översiktsplanen för Marks kommun

(1)

Landskaps- analys

Underlagsrapport 2011:2 till

översiktsplanen för Marks kommun

- en kommunövergripande beskrivning av landskapet

(2)

Rapporten har upprättats och utformats av Radar arkitektur & planering AB och kommunlednings- kontoret Marks kommun i samarbete med kommunens andra förvaltningar.

Fotografier om inget annat anges:

Marks kommun.

Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning, Lantmäteriet MS2006/01596.

(3)

Innehåll

Introduktion och läsanvisning 4

InlednIng 6

Bakgrund 6 Europeiska landskapskonventionen 6 Metod 6

landskapet I Marks koMMun 12

Övergripande beskrivning 12

Landskapstyper 14 Karaktärsområden 19

karaktärsoMråden 20

1. Mellan Lygnersvider och Ingsjöarna 20 2. Mellan Storåns dalgång, Hyssna och Hålsjöarna 22 4. Mellan Surtans, Häggåns och Viskans dalgångar 24 5. Mellan Lindhult, Gallåsen och Rygga 26 7. Öster om Öresjöarna, Viskadalen och Häggåns dalgång 28

8. Öster om Tolken 30

9. Lygnern och Storåns dalgång 32

10. Surtans dalgång 34

11. Häggåns dalgång 36

12. Norra Viskadalen 38

13. Mellersta Viskadalen 40

14. Södra Viskadalen 42

15. Tolken och Öresjöarna 44

källor 46

Karaktärsområdena 3 och 6 beskrivs inte i detalj, se beskrivning av landskapstypen ”Skogsklädda höjder” på sidan 14.

3

(4)

Karaktärsbeskrivningarna är en utgångspunkt för att diskutera förändringar. Foto: Tobias Noborn.

Vad är en landskapsanalys?

Sverige har ratificerat den Europeiska landskapskonventionen. Den lyfter fram landskapet och vår syn på det, på ett nytt sätt, eller nygammalt sätt, innan samhället skaffade sig en sektorssyn på landskapets beståndsdelar – naturmiljö, kulturmiljö, vat- tenfrågor, markfrågor, infrastruktur etc. Landskapet ses som en helhet och beskrivs som en viktig del av människornas livskvalitet överallt – i stadsområden och på landsbygden, i såväl vanvårdade områden som områden med hög kvalitet, såväl vardagliga om- råden som områden som anses vara särskilt vackra.

Konventionen pekar på behovet av landskapspolitik, mål för landskapskvalitet och planering och förvalt- ning av landskap.

Landskapsanalysen du håller i din hand är ett un- derlag för dessa syften. I Sverige är översiktsplanen ett lämpligt instrument för planering av landskapet och det är i samband med Marks kommuns över- siktsplan som denna analys tagits fram.

Analysen är ett av en mängd kunskapsunderlag som behöver finnas tillgängliga för en effektiv och ändamålsenlig planering. Landskapsanalysen står för en annan kunskap än andra underlag som ofta är sektorsunderlag såsom naturmiljöprogram, kul- turmiljöprogram, inventeringar och åtgärdsprogram.

Landskapsanalysen ersätter inte något av underla- gen utan är en integrerad beskrivning av landskapet som förklarar HUR landskapet ser ut och fungerar, samt VARFÖR det ser ut/fungerar som det gör. För specifik kunskap kan man gå direkt till sektorsun- derlagen.

Analysen identifierar karaktärer i kommunens olika landskap. Genom att ha en karaktärsbeskrivning av ett landskap har man en gemensam utgångspunkt för att diskutera förändringar.

Skala

Landskapsanalysen definierar landskapstyper och karaktärsområden. Metodiken beskrivs i särskilt kapitel i rapporten. Landskapstyper och karaktärs- områden kan definieras i olika skalnivåer. Allt beror på från vilken ”flyghöjd” man betraktar landskapet.

Denna analys håller en kommunövergripande nivå för att ansluta till den kommunomfattande över- siktsplaneringen. Det innebär att referensramen är kommunen och detaljeringen i analysen motsvarar detta. Företeelser som tas upp har bedömts viktiga i denna skala, andra har utelämnats, inte för att de är oviktiga, utan för att de tillhör en annan skalnivå.

Analysen kan användas för bedömningar i den kom- munövergripande skalan, se nästa sida.

I den kommunövergripande skalan har fyra olika landskapstyper identifierats och beskrivits. Sam- manlagt har 15 olika karaktärsområden avgränsats – områden som till sin karaktär skiljer sig från omgivande områden. För två av dessa karaktärsområden har den övergripande beskrivningen av dess landskapstyp ansetts vara tillräcklig och någon särskild karaktärsområdesbeskrivning har inte gjorts. Därför återfinns inte karaktärsområde 3 eller 5 som egna av- snitt i rapporten.

IntroduktIon och läsanvIsnIng

(5)

I Marks kommun finns stora landskapliga tillgångar.

Foto: Tobias Noborn.

Och nu då?

Med landskapsanalysen har man en karaktärsbe- skrivning av olika landskapsavsnitt att utgå ifrån.

Denna analys innehåller inga värderingar av landskapet – har det ett högt värde, eller lågt; är föränd- ringar av olika typer bra eller dåliga? Det beror på vad man VILL med landskapet – hur man vill att det ska utvecklas, dvs. landskapspolitik. Vad man vill med landskapet kommer till uttryck i översiktsplanering- en och de strategiska och politiska diskussioner som är förknippade med den. I dessa överväganden kan denna analys utgöra en viktig bedömningsgrund.

Den kan användas oberoende vad man har för planer för landskapet i förändringskedjan:

bevara/vidmakthålla–utveckla–förändra.

För att tålighetsbedöma landskapet – vilken tålighet har landskapsavsnittet för olika typer av förändring- ar? – behöver man applicera den specifika föränd- ringen på de landskapliga förutsättningarna. Sådana bedömningar kan följa som särskilda tillämpningar där man har analysen som grund.

Även utan mål för landskapet kan man bedöma om en åtgärd påverkar vad som är karaktäristiskt och särpräglat för ett karaktärsområde och på så sätt få ett svar på om åtgärden är lämplig eller olämplig – förutsatt att man vill vidmakthålla karaktären.

Eftersom analysen är gjord i en kommunövergri- pande skala har den en detaljering som är lagom för vissa typer av tålighetsbedömningar. En bedömning av vindbruksområden i ett kommunövergripande perspektiv är ett exempel på en användning där detaljeringen är lämplig. Även för andra typer av struk- turella förändringar som hanteras i översiktsplanen fungerar analysen. Den kan också vara tillämplig för bedömningar även i mer detaljerad nivå – för enskilda exploateringar etc – men det varierar från fall till fall. Önskas ett bedömningsunderlag som är mer anpassat efter en mer detaljerad skala kan denna analys användas som utgångspunkt för fördjupade

landskapsanalyser. Man kan jämföra med översikts- planen i övrigt. För kommunen görs en kommunomfattande plan, men i delar där man behöver studera förändringar närmare görs fördjupningar av över- siktsplanen.

Målgrupp

Målgruppen är främst tjänstemän som arbetar med planering och bygglov i kommunen, men den riktar sig också till tjänstemän på andra förvaltningar samt politiker och allmänhet med ett särskilt intres- se för kommunens landskap. Den ska vara en källa till kunskap om och en beskrivning av landskapet i kommunen.

5

(6)

InlednIng

Bakgrund

Denna handling är en underlagsrapport till över- siktsplanen för Marks kommun och syftar till att ge en djupare förståelse för kommunens varierande landskap och dess förutsättningar. Rapporten är ett av underlagen som ligger till grund för hur översikts- planen behandlar den fysiska miljön i kommunen.

europeIska

landskapskonventIonen

Landskapet är den arena där vi alla befinner oss, samverkar och utvecklas. Det består av såväl byggd som naturlig miljö och det förändras över tid och rum. Den europeiska landskapskonventionen trädde i kraft i Sverige den första maj 2011. I denna definieras begreppet landskap som ”ett område sådant som det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer (art. 1 Europeiska landskapskonventionen). Här lyfts kopplingen mellan människan och hennes närmiljö fram och beto- nas som det som har format och gemensamt skapat landskapet. Hur landskapet uppfattas av de männis- kor som bor och verkar där är lika betydelsefullt som hur det uppfattas av myndigheter, förvaltningar och fackkompetens. Demokratisk medverkan spelar en viktig roll.

Skyddet kring landskapet som helhet har hittills varit begränsat. Landskapsbildsskyddet fanns med i naturvårdslagen fram till 1975. Skyddsformen för- ordnades av länsstyrelsen för vissa områden i syfte att reglera bebyggelse, vägar och andra anläggningar som kunde påverka landskapsbilden negativt. Fokus låg, som framgår av skyddets benämning, i första hand på visuella aspekter och hade en tydlig inrikt- ning mot bevarande/konserverande.

Den europeiska landskapskonventionen lägger nu grunden till en helhetsbedömning av landskapet.

I denna fogas rumsliga och visuella aspekter samman med de naturgeografiska och kulturhistoriska.

Den europeiska landskapskonventionen lyfter på ett uttryckligt sätt fram betydelsen av sammanhang, kopplingar och karaktärer, dvs. inte bara hur landskapet ser ut utan också hur det fungerar och hur det ska fortsätta att fungera. Bevarandeaspekten är nu jämställd med förvaltningen och utvecklingen av landskapet. Det innebär att det kommer att krävas en mera övergripande landskapspolitik på nationell nivå, men också ökad medvetenhet, lokalt och regio- nalt, om värdet av den resurs som landskapet utgör och hur den resursen bäst bör förvaltas.

Metod

Landskapsanalys är en metod att fånga och beskriva landskapets kvaliteter, karaktär och särdrag. Metoden kan användas både för att bevara och för att utveckla ett landskap. En landskapsanalys i den europeiska landskapskonventionens anda utgår från landskapet som helhet och omfattar de naturgeografiska karak- tärsdragen men även de kulturhistoriska, rumsliga och visuella, samt de sociala och funktionella. De olika aspekterna hänger samman och alla ska beaktas i analysen. Tillsammans visar de landskapets värde och hur känsligt eller tåligt ett område är. Den här rapporten utgår ifrån en analysmetod som utvecklats i Storbritannien och Norge, där man under relativt lång tid arbetat aktivt med landskapsanalyser som underlag för planering. Den är baserad på en distink- tion mellan begreppen landskapstyp, som definierar områden med relativt homogen karaktär oavsett var de uppkommer och karaktärsområde, som är ett ur- skiljningsbart lokalt landskapsområde som kan be- stå av flera olika landskapstyper. Exempelvis finns det i Marks kommun flera uppodlade dalgångar med en meandrande å (landskapstypen dalgång), medan Storåns dalgång (karaktärsområde) är ett platsbun- det område, med en egen unik karaktär.

(7)

Örby Kinna Skene

Hajom

Horred

Hyssna

Sätila Fritsla

Berghem

Öxabäck Rydal

Fotskäl Ubbhult

Skephult

Tostared

Älekulla Torestorp Björketorp

0 5 10 km

1:225 000

Öppen mark Å

Kyrka Ort

kermark

Sjöar och åar Sankmark Lövskog

Barrskog

Hajom

Horred

Hyssna

Berghem

Skephult

Tostared

koMMunöversIkt

(8)

tära ekar i öppet åkerlandskap. De är då konsekven- ser av både många års landskapsbruk och ett sär- präglande naturlandskap. Avsikten med detta mera tvärsektoriella perspektiv är att behålla landskapet som helhet i fokus och undvika att betrakta det uti- från den vanligt förekommande indelningen natur- miljö, kulturmiljö och landskapsbild. En karta som visar vilka landskapstyper och karaktärsområden som identifierats i Marks kommun finns på sidan 9.

Gränser

Gränserna mellan karaktärsområden är inte alltid tydliga i landskapet. Gränsen är av mindre vikt – det är innehållet och värdena inom karaktärsområdena som är viktigast. Generellt kan man säga att gränsen mellan två karaktärsområden är luddig, och har dra- gits där man är som mest osäker på vilken karaktär som dominerar. Det innebär att man ofta kan behöva ta till sig informationen från flera angränsande ka- raktärsområden när man använder landskapsanalysen.

Skala

En landskapsanalys som definierar landskapstyper och karaktärsområden innehåller olika fokus beroende på i vilken skala landskapet studeras. Det är knutet till vilket användningsområde landskapsanalysen har. Denna landskapsanalys är gjord på en kommunövergripande nivå. Det innebär att referensramen är kommunen och detaljeringen i analysen motsvarar detta. Analysen kan användas för bedömningar i den kommunövergripande skalan.

Det kan gälla vindkraftsetableringar, eller större till- lägg i landskapet, men för att bedöma enskilda orter, eller landskapsavsnitt kring dem, kan analyser på en lägre skalnivå behöva göras. Man kan jämföra med översiktsplanen i övrigt. För kommunen görs en kommunomfattande plan, men i delar där man behöver studera förändringar närmare görs fördjup- ningar av översiktsplanen.

Landskapstyper

En landskapstyp är ett område med relativt enhetlig karaktär, som kan finnas på flera platser i en kommun. Var de än uppkommer har de gemensamma drag t.ex. geologiska och topografiska förutsättning- ar, hydrologiska mönster, vegetation, historisk lan- danvändning och bosättningsmönster. Dessa drag är också några av viktigaste vid klassificeringen av de olika landskapstyperna. Marks kommuns olika landskapstyper beskrivs på sidan 14 och framåt och framgår av kartan på sidan 9.

Karaktärsområden

Ett karaktärsområde består av flera landskapstyper med ingående komponenter, som tillsammans bildar ett urskiljbart mönster som präglar området och som skiljer sig från angränsande områden. Varje karak- tärsområde har sin unika och platsspecifika karaktär och kan därför namnges med ett geografiskt knutet namn. För att definiera och beskriva karaktärsområ- den används i viss mån andra utgångspunkter än för att beskriva landskapstyper. Fokus ligger snarare på landskapets visuella karaktärsdrag och hur det an- vänds, nu och av tidigare generationer.

De många frågeställningarna sammanställs till sex punkter som tillsammans ska fånga landskapet och göra det möjligt att beskriva, tolka och karakterise- ra.

• Landskapets skala, rumslighet och komplexitet

• Landskapets orienterbarhet, siktlängder, riktningar och landmärken

• Landskapets tidssamband

• Grad av mänsklig påverkan och naturkaraktär

• Landskapets bruksvärde

• Representativa särdrag.

Alla punkter kan innehålla komponenter som är i första hand naturgivna, kulturellt betingade eller av visuell och rumslig karaktär. Ofta är de dessutom kombinerade, som t.ex. betade hagmarker eller soli-

(9)

1. Mellan Lygnersvider och Ingsjöarna

2. Mellan Storåns dalgång, Hyssna och Hålsjöarna

7. Öster om Öresjöarna, Viskadalen och Häggåns dalgång

11. Häggåns dalgång

15. Tolken och Öresjöarna

8. Öster om Tolken 14. Södra Viskadalen

6. Mellan Fävren och Viskan 9. Lygnern och

Storåns dalgång

5. Mellan Lindhult, Gallåsen och

Rygga

4. Mellan Surtans, Häggåns och Viskans dalgångar

10. Surtans dalgång 3. Mellan

Lygnern och Surtans

dalgång 12. Norra

Viskadalen

13.Mellersta Viskadalen

0 5 10 km

1:225 000

dalgångar Landskapstyper

områdesgräns Karaktärsområden

randzoner och mosaiklandskap sjölandskap

skogsklädda höjder Kyrka

Ort

landskapstyper och karaktärsoMråden

(10)

Rumslig och visuell analys

Ett klassiskt sätt att beskriva en stads rumslighet och struktur är Kevin Lynchs metod, utvecklad på 1960-talet. Utgångspunkten var att människor som bor i staden, genom att använda ett antal bestämda begrepp, får beskriva hur de uppfattar sin närmiljö när de rör sig i den till fots. Ursprungligen var dessa begrepp område, stråk, barriär, nod och landmärke.

Metoden har senare kommit att användas även av planerare och arkitekter för att skapa en bild av staden, utifrån hur de uppfatttar den.

Metoden har legat till grund för beskrivningen av den rumsliga och estetiska karaktären i denna rap- port, men den har modifierats för att fungera bättre för den större landskapsskalan. Begreppen barriär och stråk har uteslutits och begreppen riktningar, landskapsrum och branter har tillkommit. Det har gjorts eftersom vare sig stråk eller barriärer blir re- levanta i landskapsskalan. Exempelvis är järnvägen möjligen en barriär, men också ett av de tydligaste stråken, som binder samman Marks kommun med Varberg och Borås. Alla odlingsmarker är också bar- riärer, eftersom de hindrar de fria passagerna i landskapet samtidigt som de visuellt snarare binder samman landskapsrum än delar upp dem.

Landmärken är terrängformationer eller byggda ele- ment som syns på håll och som kan användas att orientera sig efter. De landmärken som uppmärk- sammas i denna analys är utvalda efter det kommun- övergripande syftet med analysen. Landmärkena är synliga på ett relativt stort avstånd. I en mindre skala kan andra landmärken vara viktiga. Rumslighet och visuella aspekter framgår av kartan på sidan 13 och beskrivs under respektive karaktärsområde.

”As perceived by people”

En viktig del av Europeiska landskapskonventionen är att människor som bor och verkar i våra bygder ska ha möjlighet att själva beskriva sitt landskap – ”as perceived by people” (Europeiska landskapskonventionen, art 1a). I denna landskapsanalys har

kunskap från ”Vardagslivskartläggningen” som ge- nomförts inom ramen för översiktsplanen (se underlagsrapport 2011:1) använts. I ”Vardagslivskart- läggningen” uppmanades människor engagera sig genom närmaste byalag eller motsvarande i syfte att ta fram ett kunskapsunderlag om kommunen med utgångspunkt i vardagslivet (inkluderande arbete, fritid, rekreation, m.m.). Storleken på engagemanget i de ca 20 grupperna har varierat och det är förstås inte en total bild av kommundelarna som ges genom materialet. Istället skall det ses som en serie exempel på sådant som upplevs som värdefullt och viktigt, men också problematiskt, i kommunens olika delar.

”As perceived by people” blir i det här sammanget således så som de som deltog i Vardagslivskartlägg- ningen uppfattar sina lokala landskap. Dessa aspekter återfinns främst under rubriken ”Landskapets bruksvärde” i varje karaktärsområde. Men denna rubrik sammanfattar också mer generellt nytta och användning av området.

Landskapets generella tålighet

Landskapets tålighet att bibehålla sin karaktär vid förändringar kan beskrivas både för landskapstyp och för karaktärsområde. I den här rapporten har tå- ligheten för de fyra dominerande landskapstyperna beskrivits på en generell nivå. Tåligheten beror på vilken förändring som ska bedömas med landskapsanalysen som utgångspunkt. Det är därför svårt att göra annat än övergripande tålighetsbedömningar i den här typen av kommunövergripande analys.

Underlagsmaterial

En bred flora av kunskapskällor har nyttjats som underlag till denna landskapsanalys. Det gäller såväl traditionella underlag som bevarandeprogram för kulturmiljö och naturvårdprogram m.m. som ”Var- dagslivskartläggningen” nämnd ovan. Information och berättelser om landskapet och dess historia som framkommit under rundturer med tjänstemän från kommunen, har också varit av stor betydelse. Dess- utom har en stor mängd kartmaterial inhämtats och studerats. Se källförteckning sist i dokumentet.

(11)

Hajom

Horred

Hyssna

Berghem

Skephult

Tostared

0 5 10 km

1:225 000

Ort Kyrka

Riksintresse vindbruk Riksintresse friluftsliv

Utpekade områden med kulturmiljövärden, bl.a. riksintressen Utpekade områden med naturvärden, bl.a. riksintressen Områden ur vardagslivskartläggning

Sjöar och åar

vardagslIvskartläggnIng och utpekade värdeoMråden

(12)

landskapet I Marks koMMun

övergrIpande BeskrIvnIng

Marks kommun ligger i övergången mellan sprick- dalslandskapet längs västkusten och det sydsvenska höglandet. Gränsen mellan de olika landskapsområ- dena går öster om Viskans dalgång och sammanfaller i stort med den högsta kustlinjen, som är så högt som havsnivån har nått. Detta ger ett spännande landskap med stor variation som tydligt särskiljer sig från öv- riga landskap i västra Sverige. I kommunens västra del växlar landskapet mellan frodiga uppodlade dal- gångar och skogsklädda höjder, medan landskapet i den östra delen är tätare, med mycket barrskog, mossar och mindre odlade öppna områden.

Landskapskaraktär

Karaktärsmässigt är landskapet omväxlande med öppna odlingslandskap med långa perspektiv, träng- re passager mellan branta klippväggar, böljande kul- lar med ädellövskog och stora barrskogsområden med vildmarkskaraktär. Denna skillnad i de östliga respektive västliga delarna illustreras bra av kartan på sidan 13, där högre liggande partier är mörkt brunröda och lågt liggande är ljusa. De karaktäristis- ka dalgångarna är markanta och har också markerats särskilt i kartan.

Topografi

Topografin i kommunen är påtaglig. Lägre dalgångar vindlar fram mellan höjderna och skapar tydliga långsträckta landskapsrum. Sprickdalslandskapets brutenhet har ytterligare förstärkts av att de tre stör- re vattendragen i kommunen, Storån, Surtan samt Häggån och Viskan har grävt sig ner i dalarnas ler- jordar. Från höjdernas randzoner har man vida utblickar över dalarna och de kringliggande höjderna.

Kartan på sidan 15 visar topografin och landskapets brutenhet – i hur stora eller små delar som landskapet är uppdelat rent topografiskt. Där gråtonerna skiftar mycket varierar topografin dramatiskt och där är landskapet också mera brutet.

Klimat

Marks kommun präglas både av det torrare inlands- klimatet som dominerar i kommunens skogsbekläd- da östra del och av det fuktiga kustklimatet som i

första hand påverkar kommunens dalgångar. De fuktiga och tempererade vindarna från havet leder upp längs Viskans och Storåns dalgångar och skapar ett suboceaniskt klimat med särskilt goda förutsättning- ar för ädellövskogar och odlingar.

Jordarter

Den stora variationen i jordarter är tätt förknippad med hur högt havsnivån nådde i samband med isavsmältningen efter den senaste istiden – den hög- sta kustlinjen. Detta har i sin tur givit förutsättning- arna för skogsbruk respektive jordbruk inom kommunen. I dalarna, där havet har avsatt finkorninga partiklar, finns de bästa odlingsjordarna. De tunnare jordtäckena och fattigare moränerna, som inlandsis- arna lämnade efter sig, återfinns på de högre parti- erna. Dessa är i mindre grad uppodlade och i första hand täckta av barrskog som inte ställer så höga krav på goda och näringsrika jordar. Ett undantag är den drumlinformation som isen givit upphov till i kommunens nordvästra del – Ubbhultsdrumlinen. Här har lättare odlingsbara jordar avsatts och odling sker på krönet av höjdområdet.

På kartan på sidan 17 urskiljer sig dalgångarnas sand, lera och silt från omgivande höjder där berg, morän och torv bildar en mosaik. Mosaiken skiljer sig i struktur i de olika höjdområdena. För att tydligt visa skillnaden mellan dalgångar och skogsklädda höjder har mosaiken av berg/morän/torv gjorts lika i färg. Det är därför svårt att uppfatta detaljer, men strukturen är viktigare att se.

Bebyggelse

Kommunens centralort Kinna ligger högt upp i Vis- kans dalgång. Här bor drygt en tredjedel av invå- narna i Mark. Kommunens befolkning är i huvudsak koncentrerad till dalgångarna men mindre samhäl- len återfinns i hela kommunen, trots att delar av kommunen är relativt svårtillgänglig. I dalgångarna ligger samhällena generellt högt placerade, upp mot skogsbrynen, där marken är fastare och erosions- risken är mindre och där inte heller den allra bästa jordbruksmarken tas i anspråk.

(13)

0 5 10 km 1:225 000

Branter

Landmärken, namngivna på kartan Karaktärsområdesgräns

Övergripande rumsavgränsningar Kyrka

Topografi – ju brunare desto högre, sluttningar svärtade

KARAKTÄRSOMRÅDEN

Hyssna nya kyrka

värme- verk Nyckla- berget Skene kyrka

Kinna kyrka

Fritsla kyrka

Hyltenäs kulle Slotts- berget

Öxne- valla kyrka

Örby vatten- torn Örby kyrka

Öxabäcks kyrka

Älekulla kyrka Hyssna

gamla kyrka

Sätila kyrka

Hajoms kyrka

vindkraft- verk

Fotskäls kyrka

Surte- bykyrka

Gallåsen Navåsen

Berg- hemskyrka

Istorps kyrka Horreds

kyrka Täxle-

berg

Vål-berg

Ramna- berget

Liagärde Hyssna

nya kyrka

värme- verk Nyckla- berget Skene kyrka

Kinna kyrka

Fritsla kyrka

Hyltenäs kulle Slotts- berget

Öxne- valla kyrka

Örby vatten- torn Örby kyrka

Öxabäcks kyrka

Älekulla kyrka Hyssna

gamla kyrka

Sätila kyrka

Hajoms kyrka

vindkraft- verk

Fotskäls kyrka

Surte- bykyrka

Gallåsen Navåsen

Berg- hemskyrka

Istorps kyrka Horreds

kyrka Täxle-

berg

Vål-berg

Ramna- berget

Liagärde Skogsklädda höjder:

Mellan Lygnersvider och Ingsjöarna

Mellan Storåns dalgång, Hyssna och Hålsjöarna Mellan Lygnern och Surtans dalgång*

Mellan Surtans, Häggåns och Viskans dalgångar Mellan Lindhult, Gallåsen och Rygga

Mellan Fävren och Viskan*

Öster om Öresjöarna, Viskadalen och Häggåns dalgång Öster om Tolken

Dalgångar:

Lygnern och Storåns dalgång Surtans dalgång

Häggåns dalgång Norra Viskadalen Mellersta Viskadalen Södra Viskadalen

* Karaktärsområdet beskrivs inte i detalj, se beskrivning av landskapstypen ”Skogsklädda höjder”

Sjölandskap:

Tolken och Öresjöarna

1

2

5

6

4

11

13

14

12

15

7

8

3 10

9

1 2 3 54

6 7

8

9

10 15

11 1312

14

KARAKTÄRSOMRÅDEN

terrängforMatIoner och ruMslIghet

Kartan finns också i format A2 bilagd rapporten

(14)

landskapstyper

Skogsklädda höjder

En stor del av kommunens yta utgörs av höjdområ- den bestående av berg med tunt moräntäcke och inslag av torv. Den här landskapstypen utgörs av större sammanhängande områden med tydlig kupering, ibland mycket småkuperade områden, på relativt hög höjd begränsade av dalgångar. Landskapstypen återfinns både i den östra delen av kommunen, öster om Viskans dalgång och Öresjöarna och i den västra delen på höjderna som skiljer dalgångarna längs vattendragen, Storån, Surtan samt Viskan och Häggån.

Denna landskapstyp utgör landskapets högsta nivå och är till största delen skogsbevuxen med mindre öppna ytor, vanligtvis våtmarker samt ängsmark och gammal jordbruksmark. Kalhyggen och mossar bildar större öppna ytor. Mindre samhällen, som Skephult, Haratången och Älekulla, och de få lite större, som Öxabäck och Torestorp, skapar också öppningar i skogen, men områdena är förhållande- vis glest befolkade. Vägarna och kommunikationsle- derna är också relativt få. Samhällena ligger utsprid- da över ett stort område och vägnätet, som binder samman dem, är glest och riktar sig i första hand mot intilliggande dalgångar.

De skogsklädda höjderna innehåller relativt få landskapselement. Barrskogen dominerar, men bryts upp av mindre, öppna åker- och ängsmarker. De ligger ofta högt, är påtagligt rumsliga och med en nästan ålderdomlig karaktär, vilket gör dem till väldigt skö- na platser att vara på. Dessa mindre landskapsrum upplevs i första hand inifrån rummet, medan den visuella exponeringen från kringliggande områden oftast är liten. Från toppar och höjdernas kantzoner är siktlinjer ofta mycket långa över dalgångarna och kringliggande höjdområden.

I kommunens nordvästra hörn korsas skogsmarken av en särpräglad geologisk formation – Ubbhults- drumlinen. Drumliner är, enligt Sveriges National- atlas, spolformade, elliptiska bildningar som till större delen består av morän. De innehåller oftast

avlagringar från flera olika nedisningar som samlats kring en kärna i form av en bergklack. Drumliner är bildade under inlandsisen, parallellt med isrörelsen.

Drumlinen i Ubbhult omgärdas av uppvuxna skogsmarker och bildar ett tydligt långsmalt landskapsrum. Detta avviker från både dalgångarna och övriga, mera begränsade landskapsrum som är typiska för landskapstypen.

Karaktäristiskt för landskapstypen är:

• Hög höjd över kringliggande områden. Land- skapstypen återfinns över högsta kustlinjen.

• Skogsbevuxen, vanligtvis med barrträd.

• Rumsligt sluter sig vegetationen tät kring vägar och öppna områden som sjöar, jordbruksmark, mossar etc. och bildar därmed mindre rumslig- heter i den stora skogsvolymen.

• Kortare siktlinjer inom området och längre ut från områdena.

Generell tålighet

Generellt har den här landskapstypen relativt hög tålighet ur landskapsbildsperspektiv för nya etableringar och inslag. Stora och höga etableringar, som exempelvis vindkraftsparker, på den här typen av höjder, kan visuellt påverka vidsträckta områden.

Den sammanlagda effekten av flera etableringar kan också bli stor eftersom siktlinjerna från toppar kan vara väldigt långa.

Dalgångar

Den andra större landskapstypen i kommunen är de vindlande odlingslandskapen längs olika vattendrag. Kommunen genomkorsas av tre viktiga vattendrag – Storån, Surtan samt Viskan/Häggån. De mäk- tiga leravlagringarna i dalgångarna bildades när de fortfarande stod under vatten vid isens avsmältning.

Det har gett de bördiga jordar som fortfarande bru- kas. I leravlagringarna har sedan kommunens många vattendrag grävt sig ner och skapat ytterligare nivåer i landskapet. Beroende på jordsammansättning och höjdförhållanden ser dalgångarna lite olika ut. Där

(15)

ÖrbyÖrby Kinna Kinna Skene

Skene Hajom

Hajom

Horred Horred

Hyssna Hyssna Sätila

Sätila FritslaFritsla

Berghem Berghem

Öxabäck Öxabäck Rydal

Rydal

Fotskäl Fotskäl Ubbhult

Ubbhult

Skephult Skephult

Tostared Tostared

Älekulla Älekulla Torestorp Torestorp Björketorp

Björketorp

0 5 10 km

1:225 000

Sluttningar - ju svartare desto brantare Kyrka

landskapets Brutenhet

(16)

lera dominerar, som i södra Viskadalen har dalgång- arna en plan botten. I områden där inslaget av sand och finmo är större har djupa raviner uppstått. Ge- mesamt för dem alla är att åarnas slänter är skred- benägna, vilket har påverkat vägarnas och bebyggel- sens placering. Ett utpräglat exempel på eroderade ravinbildningar är Assbergs raviner, där Viskan har skapat en dal med branta artrika, blommande slän- ter.

De långsträckta odlingslandskapen i dalgångarna begränsas generellt av de höjdryggar som beskrivs i föregående kapitel. Som motsats till höjderna utgör dalgångarna landskapets nedre nivåer och bildar ett slags blodomlopp eller stomme i kommunens landskapliga struktur. Karaktärsmässigt är det generellt öppna marker som bryts av mindre skogspartier och vegetationsstråk längs vattendrag och gårdsbildning- ar.

I områden av den här landskapstypen bor de flesta av kommunens invånare. Här går de flesta av kommunens viktigare kommunikationsstråk. Längs dal- gångarna är siktlinjerna i nordostlig-sydvästlig riktning oftast långa, medan de tvärs dalarna vanligtvis är mycket begränsade. Den övergripande skalan är större i kommunens södra del, där Viskadalen öpp- nar sig, än i norr, där dalgångarna är trängre och mer kuperade. I norr ligger också åarna lägre i landskapet och odlingsmarkerna sluttar på sina håll ganska brant ner mot dem. Bebyggelsen ligger ofta högt upp på dalsidorna, nära skogsbrynen, där jordarna är lite lättare och utblickarna bättre. Många och tydliga landskapselement såsom skogsbryn, samhällen, går- dar, alléer, vägar och kyrkor ger landskapet en hög komplexitet. Den här landskapstypen upplevs främst visuellt inifrån landskapsrummen, men också från randen av höjdryggar och platåer.

• Generellt relativt lågt liggande områden, som både kan ha platt och en mera böljande botten.

• Öppna åker- och ängsmarker med mindre träd-

dungar, skogspartier och trädstråk längs vattendrag, gårdar och samhällen.

• Rumsligt väldigt öppen karaktär, där det stora landskapsrummet omfattar hela dalgången. De mindre rumsbildningar som återfinns är ofta mera diffusa till sin karaktär.

• Meandrande vattendrag i dalgångens botten.

• Långa siktlinjer genom dalgången och utöver intilliggande sjöar. Få möjligheter till utblickar ut ur det stora landskapsrummet. Landmärken, som exempelvis kyrktorn, vindkraftverk och höga skorstenar, blir ofta väldigt tydliga.

Generellt har den här landskapstypen låg tålighet ur landskapsbildsperspektiv, i första hand på grund av den ofta begränsade skalan och höga komplexiteten.

Det är också här de flesta människor rör sig och upp- lever landskapet, vilket gör den visuella påverkan påtaglig.

Randzoner och mosaiklandskap

Övergången mellan dalgångar och höjder utgörs av randzoner och mosaiklandskap. Randzonerna är vanligen långsträckta landskapselement som utgörs av exempelvis skogsbryn med ädellövskogsinslag, bergssidor och sluttningsbranter. I Marks kommuns omväxlande landskap finns många randzoner. Mo- saiklandskapen är mera omväxlande till sin karak- tär. De omfattar både öppna beteshagar, halvslutna lundar och ädellövskogspartier där krontaken sluter sig helt. Mosaiklandskapen återfinns i första hand där topografin är lite flackare. I dessa områden har inte de riktigt fina jordpartiklarna som lera och silt avsatts, utan jordarna är lite lättare och mera ge- nomsläppliga och därför lämpliga för bete och äng.

De var en gång i tiden de första som odlades upp, medan de tunga och täta lerjordarna fick vänta tills bättre redskap för att bruka dem tagits fram. Randzo- ner och mosaiklandskap är oftast väldigt attraktiva ur rekreationssynpunkt. Ädellövskogar är vackra och ofta genomsiktliga och tillgängliga. De mindre betesmarkerna och lundarna är oftast artrika och i en

(17)

Hajom

Horred

Hyssna

Berghem

Skephult

Tostared

Ort

Högsta kustlinjen Berg

Morän Torv Sand Lera och silt Vatten

0 5 10 km

1:225 000

Jordarter

(18)

Sjölandskap

Ett sjölandskap kan beskrivas som ett sammanhäng- ande sjösystem, med större öppna vattenytor som binder samman strandzonerna. Vattnet i Marks kommun utgör viktiga landskapselement och har på ett påtagligt sätt format dagens landskap, både genom havets avsättningar av lermaterial i dalgångarna och genom vattendragens meandrande. Idag är både åar- na och kommunens alla sjöar, sammanlagt mer än trehundra, en stor kvalitet för kommunens invånare.

Sjölandskapen karakteriseras av långa siktlinjer över sjöar och strandzoner. Strandzonerna utgörs av om- växlande flackare odlingslandskap och täta skogspartier som ofta sluttar brant ner mot sjön. Sjölandskap är viktiga karaktärsbildande områden, med långa utblickar och tydligt definierade landskapsrum. De är ofta varierade och detaljrika, med stränder, vikar, bryggor, strandstugor etc. Sjölandskapen är också viktiga för naturturismen som ofta är beroende av att landskapet upplevs som ostört.

• Större sammanhängande vattenområden.

• Öppet, plant landskapsrum med kringliggande ibland dramatiskt sluttande strandzoner, ofta lövskogsbevuxna och med fritidshusanlägg- ningar.

• Rumsligt ger landskapstypen i första hand möj- lighet till rörelser runt det centrala rummet. Den öppna vattenytan ger fina utblickar även från en låg höjd och möjlighet att uppleva rummet i sin helhet.

• Sikten ut från landskapsrummet är ofta begrän- sad. Landskapsrummet sluts av branter ner mot vattnet eller av kringväxande vegetation.

Relativt låg tålighet ur landskapsbildsperspektiv.

Nya inslag påverkar stora områden som ofta är varierande och detaljrika, med stränder, vikar, bryggor, strandstugor etc. Dessutom upplevs de oftast som väldigt attraktiva för olika typer av rekreation och är därför mycket omtyckta av många människor.

skala som vi uppfattar som tilltalande och greppbar.

Siktlinjerna är vanligen mycket varierade och väx- lingen mellan öppet och slutet är ett av landskapsty- pens tydligaste karaktärsdrag.

• Ligger ofta högt upp på dalgångarnas sluttningar.

• Växlar mellan öppna marker, ängs- och betesmarker och mera slutna men fortfarande relativt ljusa skogsmarker.

• Rumsligt öppnar och sluter landskapsrummen kring vägar och stråk. En vandring genom om- rådet blir en vandring från rum till rum, avgrän- sade av trädridåer eller skogspartier.

• Oftast goda utblickar över intilliggande dal- gångslandskap. Kortare siktlinjer inom området och längre ut från områdena.

Generellt har landskapstypen låg tålighet ur landskapsbildsperspektiv eftersom de är väldigt varierade och ofta småskaliga. Här krävs ofta också stora ingrepp i landskapet för anläggande av vägar och kommunikationsstråk. De högt belägna randzonerna är särskilt komplicerade ut landskapsbildsperspektiv. Ingrepp här påverkar stora, ofta lägre liggande områden där många människor rör sig.

Häggåns dalgång i Kinnahult.

(19)

karaktärsoMråden

Områdesindelningen är i första hand gjord utifrån landskapets karaktär och topografi, där kommunens landskapstyper och naturliga vattendelare har haft stor betydelse. Tanken har också varit att indelningen ska avspegla bygdens uppfattning om kommunens olika delar. Därför har karaktärsområdesindelningen anpassats till den indelning i olika bygdeföreningar och byalag som finns i kommunen. Delar av den information som byalagen har tagit fram, i vardagslivs- kartläggningen, återfinns i landskapsanalysen.

Beskrivningen utgår ifrån det som på en övergripan- de nivå kan sägas vara typiskt för området, det sär- präglade i varje karaktärsområde. Kartan på sidan 9 redovisar de olika karaktärsområdena samt landskapstyperna som identifierats. Kartorna på sidorna 11, 13, 15 och 17 visar alla på olika aspekter som ingått i bedömningen av indelningen i karaktärsom- råden.

Karaktärsområdena grupperas i den här rapporten utifrån den i området dominerade landskapstypen.

Mosaiklandskapet och randzonerna är inte dominerade landskapstyp i något av områdena på den övergripande nivån. De bildar endast gränser mellan olika områden. Det är viktigt för förståelsen av karaktärsområdestexterna att ha med sig beskrivningen av respektive landskapstyp för att få en kom- plett bild av området.

Två mindre karaktärsområden har inte fått egna kapitel – mellan Lygnern och Surtans dalgång (karak- tärsområde 3) samt mellan Fävren och Viskan (karak- tärsområde 6). Dessa två mindre områden innehåller endast en landskapstyp och är endast i mindre om- fattning bebyggda. De bedöms omfattas väl av den övergripande beskrivningen under ”Skogsklädda höjder”.

Skogsklädda höjder:

1. Mellan Lygnersvider och Ingsjöarna

2. Mellan Storåns dalgång, Hyssna och Hålsjöarna 3. Mellan Lygnern och Surtans dalgång*

4. Mellan Surtans, Häggåns och Viskans dalgångar 5. Mellan Lindhult, Gallåsen och Rygga

6. Mellan Fävren och Viskan*

7. Öster om Öresjöarna, Viskadalen och Häggåns dalgång

8. Öster om Tolken

Dalgångar:

9. Lygnern och Storåns dalgång 10. Surtans dalgång

11. Häggåns dalgång 12. Norra Viskadalen 13. Mellersta Viskadalen 14. Södra Viskadalen

Sjölandskap:

15. Tolken och Öresjöarna

* Karaktärsområdet beskrivs inte i detalj, se beskrivning av landskapstypen ”Skogsklädda höjder”.

Surtan i Hyssna.

19

(20)

karaktärsoMråden

Övergripande beskrivning

Branta slänter och småkuperade områden omger det öppna odlingslandskapet på den karakteristiska Ubbhultsdrumlinen. Drumlinen har skapat ytterligare en höjdrygg ovanpå ett höjdparti och där dominerar bördiga odlingsjordar och ett lätt välvt landskapsrum. Ubbhultsdrumlinen är av riksintresse för naturmiljön. Den kringliggande skogen är tät och relativt ogenomsiktlig, med få öppna ytor som vanligtvis utgörs av våtmarker.

Delområdet omfattar områden både nordväst och sydost om drumlinen samt Västra och Östra Ingsjön.

Norr och söder om Ingsjöarna är sluttningarna branta och tillsammans skapar de ett tätt och långsmalt landskapsrum, som man rör sig längs.

Sydost om drumlinen är landskapet mer varierat och skogen mindre tät med större öppna ytor som består av ängsmark och gammal jordbruksmark samt en stor andel moss- och myrmark. Där ligger Gode mosse, av riksintresse för naturvården. Några större sjöar finns också här. Den här delen av landskapet är glestbefolkad, med få kommunikationsleder, trots att den utgör en betydande del av landskapet i och omkring Ubbhult.

Bebyggelsen inom karaktärsområdet är i första hand knuten till drumlinen och Ubbhultsvägen som går längs krönet. I övrigt formerar bebyggelsen separata öar i skogen. Skogen blir som en sammanhängande

volym ur vilken öppningar för bebyggelse, våtmar- ker och sjöar skurits ut.

Analys

Landskapets skala, rumslighet och komplexitet Landskapet kring Ubbhult karakteriseras till stor del av den tydliga topografin med de öppna odlingsmarkerna på drumlinen och de tydliga sluttningarna ner mot Ingsjöarna. Det större skogsområdet sydost om drumlinen är mera platålikt och småkuperat.

Drumlinens höjdrygg och de goda jordarna som åter- finns här omgärdas av uppvuxna skogsmarker och utgör tillsammans med Ingsjöarnas öppna vattenytor områdets tydligaste rumslighet. Skalan är relativt liten och odlingstegarna fortfarande vanligtvis tydligt markerade med murar, diken eller vegetationsridåer.

I de omkringliggande skogsmarkerna utgör bebyggelse, våtmarker, sjöar och i vissa fall kalhyggen gläntor i den omgivande skogen.

Landskapets orienterbarhet, siktlängder, riktningar och landmärken

Landskapet här är lättläst och lätt att orientera sig i, på grund av det tydliga, längsgående landskapsrummet som drumlinen utgör och den relativt enhetliga topografin med den nordliga sluttningen. Siktlinjen längs drumlinen är förhållandevis lång i öst-västlig riktning längs det öppna landskapet, medan sikten i nordsydlig riktning bitvis är väldigt begränsad. Detta på grund av skogsmarkerna som täcker sluttningen i norr och platån i söder. Det finns få landmärken i området.

1. Mellan lygnersvIder och IngsJöarna

Odlingslandskapet kring Ubbhultsdrumlinen.

Foto Monika Levan. Barrskog omger odlingslandskapet.

Foto Monika Levan.

(21)

Landskapets tidssamband

Drumlinen består av sandig morän vilket är en relativt lätt jord att odla i och har därför kunnat odlas tidigt. Inom karaktärsområdet finns ett flertal forn- minnen och fornåkrar som minner om tidigare an- vändning av landskapet. Den tydliga indelning av åkrar och utmarker och de många stengärdesgårdar- na visar landskapets långa historia, som fortfarande kan utläsas i dagens landskap.

Grad av mänsklig påverkan och naturkaraktär Området är väldigt påverkat av den drift som har bedrivits här. I första hand gäller det jordbruksmarken, men även skogsmarken är tydligt påverkad.

Jordbruksmarken har successivt tagits i anspråk för skogsplanteringar och bostäder. De öppna områdena är idag i första hand hagmarker. Skogen är till största delen planterad, även om den nu är uppvuxen och därmed mer tillgänglig för rekreation. Naturkaraktä- ren återfinns i skogarna på ömse sidor om de öppna markerna och i söder är den än tydligare i anslutning till moss- och myrmarkerna.

Landskapets bruksvärde

Landskapets bruksvärde ligger kanske i första hand i dess förutsättningar för bostäder och först i andra hand för de goda jordarna. Det höga och fria läget i anslutning till drumlinen och sjöarna, närheten till sjöar och skogsmarker och närheten till Göteborg gör området attraktivt för bostadsbebyggelse. Den södra delen av området är mera svårtillgänglig och därför mindre attraktivt för bostäder.

Stränderna och badplatserna vid Hägnen, Flyksnäs och Sjödal har lyfts fram som viktiga i vardagslivs- kartläggningen. Stigar och naturområden mellan Östra Ingsjön, Änkatjärn och Ubbhultsvägen anges också som värdefulla rekreationsområden.

Representativa särdrag Områdets karaktär präglas av

• högt läge och småkuperad skogsmark med gott om våtmarker

• drumlinformationen, som sträcker sig genom området, vars rygg välver sig i det avgränsade landskapsrummet

• de långsmala sjöarna som omges av branta sluttningar.

Bebyggelsen är generellt knuten till odlingslandskapet kring

Ubbhultsdrumlinen. Foto Tobias Noborn. Kraftiga sluttningar mot Ingsjöarna ger en tydlig rumslighet.

Foto Tobias Noborn.

21

(22)

2. Mellan storåns dalgång, hyssna och hålsJöarna

Övergripande beskrivning

I kommunens nordligaste del öster om Storåns dal- gång och i Surtans nordligaste del ligger det mer höglänta området som ansluter till Härryda kommun. Området ligger till största delen över högsta kustlinjen och jordmånen är magrare. Det har gett ett mer slutet landskap, som i huvudsak består av barrskog som öppnar sig kring mindre odlings- och betesmarker och kring mossar och myrmarker. Om- rådets topografiska brutenhet är stor, med tydliga nordost-sydvästliga raviner och sprickbildningar, se kartan Landskapets brutenhet på sidan 15.

Området har i vissa delar höga naturvärden. Bl.a. är närområdet runt Surtan i nästan hela åns sträckning av riksintresse för naturmiljön. Även biflöden till Storån rinner upp i karaktärsområdet. Dessa är liksom hela Storåns dalgång av riksintresse för naturmiljön.

Det är också här Uttermosse i områdets allra nordligaste del ligger, på gränsen till Härryda kommun.

Området omfattar också Hålsjöarna och deras strand- område. Sjöarna omsluts av skogsklädda höjder och de öppna vattenytorna bildar väldefinierade landskapsrum. Kommunens naturvårdsprogram pekar ut sjöarna som vatten med höga naturvärden. Den mest särpräglade delen av området är naturreservatet Lia- gärde. Liagärde är ett skogsreservat som breder ut sig kring en imponerande bergsknalle, från vilken man har en hänförande utsikt över Stora Hålsjön.

Det finns begränsat med bebyggelse i området. Vid Stora Hålsjöns östra strand finns ett sommarstuge- område. I övrigt finns det mest spridda hus och mindre gårdar.

Analys

Landskapets skala, rumslighet och komplexitet Området domineras av skog i vilken mindre öppna landskapsrum öppnar sig kring bostadslägen och sjöar – en sprickig struktur med smala trånga dalar och sjöar. Komplexiteten i området är relativt hög och landskapets brutenhet stor. I anslutning till Hål- sjöarna har området en utpräglad rumslighet som markeras tydligt både av de öppna vattenytorna och av de branta klipporna som störtar ner i sjöarna, exempelvis vid Liagärde.

I områdets kuperade, skogliga delar är orienterbarheten mindre god med korta siktlinjer. Landmärken är därför svåra att urskilja. Exempelvis behöver man komma relativt nära vindkraftverket vid Stora Hökås för att se det. Vid sjöarna utgör Liagärde, på samma berg som vindkraftverket, det viktigaste landmärket.

Höjden och vindkraftverket sätter en tydlig prägel på den delen av området. Här är sikten lång, både inom landskapsrummen och från kringliggande höjder.

Det gör också den här delen lättorienterad.

Här finns tidssambanden fortfarande synliga både i det kontinuerliga bruket av kulturlandskapet och boplatsernas placering i landskapet. Kopplingen mellan den tidiga industrin och de landskapliga för- utsättningarna, är synliga i form av vattenfall som gav vattenkraft till sågar och kvarnar.

Grad av mänsklig påverkan och naturkaraktär Området har en tydlig naturmarkskaraktär, med myrmarker, uppvuxna skogar och mindre gläntor. Även denna del är dock påverkad av hur marken brukats, med både skogsbruk och jordbruk i de mindre öppna Liagärde Hyssna. Foto: Sandra Trzil

(23)

landskapsrummen. Den mänskliga påverkan i områ- det är begränsad. Hålsjöarna har utnyttjats som vat- tenmagasin och en grävd kanal i sjöarnas östra ände har varit viktig för vattenkraften i Rydal, se beskrivningen av karaktärsområde 4.

Landskapet är på grund av den komplicerade topografin svårtillgängligt och lågt utnyttjat idag. Land- skapets bruksvärde ligger i första hand i dess naturka- raktär och har ett värde för rekreation och friluftsliv.

Det gäller särskilt området runt Hålsjöarna. Få delar i området pekas ut i vardagslivskartläggningen. Men en vandringsled förbi dramatiska landskapsavsnitt framhålls.

• naturmarkskaraktär i skogsområdet, småbruten topografi och gläntor med äldre jordbruksmarker

• den markanta brutenheten och topografin samt klippformationerna i Liagärde är unika för området

• väldefinierade öppna vattenrum med skogkläd- da, bitvis branta stränder kring Hålsjöarna.

Åkerlandskap vid Hyssna. Foto: Åsa Svensson

23

(24)

Foto

4. Mellan surtans, häggåns och vIskans dalgångar

Övergripande beskrivning

Området utgörs av höjdpartiet mellan Surtans dal- gång i väster och Viskans/Häggåns dalgång i sydost, samt Hålsjöarna i norr. Tvärs genom området rinner Viskan i den del av sitt lopp som är mer hög- länt innan kraftstationen och de gamla fallen ner i dalgången vid Kinna. Större delen av området ligger över högsta kustlinjen. Området är i mindre grad topografiskt brutet och dramatiskt än höjdområdena i karaktärsområde 2 och 5. Med undantag för Viskans omnejd är området relativt lågt exploaterat och den bebyggelse som finns är i stor utsträckning samlad längs vägarna och i första hand väg 156. I anslutning till väg 156 finns också Skene Skog. Här ligger kommunens återvinningscentral och före detta deponi och här finns också ett industriområde med bl.a. en motorbana och en bergtäkt.

Kring Viskan och upp mot Rydal är landskapet an- norlunda. Här är naturkaraktären mindre påtaglig och det är i stället det småskaliga kulturlandskapet

som mejslats fram runt ån. Små åker- och ängsmarker, branta slänter och bergssidor och lövskogspartier gör landskapet varierat och komplext. I området kring Viskan finns flera förläggargårdar, som både bidrar med en tydlig bebyggelsekultur och minner om om- rådets textila tradition och företagaranda. Förläggar- gårdarna Ginkalunda och Stämmemad är utpekade i kommunens kulturmiljöprogram. I området finns också många storvuxna, äldre träd, som har fått växa fritt i anslutning till gårdar och gärdesgårdar.

I områdets norra del, upp mot kommungränsen invid Viskan, ligger den gamla bruksorten Rydal. I denna bruksmiljö finns många kulturhistoriskt intressanta byggnader. Orten som helhet, med de gamla indu- stribyggnaderna, arbetarbostäderna och den pampiga disponentbostaden, är ett riksintresse för kulturmin- nesvården. Spåren från textilindustrin är närvarande i hela bygden. Viskan är här reglerad och man har ut- vunnit kraft ur ån. För att öka tillflödet av vatten har en kanal grävts från Hålsjöarna nordväst om Rydal.

Viskan.

(25)

Foto

Analys

Landskapets skala, rumslighet och komplexitet Skala, rumslighet och komplexitet varierar stort inom området. Längs Viskan är landskapet både rumsligt och innehållsmässigt komplext, med många olika landskapselement och en varierad serie rum som öppnar och sluter sig längs åns sträckning.

Övriga delar är mer ensartade med barrskog, mossar och mindre och större höjdpartier. Här utgör mos- sarna och de få odlingsmarkerna mindre öppna rum i det annars relativt täta landskapet. Komplexiteten är därmed förhållandevis låg.

Som för övriga skogsklädda höjdpartier är orienterbarhet en relativt låg, siktlinjerna inom området korta och riktningarna i landskapet varierade. Även runt Viskan är siktlinjerna korta och rummens riktningar varierade på grund av åns meandring och de relativt små landskapsrummen. Här är dock orienterbarheten högre på grund av åns övergripande riktning. Land- märkena är förhållandevis få. Däremot finns det inom området en del högre toppar, framför allt nära kanten mot dalgången i sydost.

Viskans dalgång och Rydal är de områden där tidssambanden framgår tydligast – längs ån genom det fortfarande till stora delar brukade kulturlandskapet och i Rydal genom bebyggelsen som vuxit fram suc-

cessivt sedan bruket anlades i mitten av 1800-talet.

Även tidigare spår genom förläggargårdarna i området påminner om samhället före industrialiseringen.

Grad av mänsklig påverkan och naturkaraktär De kulturpräglade delarna i området återfinns i Vis- kans omgivning. Det kommer till uttryck i bebyggelse, odlingsmarker och spår av den långa industrihis- torien. Delar med hög naturkaraktär är de omgivande relativt lågt befolkade skogslandskapen.

Landskapets bruksvärde ligger i första hand i dess natur- och rekreationsvärde. Inom området ligger flera sjöar med potential för bad och fiske. Området gränsar i sydost till den tätare befolkade Viskadalen/Häggåns dal- gång och nyttjas flitigt för rekreation enligt vardagslivs- kartläggningen. Runt Viskan ligger bruksvärdet snarare i kulturlandskapet och på det sätt som kommunens för- ankring i den tidiga textilindustrin fortfarande är tydlig.

• äldre småskaligt kulturlandskap med ängar, åkrar och friväxande ädellövträd utmed Viskan mot Rydal

• våtmarker och sjöar i skogsmark med varierad topografi i övriga delar – av betydelse för rekreation för angränsande tätbefolkade delar

• kulturhistoriskt betydelsefulla förläggargårdar och lämningar av textilindustri längs Viskan och i Rydal.

Brukssamhället Rydal med kulturhistoriskt värdefulla byggnader och lämningar av textilindustrin längs Viskan.

Foto: Charlotta Tornvall 25

(26)

Övergripande beskrivning

Gallåsen är ett av kommunens högst liggande om- råde. Hit nådde aldrig havet och jordtäcket är generellt väldigt tunt och här finns mycket berg-i-dagen.

Landskapet ansluter till det nordhalländska sprick- dalslandskapet, både geografiskt och landskapligt.

Vegetationen är glesare, mera blandad, än på de öv- riga höjdområden och lövskogsinblandningen av främst ek, bok och björk är större. Inom området är landskapet tydligt brutet, med både småkuperade partier och partier med markerade toppar och dal- gångar. Särskilt områdets västra del är dramatiskt och höglänt, med utpräglade branter. Söder om Hel- sjön stupar Skogaåsen brant ner i Stora Hornsjön och skapar en dramatisk port mot Kungsbacka kommun.

Området har länge använts som kurort. Under kur-

5. Mellan lIndhult, gallåsen och rygga

orternas storhetstid byggdes här en järnvägsstation, men själva järnvägen drogs aldrig upp hit. Idag ligger Helsjöns folkhögskola här. Området runt Helsjön är fortfarande ett viktigt rekreationsområde, utpekat i vardagslivskartläggningen.

Mindre uppodlade luckor i skogsmarken återfinns främst i dalar, i anslutning till sjöarna och på mindre plana partier, men topografin och det tunna jordlagret har gjort att området är mindre lämpligt för odling.

Ett exempel på kulturlandskap i områdets nordöstra del är de betade skogsmarkerna vid Mjöllösa.

Naturvärdena i området är höga. Här finns bl.a. häck- ningsplatser för rovfåglar och andra sällsynta fåglar och här finns dessutom mycket fladdermöss.

Från Lilla Hornsjöns strandkant mot höjderna.

(27)

Analys

Landskapets skala, rumslighet och komplexitet Området ansluter till den stora övergripande landskapliga skalan med vida utblickar över både dal- gångar och höjdområden från toppar och i randzonerna. Inne i området är skalan mindre även om kuperingen är kraftig. De delar som har en tydlig rumslighet är trånga, intima dalar; små, smala sjöar och de små och få öppna markerna. Samtidigt är det omgivande storslagna landskapsrummet i öster (dal- gången) närvarande i karaktärsområdets östra del.

Landskapets varierade terräng och de korta siktlinjerna inom området gör det svårorienterat. Tydliga riktningar är också svåra att finna. Däremot finns inom området flera toppar som utgör landmär- ken i landskapet. Gallåsen i områdets norra del är 194 m.ö.h. och därmed en av de högre punkterna i kommunen. Även Navåsen i norr, Täxleberg i väster och Vålberg i söder är tydliga toppar.

Det geologiska tidssambandet är tydligt avläsbart i områdets topografi, som upplevs som opåverkad och ursprunglig. Kulturellt finns ett flertal fornlämningar som minner om gamla bosättningar, i första hand på högt belägna platser med goda utblickar över Viska- dalen och Surtans dalgång.

Grad av mänsklig påverkan och naturkaraktär Områdets naturkaraktär är tydlig, här är den mänsk- liga påverkan begränsad.

Områdets bruksvärde är tätt kopplat till dess natur- värde och rekreationsvärde. Navåsens friluftsområde med badplats, utsiktsplats och en jättegran lyfts fram som värdefull i vardagslivskartläggningen. Inom om- rådet finns också bl.a. Horreds SK:s fritidsområde med vandrings- och skidspår. Täxleberg och Letebo lyfts också fram för sina naturvärden. bl.a. häckningsplatser för fåglar och unika lavor och mossor vid Letebo.

• högt läge och spektakulär topografi där Gallå- sen, Navåsen, Vålberg och Täxleberg är särskilt tydliga

• utpräglad naturkaraktär med höga naturvärden bl.a. som häckningsplats för rovfåglar och gott om fladdermöss.

27

(28)

7. öster oM öresJöarna, vIskadalen och häggåns dalgång

Övergripande beskrivning

Kommunens östra delar domineras som nämnts tidigare av höglänta barrskogar och mossmarker. Skogen bryts av väldefinierade mindre åker- och ängsmar- ker, ofta av ålderdomlig karaktär. Inom och i anslutning till dessa öppna gläntor i skogslandskapet återfinns ofta storvuxna träd med höga naturvärden.

Eftersom de små åkertegarna under 1900-talet blev mindre betydelsefulla, när jordbruksnäringen ratio- naliserades, är kulturlandskapet kring odlingsmarkerna alltjämt ålderdomligt. Övergivna gårdar och tegar har fått landskapet att växa igen, men här och var finns välbevarade spår av jordbrukshistorien.

Men inte bara de öppna markerna är kulturbygder. I skogen återfinns många mindre sågverk och svarve- rier som tillverkade trädelar till textilindustrin och många bönder hade trä som en bisyssla till jordbru- ket. Ljungaån utnyttjades för vattenkraft och längs den kan man hitta rester av både kvarnar, kraftverk, dammar och sågverk.

Hela området ligger över högsta kustlinjen och består till största delen av magrare marker. Området ligger förhållandevis högt och i områdets östra del återfinns kommunens högsta topp – Brattåsen på 240 m.ö.h.

Strax intill ligger Björkesbacka naturreservat. Gården Björkesbacka ligger på en moränhöjd och gården, de kringliggande våtmarkerna och skogspartierna kän- netecknas av småskalighet och småbrutenhet. Björ- kesbacka är ett mycket gott exempel på ett brukat skogshemman. Landskapet är väl bevarat och visar hur jordbruk, djurhållning och skogsbruk bedrevs i början av detta sekel. Norr om Skephult ligger ytterligare en mindre by, Bottnen, som är av riksintresse för kulturmiljövården. Den oskiftade bebyggelsen med intilliggande odlingsmarker är även den ett exempel på hur småskalig odling bedrivits på väst- svenska skogsgårdar under gångna århundraden.

I området finns ett stort antal skogstyper som är bio- logiskt rika, med bl.a. fuktig gammal granskog och

Bottnen - riksintresse för kulturmiljövården. Foto: Sandra Trzil

(29)

lövskogsmiljöer. I anslutning till gårdar och skogshemman finns gamla grova lövträd med sällsynta arter. Fågellivet är också rikt.

Skephults kyrkby, i områdets nordligaste del, om- nämns i kommunens åtgärdsprogram för kulturmiljön och är ett hävdat kulturlandskap och sockencentrum i anslutning till byns träkyrka. Bebyggelsen ligger orienterad till byns högpunkter på åsbildningarna.

Men Skephult och Abborrås är också av riksintresse för naturmiljön, på grund av de fornåkrar och betade naturhagar som finns i området.

Analys

Landskapets skala, rumslighet och komplexitet Den övergripande komplexiteten är förhållandevis låg, med stora ensartade skogs- och mossområden.

Dock bryts dessa av de mindre odlingsmarkerna, som i sig har en betydligt högre komplexitet. Det- samma gäller skalan, där skogsområdena är stor- skaliga och odlingsmarkerna utpräglat småskaliga.

Rumsbildningarna utgörs i första hand av de öppna markerna och de korridorlika vägarna, som flankeras av högresta granar och tallar, samt av sjöarna som på sina håll bildar rum i landskapet.

Områdets orienterbarhet är låg, siktlängderna vanligen mycket korta och riktningarna varierande och otydliga, på grund av landskapets täthet. Tätheten gör också att utblickarna är få, vilket gör att potenti-

ella landmärken i området inte framträder tydligt.

Landskapets tidssamband är framträdande, både i de öppna jordbruksmarkerna och lämningar efter de mindre industrierna längs vattendragen, men också i orter och kyrkbyar.

Grad av mänsklig påverkan och naturkaraktär Områdets vildmarkskaraktär dominerar karaktären i området. Den mänskliga påverkan är synlig främst kring de små odlingslandskapen och lämningar av skogsbruk och tidig träindustri.

Olika typer av skogsbruk är det som präglar landskapet tydligast idag. Men området har också potential för naturturism, rekreation, jakt och fiske. I vardags- livskartläggningen pekas förhållandevis få områden ut som flitigt använda – de flesta är knutna till Skephults odlingslandskap och vandringsleder kring detta.

• högt liggande stora skogsområden med stora våtmarker, sjöar och mindre, uppodlade enhe- ter med jordbruksmark insprängda i strukturen

• lämningar från tidigt skogsbruk och träindustri men också rester från äldre kulturlandskap

• utpräglad naturkaraktär och vildmarkskänsla med rikt djurliv.

Björkesbacka - bevarat brukat skogshemman sen början av detta sekel. Foto: Sandra Trzil

Skephult. Foto: Sandra Trzil

29