En gammal färdväg Biörnstad, Margareta Fornvännen 128-134
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1958_128 Ingår i: samla.raa.se
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
att skaftet slutat i en s p i r a l u p p r u l l n i n g . Under alla o m s t ä n d i g h e t e r synes kniven väl ö v e r e n s s t ä m m a med m o t s v a r a n d e d a n s k a k n i v a r från 4:e perio- den-1 och om Roycs uppgift om skaftavslutningen är riktig, borde rakkniven ifråga t i l l h ö r a periodens senare del.
S a m m a n s t ä l l a vi nu Montelius 4:e period frän arkeologisk s y n p u n k t med det av Childe oeh Hawkes för Mellaneuropa uppgjorda periodschemat så skulle vår 4:e period bäst ö v e r e n s s t ä m m a med deras sena period B och tidiga period F, m o t s v a r a n d e ungefär cn något modifierad Hallstatt A. Under h ä n v i s n i n g till den italienska kronologien skulle detta skede k u n n a d a t e r a s till ungefär tiden 900—850 till 750—700 f. Kr.4
Den utförda G 14-analysen av de ifrågavarande h a r t s t ä t n i n g s b i t a r n a h a r givit resultatet 2810 + 75 från n u t i d . Detta skulle ge å r t a l e t 853, som sedan skulle m i n s k a s eller ökas med 75 år. Vid C 14-dateringarna r u n t om i världen anges å l d r a r n a med cn osäkerhet av ± 1 a, vilket i praktiken inne- b ä r tvä tredjedels chans, att den exakta åldern faller inom den angivna marginalen.5 Då vi, som ovan a n t y t t s , ha a t t göra med cn gravanläggning sannolikt t i l l h ö r a n d e 4:e periodens slutskede synes det rimligt att den exakta åldern bör ligga u n d e r 853 m i n s k a t med 75. Vi skulle i så fall få en datering på Hasslövgravcn och samtidigt på 4:e periodens slut till 700-talets tidigare del, d. v. s. o m k r i n g 775 f. Kr., s å l u n d a en t i d p u n k t , som tämligen väl över- e n s s t ä m m e r med den pä arkeologisk väg e r h å l l n a .
Andreas Oldeberg
3 Jfr Montelius, Minnen 1106, 1108 och 1119; I I . C . Broholm, D a n m a r k s Hronzcalder IV (1949) Pl. 7 : 1 4 , 8 : 1 — 1 1 .
4 V. G. Childe, The final Rronze Age in the Near FZast and in t e m p e r a t e Eu- ropé, Proceedings of the P r e h i s t o r i c Society for 1948, s. 177. C . F . C . Hnwkes, Middle Europé, Italy and the North and West, Proceedings of t h e P r e h i s - toric Society for 1948, s. 196 ff. H. Hencken, H e r z s p r u n g s h i d d s and Greek trade, American J o u r n a l of Archaeology (1950), s. 295 ff. A. Oldeberg, Rrons- skölden från Nackhälle i Halland, Vår bygd (1935) s. 14 ff.
5 Bal. benägen u p p l y s n i n g av a n t i k v a r i e n N. G. Gejvall.
EN GAMMAL FÄRDVÄG
I den nya fornminneslagen u p p t a g a s även m ä r k l i g a färdvägar b l a n d fasta f o r n l ä m n i n g a r . Som cn följd h ä r a v m a r k e r a s nu s å d a n a vägar pä den nya ekonomiska k a r t a n i skala 1: 10 000. Vid Lövsta i Rälingc socken. Uppland, h a r således ett system av forntida vägar på Uppsalaäsen u t m ä r k t s som fora l i m n i n g .1 Fig. 1. Vägarna utgå från en p u n k t på Rjörklingcåns n o r r a
1 De i denna u p p s a t s skildrade f o r n l ä m n i n g a r n a å t e r f i n n a s ä ekonomiska k a r t b l a d e t 12 H O j Skuttungc. Vägarna ha nr 5 i r i k s a n t i k v a r i e ä m b e t e t s re- gister över fasta f o r n l ä m n i n g a r i Hälinge socken.
t. GÄVLE
"SKUTTyNGE-\\"A<.
gr ÄRENTUNA
B W
BJÖRKLIN5EAN
O 100 200 300 MO 500
' I n , , UPPSALA
».
Fig. 1. K a r l a utvisande f o r n l ä m n i n g a r n a s läge på den del av Uppsalaåsen, som sträcker sig från vadstället över Björkllngeån upp till tresockengränsen.
Efter den ekonomiska k a r t a n . Teckning av M. N y s t r ö m . — Plan showing the position of the ancient r e m a i n s on t h a t p a r t of the Uppsala Ridge which stretches along from the förd över lhe Björklinge s t r e a m up to the meeting
p o i n t of the p a r i s h e s , Björklinge, Bälinge a n d S k u t t u n g e .
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
strand, d ä r ett vad bör ha f u n n i t s . Än h a r pä denna sträcka croderat kraftigt u n d e r de senaste seklerna, varför vadstället icke kan exakt lokaliseras. Icke heller kan det nu avgöras, v a r i f r å n vadet h a r u t g å t t på åns södra sida, då m a r k e n d ä r är helt förstörd av g r u s t ä k t .
F r å n vadet stråla v ä g a r n a u t solfjädersformigt, några gå mot Ärentuna, a n d r a r a k t u p p över åsen. En följer åsens v ä s t r a k a n t och p a s s e r a r förbi ett gravfält, o m f a t t a n d e 6 högar, v a r a v den största, »Kung Skutcs hög», är 30 m i d i a m . och 4 m hög.2 Norr h ä r o m a v b r y t a s v ä g a r n a av ett stort grustag.
De å t e r k o m m a emellertid n o r r om detta men äro h ä r otydligare. På vägen n o r r u t passera de ett gravfält, beläget pä gränsen m e l l a n Hälinge och Ären- t u n a socknar.3 Detta gravfält, som nu till stor del förstörts i s a m b a n d med g r u s t ä k t , bestod vid inventeringen år 1952 av ca 25 låga s t e n s ä t t n i n g a r . Vid en fornborg, som ligger högst uppe på åsen r a k t öster om Högsta by, sam- m a n f a l l e r den gamla vägen med en nu endast sällan begagnad markväg.4
Att vägen genom fornborgen ä r av hög ålder är alldeles u p p e n b a r t , dä den går genom två av de u r s p r u n g l i g a ö p p n i n g a r n a i vallen. Vägen p a s s e r a r u t genom vallens n o r d ö s t r a p o r t ö p p n i n g och går öster om ett större och ett m i n d r e gravfält, bestående av resp. 40 och 10 fornlämningar6, för att sedan f o r t s ä t t a in i det stora gravfältet pä gränsen m e l l a n Rälingc, Rjörklinge och Skuttunge socknar." Inom detta gravfält äro vägarna åter lika tydliga som n o r r om Rjörklingeän. Fig. 2. F r å n tresockengränsen h a r vägens fortsatta sträckning icke k u n n a t f a s t s t ä l l a s .
Den nu skildrade vägens utseende v a r i e r a r högst avsevärt. P å en del ställen är den djupt nedskuren i m a r k e n och b i l d a r en s.k. hälväg, pä a n d r a ställen är den mer lik en n u t i d a m a r k v ä g . Fig. 3. Under förhistorisk tid torde v ä g a r n a mest ha a n v ä n t s av gående och r i d a n d e m ä n n i s k o r samt för k l ö v j - ning med h ä s t . Det är troligt att de djupt n e d s k u r n a p a r t i e r n a ha u p p k o m - m i t pä de platser, d ä r framförallt h ä s t a r n a s nötning på vägen t i l l s a m m a n s med r e g n v a t t n e t s och s n ö s m ä l t n i n g e n s erosion haft den största verkan, t. ex.
d ä r m a r k e n h a r b e s t å t t av lös sand eller i s l u t t n i n g a r som vid vadstället.
Att vägsträckningen ä r av hög ålder synes framgå av dess n ä r a a n k n y t n i n g lill en h d rad av förhistoriska gravfält. Av dessa är det som ligger i n n a n f ö r fornborgsvallen u n d e r s ö k t och delvis b o r t t a g e t år 1955. Huvuddelen av grav- fältct kan d a t e r a s till tiden före och o m k r i n g Kr. f. En av g r a v a r n a v a r äldre och t i l l h ö r d e bronsåldern.7
Det stora gravfältet pä tresockengränscn är icke u n d e r s ö k t men torde av g r a v t y p e r n a a t t döma huvudsakligen t i l l h ö r a r o m e r s k j ä r n å l d e r och folk- vandringstid. I några fall k a n m a n iakttaga a t t gravar anlagts på h å l -
2 Nr 7 i Hälinge socken.
3 Nr 198 i Ärentuna socken.
4 F o r n b o r g e n och ett i n n a n f ö r dess v a l l a r beläget gravfält ha nr 1 i Rälinge socken.
5 Nr 2 och 86 i Rälinge socken.
0 Nr 87 i Rälinge, n r 60 i Rjörklinge och nr 104 i Skuttungc socken.
7 Statens h i s t o r i s k a m u s e u m inv.nr 25.389.
130
BjCfMmqe S n
Asoy
JM
i ' n M, ,l '
i t ' l V ' ' '
HJI^g ( ' < >::
i ' i/Vi
\( ,9 11
- » i
i n ! ' X > i
' ' , A » ' I
( ' .i I > ) '
, ( '','.'' A i ' i J J i \ S >
un«>io-Co.i. •;• ">
f '
(
Fig. 2. Graufältet på gränsen m e l l a n Björklinge, Bälinge och S k u t t u n g e socknar. Efter r i k s u n t i k u a r i e ä m b e t e t s k a r t a , u p p r ä t t a d i nouember 1955 a o H. Thålin och H. Simonsson. Teckning au Af. N g s t r ö m . — The g r a u e - f i d d
between Björklinge, Bälinge and S k u t t u n g e p a r i s h e s .
S M Ä R R E XI E Ö D E L A N D E N
v ä g a r n a s slänter, ett f ö r h å l l a n d e , som k l a r t visar, att vägarna äro äldre än dessa g r a v a r . Hälvägarna inom tresockcngravfältct k u n n a således icke h a b i l d a t s senare än u n d e r j ä r n å l d e r n .
Den n u v a r a n d e landsvägen mellan Uppsala och Gävle är anlagd u n d e r d r o t t n i n g Kristinas tid. Dessförinnan torde vägen mot Norrland h u v u d - sakligen ha följt Uppsalaåsens sträckning upp till Rjörklinge. Några k a r t o r , som äro äldre än tillkomsten av Kristinavägen, f i n n a s icke från det a k t u e l l a o m r å d e t , men på två bevarade l a n t m ä t e r i k a r t o r från 1700- och 1800-talen finns förutom d e n n a väg även cn väg m a r k e r a d , som p a s s e r a r Hjörklingeän på s a m m a p l a t s som den forntida vägen.
På storskifteskartan över Lövsta by, u p p r ä t t a d 1765—67 av C. Fr. Rcrg och fastställd den 3 februari 1768, kan m a n följa en avtagsväg frän Upp- sala—Gävle-vägen fram till vadstället vid Rjörklingcån. Vägen å t e r k o m m e r på a n d r a sidan ån och fortsätter upp på åsen, d ä r den hela tiden löper på Rälingesidan, d. v. s. den västra sidan. En väg viker frän vadställct av längs å n och gär mot öster, mot Ärentuna.8 Fig. 4.
P å lagaskiffeskartan, u p p r ä t t a d av C . J . Grönwall 1855 återfinns s a m m a avtagsväg från Uppsala—Gävle-vägen. På norra sidan av Rjörklingcån h a r vägen emellertid h ä r en delvis a n n a n sträckning än på 1700-talskartan.
Vägen går snett in mot Ärcntunagriinsen och följer sedan d e n n a u p p till gränsen mot Högsta by.' Även efter tillkomsten av Kristinavägen h a r således den gamla äsvägen varit i b r u k u n d e r flera h u n d r a år.
De äldsta v ä g a r n a s sträckning h a r »frän början ofta b e s t ä m t s av n a t u r - f ö r h å l l a n d e n a . Det gällde att anpassa färdlcdcrna efter de f ö r u t s ä t t n i n g a r , som funnos. Man valde ofta åsar, floddalar och s j ö s t r ä n d e r , d ä r goda n a t u r - liga vägbanor kunde e r h å l l a s — inte minst sådana, som var t ä m l i g e n o k ä n s - liga för nederbördens v e r k n i n g a r . I Svealand följer därför m å n g a vägar r u l l s t e n s ä s a r n a s r i k t n i n g , d. v. s. norr—söder.»1 0 Det synes i l i t t e r a t u r e n råda full enighet om att den förhistoriska vägen mot Norrland följt Uppsalaåscn.1 1
Den ovan skildrade vägen från vadet vid Rjörklingcån upp till tresocken- gränsen utgör sannolikt cn d d av d e n n a vägsträckning.
Under förhistorisk tid och långt fram i tiden, j a så sent som på 1600- och 1700-talcn färdades man framförallt till fots eller h ä s t . Ytterst fä vägar i Sverige voro l ä m p a d e för hjulfordon. Genom den nötning, som särskilt u p p k o m genom h ä s t t r a m p e t pä vägen, kom v ä g b a n a n , som tidigare n ä m n t s , a t t så s m å n i n g o m nötas ned så a t t vägen gick liksom i en r ä n n a . Sådana h å l v ä g a r ha u p p m ä r k s a m m a t s på skilda håll i landet. F"riberg o m n ä m n e r cn sådan nedskuren g a m m a l väg vid Stigsbro i Husby socken. D a l a r n a " ,
' K a r t a n förvaras i Kungl. l a n t m ä t e r i s t y r d s c n s arkiv.
• K a r t a n förvaras i Kungl. l a n t m ä t e r i s t y r d s c n s arkiv.
10 Lundberg, FA B., Vägar, b r o a r och v ä g m ä r k e n . I Rygden. Stockholm 1951.
11 Se t. ex. Dahlberg, G., Några drag av vägväsendets a l l m ä n n a utveckling.
I En vägbok för Uppsala län, Uppsala 1937. Kartan fig. 3.
u p-riherg, .V., Om förbindelserna mellan G ä s t r i k l a n d och D a l a r n a i äldre t i d e r . Ymer 1936. Sid. 154.
132
Pig, 3. Hålvåg vid matstället över Björkllngeån. Foto Björn Allard. — Hollowed-out road al the förd ouer lhe Björklinge s l r e a m .
och C n a t t i n g i u s a v b i l d a r ett exempel från Östergötland.1 3 I sin a v h a n d l i n g
»Vägarna i V ä s t e r n o r r l a n d s län» p å v i s a r Friberg förekomsten av h å l v ä g a r även i a n d r a länder.11 Exemplen kunde mångfaldigas. Hl. a. ha åtskilliga hälvägar påträffats i s a m b a n d med r i k s a n t i k v a r i e ä m b e t e t s inventering av fasta f o r n l ä m n i n g a r för den ekonomiska k a r t a n .
Utländska r e s e n ä r e r i Sverige ha så sent som på 1500- och 1600-talen p å t a l a t de svenska v ä g a r n a s likhet med p r i m i t i v a ridstigar. Tysken Samuel Kiechel, som gjorde en resa i Sverige år 1586, n ä m n e r pä flera ställen i sin resebeskrivning, att de svenska vägarna voro djupa, vilket torde a n t y d a a t t de voro n e d s k u r n a i terrängen.1 -' Fin drastisk skildring l ä m n a r f r a n s m a n n e n Louis Aubcry du Maurier, som reste genom Östergötland år 1637. Han b e - r ä t t a r , att rågen på slätten växte så hög, a t t h a n inte k u n d e nå axen från hästryggen. Detta bör troligen icke tolkas så a t t östgötarna hade en ovanligt
13 Cnattingius, B., Drag u r v ä g a r n a s historia i Östergötland. I Östergöt- lands vägbok. Linköping 1944. Hild 6.
14 Friberg, N., Vägarna i V ä s l e r n o r r l a n d s län. Stockholm och H ä r n ö s a n d 1951. Sid. 39, fig. 2 1 .
" Samuel K i e c h d s resa i Sverige, 1586. I Historisk tidskrift 1892.
S XI A R R E M E D D E L A N D E N
F i g . i . D e t a l j av storskifteskartan över Löusta hg, u p p r ä t t a d 1765—67 a s C. F r . Berg. — Detail of r e - a l l o t m e n t m a p executed in 1765—67.
högväxande råg utan all vägen var så djupt nedskuren att den resande färdades som i ett dike."1
Hålvägar av den typ, som ovan s k i l d r a t s , finnas pä många platser 1 l a n - det. Det är emellertid endast sällan som deras ålder kan fastställas så pass säkert som för sträckan på Uppsalaåsen. Ofta kan man liksom i detta fall i a k t t a g a att grupper av f o r n l ä m n i n g a r ligga samlade längs vägsträckningen, vilket torde k u n n a tagas som en a n t y d a n om att vägen är från förhistorisk t i d . E n d a s t arkeologiska u n d e r s ö k n i n g a r k u n n a dock ge fullt säkra bevis för d a t e r i n g e n . Ett lämpligt s å d a n t u n d e r s ö k n i n g s o b j e k t är den h ä r b e s k r i v n a åsvägen. Särskilt partiet i trcsockengravfältet med g r a v a r n a , som delvis ligga på h å l v ä g a r n a s slänter, synes inbjuda till u n d e r s ö k n i n g a r .
Margareta Biörnslad
13 Uppgiften h ä m t a d ur Ny illustrerad tidskrift 1868: nr 20, d ä r Ch. Eich- horn översatt vissa p a r t i e r ur Aubery du Mauriers resebeskrivning till svenska u n d e r titeln Fin fransk resandes a n m ä r k n i n g a r 1637.
