9e e Tref, 1 årg, Goda förvaltare
(Gud sade: "Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter." Och det blev så. Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur.
Och Gud såg att det var gott. Gud sade: "Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på
jorden." Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden." Gud sade: "Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt;
detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta." Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen. Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.)
(1 Mos 1:24-2:3)
Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till.
Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom
tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat. Hans herre sade: Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre. Den som hade fått två talenter kom fram och sade: Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat. Hans herre sade: Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre. Den som hade fått en enda talent steg också fram. Herre, sade han, jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt. Hans herre svarade honom: Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.
(Matt 25:14-30)
Men nu är slutet på allting nära. Var då samlade och nyktra, så att ni kan be. Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna. Var
gästfria mot varandra utan att knota. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. Den som talar skall komma ihåg att han får sina ord från Gud, den som tjänar att han tjänar med den styrka Gud ger. Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus. Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen. (1 Petr 4:7-11)
I en intervju med Ann Heberlein på Svenska Dagbladets ”Idagsida” från mars i fjol kan man läsa: ”De finns överallt, offren som skyller ifrån sig:
”De är offer för något – rasistiska strukturer, droger, kärlekslösa föräldrar, ett dåligt självförtroende. Vems fel är det att jag sumpade skolan? Att mitt
äktenskap sprack? Att jag är arbetslös? Att jag är överviktig? Att jag blev gravid? Det är i alla fall inte mitt”, skriver hon.
I begynnelsen skapade Gud människan och Han gav henne ansvar för vad hon gör och vad hon inte gör. Gud gjorde oss inte till marionett-dockor som i allt gör vad Han vill. Istället finns vi här: med frihet och förtroende att handla. Sedan dess har vi har ansvar för de sammanhang vi lever i och i relationer till dem som finns i vår närhet.
Bibeln säger att ”Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den.” (exv. Ps 24:1, 5 Mos 10:14). Det innebär också att det vi har fått att förfoga över inte bara är till för oss själva, utan för att brukas i enlighet med Guds vilja. Och allihop är vi kallade att medan vi lever här i världen
försöka ta gott ansvar i de relationer och de sammanhang som vi lever i: ansvar som vi har i våra arbeten, i föreningar och i familj och släkt… Men också om att låta de gåvor Gud har gett oss komma till nytta i den kristna församlingens gemenskap.
I vår evangelietext idag får vi vara med när Jesus och hans närmaste lärjungar hade dragit sig undan till Olivberget i Jerusalem. Några av lärjungarna ber Jesus förklara vad som ska hända vid tidernas slut och vid Hans återkomst. Då berättar Jesus: ”En man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån.”
Tjänarnas herre i liknelsen representerar Gud, och tjänarna är Jesu lärjungar eller vi.
Jesus talade om talenter. Vad är det för något?
En talent var ett viktmått om ca 30 kg. En talent silver, som det rörde sig om i vår evangelietext, motsvarade ungefär en miljon i dagens värde. Det var alltså inga småmynt som tjänarna hade blivit anförtrodda, utan de gavs verkligt förtroende att ha hand om Guds förmögenhet. Vilken ära och vilket uppdrag!
Men i vår tid står inte ansvar och förvaltarskap så högt i kurs alltid: varken i vår vardag eller i församlingens liv. Och vi kan fråga oss varför.
Ann Heberlein skrev för ett par år sedan en bok som heter Det var inte mitt fel som beskriver vår samtid som en massflykt från ansvar.
Hon beskriver att denna massflykt innebär att man skyller ifrån sig, att lägger ansvaret för tillkortakommanden och misslyckanden på andra, att göra sig själv till offer för att slippa ta ansvar.
Många barn ringer och skriver till BRIS om föräldrar som inte tar ansvar - eller som tar så mycket ansvar att barnen inte får utrymme att växa, pappor som inte engagerar sig i sina barn och tar ansvar för sitt faderskap, skilda föräldrar som tala illa om den andra föräldern inför barnet istället för att bearbeta relationen de två vuxna emellan. Och jag undrar: hur många äktenskap får den vård de
behöver för att må bra? Tar vi ett moget ansvar för att vårda våra nära relationer?
En del av oss kan särskilt behöva fundera på de här frågorna och hur vi egentligen prioriterar.
Samtidigt kan här finnas andra som redan tar mycket ansvar i olika sammanhang - kanske till och med för mycket - men ändå inte upplever att vad man gör är tillräckligt. Kanske gäller det särskilt kvinnor? Det finns faror för den som lätt tar ansvar att man tar ansvar för sådant som det vore rätt och riktigt att andra gjorde: maken, arbetskamraten eller barnen. Om du inser att det finns sådana mekanismer i ditt liv kan du försöka hitta de sammanhang där det blivit fel, försöka påtala detta och tydligt lämna tillbaka ansvaret till den det tillhör. I ett sunt ansvarstagande ingår att känna sina gränser och värna dem, inte ta på sig mer och mer fastän man inte klarar det man redan har.
Nu hoppar vi tillbaks till evangeliet. Vi hörde att tjänarna som fått fem eller två talenter, investerade hela kapitalet. De tog ansvar och de tog risker, samspelade med andra. Men kapitalet växte.
Tjänaren som fått en talent gick ensam iväg och grävde ner, gömde talenten i jorden. Han var ingen affärsman, ingen börshaj, visste kanske inte vad han skulle göra med talenten. Men han verkade inte heller intresserad av att fråga efter råd. Det här är intressant.
När denne tjänare kom fram till herren och skulle redovisa sade han: ”Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden.” Han försökte väcka medkänsla genom att kalla herren ”en hård man”.
Men det gick inte den här gången, även om Gud ju brukar vara barmhärtig och kärleksfull mot de svaga som söker Hans hjälp. Här genomskådade herren sin tjänare. Tjänaren försökte göra sig till ett offer, slippa ta ansvar för sitt
handlande, och istället skylla på sin herres karaktär. Det var inte mitt fel! Du är ju så hård!
Tjänaren hade valt det bekvämaste alternativet - att strunta i uppdraget han hade fått. Och herren svarar stenhårt: ”Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom.” Men tjänaren hade inte brytt sig om att göra något. Det kan man tänka att han skulle ha gjort om rädslan för herren verkligen vore ett problem, eller om tjänaren verkligen hade brytt sig om sin herre. För om du eller jag får förtroende så här i sommartider att ta hand om någons krukväxter eller ta in posten åt en granne – nog vill vi fullgöra uppdraget så att den som gav oss förtroendet blir nöjd? Och om vi inte själva vet hur vi ska göra kan vi söka hjälp. Den kristna församlingen är ett slags bank där vi kan hjälpa varandra med vad vi fått av Gud att förvalta, och ett sammanhang där vi särskilt får låta Guds goda gåvor komma andra till del.
Petrus, han som fick gåvan att vara urkyrkans främste ledare – urpåven, skrev i Första Petrusbrevet, som också är vår epistel idag: ”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former.” (1 Pet 4:10) Petrus skriver: ”älska varandra hängivet” och
”tjäna varandra”. Här kommer vi alltså tillbaka till att sätta i omlopp, att investera i våra relationer: relationen med Gud och relationer till andra
människor. Kanske är det till och med så att det i många fall är relationerna som motiverar oss att göra ett gott jobb. Men den dålige tjänaren i liknelsen verkar inte ha någon god relation till sin herre.
Men lite mer konkret, vad är då dina och mina talenter? När jag har funderat har jag kommit från till fyra kategorier.
1. Några av oss kanske kan låta sina materiella tillgångar bli till nytta för andra: våra hus, bilar, kläder, böcker och allt möjligt vi har.
2. Andra kanske kan ge av sin tid och sin omsorg: fixa fika till någon av församlingens grupper, finnas med som extra vuxen i någon av
församlingens barngrupper, ta en fika med någon som verkar ensam.
3. Inom området som har med kristenlivet att göra kan vi: be för anställda och frivilliga, medverka i gudstjänsten, vara med som ledare eller
medhjälpare i någon av församlingens grupper eller ha synpunkter på hur församlingen ska arbeta.
4. Vi kan bidra med våra kunskaper och skickligheter: baka goda bullar, att sjunga eller spela instrument, tala olika språk, utforma layouten på församlingens broschyrer, laga punktering på någons cykel, dela våra erfarenheter med andra, eller ställa sin yrkeskompetens i församlingens förfogande.
Vi, som församling, har fått i uppdrag att förvalta ”Guds nåd i dess många former”. Djupast sett är det evangeliet om Jesus Kristus. Tyvärr hinner jag inte förklara det i dagens predikan, men kom gärna fram och tala med mig efteråt om du vill. Det glada budskapet om Jesus är den största gåvan vi kan dela med varandra. De gåvor som Gud har gett dig och mig kan på olika sätt tydliggöra den kärlek som har sin källa i Gud, de är som små minivarianter som kan säga något om Guds kärlek.
Oavsett om du tycker att du har anförtrotts mycket eller lite, kanske ”bara” en talent, är det en förmögenhet som Gud har investerat i dig. Och du kan också ha i åtanke att det inte är värt mer ära att förvalta fem talenter än att förvalta två, eller en – så länge vi förvaltar det vi anförtrotts väl utifrån de förutsättningar som är ditt eller mitt liv. Och herren bemödade sig att ge båda tjänarna som tagit sitt ansvar precis lika stor uppmuntran och uppskattning. Han sade: ”Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket.” Märkte ni det där sista? Gud behandlade inte sina tjänare som slavar, utan som kompetenta medarbetare. Den hårdhet som den rädde tjänaren skyllde på syns inte här. Det kan ha varit så att den tjänaren egentligen inte var
intresserad av relationen till sin herre och därför inte heller var motiverad att försöka förvalta herrens talent.
Vi kan också notera något som är kontroversiellt i vår tid: Tjänarna försökte inte behålla vinsten av affärerna för sig själva, utan de gav både det förvaltade
kapitalet och förtjänsten tillbaka till Herren. Allt som du och jag har i våra liv har fått som gåvor. Vi får ta emot allt som gåvor men också vara generösa att ge vidare som gåvor vad vi själva fått ta emot. Jesus säger: ”Ge som gåva vad ni fått som gåva” (Matt 10:8). Det är ett rimligt sätt att tänka om vi har insett att allt vi fått är gåvor av Guds nåd och kärlek.
Nu går vi tillbaka till herrens fortsatt hårda ord till den dålige tjänaren: ”Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna.” Va, vad håller Gud på med? Han borde ju åtminstone vara lika juste som Robin Hood och ta från de rika och ge till de fattiga? Tycker inte Gud synd om den rädde tjänaren? I Timoteusbrevet kan vi läsa att ”Gud vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen”. (Tim 2:4). Det kan vara bra för oss att ha i minne när vi behandlar den här sista delen av texten. För Guds kärlek och goda vilja finns bergfast i botten. Och i Hebreerbrevets tionde kapitel kan vi läsa ”Min rättfärdige skall leva genom sin tro. Men: Om han drar sig undan är han inte längre till glädje för mig.” Detta är skarpt. Helt klart är att det finns hjälp och räddning att få, men om vi drar oss undan respekterar Gud det.
Men om vi nu känner oss rädda för Gud och rädda för att förvalta Hans gåvor.
Vad ska vi göra då? I Lukasevangeliets första kapitel lovsjunger Johannes Döparens pappa, Jesus Kristus - som kommit för att ”rycka oss ur våra fienders hand och låta oss tjäna Gud utan fruktan, rena och rättfärdiga inför honom”(Luk 1:72-75). Hörde ni? Gud vill göra oss fria att tjäna Honom utan fruktan! Och vägen till den befrielsen går genom Jesus. Bibelns löften om att Jesus vill hjälpa och rädda oss finns redan. Men för att kunna ta emot hjälpen och befrielsen av Gud behöver vi själva ta nästa steg och lära känna denne Jesus.
Det finns ett stort allvar i den här texten. Särskilt i de sista verserna. Det verkar som att tjänarens avståndstagande från sin herre, att han struntade i det
förtroende han fått, får konsekvensen att han går miste om glädjen och festen hos sin herre. Och glädjen är en bild för himlen. Tjänaren verkade inte vara intresserad av sin herres förtroende eller att finnas i en god relation med honom.
Varför ska då herren tvinga in någon? Tjänarnas herre, i texten, respekterar det förhållningssätt som tjänaren valt. Men jag tror att det är med djup sorg.
Herren säger: ”Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.” Det verkar vara så att de som hör Gud till, de som vill leva i gemenskap med Honom och Hans kyrka, de vill Gud ge sina rika gåvor och sitt förtroende – både nu och i
evigheten. Då kan Guds gåvor komma medkristna till del, växa vidare och återinvesteras i församlingsgemenskapen.
Vi får hoppas och be att Jesus en dag säger till dig och mig: ”Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.” Folkbibeln har här istället ”Gå in i din herres glädje!”, vilket bättre återspeglar grundtexten. Tänk att det betyder så mycket för Gud att vi försöker förvalta det som du och jag har anförtrotts.
Och att Han gläder sig så djupt över oss, över sin skapelse och sin goda plan för världen. Och att du och jag som sitter här i Härlanda kyrka idag har fått
möjligheter och förtroende att på olika sätt, utifrån våra omständigheter vara del i Guds stora plan. Som Petrus skrev: ”Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus. Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen.”
