65 år har andelen personer baserats på antalet med assi- stansersättning för respektive ålder under föregående år. Antalet har sedan multiplicerats med den prognostiserade procentuella befolkningsförändring- en för respektive ålder. En något annorlunda beräkning har gjorts för personer 66 år och äldre. Personer som inte hade assistansersättning då de fyllde 65 år kan inte få assistansersättning senare heller. Detta innebär att antalet personer som är 66 år och som får assistansersättning inte kan överstiga fö- regående års antal personer med assistansersättning som var 65 år. Beräk- ningen har baserats på föregående års antal personer som var 65 år och har sedan räknats upp med förändringen mellan respektive ålder och år².

Med dessa antaganden skulle antalet personer som får assistansersättning öka med 13 procent mellan 2005-2010. Observera att antalet personer troligen kommer att öka ytterligare eftersom ingen hänsyn har tagits till att andelen personer med assistansersättning av befolkningen ökar.

2 Exempel: Antal personer 65 år med LASS x ((befolkningsprognos 2006, personer 66 år – befolkningsprognos 2005, personer 65 år) / befolkningsprognos 2005, personer 65 år)

(27)

Antal personer med assistansersättning efter ålder 2005 samt uppskattat antal 2010

0 100 200 300 400 500

0 år 4 år 8 år 12 år 16 år 20 år 24 år 28 år 32 år 36 år 40 år 44 år 48 år 52 år 56 år 60 år 64 år 68 år 72 år 76 år 80 år Ålder

Antal personer

2005 2010

Figur 21: Antal personer med assistansersättning 2005 samt uppskattat antal per- soner 2010 efter ålder, antal personer.

Fler ersatta timmar per person

En annan faktor som påverkar kostnaderna är antalet timmar som beviljas och hur många av dessa timmar som faktiskt används. Inte olikt kostnaderna och antal personer så har även antal ersatta timmar ökat under perioden. Det totala antalet ersatta timmar har ökat något mer (360 procent) än kostnaderna (330 procent) under perioden 1994-2005. Mellan 1995 och 1999 samt mellan 2002 och 2004 ökade antalet ersatta timmar mer än kostnaderna.

Procentuell förändring av totalt antal ersatta timmar och totala kostnader, 1994-2005, 2005 års priser

0 10 20 30 40 50 60

1994- 1995

1995- 1996

1996- 1997

1997- 1998

1998- 1999

1999- 2000

2000- 2001

2001- 2002

2002- 2003

2003- 2004

2004- 2005

År Procent

Antal timmar Kostnad

Figur 22: Procentuell förändring av totalt antal ersatta timmar och totala kostnader, 1994-2005, 2005 års priser, procent.

Antalet ersatta timmar har också ökat över tid. Under 1994 fick en person i genomsnitt 240 assistanstimmar i månaden (58 timmar per vecka) och motsvarande för 2005 var 410 timmar per månad (97 timmar per vecka).

Antalet ersatta timmar är generellt högre ju längre en person har haft assi- stansersättning. Ökningen i antal assistanstimmar har varit kraftigare för

(28)

personer som haft assistansersättning under en längre tid än den varit för nya personer. En person som fick assistansersättning för första gången 1994 hade i genomsnitt 240 timmar per månad medan motsvarande person 2005 i genomsnitt hade 300 timmar per månad.

Antal ersatta timmar i månaden per person, 1994-2005

0 100 200 300 400 500

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 År Antal timmar

Totalt

Under första året med LASS

Figur 23: Antal ersatta timmar i månaden per person totalt respektive under första året med assistansersättning, 1994-2005, antal timmar.

Under hur lång tid en person har haft assistansersättning verkar vara en faktor som påverkar hur många timmar som ersätts. För personer som fick assi- stansersättning under 2005 fick de som var nya 2005 i genomsnitt ersättning för 300 timmar per månad medan de som funnits med sedan 1994 fick er- sättning för i genomsnitt 460 timmar. Antalet timmar verkar stabiliseras efter ungefär 7 år med assistansersättning.

Antal ersatta timmar i månaden per person 2005 efter tid med assistansersättning

0 100 200 300 400 500

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12^{År med}_LASS

Antal timmar

Figur 24: Antal ersatta timmar i månaden per person 2005 efter antal år med assi- stansersättning, antal timmar.

(29)

En fjärdedel av de personer som hade assistansersättning någon gång under 2005 hade även haft assistansersättning någon gång under 1994. Knappt 10 procent av personerna fick assistansersättning 2005 för första gången.

Antal personer med assistansersättning 2005 efter tid med assistansersättning

0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000 3 500 4 000

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12^{År med}_LASS

Antal personer

Figur 25: Antal personer med assistansersättning 2005 efter antal år med assi- stansersättning, antal personer.

Timersättningen – en dämpande faktor

Kostnaderna för assistansersättningen beror också på hur den genomsnittliga timersättningen har utvecklats. I ett tidigare avsnitt har lagändringen gällan- de införandet av schablonersättning tagits upp. I detta avsnitt beskrivs timer- sättningens utveckling utifrån andra faktorer.

Regelverket kring timersättningen har förändrats under perioden. I september 1997 infördes en schablonersättning som var lika för alla. I vissa fall kunde personer få förhöjd ersättning, denna fick vara högst 12 procent av schablonersättningen. Tidigare hade en högsta nivå beslutats vilken motsvarade den maximala ersättningsnivån från och med september 1997. Ersätt- ningsnivån som beslutas av riksdagen har varje år minskat i fasta priser.

Beslutade ersättningsnivåer, 1994-2005, 2005 års priser

0 50 100 150 200 250 300

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 År Kronor

Högsta ersättningsbelopp Schablonersättning Maxersättning

Figur 26: Beslutad ersättningsnivå per timma 1994-2005, 2005 års priser, kronor.

(30)

Även den faktiska genomsnittliga timersättningen har minskat. Den största minskningen skedde fram till 1999. Därefter har ersättningsnivån varit relativt jämn. Att ersättningsnivåerna var relativt höga i början av perioden beror på att en stor del fick den högsta ersättningen eller däromkring. När sedan schablonersättningen infördes i slutet av 1997 sänktes många timersätt- ningar till schablonen vilken låg cirka 10 procent lägre än den högsta nivån.

Från 1998 och framåt har den genomsnittliga nivån pendlat mellan 210-215 kronor (i 2005 års priser) men varit relativt stabil. Av detta kan konstateras att ersättningsnivån inte bidragit till kostnadsökningen utan snarare reduce- rat den.

Genomsnittlig timersättning 1994-2005, 2005 års priser

0 50 100 150 200 250

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 ^År Kronor

Figur 27: Genomsnittlig timersättning, 1994-2005, 2005 års priser, kronor.

Andel personer med schablonersättning respektive högre ersättning, 1994-2005

0%

20%

40%

60%

80%

100%

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 År Procent

Högre än "schablonersättning"

"Schablonersättning" eller lägre

Figur 28: Andel personer med schablonersättning respektive högre ersättning³, 1994-2005, procent.

3 En uppskattning av schablonersättning har gjorts för 1994-1997 och har beräknats genom Högsta ersättningsbelopp/1,12. Schablonersättningen har för alla år räknats 1 kr högre än den fastställda ersättningen, detta för att justera för avrundningar i ursprungsmaterialet.

(31)

Få personer med förhöjd ersättning

Andelen personer med förhöjd ersättning uppgick under 2005 till 6 procent av samtliga personer med assistansersättning. Andelen är liten men har ökat något sedan 1998 (5 procent). Kostnadsandelen för personer med förhöjd ersättning är dock större. Under 1998 var andelen 8 procent och under 2005 var den 11 procent. Det är ändå en relativt liten andel av de totala kostnaderna.

Totala kostnader för personer med schablonersättning respektive med förhöjd ersättning, 1998-2005

0%

20%

40%

60%

80%

100%

1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 År Procent

Förhöjd ersättning Schablonersättning

Figur 29: Kostnadsandel för personer med schablonersättning respektive förhöjd ersättning, 1998-2005, 2005 års priser, procent.

Personer med förhöjd ersättning har fler ersatta timmar i genomsnitt än personer med schablonersättning under hela perioden 1998-2005.

Antal ersatta timmar per person och år per typ av ersättningsnivå, 1998-2005

0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000

1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 År Antal timmar

Schablonersättning Förhöjd ersättning

Figur 30: Antal ersatta timmar per år och person med schablonersättning respekti- ve förhöjd ersättning, 1998-2005, antal timmar.

(32)

Nya personer – lägre kostnader

Kostnadsutvecklingen beror bland annat på antalet personer som får assi- stansersättning. Olika grupper kan dock påverka kostnaderna olika. I detta avsnitt studeras de personer som inte tidigare haft assistansersättning, dvs.

de personer som är helt nya.

I denna rapport redovisas en person som ny om personen inte tidigare haft assistansersättning. Detta skiljer sig från Försäkringskassans defini- tion där antalet nybeviljade avser de personer som inte haft assistanser- sättning under de tre föregående månaderna.

En jämförelse mellan de personer med assistansersättning som är nya och de som har haft assistansersättning tidigare visar att könsfördelningen är den- samma i båda grupperna. Däremot är personkrets 1 underrepresenterad bland de nya personerna och personkrets 3 något överrepresenterad. Görs samma jämförelse när det gäller åldersgrupper visas en relativt kraftig un- derrepresentation bland nya personerna i åldern 20-39 år medan de i ålders- grupperna 0-19 år och 40-59 år är överrepresenterade. I åldern 60 år och äldre är andelen i respektive grupp relativt jämn.

Andel nya personer efter åldersgrupp 2005

29%

14%

35%

22%

0-19 år 20-39 år 40-59 år 60-ω år

Andel ej nya personer efter åldersgrupp 2005

20%

27%

31%

22%

0-19 år 20-39 år 40-59 år 60-ω år

Figur 31: Andel personer, nya respektive ej nya, efter åldersgrupp, 2005, procent.

Månadskostnaden (2005 års priser) för nya personers assistansersättning har ökat från 50 400 till 63 700 kronor per person mellan 1995-2005, en ökning med 26 procent. För personer som inte var nya har kostnaden varit högre och ökat från 62 500 kronor 1995 till 89 700 kronor 2005, en ökning med 44 procent.

(33)

Månadskostnad för assistansersättning per ny respektive ej ny person, 1995-2005, 2005 års priser

0 20 40 60 80 100

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 ^År Tusentals kronor

Nya personer Ej nya personer

Figur 32: Månadskostnad för assistansersättning per ny respektive ej ny person med assistansersättning, 1994-2005, 2005 års priser, tusentals kronor.

Månadskostnaden för assistansersättningen per person tenderar att öka ju fler år som personen har haft assistansersättning. Den genomsnittliga må- nadskostnaden för assistansersättningen för personer som var nya under 2005 var 63 700 kronor per person medan den uppgick till knappt 98 700 kronor för en person som haft assistansersättning sedan 1994. Utvecklingen av månadskostnaden följer utvecklingen av antal ersatta timmar per månad, se figur 24.

Månadskostnad för assistansersättning per person efter antal år med assistansersättning, 2005

0 20 40 60 80 100 120

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 ^{År med}

LASS Tusentals kronor

Figur 33: Månadskostnad för assistansersättning per person efter antal år med assistansersättning, 2005, tusentals kronor.

Få grupper stod för stora delar av kostnaderna

Det kan vara intressant att se vilka grupper som svarade för de största kostnaderna för assistansersättningen. I detta avsnitt studeras kostnaderna utifrån en indelning i personkrets och åldersgrupp. Mer detaljerade uppgifter om de olika grupperna finns i Tabell- och figurbilagan. I detta avsnitt har inte nå-