Det var faktiskt hen som började
Anhöriga och vänners påverkan på benägenheten att utföra försäkringsbedrägerier
Linnea Ekström & Nadja Jonasdotter Swärd
Psykologiska institutionen Självständigt arbete 15 hp Psykologi III – 3VEU HT 2020
DET VAR FAKTISKT HEN SOM BÖRJADE. ANHÖRIGA OCH VÄNNERS PÅVERKAN PÅ BENÄGENHETEN ATT UTFÖRA
FÖRSÄKRINGSBEDRÄGERIER1 Linnea Ekström och Nadja Jonasdotter Swärd
Varje år delar försäkringsbolag ut drygt 70 miljarder svenska kronor i skadeersättning. Minst fem procent av dessa uppskattas betalas ut på felaktiga grunder, men det föreligger sannolikt ett stort mörkertal. Syftet med gällande studie har varit att undersöka om personer vars anhöriga utfört försäkringsbedrägerier i högre grad tenderar att utföra det själva, och om deras attityder gentemot försäkringsbedrägerier påverkas. I enkätundersökningen deltog 103 personer mellan åldrarna 20 till 80 år. Resultatet visade att det fanns en stark, positiv korrelation (0,65**) mellan huruvida deltagaren själv utfört försäkringsbedrägeri och om den känner en vän eller anhörig som utfört brottet och att attityden då blir mer positiv. Vidare diskuteras hur resultatet kan ge en djupare förståelse kring försäkringsbedrägerier vilket kan leda till brottsförebyggande åtgärder i framtiden.
Nyckelord: attityder, normbildning, försäkringsbedrägerier, könsskillnader
Introduktion
Både i Sverige och övriga Europa är försäkringsbedrägerier ett stigande problem med allt fler rapporterade fall per år. Enligt Svensk Försäkring och Larmtjänst rapport (2019) råder det en generellt negativ attityd gentemot försäkringsbedrägerier i samhället och den övervägande majoriteten anger att de aldrig skulle överväga att utföra ett. Ändå ökar problemet.
Doob (1947) beskriver attityder som ett inlärt beteende som uppstår antingen genom att en person själv möter och lär sig hur han eller hon borde reagera i en ny situation, eller så har
personen genom andra lärt sig att reagera på ett specifikt, önskvärt sätt. Enligt Smith, Mackie och Claypool (2015) kan attityder förändras, utvecklas, stärkas eller minskas på olika sätt. Detta exempelvis genom självupplevda erfarenheter av olika saker eller personer som formar de mentala föreställningar. De kan även formas genom interaktion med andra via exempelvis blickar, annan form av kroppsspråk eller verbalt (Smith, et al., 2015).
1 Vi vill passa på att rikta ett stort tack till Per Norström på Larmtjänst och Niclas Franklin på ISE som givit oss avgörande vägledning, tips och kunskap om försäkringsbedrägerier. Vi vill även tacka vår handledare Kristina Petersen Karlsson som varit ett oerhört stöd under hela processen. Med stort engagemang har hon tagit sig an alla de
Attityder är något människan har stor användning av och de gör så att hon enklare kan manövrera i olika situationer, exempelvis i situationer som kräver integration med nya människor. Individen kommer ihåg tidigare erfarenheter med hjälp av positiva eller negativa attityder och kan enklare undvika eller söka sig till situationer eller personer som fått personen att uppleva negativa eller positiva känslor (Maio & Olson, 2000). Individer visar även dem utåt för att upprätthålla den bild hos andra som är förenlig med en persons egna självuppfattning. På så sätt formas den sociala identiteten och det är väldigt viktigt för människan att få sina attityder bekräftade av omgivningen. På så vis blir det grunden för grupptillhörigheten, att individen söker sig till personer den upplever tycker som den själv (Smith & Hogg, 2008).
Campbell (1963) menar att attityder grovt kan delas in i två olika kategorier, explicita och implicita, där explicita attityder är de som människan uttrycker och visar för andra. Vidare anses att människan, beroende på den rådande kontexten, till viss del kan kontrollera de explicita attityderna genom att förstärka eller dölja vissa attityder. Det görs i situationer där individer upplever att andras attityder skiljer sig från deras egna, han eller hon anpassar då sina egna attityder för att kunna passa in i gruppen. Det är även de explicita attityderna som mäts genom attitydundersökningar där respondenterna får ange vad de tycker om olika saker (Campbell, 1963). Implicita attityder däremot är automatiska och i princip omöjliga för en person att
kontrollera (Smith, et al., 2015). Vad en individ uttrycker behöver inte alltid representera det han eller hon automatiskt upplever om en händelse eller person. Ett exempel är att om personen blir tillfrågad vad den anser om försäkringsbedrägerier och personen implicit inte tycker att det är ett så allvarligt brott. Att lägga till en skada för att öka skadeersättningens värde har väl aldrig skadat någon. Å andra sidan så har brottslighet generellt ett negativt socialt stigma, så personen uttrycker då explicit att den anser att försäkringsbedrägerier är allvarligt och inte acceptabelt någonsin. Enligt Smith, et al., (2015) är det på så vis i princip omöjligt att mäta en persons implicita attityder genom enkätundersökning. De säger att det istället går att avläsa implicita attityder genom exempelvis elektromyografi, EMG, som mäter muskelaktiviteten runt mun och ögonbryn eftersom att det är automatiska reaktioner människan inte kan kontrollera.
Smith, et al., (2015) menar att genom sociala interaktionen inom grupper formas inte bara attityder utan även normer. Medlemmar i en grupp har en väldigt stor påverkan på andra
personer som tillhör gruppen om hur de ska tycka, tänka och känna om andra. En social grupp är i högsta grad normbildande och det är svårt att undvika att bli påverkad (Smith, et al., 2015).
Enligt Smith och Louis (2008) är en attityd upplevd av individen utan yttre påverkan i
situationen. En attityd gentemot försäkringsbedrägerier kan vara att det inte skadar en enskild individ och borde därför innebära att ingen kommer till skada om personen utför det. Därigenom har då personen en okritisk attityd gentemot försäkringsbedrägerier. Enligt Smith och Louis (2008) är en social norm å andra sidan externt inflytande som existerar i samhället och påverkar individen. I detta fall är försäkringsbedrägerier olagliga och den rådande normen är då att personen inte bör utföra det.
Enligt Zourrig, Park, Hedhli och Zhang (2018) påverkar den upplevda risken för att bli
påkommen vid genomförandet av försäkringsbedrägerier sannolikheten att en individ begår det eller inte. De menar även att de upplevda, sociala konsekvenserna har en effekt på detta.
Fortsättningsvis är individer som tillhör ett starkt kollektivistiskt samhälle mindre benägna att ta risker då de tenderar att ta hänsyn i större utsträckning till sociala konsekvenser såsom att bli utfryst om de blir påkomna med att göra något fel. Individer som är en del av ett mindre kollektivistiskt socialt samhälle är mer benägna att ta risker för att nå framtida vinster,
exempelvis ekonomiska vinster (Zourrig, et al., 2018). I Europa råder det i varierande grad en individualistisk kultur vilket innebär att befolkningen i högre grad ser sig som självständiga individer och att de inte är lika beroende av andra (Triandis, McCusker, & Hui, 1990). Däremot menar Zourrig, et al., (2018) att det inte finns tillräckligt med forskning gällande hur kulturella skillnader påverkar benägenheten att utföra försäkringsbedrägerier, men att det finns tendenser som visar att individer som tillhör en individualistisk kultur, exempelvis i Europa, tar mindre hänsyn till sociala konsekvenser vid utförande av brottsliga handlingar.
Brottsstatistik och attityder kring försäkringsbedrägerier
Genom studier av brott i olika typer av samhällen och länder har det visat sig att det finns skillnader och variationer i attityder till brott men även i attityder gentemot personer som begår brottsliga gärningar. Vissa länder har gemensamt att samhället som sådant, snarare än
gärningsmannen, anses bära ansvaret för den illegala handlingen (Klineberg, 1940). Författaren jämförde även tre europeiska länders mordfrekvens under tio år. Resultatet visade att länderna skiljer sig åt i antal mord, men att varje land hade en konsekvent mordfrekvens över de tio åren.
Klineberg (1940) menar att de olika ländernas invånare tillsammans har och upprätthåller en viss attityd gentemot brott. Att individerna i ett samhälle tenderar att ha och upprätthålla samma attityd och att denna attityd är olika mellan länder anser författaren kunna förklaras av de olika samhällenas egna normer och kulturer, såsom individualistiska och kollektivistiska.
Anledningen att Sverige ser ut som det gör idag är till stor del på grund av landets egna historia, norm och kultur men även på grund av invånarnas attityder. Befolkningen röstar för att skapa en representativ riksdag och riksdagen i sin tur beslutar om att införa, ändra och avskaffa lagar (Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform). Lagstiftarna kan i sin tur ändra, införa eller avskaffa lagar i ett försök att påverka invånarnas beteende. Anledningen till att detta är möjligt är att attityder är nära knutet till beteende (Sjöberg, 2003). En förändring av attityder kan alltså leda till en förändring i beteende och en förändring i beteende kan leda till en förändring av attityder. Ett tydligt exempel är det faktum att barnaga tidigare var lagligt i Sverige och ansågs som norm och oproblematiskt. Idag är barnaga olagligt och det är inte längre ett normativt beteende.
Det förekommer flertalet omständigheter och faktorer som kan påverka en individ att motsätta sig samhällets normer. En individs attityder kring brott är en av dessa faktorer där en mer positiv attityd till normbrytande beteende ökar risken för ett faktiskt normbrytande beteende då attityder och beteenden hör ihop (Sjöberg, 2003). Även en persons umgängeskrets kan vara en sådan faktor. Att ha vänner eller anhöriga med en mer positiv attityd kring brott ökar risken för att personen i fråga själv får ett normbrytande beteende. Det finns dock bevis för att vänners och anhörigas inflytande på en persons attityder går åt båda hållen, där vänner och anhöriga som har en negativ attityd mot brott är en faktor som minskar risken för att personen i fråga får ett normbrytande beteende (Matsueda, 1982). En anledning till en sådan påverkan är att en persons omgivning skapar en referensram som influerar deras beteende och attityder (Newcomb, 1950).
Denna referensram och influens är dock beroende av hur individen känner inför gruppen. Ju mer positiva känslor inför att tillhöra en specifik grupp desto mer inflytande har gruppen som
referensram. Newcomb (1950) menar att även grupper av individer en person inte själv tillhör men önskar tillhöra kan influera en person på samma sätt som de han eller hon redan har i sin omgivning. Anledningen till detta fenomen anger författaren bland annat är människans motivation att tillhöra en eller flera sociala grupper. Detta genom att dela samma referensram som andra individer och på så vis få en tillhörighet.
Enligt Brottsförebyggande rådet (2020A) anmäldes under 2019 ca 1,55 miljoner brott i Sverige vilket är konsekvent i relation till tidigare år. Det förekommer dock en markant skillnad mellan anmälda brott, uppklarade brott och mörkertal. Anledningen till detta är att alla brott som anmäls inte är brottsliga företeelser, vissa går inte att klara upp på grund av brottets komplexitet eller befintlig bevisning (Brå, 2020B) och andra brott blir inte upptäckta. Benägenheten att anmäla brott är dessutom föränderligt över tid och kan ändras beroende på de generella attityder som råder i samhället. Detta försvårar ytterligare för en övergripande förståelse för brottsstatistiken angående om brottens frekvens ökar eller minskar (Brå, 2020A). Detta beroende på att det kan vara svårt att urskilja om en viss typ av brott blir anmälda oftare för att de ökat i antal eller för att attitydförändringarna i samhället gör att fler anmäler brottet. Utöver denna problematik med brottsstatistik finns förekomsten av mörkertal. Med detta menas skillnaden mellan de brott som faktiskt begås och de brott som anmäls och på olika sätt registreras. Förutom dessa källor till att förstå hur brottsstatistiken ser ut kan offer- och självdeklarationer användas (Brå, 2017). Dessa undersökningar görs genom att fråga befolkningen vad de varit utsatta för men även om de själva begått brott. En sådan studie är inte heller en perfekt återspegling av verkligheten då deltagarna inte alltid kan, på grund av trauma, eller vill lämna korrekta svar. Det kan exempelvis handla om att personen inte vill återuppleva vad den varit utsatt för, har förträngt eller glömt bort eller av rädsla för att svaren ska kunna gå att koppla till personen. Detta kan leda till att istället för att vara sanningsenlig så svarar respondenten med mer socialt önskvärda svar (Brå, 2017).
Ett tydligt fenomen inom brottsstatistiken är den markanta könsskillnaden. Under 2019
misstänktes 39 800 kvinnor och 149 000 män, eller 21% jämfört med 79% (Brå, 2020B). Det är en tydlig skillnad mellan hur ofta män och kvinnor blir misstänkta för brott (Brå, 2008). Vid lagförda brott finns det även där en könsskillnad. Under 2019 lagfördes 17 000 kvinnor och 87 300 män, eller 17% jämfört med 84 % vilket är i linje med de tio senaste åren (Brå, 2020C).
Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet (2008) är det svårt att säga exakt vad denna skillnad beror på. Orsaken till detta skulle kunna vara olika samhällsbilder och normer, att färre kvinnor blir påkomna eller att de eventuellt lättare kommer undan straff på grund av rådande könsnormer. Något som rapporten däremot visade är en tendens för män och kvinnor att begå olika typer av brott där män under 2005-2007 framförallt var överrepresenterade på brott såsom stöldbrott, hot- och våldsbrott samt brott mot trafikbrottslagen medan kvinnor framförallt begick stöldbrott.
Försäkringsbolagen får årligen in cirka tre miljoner skadeärenden och delar ut ungefär 70 miljarder svenska kronor i skadeersättning per år. Minst fem procent av dessa utbetalningar är enligt en grov uppskattning felaktiga på grund av försäkringsbedrägerier men det är sannolikt att det förekommer ett stort mörkertal (Svensk Försäkring & Larmtjänst, 2019).
Detta innebär således att försäkringsbolagen uppskattningsvis årligen delar ut minst 3,5 miljarder svenska kronor till följd av försäkringsbedrägerier. Under 2019 avslog försäkringsbolag i Sverige cirka 515 miljoner svenska kronor i utbetalning av skadeersättning i ärenden på grund av
bedrägerier, vilket var en ökning på sju procent jämfört från 2018. Antalet utredningar som startats till följd av misstänkta bedrägerier 2019 var 7588 stycken, med en ökning på 126 stycken jämfört från året innan. I Europa har 71% av försäkringsbolagen noterat att bedrägerier har ökat sedan 2015 och det uppskattara att detta kostar europeiska försäkringsbolag kring åtta till tolv miljarder euro per år, vilket är cirka 80 till 120 miljarder svenska kronor (Zourrig, et al., 2018).
Enligt Brottsförebyggande rådet (2003) är denna brottskategori, liksom som många av andra typer av ekobrott, direkt offerlösa. Det är ingen enskild person som kommer till skada vid utförandet av brotten men detta straffar övriga försäkringstagare då premien höjs till följd av detta. Brottsförebyggande rådet (2003) menar att även ekobrott, där försäkringsbedrägerier ingår, är svåra att upptäcka. Exempelvis kan det förekomma en kunskapsskillnad mellan myndigheter som utreder ekobrott och brottsutövarna, som hur personen kan dölja ekonomisk brottslighet på nya sätt som inte än är kända för exempelvis polisen. Dessutom kan det även vara så att ett fåtal personer med högre beslutsposition inom ett företag, såsom chefer, har insikt i utövandet av ekobrott vilket i sin tur leder till att chansen minskar för att polisen blir tipsade. Myndigheter uppger även att de saknar tillräckligt med resurser för att bekämpa dessa brott.
Försäkringsbedrägeri är en av flera olika sorters sätt att utföra bedrägerier. Andra typer skulle kunna vara sådant som exempelvis social manipulation, investeringsbedrägeri,
identitetsbedrägeri och romansbedrägeri. De flesta bedrägeribrotten har på så sätt ett tydligt, mänskligt offer medan försäkringsbedrägeri och några få andra bedrägeribrott saknar just detta.
Det finns ingen specifik lag för försäkringsbedrägerier, det är de generella bestämmelserna kring bedrägerier i 9 kap. 1§ 1 st. Brottsbalken (BrB) som gäller:
Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst två år.
För att en handling ska anses vara bedrägeri behöver vissa kriterier bli uppnådda. Som lagen påvisar behöver det handla om en person som har vilselett annan för egen vinning som samtidigt är till ekonomisk skada för den andra individen. Vid försäkringsbedrägerier handlar det om en försäkringstagare som vilseleder ett försäkringsbolag för att få ut pengar som personen i fråga inte är berättigad till.
Försäkringsbedrägeri delas ofta in i tre typfall: fantasifallet, oförsäkringsfallet och
påplussningsfallet (Brå, 2015). Fantasifallet innebär att försäkringstagaren hittar på att en skada föreligger eller själv har arrangerat skadan. Oförsäkringsfallet går ut på att försäkringstagaren tecknar en försäkring efter att en skada har skett samtidigt som denne ljuger och påstår att skadan inte uppkommit förrän efter att försäkringen är tecknad. Påplussningsfallet handlar om att
försäkringstagaren påstår att en legitim skada är värd mer än vad den i verkligheten är (Brå, 2015). Enligt Brottsförebyggande rådets rapport (2015) är försäkringsbedrägerier inte det mest högprioriterade inom rättsväsendet, varken i Sverige eller internationellt. Detta beror på att ärendena inte uppfyller vissa kriterier för att bli prioriterade.
Dessa kriterier är sådant som förutsättningarna för att fallet förs vidare i rättsväsendet, brottets moraliska dignitet, offrets status som brottsoffer och vem brottet begåtts av − som exempel yrkeskriminella, enskilda individer eller allmänheten. Vid försäkringsbrott kan det vara svårt för rättsväsendet att bevisa huruvida en person medvetet eller omedvetet har “påplussat” ett försäkrat objekts värde. Utöver det är det fråga om att parten som lidit skada, “den vilseledde” är ett
företag och inte en enskild, utsatt person.
De personer som utför försäkringsbedrägerier kan delas upp i tre kategorier, opportunisten, amatören och den professionella (Morley, Ball & Ormerod, 2006). Morley, et al., (2006) menar att opportunisten utför försäkringsbedrägerier som ett sekundärbrott, där exempelvis en faktiskt skada har uppstått och opportunisten passar då på att lägga till ytterligare skador vid
rapporterandet till sitt försäkringsbolag för att få ut en högre skadeersättning. Amatören kan börja som en opportunist, där den först utfört ett försäkringsbedrägeri som ett sekundärbrott men utför det sedan igen − inte som ett sekundärbrott utan exempelvis genom att medvetet tända eld på sin bil för att få ut skadeersättning. Den professionella är den mest allvarliga typen, som systematiskt och organiserat utför försäkringsbedrägerier kontinuerligt. Detta kan även ske genom kriminella nätverk.
Svensk Försäkring och Larmtjänst (2019) genomför undersökningar med syfte att mäta
allmänhetens attityder gällande försäkringsbedrägerier. Den senaste rapporten (2019) visar bland annat att den största delen av allmänheten anser att försäkringsbedrägerier är ett mycket eller ganska allvarligt brott, 89% sammanlagt. Rapporten visar vidare att 93% skulle aldrig eller troligen inte kunna tänka sig att medvetet öka värdet av ett försäkrat föremål, och 94% skulle inte kunna tänka sig att anmäla en skada som inte har skett till sitt försäkringsbolag. Däremot vid kontakt med P. Norström (personlig kommunikation, 20 augusti 2020) och N. Franklin
(personlig kommunikation, 25 augusti 2020), som båda har lång erfarenhet av att utreda försäkringsbedrägerier, var den gemensamma uppfattningen att de upplever att en minskad kritisk attityd mot försäkringsbedrägerier breder ut sig alltmer i samhället. Människor kan i princip sitta runt ett middagsbord och prata om att de utfört det. Det förekommer även öppna diskussioner på nätet, som enkelt går att söka efter, där frågor och tips utbyts mellan personer kring hur en på bästa sätt kan utföra försäkringsbedrägerier (Flashback, 2017; 2019).
Forskning av Tennyson (1997) och Zourrig, et al., (2018) har visat att samhällets attityd starkt påverkar enskilda individers attityder och benägenheten av att utföra försäkringsbedrägerier. Om det sociala stigmat i samhället är lågt och personliga fördelar med att utföra brottet
uppmärksammas mellan individer i olika forum, ökar det risken för att begå
försäkringsbedrägerier. Detta är enligt den socioekonomiska litteraturen troligtvis de främsta anledningarna till varför personer är benägna att utföra försäkringsbedrägerier (Tennyson, 1997;
Zourrig, et al., 2018). Om det förekommer försäkringsbedrägerier bland en persons sociala umgänge har tidigare forskning visat att denne löper en större risk för att utföra det själv (Tennyson, 1997; Zourrig, et al., 2018). Därav är det viktigt att inte bara undersöka individers enskilda attityder utan även hur den upplever attityden i sin omgivning.
Syfte och frågeställning
Syftet, och den första frågeställningen, är att undersöka huruvida det finns en ökad risk för en individ att utföra försäkringsbedrägerier om det även förekommer bland personens vänner och anhöriga. Detta för att kunna bidra med kunskap om hur denna typ av brott kan motarbetas i framtiden. Den andra frågeställningen är hur de generella attityderna gentemot
försäkringsbedrägerier ser ut. Slutligen, i explorativt syfte och i linje med tidigare forskning, ligger det i intresse att undersöka möjliga könsskillnader.
Studiens första hypotes är att det finns ett samband mellan att ha själv begått
försäkringsbedrägerier och att känna till att det även förekommer hos vänner och anhöriga. Den andra hypotesen är att det finns en generellt negativ attityd kring försäkringsbedrägerier. Den sista hypotesen, som förekommer i explorativt syfte, är att det finns könsskillnader och att brottet förekommer i högre grad hos män.
Metod
Undersökningsdeltagare
I studien deltog 103 personer, 61 kvinnor och 42 män. Deltagarna var mellan åldrarna 20 till 80 år (M=32,67, SD=14,58). Deltagarna gav sitt informerade samtycke. Respondenterna bestod av författarnas vänner och vänners vänner på Facebook vilket gör att det blir ett
bekvämlighetsurval.
Material
För att samla in relevant data i syfte att besvara studiens frågeställningar skapades en webbenkät i Survey&Report av författarna själva, med inspiration hämtad från Svensk Försäkring &
Larmtjänst rapport (2019). Enkäten hade först ett inledande blad med etisk information där deltagaren fick välja om de samtycker eller inte för att ta sig vidare. Sedan följde ett informationsblad där författarna presenterade sig själva och förklarade att enkäten berörde attityder och normbildning kring brott. Först efterfrågades demografisk information såsom kön, ålder, avslutad utbildningsnivå, hushållsinkomst per månad och självskattad juridisk kunskap.
Därefter kom frågor om attityder och normer gällande fem olika brottstyper som bestod av klotter, skattebrott, ringa stöld, försäkringsbedrägerier och slutligen fortkörning. Alla brottstyper bestod av samma frågor där deltagarna först besvarade om de någonsin utfört brottstypen med svarsalternativen Aldrig och har aldrig övervägt, Aldrig men har övervägt, En gång, 2-3 gånger, 4-5 gånger samt 5 eller fler gånger. I andra frågan skulle deltagarna uppge om de känner någon som utfört brottstypen med svarsalternativen Ingen, Ja en, Ja två stycken, Ja tre stycken, Ja fyra eller fler, Vet inte men misstänker någon/några, Vet inte. Vid fråga tre skulle de ange hur allvarligt de anser att brottstypen är på en skala mellan ett till sju, där ett motsvarade Inte allvarligt alls och sju motsvarade Extremt allvarligt. I den fjärde frågan skulle deltagarna
uppskatta om de skulle polisanmäla någon som de visste utfört brottstypen, på en skala mellan ett till sju, där ett motsvarade Skulle aldrig göra det och sju motsvarade Skulle alltid göra det.
Slutligen skulle de ange hur stor de upplever att risken att åka fast är om en utför brottstypen, på en skala mellan ett till sju där ett motsvarade Obefintlig och sju motsvarade Extremt stor.
Syftet med att använda flera brottstyper än enbart försäkringsbedrägerier är att inte göra det för uppenbart för respondenten vad enkäten är avsedd att mäta. Förhoppningen var att minska socialt önskvärda svar och eventuellt ge ärligare skattningar och svar.
Procedur
Innan framställandet av syfte och frågeställning utfördes en kvalitativ undersökning där författarna kontaktade olika utrednings- och försäkringsbolag (P. Norström., personlig
kommunikation, 20 augusti 2020; N. Franklin., personlig kommunikation, 25 augusti 2020) för att undersöka vad det eventuellt fanns kunskapsluckor inom, samt relevanta
undersökningsområden. Utifrån telefonintervjuer med dessa personer kunde teman urskiljas vilket formade studiens syfte och frågeställningar. Efter att enkäten, som beskrivits ovan, hade skapats i Survey&Report av författarna, delades den ut via Facebook där vänner och vänners vänner kunde ta del av och besvara den. De uppmuntrades även till att dela den vidare på sina Facebooksidor för att öka räckvidden till personer som författarna själva inte kunde nå. Enkäten var tillgänglig för respondenter under cirka en månad.
Databearbetning
Efter att data samlats in via webbenkäten exporterades den från Survey&Report till SPSS och Excel där de statistiska analyserna genomfördes för att kunna besvara frågeställningarna. De avgränsningar av datan som gjordes var att utesluta respondenternas svar på frågor rörande andra brottstyper än försäkringsbedrägerier. Ytterligare togs dubletta responser bort som en följd av en felinställning vid skapandet av enkäten. Därutöver avgränsades svaren vet inte men misstänker någon/några eller vet inte på frågan om de känner någon som har utfört försäkringsbedrägerier.
Dessa svarsalternativ var inte relevanta för frågeställningen men gav deltagarna möjligheten till att svara att de faktiskt inte visste. Till följd av dessa avgränsningar togs 43 deltagare bort från det totala antal som besvarat enkäten. Det återstod då 103 deltagare som sedan användes för att beräkna resultatet. På frågan om deltagarna själva utfört försäkringsbedrägerier slogs
svarsalternativen Aldrig och har aldrig övervägt samt Aldrig men har övervägt ihop när
korrelationen utfördes genom Spearman’s rho. Detta eftersom båda svarsalternativen innebar att respondenterna inte utfört försäkringsbedrägeri.
Resultat
Först undersöktes frågeställningen om huruvida det finns en ökad risk för en individ att utföra försäkringsbedrägerier om personens vänner och anhöriga även begått brottet i fråga. Detta undersöktes utifrån hypotesen att det finns ett samband mellan att ha själv begått
försäkringsbedrägerier och att känna till att det även har förekommit hos vänner och anhöriga.
Resultatet visade att det fanns en stark, positiv, korrelation (0,65**) mellan att själv ha begått försäkringsbedrägerier och att anhöriga och vänner har begått försäkringsbedrägerier (se Tabell 1). Resultatet stödjer hypotesen och besvarar den första frågeställningen.
Därefter undersöktes frågeställningen om hur den generella attityden kring
försäkringsbedrägerier ser ut. Detta undersöktes utifrån hypotesen att den generella attityden är negativ. Resultatet visade bland annat att 92,3 % av respondenterna aldrig har begått
försäkringsbedrägerier, 8,4 % av dem har däremot övervägt att utföra försäkringsbedrägerier.
Vidare visar tabell 2 att den generella attityden är negativ, framförallt genom medelvärdet för hur allvarligt respondenterna anser att försäkringsbedrägeri är (4,8 på en sjugradig skala). Enligt tabell 1 så korrelerar allvarlighetsgraden starkt med hur stor sannolikheten är att personen skulle polisanmäla en någon (0,68**) och hur stor risken är att bli påkommen med brottet (0,33**).
Resultatet stödjer hypotesen och besvarar den andra frågeställningen.
Utöver dessa två frågeställningar undersöktes, i explorativt syfte, om det förekom skillnader mellan kvinnor och män enligt den insamlade datan. Resultatet finns i tabell 1 och antyder att könet man har en stark korrelation till att själv ha begått försäkringsbedrägeri (0,30**) och svag korrelation till att vänner och anhöriga har begått brottet (0,22*). Könet kvinna har en svag korrelation till hur allvarligt försäkringsbedrägeri upplevs (-0,23*). Resultatet stödjer den, i explorativt syfte, utsatta hypotesen.
Databearbetningsmetoden som användes till dessa undersökningar var ett Spearman’s rho-test då datan i studien var snedfördelad. Exempel på snedfördelningen i datan går att se i svaren för om och hur många vänner och anhöriga respondenterna kände till som har begått
försäkringsbedrägerier. Av respondenterna svarade 74,8% att de inte kände någon, 12,6% att de kände en, 5,8% att de kände två, 3,9% att de kände tre och 2,9% att de kände fyra eller fler personer.
Diskussion
Vi ville framförallt med denna studie undersöka om det fanns en ökad benägenhet för en person att begå ett försäkringsbedrägeri om den typen av brott även begås av vänner och bekanta.
Utöver detta undersöktes även den generella attityden gentemot försäkringsbedrägerier och om det fanns skillnader mellan kvinnor och män. Hypoteserna var dels att det finns en ökad risk för en person att begå ett försäkringsbedrägeri om det förekommer i den närmaste omgivningen, dels att det finns en negativ attityd gentemot försäkringsbedrägerier som sådana, samt att
försäkringsbedrägerier utförs i högre utsträckning av män.
Resultatet visar på en stark, positiv korrelation mellan att själv ha utfört försäkringsbedrägerier och att ha kunskap om att även vänner och anhöriga har begått brottet (0,65**). Att själv ha begått försäkringsbedrägerier hade även en stark, negativ korrelation med allvarlighetsgrad (-0,27**). Detsamma gällde korrelationen mellan vänners och anhörigas utförande av brottet och hur allvarligt respondenten anser att försäkringsbedrägeri är (-0,35**). Att själv ha begått
försäkringsbedrägeri korrelerade negativt med frågan huruvida personen skulle polisanmäla någon som utfört brottet (-0,22*). Korrelationen mellan vetskapen om anhöriga och vänner har utfört försäkringsbedrägerier och frågan huruvida personen skulle polisanmäla någon är stark och negativ (-0,36**). Risken för att bli påkommen korrelerar negativt med både att själv ha begått (-0,24*) och att känna till vänner och anhöriga som genomfört försäkringsbedrägerier (-0,23*). Detta innebär att en person som svarat att han eller hon själv begått
försäkringsbedrägerier i större grad även känner till vänner och anhöriga som begått samma brott och vice versa. Personer med höga skattningar på dessa två variabler, separat eller tillsammans, anser även i större grad att brottet är mindre allvarligt, de skulle polisanmäla någon mindre ofta och de anser att risken för att bli påkommen är lägre. Hur allvarligt brottet anses och huruvida personen skulle anmäla någon har en stark, positiv, korrelation (0,68**). Detsamma gäller för allvarlighetsgraden och risken för att bli påkommen (0,42**). Även frågan om sannolikheten att en person skulle anmäla någon korrelerar positivt med risken att bli påkommen (0,33**). Detta tyder på att personer som anser att försäkringsbedrägerier är allvarligt även i större grad skulle anmäla någon och de tror att risken för att bli påkommen med brottet är högre.
Personer som i större grad skulle polisanmäla någon anser även att risken för att bli påkommen är högre. Att vara man korrelerar starkt med att själv ha utfört försäkringsbedrägerier (0,30**) och korrelerar, men svagare, med att känna till vänner och anhöriga som även utfört brottet (0,22*) samt att de anser sig ha en större kunskap om lagen (0,22*). Att vara kvinna korrelerar med att anse att försäkringsbedrägerier är mer allvarligt (-0,23*). Att vara kvinna och i större grad polisanmäla någon samt hur stor risk det är för att bli påkommen antyds i resultatet men var inte signifikant.
Våra resultat stämmer i hög grad väl överens med den tidigare forskningen gällande försäkringsbedrägerier, tillika attityder (Tennyson, 1997; Morley, Ball & Ormerod, 2006;
Zourrig, Park, Hedhli & Zhang, 2018). Resultatet visade på ett starkt samband mellan att ha begått brottet själv och att känna någon som begått det. Dessa två variabler korrelerar dessutom i en negativ riktning med vad personen anser om brottets allvarlighetsgrad, om de skulle
polisanmäla någon samt personens upplevda risk för att bli påkommen med
försäkringsbedrägerier. Det gick även att utläsa att män i högre utsträckning har utfört och känner någon som utfört försäkringsbedrägeri, något som överensstämmer med
Brottsförebyggande rådets (2020C) statistik. Vid en översikt av medelvärdena visade sig graden av uppfattad allvarlighet skattas som högt, vilket överensstämmer med Svensk Försäkring och Larmtjänst (2019) rapport om att de flesta som besvarade enkäten anser att denna form av brott är allvarlig. Vidare visade resultatet, i likhet med föregående rapport, att majoriteten av
respondenterna svarade att de aldrig hade och aldrig övervägt att utföra ett försäkringsbedrägeri, vilket antyder en generellt negativ attityd. Svensk försäkring och Larmtjänst (2019) hade
betydligt fler undersökningsdeltagare, 1042 stycken med ett slumpmässigt och riksrepresentativt urval, jämfört med våra 103 personer som framtagits genom ett icke-slumpmässigt urval. Även om det förekommer en sådan skillnad är det intressant att resultaten ändå inte skiljer sig markant ifrån varandra. Det skulle kunna tyda på att våra resultat ändå är relativt generaliserbara men den slutsatsen bör dras med stor försiktighet, vilket kommer redogöras närmare för nedan.
Den psykologiska teori (Smith, Mackie, & Claypool, 2015) som denna undersökning grundar sig på är teorin om attityder. En teori som beskriver att de uppstår och skapas hos oss genom
självupplevda erfarenheter men även i samspel med andra. Föreliggande studies resultat kan eventuellt vara ytterligare argument för att det finns ett samband mellan en individs egna
attityder och dennes vänner och anhöriga. Något som däremot är svårt att utläsa ur studien är det kausala sambandet. Även fast vi inte kan uttala oss om riktningen på det sambandet, är det möjligt att det inte är så viktigt att faktiskt kunna göra det eftersom teorin menar att attityder och normbildning sker i interaktion mellan personen och genom mellanmänsklig påverkan. Det kan mycket väl vara så att personer påverkas och påverkar i samma stund, det ena måste inte
nödvändigtvis föregå det andra. Som ett nästa steg i forskningen vore det av intresse att finna en potentiellt klargörande av vad som kommer först, de egna attityderna eller attityderna hos de personer en individ har i sin omgivning. Detta är framförallt intressant för att i framtiden minska antalet brott, försäkringsbedrägerier och alstra mer generell kunskap. Samhället och dess
befolkning har ett gemensamt ansvar för att utveckla attityder åt det håll som är mer moraliskt korrekt.
Om kunskapen ökar kring hur mindre önskvärda attityder uppkommer i samhället kan det leda till att arbetet förbättras mot att förhindra att de ens uppstår från första början. Det kan mycket väl vara så att attityder till lika del skapas och förstärks genom ens umgängeskrets, samtidigt som en person väljer sina vänner utifrån de attityder denne redan besitter. En möjlig frågeställning är om en person med redan etablerade attityder tyr sig till andra personer som är likasinnade och därigenom förstärker dessa. Detta kan vara antingen för att personen känner sig malplacerad i andra sammanhang eller behöver bekräftelse på att attityderna han eller hon redan har är
korrekta. Motsatsvis till detta är det möjligt att en individ som inte har etablerade föreställningar gentemot ett visst attitydobjekt i större grad anammar de attityder som finns omkring honom eller henne i ett försök att passa in och inte bli utesluten.
Resultatet som denna studie har fått fram kan ha påverkats av flera olika faktorer. En av dessa faktorer är mörkertal och det faktum att det kan vara svårt att få fram den faktiska sanningen i enkätstudier (Brå, 2017). Individer besitter både explicita och implicita attityder, de som uttrycks medvetet och de automatiska som kommer omedvetet. Som påtalas i inledningen är det svårt att mäta personers implicita attityder genom enkäter (Smith, et al., 2015) vilket gör det svårt för oss att veta om vi fått respondenternas faktiska attityder gentemot försäkringsbedrägerier eller inte.
Vidare, då enkäten berör brottsliga gärningar, så finns det en väldigt stor risk att respondenterna har tenderat att svara socialt önskvärt och angett en högre negativ attityd än vad de faktiskt har (Brå, 2017). De kan exempelvis svara att de inte har begått försäkringsbedrägeri när de faktiskt gjort det eller påstå att de anser att brottet är mer allvarligt än vad de faktiskt tycker. Att
människan tenderar att ge socialt önskvärda svar kan i gällande studie vara en potentiell risk.
Enkäten delades på Facebook och deltagarna skulle kunna ha en direkt eller indirekt oro över att deras svar går att kopplas tillbaka till dem. Trots att alla svar var anonyma och att vi upplyste om det, både på Facebook och i själva enkäten, så kan respondenterna faktiskt inte veta om de uppgifterna stämmer eller inte, och vara rädda för att vi kan lista ut vem som svarat vad. Denna oro skulle i sig kunna ha påverkat hur sanningsenligt de svarat och respondenterna kan ha anpassat sina explicita attityder när de besvarade enkäten. För att mäta personers omedvetna, implicita attityder gentemot försäkringsbedrägerier hade det varit behövligt att använda sig av, som nämndes i introduktionen, exempelvis ett EMG-test som mäter muskelaktiviteten runt mun och ögonbryn. Däremot anser vi att vårt resultat ändå stärker teorins antagande att vi till stor grad påverkas av vår omgivning och att anhöriga verkar normgivande för oss. Detta eftersom
resultaten visar på en stark korrelation mellan om respondenten utfört försäkringsbedrägerier själv, i förhållande till om han eller hon känner en anhörig som gjort det.
Det ska nämnas att det har diskuterats att de flesta börjar med att utföra försäkringsbedrägerier som ett sekundärbrott och enbart när tillfälle ges, vilket tyder på att det är svårt att genom en enkät faktiskt få en korrekt, representativ bild av personens inställning och benägenhet för att utföra försäkringsbedrägerier om tillfälle ges (Morley, Ball & Ormerod, 2006). Morley, et al., (2006) utförde intervjuer med utredare på två olika avdelningar på ett försäkringsbolag och använde sig inte av enkäter, som vi gjorde. De studerade hur anställda med olika positioner på ett försäkringsbolag upptäckte att ett skadeärende egentligen berodde på försök till att utföra ett bedrägeri. Även fast datainsamlingsmetoderna och frågeställningarna skiljer sig mellan deras studie och denna, väcker deras resultat ändå intressanta tankar gällande vårt resultat. Att
försäkringsbedrägerier skulle vara ett växande problem i samhället och att attityden till detta har blivit mindre kritisk är inte något som vårt resultat visar någon särskild indikation på.
Då Morley, et al., (2006) kom fram till att försäkringsbedrägerier oftast utförs som ett sekundärbrott, att det exempelvis redan uppstått en skada men att personen i sin rapport överdriver skadan för att få ut mer i skadeersättning, kan det vara svårt att faktiskt fastslå den verkliga attityden hos respondenterna om tillfälle skulle ges.
Dels kanske inte respondenterna uppfattar denna typ av handling som ett faktiskt
försäkringsbedrägeri och rapporterar då inte om det vid besvarandet av enkäten. Vi hade skrivit i informationstexten vad försäkringsbedrägerier innebär, där denna form av sekundärbrott
beskrevs, men respondenten kan ha missat detta. Enligt samma logik är det då möjligt att dra slutsatsen att det även kan vara svårt att mäta den faktiska attityden hos respondenterna. Det är troligtvis väldigt svårt att uppskatta hur allvarligt de faktiskt anser att utföra
försäkringsbedrägerier är om tillfället skulle uppstå för dem. Eftersom detta sällan är ett planerat brott kan det vara lätt att skatta det som väldigt allvarligt om inte tillfället har uppstått hos respondenterna. Denna slutsats kan styrkas av att resultatet visade att de som utfört
försäkringsbedrägerier anser detta som mindre allvarligt än de som inte utfört det tidigare. Men vi ska ändå vara försiktiga med att konstatera att detta är fallet, det skulle nämligen kunna vara så att personen redan ansåg att försäkringsbedrägerier, eller andra former av brott, var mindre allvarligt innan den utförde försäkringsbedrägerier. Vi kan därmed inte dra en slutsats gällande sambandets riktning, om den självupplevda allvarlighetsgraden eller utförandet av brottet kom först i tidslinjen.
Att anhörigas påverkan på personen är stor är något som framkommer i andra enkätbaserade studier (Tennyson, 1997; Zourrig, Park, Hedhli & Zhang, 2018). Då vårt resultat går i samma riktning som dessa två tidigare studier − där det även skiljer sig mellan datainsamlingsmetoder och kulturer, individualistiska eller kollektivistiska − skulle det kunna stärka våra resultats generaliserbarhet. Det kan spekuleras om att flertalet av deltagarna i föreliggande studie tillhör en individualistisk kultur då texten i denna enkätstudie var på svenska, så endast de individer som kan svenska har kunnat förstå och besvarat frågorna. Resultaten kan tyda på att de troligen övervägande svenska deltagarna dels är benägna att berätta om att de utfört
försäkringsbedrägerier och att omgivningen tenderar att påverkas av denna information eftersom de ser en möjlighet till ekonomisk vinning. På så vis skulle vårt resultat kunna stärka Zourrig, et al. (2018) antagande om att personer i en individualistisk kultur är mindre oroliga för de
eventuella sociala konsekvenserna om han eller hon skulle bli ertappad med att utföra
försäkringsbedrägerier. Men eftersom vi inte har en kontrollgrupp där vi vet att respondenterna kommer från ett generellt kollektivistiskt samhälle är det svårt att dra den slutsatsen. Med det sagt, huruvida föreliggande studies resultat kan generaliseras till andra kulturer måste undersökas vidare. Som Zourrig, et al. (2018) säger finns det inte tillräckligt med forskning för att dra
generella slutsatser om hur kulturell bakgrund påverkar benägenheten att utföra
försäkringsbedrägerier. Det är dock en intressant forskningsfråga då det har påvisats att
individualistiska samhällen, något som många länder i Europa anses vara, tenderar att vara mer benägna att ta risker för exempelvis nå ekonomiska vinster (Zourrig, et al., 2018), vilket
möjligtvis skulle kunna ta sig uttryck i försäkringsbedrägeri.
Vårt resultat går även i linje med teorin om gruppens normbildande genom attityder (Smith et al., 2015), att människan tenderar att anpassa sig till sin närmaste omgivning och tillhörande grupp för att känna samhörighet. Som berördes i introduktionen så går det enkelt att hitta personer som diskuterar tips och råd för hur de på bästa sätt utför försäkringsbedrägerier (Flashback, 2017;
2019) på nätet. Dessa trådar, diskussioner och interaktioner med andra online skulle även kunna utgöra en slags grupptillhörighet och umgängeskrets för dem. Eftersom vår enkät enbart frågade om de kände en anhörig eller vän som utfört försäkringsbedrägerier, utan att specificera, går det egentligen inte att dra en konkret slutsats att det gäller anhöriga i personens direkta närhet.
Det skulle även kunna vara människor som vederbörande lärt känna över nätet och, som tidigare nämnts, så menar Newcomb (1950) att personer påverkas av grupper som de själva inte tillhör men skulle vilja tillhöra. Detta eftersom vi strävar efter att utöka vårt sociala nätverk och söka nya grupptillhörigheter. Då vi exponeras för fler personer och grupper i takt med det ökade användandet av internet och sociala medier är sannolikheten stor att vi påverkas mer av omgivning än vad vi tidigare gjort. I alla fall har vi tillgång till kontakt och interaktion med ett större antal människor världen över än vad vi hade innan den explosionsartade ökningen av att interagera med andra online. Hur detta påverkar oss och våra attityder hade varit intressant att undersöka och om det finns någon skillnad mellan om hur vi påverkas av möten online och i verkligheten.
Ännu en faktor att ta i beaktande gällande generaliserbarheten är socioekonomisk status. En person med lägre socioekonomisk status kanske gör en större ekonomisk vinst på att utföra försäkringsbedrägerier eller så kan personer med högre socioekonomisk status eventuellt kunna besitta mer kunskap om hur de ska gå tillväga med försäkringsbedrägerier med en lägre risk för att bli upptäckt. Det kan vi givetvis inte uttala oss om men det skulle vara en intressant aspekt att undersöka. Även eventuella könsskillnader kan diskuteras. Brottsförebyggande rådet (2020C) har tidigare presenterat att män förekommer i högre grad i brottsstatistiken än kvinnor, vilket tyder på att män utför brott i högre utsträckning, något som även denna studie visade. Detta ger ytterligare stöd för att det finns en generell skillnad i attityder mellan män och kvinnor när det kommer till brott.
Det är viktigt att ta i beaktande att studiens deltagare var baserade på ett bekvämlighetsurval.
Enkäten delades delvis ut till andra studenter som skriver sin kandidatuppsats på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet men i större utsträckning, som tidigare angivits, till författarnas anhöriga, vänner och bekanta och även deras anhöriga, vänner och bekanta på Facebook. Därigenom föreligger en “restriction of range”- problematik. Förutsättningar som tidigare nämnts, exempelvis kulturell bakgrund och socioekonomisk status, riskerar då att inte ha en tillräckligt stor räckvidd. Det kan på så sätt vara svårt att generalisera resultatet på hela den svenska populationen, vilket givetvis är något som bör tas i beaktande vid tolkningen av
resultatet. För ett mer generaliserbart resultat hade studien behövt kunna nå ut till fler och har en högre variation av respondenter.
Ytterligare en brist är att deltagarna enbart besvarat denna enkät vid ett tillfälle. Om samma respondenter hade besvarat enkäten även vid ett andra tillfälle hade en slutsats med större säkerhet kunnat dras att resultatet inte påverkats av tillfälliga omständigheter.
Attityder är inte oföränderliga och konstanta. Hade de fått samma enkätfrågor exempelvis ett år senare hade de kanske svarat annorlunda för att de varit med om nya upplevelser, påverkats av nya människor med andra åsikter eller liknande. Detta är faktorer som kan ha inverkan på vårt resultat. Att låta deltagarna göra om testet efter en vecka eller två hade antagligen inte ändrat resultatet i större grad, men med två testtillfällen med längre intervall emellan hade en förändring i attityder kunnat bli märkbar. Deltagarens sinnesstämning kan också ha påverkat resultatet även om flertalet frågor i enkäten ändå inte påverkas så lätt av detta. Frågor såsom “känner du en anhörig eller vän som begått försäkringsbrott” eller om de utfört det själva.
Däremot kan en individs sinnesstämning påverka hur de svarar på frågor som exempelvis huruvida de skulle polisanmäla någon. Svaret på en sådan fråga skulle kunna bero på om relationen till någon med ett mer normbrytande beteende för tillfället är god, distanserad eller konfliktfylld.
Försäkringsbedrägerier är en av flera typer av bedrägeri, det är på så sätt förståeligt att alla inte besitter djupare kunskaper på området. Det är därför också troligt att samhällets och
befolkningens attityder i dessa frågor inte är helt etablerade, då kunskapen och förståelsen kanske sträcker sig bortom att det är ett brott och brott är olagligt samt omoraliskt. Denna förståelse kring attityder, tillsammans med den vetskapen om att det förekommer kunskapsbrist på området kring försäkringsbedrägeri, gör det troligt att en individs attityd gentemot denna form av bedrägerier skulle kunna förändras beroende på vilken attityd umgängeskretsen besitter. För att undvika detta är det viktigt att få en bättre förståelse för försäkringsbedrägerier, vad brottet kan leda till och varför det är fel. Pengarna som delas ut i ersättning för skador kommer
någonstans ifrån, och om de delas ut under felaktiga premisser skadas försäkringsbolagen och i stutänden företagets medlemmar. Detta är kanske inte något som en person tänker på när hen lägger på några tusenlappar då skadan ska uppges − alltså det faktum att pengarna egentligen kommer från deras medmänniskor.
Sammanfattningsvis visar resultatet att individers benägenhet att utföra försäkringsbedrägerier i hög grad påverkas av om den typen av brott även begås bland vänner och bekanta med en förhöjd tendens bland män. Den allmänna attityden gentemot försäkringsbedrägerier var skattad högt. Våra resultat stämde bra överens med tidigare forskning och teorier, och stärker på så vis de antaganden som tidigare gjorts, att om försäkringsbedrägerier förekommer i individens närmaste omgivning ökar det risken för att den själv utför detta. Kunskapen om hur personer påverkas av sina anhöriga i fråga om att utföra försäkringsbedrägerier skulle kunna användas till att förbättra brottspreventionen. Det kan visa på att samhället kan nå eventuella brottsutövare innan de hunnit utföra den brottsliga gärningen, genom att arbeta med att informera allmänheten om vad följderna blir och agera normbildare innan omgivningen gör det.
Referenser
Brottsbalk (SFS 1962:700). Justitiedepartementet L5
https://riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/brottsbalk-196 2700_sfs-1962-700
Brottsförebyggande rådet. (2003). Förebygga ekobrott. Behov och metoder.
https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800014942/1371914730198/2003_1 _forebygga_ekobrott.pdf
Brottsförebyggande rådet (2008). Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007. Kapitel:
Kvinnors brottslighet.
https://www.bra.se/download/18.1ff479c3135e8540b2980008087/1371914737723/18+Kvin nors+brottslighet.pdf
Brottsförebyggande rådet (2015), Försäkringsbedrägerier, en selektionsstudie.
https://www.bra.se/download/18.7a59c15b15036839e8036b6/1444225364308/2015_19_För säkringsbedrägerier.pdf
Brottsförebyggande rådet (2017) Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2015.
https://www.bra.se/download/18.4a33c027159a89523b1ae6a8/1557227832989/2017_5_Bro ttsutvecklingen_i_Sverige_fram_till_ar_2015.pdf
Brottsförebyggande rådet (2020A). Kriminalstatistik 2019. Anmälda brott.
https://www.bra.se/download/18.7d27ebd916ea64de5304e10e/1602746646227/Sammanfatt ning_anmalda_2019.pdf
Brottsförebyggande rådet (2020B). Kriminalstatistik 2019. Misstänkta brott.
https://www.bra.se/download/18.7d27ebd916ea64de5304de45/1585639838563/Sammanfatt ning_misstankta_2019.pdf
Brottsförebyggande rådet (2020C). Kriminalstatistik 2019. Personer lagförda för brott.
https://www.bra.se/download/18.7d27ebd916ea64de53064bbf/1590651051037/Sammanfatt ning_lagforda_2019.pdf
Campbell, D. T. (1963). Social Attitudes and Other Acquired Behavioral Dispositions. In S.
Koch, Psychology: A study of a science. Study II. Empirical substructure and relations with other sciences. Vol. 6. Investigations of man as socius: Their place in psychology and the social sciences (p. 94–172). McGraw-Hill.
https://doi.org/10.1037/10590-003
Doob L. W. (1947). The behavior of attitudes. Psychological review, 54(3), 135–156.
https://doi.org/10.1037/h0058371
Flashback. (2017, Juli 28) Försäkringsbedrägeri: Hur fejkar man bäst ett personrån? [Online forumkommentar] Hämta från https://www.flashback.org/t2859251
Flashback. (2019, Juli 29). Tips på försäkringsbedrägeri? [Online forumkommentar] Hämta från https://www.flashback.org/t3062172
Klineberg, O. (1940). Social factors in delinquency and crime. Henry Holt and Company, Henry Holt and Company, NY.
http://dx.doi.org.ezp.sub.su.se/10.1037/13603-020
Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform (SFS 1974:152). Justitiedepartementet L6
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kungorel se-1974152-om-beslutad-ny-regeringsform_sfs-1974-152
Maio, G. R. , & Olson, J. M. (2000). Emergent themes and potential approaches to attitude function: The function-structure model of attitudes. In G. R. Maio & J. M. Olson (Eds.), Why we evaluate: Functions of attitudes (pp. 249-269). Mahwah, NJ: Erlbaum.
Matsueda, R, L (1982). Testing control theory and differential association: a casual model approach. American sociological review. Vol. 47 (nr. 4) ss. 489 - 504
Morley, N. J., Ball, L. J., & Ormerod, T. C. (2006). How the detection of insurance fraud succeeds and fails. Psychology, Crime & Law, 12:2, 163-180,
DOI: 10.1080/10683160512331316325
Newcomb, T. M. (1950). Change and Persistence of Attitudes. Social psychology; Social Psychology. (pp. 194-232, Chapter xi, 690 Pages). Dryden Press, Dryden Press, Ft Worth, TX.
http://dx.doi.org.ezp.sub.su.se/10.1037/11275-006
Smith, E. R., Mackie, D. M., & Claypool, H. M. (2015). Social psychology (4th ed.).
Psychology Press.
Smith, J. R., & Hogg, M. A. (2008). Social identity and attitudes. In W. Crano & R.
Prislin (Eds.), Attitudes and attitude change (pp. 337-360). New York: Psychology Press.
Smith, J. R., & Louis, W. R. (2008). Do as we say and as we do: The interplay of descriptive and njunctive group norms in the attitude-behaviour relationship. British Journal of Social
Psychology, 47(4), 647–666.
Svensk Försäkring & Larmtjänst (2019). Försäkringsbedrägerier i Sverige 2019.
https://sakochliv.se/wp-content/uploads/2020/02/forsakringsbedragerier-i-sverige-2019- slutgltig.pdf
Sjöberg, L, (2003). Riskperception och attityder. Ekonomisk debatt, årg 31, nr 6 s. 22-31.
Tennyson, S. (1997). "Economic Institutions and Individual Ethics: A Study of Consumer Attitudes toward Insurance Fraud." Journal of Economic Behavior and Organization, 1997, 32(2), pp. 247-6
Triandis, H. C., McCusker, C., & Hui, C. H. (1990). Multimethod probes of individualism and collectivism. Journal of Personality and Social Psychology, 59, 1006-1020.
Zourrig, H., J. Park, K. El Hedhli, and M. Zhang. (2018). The Effect of Cultural
Tightness–Looseness on Fraud Perception in Insurance Services. International Journal of Quality and Service Sciences 10(2): 138–148.
