ska
Järnrör, jakt och gräv
– en analys av begreppet mediedrev med
utgångspunkt från Expressens publicering av
SD-filmen
Södertörns högskola | Institutionen för samhällsvetenskaper Kandidatuppsats 15 hp | Journalistik C | VT-terminen 2013 Programmet för Journalistik och multimedia
Abstract
Den här uppsatsen behandlar begreppet mediedrev och dess olika innebörd. Att benämna en stor mediehändelse som ett mediedrev är sällan oproblematiskt och genom att göra det riskerar man att bagatellisera gediget journalistiskt arbete. Samtidigt är begreppet en markör för hur kommersialiseringen av medier påverkar journalistiken. Därför diskuteras och ifrågasätts ”mediedrev” i den här uppsatsen. Expressens publicering av SD-filmen 2012 har varit utgångspunkt för analysen och frågeställningen är följande: Utifrån Expressens publicering av SD-filmen: vad är grävande journalistik och vad är ett mediedrev? En del av studien är alltså även en jämförelse mellan mediedrev och gräv och båda dessa begrepp definieras och diskuteras.
Metoden som har använts är process-spårning vilket har resulterat i en omfattande kronologi över nyhetshändelsen som sedan analyserats utifrån teorier och tidigare forskning om mediedrev och grävande journalistik. Analysen visar att begreppet mediedrev är väldigt komplext och ofta har en subjektiv betydelse samt att de forskningsteorier och definitioner som finns kring ämnet är flytande och svårapplicerbara.
Nyckelord: dramaturgi, Expressen, grävande journalistik, mediedrev,
Innehållsförteckning
1. Inledning och bakgrund 3
1.1 Syfte och frågeställning 5
1.2 Tidigare forskning 5 1.2.1 Verk av medieforskare 6 1.2.2 Forskning 6 1.2.3 Journalistik om mediedrev 7 2. Teori 7 2.1 Mediedrev 8
2.1.1 Ett kontroversiellt begrepp 8
2.1.2 Forskarnas definition 9
2.1.3 Mediedrevets dramaturgi 10
2.2 Grävande journalistik 11
2.2.1 Dramaturgi för grävande journalistik 12
3. Metod och material 13
3.1 Begränsningar 15
4. Resultat 16
4.1 Expressens rapportering kring SD-filmen 16
4.2 Spridningen till andra medier 24
4.2.1 Aftonbladets rapportering kring SD-filmen 24 4.2.2 TV4-nyheternas rapportering kring SD-filmen 25
4.2.3 Ekots rapportering kring SD-filmen 26
4.3 Intervju med David Baas 27
4.3.1 Tidpunkt för Expressens publicering 27
4.3.2 Planering och dramaturgi 28
5. Analys 30
5.1 Mediedrev 30
5.1.1 Allerns och Pollacks fem punkter 30
5.1.2 Mediedrevets dramaturgi 34
6. Slutdiskussion 36
1. Inledning och bakgrund
Den här studien kommer att behandla begreppet mediedrev utifrån Expressens publicering av SD-filmen. SD-filmen är den film som Sverigedemokraten Kent Ekeroth spelade in med sin mobiltelefon en sommarnatt 2010 och som visar hur han och två partikamrater hanterar en konflikt på Kungsgatan i Stockholm.
Expressens publicering av SD-filmen började den 13 november 2012, men materialet som då användes var inte nytt. Bråket på Kungsgatan i Stockholm ägde rum den tredje juni 2010 och händelsen var i rampljuset bara månader senare. Den 14 september 2010, en vecka innan riksdagsvalet, lade komikern Soran Ismail upp en videosekvens på sin Youtube-kanal under rubriken ”Träffade SDs Pressekreterare Erik Almqvist på stan”.1 Ismail visar ett kort klipp där man får se Erik Almqvist måtta en spark mot en berusad man. Klippet visar också hur den sverigedemokratiska riksdagsmannen Christian Westling närmar sig samma man med höjda nävar. Ismail kommenterar sedan klippet med ”[…] det där var inte så lämpligt kanske.”.2
Det råder stor konkurrens i dagens medieklimat där många aktörer tävlar om mediekonsumenternas uppmärksamhet. Sedan webbjournalistikens intåg på
marknaden har antalet konkurrenter blivit ännu fler och dessutom har mediehusens ekonomier pressats allt mer vilket har gett mindre och mindre utrymme till grävande journalistik som ofta är tids- och resurskrävande.3
På webben är publiceringstempot högt, läsarna är mer benägna att klicka sig vidare om deras intresse inte fångats och långa texter passar bättre för läsning på papper än på en skärm. I en papperstidning är nyheternas bestående. På webben förbrukas nyheter snabbt och därför är webben ett bekvämt forum för snabba nyheter som kan författas i få ord.4 Tidningssajterna vill vara snabbast med sin publicering och publicerar ibland bara en rubrik och en ingress, för att sedan fylla på med brödtext. ”Texten uppdateras löpande” är en vanligt förekommande mening i slutet av nyhetstexterna på exempelvis aftonbladet.se.
Det har funnits många anledningar att hitta nya sätt att publicera längre journalistiska
1http://www.youtube.com/watch?v=4JA4TC8anM0 hämtad 2013-05-03 2 Ibid.
jobb på webben och Expressens stora avslöjande kring Sverigedemokraterna, som publicerades hösten 2012, är ett exempel på hur man kan använda webbens möjligheter. Tidigare har webben framför allt kompletterat och förlängt den traditionella journalistiken men när det gäller Expressens avslöjande av
Sverigedemokraterna stämmer det dock inte alls.5 Där var webbens format nödvändig för att publicera den film avslöjandet byggde på.6
Samma dag som Soran Ismail publicerat sitt klipp svarar Sverigedemokraternas pressekreterare Erik Almqvist på partiets egna Youtube-kanal. Almqvist pratar om att Ismail och hans vänner ska ha varit hotfulla och att Ismail inte visat vad som
egentligen hände den kvällen. Almqvist berättar att mannen i filmen ska ha försökt misshandla honom och att sparken som måttades bara var mot en läskburk i mannens hand. Almqvist säger också att de själva filmat delar av vad som hände den kvällen och innan han spelar upp partiets eget material avslutar han med att direkt tala till Ismail: ”[…] väldigt lågt Soran, väldigt smutsigt, men sanningen kommer alltid fram.”7. I klippet får man se några korta sekvenser från bråket, bland annat en närbild på när Almqvist måttar en spark och när mannen de är i konflikt med säger ”Vet du vad OG gör?!” där en liten textremsa talar om att ”OG” står för Original Gangsters. Sedan följer en längre sekvens där tittaren får följa gripandet av mannen och se Almqvist prata med en av poliserna. Slutligen kommenterar Almqvist klippet genom att säga: ”Okej Soran, det var det. Det var verkligheten bakom det klippet som du har vänt emot mig”.
Med start den 13 november 2012 publicerar Expressen en serie avslöjanden om den juninatt två år tidigare då tre Sverigedemokratiska riksdagsledamöter kallade en kvinna för ”hora” och en man för ”babbe”.8 Genom den drygt veckolånga
publiceringen av filmens olika delar trasslar Sverigedemokraterna in sig i lögner som gång på gång avslöjas genom nästa publicerade klipp.
Avslöjandet bygger på den film som en av de tre Sverigedemokraterna själv spelade in under kvällen och enligt Expressens chefredaktör Thomas Mattsson hade tidningen
5 Ingela Wadbring, Lennart Weibull & Stig Hadenius, Massmedier, 131. 6 Intervju med David Baas, Stockholm, 2013-05-02
7http://www.youtube.com/watch?v=IdFDhaYTPkY hämtad 2013-05-03
tillgång till filmen så långt som åtta till tio månader före själva publiceringen.9 Bakom publiceringen låg alltså många månaders arbete och planering. När publiceringen väl drog igång var majoriteten av nyhetsredaktionerna snabba att sprida nyheten om de sverigedemokratiska riksdagsledamöterna vidare. Det redaktionsöverskridande fokus som rådde påminner om flera av de så kallade mediedrev som utspelats under senare år, som då Sven-Otto Littorin avgick, Ola Lindholm dömdes för narkotikabrott och nu senast då Omar Mustafa kom att lämna Socialdemokraternas partistyrelse.
Avslöjandets resultat blev tre politikers avgång, journalistpris, rekordhöga opinionssiffror och besöksrekord på expressen.se, men vad är egentligen en stor mediehändelse som denna? Genom att analysera mediehändelsen hoppas vi kunna få en tydligare bild av förhållandet mellan grävande journalistik och drevjournalistik.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med den här studien är att undersöka och problematisera begreppet mediedrev och ställa det mot den grävande journalistiken. Det är relevant att genomföra denna studie eftersom begreppet mediedrev används i en försvarsretorik som kan bidra till det minskande förtroendet för journalister och journalistik i Sverige.
När makthavare ropar ”drev” svarar ofta journalister ”grävande journalistik”. Ett stort avslöjande i media har ofta föregåtts av veckor eller månader av researcharbete och planering. Därför finns det en problematik i retoriken kring dessa typer av
publiceringar som kommer att undersökas i den här studien.
Forskningsfrågorna är följande: Vad är ett mediedrev?
– Hur ser förhållandet ut mellan grävande journalistik och drevjournalistik?
1.2 Tidigare forskning
Under den här rubriken presenteras tidigare forskning och andra publikationer som rör fenomenet mediedrev.
1.2.1 Verk av medieforskare
Mediedrev är ett relativt nytt begrepp, därför återfinns det främst i ny litteratur. Ester Pollack och Sigurd Allern är två medieforskare som länge fokuserat på skandaler och drev inom journalistiken och tillsammans med sju andra forskare har de skrivit boken Skandalenes markedsplass – politikk, moral og mediedrev. I bokens tio kapitel introduceras läsaren för begrepp som mediedrev, skandalisering och dramaturgi. Texterna är främst inriktade på politiska skandaler som blivit mediehändelser och stor vikt läggs vid olika strategier och reaktioner hos aktörerna. Pressmoral diskuteras också men boken består till största delen av forskarnas egna analyser av betydande mediehändelser i Sverige och Norge.
Ett begrepp som Allern och Pollack inte tar upp är ”sensationella nyheter”. I Medierna och demokratin (2004) skriver medieforskaren Marina Ghersetti kapitlet Sensationsjournalistikens mekanismer om sensationalisering inom journalistiken och de problem som det kan innebära när en nyhet får större utrymme än den förtjänar. Ghersettis exempel handlar ofta om ”kändisar” och enskilda artiklar med
hårdvinklade ämnen, men hon tar också upp följetongsnyheter med stort genomslag. Till exempel skriver hon om rapporteringen om prinsessan Dianas död och drar paralleller till politiska skandaler. Hon analyserar framför allt journalisternas beteende och deras ansvar vad gäller nyhetsvärdering och relevans/allmänintresse. 10
1.2.2 Forskning
Att undersöka stora mediehändelser som klassas som mediedrev är vanligt
förekommande ämnen bland kandidatuppsatser. Begreppet ”mediedrev” definieras alltid, mer eller mindre ingående, däremot problematiseras det sällan. Ofta handlar forskningen om politiska skandaler och man har i val av ämne inte lagt någon tyngd vid begreppet mediedrev och vad det innebär. Diskussionen huruvida ämnet som undersöks är ett drev eller inte förekommer sällan och ibland känns även slutsatsen hårt vinklad och mycket kritisk.
Exempel på stora mediehändelser som undersökts ur ett drevperspektiv är bland andra Expressens rapportering kring narkotika-anklagelserna av Ola Lindholm, Sven-Otto
Littorins avhopp, samt turerna kring Lars Danielsson och tsunami-katastrofen. I Mediedrevets makt – en studie av Expressens drev mot Ola Lindholm benämns till exempel Ola Lindholm som ”offer” genomgående i uppsatsen, ett ord som är mycket värdeladdat och ger sken av att författarna inte hade en positiv bild av varken
mediehändelsen eller fenomenet ”drev”.11 I Centrum för media – en analys av mediedrevet mot Lars Danielsson fastslås redan i titeln att mediehändelsen var ett drev och utgångspunkten i uppsatsen är hur Danielsson framställs som person under mediedrevet.12 I forskning om mediedrev på kandidatnivå saknas ett kritiskt
förhållningssätt till begreppet och det används istället på ett godtyckligt och ofta subjektivt manér.
1.2.3 Journalistik om mediedrev
Även journalistik om mediedrev har producerats, framför allt av medier vars uppgift är att granska den egna branschen. Programmet Medierna som sänds i Sveriges Radio P1 men som produceras av bolaget Tredje statsmakten har vid ett flertal tillfällen gjort program om mediedrevens mekanismer. Bland annat har de i programmet
Mediedrevet och könet13 tittat på fenomenet ur ett genusperspektiv samt i programmet Drevjournalistik14 undersökt flera olika så kallade drev och pratat med de inblandade om deras erfarenheter och tankar.
2. Teori
Under den här rubriken beskrivs vilka teorier som används i uppsatsen. Bland annat diskuteras och definieras begrepp som används i analys och diskussion. Eftersom begreppsdefinition är en viktig del i denna studie är det relevant att göra det under den här rubriken.
Två huvudbegrepp i uppsatsen är ”mediedrev” och ”grävande journalistik”.
Definitionen av dessa två begrepp behövs för att på ett korrekt sätt kunna analysera
11 Gabriella Kvarnlöf och Linda Gustad, Mediedrevets makt – en studie av Expressens drev mot Ola
Lindholm. (Lunds universitet, 2011).
12 Kajsa Juslin, I centrum för media – en analys av mediedrevet mot Lars Danielsson. (Högskolan i Kalmar 2008)
13http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/62030?programid=2795 hämtad 2013-05-17
huvudmaterialet. Dramaturgi är också ett begrepp som förekommer i teorin.
Mediedrevet och den granskade journalistiken har båda tydliga dramaturgier som kan användas för att i analysen kunna diskutera huvudmaterialet.
I definitionen av mediedrev har den främsta källan varit boken Skandalenes
markedsplass, politikk, moral og mediedrev av Sigurd Allern och Ester Pollack. Den beskriver ingående och analytiskt hur svenska och norska mediedrev betett sig under åren och författarna har sammanställt en tydlig definition och en dramaturgisk linje. För att definiera grävande journalistik har Nils Hanssons bok Grävande journalistik varit mycket användbar. Hansson har även han brutit ner begreppet i bitar för att tydligt definiera det och redogör även för den grävande journalistikens klassiska dramaturgi.
2.1Mediedrev
Ordet ”mediedrev” är en metafor hämtad från jaktens terminologi där ”drev” syftar på hur jakthundar spårar upp och driver ett byte mot jägarna. Begreppet är relativt nytt och infördes i Svenska akademins ordlista först i år. Medieforskare ställer sig mer eller mindre positiva till uttrycket och fenomenet är kontroversiellt.
2.1.1 Ett kontroversiellt begrepp
Göran Rosenberg skriver i Tankar om journalistik om drevet som en djurisk instinkt som människor och journalister bör kunna kontrollera15. Rosenberg är kritisk till mediedrev som fenomen och tycker att de oftast är ensidiga och överdrivna, orsakade av en rädsla att bli utanför.16 Att uttrycket från början inte använts av journalister utan av dem som blivit granskade, makthavare och dylikt, har gjort ordet mediedrev impopulärt i journalistkåren. Den ursprungliga betydelsen för ordet drev innefattar att den som blir jagad är ett oskyldigt offer, vilket gör att när begreppet används i
journalistiskt sammanhang riskerar grävande och granskande att avfärdas som “drev”. Marina Ghersetti skriver i Medierna och demokratin om sensationsjournalistik, ett begrepp som ligger nära det nu mer populära ”mediedrev”. Sensationsjournalistik definieras då i texten som ”[…] i allmänhet den journalistik och det medieinnehåll
som innehåller någon form av överdrift, spekulation eller hårdvinkling och som anses vara populistiskt, trivialt och skandalinriktat, det vill säga innehåll som inte uppfattas som riktigt tillförlitligt […]”.17 Ghersettis definition av sensationsjournalistik
påminner mycket om Rosenbergs idé om mediedrev. Saklighet och relevans är två huvudbegrepp som Ghersetti använder sig av. Att välja ut vilka nyheter som ska få utrymme i medierna handlar om relevans och allmänintresse. Nyheten ska på något sätt beröra läsaren och gärna ha någon ”[…] politisk, social eller psykologisk
betydelse för mediepubliken”.18 Med den här definitionen kan det kanske vara lätt att motivera att en nyhet är tillräckligt relevant för att publiceras, men när det gäller mediedrev är också omfattningen en stor fråga. Hur många spaltmeter, inslag, uppslag och löpsedlar är relevanta för att rapportera om till exempel en politisk skandal?19 En omfattande granskning av till exempel en politiker riskerar att avfärdas av densamme som drev, vilket i sin tur kan leda till att vidare sänka det redan låga förtroende för Sveriges journalister.20
Att en skandal säljer är ingen nyhet och det är ofta ett avslöjande om missförhållande som ligger till grund för ett mediedrev. Som subjekt för en skandal är det lätt att uppfatta mediernas rapportering som en sammansvärjning eller konspiration
redaktioner emellan. Det i sig är inte så märkligt; när saklig rapportering varvas med avgångskrav och kritik på ledar- och kommentarsplats blir medierna också en politisk aktör med en agenda.21 Därför kan det vara på sin plats att ifrågasätta mediedrevet så som Rosenberg gör.
2.1.2 Forskarnas definition
Sigurd Allern och Ester Pollack presenterar en tydlig definition av ordet ”mediedrev” och deras definition ligger till grund för stor del av denna studie. De sammanfattar mediedrevets kriterier i fem punkter och förklarar att en mediehändelse måste stämma in på samtliga punkter för att klassas som ett drev.22 Kriterierna de listar är följande:
17 Ghersetti, Medierna och demokratin, 241. 18 Ibid., 249.
19 Ibid., 250.
20http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/dagspress/article3464168.ece hämtad 2013-05-16 21 Anders Todal Jenssen & Audun Fladmoe, ”Ti bud for den som vil skandalisere” ur Skandalenes
markedsplass, Allern & Pollack (red.), (Bergen: Fagbokforlaget Vigmostad & Bjørke, 2009), 35.
“1. Mediedrev är en omfattande, intensiv och kritisk rapportering riktad mot en eller flera personer, organisationer eller institutioner.
2. Består av personliga anklagelser som kan karaktäriseras som en skandal. 3. Där flera dominerande redaktioner och medier deltar över en bestämd tid. 4. Med samma perspektiv, journalistiska vinkling och dramaturgi.
5. Där utgången i fallet är oviss.”23
Allern och Pollack skriver också att ett enskilt avslöjande aldrig kan vara ett mediedrev, det krävs ”att jakten pågår över en viss tid” så att det skapas en typ av följetong. Författarna fastslår också att ett mediedrev aldrig kan planläggas och att osäkerhetsmomenten alltid är många.24
För att kunna avgöra om en mediehändelse är ett drev är det också relevant att titta på dramaturgin.
2.1.3 Mediedrevets dramaturgi
Journalistikens dramaturgi har länge diskuterats och analyserats av både journalister och av medieforskare. Att kunna berätta en historia är en förutsättning för att kunna bli en bra journalist och i nyhetssammanhang handlar det ofta om förenkling och linjärt berättande. Journalisternas främsta jobb är att förenkla verkligheten och göra den begriplig för mediekonsumenterna. Det gör man lättast genom en tydlig
dramaturgi, även om verkligheten inte alltid är lika välvinklad som mediehändelsen i tidningarna.25
Enligt Anders Todal Jenssen och Audun Fladmoe har det klassiska mediedrevets dramaturgi sju steg. Det första är avslöjandet. Vanligtvis har en redaktion exklusivt material som publiceras och om storyn är tillräckligt intressant för andra redaktioner börjar jakten. I steg två sprids nyheten över mediehierarkin, från de största till de minsta redaktionerna. Konkurrensen gör att en egen vinkel på nyheten är viktig vilket i sin tur bidrar till nyheten breddas: mer information grävs fram och gammal
information vinklas på nya sätt. Det kan också leda till att gamla nyheter framställs och upplevs som nya. I steg tre kliver kommentatorerna fram, oftast för att fördöma,
23 Ibid. 24 Ibid., 12.
till exempel, en politikers övertramp. Journalister använder experter för att ”hålla nyheten varm” och vanligt är att de experter med mest dramatisk tolkning får uttala sig på nyhetsplats. Vid det här laget vill, enligt Todal Jenssens och Fladmoes modell, gärna den skandaliserade komma till tals, vilket resulterar i att subjektet för
mediedrevet beskylls för att bagatellisera skandalen. På så vis skapas en
”sekundärskandal” som inte sällan är mer förödande för en politisk karriär än det inledande avslöjandet.26
Först vid steg fyra börjar drevjakten på riktigt. Konkurrensen mellan redaktionerna ökar och driver på tempot. Steg fem och sex ligger mycket nära varandra. De
beskriver en upptrappning av konflikten genom utspel från till exempel kollegor. När ett mediedrev kommit så här långt passar gärna gamla fiender eller ovänner på att uttala sig. På så sätt vinner de moraliska poäng på den skandaliserades bekostnad. Det gör också att det blir riskfyllt att ställa sig på den skandaliserades sida vilket resulterar i att gamla allierade blir tysta. Ett mediedrev som nått punkt sex resulterar ofta i avgång eller motsvarande. Det är även så steg sju beskrivs: ”Eskalering: nytt avslöjande/sekundärskandal, ”folkdomstol”: krav om avgång”.27
2.2 Grävande journalistik
Nils Hansson skriver i boken Grävande journalistik att han ibland fått höra att ”all bra journalistik är grävande journalistik” men han menar att det i själva verket är stor skillnad på grävande journalistik och det som redaktionerna lägger överlägset mest tid och resurser på: refererande journalistik. Han beskriver refererande journalistik som att låta en publik se en teaterföreställning från läktarplatserna och att grävande journalistik är att låta publiken kika in bakom kulisserna. Vidare skriver han att grävaren ofta tar vid där nyhetsreportern avslutar sitt arbete. Efter rapporteringen om en nyhet drar reportern vidare till nästa nyhet medan grävaren stannar kvar och letar efter frågetecken att räta ut. Det finns olika typer och grader av grävande journalistik och Hansson skriver:
”[…] att gräva kan vara att utnyttja den tid man har för att kontrollera en makthavares uppgifter. Om det så bara är några minuter till deadline. Men att gräva kan också vara så omfattande och komplicerat att arbetet pågår i månader och gränsar till en
förundersökning eller vetenskaplig forskning.”.28
Grävande journalistik kan vara kontroversiellt och Hansson skriver att det kan finnas verktyg och knep i hans bok som en del journalister kanske inte vill använda. Men han skriver att ”[…] i granskandet av makten – som ofta själva inte skyr några medel för att motverka grävaren – räcker de konventionella metoderna inte alltid till.”. Grävande journalistik behöver enligt Hansson stämma in på följande kriterier:
”Kritisk infallsvinkel. Fokus ligger på det som inte fungerar och som på ett eller annat sätt kan beskrivas som ett missförhållande. Viktigt ämne. Bara en samhällsfråga av stor betydelse för allmänheten kan motivera den oftast kostsamma arbetsinsatsen, de ibland hårdföra arbetsmetoderna och den kritiska publiceringen. Eget initiativ. Redaktionen bestämmer själv vad som är viktigt. Egen research. Reportern samlar själv metodiskt in uppgifter och dokument, ofta under hårt motstånd. Egen analys. De insamlade uppgifterna och dokumenten sorteras och värderas. En expert kan vara reportern behjälplig i analysen, men publiceringen står och faller inte med vad någon säger. Exklusivitet. Allmänheten får ta del av viktiga uppgifter som annars inte skulle ha kommit fram”. 29
Det som är mest relevant för denna studie är att även grävande journalistik kan vara kontroversiell och att det är stor skillnad på refererande journalistik och grävande journalistik.
2.2.1 Dramaturgi för grävande journalistik
Nästan alla goda berättare använder sig av dramaturgi vare sig de är medvetna om det eller ej. Dramaturgi är helt enkelt konsten att berätta en historia på ett fängslande vis, någonting som är ännu viktigare i granskande reportage än i någon annan form av journalistik.30 I journalistiska sammanhang är dramaturgi också att skapa en struktur som gör det lättare för mottagaren att förstå och hänga med i berättandet.31 När dramaturgin fungerar rycks mottagaren med och kan inte låta bli att läsa klart reportaget.32
28 Nils Hansson, Grävande journalistik, (Stockholm: Ordfront 2009) 12. 29 Hansson, Grävande journalistik, 12.
30 Ibid., 253.
Likt en deckarförfattare har man som grävande journalist ofta tillgång till alla de nödvändigaste ingredienserna för en spännande historia, det gäller bara att planera sitt berättande väl så publiken känner sig lockad att läsa/titta/höra vidare. För att lyckas med det menar Hansson att man måste lära sig ”hantera de klassiska dramaturgiska verktyg som används i nästan alla sagor, spelfilmer, pjäser och romaner”.33 Tine Kolstad skriver i Det var en mork og stormfull dag att journalister ska använda dramaturgi som ett hjälpmedel för att effektivisera arbetet och för att lättare nå fram till mottagaren.34
Den klassiska dramaturgiska modellen består av sex steg: anslag, presentation,
fördjupning, konfliktupptrappning, klimax och uttoning. Som en sjunde punkt används ibland point of no return, den infaller då efter fördjupningen.35
3. Metod och material
Under den här rubriken redogörs för vilka metoder och vilket material som använts i arbetet med uppsatsen. Uppsatsen är en kvalitativ analys av en mediehändelse. Expressens publicering av SD-filmen i november förra året är ett fall där åsikterna gått isär om rapporteringen varit en befogad granskning eller ett drev. I
opinionsmätningar som gjordes i publiceringens kölvatten ökade
Sverigedemokraternas stöd med flera procentenheter vilket gjorde SD till Sveriges tredje största parti och det fungerar kanske som en fingervisning när det gäller väljarnas syn på Expressens avslöjande.36 På grund av detta samt att mediehändelsen bara är ett halvår gammal ligger just denna mediehändelse till grund för uppsatsens empiri.
För att kunna genomföra en analys redogörs först för mediehändelsen steg för steg i en tydlig kronologi. Kronologin har gjorts genom att händelseförloppet i detalj har kartlagts, så kallad ”process-spårning”. Det innebär att man i detalj kartlägger en händelse för att se hur olika faktorer bidragit till händelseförloppet. Med hjälp av
33 Hansson, Grävande journalistik, 251.
34 Kolstad, Det var en mork og stormfull dag, 24. 35 Hansson, Grävande journalistik, 253.
process-spårning gör man det därför möjligt att se samband mellan händelser och även att kunna fundera över möjliga utfall ifall situationen varit annorlunda.37 Därför är metoden väl lämpad för den här studien.
Material från Expressen undersöks och redogörs för i kronologin och utgör större delen av resultat-delen. Det är för att tidningen i princip var ensam om att kunna publicera, planera och påverka händelseförloppet då de hade exklusiv tillgång till den oklippta filmen. Eftersom Expressen hade mycket exklusivt material är det också där det går att identifiera så kallade ”formativa moment”, alltså sådana moment som var avgörande för händelseförloppet, vilket gör deras publicerade material mer värdefullt för den här studien än övriga mediers38. Materialet kommer från Expressen via Mediearkivet Retriever. De sökord som använts är ”sverigedemokraterna”,
”almqvist”, ”ekeroth” och ”westling”. Tidsperioden är 13/11 -12 till 30/11 -12 och täcker både webb och print. Sökorden ger träffar på allt som skrevs som är relevant för uppsatsen och startdatumet sammanfaller med den första publiceringen som handlade om SD-filmen. Slutdatumet var svårare att sätta eftersom Expressen följde upp nyheten i väldigt många veckor, däremot blev anknytningen till huvudnyheten mindre och mindre ju fler dagar som gått. Den sista november är slutdatum eftersom det då gick att vara säker på att alla viktiga publiceringen inkluderades, däremot redogörs inte för alla dessa dagar i kronologin då det inte är relevant eftersom det inte handlar direkt om SD-filmen.
För att kunna undersöka SD-skandalen ur ett mediedrevsperspektiv är det också nödvändigt att se till nyhetens spridning i andra medier. De medier som undersöks är Aftonbladet, Sveriges Radios Ekot och TV4-nyheterna. Dessa tre har valts utöver Expressen för att få stor spridning på dels typ av medium (tidning, radio, tv) och dels på ägarförhållande (Schibsted, public service, Bonnier).
Som ett komplement till materialet från Expressen genomfördes även en intervju med journalisten David Baas. Han är grävande journalist på Expressen och har länge jobbat med att bevaka Sverigedemokraterna. Tillsammans med Christian Holmén låg han bakom publiceringen och det var också han som från början fick tips om filmen.
37 Henrik Oscarsson, Lena Wängnerud, Mikael Gilljam & Peter Esaiasson, Metodpraktikan, 3:1, (Stockholm: Norstedts Juridik, 2007), 144.
Anledningen till att han intervjuats till uppsatsen är för att förtydliga och förklara händelseförlopp i kronologin samt för att Baas själv ska kunna beskriva hur deras arbete såg ut innan och under publiceringen. Han är alltså en relevant aktör som kan hjälpa till att rekonstruera händelseförloppet.39 Genom intervjun går det att se vad som i förväg var planerat från Expressens sida och hur de själva resonerat kring dramaturgin. Även om journalisternas syfte i sig inte påverkar dramaturgin är det användbart i analysen eftersom det då går att resonera kring vad som var planerat och inte. Intervjun genomfördes via telefon 2 maj 2013 och spelades in. De ämnen som diskuterades under intervjun var tidpunkt, klippning/uppdelning, SD och webb-tv (se bilaga 1).
3.1 Begränsningar
Metoden som använts i uppsatsen har vissa begränsningar vilka redogörs för här. Det som framför allt har varit problematiskt handlar om insamling och sammanställning av materialet.
Ett problem med webb-artiklar som arkiveras i Mediearkivet Retriever är att
klockslag och datum för publiceringen bara visar när texten ursprungligen lades upp på sidan. Det går därför inte att se om, och när, artiklar uppdaterats. I de flesta fall har nya publiceringar gjorts då nytt material skrivits men några undantag finns. Det har under arbetet med uppsatsen varit viktigt att vara medveten om, och förhålla sig till, för att så långt som möjligt undvika faktafel i kronologin. Med hjälp av research och noga kontroll av faktauppgifter har förhoppningsvis faktafel förhindrats.
Som nämnt ovan var det även svårt att sätta ett slutdatum. SD-skandalen var en följetongsnyhet och nya uppgifter kom fram löpande under flera veckors tid i alla de medier som undersökts i den här studien. Varje medium har därför fått ett eget slutdatum beroende på hur deras publicering såg ut. TV4 rapporterade till exempel intensivt om SD den 14-16 november och sedan hade de ett långt uppehåll fram till i slutet av månaden. Aftonbladets publicering var betydligt mer omfattande och får därför mer utrymme i resultat-delen. Inte heller där finns det något tydligt slutdatum för deras rapportering men i kronologin redogörs för en veckas publicering eftersom
det materialet är närmast knutet till Expressens huvudavslöjande. I undersökningen av Ekots rapportering har fokus legat på kvart i fem-sändningar den 13-20 november. Eftersom det material som undersökts varit väldigt stort innefattar resultat-delen inte notiser, upprepningar och meta-artiklar utan enbart texter och inslag som för historien framåt.
4. Resultat
Under den här rubriken finns huvudmaterialet. Det är en kronologi av mediehändelsen kring Expressens publicering av SD-filmen och hur nyheten spred sig i andra medier. Här presenteras även intervjun med Expressens journalist David Baas. Det är det här materialet som sedan analyseras och diskuteras.
4.1 Expressens publicering kring SD-filmen
Dag ett, tisdag 13 november 2012
Den 13 november 2012 publicerar Expressen en artikel där Erik Almqvist (SD, ekonomisk-politisk talesperson) anklagas för att ha kallat en kvinna för ”hora” och gjort flera rasistiska och nedsättande uttalanden. Även partiets rättspolitiska talesperson anklagas för att ha knuffat in en kvinna i en parkerad bil. Kvinnan som ska ha blivit kallad ”hora” är intervjuad och filmen och texten har rubriken “Vittne: Han kallade oss blatte-älskare”.40
I klippet på hemsidan berättar Journalisten David Baas om vittnesmålen och frågar Almqvist om han använt ord som “babbe” och “blatte-älskare”. Almqvist nekar till alla anklagelser. Han säger att han “inte är en sådan människa som säger sådana saker”, Baas undrar då om vittnena ljuger och Almqvist fastslår att ja, det gör de.41
I papperstidningen fyller nyheten tre sidor och på eftermiddagen kommer ännu en text upp på Expressens webb där också SD:s presstalesperson Martin Kinnunen uttalar sig
40http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/vittne-han-kallade-oss-blatte-alskare/, hämtad 2013-05-03
och uttrycker sitt stöd för Almqvist.42
Dag två, onsdag 14 november 2012
Under onsdagen uppdateras Expressens webb med nytt material om SD hela 16 gånger. Den första uppdateringen sker strax efter klockan sex morgonen och har rubriken “Skit i den lilla horan”. Det är en film som motbevisar Almqvist, han har ljugit.43 Filmen kommer från samma material som Sverigedemokraterna själva använde då de lade upp ett klipp 2010 och det är Kent Ekeroth själv som filmar. Det hörs tydligt att Almqvist kallar en ung kvinna för ”hora”, Soran Ismail för ”fitta” och en berusad man för ”babbe”. I filmen på expressen.se ställs även Almqvists nekande mot de filmade händelserna på Kungsgatan. I den tillhörande texten citeras också Christian Westlings facebook-status: ”Patetiskt är bara förnamnet... Men då jag var med vid händelsen så kan jag förtydliga att något sådant inte har skett.”44
Nu reagerar Sverigedemokraterna snabbt. Filmbeviset publiceras klockan sex på onsdagsmorgonen och bara tre timmar senare kommer nyheten ut att SD samlas under förmiddagen för krismöte.45 Halv elva lämnar Erik Almqvist sina uppdrag i
Sverigedemokraterna och uttalar sig ångerfullt om juninatten 2010 till TT. Däremot sitter han kvar i riksdagen mandatperioden ut. Han uttrycker sin ånger men medger inte att uttalanden var rasistiska, han uppger också att han inte kommer att lämna partiet trots att han inte har några politiska uppdrag längre. När Almqvist möter pressen är Sverigedemokraternas partisymbol blåsippan bortplockad från väggen bakom honom, något som också uppmärksammas av medierna och blir omskrivet på expressen.se under dagen.46 Expressens webb publicerar flitigt opinionstexter47, expertutlåtanden48 och utspel49 rörande skandalen de avslöjat.
Klockan 18 avslutar Expressen dag två av SD-avslöjandet med flera publiceringar; en
artikel där partikamraten Björn Söder vägrar uttala sig,50 ett avslöjande om att Almqvist skrivit en motion om hur nedsättande språkbruk (bland annat ord som ”hora”) är oacceptabelt,51 och en text där Expressen själva skriver om det stora genomslag nyheten fått i nationella medier. 52
Dag tre, torsdag 15 november 2012
Den tredje dagens publiceringar inleds med en sammanfattande artikel om hur Erik Almqvist lämnat partistyrelsen föregående dag. Artikeln publiceras på webben kvart i sex på morgonen och åtta minuter senare kommer nästa del av Sverigedemokraternas egen film från junimorgonen på Kungsgatan. Under rubriken ”Almqvist och Ekeroth beväpnar sig med järnrör” får man både läsa om och se hur Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling beväpnar sig med järnrören de sedan släpper. I texten står att Almqvist förklarat att de plockade upp järnrören ”på skoj” medan Christian Westling försvarat agerandet med att de kände sig hotade av mannen de tidigare hade hamnat i bråk med.53
Två minuter över sex publiceras Niklas Orrenius krönika om den ”Tuffaste krisen för Åkesson”54 och en halvtimme senare kommer en ledare från GT med rubriken
”Fasaden faller för SD” upp på Expressens webb.55
I papperstidningen tar nyheten om Sverigedemokraterna upp fyra uppslag. Här får man också läsa om den nya delen av filmen som publiceras på webben, dessutom puffas det för webbtv-programmet Bar och politik som partiledaren Jimmy Åkesson ska gästa på kvällen.
gangsters) som även tidigare har hotat Kent Ekeroth.57
SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand, som också arbetar på Sverigedemokraternas kansli, kritiserar beslutet om att låta Almqvist gå.58 Strax innan halv två publicerar expressen.se ett klipp där Åkesson kommenterar Ekeroths time out.59 Sedan publiceras en artikel där en statsvetarprofessor kommenterar Kasselstrands utspel60 och därefter är det dags för dagens andra filmklipp.
Klockan är elva minuter över fyra och på expressen.se publiceras artikeln med rubriken ”Så förklarar SD-topparna att de beväpnade sig med järnrör”. Videoklippet är cirka nio minuter långt och visar olika sekvenser från Kungsgatan den 3 juni 2010. Men filmsekvensernas ljud är borttaget och istället får man höra Expressens journalist David Baas intervjua Erik Almqvist. Baas frågar exempelvis om det bara var ett skämt att de hade järnrören i högsta hugg och Almqvist svarar ”Ja, det framkommer om du ser till hela klippet att vi skrattar och har skoj.” och under tiden rullar bilderna från Kent Ekeroths egen film.61
Klockan sex publiceras två artiklar kopplade till SD-avslöjandet och därefter börjar det direktsända programmet Bar och politik på Expressens webb-tv. I programmet deltar Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och stort fokus ligger på SD-filmen.
Expressen publicerar artiklar om vad som sägs under programmet vartefter det sänds.62 Bland annat förre justitieministern Thomas Bodström uttalar sig i
programmet och anser att det är självklart att det SD-männen ska utredas för brott.63 Jimmie Åkesson försvarar sina partikamrater och menar att de agerade i
självförsvar.64 Även Jan Guillou gästar programmet och uttalar sig om
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson, som han beskriver som ”en cool katt”.65 Dag fyra, fredag 16 november 2012
Två minuter över sex på fredagsmorgonen publicerar expressen.se nästa del av Sverigedemokraternas egen film från 2010. Under rubriken ”Gangsterbluffen – film avslöjar SD-topparna” visar ett klipp hur Sverigedemokraternas egen förklaring om att de agerat i självförsvar och rädsla för den grovt kriminelle gängmedlemmen var en lögn. I klippet skämtar de om det faktum att killen påstod sig vara gängmedlem. De säger att ”Han har inget med dem att göra. Han vill bara vara häftig och säga så”.66 Samtidigt publiceras en artikel som handlar om att Thomas Bodström och tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem kräver en utredning av de tre politikernas agerande.67 En och en halv timme senare publicerar Expressen.se en artikel om
Sverigedemokraternas försämrade opinionssiffror.68
Klockan halv nio kommer ytterligare en artikel. Nu har Kent Ekeroth skickat ett skriftligt utlåtande som kommentar till den senaste delen av filmen han själv spelade in, drygt två år tidigare. I sitt utlåtande håller han fast vid att han kände sig rädd den där morgonen på Kungsgatan.69
Expressen försöker nå Erik Almqvist för en kommentar till dagens avslöjande utan resultat. Kvart i tolv publiceras en text där SD:s pressansvarige Martin Kinnunen berättar att Almqvist har åkt iväg för att få ”lite andrum”. I artikeln citeras dock Almqvist som har skrivit följande kommentar på Facebook:
”I det läge vi springer från platsen pga en person som skriker hot och har något slags tillhygge så är det ju inte efter en övervägning huruvida vi tror att han kan tillhöra ett kriminellt nätverk eller inte. Jag förstår inte dagens "poäng" i Expressen.”.70
På fredagseftermiddagen publiceras ytterligare en artikel där flera högt uppsatta Sverigedemokrater kräver att de tre inblandade männen utesluts ur partiet.72 Därefter kommer en intervju med polisen Niklas Janlén som syns i Kent Ekeroths film från 2010. Han berättar att han inte kände igen de tre Sverigedemokraterna och att han hade agerat annorlunda om han sett hur männen beväpnade sig med järnrör. Han säger:
”Hade vi haft sådana uppgifter så hade det hela hamnat i ett helt annat läge. Om man beväpnar sig med järnrör så handlar det om förberedelse till grov misshandel. Hade vi vetat om det så hade vi varit tvungna att ingripa mot det brottet. Det är vi skyldiga att agera på.”73
Strax innan klockan fem publicerar expressen.se en intervju med SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand. Han uttalar sig om att Almqvist ska få fortsätta med sitt uppdrag i riksdagen.74
Efter bråket mellan komikern Soran Ismail och Erik Almqvist utanför McDonalds natten mot den 3 juni 2010 har en kampanj startat på Twitter. Nu skriver expressen.se om att tusentalstals Twitter-användare tar avstånd från rasism genom att använda kategoriavgränsningen hashtag #dethärärmittland. Det hela startade den 14 november när journalisten och författaren Lena Sundström skrev på Twitter:
”Lena Sundström, 40 år. Journalist o författare. Född i Korea. Bott i Sverige i 40 år #dethärärmittland.”75
Klockan sex på kvällen gör expressen.se dagens sista publicering. Nu kommer det fram att Erik Almqvist ångrar att han under onsdagens presskonferens sa att en av de yttre omständigheterna som ledde till hans dåliga omdöme den där natten 2010 var att han hade fått sitt hem sönderslaget. I en intervju med DN har han nu ångrat ordvalet och förklarat att det var hans ytterdörr som hade utsatts för skadegörelse.76
Dag fem, lördag 17 november 2012
Opinionstexter77 varvas med texter om bland annat splittringar inom partiet. Dag sex, söndag 18 november 2012
Nu blir Expressens avslöjande polisärende. Efter den publicerade SD-filmen inleds nu utredningar som främst gäller hets mot folkgrupp och förberedelse till misshandel. I Expressens artikel kommenterar Sverigedemokraternas pressansvarige Martin
Kinnunen: ”Vi välkomnar givetvis polisutredningen. Det är positivt för alla parter om det här kan utredas ordentligt så att vi får klarhet i om något brott har begåtts.”78 Dag sju, måndag 19 november 2012
Sverigedemokraterna öppnar ett uteslutningsärende mot Kent Ekeroth, Erik Almqvist och Christian Westling.79
Dag åtta, tisdag 20 november 2012
Expressen avslöjar att Sverigedemokraterna krävt en kartläggning av vilka riksdagsledamöter som har dubbelt medborgarskap, någonting som riksdagens utredningstjänst vägrade göra. I samband med avslöjandet av SD:s
kartläggningsförfrågan publiceras ytterligare en del av Kent Ekeroths film från 2010. Här visas hur bråket om komikern Soran Ismails svenskhet började inne på
McDonalds på Kungsgatan.80 Dag nio, onsdag 21 november 2012
Onsdagen den 21 november publicerar Expressen nyheten om att Kent Ekeroth lämnar sina politiska uppdrag i Sverigedemokraterna men sitter kvar i riksdagen.81 Senare samma dag kommer beskedet att SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand får sparken från sitt jobb på partiets riksdagskansli.82
Dag tio, torsdag 22 november 2012
På torsdagsmorgonen presenterar Sverigedemokraterna sina två nya talesmän. Richard Jomshof ersätter Kent Ekeroth och Sven-Olof Sällström tar över Erik
Almqvists uppdrag.83
Dag elva, fredag 23 november 2012
Efter nästan två veckors publicering med Sverigedemokraternas egen film som utgångspunkt väljer nu Expressen att publicera filmen i sin helhet. I programmet dokumentären ”Expressen dokumentär” på tidningens webb varvas studioprat mellan journalisten David Baas, Christian Holmén, och programledaren Niklas Svensson med det oredigerade filmmaterialet från Kent Ekeroths mobilkamera.
I dokumentären förklarar Expressens chefredaktör Thomas Mattsson hur man motiverar att publicera filmen i sin helhet.
”Vi väljer att publicera den filmen nu för att den utgör en del av den politiska skandal som har präglat den senaste tiden. Och filmen ger en helhetsbild av vad Kent Ekeroth och ledande Sverigedemokrater såg och kände till om den skandalen redan för två år sedan.”84
I dokumentären reflekterar journalisterna över sitt arbete och berättar om hur de resonerat under arbetets gång. Dessutom får man för första gången se filmade
intervjuer med Anna Östrand och med den onyktra mannen som enligt journalisterna inte alls har någon koppling till Original gangsters.85
Under onsdagen den 28 november kommer beskedet om att utredningen kring SD-filmen läggs ner. Och nästan tre månader senare, den 19 februari, kom det slutgiltiga beskedet om att Erik Almqvist lämnar sin plats i riksdagen till följd av Expressens publicering av Ekeroths film.86 Ekeroth sitter fortfarande kvar i riksdagen.87
4.2 Spridningen till andra medier
Här redovisas hur Expressens avslöjande om Sverigedemokraterna spred sig till andra medier.
4.2.1 Aftonbladets rapportering kring SD-filmen
Aftonbladet gör många publiceringar om Expressens avslöjande. De är snabba att referera till Expressens publiceringar och återger kvällstidningskonkurrentens webbtv-klipp i egna inslag på webben. De publicerar också citat från de inblandade SD-politikernas olika sidor på sociala medier.88 Aftonbladet är dessutom snabbare än Expressen med att presentera nyheten om att Erik Almqvist varit med och lämnat en riksdagsmotion om språkbruk. Tillsammans med en partikamrat hade han formulerat en motion om hur han upplever svenska kvinnor bland annat blir kallade ”hora”.89 Dessutom uppger Aftonbladet att en ”SD-källa nära ledningen” hävdar att Åkesson kände till det oklippta materialet som Expressen nu publicerat:90
”– Det finns ingenting i SD som inte Jimmie Åkesson och Björn Söder känner till, säger personen. […] Uppgiften styrks av flera andra uppgiftslämnare:
– Det är klart att Åkesson visste allt redan från början. Det är ju Ekeroth, som är en av hans närmaste, som filmat alltihop.”91
Aftonbladet publicerar framför allt en förhållandevis stor mängd opinionstexter i frågan. De använder dessutom sin egen politiska kommentator Lena Mellin som expert i en intervju där hon uttalar sig om att hon inte tror att varken Ekeroth eller Almqvist kan sitta kvar partitoppen efter avslöjandet.92 Lena Mellin skriver också själv flera opinionstexter på ämnet och framför allt om Åkessons då månadsgamla nolltolerans mot rasism och om hur den kommer att rensa bort så väl partimedlemmar som partisympatisörer. Hon anser att skrivelsen om nolltolerans är det dummaste Åkesson gjort under sin politiska karriär och avslutar krönikan med:
”Därför är det en högintressant fråga varför Kent Ekeroths film om Almqvists dumheter dyker upp 2,5 år efter den togs och bara en månad efter Jimmie Åkesson deklarerade
nolltolerans mot extremism och rasism. I normala fall skulle man tala om en rasande maktkamp bakom kulisserna.”93
Det är inte bara Aftonbladets egna skribenter som skriver opinionstexter på ämnet. De tar även in andra debattörer, som exempelvis Anna-Lena Lodenius och Mats
Winborg samt Kurdo Baksi. Nyheten tar även stor plats i Aftonbladets papperstidning. Uppslagen pryds med den svarta vinjetten ”SD-krisen”. Den 15 november gör Aftonbladet ett eget avslöjande angående de inblandade Sverigedemokraterna. Aftonbladet skriver om hur den främlingsfientliga sajten Avpixlat finansieras med hjälp av Kent Ekeroths bankkonto.94 Under dagen
publiceras ytterligare en egen nyhet på ämnet; Aftonbladet har intervjuat en krogvakt som ett år tidigare anmält Erik Almqvist för misshandel.95
Därefter fortsätter Aftonbladet att publicera debattartiklar och ledare som handlar om SD, men vinjetten slutar användas i papperstidningen och på webben publicerar de framför allt nyhetsartiklar om opinionsmätningar96 och om turerna kring de tre politikernas eventuella uteslutning ur partiet.97
4.2.2 TV4-nyheternas rapportering kring SD-filmen
TV4-nyheternas första publicering i frågan är från presskonferensen då Erik Almqvist lämnar sina uppdrag i partistyrelsen den 14 november.98 I studion pratar den politiska kommentatorn Ulf Kristoffersson om Almqvist och SD-skandalen.99 Dagen därpå presenteras en Novus-undersökning som genomförts på uppdrag av redaktionen. Enligt undersökningen har SD förtroende rasat bland väljarna.100 Nästa dag, alltså den 16 november, sänder de ännu ett nyhetsinslag baserat på undersökningen. Här
fokuseras det på förtroendet för Jimme Åkesson, som också det ska ha minskat.101
Nästa gång TV4-nyheterna behandlar SD-filmen, eller SD-krisen som de valt att kategorisera nyhetshändelsen som102, är då de nya SD-talespersonerna presenteras den 22 november.103
4.2.3 Ekots rapportering kring SD-filmen
Onsdagen den 14 november toppar Ekot med nyheten ”Sverigedemokraterna sparkar en av partitopparna” som är sändningens enda inrikesnyhet. De berättar om hur Erik Almqvist sparkats från sina uppdrag i partiet efter Expressens avslöjande. Man hör ett utdrag från Almqvist presskonferens och ett ljudklipp från filmen expressen.se har publicerat. Därefter intervjuas ekots inrikespolitiska chef Fredrik Furtenbach. Rapporteringen tar upp omkring sex av den femton minuter långa sändningen.104 Även under torsdagen är Sverigedemokraternas kris huvudnyhet i Ekots sändning. Expressen har publicerat filmen då de tre politikerna beväpnar sig med järnrör och Jimmie Åkesson kommenterar det minskade förtroendet för Kent Ekeroth som nu tar time-out från sina uppdrag. Efter det tre minuter långa inslaget övergår rapporteringen till nästa del i SD-krisen; att SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand kritiserar beslutet att sparka Erik Almqvist. Andra Sverigedemokrater menar att den nyinförda
nolltoleransen är bra och att man följt den genom att sparka Almqvist. Dagens rapportering om Sverigedemokraterna upptar den första tredjedelen av sändningen.105 På fredagen är inte SD-nyheten huvudnyhet i Ekot. Den kommer 4:30 minuter in i sändningen och fokuserar på den inledda förundersökning om misshandel och hets mot folkgrupp. Här nämns också att det diskuteras huruvida SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand måste lämna sitt jobb på partikansliet efter att ha kritiserat beslutet om att sparka Almqvist.106 Nästa rapportering om Sverigedemokraterna sänds tisdagen den 20 november. Drygt sju minuter in i sändningen börjar inslaget som gäller
förundersökningen om hets mot folkgrupp. Huruvida åtal väcks eller inte beror på hur många som har hört vad som sades på Kungsgatan 2010.107
4.3 Intervju med David Baas
4.3.1 Tidpunkt för Expressens publicering
Tidpunkten för publiceringen av SD-filmen hade inte med det politiska läget att göra utan berodde helt enkelt på när journalisterna var färdiga med sin research och redo att publicera. Att Jimmie Åkesson var inbokad till Expressens webbtv-program Bar och politik var inte heller en del av publiceringsplaneringen. Det kom snarare som en glad överraskning på redaktionen.
– Vi jobbar inte på tv-redaktionen så vi hade faktiskt inte koll på det. Men med facit i hand så var det ändå en väldigt bra tid för publicering. Både med tanke på den nyligen aviserade nolltoleransen och i och med att min kollega Niklas Svensson kunde göra bra tv på torsdagskvällen med Jimmie Åkesson i direktsändning.
David Baas menar att grundmaterialet var så starkt att nyheten skulle ha fått stort genomslag oavsett när den väl kom men att den nu kom i ett läge som gjorde den ännu mer intressant. Baas har länge bevakat Sverigedemokraterna och sedan veckan innan valet 2010 hade han fått höra att allt inte stod rätt till när det gällde händelsen på Kungsgatan. När Expressen själva fick tillgång till Ekeroths film väntade de ändå länge med att publicera sitt avslöjande. Förutom filmmaterialet från Kent Ekeroths mobilkamera hade Expressen samlat mycket annat material. De hade bland annat pratat med folk på plats och tagit del av polisrapporter. Dessutom hade de spårat upp Anna Östrand som blev kallad ”hora” då hon tog upp diskussionen med Erik
Almqvist på Kungsgatan.
– Hon var ganska svår att hitta. Vi visste inte vad hon hette men i filmen säger hon ”hemma i Danderyd” så vi hade egentligen bara ett ansikte och en eventuell hemort. Det var ett detektivarbete att hitta henne.
Till slut hittade de henne genom att gå igenom skolkataloger från Danderyd på Kungliga biblioteket i Stockholm.
– Många kollegor har varit förundrade över att vi vågade vänta så länge som vi gjorde, men om jag får skryta lite: det finns ingen reporter i Sverige som har lika bra koll på Sverigedemokraterna som jag har. Jag vet vad som händer inom partiet och jag har jättebra koll på om det är något som håller på att bubbla upp
4.3.2 Planering och dramaturgi
Expressen delade upp filmmaterialet från Kent Ekeroths mobilkamera i sekvenser. Istället för en nyhet om det inträffade blev det många olika nyheter som kom att prägla det nationella nyhetsflödet under flera dagar.
– För att det skulle gå att ta till sig var vi tvungna att stycka upp filmen i mindre delar och som alltid innan publicering konfronterade vi de inblandade.
När David Baas konfronterade Erik Almqvist med anklagelserna om att bland annat ha kallat en kvinna för ”hora” ljög Almqvist vilket gjorde att den delen fick inleda publiceringen. Baas berättar om intervjun han gjorde med Erik Almqvist veckan innan avslöjandet och om den bild han upplever att folk har om att politiker tenderar att tala osanning.
– Min bild är snarare att politiker talar sanning. Eller åtminstone att de håller sig från att ljuga. Om det är en obekväm sanning kanske de blir luddiga, kommer med tolkningar eller försöker flytta fokus. Det är ovanligt med direkta lögner.
Därför blev han förvånad när han konfronterade Erik Almqvist i riksdagen. – Jag hade inte förväntat mig att han så tydligt skulle ljuga. Jag hade inte heller förväntat mig att han skulle lägga sig på rygg och sprattla och erkänna allt men den vanliga politikerinställningen hade varit att ”inte minnas”. Men när han var så tydlig i sitt förnekande gjorde det att läget blev lite annorlunda. Då började vi fundera över hur de andra skulle ställa sig till det.
När Expressen sedan publicerade Erik Almqvist förnekande blev de andra inblandade politikerna Kent Ekeroth och Christian Westling aktiva på sociala medier där de också förnekade det inträffade.
– För politiker är det ändå ett ganska märkligt beteende att vara så tydlig i
förnekandet i något som de vet stämmer. Att ljuga. Och det kunde vi bevisa dagen efter när vi började publicera filmmaterialet.
Ett exempel på hur SD:s reaktioner påverkade den vidare publiceringen var efter järnrörs-klippet. Efter det intervjuades Kent Ekeroth av TT och sa att de agerat som de gjorde av för den berusade mannen som hävdade att han kom från ett grovt kriminellt gäng.
– Då hade vi mer filmmaterial som visade att det bara var en bluff. De trodde inte alls att han kom från Originial Gangsters, de till och med skrattade åt det
Vidare förklarar Baas att det fanns flera andra intressanta delar av filmen som var självklara att välja ut och att den kapitellika klippningen kom sig naturligt. De föregående händelserna påverkade också dramaturgin.
– I valrörelsens sista vecka lade Soran Ismail upp sitt filmklipp och
Sverigedemokraterna lade upp ett svarsklipp för att mota bort skandalen, så det var ju vissa saker som var kända och det var ganska naturligt att ta vid där vid det folk kände till, men att berätta mer.
David Baas tycker att klippning och dramaturgi är en sekundär fråga när det kommer till avslöjandet eftersom grundmaterialet var så starkt.
– Jag tror att styrkan i materialet var avgörande, inte om vi körde ”järnrören” dag tre eller dag två. Eller om vi hade kört ut allt på en gång.
Däremot tror han att det hade varit svårare att ta till sig om man lade ut hela filmen på en gång eftersom saker och ting behövde kommenteras.
– Ja, man skulle kunna skriva en hel bok om det här.
5. Analys
Under den här rubriken analyseras huvudmaterialet utifrån teorierna.
5.1 Mediedrev
Expressens omfattande publicering av materialet som rör Sverigedemokraterna är svårt att placera i ett fack. Att klassa en mediehändelse som ett drev är med tanke på de olika tolkningarna av begreppet aldrig självklart. Rosenberg skriver om
mediedrevet som något negativt och överdrivet, vilket innebär att om man klassar en mediehändelse som ett drev efter Rosenbergs tolkning säger man egentligen att journalisterna gjort ett dåligt och kanske tendensiöst arbete. I fallet med Expressens publicering är det onekligen svårt att avfärda uppgifterna som publicerades som bagatellartade. Att föra fram oegentligheter bland folkvalda riksdagsmän ingår i journalistens huvuduppdrag enligt 1972 års pressutredning: granskning108. Ser man alltså till innehåll och fakta är det ofta svårt att avfärda Expressens publicering som ett mediedrev enligt Rosenbergs resonemang. Frågan är däremot om ett mediedrev verkligen handlar om fakta och innehåll. Ordet drev i sin ursprungliga betydelse innebär att en blodtörstig flock jagar ett ensamt vilt. Alltså är inte orsaken till varför någon jagas lika relevant som vilka som jagar. Mediedrev är i många sammanhang ett begrepp med subjektiv betydelse och en mediehändelse klassas och tolkas olika beroende på betraktarens öga. För att i någon mån kunna definiera Expressens publicering av SD-filmen måste man vända sig till forskningen. Ester Pollack och Sigurd Allern har fem punkter som karakteriserar ett mediedrev.
5.1.1 Allerns och Pollacks fem punkter
Medieforskarna Ester Pollack och Sigurd Allern har i boken Skandalenes
markedsplass sammanställt fem punkter som karakteriserar ett mediedrev. Under den här rubriken analyseras punkt för punkt i förhållande till Expressens publicering av SD-filmen som en del i att försöka ta reda på om mediehändelsen kan klassas som ett drev. Punkterna är följande109:
“1. Mediedrev är en omfattande, intensiv och kritisk rapportering riktad mot en eller
108 SOU 1975:78
flera personer, organisationer eller institutioner.
2. Består av personliga anklagelser som kan karaktäriseras som en skandal. 3. Där flera dominerande redaktioner och medier deltar över en bestämd tid. 4. Med samma perspektiv, journalistiska vinkling och dramaturgi.
5. Där utgången i fallet är oviss.”110
Den första punkten innehåller många steg. Ett mediedrev ska både vara omfattande, intensivt och kritiskt, samt riktat mot en eller flera personer organisationer eller institutioner. Orden som Pollack och Allern använder är inte direkt definitiva. Det finns inga skalor för om något är omfattande eller inte, inte heller för om någonting är intensivt. Är då Expressens publicering kring SD-filmen omfattande?
Huvudmaterialet i publiceringen är den film som Kent Ekeroth spelade in under natten den tredje juni 2010. Filmen är i sin helhet cirka 20 minuter lång och visar bitar av ett större händelseförlopp. Filmen har sedan klippts ner i mindre bitar innan
publicering och fokus har legat på vissa små sekvenser som varit någon, eller några, minuter långa. Dessa få minuter film som varit huvudfokus under publiceringen är händelserika, kontroversiella och har högt nyhetsvärde men de är inte omfattande. Det går här att jämföra med andra avslöjanden av politiska skandaler där huvudmaterialet varit betydligt mer omfattande. Bland annat Ekots avslöjande av Saudi-affären där mängder av dokument och rapporter som visade ett systematiskt fel låg grund för publiceringen. Carema-skandalen är också ett exempel där materialet bakom
publiceringen var väldigt stort och innefattade flera vårdhem och en längre tidsperiod. I jämförelse med dessa två går det knappast att kalla Expressens huvudmaterial omfattande, men ett smalt material innebär inte per se en icke omfattande publicering. Bland annat handlar ”omfattande” om spridningen av nyheten till andra medier, det kommer att diskuteras under Allerns och Pollacks tredje punkt. Oavsett spridningen går det också att argumentera för att Expressens publicering var omfattande. Nästan alla personer som medverkar i SD-filmen har på ett eller annat sätt fått komma till tals i Expressens publicering. Journalisterna bakom nyheten har identifierat, hittat och pratat med alla som var inblandade i konflikten den tredje juni 2010. Alla tre politiker, Almqvist, Ekeroth och Westling, intervjuas och uttalar sig. Kvinnan i filmen, Anna Östrand, medverkar i många publiceringar speciellt de första dagarna.
Den aggressiva mannen samt polisen som griper honom uttalar sig också om händelsen, om än först några dagar in i publiceringen. Den enda av filmens många huvudpersoner som inte medverkar i Expressens artiklar och tv-inslag är komikern Soran Ismail. Han gör ett enda utspel under mediehändelsen och det är en
debattartikel i Dagens Nyheter. Att på det här viset låta alla inblandade komma till tals ger publiceringen bredd och gör den också väldigt omfattande.
Huruvida publiceringen är intensiv eller ej är betydligt lättare att svara på. Från första publiceringsdagen den 13 november toppar nyheter om SD-filmen Expressens
webbsida konstant i mer än en vecka. Dag två publiceras hela 16 artiklar på expressen.se rörande skandalen och papperstidningen har mer än ett uppslag om Sverigedemokraterna fram till den 20 november. Det är ett högt tempo och en intensiv publicering.
Är då publiceringen kritisk och riktad ”mot en eller flera personer, organisationer eller institutioner.”? Kritiken är tydlig. Framför allt Almqvist anklagas för att uttalat sig rasistiskt, nedsättande och för att ha ljugit. Almqvist är från början i fokus för
publiceringen men efter hand uttalar sig flera Sverigedemokrater, bland annat Ekeroth och Westling, och då det blir tydligt att även de ljuger riktas hård kritik mot dem. Sedan flyttar fokus och kritik riktas mot partiet Sverigedemokraterna, deras nolltolerans mot rasism ifrågasätts och toppnamn inom partiet, bland annat
partiledaren Jimmie Åkesson själv, anklagas för att ha haft vetskap om filmen innan. Expressens rapportering av SD-filmen är alltså omfattande, intensiv, kritisk samt riktad mot flera personer. Därmed stämmer den väl in med Allerns och Pollacks första punkt.
Punkt nummer två säger att ett mediedrev ”består av personliga anklagelser som kan karaktäriseras som en skandal.”. Precis som första punkten handlar även denna om en definitionsfråga och eget tyckande. Huruvida något karaktäriseras som en skandal eller inte är i princip lika subjektivt som om något är ett drev eller ej. Tydligt är ändå att Expressen rapporterat om SD-filmen som en skandal. Att som folkvald
parti. Anklagelserna i stort är de som nämndes ovan där fokus främst legat på
lögnerna. Denna andra punkt har däremot inte speciellt mycket tyngd när det gäller att begripa vad ett mediedrev är. Som tidigare fastställt gör en skandal i sig inget
mediedrev utan är en isolerad händelse. Ett mediedrev kan det bli först när skandalen uppmärksammas vilket leder till punkt nummer tre.
Punkt nummer tre är en av de viktigaste punkterna i Allerns och Pollacks definition av ett mediedrev. Den handlar om spridningen till andra medier och hur ”flera betydande redaktioner deltar över en bestämd tid”. Utan att uppfylla detta kriterium spelar det knappt någon roll hur väl en mediehändelse stämmer in på de övriga punkterna: en ensam tidning kan aldrig bedriva ett drev helt på egen hand. En redaktion, oftast den som gjort avslöjandet, går i bräschen och sticker ibland ut men en ensam jägare gör inget drev. I Expressens fall är det precis så: tidningen har haft mängder med exklusivt material och i många fall satt agendan för publiceringarna under SD-skandalen men andra medier var mycket snabba på att rapportera om händelsen. Tidningens huvudkonkurrent Aftonbladet publicerade nästan lika intensivt som Expressen själva och även etermedier som Ekot och TV4-nyheterna ägnade stora delar av sina sändningar åt Sverigedemokraterna under de mest händelserika dagarna.
Utöver spaltmeter ska också vinkel, perspektiv och dramaturgi tas i beräkning enligt punkt nummer fyra. Ett mediedrevs dramaturgi är speciellt utmärkande och intressant att analysera. Därför görs den analysen under en egen rubrik nedan.
Punkt nummer fem slår fast att ett mediedrevs utgång alltid är oviss. En oviss utgång är nära knuten till drevets dramaturgi eftersom det handlar om händelseförloppet. Det Allern och Pollack antagligen menar är att ett mediedrev aldrig går att planera då det är beroende av en skandaliserad part som gör utspel och därmed påverkar
