Ett romerskt svärd från Häggum
Allard, Elisabeth
Fornvännen 133-134
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1961_133
Ingår i: samla.raa.se
SMÄRRE MEDDELANDEN
ETT ROMERSKT SVÄRD FRÅN HÄGGUM
Vid riksantikvarieämbetets utgrävningar i Häggum socken, Västergötland 1958—1959 för det d ä r projekterade uranverket undersöktes bl. a. två omedel-bart in t ill v a r a n d r a liggande j o r d b l a n d a d e rosen, nr 21 A och 21 B i ämbetets register över fasta fornlämningar i Häggums socken. I vardera roset påträf-fades förutom en del b r ä n d a ben två skelettgravar, samtliga mansgravar.1
Det ena skelettet i nr 21 A hade grävts ned i en ca 0,5 m djup gravgrop med huvudet i norr. Det a n d r a skelettet var nedlagt med huvudet åt motsatt håll rakt över det första i s a m m a grop. Mellan de b å d a fanns ett 20—30 cm tjockt lager av sten och jord. De enda fynden i s a m b a n d med g r a v a r n a var ett antal k r u k s k ä r v o r av två s m ä r r e tunnväggiga kärl. I nr 21 B lågo de två skeletten alldeles intill v a r a n d r a på elt enkelt stenlager, det ena delvis över del andra (fig. 1). Båda lågo med huvudena mot nordost. Vid nedläggningen av del övre skelettet hade den tidigare graven skadats så, att fragment av höfter och ben lågo spridda i fyllningen över graven. Detta övre skelett h ä r r ö r d e förmodligen från en m a n i 50-årsåldern. H a n hade begravts liggande på vänster sida med u p p d r a g n a k n ä n . Den h ö g r a överarmen låg böjd över bröstet och den vänstra utsträckt med handflatan uppåt. Längs den vänstra a r m e n , med fästet i h a n d e n och spetsen mot t ä n d e r n a låg ett väl bevarat, kort, två-eggat svärd av j ä r n . Svärdsklingan hade av den ovanför liggande stenen och j o r d e n böjts i en svag båge och då tyngden av fyllningen borttogs från den mot kraniet riktade spetsen rätades d e n n a ut och spetsen k o m att ligga ca 1 cm över underlaget. Utöver svärdet påträffades endast en del k r u k s k ä r v o r i fyllningen, h ä r r ö r a n d e från olika s m ä r r e kärl.
Svärdet är en s.k. gladius (fig. 2), ett kort romerskt stötsvärd med en ca 50 cm läng och ca 4 cm bred klinga med tånge. Tången är avbruten, och den övre delen med det övre hjaltet låg strax ovanför huvudet till det övre skelettet och mot del undre skelettets högra överarm.
Svärdets hjalt är av en typ, av vilken endast ett fåtal exemplar tidigare an-träffats i Sverige, överhjaltet består av en rund kula av valben2 med ca 5 cm
diameter, fäst vid tångens övre del med en r u n d b r o n s k n a p p , vilken tjänstgör som nitbricka för tången. 1'ndcrhjaltct är likaledes av valben och halvsfäriskt lill formen med drygt 5 cm diameter. Det var vid upptagandet sönderfallet i elt p a r delar, vilka dock ulan svårighet k u n d e sammanfogas.
1 Enligt bestämning av antikvarie N. G. Gejvall vid preliminär genomgång
av benmaterialet.
2 Enligt bestämning av antikvarie N. G. Gejvall.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Fig. I—2. /. F o r n l ä m n i n g nr 21 B, Håggum socken, Västergötland. De båda skeletten i läge. Svärdkltngan syns unyefär mitt på bilden nedanför det nedre skelettets krossade k r a n i u m . 2. Svärdet före konserveringen. — .Incienf m o n u m e n t no. 21 B. The two skeletons as they were found. The point of the sword can be seen in the middle of the picture just below the broken
cranium of the lower skeleton. 2. The sword prior to preservation.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Inga spår k u n d e upptäckas vare sig av en skida eller av handtagets kavle. Om svärdet legat i en skida måste d e n n a ha varit mycket enkel, u t a n dopp-sko eller beslag av metall eller a n n a t mera beständigt material. Klingan h a r efter det den inkommit till Statens Historiska Museum röntgenfotograferats. På p l å t a r n a k u n d e inga spår av fabrikationsmärken eller dylikt urskiljas.
De tidigare i Sverige funna svärden med bevarat hjalt av d e n n a typ ä r o tre till antalet. Alla tre ha behandlats av Berta Stjernquist.3 I grav 41 på
grav-fältet Bjärsjöbacken i Simris socken i Skåne påträffades ett av dem i frag-mentariskt skick. Så mycket var dock bevarat, att hjaltet k u n d e r e k o n s t r u e r a s till sin form, delvis med hjälp av de d a n s k a mossfynden från Vimose och Thorsbjerg, där ett flertal svärdshjalt av denna typ hittats. Bevarade delar funnos endast av det nedre, halsfäriska hjaltet. I detta hade en rad silver-nitar varit inslagna i ett mönster av s a m m a art som finns på svärdshjalt frän Vimose. Både på dessa svärd och på Simrissvärdet ä r o kulorna av trä. Detta är även förhållandet med det a n d r a fragmentariskt bevarade hjaltet från Sverige, det från S. Möckleby socken på Öland. Detta är dock odekorerat. Del tredje tidigare funna svenska svärdet är däremot synnerligen väl be-varat. Det är enligt Berta Stjernquist hittat i B ö n n e å n n ä r a Bingsjön i Skäne och finns nu på Statens Historiska Museum. Hjaltet på detta svärd är av ben.
Berta Stjernquist d a t e r a r svärdet från Simris till 200-talet och anser del vara ett provinsialromerskt arbele. Häggumsvärdet torde k u n n a dateras till s a m m a period och utgör ä n n u etl exempel på Västergötlands livliga för-bindelser mot sydväst under äldre romartid.
Elisabeth Allard Simris 1955, s. 14 ff., s. 37, s. 108 ff.
GOTISKA STENSKULPTURER I ODENSVI KYRKA
Den medeltida k y r k a n i Odensvi, Linköpings stift, revs ner lill grunden p å 1770-talet för att bereda plats åt den n u v a r a n d e stora hallkyrkan, som stod färdig 1778. I s a m b a n d med rivningen av medeltidskyrkan tillvaratogs därifrån, förutom en dopfuntsfot, en märklig t y m p a n o n s k u l p t u r och två kon-solhuvuden i sandsten, som i n m u r a d e s i 1700-talskyrkan — t y m p a n o n s t e n e n i ett dekorativt fält över västportalen och k o n s o l h u v u d e n a över fönsferhöjd i södra l å n g h u s m u r e n s ytterliv.
