Att stärka familjen EXAMENSARBETE

EXAMENSARBETE

Att stärka familjen

En studie av hur föräldrastöd kan stärka föräldrar i sitt föräldraskap

Linn Vennberg

2014

Filosofie kandidatexamen Sociologi

Luleå tekniska universitet

Att stärka familjen

En studie av hur föräldrastöd kan stärka föräldrar i sitt föräldraskap

Linn Vennberg Luleå Tekniska Universitet

Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle VT 2014

Förord

Jag vill rikta ett stort tack till alla som varit delaktiga i möjliggörandet av denna c-uppsats. Tack till Gällivare kommuns folkhälsostrateg som kommit med uppslag på ämnen och hjälpt till med material samt kontakter. Tack till de gruppledare och föräldrar som tagit sig tid att ställa upp på intervju.

Jag vill även tacka min handledare Antoni Lindgren som funnits där för att vägleda och få mig på rätt spår.

Sammanfattning

I Gällivare kommun finn en drogpolitisk plan vars målsättning är att erbjuda föräldrastöd för kommunens föräldrar, att se till att barnen får en skolgång som är utvecklande för dem och att erbjuda ett brett utbud av fritidsaktiviteter samt möjlighet för barn att ha hälsosamma levnadsvanor. Det ska även finnas miljöer att vistas i som är alkoholfria. På de restauranger där alkohol serveras ska ansvarsfull alkoholservering iakttas. Slutligen så ska det finnas vuxna förebilder i barnens närhet som har en sund livsstil. Syftet med denna studie är att undersöka vilken roll föräldrarna har i barns uppväxt och hur föräldrar kan stärkas i sitt föräldraskap för att bättre kunna stödja sina barn. Studien baseras på de föräldrastödsutbildningar som genomförts i Gällivare kommun. Målet med utbildningarna är att stärka föräldrarna i sitt föräldraskap och ge dem en bättre relation till sina barn. För att uppnå detta innehåller utbildningarna gruppdiskussioner föräldrarna emellan så att de kan lära sig av varandra och gruppledarna försöker få föräldrarna att reflektera över sitt eget handlande. Denna studie har studerat resultaten av utbildningarna för att se om föräldrarna upplever sig stärkta i sitt föräldraskap och för att se vad som skulle kunna göras annorlunda. Detta genom intervjuer med gruppledare och föräldrar inom utbildningarna. Av intervjuerna framkom att föräldrar och gruppledare alla ansåg att det var viktigt att det finns stöd för föräldrar. Föräldrarna hade stärkts i sitt föräldraskap och i vissa fall hade relationen till barnen även blivit bättre efter utbildningen. Studien visar vikten av föräldrarna under barnets uppväxt och även vikten av att stötta föräldrarna i deras föräldraskap.

Abstract

In Gällivare municipality there is a drogpolitical plan which goal is to provide parentsupport for the municipalities parents, make sure the children get a schooling that is evolving and to provide a vide variety of activities for the children’s free time. There should be a possibility for children to have healthy second natures. There should also exist environments that are free from alcohol. At those restaurants that serve alcohol a responsible serving of alcohol should be performed. Finally there should be grown up role models in the children’s closeness that have a healthy lifestyle. The purpose of this study is to look at which role the parents have in the child’s growth and how the parents can be supported in their parenthood to better support their children. The study is based on a parentsupporteducation that have been implemented in Gällivare municipality. The ambition of the education is to strengthen the parents in their role as parents and give them a better relationship with their children. To do so the education contains group discussions between the parents so that they can learn from each other and the group leaders try to get the parents to reflect over their own actions. This study have studied the results of these educations to see if the parents feel strengthened in their parenthood and to see what could be done differently. This is done by interviews with group leaders and parents within the education. From the interviews with the group leaders and the parents it was found out that all of the interviewed thought that parentsupporteducation was important. The parents felt strengthened in their parenthood and in some cases the relationship with the children had improved after the education. The study shows the importance of the parents in the children’s growth and also the importance of supporting the parents in their parenthood.

Innehållsförteckning

2.5 Validitet och reliabilitet ... 11

3. Teori ... 12

3.1 Familjens roll ... 12

3.2 Ansvaret inom familjen ... 13

3.3 Strukturfunktionalism ... 13

3.3.1 Talcott Parsons strukturfunktionalism ... 13

3.4 Symbolisk interaktionism ... 14

3.4.1 Grunderna i den symboliska interaktionismen ... 14

3.4.2 Symboler ... 15

3.4.3 Jaget ... 16

3.4.4 Jagets fyra utvecklingsstadier ... 16

3.4.5 Mänskligt handlande ... 17

4. Resultat ... 19

4.1 Intervjuer gruppledare ... 19

4.1.1 Utbildningarnas upplägg och fokus ... 19

7. Bilagor ... 33

7

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Över tid har det skett förändringar av hur relationerna ser ut mellan familjens medlemmar. Från att familjen förr huvudsakligen var något som skulle hjälpa individen att överleva har det idag övergått till relationer med mer emotionella band familjemedlemmarna emellan. Idag ses det som viktigt att ge barn omsorg. Den nya familjebetydelsen beror till stor del på industrialiseringen under 18- och 1900-talet. I och med detta fick självhushållen ge plats för löntagararbete och den borgerliga familjen där mannen förvärvsarbetade och försörjde familjen medan kvinnan var hemma och sörjde för barnen (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 112). Under 1950-talet förändrades detta då kvinnorna i allt högre utsträckning började förvärvsarbeta. Mannens roll som familjeförsörjare försvagades och kvinnan var inte längre den självklara att sörja för barnens omsorg. Under 1960-talet fortsatte förändringar att ske och kvinnors grad av förvärvsarbete fortsatte att öka (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 123). Idag består familjens främsta uppgift, när det kommer till dess betydelse för barnen, i att socialisera dem in i samhället genom att lära dem vilka normer som finns och hjälpa dem att utveckla de egenskaper de kommer att behöva samt lära dem vem de ska vara i samhället (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 115). Föräldrarna har också försörjningsplikt för sina barn fram till det att de fyller 18 år, alternativt 21 år om de studerar på grundskola, gymnasium eller annat motsvarande (Sveriges rikes lag, 2012. Föräldrabalken, kap. 7, § 1). Idag är det är inte längre endast kvinnorna som ansvarar för barnens omsorg och fostran. Männen är generellt sett delaktiga i barnets uppfostran och tar ansvar för sina barns omsorg (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 142).

Inom perspektivet symbolisk interaktionism är uppfattningen att barn lär sig hur de ska kommunicera med sig själv och med andra av omvärlden. De förstår att de existerar, blir en egen individ och lär sig vem de är genom att interagera med andra människor. Här spelar föräldrarna en stor roll för sina barn då de är de första människorna som barnen interagerar med. De är de första människorna barnen ser som viktiga i sina liv. Allteftersom kommer fler människor och även grupper och organisationer in i barnens liv. De blir då också viktiga för barnens uppfattning om vem de är. Interaktionen med andra spelar även stor roll då det är genom den som barnen bildar definitioner som sedan styr hur de handlar (Charon 2009). Organisationer och grupper i samhället och speciellt barnens familjer har alltså en betydande roll i barnens uppväxt. Därför är det av stor vikt att föräldrarna får stöd och hjälp för att i sin tur på bästa sätt kunna stödja sina barn och hjälpa dem att utveckla deras uppfattning om vem de är och förståelse för omvärlden. Mitt eget intresse för ämnet har uppstått genom att det i dagens samhälle är mycket debatt kring barnuppfostran. Detta har fått mig att börja reflektera över på vilket sätt jag själv kommer att uppfostra mina barn samt vilken betydelse uppväxten egentligen har för vem barnet blir som individ senare i livet.

I Gällivare kommun har det sedan år 2007 satsats mycket på det drogförebyggande arbetet. Målsättningen med den drogpolitiska plan som finns inom kommunen är att erbjuda

8

För att uppnå detta finns det vissa delar som fokuseras. Det är föräldrastödet, förebyggande arbete i skolan och samarbete med förenings- och näringsliv. År 2012 inleddes ett projekt som syftar till att utveckla dessa områden. Projektets syfte är för det första att ”stärka föräldrar då

deras attityder och förhållningssätt är viktiga för barn och ungas uppväxt och drogvanor”.

Det syftar även till att ”bidra till en trygg miljö av samhörighet i skolan och en god kontakt

mellan personal, föräldrar och elever”, ”stärka föreningslivets och näringslivets kunskaper kring tidig upptäckt och droger” samt ”stödja utvecklingen av en trygg och trevlig krogmiljö”.

Slutligen ska det också ”förbättra den lokala samverkan”. Föräldrarna ska stärkas genom att det föräldrastöd som redan finns inom kommunen utvecklas (Gällivare kommun 2012).

1.2 Syfte

Syftet med denna studie är undersöka vilken roll föräldrarna har i ett barns uppväxt samt hur föräldrarna, genom föräldrastödsutbildningar, kan stärkas i sitt föräldraskap för att bättre kunna stödja barnet.

1.3 Avgränsning

Denna studie kommer endast att behandla hur barns föräldrar kan stärkas i sitt föräldraskap. Inga andra områden som påverkar barns uppväxt kommer att tas i närmare beaktande. Studien kommer att begränsas till Gällivare kommun och tre av de Kometutbildningar som genomförts i syfte att stärka föräldrar i sitt föräldraskap. Dessa är ABC Komet, Komet 3-11 år och Komet 12-17 år. Både gruppledares och utbildade föräldrars perspektiv kommer att tas i beaktande.

1.4 Disposition

9

2. Metod

2.1 Undersökningsansats

Vid genomförandet av denna studie har en deskriptiv metod tillämpats. Studien syftar till att beskriva vilken betydelse föräldrarna har i ett barn uppväxt samt på vilket sätt föräldrarna kan stärkas i denna roll för att bättre uppfylla barnets behov (Ejvegård 2009, 34). För att utföra denna deskription har ett kvalitativt tillvägagångssätt i form av intervjuer valts. Detta val gjordes då studiens population var relativt liten och studien syftar till att ge en mer djupgående förståelse för föräldrarnas roll och hur den kan stärkas än vad som ansågs möjligt genom en enkätundersökning.

2.2 Genomförande

2.2.1 Datainsamling

Det empiriska material som presentera i studien har samlats in genom intervjuer med två olika grupper. Den ena är gruppledare som fått utbildning för och hållit i föräldrastödsutbildningar med föräldrar. Den andra är föräldrar som deltagit i en föräldrastödsutbildning. Intervjupersonerna har kontaktats via mejl eller telefon och vid den första kontakten har syftet med intervjuerna och hur materialet kommer att användas beskrivits. Gruppledarna har tillhandahållit kontaktuppgifter till föräldrarna och i vissa fall tagit den första kontakten. Intervjuerna med gruppledarna har skett i intervjupersonernas arbetsmiljö på deras begäran. Föräldrarna hade alla svårt med tid för att ställa upp på intervju. Dessa intervjuer har därav genomförts via telefon. Intervjuerna har utformats som en respondentundersökning där intervjuperonerna och deras tankar kring det som avses undersöka är det som har fokuserats. Vidare har det rört sig om samtalsintervjuer där det har funnits en färdig frågeställning men intervjuperonerna fritt fått besvara frågorna (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud 2010, 258). I vissa fall har följdfrågor ställts beroende på intervjuperonernas svar. I övrigt har intervjufrågorna varit desamma för samtliga intervjuperoner inom samma grupp. Samtliga intervjuer har inletts med en presentation av intervjuaren själv och i vilket syfte materialet ska användas samt en kort dialog för att skapa en relation till och förtroende hos intervjupersonen (Ejvegård 2009, 52).

Det har funnits en intervjuguide för gruppledarna och en för föräldrarna. Intervjuguiderna berör samma teman men gruppledarnas intervjuguide behandlar själva utbildningen från gruppledarperspektiv och föräldrarnas intervjuguide behandlar utbildningen ur deras perspektiv. Intervjuerna har varit semistrukturerade. Frågorna har ställts i samma ordningsföljd och med samma formulering samt innehåll till samtliga intervjupersoner inom samma grupp men det har funnits utrymme för specifikt riktade följdfrågor som uppkommit under intervjuernas gång (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud 2010, 259 och 283; Lundahl och Skärvad 2011, 115-116). Intervjuerna har syftat till att få kunskap om hur intervjuperonerna själva uppfattar sin verklighet och specifikt det område studien vill beskriva. Detta med utgångspunkt i intervjuperonernas vardagserfarenheter (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud 2010, 285).

10

Frågorna har också syftat till att ha en form där korta frågor ger ett långt svar. Frågorna har haft en vid omfattning och möjliggjort för intervjuperonen att beskriva och berätta om det den ser som viktigt på området studien syftar till att undersöka (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud 2010, 298). Vid slutet av intervjun när samtliga intervjufrågor ställts har intervjuperoner tillfrågats om de har något att tillägga eller om det är något annat på området de kommit att tänka på som de vill ta upp (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud 2010, 301). Samtliga intervjuer har spelats in för att lättare få med allt som intervjuperonerna berättar (Ejvegård 2009, 51).

2.2.2 Analys

Intervjuerna har transkriberats för att möjliggöra sammanställning och analys av datamaterialet. Sammanställningen har skett utifrån olika teman som kunnat urskiljas i det insamlade datamaterialet. Var och en av intervjuerna har sammanställts för sig och långa stycken och meningar har koncentrerat till en mer kortfattad text. Mellan intervjuerna inom samma grupp har sedan korsreferenser dragits för att urskilja likartade uppfattningar (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud 2010, 305).

2.2.3 Urval

De egenskaper som varit aktuella för studien och som urvalet baserats på är att intervjuperonernaerna skulle vara gruppledare för en av de aktuella föräldrastödsutbildningarna alternativt ha deltagit i en föräldrastödsutbildning i egenskap av förälder. Dessa personer har bedömts kunna tillhandahålla kunskap och erfarenheter kring det som studien syftar till att beskriva. Inom studien har inte fler intervjuer än vad som funnits tid och utrymme för att bearbeta och presentera genomförts. Tre gruppledare, en från var och en av de utbildningar som studien avgränsats kring, och fyra föräldrar har intervjuats. Två av föräldrarna har genomgått en av de aktuella utbildningarna och de andra två en av de andra. Sammanlagt har sju intervjuer genomförts (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud 2010, 291).

2.3 Etiska ställningstaganden

Eftersom studiens population är så pass liten har det inte varit möjligt att utlova intervjuperonerna fullständig anonymitet. För att få så hög anonymitet som möjligt har ett val gjorts att inte särskilja mellan vilken utbildning de olika gruppledarna håller i eller kön på intervjuperonerna vid presentationen av det empiriska materialet. Samtliga intervjuperoner har före intervjun fått information om i vilket syfte den kommer användas samt att de deltar i en vetenskaplig studie och fått ge sitt samtyckte till detta. De har även blivit tillfrågade om inspelning av intervjun (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud 2010, 290).

2.4 Metodproblem

11

2.5 Validitet och reliabilitet

Validitet innebär att studien är fri från systematiska fel och att det är det som avses mätas som mäts. Reliabilitet innebär att studien är fri från osystematiska fel och är upprepbar. I studier där datamaterialet samlas in via intervju kan sägas att validiteten kommer automatiskt. Om intervjuperonen skulle missuppfatta frågan skulle intervjuaren kunna upptäcka detta utifrån intervjupersonens svar och förklara vad som menades med frågan. Därigenom kan det säkerställas att det är det som studien avser att mätas som faktiskt mäts. Reliabilitet är betydligt svårare, om inte omöjligt, att uppnå genom intervjuer. Varje intervju och intervjutillfälle är unikt. Relationen och personkemin mellan intervjuare och intervjuperson kan avgöra i vilken grad intervjupersonen väljer att öppna sig. Kanske är det något som hänt nära inpå intervjutillfället eller under intervjun som får personen att komma att tänka på något speciellt. Människor ändrar också åsikt och uppfattning över tid. Om exakt samma studie genomförs med samma intervjupersoner efter en tid kan alltså intervjuvpersonerna ha hunnit ändra uppfattning i frågan och resultatet kan bli något helt annat än föregående gång. För att uppnå så hög reliabilitet som möjligt i denna studie har frågorna ställts i samma ordningsföljd och med samma formulering till samtliga intervjupersoner (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud 2010, kapitel 4).

12

3. Teori

Nedan kommer tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter som berör barn och deras uppväxt att presenteras. Två specifika teorier kring familjens betydelse och barns uppväxt kommer även att redogöras för, Parsons strukturfunktionalism och den symboliska interaktionismen.

3.1 Familjens roll

De flesta människor blir någon gång under sitt liv föräldrar (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 124). Många ser det som att ett par bildar familj först när det får ett barn och att ett par inte kan vara en ”riktig familj” utan att ha barn. Barn kan inte själv välja sin familj utan föds in i den. Föräldrarna, syskon och efter en tid andra släktingar och närstående är under barnets första tid hela den värld som det känner till (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 139-140). Genom familjen socialiseras barnet in i samhället och lär sig allt eftersom vilka normer som finns. Familjen lär också barnet vem det är, vilka roller det har, och är viktig för de egenskaper barnet kommer att få som vuxen (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 115 och 140). Dagens uppfostringsideal är mer demokratiska än auktoritära. De flesta människor i Sverige anser att det är en viktig del av uppfostran att uppmuntra barnen till att bli självständiga. Det anses också vara av vikt att de lär sig ansvar, tolerans (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 140-141). Inom familjen finns det regler för hur familjemedlemmarna ska vara mot varandra. Vissa av dessa regler är i form av lagar. Föräldrar får inte aga sina barn och har försörjningsplikt för dem. Det finns också de regler som inte är lagstadgade eller nedskrivna men som är nästintill lika allmänt accepterade i samhället. Exempelvis så förutsätts det av var och en av familjemedlemmarna att de ska tycka om de andra medlemmarna av familjen och det är i regel inte accepterat att makar inte är trogna mot varandra (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 111). Det finns dock inga fasta regler för hur familjen ska utformas och vem som ska ha vilken uppgift inom familjen. Detta är något som varje familj förhandlar fram mellan dess medlemmar (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 121).

Alla familjer har inte heller samma förutsättningar vad gäller olika resurser. Olikheter i familjers sociala position och ekonomi skapar skilda livsstilar. Olika stora inkomster och skillnader i arbetstider ger förutsättningar för olika sätt att leva. Också resurser som språkbruk och sociala kontakter, socialt kapital, är resurser som kan ge skilda levnadsförhållanden. Vilket kulturellt kapital, det vill säga vilken utbildning, en individ har påverkar hur denna handlar, känner och uppfattar världen och överförs i hög grad till nästa generation i familjen. Detta innebär att även klasskillnader ofta förs vidare från en generation till nästa (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 122-123).

13

att deras föräldrar ger dem tillräckligt mycket tid. Det finns dock en stor grupp barn som har dåliga relationer till sina föräldrar och bland unga flickor speciellt har det skett en ökning av psykisk ohälsa (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 152).

Familjens bostad har med tiden blivit allt större. I och med detta spenderar familjen större del av sin fritid i hemmet (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 124). En stor del av fritiden spenderar familjen i hemmet framför Tv:n. Vänner träffas även oftare hemma hos varandra idag än förr, något som gäller oavsett generation (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 159). Hur länge barnen bor hemma kan generellt sett härledas till vilken typ av bostad familjen har och hur stor den är. Även på grund av arbetslösheten och de höga boendekostnaderna idag bor många hemma hos sina föräldrar längre. Ofta får barn också mycket hjälp av föräldrarna efter att det flyttat hemifrån. Det kan röra sig om olika tjänster eller ekonomisk hjälp. För många fortsätter banden till föräldrarna och andra släktingar att vara av stor betydelse genom hela livet (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 153).

3.2 Ansvaret inom familjen

Idag är det inte bara kvinnorna som har ansvar för barnens uppfostran längre, även männen är nu delaktiga. Detta kan härledas till övergången till tvåförsörjarfamilj, att även kvinnorna började förvärvsarbeta i hög utsträckning, i Sverige. Det är dock fortfarande kvinnorna som främst har ansvar för den praktiska omsorgen samt tar föräldraledigt mest. När barnen är små är männen i regel frånvarande i relativt hög grad och förvärvsarbetar i högre utsträckning än andra män (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 142-143). När barnen blir äldre börjar dock männen ta ett allt större ansvar för dem. Även om det är kvinnorna som tar det främsta ansvaret för barnen så har attityderna i samhället kring föräldraskap förändrats mot ett delat ansvar och större engagemang i barnens fostran från männens sida. Även politiskt kan förändringar ses. Pappaledighet och gemensam vårdnad har införts och vissa månader inom föräldraförsäkringen är enbart mannens att ta ut. Män tar också ut mer pappaledighet än förut och de är mer måna om att ha närhet till och en bra relation med sina barn än föregående generation (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 146-147).

3.3 Strukturfunktionalism

Det strukturfunktionalistiska perspektivet intresserar sig för strukturer och funktioner i samhället. Främst ligger fokus på storskaliga strukturer och institutioner. Perspektivet vill undersöka deras inverkan på varandra och på de individer som finns inom dem. Det är dock inte nödvändigt att binda samman struktur med funktion vid studier av samhället. Den ena kan studeras utan att hänsyn tas till dess inverkan på den andra (Ritzer 2009, 198).

3.3.1 Talcott Parsons strukturfunktionalism

Ritzer, 2009, menar att det enligt Parson finns fyra grundfunktioner som måste uppfyllas för att ett system ska kunna fungera och överleva. Dessa gäller för samtliga typer och storlekar av system, såväl en familj som en nationsstat. Parsons teoretiska system innefattar även fyra handlingssystem: det sociala systemet, det kulturella systemet, personlighetssystemet och

beteendeorganismen. Vart och ett av dessa har till uppgift att sköta en av de fyra

grundfunktionerna. Det är dock viktigt att ha i åtanke att dessa handlingssystem inte är något som existerar i den verkliga världen. Istället ska de ses som redskap för att analysera den (Ritzer 2007, 202).

14

en situation där de interagerar med varandra. Han intresserade sig för hur de normer och värderingar som finns inom systemet överförs till aktören. I socialisationsprocessen är målet att den enskilda aktören ska anta systemets normer och värderingar som sina. Det som binder aktören till systemet och får denne att anta systemets normer och värderingar är det faktum att systemet möjliggör uppfyllande av de behov som aktören har. Socialisationen är en process som fortgår och kompletteras genom hela aktörens liv. Som barn får aktören inpräntat mer generella och grundläggande normer och värderingar. Allteftersom kompletteras socialisationen för att förbereda aktören för mer specifika situationer. De normer och värderingar som aktören fått i sin barndom fortsätter dock vanligtvis att vara stabila och ha en stor betydelse genom hela aktörens liv om de får en lätt förstärkning (Ritzer 2009, 204).

3.4 Symbolisk interaktionism

George Herbert Mead (1863-1931) är den person som ses som grundaren av och den viktigaste tänkaren inom den symboliska interaktionismen (Charon 2009, 29; Ritzer 2009, 290; Månsson 2007, 152). Det var dock Herbert Blumer, en av Meads studenter, som år 1937 myntade begreppet symbolisk interaktionism (Ritzer 2009, 289; Månsson 2007, 152). Förutom Mead kan grunderna i den symboliska interaktionismen härledas till flertalet andra tidiga interaktionisters arbeten. Några av dessa är John Dewey, William Thomas och Charles Cooley. Därefter har en mängd andra tagit del av den symboliska interaktionismen och gjort arbeten som bidragit till denna (Charon 2009, 29-30).

3.4.1 Grunderna i den symboliska interaktionismen

15

omgivningen som försöker styra dem i en viss riktning. Människor responderar inte bara på sin fysiska omgivning utan styr och formar själva sitt eget handlande.

3.4.2 Symboler

Individen utvecklar symboler genom samhället och dess socialisation av individen. Den typ av samhälle som vi människor lever i utvecklas i sin tur av de förmågor som uppstår från de symboler människor använder sig av (Charon 2009, 43; Ritzer 2009, 302).

Alla symboler är sociala objekt (Charon 2009, 48). Ett objekt blir, enligt Charon (2009), socialt genom den sociala interaktionen där det pekas ut och tolkas för att därefter ges en speciell mening. Eftersom människor för vidare och lär sig objekts mening socialt av varandra säger man inom den symboliska interaktionismen att objekten blir just sociala objekt. Alla objekt som uppmärksammas av människor genomgår denna transformering till ett socialt objekt då människor inte ser objekt i sin fysiska ursprungsform utan genom olika perspektiv. I den ständigt pågående interaktionen omdefinieras objekten ständigt och ändrar mening. Genom definitionen namnges de och människorna lär sig deras användningsområde (Charon 2009,

45; Ritzer 2009, 302; Månsson 2007, 156). Alla sociala objekt är dock inte symboler (Charon 2009, 48).

Symboler är något socialt konstruerat. De skapas av människor som bestämmer dess mening. Detta sker medvetet och de används avsiktligt av de människor som förstår dem i en mängd olika situationer och på olika sätt. Med hjälp av symboler kan människor kommunicera bättre (Charon 2009, 48; Ritzer 2009, 302; Månson 2007, 157), Allt kan bli en symbol men de vanligaste symbolerna är ord. Ord är också en viktig och speciell typ av symboler (Charon 2009, 50-52). Tack vare dem kan de andra symbolerna definieras, beskrivas och föras vidare mellan människor då orden utgör de språksystem som används för kommunikation människor emellan (Charon 2009, 52-53; Ritzer 2009, 303; Månson 2007, 157). Ord kan sättas samman och få olika betydelse beroende på vilka ord man sätter samman dem med eller om de står själva. Genom att sätta ihop olika ord till ett språk kan människor förstå varandra och kommunicera sina tankar, känslor, observationer och funderingar, både för sig själv och till andra (Charon 2009, 52-53; Ritzer 2009, 295).

16

3.4.3 Jaget

Alla människor har ett jag men det är inte något de föds med (Charon 2009, 71-73; Månsson 2007, 155). Jaget är ett socialt objekt som, liksom andra sociala objekt, uppstår i den sociala interaktionen. Det är andra människor som definierar individen och gör denne uppmärksam på att den existerar. Andra människor hjälper individen att förstå vem den är genom att exempelvis säga till individen att den är snäll eller söt. När individen som barn upptäckt sig själv som objekt kan den även börja förstå sig själv genom att jämföra sig med andra och se sig själv i likhet eller motsats med dem. Individen kan exempelvis se sig som ett barn i motsats till sina föräldrar som är vuxna. Till att börja med kan inte en individ särskilja sig själv från övriga världen men genom att andra handlar mot individen lär sig denne att den är ett specifikt objekt som existerar i övriga världen. Jaget är alltså socialt skapat (Charon 2009, 71-72; Ritzer 2009, 296; Månsson 2007, 154-155 och 157).

Liksom andra sociala objekt definieras och omdefinieras jaget allteftersom i den sociala interaktionen. Individen kommer, genom interaktionen, att se sig själv som ett fysiskt objekt som existerar i sin omgivning. Jaget blir en del av omgivningen i situationen, individens inre miljö, och individen kan handla mot detta. Eftersom det inte är jaget utan individen som utför handlingar och agerar mot andra och sig själv kan sägas att jaget är ett objekt skapat av individens egna handlingar (Charon 2009, 71-72).

3.4.4 Jagets fyra utvecklingsstadier

Inom den symboliska interaktionismen kan, enligt Charon (2009, 74), urskiljas fyra sociala steg genom vilka människors jag utvecklas.

Förberedelsestadiet – Detta är det tidigaste stadiet i bildandet av jaget. Barnet kan ännu inte

förstå symboler och således inte förstå mening och kommunicera med andra (Charon 2009, 74 och 48). Istället imiterar barnet den vuxne och dess handlingar mot andra objekt samt barnet självt. Det finns ingen mening och symbolisk förståelse i interaktionen med omgivningen. Först när barnet lär sig ord och att definiera objekt samt ge dem mening kan ett symboliskt jag uppstå. Det förberedande stadiet med sin imitation är en förberedelse inför detta (Charon 2009, 74).

Lekstadiet – Det andra stadiet av barnets utveckling kommer tidigt i utvecklingen under

barnets inlärning av språket. Det är i detta stadium som barnets jag bildas genom att barnet lär sig att identifiera och definiera olika objekt, däribland sig själv. Genom att barnet lär sig språk kan det interagera med andra och därigenom lära sig olika objekts mening och agera mot dem efter dess mening istället för att bara imitera. Det är andra människor som namnger och definierar barnet och genom att de ser och pekar ut barnet och dess egenskaper ser också barnet sig själv.

17

De signifikanta andra är vanligtvis barnets föräldrar men kan också vara andra individer som barnet anser betydelsefulla. Det kan vara andra släktingar, vänner eller en tv-karaktär som är viktig i barnets liv. Normalt sett blir de signifikanta andra en slags förebilder för barnet och genom interaktionen med dem lär sig barnet hur det ska handla och att kontrollera sitt eget beteende. Ju äldre barnet blir desto fler signifikanta andra kan det ha (Charon 2009, 74-75).

Spelstadiet – I det tredje stadiet i jagets utveckling bildas det vuxna jaget. Barnet kan sätta

samman alla sina signifikanta andra till en generaliserad andre. Ett sammansatt perspektiv som barnet kan använda för definition av situationer bildas (Charon 2009, 75; Ritzer 2009, 297-298). Därmed blir jaget också enhetligt istället för uppdelat efter vem barnet interagerar med som i tidigare stadium. Inträdandet av en ny signifikant andre i barnets liv blir därför inte lika omvälvande och förändrar inte barnets jag på samma sätt längre. Jaget fortsätter dock att utvecklas och förändras i interaktionen med andra (Charon 2009, 75).

I detta stadium börjar barnet förstå och vara delaktigt i organisationer. Detta kräver att barnet kan anta flera andra perspektiv samtidigt då det ska kunna ingå i en grupp och samarbeta med flera andra individer samtidigt. Den helhet som den generaliserade andre utgör är också samhället som barnet ser det (Charon 2009, 75; Ritzer 2009, 297). När barnet interagerar med den generaliserade andre får det ta del av dess perspektiv och dess definition av barnets jag. I och med detta kan sägas att samhällets perspektiv blir barnets och samhällets definition av jaget blir barnets jag. Det är inte längre bara de som står barnets närmast och det barnet lärt sig från dem som styr barnets handlande utan det kan även integrera saker det lärt sig från andra i en mängd olika situationer som guide till hur det ska handla (Charon 2009, 76).

Referensgruppsstadiet – I det fjärde stadiet engagerar sig individen i interaktion med en

mängd olika grupper. För att kunna hantera detta delas de in i olika referensgrupper. Inom varje referensgrupp finns ett perspektiv som delas av medlemmarna i gruppen när de interagerar med varandra. När barnet interagerar med en specifik referensgrupp blir den gruppens perspektiv det som definierar barnets jag. Det är alltså inte ett och samma perspektiv som alltid definierar jaget utan det ändras över tid beroende på situationen. När barnet interagerar med en specifik referensgrupp blir den tillfälligt barnets generaliserade andre. Detta för att interaktionen ska fungera väl. Liksom tidigare förändras jaget eftersom när barnet interagerar med andra. Denna process fortgår genom hela barnets liv. Jaget blir aldrig ett färdigt och oföränderligt socialt objekt. Eftersom interaktionen med de olika referensgrupperna inte har några klara avgränsningar och ofta går in i varandra har inte människor fasta jag för olika referensgrupper. En situation kan innehålla en referensgrupp och flertalet generaliserade och signifikanta andra. Därför utvecklas ett komplext nätverk med ett generellt jag samt olika typer av delade jag och jag anpassade för olika överlappande situationer (Charon 2009, 76-77).

3.4.5 Mänskligt handlande

18

När individen befinner sig bland andra människor blir den en social aktör. Individen kommunicerar medvetet till en eller flera andra individer som i sin tur ser detta, gör sin tolkning av handlandet utifrån hur de definierat situationen och handlar tillbaka efter vad de vill kommunicera. Alla individer närvarande i situationen blir alltså sociala aktörer. Genom denna kommunikation skapas social interaktion. När individen kontrollerar och styr sina handlingar efter vad den vill kommunicera till andra människor kallas det symbolisk kommunikation. Liksom med den sociala interaktionen innebär socialt handlande att individen när denne handlar tar andra människor i beaktande. De människor som är närvarande i situationen påverkar hur individen kommer att handla (Charon 2009, 137-138). Den symboliska interaktionismen kan, enligt Charon (2009, 140), definieras som studiet av den sociala och symboliska interaktionism människor ägnar sig åt genom att vara sociala aktörer som handlar och kommunicerar med andra genom användandet av symboler.

Den sociala interaktionen påverkar och förändrar människor som är delaktiga i den. Den formar individens basegenskaper. De viktigaste egenskaperna människor har är, som redan fastställts i detta kapitel, att förstå sociala objekt, symboler och perspektiv, att de har ett jag och ett medvetande samt att de kan ta rollen av andra människor och fatta beslut. Alla dessa egenskaper är inte något individen föds med utan de är samtliga socialt skapade. Eftersom andra kommunicerar med barnet och barnet lär sig att kommunicera tillbaka samt att vara delaktig i social interaktion skapas och formas dessa egenskaper (Charon 2009, 140). Den sociala interaktionen är även en viktig orsak till och formar det mänskliga handlandet samt individens identitet, känslan för vem individen själv är (Charon 2009, 144).

19

4. Resultat

4.1 Intervjuer gruppledare

Intervjuer har utförts med tre gruppledare, en från vart och ett av de utbildningsprogram för föräldrastöd som studien valt att undersöka. Dessa är ABC Komet, Komet 3-11 år och Komet 12-17 år.

4.1.1 Utbildningarnas upplägg och fokus

Från intervjuerna med gruppledarna framkom att samtliga utbildningar bygger på träffar i föräldragrupper om cirka 4-8 föräldrar eller föräldrapar och två gruppledare. Ibland går båda föräldrarna utbildningen tillsammans men oftast är det bara kvinnan i familjen som deltar. Alla utbildningarna är öppna för vem som helst som har ett eller flera barn inom den åldersgrupp utbildningen riktar sig till och det är gratis för föräldrarna att delta. ABC Komet, vilket står för alla barn i centrum, riktar sig till barn mellan ett och sju år och i utbildningen är det fyra träffar. Inom Komet 3-11 år är det 11 träffar och inom Komet 12-17 år är det åtta träffar. Efter ett visst antal månader hålls även en återträff för att se hur det går för föräldrarna och för att påminna dem om det de lärt sig om de börjat återgå i gamla mönster igen.

Gruppledarna berättade även att utbildningarnas upplägg bygger på att föräldrarna i gruppen ska diskutera med varandra, utbyta erfarenheter och få tips av varandra. Gruppledarna ska vara en hjälp i detta. Tanken är också att få föräldrarna att reflektera över hur de agerar i olika situationer, hur det påverkar hur barnet agerar och hur de skulle kunna göra annorlunda. Gruppledarna är inte, vilket också framförs till föräldrarna, några experter på området utan har gått en utbildning i att hålla i dessa träffar. De delar även med sig av sina egna erfarenheter till gruppen, dels för att föräldrarnas ska kunna ta lärdom av dem och dels för att göra det lättare för föräldrarna att öppna upp sig om sin egen situation.

Varje träff har ett speciellt tema. Dessa skiljer sig lite mellan de olika utbildningarna då de riktar sig till föräldrar med barn i olika åldrar men mycket är samma. Det kan exempelvis vara att välja strider eller att vara med och ha gemensam tid med sitt barn. Genom utbildningen som gruppledarna gått har de fått ett material som säger vad de ska ta upp på varje träff och filmer att visa med exempel på olika vardagssituationer. I slutet av varje träff får föräldrarna en uppgift som de ska prova på hemma med sina barn. I början av nästa träff går gruppen igenom och diskuterar hur det har gått och föräldrarna kan få tips av varandra. Föräldrarna får även med sig material hem som de kan arbeta med under kursens gång och även fortsätta med sen. Det är även bra för föräldrarna att efter kursens slut ha materialet hemma och kunna titta på det om de känner att de börjar återgå till gamla vanor och mönster.

20

problem uppstår ska föräldern kunna prata med barnet om det istället för att det blir till en konflikt.

4.1.2 Föräldrastödet

Enligt gruppledarna var en viktig del i utbildningarna att lära föräldrarna att ge barnen mycket positiv uppmuntran. Om relationen till barnet bygger på en grund av detta är det lättare att säga att de exempelvis inte får göra en sak. Om relationen istället bygger på mer saker som barnet inte får göra än positiva saker blir lätt varje sak barnet inte får göra och liknande till ett bråk. Att ignorera vissa saker och inte ta varje strid med barnen är något som föräldern vinner på i längden. Relationen kommer också att bli stadigare ju mer tid föräldern spenderar med barnet. De problem som uppstår kommer lättare att kunna lösas. Det är också så att det beteende som barnet blir uppmärksammat för är det beteende det kommer att fortsätta med. Därför är det viktigt att fokusera på det positiva och saker som barnet gör rätt. Föräldrarna får en tankeställare att inte alltid säga saker som barnet inte ska göra och istället fokusera på det barnet gör bra. Det hjälper inte med hot utan istället måste föräldrarna försöka vända situationen till något positivt. Med de mindre barnen kan det hjälpa att föräldrarna exempelvis uppmärksamma att de är arga och förklara att de ser det men att barnet nu måste göra som de säger. Med enkla medel kan stor förändring uppnås. Genom att i förväg tänka på i vilka situationer det kan uppstå en konflikt är det möjligt att tänka igenom hur den kan förebyggas. En annan grundläggande del i utbildningarna som gruppledarna tog upp är också hur viktigt det är att ta sig tid att verkligen vara med sitt barn. Att ge barnet endast några minuter om dagen då föräldern fokuserar helt och hållet på barnet, är närvarande och bekräftar det utan att använda mobilen eller något annat kan göra stor skillnad i relationen till barnet. Under utbildningarna försökte gruppledarna även förmedla till föräldrarna att barnen inte kommer att göra som de säger åt dem att göra utan som föräldrarna själva gör. Om föräldern säger åt barnet att inte skrika men själv ofta skriker hemma så kommer barnet också att skrika. Därför är det som förälder viktigt att tänka på sitt agerande i olika situationer och mot andra. Barnet ser hur föräldern agerar och tar efter det. Förälderns eget agerande avgör också i stor utsträckning vilken stämning som råder inom familjen och i relationen till barnet. Om föräldern fokuserar på det som är positivt blir det en bättre stämning än om den exempelvis ser problemet med skor som inte satts undan eller kläder på golvet och fokuserar på det.

4.1.3 Självreflektion

Att få föräldrarna att börja reflektera kring och bli medvetna om hur de agerar med deras barn menade samtliga gruppledare var en annan viktig del av utbildningarna. En gruppledare sa att en stor del av att stärka relationen till sitt barn och uppnå förändring handlar om att föräldern själv måste ändra sitt agerande. För att detta ska vara möjligt krävs det att föräldern reflekterar över hur denne agerar och beter sig i olika situationer samt inser att det kanske inte beror på mitt barn utan på mig själv. Det är sällan barnets fel att relationen ser ut som den gör. Detta är något som gruppledaren menade kan vara jobbigt för många föräldrar. Kanske är det så att föräldern måste vända på något den trott varit rätt och inse att det faktiskt är på ett annat sätt. Det är föräldrarna som lägger grunden till barnens beteende sa en annan gruppledare. Därför måste de reflektera över vad de gjort som orsakat ett visst beteende hos barnet och därefter fundera över hur de kan förändra sitt beteende för att förändra barnets beteende.

4.1.4 Stödjande arbete

21

stöd utifrån deras behov. Gruppledarna har alla erfarenhet av barn och barnuppfostran både genom att jobba med barn och genom att de har egna barn, och i ett av fallen barnbarn. För att kunna hjälpa föräldrarna måste gruppledarna först ta reda på hur kommunikationen ser ut mellan föräldrarna och deras barn och hur föräldrarna agerar med barnen. Därifrån kan de sedan försöka hjälpa till att bygga upp relationen och stärka den så att de får en enklare tillvaro med bättre kommunikation och mindre konflikter.

En av gruppledarna påpekade att det ofta är så att föräldrarna tror att de är på ett sätt men att de när de börjar reflektera kring hur de är och gör inser att de haft en delvis felaktig bild av sitt eget föräldraskap. Gruppledarnas uppgift är att få föräldern att tänka till genom att exempelvis fråga är om de är säkra på att de agerade på ett visst sätt i en situation som föräldern tar upp eller om de kanske gjorde på ett annat sätt istället eller hade ett annat tonläge. En gruppledare sa att de under utbildningarna försöker påtala vikten av att gå tillbaka och kolla i det material föräldrarna får med sig hem. Eftersom det lätt blir att föräldrarna går tillbaka till gamla vanor efter en tid, speciellt i stressiga situationer, är det viktigt att de får en påminnelse ibland.

4.1.5 Gruppens roll

Samtliga gruppledare ansåg att en viktig del i utbildningarna är att utbyta erfarenheter med, få tips från och känna stöd i de andra föräldrarna. När föräldrarna pratar med andra får de se att andra är i samma situation, att andra känner samma och att de inte är ensamma om att ha problem. Det kan vara stärkande för föräldrarna att höra att deras situation är helt normal. En gruppledare sa att ofta inser föräldrarna också att de har en bättre hemsituation och relation till barnen än vad de tror när de börjar prata med andra och reflektera över hur de har det. I grupperna har olika situationer där det kan uppstå konflikter med barnen diskuterats och föräldrarna själva har reflekterat kring och kommit med förslag på hur situationen kan hanteras annorlunda för att undvika konflikt. Föräldrarna har också gett varandra tips och råd utifrån de erfarenheter de har med sina egna barn. Det är alltså inte bara gruppledarna som försökt stärka föräldrarna, föräldrarna har även stärkt varandra.

En gruppledare uppgav att föräldrarna många gånger haft så mycket att prata om att programmet för träffen blir överflödigt. I den situationen är det, enligt vad gruppledaren sagt, dennes uppgift att känna av om det är lämpligt att bryta diskussionen för att följa programmet eller om det är mer givande att föräldrarna får fortsätta diskussionen. Ett alternativ är att strikt följa programmet och bryta alla andra diskussioner men det har gruppledaren och dennes kollega valt att inte göra. Detta uppgav gruppledaren är på grund av att det är en liten kommun där gruppledarna känner föräldrarna. Då blir gruppledaren i större utsträckning en del av gruppen och inte lika strikt gruppledare. Detta ansåg gruppledaren har fungerat bra.

4.1.6 Respons

22

De flesta föräldrarna hade också uppgett i den utvärdering av utbildningarna som genomförs efter varje träff att de tyckt att det varit bra att få träffa andra föräldrar samt att de filmer som visats under träffarna varit bra och givande. Föräldrarna hade även lärt sig hur de bättre ska lösa olika situationer och i de utvärderingar som genomförts efter träffarna hade samtliga föräldrar angett att de skulle rekommendera andra att gå utbildningen. En gruppledare sa att många föräldrar uppgett att de märkt skillnad i sin relation till barnet redan efter den först träffen vilket de berättat på nästkommande träff. En annan gruppledare sa att några föräldrar uppgett att de inte tjatade lika mycket på sina barn längre utan tänker på att välja strider och att några sagt att de, när det uppstår konflikter, tar fram materialet de fått med sig från utbildningen för att påminna sig. En av föräldrarna som gått kursen hade berättat för gruppledaren att hennes barn hade sagt att den tyckte hon hade blivit en bättre mamma. En gruppledare hade fått ett sms från en förälder som löd:

”Så roligt att ni kör igång igen. Jag tycker absolut att det gav massor. Visst kommer vi av oss ibland men då är det så skönt att det jag lärt mig finns där i bakhuvudet någonstans. Det bästa var nog att inse att man inte är ensam och att det ser ganska lika ut hos ganska många. Att tonåringar faktiskt kan vara som mina är. Men man får verktyg att hantera det och förhoppningsvis ta sig igenom tonårstiden lite smidigare och kanske till och med ha det lite roligt på vägen tillsammans. Jag är supernöjd och hoppas att de som är med den här gången har lika mycket glädje av utbildningen som jag haft. Sen var det ju förstås en bonus att man fick komma varje vecka och hänga med ett härligt gäng. ”

4.1.7 Synpunkter

Samtliga gruppledare sa att de inte i nuläget hade så mycket att säga om förbättring av själva utbildningen. De ansåg att materialet inom de utbildningar de höll i var väldigt bra. De sa också att det var enkelt att jobba med, inte för komplicerat och att upplägget var lätt att följa. En av gruppledarna uppgav dock att de undvikit rollspel riktade mot en speciell individ och dennes situation för att ingen skulle känna sig utpekad eller tycka att det var jobbigt att komma till träffarna. Istället utförde gruppledarna rollspel utifrån generella exempel. En annan gruppledare sa att utbildningen kan behöva anpassas efter storleken på kommun, då Gällivare kommun är en relativt liten kommun, men att det även fungerat bra som den såg ut i nuläget.

Samtliga gruppledare såg det som viktigt att det finns någon form av föräldrastöd inom kommunen och att det fanns underlag för att fortsätta med utbildningarna. Om det inte var lika länge mellan utbildningarna skulle det enligt en gruppledare vara möjligt att få deltagare till grupperna genom att de föräldrar som gått utbildningarna rekommenderar andra föräldrar. Nu var det så pass länge mellan grupperna att de föräldrar som gått utbildningarna hinner glömma bort dem tills nästa grupp. Det skulle även vara bra, menade gruppledaren, om det fanns en röd tråd mellan utbildningarna på så sätt att föräldrarna först gick ABC Komet för att sedan när barnen blir äldre gå Komet 3-11 år och slutligen Komet 12-17 år.

23

En av gruppledarna uttryckte även att denne gärna vidareutbildat sig. Slutligen sa en av gruppledarna att skolan skulle kunnat involveras i utbildningarna.

Två av gruppledarna ansåg att målsättningarna med utbildningarna de hållit i blivit uppfyllda. En menade att det var svårt att säga efter så kort tid.

4.1.8 Föräldrarollen

En av gruppledarna, som hade barn som idag var vuxna och hade egna barn, ansåg att föräldrarna har det tuffare idag än när dennes barn var små.

”Det är ganska tufft tempo i samhället och du har kanske mycket krav på dig själv. Jag tror att det är tuffare idag att vara förälder. Jag har ju varit med nu i så många år /…/ Det är mycket krav utifrån och du vill så mycket. Du ska hinna med både dig själv och dina barn.”

Gruppledaren sa också att förr kunde den ena föräldern jobba deltid men så ser det inte ut längre. Det är även många som helt saknar ett jobb idag. Det är något som skapar en stress. Förr fanns inte heller mobiltelefoner och andra distraktioner som kan göra att föräldrarna omedvetet missar att bekräfta barnen tillräckligt. En annan gruppledare höll med om att det idag finns en stor press på föräldrarna. De ska förverkliga sig själva, träna och liknande vilket leder till att de inte har tillräckligt med tid för sina barn. En annan gruppledare nämnde också att det i dagens samhälle är vanligt att föräldrar genom samhället samt vänner och bekanta tror att familjelivet måste se ut på ett visst sätt och det skapar en stress.

En gruppledare påpekade vikten av föräldrarna under barnets uppväxt. Denne menade att det är viktigt för barn att ha vuxna människor runt omkring dem som förser dem med en stabilitet och ett lugn i tillvaron. Som förälder har de, enligt vad en annan gruppledare sa, en viktig uppgift i att bekräfta barnen och göra klart för dem hur viktiga och betydelsefulla de är för föräldern. Föräldrarna ska finnas där för sina barn, stötta dem, hjälpa dem att bli självständiga och lära dem vad som är rätt och fel. Det sistnämnda måste ske genom att föräldern förklarar för barnet varför den exempelvis inte får göra något. Föräldrarna är de viktigaste människorna i barnets uppväxt för de är de som känner dem bäst. Därför försökte gruppledaren, genom utbildningen, att stärka föräldrarna till att våga vara förälder och lite på sitt eget omdöme. Båda de andra gruppledarna poängterade också vikten av att finnas där för sina barn och att föräldern ska vara en trygg och stabil punkt för barnet. En av gruppledarna menade att det finns en risk att föräldern genom att bli för omhändertagande istället för trygghet förmedlar en känsla av osäkerhet. Barnet går i livet igenom vissa faser där det lättare kan känna en osäkerhet. Exempelvis kan barnet genomgå en fas av separationsångest och då är det viktigt att inte fall in i barnets mönster och på så sätt förmedla osäkerhet. Gruppledaren såg det också som viktigt att, som förälder, tänka på vad som sägs och göra inför barnet. Även om föräldern själv inte lägger vikt vid det så förmedlas alltid ett budskap till barnen.

24

sig alla människors värde och att det är okej att vara annorlunda. Slutligen menade gruppledaren att det är viktigt att ha en dialog kring alkohol och droger med sina barn. Det räcker inte med att säga att de inte får utan föräldrarna måste även förmedla till barnen varför.

4.2 Intervjuer föräldrar

Intervjuer har genomförts med fyra föräldrar som genomgått någon av de utbildningar som studien avgränsats kring. Två av föräldrarna har gått ABC Komet och två har gått Komet 12-17 år.

4.2.1 Varför föräldrastöd

En förälder gick utbildningen tillsammans med barnets andra förälder. Övriga gick själv men levde ihop med den andra föräldern till barnet. En av dem började gå utbildningen tillsammans med barnets andra förälder men på grund av att de hade små barn som behövde barnvakt slutade den andra. En av föräldrar sa att den valde att gå en föräldrastödsutbildning på grund av att det lät ut intressant. Som förälder är det också alltid bra att få tips och råd kring hur vissa speciella situationer ska hanteras. Vissa saker kanske ligger nära till hands fast det inte påtänks.

En annan förälder gick utbildningen på grund av att det var mycket konflikter med den då 12-åriga sonen. Konflikterna rörde sig mycket kring gränsdragning vid övergångsåldern från barn till tonåring. Föräldern sa också att det var svårt att veta vilka konflikter de skulle ta och vilka de skulle låta vara. Även de mindre barnen i familjen påverkades av den bråkiga stämning som rådde i hemmet. En annan förälder sa att det alltid känts som att det är bra att träffa andra föräldrar som är i samma situation för att diskutera saker som har med barnen att göra. Det kan exempelvis vara gränsdragning eller hur vissa situationer ska hanteras. Den förälder som gick tillsammans med barnets andra förälder uppgav att det var partnern som tyckte att de skulle gå utbildningen. Det var dock bra att gå eftersom det är lätt att fastna i mönster vilka måste brytas för att kunna undvika konflikt. För att göra detta kan det behövas råd om hur det ska hanteras.

4.2.2 Resultat

Samtliga föräldrar ansåg att de fått en del tips och råd kring hur de ska agera med sina barn. Två av föräldrarna uppgav att de lärt sig att välja strider. En av dessa sa att denne insett att det skapar irritation och dålig stämning om varenda liten sak som stör ska tas upp och diskuteras. Även om vissa saker kan var störande så kanske det inte spelar så stor roll egentligen. Det går inte att bråka om allt. Istället måste föräldern fokusera på det som är viktigt. Vidare sa föräldern att den också tagit med sig vikten av att reflektera över sitt eget agerande och vad det får för konsekvenser och på vilket sätt det går att agera istället för att undvika en konflikt. Detta är det främsta som denna förälder tagit med sig från utbildningen.

En förälder ansåg att det var att få sitta tillsammans i en grupp och diskutera kring olika saker som rör barnen och få höra hur andra hanterar olika situationer som var det som var mest givande med utbildningen. Även filmerna tyckte föräldern var bra. Det var lärorikt att få se exempel som föräldern kunde känna igen sig i och se vilka konsekvenser det egna handlandet kan ha. En annan förälder uppgav även den att filmerna var bra och givande. Denne hade även fått insikt om att den även måste jobba med sig själv för att kunna få en lugnare och bättre relation till sitt barn.

25

istället försöka lösa problemen på andra sätt. En förälder ansåg att den viktigaste biten med utbildningen varit att den gett bättre självförtroende i föräldraskapet. Det var skönt att få känna att den situation som rådde i hemmet var normal och att andra har liknande situationer och problem.

Två av föräldrarna sa att de kände sig stärkta i sitt föräldraskap av att gå utbildningen. Den ena föräldern tyckte att det var att få prata med andra och utbyta erfarenheter och tips och råd som varit stärkande. Den andra att det var att inse att den situation de befann sig i var helt normal och att alla får problem ibland som gav bättre självförtroende.

De andra två föräldrarna sa att de känt sig säkra i sin föräldraroll redan innan. En av föräldrarna tyckte dock att vissa situationer hade blivit lättare att hantera och att det inte längre uppstod lika mycket konflikter med barnet vilket gjorde att denne kände sig lite säkrare i sitt föräldraskap. Den andra föräldern sa att den fått bekräftat av utbildningen att de tankesätt den haft sedan innan var rätt.

De tre föräldrar som på något sett kände sig stärkta i sitt föräldraskap av utbildningen tyckte även att det blivit skillnader i deras relation till sina barn av att gå utbildningen. En förälder sa att den märkt skillnad så fort den började ändra sitt eget beteende och agerande. Barnen blev lugnare och det hade blivit en annan atmosfär i hemmet. En annan förälder sa att den nu gav sina barn mycket mer tid och försökte vara mer närvarande. Mobilen användes inte medan barnen var vakna och föräldern passade exempelvis inte på att städa barnens rum medan den lekte med dem längre. Detta hade lett till att barnen verkade nöjdare. Den tredje föräldern sa att den konflikt som tidigare uppstått varje morgon inte längre var något problem och att de kunde prata mer normalt till varandra istället för att bråka vilket lett till en bättre relation.

4.2.3 Vikten av föräldrastöd

Samtliga föräldrar påtalade vikten av att det finns föräldrastödsutbildningar tillgängligt för alla föräldrar. Om det uppstår en situation där föräldern inte vet vad den ska göra så kan det vara bra att få tips och råd. Det finns många enkla knep att tillgå för att underlätta vardagslivet som alla kanske inte tänker på. Många onödiga konflikter skulle kunna undvikas. En förälder tyckte att det skulle vara bra att få in föräldrastödet som en naturlig del i föräldraskapet, att det inte blir så stor sak att gå en utbildning. Två av de andra föräldrarna delade denna uppfattning och en av dem påtalade att de flesta går i en föräldragrupp innan förlossningen men att det är ännu viktigare när barnet har fötts. Den andra föräldern ansåg att det nästan borde vara obligatoriskt för alla föräldrar att gå en föräldrastödsutbildning då det var väldigt lärorikt och givande. En annan förälder ansåg att det borde vara obligatoriskt för alla vuxna som jobbar med barn att gå en liknande utbildning.

4.2.4 Synpunkter

Två av föräldrarna sa att de blev positivt överraskade av att de fick vara så pass delaktiga i utbildningen. De uppgav att de mer hade förväntat sig att utbildningen skulle likna en föreläsning och att de skulle få höra hur de skulle göra inte att få diskutera så mycket som de gjorde och ha så bra gemenskap som det var. En annan förälder sa att den tyckte att den fått ut det den behövde och ville ha av utbildningen, lärt sig hur den skulle kommunicera med sitt barn och stämningen hemma hade blivit bättre.

26

stort. En förälder påpekade att det ibland inte flöt på helt bra men att det ändå var bra med tanke på att det var första gången gruppledarna höll i en utbildning. Annars var samtliga föräldrar väldigt nöjda med utbildningen och tyckte att den varit bra och givande. De tyckte att gruppledarna var lugna, engagerade, hade mycket erfarenhet från sina jobb och egna barn samt ingav förtroende. Något som också uppfattades som positivt var att gruppledarna inte sa att såhär ska ni göra. Istället försökte de lägga fram det på ett bra sätt och exempelvis säga att har du tänkt på att prova det här istället.

4.2.5 Föräldrarollen

När det kommer till vad föräldrarna tyckte var viktigt som förälder tog de upp ganska skilda saker. En av föräldrarna sa att det är viktigt som förälder att ge barnen trygghet och att våga lite på sitt eget omdöme. En annan påtalade vikten av att sätta gränser för barnen och ha fasta värderingar samt ge barnen bra värderingar. Föräldern tyckte även, i likhet med en av de andra föräldrarna, att det var viktigt att komma ihåg hur mycket föräldrarnas eget handlande påverkar barnen och att det inte hjälper med att säga åt barnen hur de ska göra utan att föräldrarna även måste efterleva detta själv. Den föräldern som delade denna åsikt tyckte även att det är viktigt att lära barnen att kommunicera på ett bra sätt för att underlätta andra relationer de kommer ha under livets gång. En förälder tyckte att det viktigaste som förälder är att lyssna på sitt barn. Utöver det ansåg föräldern att det är betydelsefullt att hjälpa och stötta sitt barn med skolan och allt annat genom livet.

En av föräldrarna hade ett vuxet och två mindre barn och upplevde att det blivit stressigare att vara förälder idag. Det är mer krav, mer saker som ska hinnas med och det ska vara mycket aktiviteter.

27

5. Diskussion

5.1 Utbildningen

Syftet med denna studie har varit att undersöka vilken roll föräldrarna har i ett barns uppväxt samt hur föräldrarna, genom föräldrastödsutbildningar, kan stärkas i sitt föräldraskap för att bättre kunna stödja barnet. Det är bra att föräldrastödsutbildningarna är tillgängliga för alla föräldrar som vill gå dem och inte bara för föräldrar till barn med diagnos eller särskilda omständigheter. Detta eftersom föräldrarna är en viktig del i barnens uppväxt och utveckling. Det är genom familjen som barnet socialiseras in i samhället. Föräldrarna lär barnet vilka normer som finns, vem barnet är och vilka roller det har. Detta påverkar vem barnet blir som vuxen individ (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 115 och 140). Målet med socialiseringsprocessen menar Parson, enligt Ritzer (2009, 204), är att en enskild aktör ska anta systemets, vilket kan vara familjen, normer och värderingar. Som barn får barnet av föräldrarna inpräntat mer generella och grundläggande normer och värderingar. Allteftersom kompletteras socialisationen för att förbereda aktören för mer specifika situationer. De normer och värderingar som aktören fått i sin barndom fortsätter dock vanligtvis att vara stabila och ha en stor betydelse genom hela aktörens liv om de får en lätt förstärkning. Även om strukturfunktionalismen som teoretiskt perspektiv främst fokuserar på storskaliga institutioner ses familjen alltså som en viktig del av individens liv.

Vidare är det i den sociala interaktionen med andra människor som barnet som individ och hur denne kommer att handla i framtiden utvecklas. Människor för vidare olika sociala objekts mening till varandra och på så sätt lär sig barnet olika sociala objekts användningsområde. Inledningsvis är det främst föräldrarna som lär ut olika sociala objekt till barnet (Charon 2009, 45; Ritzer 2009, 302; Månsson 2007, 156). Barnets jag utvecklas i den sociala interaktionen genom att andra människor definierar individen och hjälper barnets att inse att det existerar. De är även genom andra som barnet förstår vem det är. Andra kanske säger till barnets att det är snällt och då börjar barnet se sig själv som snäll. Det är i första hand föräldrarna som till att börja med hjälper barnet att utveckla sitt jag (Charon 2009, 71-72; Ritzer 2009, 296; Månsson 2007, 154-155 och 157). Jaget är ett socialt objekt och alla sociala objekt omdefinieras ständigt i den sociala interaktionen. All interaktion med andra människor förändrar alltså mer eller mindre en individs jag (Charon 2009, 71-72).

Jaget utvecklas genom fyra olika stadier. Det första är det förberedande stadiet där barnet imiterar föräldrarnas handlande. Det kan inte ännu kommunicera utan imitationen är en förberedelse inför detta. Därefter kommer lekstadiet där barnet lär sig identifiera sig själv och andra objekt. Barnet lär sig kommunicera och använda sig av språket och därigenom kan andra människor, till stor del barnets föräldrar, definiera barnet och lära det vem det är samt vilka egenskaper det har. Utöver jaget, så utvecklas och förändras även barnets identitet i den sociala interaktionen. I och med att barn i regel bor hemma längre nu än förr får föräldrarna en större roll i vem barnet är då hemmaboendet i regel innebär en större utsträckning av social interaktionen familjemedlemmarna emellan. De flesta fortsätter att ha kontakt med föräldrarna genom hela livet vilket ger föräldrarna möjlighet att förstärka och bevara det barnet fått med sig från familjen (Ahrne, Roman och Franzén 2003, 153).

28

problem. Föräldrarna måste få en bild av att utbildningarna är något som alla kan ha nytta av samt att det inte behöver betyda att de är dåliga föräldrar eller har misslyckats på något sätt för att de deltar i en utbildning. För att uppnå detta krävs bland annat mer information till föräldrarna kring utbildningarna. En gruppledare påpekade att det skulle vara bra att på något sätt involvera skolan i utbildningarna. Informationen är en del som skolan skulle kunna bidra med. Genom att gruppledarna inbjuds till föräldramöten för att informera om utbildningarna skulle det vara möjligt att nå ut till samtliga föräldrar. Det är tänkbart att föräldrarna skulle lägga märke till utbildningarna på ett annat sätt och i högre utsträckning välja att delta i dem om de fått träffa personerna som håller i dem och fått en lite utförligare beskrivning kring vad de går ut på samt fått höra att utbildningarna är för alla föräldrar än om de bara ser en annons i tidningen.

Föräldrarna som intervjuats valde att gå utbildningen på grund av att de ville ha hjälp med att hantera konflikter, för att träffa andra föräldrar och diskutera, för att inte fastna i vissa beteendemönster och för att få tips och råd kring barnuppfostran.

Grunderna i utbildningarna är diskussion föräldrarna emellan och reflektion av det egna agerandet hos varje enskild förälder. Gruppledarna uppgav vid intervjutillfällena att det som utbildningarna syftar till att ge föräldrarna och deras barn är att föräldrarna lär sig att ge positiv uppmuntran och att grunda relationen till barnet i det och inte i tillsägelser samt att föräldrarna lär sig kommunicera med sina barn och bygga upp en relation till dem. Relationen ska byggas upp och stärkas genom att föräldern spenderar mer tid med barnet, är mer närvarande, använder positiva verktyg för att lösa problem och väljer strider. Som nämndes ovan skapas barnets jag, vem det är och hur det kommer att handla i den sociala interaktionen. Ju mer tid föräldern spenderar med sitt barn och ju bättre relation de har desto mer kommer föräldern också att kunna påverka vem barnet är och dess handlande. Det är även så att barnets handlande styrs av dess definition av situationen. Denna påverkas till stor del av den sociala interaktionen som barnet varit delaktig i (Charon 2009, 114-115). Den sociala interaktionen formar individens basegenskaper (Charon 2009, 140).

Identitet är hur barnet själv vill se sig själv och presentera sig för andra. Den kan dock inte väljas helt själv utan den måste accepteras av andra människor (Charon 2009, 144-145). Föräldrarna kan alltså välja vilken identitet de accepterar hos barnet. Dock kan andra människor ändå välja att acceptera den vilket leder till att barnet i de situationerna kan tillskriva sig identiteter som föräldrarna valt att inte acceptera. Här gäller också att förälderns relation till barnet och hur mycket tid som spenderas tillsammans kan vara avgörande för hur viktig förälderns acceptans eller inte av den presenterade identiteten blir. Gruppledarna vill också lära föräldrarna att barnen kommer att fortsätta med det beteende som föräldrarna uppmärksammar det för och vikten av föräldrarnas eget agerande. Barnen kommer inte göra som föräldrarna säger åt dem att göra, de kommer göra som föräldrarna gör. Föräldrarnas eget agerande är alltså av stor vikt för vem barnet kommer att bli som person. Därför är det viktigt att föräldern reflekterar över sitt eget agerande och funderar över vad de gör som får barnen att agera som de gör samt vad de kan göra annorlunda för att ändra det. På så sätt kan även många konflikter undvikas.