En poststrukturalistisk diskursanalys av problemrepresentation i japansk policy Kvinnor och invandring i ett åldrande Japan Kandidatuppsats

(1)

Institutionen för Statsvetenskap

Kandidatuppsats

Kvinnor och invandring i ett åldrande Japan

En poststrukturalistisk diskursanalys av problemrepresentation i japansk policy

Författare: Torsten Blad Handledare: Yonhyok Choe Examinator: Martin Nilsson Termin: VT-19

Ämne: Statsvetenskap Nivå: Grundnivå Kurskod: 2SK31E

(2)

Abstract

This study applies a poststructural discourse analysis developed by Carol Bacchi, called the WPR-approach, on Japanese ageing society-related policy. It utilises Foucauldian ideas about how policy creates rather than discovers ‘problems’ through representation, and what effects this can have. The purpose of the study is to analyse how the problems around women and immigration are represented in Japanese policy, if this representation has been affected by the ageing society, and what effects it may have on the people and politics of the country. The results show that both women and immigrants are mainly represented as resources for economic growth. Policy proposals show signs of having been affected by the ageing society, but the representation in the policies indi- cate that underlying social ideas about gender and immigration are not addressed. A conclusion is drawn that this focus may result in a lack of politics which tackle harmful traditional gender norms and xenophobia.

Keywords

Japan, ageing society, problem representation, WPR-approach, poststructuralism

Tack

Jag vill tacka min handledare Yonhyok Choe för bra vägledning och feedback.

(3)

Innehållsförteckning

1 Inledning ______________________________________________________ 1

1.1 Syfte _____________________________________________________________ 3

2 Bakgrund _____________________________________________________ 4

2.1 Åldrande samhälle och Japan __________________________________________ 4 2.2 Kvinnor i Japan ____________________________________________________ 5 2.3 Japan och invandring ________________________________________________ 6

3 Tidigare forskning ______________________________________________ 7

3.1 Japans kvinnopolitik _________________________________________________ 7 3.2 Japans invandringspolitik _____________________________________________ 9 3.3 Problemrepresentation ______________________________________________ 10 3.4 Diskussion _______________________________________________________ 11

4 Teoretiskt ramverk ____________________________________________ 12

4.1 Poststrukturalism __________________________________________________ 12 4.2 WPR-ansatsen ____________________________________________________ 14 4.3 Applicering _______________________________________________________ 15

5 Metod ________________________________________________________ 16

5.1 Diskursanalys _____________________________________________________ 16 5.2 Teorikonsumerande fallstudie ________________________________________ 17 5.3 Material _________________________________________________________ 18 5.4 Operationalisering _________________________________________________ 20 5.5 Validitet och reliabilitet _____________________________________________ 22

6 Analys _______________________________________________________ 23

6.1 Hur representeras problemet? _________________________________________ 24 6.2 På vilka antaganden vilar denna representation? __________________________ 27 6.3 Vad lämnas oproblematiserat? ________________________________________ 33 6.4 Vilka effekter produceras av denna representation? _______________________ 35

(4)

7 Slutsatser _____________________________________________________ 38 8 Källförteckning ________________________________________________ 42

(5)

1 Inledning

Under de senaste decennierna har Japans befolkning åldrats i en allt mer ökande takt.

Idag har Japan det äldsta samhället i världen, och andelen människor över 65 års ålder utgör mer än en fjärdedel av landets totala befolkning. Detta åldrande förväntas bara fortsätta framöver, och andelen människor över pensionsålder estimeras uppnå en tred- jedel innan 2040 (Statistics Japan, 2019). Tillsammans med en rekordlåg fertilitet, samt det faktum att landets totala befolkningsmängd har minskat årligen sedan 2010, står Japan inför en befolkningsändring som saknar tidigare motstycke (NHK, 2019). Detta populationsskifte medför en rad olika utmaningar för Japan, mycket tack vare mins- kandet av andelen arbetsföra människor. I takt med att befolkningspyramiden skiftar och befolkningsmängden minskar ökar landets desperata behov av ung arbetskraft (Marlow, 2018), vilket har medfört en påverkan på de politiska reformer som har förts fram i ett försök att tackla utmaningarna. Två politikområden som har sett särskild för- ändring på senare tid är kvinnofrågor och invandring, båda vilka under lång tid varit väldigt konservativa.

Det har länge rått en mycket traditionell kvinnosyn i Japan. Synen på kvinnor som huvudansvariga i omhändertagandet av barn lever kvar i mångt och mycket, och många kvinnor vittnar om så kallad “maternity harassment” på jobbet, där degra- dering eller pressande till avgång i samband med graviditet eller barnafödande inte är ovanligt (McCurry, 2015). Det finns även fiskala strukturer som gynnar de hushåll som väljer att ha mannen som huvudsaklig inkomsttagare i familjen (Nikkei, 2016). Detta har resulterat i att kvinnor i Japan idag är underrepresenterade på arbetsmarknaden, särskilt i åldrarna 25-49, då barnuppfostran är en vanlig orsak (JILAF, 2014). Utöver en konservativ kvinnosyn har Japan även en påfallande etniskt och kulturellt homogen nation. Landet har historiskt sett fört en försiktig invandringspolitik och har vid tider av bristande arbetskraft ofta satsat på automatisering snarare än arbetskraftsinvandring (Kashiwazaki & Akaha, 2006). Japan har länge varit skeptiskt inställt till arbetskraftsinvandring som en lösning på bristande arbetskraft, och den invandring som skett har

(6)

varit begränsad till högt utbildade personer och specialister. Resultatet av detta är att Japan idag har ett samhälle där enbart 1,8 procent av befolkningen är utlandsfödda (FN, 2017: 27).

Som en respons på problemen med åldrande samhälle har dock Japans regering på senare tid vidtagit ett ökat antal reformer inom både kvinnopolitik och invandringspolitik, med det specifika syftet att tackla den minskande arbetskraften. En retorik kring kvinno- och invandringspolitiken som framhäver dem som lösningar på den minskande arbetskraften tycks således ha anammats som ett resultat av det åldrande samhället. I sitt tal vid World Economic Forums årliga konferens i Davos 2014 gjorde Japans premiärminister Shinzo Abe följande uttalande:

“After all the female labour force in Japan is the most under-utilized resource. Japan must become a place where women shine … Japan's GDP could grow by 16% more, if women participated in labour as much as men.” (Kantei, 2014)

Ett nyare, och möjligen mer uppseendeväckande, exempel kom 2018 när Japan presen- terade en ny immigrationslag som för första gången tillåter lågkvalificerade att arbeta i landet i upp till fem år. Skälet bakom denna nya lag sades vara att fler utländska arbetare krävdes för att möta de ökande kraven på mer arbetskraft i Japan (BBC, 2018).

Dessa förändringar indikerar ett skifte i problematiseringen av dessa två politikområ- den, och reflekterar den situation Japan idag befinner sig i som ett resultat av det fortsatt åldrande samhället. Hur problemet representeras i dessa ‘nya’ reformer kommer såle- des ha en stor påverkan på vilken slags politik som möjliggörs framöver.

Detta leder oss till det forskningsproblem som ligger i centrum för detta arbete, nämligen hur olika problem representeras, och hur detta påverkar vilket slags politik som kan drivas. Språk har stor makt när det kommer till att skapa vedertagna sanningar;

hur ett samhällsfenomen representeras och pratas om i det offentliga rummet påverkar vad människor i landet upplever som problem. Följaktligen, om samtalen som förs kring kvinnor och invandrare går till att handla om dem som mänskliga resurser i ett samhälle med brist på arbetskraft, så kan detta ha stor inverkan på vilken slags kvinno- och invandringspolitik som bildas, såväl som på den allmänna synen på kvinnor och

(7)

invandrare. Genom att analysera hur olika samhällsproblem representeras kan man så- ledes få en idé om vad som anses vara problematiskt, men också om vilken politik som blir möjlig utifrån vad som allmänt uppfattas som vedertagen sanning som ett resultat av denna representation. En stor del av statsvetenskapen handlar om att analysera makt och beslutsfattande, och genom att undersöka hur maktrelationer styrs och rentav skapas genom diskurser kan man visa på kraften i ord, och på hur vad som generellt uppfattas som problemet kan ha effekter på politiken. På så vis ämnar denna studie bidra till forskningen om hur samhällsproblem kan representeras på olika sätt, och vilken effekt denna representation kan få.

1.1 Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur de bakomliggande problemen inom kvinno- och invandringspolitik representeras i Japan i en tid med snabbt åldrande befolkning. Genom att utnyttja en Foucaultinspirerad diskursanalys, med en så kallad What’s the Problem Represented to Be (WPR)-ansats som analysverktyg, lägger upp- satsen fokus på vad som problematiseras inom dessa politikområden, och hur representationen av dessa problem formar vilken slags politik som blir möjlig. Analysen har genomförts genom att undersöka problemrepresentationen av kvinnor och invandring i tre policytexter kopplade till premiärminister Shinzo Abes “Abenomics”. Utifrån denna analys har sedan aspekter som vilka antaganden denna representation bygger på, och hur representationen kommer kunna forma politiken diskuterats. För att hjälpa mig att uppnå uppsatsens syfte har jag använt nedanstående forskningsfrågor.

Forskningsfrågor:

1. Hur representeras problemen kopplade till kvinnor och invandring i japansk policy?

2. Har denna representation influerats av det åldrande samhället?

3. På vilket sätt kan denna representation påverka kvinnor och invandrare, samt vilken politik som möjliggörs?

(8)

2 Bakgrund

I följande avsnitt presenteras bakgrund inom uppsatsens område. Fokus läggs på en övergripande förklaring av åldrande samhälle och situationen i dagens Japan, samt en kortfattad historisk bakgrund och sammanfattning av jämställdhet och invandring i Ja- pan. Detta ger nödvändig information för att förstå det nuvarande läget i landet.

2.1 Åldrande samhälle och Japan

Dyson (2013) beskriver den demografiska övergång som alla moderna samhällen ge- nomgår som bestående av fem processer: minskning i dödlighet, minskning i fertilitet, populationsökning, urbanisering, och till sist åldrande befolkning (Dyson, 2013: 3).

Innan denna övergång påbörjas är det typiska samhället ungt, med en klassiskt uppde- lad befolkningspyramid där andelen barn och ungdomar är stor i relation till den totala befolkningen. Länder i andra änden av denna ofta uppemot hundraåriga övergång, såsom dagens Västeuropa, USA och Japan, karaktäriseras å andra sidan av samhällen med hög medellivslängd, där populationen över 60 är större än den under 15 (ibid.: 10- 11). Den kombination av minskad arbetskraft och ökad andel äldre som detta populationsskifte medför, riskerar resultera i att den ekonomiska tillväxten minskar och att det blir svårare att finansiera välfärden (ibid.: 195-199). Det finns ingen självklar enda lös- ning på ett så mångfacetterat problem som åldrande samhälle, men det finns de som argumenterar för att ökad invandring och jämställdhet, både för att öka fertiliteten och kvinnors deltagande i arbetskraften, är potentiella åtgärder. Förespråkare för detta argument säger att en jämn ström av invandrare kan ersätta den brist på arbetskraft som låg fertilitet skapar, och att ökad jämställdhet skulle resultera i att kvinnor fick större incitament för att föda barn och arbeta (Livi-Bacci, 2018: 701).

(9)

Japan har idag den största andelen äldre människor i världen. Enligt landets statistiska centralbyrå var gruppen människor över 65 - vilken utgjorde hela 28,1 procent av den totala befolkningen - mer än dubbelt så stor som gruppen barn under 15 i oktober 2018. Utöver detta har Japan även en väldigt låg fertilitet på ca 1,4 barn per kvinna, en medellivslängd på 84 år, och en befolkning som har minskat åtta år i rad (Statistics Japan, 2018; World Bank, 2017). Tidigare forskning visar också att Japans åldrande samhälle i kombination med minskande arbetskraft har haft en negativ effekt på landets BNP (Oliver, 2015: 857).

2.2 Kvinnor i Japan

År 2018 hamnade Japan på plats 110 utav 149 länder i World Economic Forums jäm- ställdhetsindex. Enligt rapporten berodde denna låga rankning främst på kvinnors låga representation i politiken samt låga deltagande i arbetskraften och låga löner jämfört med män (WEF, 2018: 139-140). Kvinnors politiska representation är sannerligen mycket låg i Japan, med endast en kvinnlig minister i den nuvarande regeringen, 20 procent kvinnor i parlamentets överhus, och tio procent i underhuset (The Japan Times, 2019). Historiskt sett är denna representation dock relativt hög. Tidigare forskare har identifierat faktorer som valsystemets utformning, underliggande sociala normer om politiken som en manlig profession, en inom vissa områden kvarlevande syn på män som huvudsakliga inkomsttagare och kvinnor som hemmafruar, och en brist på stor- skaliga feministiska rörelser som orsaker till den låga representationen av kvinnor inom japansk politik (Eto, 2010: 177-201).

Det finns lagar i Japan mot könsdiskriminering vid anställning, men landets kvinnor är trots det kraftigt överrepresenterade bland personer som jobbar deltid, personer som utför obetalt arbete (inklusive hushållsarbete och barnuppfostran), och personer som av olika anledningar känner sig omotiverade att söka jobb (WEF, 2018: 140).

Medan andelen arbetande män mellan 15 och 64 års ålder har oscillerat mellan 82 och 86 procent sedan slutet på 1960-talet, har andelen kvinnor ökat årligen sedan 1975 från 49,7 procent till 71,3 procent år 2018. Trots denna ökning finns alltså idag en skillnad

(10)

på ca 15 procent mellan könen. De senaste siffrorna visar också att nästan 50 procent av japanska kvinnor jobbar deltid, medan samma siffra för män är 20 procent (ILO, 2018). Vidare visar siffror från OECD att lönegapet mellan könen har minskat från 42,4 procent 1975 till 24,5 procent 2017, vilket innebär att kvinnor i Japan idag i snitt tjänar runt 75 procent av vad män tjänar. Detta är det största lönegapet bland OECD:s med- lemsländer efter Sydkorea (OECD, 2019).

2.3 Japan och invandring

Japan har präglats av låg invandring under större delen av 1900-talet. Efter andra världskriget infördes strikta immigrationslagar i Japan för att hantera det osäkra politiska läget inrikes. Medan många västerländska länder utnyttjade utländsk arbetskraft under efterkrigstiden, fortsatte den låga invandringen i Japan under 1960- och 70-talen.

Antalet högkvalificerade invandrare och flyktingar ökade successivt från början av 1980-talet, och i början av 90-talet började regeringen även tillåta invandring av låg- kvalificerade praktikanter. Dessa praktiktjänster har dock blivit kritiserade för att ha varit ett sätt att få in billig och temporär arbetskraft i landet. Samtidigt började man även tillåta permanent uppehållstillstånd för återvändande Nikkei-jin, dvs. tredje-gene- rationens japaner födda utomlands. År 2008 började Japan ta in immigranter från Syd- ostasien via bilaterala överenskommelser för att fylla behovet av sjukvårdare och sjuk- sköterskor i landet, men svåra antagningsprocesser och kunskapsprov har hållit antalet ansökande nere (Ogawa, 2011: 140-155).

Japan fortsätter att ha begränsad invandring även idag. Enligt FN:s internationella migrationsrapport hade Japan en utlandsfödd befolkning på 2,3 miljoner personer år 2017, vilket motsvarade ca 1,8 procent av den totala befolkningen (FN, 2017: 27).

Fastän antalet högkvalificerade invandrare har ökat så har Japan officiellt fortsatt för- bjuda lågkvalificerad arbetskraftsinvandring, även om det nu utvecklade och institut- ionaliserade systemet med utländska praktikanter i praktiken fungerar som ett substitut för temporär arbetskraftsinvandring. Officiellt sett har Japan alltså varit ett land som

(11)

enbart tillåter invandring av högkvalificerad arbetskraft, men i verkligheten har de in- officiellt släppt in och utnyttjat lågkvalificerade arbetare i form av temporära praktikanter och permanenta tredje-generationens japaner. Permanent bosättning har dessvärre fortsatt vara olagligt för lågkvalificerade invandrare av icke-japanskt ur- sprung (Komine, 2018: 118; Deguchi, 2018).

3 Tidigare forskning

Följande avsnitt är uppdelat i två fokusområden. Det första behandlar tidigare forskning gjord om Japans kvinno- och invandringspolitik, och presenterar hur dessa politikom- råden har hanterats fram till idag genom olika åtgärder. Det andra berör tidigare forskning om problemrepresentation inom åldrande samhälle.

3.1 Japans kvinnopolitik

Kang (2017) argumenterar att Japan har lagt vikt vid kvinnors deltagande i arbetskraften som ett svar på det åldrande samhället sedan mitten på 1980-talet, vilket ledde till ett successivt ökande antal reformer för bättre tillgång till barnomsorg och föräldrale- dighet. Exempel på sådana reformer var “Equal Opportunity Law” från 1985 som bl.a.

förlängde mammaledigheten, “Child Care Leave Law” från 1991, “Child Care and Fa- mily Care Leave Act” från 2011 som introducerade möjligheten till pappaledighet, samt diverse åtgärder för att göra det lättare för företag att implementera de nya reglerna.

Regeringen har även lagt resurser på att öka antalet förskolor och underlätta för kvinnor att återvända till arbetet efter föräldraledigheten. Den nuvarande regeringen introduce- rade “Womenomics”, som presenterades vid World Economic Forums årliga konferens

(12)

i Davos 2014 och utlovades underlätta för kvinnor att kombinera familj och arbete genom en rad olika reformer kring föräldraledighet, förskolor och kvinnors återvändande till arbetet efter barnafödande (Kang, 2017: 297-298).

En omtalad rapport av den multinationella investmentbanken Goldman Sachs från 1999 kallad “Women-omics: Buy the Female Economy” kan sägas ha lagt den grund som premiärminister Abe senare kom att bygga sina kvinnoreformer på (Gold- man Sachs, 2019; Kang, 2017: 302). Rapporten tar upp tre möjliga lösningar på problemen med minskad ekonomisk tillväxt till följd av en åldrande population: ökad reproduktion, ökad invandring, och kvinnors ökade deltagande i arbetskraften. Med argumentet att de två första punkterna redan prövats och misslyckats, och att männens arbetskraftsdeltagande i princip redan var mättat, argumenterar rapporten för politiska åtgärder som hjälper kvinnor att balansera arbetsliv med barnuppfostran som den enda praktiska och realistiska lösningen (Matsui et. al., 1999: 5-10). I en uppföljande rapport från 2014 utvärderar författarna de senaste 14 årens reformer. Rapporten framhäver att Japan sedan 1999 har anammat mångfald och jämställdhet som en central del i sin politik som en direkt följd av landets akuta behov av ökad arbetskraft (Matsui et. al., 2014:

3).

Samtidigt menar Izuhara (2015) att trots att Japan har lagt ökad vikt vid jäm- ställdhetsfrågor i takt med det åldrande samhället, så har föga gjorts för individuali- seringen av beskattning och tillgångar. Det lever kvar sociala och institutionella normer i Japan kring familjen som bestående av en försörjande och husägande man och en ekonomiskt beroende kvinna, som förhindrar kvinnors liberalisering. Det råder även en avsaknad på diskurs kring individualisering av ägande, socialbidrag och beskattning, som sätt att öka kvinnors oberoende och säkerhet (Izuhara, 2015: 1006, 1014). Även Mizushima (2017) understryker vikten av sociala könsnormer. I en laggranskning pub- licerad av Osaka University påpekar hon att regeringen visst har infört en rad olika reformer sedan 1985 för lika anställningsvillkor, ökad föräldrapenning, och förbättrad föräldraförsäkring, samt satsningen 2014 som inkluderade målet att kvinnor skulle inta 30 procent av landets ledarpositioner vid 2020. Effekten av dessa reformer har dock begränsats mycket tack vare stereotyper kring kvinnors oförmåga att kombinera karriär

(13)

och barnuppfostran, och att föräldraledighet är till för kvinnor (Mizushima, 2017: 162- 166).

3.2 Japans invandringspolitik

Ogawa listar de politiska åtgärder som tagits kring invandring i Japan mellan 1951- 2011. Enligt författaren förblev arbetskraftsinvandring strikt förbjudet fram till 1981, då regeringen införde “Immigration Control and Refugee Recognition Act”, som tillät ett begränsat antal flyktingar och arbetare inom vissa specialistyrken. År 1989 revide- rades lagen och fler specialistyrken introducerades, och 1990 kom lagen för återvän- dande Nikkei-jin. År 1993 introducerades programmet för praktikanter, och under 2006 och 2007 signerade Japan bilaterala handelsavtal med Filippinerna och Indonesien, enligt vilka sjuksköterskor tilläts komma och jobba i Japan förutsatt att de avklarade vissa kunskapsprov (Ogawa, 2011: 141-154). Enligt Takenaka (2012) har Japan dock misslyckats med att locka till sig det antal högkvalificerade invandrare som man hoppats på. En utmärkande trend har exempelvis varit cykliska invandrare, dvs. att många av de människor som kommit in i Japan väljer att lämna landet efter några år. Takenaka menar således att det finns en stor klyfta mellan vad regeringen säger sig vilja åstad- komma och vad de faktiskt har gjort, och uttrycker osäkerhet över huruvida Japan kommer kunna hantera sin åldrande befolkning utan att öppna upp för invandring ‘på riktigt’

(Takenaka, 2012: 38-41).

Komine (2018) understödjer argumentet att Japans immigrationspolicy sedan 1980-talet har expanderat särskilt mycket för högkvalificerade arbetare och utlands- födda japaner, men poängterar samtidigt att det samma går att säga för lågkvalificerade arbetare genom praktikprogrammen. Enligt Komine har det funnits en diskrepans mellan regeringens officiella ställning, som är helt emot lågkvalificerad arbetskraftsinvandring, och verkligheten, som visar att Japan de facto är mer öppet för lågkvalifice- rad arbetskraft via praktikprogram än för högkvalificerad arbetskraft via ‘vanlig’ invandring. Skälet bakom regeringens fortsatta främjande av praktikprogrammen, istället för traditionell invandringspolicy, sägs grunda sig i en ovilja att låta lågkvalificerade

(14)

invandrare bosätta sig i landet permanent på grund av sociala och skatterelaterade skäl (Komine, 2018: 118). Även Kwon (2018) belyser Japans ovilja att släppa in permanenta invandrare i landet, och hävdar att Japans invandringspolitik har prioriterat etnisk och kulturell homogenitet, istället för att öppna upp för invandring baserat på mark- nadens efterfrågan. Kwon lyfter också fram att Japan skapar hinder för utländska arbetare, bl.a. via en strikt japansktalande arbetskultur, kulturell intolerans, och ett ‘senior- system’ som värdesätter anställningstid över tidigare erfarenheter och färdigheter.

Detta kombinerat med invandrares svaga legala och sociala status gör landet oattraktivt för internationella arbetare (Kwon, 2018: 10-12, 16, 20). Rochel (2018) visar att Japan använder sig av ett säkerhetsargument, genom vilket de hävdar att ökad invandring skulle medföra minskad säkerhet i landet. Enligt denna logik har Japan stränga invand- ringslagar för att försvara sin sociala säkerhet och sitt kulturella arv. Författaren påpe- kar dock att detta argument inte förklarar varför Japan officiellt prioriterar högkvalifi- cerad invandring (Rochel, 2018: 168-170). Vidare visar Green och Kadoya (2015) att fastän andelen positivt inställda till invandring är relativt högt i Japan jämfört med andra länder, så är majoriteten av Japans befolkning fortfarande negativt inställda till ökad invandring (Green & Kadoya, 2015: 64-65).

3.3 Problemrepresentation

Forskningen kring problemrepresentation påstår att problem ‘skapas’ genom diskurser.

Enligt detta resonemang är politiska åtgärder inte ett svar på objektivt existerande problem; åtgärderna skapar snarare själva de problem de är tänkta att bemöta, genom att definiera vad problemet är genom policy. Lundgren och Ljuslinder (2011) fokuserar på problemrepresentation i svensk massmedia i sin studie, och visar att det åldrande sam- hället främst representeras som ett hot mot ekonomisk tillväxt. De beskriver att äldre människor framställs som en börda på landets ekonomi, bl.a. genom det ökade trycket på pensionssystemet, och att diskursen helt bortser från möjliga positiva aspekter med åldrande samhälle. Denna representation beskrivs således skapa en bild av äldre som

(15)

enbart behövande människor, och gör att politik som tar vara på äldre människors sociala kapital riskerar förkastas (Lundgren & Ljuslinder, 2011: 178-179). I en ankny- tande studie tillägger samma författare att löntagare framställs som hotade av det åld- rande samhället, medan äldre människor framställs både som offer för och orsaken till fenomenet (Lundgren & Ljuslinder, 2012: 62). Utöver dessa studier som specifikt ana- lyserar problemrepresentation, finns det även forskning gjord om effekter av och lös- ningar på det åldrande samhället, som i sitt val av fokusområde själva bidrar till en viss representation av problemet. Harper (2016) hävdar exempelvis att invandring är en le- gitim lösning på det åldrande samhället i Storbritannien, eftersom det stimulerar arbetskraften och tenderar att bidra till välfärden i form av vård- och pensionsfinansierande skatteintäkter (Harper, 2016: 187). Genom sitt val av fokus bidrar denna studie således till en representation av problemet med åldrande samhälle som en brist på utländsk arbetskraft. Även Manakov et al. (2017) representerar problemet som brist på arbetskraft, men fokuserar snarare på en låg fertilitet och för tidig pension. Detta avslöjas i studiens rekommenderade lösningar på ‘problemet’, som en kombination av ökad pens- ionsålder och ökade incitament för barnafödande (Manakov et al., 2017: 65-66). Vidare fokuserar Foster (2017) på aktivt åldrande, och menar att samhället måste förbättra förutsättningarna för människor att vara aktiva längre, inte bara för att skjuta upp pens- ionen, utan för att människor som lever längre ska få ett bättre liv (Foster, 2017: 128- 129). Denna studie representerar således ‘problemet’ inte enbart som ett ekonomiskt sådant, utan även som en för låg livskvalitet bland en ökande äldre befolkning.

3.4 Diskussion

Den tidigare forskningen om Japans kvinno- och invandringspolitik återger hur dessa politikområden har utvecklats över tid och belyser de åtgärder som varit mest inflytel- serika. Resultaten visar att Japans regering under de senaste årtiondena i ökande ut- sträckning infört reformer ämnade att öka reproduktion, öka kvinnors deltagande i arbetskraften, och öka antalet invandrare, i ett försök att möta problemet med den bris-

(16)

tande arbetskraften,men att det trots detta lever kvar traditionella könsroller och skep- sis mot invandring. Vidare påvisar forskningen kring problemrepresentation och åld- rande samhälle att problemet inom ett och samma politikområde kan representeras på olika sätt. Detta stödjer argumentet att politiska åtgärder sällan är svar på objektivt de- finierbara problem, utan att definitionen av dessa problem snarare är ett resultat av diskurser. Hur problem representeras i politiken är därmed avgörande för vilka åtgärder som möjliggörs, eller över huvud taget kommer på tal. Med denna uppsats ämnar jag angripa Japans kvinno- och invandringspolitik från perspektivet med problemrepresentation. Genom att fokusera på hur dessa politikområden problematiseras vill jag bidra med en ny infallsvinkel till samtalet kring Japans åldrande samhälle, samt belysa hur problemrepresentation kan påverka både människor och politik. Denna studie bidrar således till forskningen kring Japansk politik, men också till den diskursorienterade forskningen kring politik som ett resultat av problemrepresentation.

4 Teoretiskt ramverk

Här presenteras det teoretiska perspektiv på vilket denna studie bygger sin analys. Av- snittet inleds med en generell beskrivning av Foucault-inspirerad poststrukturalistisk teori. Efter det följer en presentation av WPR-ansatsen; en strategi ursprungligen ut- vecklad av Carol Bacchi för policyanalys, och som bygger på den poststrukturalistiska teorin.

4.1 Poststrukturalism

Poststrukturalism är inte en enskild sammanhängande teori, utan snarare ett samlings- begrepp för idéer av mer eller mindre samstämmiga tänkare (Wenman, 2018: 125). Ett utmärkande drag för dessa idéer är ifrågasättandet av ontologiska påståenden om hur

(17)

saker och ting är. Förespråkare av poststrukturalismen anser att dagens etablerade sanningar och institutioner, såsom lagar, stater och politiska system, är ett resultat av historiska tillfälligheter snarare än naturliga ‘sanningar’. Ur ett poststrukturalistiskt perspektiv är det nödvändigt att kritisera och ifrågasätta dessa vedertagna ‘sanningar’ istäl- let för att bara acceptera dem för vad de är (Bacchi & Goodwin, 2016: 4-5). Ett annat sätt att beskriva poststrukturalismens synsätt är att koncept som sanning och godhet skapas av normer, men att dessa normer kan ifrågasättas och ändras. Poststruktural- ismens styrka ligger således i dess förmåga att analysera och omvärdera sådant som ofta tas för givet (Williams, 2014: 2, 4). En av poststrukturalismens ledande tänkare, Michel Foucault, förklarade sin forskning som arkeologisk, och fokuserade på att spåra hur dagens sanningar och institutioner kom till i ett försök att avnaturalisera dem.

Foucault menade att det som idag tas för att vara sant, manifesterat i bl.a. diskurser, institutioner och lagar, har skapats genom historiska processer och hålls ihop av maktrelationer (Wenman, 2018: 131-133). I praktiska termer innebär detta att den positivistiska synen på t.ex. politiska åtgärder som rationella och naturliga svar på objektiva problem som stör vad som allmänt anses vara ‘social ordning’ ifrågasätts. Genom att analysera hur koncept som lagligt och olagligt, problem och lösningar skapas, definie- ras och kategoriseras inom politiken, vill poststrukturalismen belysa att sättet som dagens samhälle styrs på inte är det enda valida alternativet (Bacchi & Goodwin, 2016:

7).

Det finns en viss oenighet om var poststrukturalismen befinner sig ontologiskt, men enligt Wenman hävdar poststrukturalismen att verkligheten inte existerar åtskilt från teorin. Människan upplever verkligheten genom koncept och lingvistiska strukturer, och världen manifesteras bara genom relationer och skillnader. Perspektivets epistemologiska ställningstagande är följaktligen att människan är fundamentalt inka- pabel att se världen objektivt, i dess ‘sanna’ form, och skapar istället sin egen bild av världen (Wenman, 2018: 134-135).

(18)

4.2 WPR-ansatsen

What’s the Problem Represented to Be-ansatsen, eller WPR-ansatsen, är ett diskursa- nalytiskt redskap som bygger på antagandet att statlig policy förutsätter problematisering. WPR-ansatsen använder ordet problematisering på två sätt, där den första använd- ningen berör vad som problematiseras i policy. Tanken är att en stats agerande grundas i vad den uppfattar som problem, och att denna uppfattning styr de reformer och åtgär- der som staten vidtar. Om policy är en handling som är till för att ‘fixa’ ett problem, behöver den först fastställa en definition av vad detta problem är. På så vis bygger ansatsen på de ovan nämnda idéerna av Foucault om hur olika sanningar skapas genom politik. I poststrukturalistisk anda hävdar WPR-ansatsen att stater skapar sin egen definition av problem genom policy, snarare än stöter på problem som redan existerar externt. På samma sätt som den tidigare forskningen visade att föreslagna lösningar på det åldrande samhället avslöjar vad som anses vara problemet, så säger en stats problematisering således mycket om vad som anses vara i behov av att ‘fixas’ i samhället.

Genom detta resonemang hävdar WPR-ansatsen därmed att ett land styrs av problematisering, snarare än av politik. Vidare används problematisering även som ett annat ord för utfrågning eller undersökning. Här menas att en av WPR-ansatsens uppgifter är att analysera och ifrågasätta den problematisering som staten gör. Med andra ord gör man en problematisering av problematiseringen (Bacchi, 2009: 30-31; Bacchi & Goodwin, 2016: 15-17).

Syftet med WPR-ansatsen är att ifrågasätta och kritisera problemrepresentat- ioner. Med kritisera menas dock inte att påpeka hur saker och ting är dåliga, eller att nedvärdera det faktiska problemet. Ordet kritisera används här snarare i bemärkelsen att belysa att de problematiseringar som anses ‘naturliga’ snarare är resultatet av en historisk process, och att olika problematiseringar påverkar olika områden eller män- niskor (Bacchi & Goodwin, 2016: 15; Bergström & Ekström, 2018: 272). WPR-ansatsen består av följande sex analytiska frågor som ställs till textmaterialet:

1. What’s the ‘problem’ represented to be in a specific policy?

2. What deep-seated presuppositions or assumptions underlie this representation of the ‘problem’?

(19)

3. How has this representation of the ‘problem’ come about?

4. What is left unproblematic in this problem representation? Where are the si- lences? Can the ‘problem’ be conceptualised differently?

5. What effects are produced by this representation of the ‘problem’?

6. How and where has this representation of the ‘problem’ been produced, dis- seminated and defended? How has it been and/or how can it be disrupted and replaced?

Syftet med de första tre frågorna är att identifiera vad i texten som representeras som ett problem, vad denna representation bygger på för antaganden, och hur den har kommit till. De övriga frågorna används för att analysera vad texten utelämnar, vilka effekter detta får, och hur man kan utmana den rådande representationen (Bacchi & Good- win, 2016: 20-25). Frågorna kan modifieras för att bättre passa en specifik forsknings- fråga, och kan användas antingen i sin helhet eller selektivt. Frågorna kan också appli- ceras på olika sätt, antingen holistiskt eller mer systematiskt (Bergström & Ekström, 2018: 273).

4.3 Applicering

Poststrukturalismen som teoretiskt perspektiv är svårdefinierat, dels för att den grundar sig i idéer av en rad olika tänkare, och dels för att den bygger på ifrågasättandet av andra teoretiska perspektiv och därför ofta kritiseras för att inte komma med några egna påståenden (Wenman, 2018: 125-126; Williams, 2014: 6; Dillet, 2017: 517). Syftet med det här avsnittet är dock inte att ge en uttömmande beskrivning av poststrukturalismen som teori, utan att introducera en uppsättning verktyg inspirerade av poststrukturalismen, genom vilka en analys har gjorts i detta arbete. Poststrukturalismen utmär- ker sig genom sin förmåga att lyfta fram och kritiskt granska sådant som ofta tas för givet, och det är denna förmåga som är av intresse i denna uppsats.

WPR-ansatsen är ett sätt att applicera dessa poststrukturalistiska idéer på policytexter. Den bygger på påståendet att de lösningar som presenteras i en diskurs av- slöjar vad det är man söker förändra, och därför vad som anses vara ett problem (Bacchi

(20)

& Goodwin, 2016: 16). Denna studie applicerar ett tankesätt som är inspirerat av WPR- ansatsen på japansk policy kring kvinno- och invandringspolitik, men som är något modifierat för att passa studiens forskningsfrågor. Genom att analysera vad som representeras som problemet i diskurser kring de valda politikområdena, kan man se om problematiseringen är formad av det åldrande samhället, och vad för slags politik som blir möjlig. Hur denna analys har operationaliserats i detta arbete presenteras i följande avsnitt.

5 Metod

5.1 Diskursanalys

Med tanke på de frågeställningar och det teoretiska ramverk som används i denna uppsats anser jag ett kvalitativt metodval vara fördelaktigt. Frågor om hur ett problem representeras kräver noggrann och nära bearbetning av det utvalda materialet, och för att uppnå uppsatsens syfte krävs även att man kan skilja mellan nyanser i olika språkval och urskilja underliggande meningar (Esaiasson et. al., 2017: 211). En kvantitativ mät- ning av olika termer och ord möjliggör visserligen studerandet av en större mängd material, men detta tillvägagångssätt är mindre lämpat för att hitta outtalade meningar i texter, och att hitta sådant som hamnar utanför det konstruerade kodschemat (Boréus

& Kohl, 2018: 79-80).

Vidare är diskursanalys, som är en form av kvalitativ textanalys, ett lämpligt verktyg för att kritiskt analysera hur meningar, maktrelationer och identiteter konstrue- ras av språket och vilka effekter detta får, med ett fokus på diskurser snarare än aktörer (Bergström & Ekström, 2018: 255-257). Syftet är då inte att värdera dessa konstrukt- ioner utifrån huruvida de är sanna eller falska, bra eller dåliga, utan snarare att identifiera vilka ‘sanningar’ som skapas i interaktioner och diskurser, hur de har kommit till, och vad de kan få för konsekvenser (Esaiasson et. al., 2017: 212, 215). En sådan kritisk

(21)

analys används för att “... visa att en idé eller mening som kanske verkar helt naturlig och given i själva verket är historiskt specifik och en produkt av mänsklig tolkning”

(ibid.: 214-215). Detta återknyter väl till ovanstående redogörelse för WPR-ansatsen, som ett sätt att ifrågasätta och kritisera problematiseringar, och därför också till Foucault och poststrukturalismen. I sin förklaring av WPR-ansatsen hävdar också Bac- chi att om man beskriver policytexter som diskurser, kan man rikta fokus mot hur policy utövar makt genom att producera sanningar. Diskursanalysen beskrivs vara inte bara kompatibel med utan rentav central för WPR-ansatsen; ett nödvändigt verktyg för att utmana den positivistiska synen på policy som rationella svar på objektiva problem, vilket gör den till ett lämpligt metodval i denna studie (Bacchi & Goodwin, 2016: 7-8).

En diskursanalys kan även innefatta icke-språkliga aspekter och mänsklig praktik (Esa- iasson et al., 2017: 215), men denna studie använder begreppet diskursanalys i så kallad snäv bemärkelse, dvs. diskurs som talad eller skriven text, som beskrivet i boken Tex- tens mening och makt (Bergström & Ekström, 2018: 254).

5.2 Teorikonsumerande fallstudie

Om man bryter ner studiens forskningsdesign kan man först och främst säga att den har både en beskrivande och förklarande karaktär. Med hjälp av WPR-ansatsen fokuserar studien på att identifiera och beskriva specifika aspekter i texten, såsom hur problemet representeras, vilka problematiseringar som lämnas onämnda, och vilka effekter dessa problematiseringar har. Samtidigt har en del av frågorna en förklarande karaktär då de försöker påvisa var dessa fenomen kommer ifrån (Esaiasson et. al.: 37). En vidare ut- märkande aspekt med studiens design är att det teoretiska ramverket finns på plats redan från början av studien, vilket presenterades i föregående avsnitt. Slutligen placerar studien fallet, snarare än teorin, i centrum, då syftet är att förklara fallet med problemrepresentation inom japansk kvinno- och invandringspolitik genom att applicera ett poststrukturalistiskt perspektiv (ibid.: 42). Teorin tar således en underordnad roll, med uppgiften att utgöra ett verktyg eller lins genom vilken en analys kan genomföras, vilket gör detta till en teorikonsumerande studie (ibid.: 88-89).

(22)

Vidare, eftersom studien enbart fokuserar på ett specifikt fall utan att jämföra olika länder eller politikområden, kan den klassificeras som en fallstudie. Fallstudier är användbara om man vill gräva på djupet i ett enskilt fall just för att det fallet i sig utgör ett intressant studieobjekt, men lämpar sig mindre bra för att dra generella slutsatser om andra fall (Toshkov, 2018: 234). Trots detta ger dock fallstudiens förmåga att identifiera variabler och koncept i ett fall, identifiera och formulera nya hypoteser, och un- dersöka kausala mekanismer och relationer i detalj, en fördjupad insikt om ett specifikt område som kan komma till nytta vid framtida jämförande eller statistiska studier (Ge- orge & Bennett, 2005: 19-22).

5.3 Material

Det empiriska material som undersöks i denna studie består av tre policydokument publicerade av japanska staten mellan 2013 och 2017. Texterna har hämtats från regeringens hemsida, och länkar finns tillgängliga i uppsatsens källförteckning. Valet av källor har baserats på ett antal faktorer. Eftersom studieobjektet i detta fall är Japan och alla originaldokument är på japanska, var jag begränsad till de texter som finns till- gängliga med officiell engelsk översättning. Vidare begränsas materialvalet även av att uppsatsens studiedesign, vilket i detta fall är en kvalitativ diskursanalys, genom sitt krav på närhet till texten reducerar mängden material som kan analyseras inom en viss tidsperiod (Esaiasson et. al., 2017: 226). Ett sätt att bredda materialets omfång hade varit att inkludera officiella uttalanden från tal eller pressmeddelanden; Bergström och Ekström menar att en begränsning till enbart övergripande policytexter kan bli för smalt utan kompletterande material (Bergström & Ekström, 2018: 289). Eftersom fokus ligger på att undersöka underliggande förgivettaganden som möjliggör vissa problemre- presentationer, är det dock riskabelt att basera studien på politiska uttalanden som har syftet av övertala (Bacchi, 2009: 55). Jag ansåg således att policytexter var ett bättre underlag för studiens syfte. Valet att undersöka just tre policytexter gjordes för att kunna täcka en lite vidare tidsperiod utan att bli för många texter att hantera, och samtidigt kompensera för policytexternas smalhet genom att analysera tre separata texter.

(23)

Tidsramen inom vilket materialet är hämtat valdes baserat på en politisk brytpunkt inom området (Bergström & Ekström, 2018: 289). Den nuvarande premiärministern Shinzo Abe kom till makten i slutet på 2012, och introducerade två år senare de refor- mer tänkta att liberalisera och stärka kvinnor, ofta kallat “womenomics” (Oda, 2018).

2012 var också två år efter att Japan påbörjade sin nedåtgående trend i populationsstor- lek som har pågått sedan dess (Jozuka, 2018). Man kan således argumentera att Japan påbörjade ett nytt skede runt den tiden, med nya reformer kring kvinnopolitik, och senare även invandring. Samtliga texter är del av en tillväxtstrategi med policyförslag ämnade att möta utmaningarna med minskande fertilitet, åldrande befolkning och re- sursfrågor. Texterna är från 2013, 2016 och 2017, och valdes dels för att täcka Abes politiska styre från början till relativ nutid, men även utefter sin relevans till kvinnopolitik, invandring och åldrande samhälle. Slutligen gjordes valet att enbart fokusera på representationen av kvinnor och invandring eftersom de kan sägas vara de mest omta- lade politikområdena kopplade till åldrande samhälle, men även för att Japans tradit- ionellt konservativa inställning till dessa områden gjorde dem särskilt intressanta att studera.

Ett snävt urval av texter löper alltid risken att missa något väsentligt (Esaias- son et al., 2017: 226). Jag har valt texter som är del av Japans centrala policy och som innehåller konkreta uttalanden om för studien relevanta åtgärder. Trots detta finns det ingen hundraprocentig garanti för att just de tre texterna är representativa för all Japans politik kring kvinnor och invandrare. De tre valda texterna kan också kritiseras för att vara provisoriska, då de innehåller förslag till framtida policy, men inte visar de slut- giltiga besluten. Den valda tidsramen gör även att potentiella viktiga förändringar som skett sedan 2017, såsom den nya invandringslagen som trädde i kraft 2019, går oupp- täckta. Vidare, eftersom materialet utgörs av färska primärkällor från en officiell statlig hemsida finns det lite skäl att tvivla dess äkthet, oberoende, eller samtidighet, men det- samma kan inte sägas angående tendens. Eftersom policytexterna är skrivna av det ledande politiska partiet kan man vänta sig att språket är mer eller mindre vinklat (ibid.:

291-295). Med tanke på att studiens syfte är att analysera problemrepresentation i statlig policy, utgör dock denna politiska partiskhet inget större problem i sammanhanget.

De potentiella materialrelaterade problemen beror främst på begränsningar i tid och

(24)

tillgängligt material, men med de åtgärder jag tagit för att kompensera för materialets smalhet anser jag ändå att omfånget är tillräckligt brett och centralt för att ge en repre- sentativ bild av problemrepresentation i Japan under 2010-talet.

5.4 Operationalisering

Esaiasson et. al. understryker vikten av en systematisk operationalisering baserad på analysenheter och variabler med fokus på kausalitet, något som oftast associeras med kvantitativ metod men som även är användbart i kvalitativa studier (Esaiasson et al., 2017: 45). Denna studie gör ett försök att uppnå dessa kriterier genom att implementera Carol Bacchis WPR-ansats; ett diskursanalytiskt verktyg utvecklat för att identifiera och värdera variabler i policytexter. För att bättre passa studiens karaktär har Bacchis ursprungliga frågeställningar reducerats en aning, och koncentrerats till följande fyra frågor:

1. Hur representeras problemet?

2. På vilka antaganden vilar denna representation?

3. Vad lämnas oproblematiserat?

4. Vilka effekter produceras av denna problemrepresentation?

På grund av tidsbegränsning har frågor som utforskar representationernas historiska bakgrund valts bort, eftersom de hade krävt en noggrann undersökning av material ut- över det tre valda texterna. Istället har fokus lagts på ovanstående fyra frågor för att kunna göra en mer ingående analys av den nuvarande representationen och dess effekter. Frågorna har applicerats på texten i tur och ordning för att systematiskt kunna un- dersöka och identifiera de olika aspekter som angrips av respektive fråga. Denna applicering har skett utefter följande steg:

5.5.1 Steg 1 – Hur representeras problemet?

Det första steget var att identifiera de förslag på lösningar som presenteras i texten.

Detta har gjorts genom att lokalisera och notera alla yttranden om vad som ämnas göras i de föreslagna åtgärderna. Genom att jämföra och analysera dessa åtgärder har sedan en slutsats dragits om vilket uppfattade ‘problem’ de är tänkta att lösa. Detta utgör

(25)

således policyns problemrepresentation. Det är värt att här återigen understryka att syf- tet med detta inte är att identifiera vilket av en rad existerande problem som anses vara mest akut, utan snarare att utröna vilket tänkt problem som ‘skapas’ genom representationen (Bacchi, 2009: 3).

5.5.2 Steg 2 – På vilka antaganden vilar denna representation?

Det andra steget var att analysera vilka förförståelser, antaganden och förgivettaganden som ligger bakom problemets representation. I poststrukturalistisk anda ligger fokus inte på antaganden gjorda av policyskapare, utan på de antaganden som existerar inom och förutsätter den problemrepresentation som texten hyser, avskilt från de bakomliggande aktörerna (ibid.: 5). Detta steg kan sägas utgöra stommen i studiens analys, med utvecklade diskursanalytiska verktyg som överensstämmer med ovan beskrivning av analysenheter och variabler. Operationaliseringen har skett med hjälp av tre klassinde- lande verktyg ämnade att identifiera olika variabler i texten: nyckelkoncept, dikotomier och kategorier. Nyckelkonceptsanalysen skapar förutsättningar för att undersöka hur texten representerar olika koncept såsom ‘jämställdhet’ och ‘mångkulturalism’. Diko- tomi-analysen gör det möjligt att identifiera hur texten representerar och värderar bi- nära uppdelningar, såsom man och kvinna. Slutligen gör en kategorisk analys det möj- ligt att undersöka hur texten värderar olika människokategorier, såsom studenter, arbetande, mödrar eller ensamstående (ibid.: 7-9).

5.5.3 Steg 3 – Vad lämnas oproblematiserat?

Steg tre påbörjade arbetet med att problematisera problematiseringen, genom att lägga fokus på det som lämnas osagt i texten för att belysa representationens begränsningar.

Operationaliseringen byggde på det diskursanalytiska arbetet utfört i steg två. Genom att titta på hur texten gör förenklingar genom koncept, dikotomiseringar och kategorier, drogs slutsatser om vilka aspekter som lämnats obelysta (ibid.: 13).

5.5.4 Steg 4 – Vilka effekter produceras av denna problemrepresentation?

Detta sista steg utgjorde en avslutande diskussion med förutsägelser om vad svaren på de ovanstående frågorna kan tänkas få för effekt. Den effekt som diskuteras här skiljer

(26)

sig dock från den mer traditionella synen på policy med åtgärder och resultat, och fokuserar istället på hur de ‘sanningar’ som fastställs genom problematiseringen kan möj- liggöra och begränsa diskurser, styra hur människor ser på världen, och påverka män- niskors materiella förutsättningar (ibid.: 15-19).

Som ovanstående fyra steg visar har studien utnyttjat en blandning av förhandsdefini- erande och öppet förhållningssätt. De fyra frågeställningarna är begrepp som lånats från WPR-ansatsen och förhandsdefinierats för att ge struktur åt analysen. Samtidigt har ett öppet förhållningssätt anammats under analysens gång, för att identifiera nyckelkoncept, dikotomier och kategorier, och för att möjliggöra uppmärksammandet av oväntade svar. En stor del av textens bearbetning har således gått ut på att identifiera olika indelningar - vars existens var okänd innan analysen genomfördes - på ett induk- tivt sätt (Esaiasson et. al., 2017: 222-224, 229).

5.5 Validitet och reliabilitet

För att uppnå god så kallad begreppsvaliditet krävs att operationaliseringen stämmer överens med den teoretiska definitionen, dvs. att de verktyg man använder kan mäta det man vill ta reda på (Esaiasson et. al., 2017: 58-59). Som nämns i ovanstående stycke har en fallstudie begränsad möjlighet att dra generella slutsatser om andra fall, vilket kan beskrivas som att fallstudien har låg extern validitet. Den tidigare forskningen vi- sade exempelvis att problemrepresentation inom åldrande samhälle kan beröra flera olika områden, och mitt val att enbart fokusera på kvinnor och invandring gör således att en generell slutsats om all representation inom området inte kan dras.Detta hindrar dock inte studien från att uppnå god intern validitet, genom att dra slutsatser om fallet utefter den konstruerade orsaksmodellen (ibid.: 59). Ett sätt att uppnå god intern validitet är att använda en tidigare forskares väl beprövade metod och operationalisering, en strategi som används i denna studie genom att nyttja Carol Bacchis WPR-ansats (ibid.: 61). Ansatsen är specifikt framtagen för att möjliggöra en poststrukturalistisk policyanalys med fokus på problemrepresentation (Bacchi & Goodwin, 2016: 13), och

(27)

för att ytterligare försäkra relevansen för just denna studie har ansatsens frågor modi- fierats utefter de övergripande forskningsfrågorna.

Vidare uppnås god resultatvaliditet genom en kombination av begreppsvaliditet och reliabilitet. God reliabilitet i sin tur uppnås genom att undvika misstag kopplade till den mänskliga faktorn (ibid.: 64). Bergström och Ekström påpekar att reliabiliteten kan vara vansklig för WPR-ansatsen, eftersom den tenderar att ha något oklart defini- erade analysverktyg och en holistisk approach som kan skapa en viss otydlighet (Berg- ström & Ekström, 2018: 294). Detta kan leda till att utrymmet för subjektivitet blir större, vilket ökar risken för feltolkning och/eller att författarens egna idéer och värde- ringar påverkar resultatet. I denna studie anser jag att materialet är tillräckligt specifikt och enhetligt för att detta ska utgöra ett mindre problem, men för att uppnå grundprin- ciperna för god forskning har transparens och redogörelse för potentiella variationer och motsägelser, samt mina subjektiva val av fokus, varit en genomgående strävan under arbetets gång (Esaiasson et al., 2017: 228).

6 Analys

I följande avsnitt presenteras resultaten från analysen av de tre policytexterna. Resul- taten framförs i tur och ordning utefter de fyra operationaliseringssteg som angavs i föregående avsnitt, baserade på WPR-ansatsens frågor. Texterna tar tillsammans upp åtgärder inom en rad olika områden, men i den här studien har fokus uteslutande lagts på de åtgärder som uttryckligen fokuserar på kvinnor och/eller invandring. Vidare, eftersom de tre texterna tillhör samma policyområde med väldigt liknande åtgärder, kommer resultatet av analyserna slås ihop och presenteras som en och samma text. Detta görs dels för att spara plats, men även för att undvika onödiga upprepningar.

(28)

6.1 Hur representeras problemet?

Efter att ha blivit vald till premiärminister 2012 introducerade Shinzo Abe ett antal politiska åtgärder med syftet att revitalisera Japans ekonomi. Policyprogrammet kom att kallas för “Abenomics” och bestod av tre ‘pilar’ med åtgärdsprogram med tre olika politiska syften. Den tredje av dessa pilar bestod av en tillväxtstrategi med syftet att tackla utmaningarna kring minskande fertilitet, åldrande befolkning och resursfrågor genom olika omstruktureringar (Kantei, 2013: 1-2). Samtliga tre policytexter som ana- lyserats i denna studie är steg i denna tredje pil. Den första texten från 2013, “Japan revitalization strategy - Japan is back!”, presenterar det allmänna upplägget för till- växtstrategin och innehåller generella policyförslag inom alla områden av den tredje pilen. De två andra texterna från 2016 och 2017, “Japan’s plan for dynamic engage- ment of all citizens” och “The action plan for the realization of work style reform”, fokuserar på åtgärder ämnade att få fler människor att delta i arbetskraften som ett sätt att stimulera ekonomisk tillväxt.

6.1.1 Kvinnopolitik

Efter en analys av texterna kunde följande övergripande huvudkategorier inom kvinnopolitik identifieras. Åtgärder som:

 gör det lättare för kvinnor att balansera karriär och familj (genom utökad möj- lighet till föräldraledighet, återanställning efter längre frånvaro, utökad barnomsorg, uppmuntran av män att ta föräldraledigt, reglering av övertidsarbete, och uppmuntran till flexibla arbetssätt);

 skapar ekonomiska och praktiska förutsättningar för unga människor som vill gifta sig och skaffa barn, och;

 inför fler kvinnor i ledarpositioner.

Syftet med dessa åtgärder är tvåfaldigt: 1) att uppmuntra till och eliminera hinder för kvinnors ökade deltagande på arbetsmarknaden, och 2) att uppmuntra till ökat antal giftermål och barnafödande. Vissa åtgärder tacklar klassiska ‘kvinnofrågor’, såsom barnomsorg och föräldraledighet. Andra inför reform av bl.a. deltidsarbete och övertid, med argumentet att kvinnor som inte förmår följa det klassiska japanska arbetssättet med oavbrutet heltidsarbete för ett och samma företag hålls borta från arbetsmarknaden,

(29)

och att för mycket obligatorisk övertid gör det svårare att balansera jobb och familj.

Gemensamt för samtliga åtgärder är dock att problemen representeras som de hinder som står i vägen för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och möjlighet att gifta sig och skaffa barn. Således ‘skapar’ texterna (eller ger form åt) problemet som kvinnors låga arbetskraftsdeltagande och den låga fertiliteten (Bacchi, 2009: 34). Analysen är med det dock inte slutförd; det är vidare nödvändigt att titta på representationen av dessa två problem. Med andra ord, vad är det med kvinnors låga arbetsmarknadsdelta- gande och fertilitet som anses problematiskt? En ledtråd till svaret på denna fråga ges i följande citat från texten:

“...it is essential for the “power of women” – Japan’s greatest potential which had not been leveraged fully to date – to be fully utilized. This is critical from the standpoint of securing human resources who will sup- port the new growth sectors amid concerns over the decreasing work- force population due to the declining birthrate and aging population.”

(Kantei, 2013: 5-6)

Kvinnor ses således som en resurs som i skrivande stund inte utnyttjas till fullo, och som bör tas till vara på för att fylla bristen på arbetskraft och stimulera ekonomisk till- växt. Den rådande bristen på arbetskraft förklaras i sin tur som ett resultat av låg fertilitet. Andra önskvärda effekter av att öka kvinnors deltagande i arbetskraften, såsom en ökad mångfald av olika värderingar bland produkter och tjänster, kvinnors ökade deltagande i samhället, och utmanandet av traditionella könsroller förekommer mycket sparsamt.

6.1.2 Invandringspolitik

Vad gäller invandringspolitik kunde följande huvudsakliga åtgärder identifieras. Åtgär- der som:

 inför smidigare invandringsprocedurer för högkvalificerade immigranter;

 förbättrar levnadsförhållanden och bekvämlighet för högkvalificerade utländska arbetare, med mindre krav på kunskaper i japanska;

 attraherar fler utbytesstudenter och lärare till japanska universitet, samt gör det lättare för utbytesstudenter att söka jobb i landet;

(30)

 utökar programmet med utländska sjuksköterskor till att tillåta ansökande från Vietnam, utöver Indonesien och Filippinerna.

Syftet med åtgärderna är således att locka till sig fler utländska högkvalificerade arbetare och utbytesstudenter genom att göra det lättare att komma in i landet för dessa människor. Följaktligen representeras problemet som olika hinder vilka står i vägen för ett ökat intag av utländska högkvalificerade arbetare och utbytesstudenter/blivande arbetare. Till skillnad från de kvinnopolitiska åtgärderna så relateras dock bristen på dessa arbetare inte till den generella bristen på arbetskraft i Japan. De högkvalificerade in- vandrarna och utbytesstudenterna framställs visserligen som en resurs, men fokus ligger på att föra in en mångfald av ny kunskap och expertis till landet, vilket i sin tur skulle leda till ekonomisk tillväxt, något som återges i följande citat:

“Realization of easier entrance into Japan for the highly skilled and tal- ented foreign nationals is expected to contribute to the growth of the Japanese economy.” (Kantei, 2013: 26)

Vidare gör den nyaste texten, från 2017, följande uttalande:

“... in regard to the acceptance of foreign workers in fields that are not evaluated as specialized or technical, Japan has upheld the position that this matter should be reviewed…” (Kantei, 2017: 36)

Texten uttrycker således att möjligheten att ta in lågkvalificerad arbetskraft ska övervä- gas, baserat på sociala och ekonomiska effekter på det japanska samhället och dess in- vånare, samtidigt som invånarnas åsikter tas i åtanke. Detta innebär att utöver syftet att införa kunskaper och expertis, övervägs också åtgärder vars syfte är att mitigera den generella bristen på arbetskraft. Problemrepresentationen blir således en brist på arbetskraft med särskild kunskap och expertis, men även brist på arbetskraft generellt.

6.1.3 Sammanfattning

Problemen inom kvinnopolitik representeras till största del som kvinnors låga deltagande i arbetskraften och en låg fertilitet. Vidare representeras problemen inom invandringspolitik huvudsakligen som en brist på utländsk kunskap och expertis, men även i viss mån som en generell brist på arbetskraft. Gemensamt för båda politikområden är

(31)

att samtliga problem i sin tur representeras som bidragande faktorer till långsam ekonomisk tillväxt. I linje med Foucaults idéer om diskurser som skapare av vedertagna sanningar, används representation här i bemärkelsen att texterna genom policy formar vilket problem som är ‘på riktigt’, och på så sätt sätter gränser för vad som går att tänka och uttrycka om ett visst fenomen (Bacchi, 2009: 35). Hur dessa av diskursen skapade

‘problem’ kan påverka politik och människor diskuteras längre fram i analysen.

6.2 På vilka antaganden vilar denna representation?

Efter att ha fastställt vad problemet representeras som i de tre policytexterna, kan vi nu gå vidare med att undersöka vilka förförståelser som gör denna problemrepresentation möjlig. En grundläggande idé i foucauldiansk poststrukturalism är att det som anses vara sant egentligen bara är en av många alternativa sanningar, och att människors uppfattning av sanning styrs av olika antaganden. Genom att analysera de antaganden som förutsätter denna syn på ‘sanningen’, med hjälp av nyckelkoncept, dikotomier och kategorier, kan man kritiskt ifrågasätta det som tidigare lämnats oifrågasatt (Bacchi &

Goodwin, 2016: 21).

6.2.1 Nyckelkoncept Ekonomisk tillväxt

Något som genomsyrar alla tre texter är målet med ökad ekonomisk tillväxt. Varje text inleds med att poängtera vikten av ökad tillväxt för att Japan ska frodas, vilket åter- speglar det faktum att de faller under Abenomics “tredje pil”, som uttryckligen är en

“Growth Strategy” (Kantei, 2013: 1). Resultatet av detta är att varje enskild policy, oavsett om de framställs som social eller ekonomisk, på ett eller annat sätt kopplas till stimulering av den ekonomiska tillväxten. Ekonomisk tillväxt ses som det ultimata må- let, som något som kommer lyfta Japan ur lågkonjunktur och skapa en lysande framtid.

I vägen för detta mål framställs de tre hindren åldrande samhälle, minskad fertilitet, och minskad arbetskraft:

(32)

“The structural issue regarding population, which is caused by the de- clining birthrate and aging population as well as the decrease in pro- ductive-age population, is at the root of the bottleneck hindering our economic growth.” (Kantei, 2017: 1)

Genom att ekonomisk tillväxt på detta vis antas vara ett oomtvistligt mål, blir ett logiskt utfall att åtgärder som angriper de hinder som står i vägen för tillväxten, identifierade som låg fertilitet, åldrande samhälle och minskad arbetskraft, skapas. På detta vis for- mas således frågor inom kvinno- och invandringspolitik utefter vilken gynnsam effekt de kan ha på landets ekonomi.

Barnomsorg

Barnomsorg tas upp som en av de främsta anledningarna till varför kvinnor inte kan delta i arbetskraften på samma sätt som män. Det antyds att kvinnor ‘tvingas’ ta mam- maledigt efter barnafödande, och bristen på förskoleplatser problematiseras genom att många kvinnor inte kan återvända till arbetet under en lång period, vilket i sin tur hindrar kvinnor från att återuppta sina karriärer när de väl är tillbaka. På detta vis framställs bristen på barnomsorg främst som ett problem kopplat till kvinnor, som blockerar dem från att uppfylla sin fulla potential på arbetsmarknaden:

“In particular, since the problem of childcare waiting lists is hindering women from participating in society, improving childcare service is an urgent issue.” (Kantei, 2013: 46)

“It is a fact that, in Japan, there are many cases where, if women who were formerly regular employees take child-rearing leave, they have very few choices but to choose jobs where they cannot make use of their past experiences or occupational capacities when they seek to return to their previous jobs or find another job.” (Kantei, 2017: 23)

De åtgärder som presenteras inom barnomsorgen är således inriktade på att skapa fler förskoleplatser så att fler kvinnor kan frigöras till att arbeta, men även på att få företag att införa generösare föräldraledighet för män och att återanställa återvändande mödrar i större utsträckning. Detta tyder på ett antagande att barnomsorg är en kvinnofråga, där den arbetande mannen uppmuntras hjälpa till i kvinnans uppgift för att ge kvinnan mer

(33)

tid till arbete. Vidare avslöjar fokuset på barnomsorg som ett hinder för kvinnors arbetande en syn på kvinnor som en resurs som kan utnyttjas för landets utveckling.

Arbetsreform

Texterna målar upp den nuvarande arbetskulturen som föråldrad och som ett hinder för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Fenomen som livstidsanställning, organiserat övertidsarbete, strukturellt motstånd mot pappaledighet, brist på män som väljer att delta i hushållsarbete, få kvinnliga chefer, belönandet av senioritet över faktiska kunskaper, och få kvinnliga medarbetare, associeras alla med ett tidigare Japan och fram- ställs som utmaningar som måste överkommas.

“The employment and education systems created during the post-war high economic growth period have fallen into a “trap” of not being able to adapt to changing circumstances and thereby have stayed the same to this day. As a result, the capabilities of women and the elderly has not been fully harnessed…” (Kantei, 2013: 5)

“Practices of long working hours make it difficult to balance work and family life including childcare, which leads to the declining birthrate, prevention of career formation of women and prevention of men’s par- ticipation in family life.” (Kantei, 2016: 11)

Det antas således att en förändring av detta gamla system måste till för att kvinnor ska kunna sättas i arbete. Med andra ord tyder detta på att problemet ligger i landets arbets- struktur, snarare än i potentiella underliggande könsnormer. Skälet till kvinnors låga representation på arbetsmarknaden anses således i detta fall vara en förlegad arbetskultur som straffar flexibla arbetsstilar, och är på så vis i grund och botten inte en köns- fråga.

Invandring

Fenomenet immigration eller invandring framställs i texterna huvudsakligen som ett sätt att införa utländsk kunskap och expertis till Japan: