Från krögerska till krögare
Feminisering och maskulinisering inom krögaryrket 1739-1920 i
Stockholm och Visby
Idun Vinterros
Historia C
Huvudområde: Historia Högskolepoäng: 15
Termin/år: Vårterminen 2020 Handledare: Jan Samuelson Examinator: Förnamn Efternamn
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 2
2 Syfte och frågeställningar ... 4
2.1 Syfte ... 4 2.2 Frågeställningar ... 4 3 Disposition ... 4 4 Källor ... 6 4.1 Källmaterial... 6 4.2 Källkritik ... 6
5 Metod och avgränsningar ... 8
5.1 Metod ... 8
5.2 Avgränsningar ... 8
6 Teori ... 9
6.1 Genus och status, Feminisering och maskulinisering ... 9
7 Forskningsläge ... 11
8 Historisk kontext ... 16
8.1 Kvinnans ställning i samhället ... 16
8.2 Krögaryrkets utveckling ... 20
9 Undersökning och analys ... 28
9.1 Krögarlistorna i Stockholm ... 28
9.2 Krögarlistorna i Visby ... 30
9.3 Lagstiftningens påverkan ... 32
9.4 Krogbranschens förändringar ... 36
9.5 Stockholm jämfört med Visby ... 38
1 Inledning
Christina Charlotta Berg föddes någon gång mellan 1769 och 1773 i Stockholm. År 1798 slog hon upp portarna till sin egen krog. Med hjälp av inte mindre än 8 anställda drev hon den högst taxerade krogen i Stockholm, högre än många manliga
källarmästare och traktörers taxering, och under de 31 år hon drev sitt företag ökade omsättningen konstant.1
När Dorothea Margaretha Swart blev änka år 1734 och blev myndig ärvde hon sin mans hela företag i Visby. Det bestod av ett stort bryggeri och flera krogar och dessa drev hon med stor framgång, med hjälp av enbart kvinnlig personal på krogarna, ända till sin död 1760. Då tog hennes dotter över verksamheten och drev den vidare.2
År 1850 i Rute socken på Gotland föddes en liten flicka som fick namnet
Wilhelmina Skogh. Hon kom från enkla förhållanden men hade stora drömmar. Dessa drömmar förverkligade hon med bravur. Hon flyttade till Stockholm och arbetade sig upp från att vara diskare till att bli VD för hela Grand hotel. Dessutom ägde hon flera järnvägshotell i Sverige.3
Dessa är bara tre av en enorm mängd driftiga kvinnor som försörjt sig själva och sin familj med hjälp av ett av de få yrken som stått öppna för kvinnor sedan 1700-talet, krögaryrket. Långt ifrån alla var dock så framgångsrika som dessa tre. Tvärtom var de flesta fattiga och klarade knappt livhanken på den låga inkomst de fick från sin mycket enkla krog.4 Men även om krögaryrket inte var ett högstatusyrke som gav stor vinst är det dock anmärkningsvärt att i en värld där kvinnan inte ens ansågs myndig fanns det hundratals kvinnor som drev ett eget företag och försörjde sig och sin familj på det.
Om du kom in på någon av Stockholms alla krogar någon gång mellan 1807 och 1837 så kunde du vara säker på att det var en krögerska och inte en krögare som välkomnade dig. Under denna period drevs nämligen samtliga av stadens 400-700 krogar av kvinnor.5 Jag kommer i denna uppsats argumentera för hur krögerskeyrket under denna period helt och hållet ett kvinnoyrke,6 men redan under 1700-talets slut var det övervägande kvinnor i denna yrkeskår och det skulle hålla i sig fram till slutet av 1800-talet, då männen återtog yrkesområdet från kvinnorna.7
Det som skedde inom detta yrke var en så kallad feminisering på 1700-talet och sedan en maskulinisering i slutet av 1800-talet. Dessa processer har observerats inom
1 Christine Bladh, Kvinnor och män som aktörer och klienter, (Stockholm, 1997), s.34-35
2 Josefin Alfredson, Att leva ur egen ficka, B-uppsats i Historia (Gotland, 2016), s.11 3 Ingeborg Lingegård, Gotländska föregångskvinnor, (Uddevalla, 1985), s. 89-111 4 Bladh, (1997), s. 34-35
5 Se diagram 1, s.27
många yrkesområden, såsom medicin, förlossningsvård eller, i modern tid
programmeraryrket.8 Att svara på vad som driver dessa processer är inte enkelt och baseras i grunden på könsstrukturerna i vårt samhälle, de strukturer som håller isär manligt och kvinnligt och gör det ena mindre värt än det andra. Till att början med måste man se på själva fenomenet könsuppdelning på arbetsmarknaden. En del har hävdat att den i grund och botten bygger på de faktiska skillnader som finns mellan män och kvinnor, som exempelvis att män är starkare och att kvinnor föder barn. Detta är dock att göra det för enkelt för sig. Om det var sant skulle inte
könskodningen av ett yrke förändras utan att yrket i sig fundamentalt ändrade innehåll.9
Intressant är i stället att leta förklaringar i kulturella, ekonomiska och politiska strukturer. Det kulturella synsättet handlar mycket om vad som anses som kvinnligt respektive manligt. Även sedvänjor som följs utan att ifrågasättas påverkar våra val av yrken. Ett exempel på detta är hanteringen av mjölk, som från början har ansetts så pass kvinnlig att det skulle fördärva en mans manlighet om han hanterade någon form av produktion som innefattade mjölk. Ändå genomgick mejerskeyrket en maskulinisering under början av 1900-talet och kom att bli sett som ett helt och hållet manligt arbete. Det var först då teknik, som ansågs manligt, började användas i mejerierna som yrket kunde få en annan könskodning.10
Det politiska synsättet handlar om hur staten använt lagstiftningen för att styra sitt folk och lösa samhälleliga problem. Ett bra exempel på detta är hur staten under 1700-talet använde sig av utdelandet av kroglicenser för att hindra fattiga från att behöva ansöka om fattigunderstöd. Ett annat exempel är alla de lagförändringar som kom under andra halvan av 1800-talet och början av 1900-talet för att minska
alkoholkonsumtionen i samhället.11
Det ekonomiska synsättet kan illustreras av hur fabriksägare valde att anställa kvinnor eftersom de inte behövde betala dem lika hög lön som männen. Detta motiverade man med att kvinnan antingen inte hade en familj att försörja eller att hennes inkomst bara var ett tillskott till mannens. Detta möjliggjorde dock högre lönsamhet för fabriksägarna.12
I denna uppsats vill jag undersöka segregeringen inom krogbranschen under perioden 1739-1920. Med hjälp av kroglistor från denna period vill jag belysa hur krögaryrket genomgick först en feminisering och sedan en maskulinisering. Jag vill
8 Lena Sommestad, Från mejerska till mejerist, (Uppsala, 1992), s. 18-19 9 Sommestad, (1992), s. 20-22
10 Sommestad, (1992), s. 20-22
försöka analysera orsakerna bakom dessa båda processer och även ställa dem i ett vidare perspektiv, eftersom det bara är ett exempel av många som belyser den könsmaktsordning som fortfarande till stor del styr våra liv. För att kunna förändra dessa strukturer, som placerar kvinnan under mannen i hierarkin, är det viktigt att vi kan se dessa klart, inte bara nu utan även i vår historia. Jag hoppas därför att denna uppsats kan bidra till denna klarsyn och till debatten om könsstrukturerna i vårt samhälle.
2 Syfte och frågeställningar
2.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att belysa hur krögaryrket gick från att vara ett mansdominerat yrke, till att uteslutande bli ett kvinnoyrke, för att slutligen svänga tillbaka till att domineras av män. Jag vill belysa hur processen såg ut och utifrån tidigare forskning även undersöka vilka faktorer som kan ha spelat in när yrkets könskodning ändrades. Perioden som undersöks är 1739-1920 och jag fokuserat på Stockholm, men jag gör även en jämförelse med förhållandena i Visby för att se på skillnader mellan en stor och en liten stad.
2.2 Frågeställningar
Genom att ställa dessa frågor och försöka besvara dem hoppas jag kunna påvisa faktorerna som påverkat könskodningen av krögaryrket mellan 1739 och 1920.
• Var krögaryrket ett könskodat yrke under perioden 1739-1920 i Stockholm och i Visby och hur förändrades denna könskodning under denna period? • Vilka faktorer kan ha orsakat den förändringen?
3 Disposition
Efter att ha presenterat uppsatsens syfte och frågeställningar kommer jag i följande kapitel berätta vilka källor jag använt samt gå in på en del källkritiska problem som jag har varit tvungen att förhålla mig till i arbetet med mina källor. Efter detta kommer jag gå igenom den metod jag har använt för att undersöka dessa frågor. Jag kommer även förklara de begränsningar jag valt i såväl tid som rum.
För att sätta min undersökning i en historisk kontext kommer jag i kapitel åtta gå igenom två områden som påverkat den process jag undersöker. Det första är kvinnans ställning i samhället och det andra är krogbranschens utveckling under den valda tidsperioden.
I kapitel nio presenterar jag de olika källor jag undersökt, krögarlistor och
utskänkningstillstånd från Stockholm och Visby från 1739-1920. Jag redovisar antalet krogar under denna period och förmedlar med hjälp av dessa en bild av en process då krögaryrket ändrat könskodning två gånger. Vidare i kapitel nio försöker jag
analysera denna förändring och utröna orsakerna till den med hjälp av olika faktorer som kan ha spelat in. Slutligen drar jag slutsatser utifrån denna analys för att försöka svara på frågan om varför denna förändringsprocess ägt rum.
4 Källor
4.1 Källmaterial
Som källor är kroglistorna och utskänkningstillstånden mycket informativa eftersom man inte bara kan utläsa antalet krogar, utan även lätt kan avgöra krögarens kön baserat på dess namn. Jag har valt att göra nedslag med relativt jämna mellanrum i den undersökta perioden. Det finns inte kroglistor för varje år men man får ändå en bra bild av förändringen genom tiden. Vissa årtal har jag funnit fullständiga listor över samtliga krögare i Stockholm men en del år har det endast funnits listor över vissa stadsdelar. En del år har jag endast funnit de under året beviljade
utskänkningstillstånden. Dessa år får man visserligen inte ut en fullständig bild av antalet krögare och krögerskor i källorna men jag utgår ifrån att fördelningen mellan män och kvinnor är ungefär den samma i denna begränsade mängd krögare som i den stora helheten.
Kroglistorna har olika kolumner för krognummer, det nummer som stod på krögarens licens vars antal var reglerat, namn på krögaren och ibland även krogens läge. Utskänkningstillstånden ser lite annorlunda ut. Det är en sammanhängande text där krögaren ber om utskänkningstillstånd samt en annan där staden beviljar den. Här finns inte alltid läge och krognummer med men alltid krogägarens namn.
För att komma fram till vilka faktorer som kan ha påverkat då könskodningen inom krögaryrket ändrades har jag analyserat den tidigare forskning som varit relevant. Det finns många böcker skrivna om alkoholservering och krogar i Stockholm och Sverige. Sammanlagt ger de en bra bild av hur krogväsendet förändrats samt vilka lagar som påverkat verksamheten. Även kvinnors rättigheter och ställning i samhället har det skrivits en hel del om. Genom att skaffa mig en god uppfattning om dessa båda områden har jag kunnat bilda mig en välgrundad uppfattning om
faktorerna bakom de förändringar jag undersöker.
4.2 Källkritik
Det har varit viktigt för staten att ha kontroll på alkoholförsäljningen. Till en början enbart av ekonomiska skäl, eftersom man betalade skatt på alkoholförsäljning samt betalade för utskänkningstillstånd. Under 1800-talet tillkom även andra motiv då nykterhetsrörelsen tog fart och allt fler påpekade alkoholkonsumtionens negativa effekter på befolkningen. Även denna till synes altruistiska syn på varför försäljning av alkohol skulle regleras kunde ha bakomliggande ekonomiska motiv, eftersom folkets alkoholmissbruk kostade samhället pengar på många olika sätt. Därför var man mycket noga i nedtecknandet av kroglistor och utskänkningstillstånd och det gör dessa till tillförlitliga källor. Det finns inga anledningar att betvivla dess äkthet mer än försumbara misstag av den som nedtecknat dem. De ger en bra bild av den lagliga krogverksamheten i staden.
dokumentationen som helt och hållet drivits av kvinnor men stått registrerade på män. Detta är mycket möjligt men samtidigt pekar innehållet i källorna på att så inte var fallet. Det finns gott om såväl gifta som ogifta kvinnor som står registrerade som krögerskor i listorna. Det är visserligen möjligt att krogen ibland registrerades på en man och ibland på hennes förmyndare men det skulle vara ett väldigt inkonsekvent förfarande. Det verkar i stället ha varit själva krögaren, oavsett om det varit en man eller en kvinna, som registrerats i listorna, trots att en kvinna enligt lagen inte kunde företräda sig själv gentemot staten.
Ett annat problem är de år då jag inte hittat fullständig information om alla krogar i staden. Jag har då fått gå på de stadsdelar som funnits representerade. Det kan ha funnits en skillnad i fördelningen av kvinnor och män som drev krog mellan olika stadsdelar men jag har fått utgå ifrån att de källor jag funnit är representativa för helheten. Samma antagande har jag fått göra då det endast funnits beviljade
utskänkningstillstånd. Där finns dock ett annat problem att ta med i beräkningen. Om en förändring i könsfördelningen pågick så skulle man kunna tänka att det borde funnits fler av den grupp som ökade bland de nya tillstånden. Det är dock bara två år, 1884 och 1886, som jag endast har utskänkningstillstånd, så den felmarginal som skulle kunna finnas på grund av bristande underlag är marginell och påverkar inte resultatet. Även om jag skulle utelämna dessa två år så visar övriga källor tydligt på både feminiseringen och maskuliniseringen.
En annan begränsning i mina källor är att de endast visar den lagliga
utskänkningen. Under denna period fanns en utbredd verksamhet av lönnkrogar och många av dessa drevs av kvinnor.13 Bevis att sådana existerat finns i domstolarnas protokoll där de som blev dömda för olaglig utskänkning syns. Detta är ju dock bara de som faktiskt blev påkomna och dömda och därför inte en bild av helheten. Vi kan omöjligt veta hur många lönnkrogar som faktiskt fanns i Stockholm vid denna tid och lika lite veta om de drevs av män eller kvinnor. Detta blir dock inte ett problem för mig då jag valt att begränsa mig till den lagliga delen av krogbranschen. Det kan ändå vara intressant att tänka på att den faktiska bilden kan ha sett lite annorlunda ut om man räknar med lönnkrogarna.
5 Metod och avgränsningar
5.1 Metod
Jag har valt att undersöka kroglistor och beviljade utskänkningstillstånd från spridda årtal under perioden 1739-1920 i Stockholm, som finns i Stockholms
Stadsarkiv. Jag har även undersökt motsvarande material i Visby men där finns tyvärr inte lika mycket bevarat. Listorna ger en tydlig bild av vilka som bedrev en laglig krog under denna period.
I och med att krögarens namn alltid är angivet har jag kunnat räkna antalet män respektive kvinnor under varje år. Jag har även kunnat räkna antalet använda kroglicenser och därför kunnat avgöra antalet lagliga krogar i staden. Utifrån denna information har jag kunnat skapa statistik över antalet män respektive kvinnor som bedrivit krogverksamhet i staden från varje undersökt år. Med hjälp av denna statistik har jag sedan kunnat besvara mina två första frågor.
5.2 Avgränsningar
Jag har valt att begränsa mig i tid till perioden 1739-1920. Startåret kom sig av att det är det tidigaste året jag funnit kroglistor i Visby. Att avsluta vid 1920 var från början inte givet. Jag sökte mig framåt till dess att jag såg att maskuliniseringen av yrket var ett faktum. Som slutdatum har jag valt 1920 eftersom de stora förändringarna i lagstiftningen för kvinnor når sin kulmen 1921 då kvinnor får rösträtt och en rad andra lagar för jämlikhet går igenom då. Man kan även tydligt se att förändringen jag undersöker inom krögaryrket då är väl etablerad och efter 1920 sker inga drastiska förändringar av könskodningen. Det är därför lämpligt att avsluta tiden jag undersökt då. Detta blev en lämplig avgränsning eftersom det är under denna period
krögaryrket ändras från att vara ett mansyrke till ett kvinnoyrke och slutligen tillbaka igen. Under denna tid hände dessutom väldigt mycket för kvinnors rättigheter och samhället genomgick en industrialisering, vilket påverkade det mesta i människors liv. Även krogbranschen genomgick stora förändringar under denna period
Geografiskt har jag valt att begränsa min undersökning till Stockholm, samt en liten jämförande studie av Visby. Detta beror på att Stockholm hade flest antal krogar i landet och ger därför ett stort underlag att utforska. Visby ger en bild av hur det såg ut i en mindre stad och jag har därför valt att ta med den som ett exempel på eventuella skillnader mellan storstad och småstad.
6 Teori
6.1 Genus och status, Feminisering och maskulinisering
Arbetsmarknaden är än idag mycket segregerad. Det finns fortfarande väldigt många yrken som har en kraftig övervikt av antingen män eller kvinnor. Omvårdande yrken såsom sjuksköterska eller förskollärare domineras av kvinnor, medan fysiskt tunga arbeten såsom brandmän eller byggarbetare huvudsakligen innehas av män. Även tekniska yrken samt ledarskapsyrken domineras av män. Olika sektorer är könsmärkta och utifrån den märkningen bestäms till stor del yrkenas lön och status i samhället. En undersköterska kan till exempel inte påstås ha samma status som en elektriker.14 Följaktligen har även män högre lön än kvinnor vilket i sig bidrar till den högre statusen för män i allmänhet. Allt i enlighet med idén om mannens
överordning.15
Det finns olika teorier kring varför samhället är ordnat efter denna könsstyrda hierarki. Genom att använda feministisk teori och genussystemet, som det förklaras av Hirdman, kan man förklara hur könsmärkningen, eller könskodningen, av ett yrke är starkt förknippad med dess status.16 Hirdmans genussystem formulerar en
ordningsstruktur som utgår ifrån kön. Det är en dynamisk struktur som innefattar föreställningar, fenomen och förväntningar men även ett nätverk av processer som sammantaget visar på mönstereffekter och regelbundenheter som är kopplade till genus i samhället.17
I genussystemet finns det två principer som systemet vilar på. Det är först isärhållandet, som säger att manligt och kvinnligt inte får blandas utan bör hållas åtskilt.18 Detta ser man tydligt inom krögaryrket under 1700- och 1800-talet då männen flyr yrket när kvinnorna tar över för att sedan trycka ut kvinnorna med hjälp av lagstiftning och kapital. I enlighet med principen om isärhållandet bör yrket vara antingen kvinnligt eller manligt.
Den andra principen är den om hierarkin. Denna princip förklarar hur mannen alltid är överordnad kvinnan. Han är normen och hon är det avvikande.19 Detta blir då även förklaringen till varför kvinnors yrken får lägre status samt lägre betalt än männens. Överallt i samhället kan vi se bevis på denna hierarki, såsom inom
organiserandet av institutioner och sociala praktiker, men den blir särskilt tydlig inom arbetsmarknaden. Denna föreställning om att mannen har ett högre värde blir en
14 Jessica Lindvert, Feminism och förvaltning, Bo Rothstein (red.) Politik som organisation. Förvaltningspolitikens
grundproblem, (Stockholm, 2001), s. 178
15 Charlotte Holgersson, Anna Wahl, Pia Höök, Sophie Linghag, (red.), Det ordnar sig. Teorier om organisation och kön,
(Lund 2011), s. 138
16 Frida Bülow, Emilia Nilsson, Feminisering och statusdegradering, uppsats i ämnet statsvetenskap, (Lund, 2005),
s.1
17 Frida Bülow, Emilia Nilsson, (2005), s. 3
sanning när den skapas om och om igen inom alla möjliga delar av samhället. När vi utgår ifrån att vi har olika värde beroende på kön så handlar vi utifrån det och förstärker således den fabricerade sanningen.20
Varför ett yrke ses som kvinnligt eller manligt finns det många teorier om och egentligen kan man nog hävda att de alla har mer eller mindre rätt eftersom svaret på frågan är väldigt komplext. Dels så finns det de praktiska eller ekonomiska
förklaringarna, såsom att män är starkare eller kvinnlig arbetskraft billigare. Det har även historiskt sett handlat om att män har varit bättre utbildade och kvinnor haft ansvar för hemmet. Men det räcker inte som förklaring. I stället måste vi även väga in politiska och kulturella aspekter. Vad som ses som manligt respektive kvinnligt har påverkat såväl lagstiftning som arbetarnas eget val av yrke. En arbetsgivare eller en arbetare har behövt förhålla sig till rådande könsnormer om den inte velat sticka ut socialt och bli bedömd utifrån det. Att gå emot rådande könsnormer inom
arbetsmarknaden blir då ett ställningstagande mot samhällets struktur. Även maktaspekten behöver tas med i beräkningen. Männen, som varit i
maktposition både politiskt och privat, har velat säkra sin priviligierade position och därför motarbetat kvinnors etablering inom bättre avlönade yrken och yrken som inneburit makt över andra. Alla dessa aspekter har sammantaget skapat en starkt segregerad arbetsmarknad.21
När ett yrke domineras av kvinnor får det låg status men när det domineras av män får det en hög status. Detta stadfäster kvinnans underordning under mannen. Man ser då hur förändrade segregeringsmönster förändrar könskodningen av ett yrke samt ändrar dess status.22 Denna förändring av könsmärkningen kallas feminisering eller maskulinisering. Flera forskare har undersökt fenomenet feminisering, såsom Christina Florin eller Gro Hageman.23 Mindre forskning har bedrivits om
maskulinisering av ett yrke men en forskare som skrivit om det är Lena Sommestad då hon beskriver maskuliniseringen av mejeristyrket. Denna uppsats berör båda processerna eftersom de båda har förekommit inom krögaryrket.
Både maskulinisering och feminisering hänger nära ihop med mäns överordning i samhället. De sämre yrkena har gått till kvinnor och de bättre till män. Det har varit en process som har handlat om hur män marginaliserar och begränsar kvinnor i yrkesmiljöer.24 Detta har skett inom många olika områden. Exempelvis trängdes kvinnor tidigt bort från undervisning, förlossningsvård och medicin då dessa flyttades ut ur hemmen och professionaliserades. I samband med det stängdes även kvinnan ute från all form av utbildning inom dessa områden och det blev således män som besatt den största kunskapen och var därmed bäst lämpade för yrkena.25 Andra
områden där detta skett är exempelvis livsmedelsindustrin, konfektionsindustrin och programmeraryrket. I vissa fall har förändringen kunnat kopplas till teknikens intåg och kvinnor som har setts som olämpliga att hantera teknik har trängts bort. Så var det exempelvis med mejeristyrket som från början var ett kvinnoyrke.26
Utöver brist på kompetens, på grund av utestängning från utbildning, och påstådd oförmåga att kunna hantera teknik, har även kvinnor utestängts från vissa yrken på grund av att de innebär att de måste arbetsleda män. Detta har bland annat lett till att vi har fler manliga företagsledare. Att vara krögare, eller krögerska, är ju också ett yrke som kan innefatta arbetsledning. Detta har inte varit ett problem då
krögerskorna kunnat hålla sig till att ha kvinnlig personal, vilket till exempel
uteslutande varit fallet enligt Visbys krögarlistor.27 Då nattarbete för kvinnor förbjöds i början av 1900-talet blev detta dock ett problem som kan ha bidragit till
maskuliniseringen av yrket.
Feminiseringsprocesser kan exempelvis ses i samband med de två världskrigen, då kvinnor släpptes in i många mansyrken. Dessa processer omvändes dock då männen kom tillbaka från krigen, vilket visar på hur dessa processer oftast startats och tillåtits av män.28
Ett modernare exempel på en feminisering av en yrkeskår kan ses i yrket som skolledare. Detta yrke var från början uteslutande förbehållet män. Då var det ett yrke med mycket hög status. År 1923 fick kvinnor laglig rätt att bli skolledare men det var först på 1990-talet som antalet kvinnliga skolledare steg, från 14% 1990 till 60% 2001. Under denna period då yrket genomgått en feminisering har både lön och status för yrket sjunkit markant.29 Motsatt effekt kan man se inom yrket mejerist. Från början var yrket helt uteslutande ett kvinnoyrke och kallades då mejerska, men då tekniken gjorde sitt intåg på området tog männen helt över yrket, vilken då fick både högre status och högre lön.30
7 Forskningsläge
Kvinnors roll i historien har berörts på tok för lite i den äldre historieskrivningen men sen slutet av 1900-talet har forskare och historiker fått upp ögonen allt mer för kvinnornas oberättade historia.31 Forskare som Yvonne Hirdman och Christine Bladh har gett ut flera böcker som på olika sätt berört kvinnors liv genom historien och förhoppningsvis fortsätter dagens forskare att fylla i luckorna där kvinnornas berättelse finns.
26 Sommestad, (1992), s. 19
27Kroglistor Rådhusrätten Magistraten B3:1
28 Sommestad, (1992), s. 20
29 Frida Bülow, Emilia Nilsson, Feminisering och statusdegradering, (Lund, 2005), s. 10 30 Sommestad, (1992), s. 19-21
Inför denna uppsats har jag huvudsakligen fokuserat mig på relevant litteratur på två områden, dels på genushistoriska verk, dels på verk rörande krogbranschens historia. I vissa fall har dessa två områden sammanfallit. Detta är fallet med Iréne Artaeus i hennes avhandling Krognäringen som försörjningsalternativ för kvinnor. Hon ger kvinnan precis det utrymme hon förtjänar i krogbranschen, vilket hon faktiskt är ensam om. Artaeus beskriver ingående hur kvinnor kommit in i denna näring och vilka prövningar de övervann för att kunna arbeta i en tid då kvinnors arbete var hårt reglerat i lagen. Hon lyfter två huvudskäl till att en kvinna hade svårt att finna ett lagligt arbete. Det första var hennes juridiska omyndighet. Den andra var hantverksordningen från 1720 samt handelsordningen från 1734. I dessa begränsades kvinnans arbetsmöjligheter kraftigt.32 Hennes avhandling kommer även nära min forskning då hon berör den maskulinisering inom krögaryrket som skedde i slutet av 1800-talet, men hon anser att den enda orsaken till detta var att krogen blev lönsam,33 medan jag ser fler anledningar till förändringen. Denna avhandling är dock den forskning som ger den klaraste bilden av krögerskornas liv och levnadsvillkor.
En annan uppsats som ger en intressant bild av krögerskorna i Stockholm under tidigt 1800-tal är Christine Bladhs Kvinnors dubbla beroende av sprit – Beskänkta kvinnor
och kvinnor med utskänkning 1812-1816, där hon beskriver hur det var att vara en
krögerska under denna tid, men hon berättar även om de få kvinnor som besökte krogarna. Hon undersöker den kraftiga minskningen av krogar från 700 till 400, som även jag märkt i kroglistorna från dessa år, och funderar kring hur detta gått till och hur det påverkat dem som blev kvar. Något väldigt intressant som hon redogör för är att kvinnor blev ekonomiskt myndiga i sin rörelse från slutet av 1700-talet till 1846. Detta var ett sätt för staten att hantera det stora kvinnoöverskott som rådde. Genom att göra kvinnorna myndiga i sin rörelse kunde de själva skapa sin försörjning på ett snabbare och smidigare sätt.34 Denna form av myndighet kan mycket möjligt ha påverkat de förändringar av könskodningen jag berättar om i denna uppsats.
En annan forskare som beskriver hur det var att vara kvinna och arbeta i Stockholm är Sofia Ling. I hennes bok Konsten att försörja sig – kvinnors arbete i Stockholm 1650-1750 går hon på djupet i kvinnors arbetsvillkor. Även om det bara är slutet av hennes undersökningsperiod som sammanfaller med min så gav den en tydlig bild att ta avstamp i när jag skrivit denna uppsats. Hon påpekar att även om kvinnors arbete varit begränsat av lagar och sedvänjor så har tvåförsörjarmodellen funnits redan på 1600-talet och troligen även tidigare. Kvinnor har alltid behövt arbeta och de har även gjort det utanför hemmet med alla möjliga yrken. De har dock inte synts i dokumentationen i samma utsträckning som män. För att hitta kvinnorna i källorna har hon använt sig av suppliker som utgör olika sorters besvär till myndigheterna. I dessa har hon funnit många som berör krögeri och hon ägnar därför ett helt kapitel till just krögerskor. Hon påpekar att detta var ett yrke som stod öppet för kvinnor, även om de under hennes undersökta period inte var i samma numerära överläge som de blir strax efter.
Även Anita du Rietz skildrar arbetande kvinnor i sitt stora verk Kvinnors
entreprenörskap under 400 år. Hon fokuserar just på de kvinnor som drev egna företag
och kvinnors roll i företagsvärlden. Denna bok ger en heltäckande bild av kvinnan som aktör inom i stort sett alla branscher. Även hon ägnar ett helt kapitel åt kvinnor inom utskänkningsbranschen. Hennes resultat tillför dock ingenting nytt till forskningsläget utan är väldigt samstämmigt med Bladh och Ling då hon lyfter fram krögaryrket som ett populärt yrke för kvinnor.
Bladh, Ling och du Rietz har alla gemensamt att de nämner krögerskorna i sina verk men ger det olika stort utrymme. Du Rietz nämner dessa kvinnor ganska lite medan Bladhs uppsats handlar nästan helt och hållet om dem. Även Ling ägnar kvinnornas roll i krogbranschen stort utrymme. Dessa forskares bild av krögerskorna är väldigt harmoniserad och går även helt i linje med Artaeus. Dock lyfter de olika exempel och fall och har även använt delvis olika källor i sin forskning så det finns ingen anledning att misstänka att deras uppgifter inte bygger på deras egen forskning.
En uppsats som tar upp just processen då ett yrke byter könsmärkning är
Feminisering och statusdegradering – en studie av den förändrade skolledarrollen av Frida
Bülow och Emilia Nilsson. Denna uppsats berör samma strukturella förändringar som jag undersöker fast inom skolan och i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet.35 I sin uppsats tar de ett vidare grepp och diskuterar just de bakomliggande orsakerna till statusdegradering som följd av en feminisering. Bülow och Nilsson ser förändringen med feministiska glasögon och använder Hirdmans genussystem för att förklara det som inträffat.36 Denna förklaringsmodell har även varit andvändbar för mig då jag skrivit denna uppsats.
Bülow och Nilsson gör något som Ling, Bladh, Artaeus och du Rietz inte gör. De försöker nämligen se hur könsstrukturer och hierarkier i samhället ligger bakom segregeringen på arbetsmarknaden i stället för att bara konstatera den. En annan forskare som även försöker ställa sin forskning i ett större perspektiv är Lena Sommestad. Hon belyser maskulinisering och feminisering av yrken i boken Från
mejerska till mejerist. Hon berättar hur yrket mejerska förvandlades från ett kvinnoyrke
till ett mansyrke då tekniken kom in i mejerierna. Hon förklarar hur männen ansågs vara de enda som kunde hantera denna teknik och hur teknik i sig ansågs som manligt. Därför ledde dessa förändrade arbetsuppgifter till att yrket ändrade könskodning och i och med det även fick ökad status och lön. Hon nämner även andra yrken som genomgick en maskuliniseringsprocess såsom förlossning, medicin och utbildning.37
Det har varit viktigt för mig att skaffa mig en adekvat bild av hur krognäringen sett ut under den undersökta perioden. En författare som ger en bra överblick över de förändringar som krognäringen genomgått sedan 1700-talet är Lennart Jarnhammar i sin mycket välillustrerade bok Reserverat och serverat. Visserligen har denna bok en populärvetenskaplig inriktning men den bygger ändå delvis på källmaterial. Jarnhammar ger inte en så tydlig bild av 1700-talets krögeri men en desto mer uttömmande bild av 1800-talet och vidare fram till idag. Han berör de lagförändringar
som skett men beskriver även de strömningar i samhället som påverkat branschen. På de många fotona från tiden syns väldigt många män, vilket illustrerar den maskuliniseringen av yrket som skedde men en bild sticker ut. Det är 15 porträtt av kvinnliga hotell- och restaurangägare från 1800-talet och han skriver även om hur det ofta var kvinnor som startade de olika järnvägshotellen i landet.
En liten men informativ bok som beskriver det som hände med alkoholförsäljningen i Sverige i slutet av 1800-talet och framåt är Folket, supen och staten av Stig Boberg. Han beskriver hur nykterhetsrörelsen växte sig allt starkare och nådde maktens korridorer, vilket ledde till att det kom en rad lagförändringar som har påverkat vår alkoholkonsumtion än idag. Detta började med brännvinslagstiftningen 1855 och fortsatte med olika lagar och system tills det fick den form vi har nu. Detta har rimligtvis påverkat det kvinnliga företagandet inom krognäringen och jag har därför försökt skapa mig en god bild av dessa förändringar. Boberg ger en ingående beskrivning av denna period och de konsekvenser alla dessa lagförändringar skapade.
En betydligt digrare bok som avhandlar samma ämne är Lennart Johanssons bok
Supen, staten och Systemet. Den tar avstånd i reformen 1855, precis som Boberg men
sträcker sig mycket längre. Detta är en uttömmande historik över det mesta som har med alkohol att göra. Den behandlar såväl produktion som försäljning och konsumtion. Tråkigt nog lyser kvinnorna även här med sin avsaknad. Precis som i övrig litteratur som behandlar krognäringen så lyfts inte de talrika kvinnorna fram. Dock finns ett mycket intressant kapitel som behandlar manligt och kvinnligt drickande. Det lyfter hur olika synen varit på en kvinna respektive en man som dricker alkohol. Johansson påvisar hur alkoholkonsumtion setts som någonting mycket manligt.
Bäst bild av krognäringen genom tiderna har jag dock fått av Från Krog till krog –
svenskt uteätande under 700 år, skriven av Håkan Jönsson och Richard Tellström. I denna
uttömmande bok beskriver de all form av utskänkningsverksamhet och matservering från medeltiden fram till våra dagar. I de två kapitlen som beskriver min undersökningsperiod berör de allt från lagar till sedvänjor och miljöer. De ger en bra grund att stå på då jag ställer den kvinnliga krögaren i denna miljö. Anmärkningsvärt, med tanke på det jag kommit fram till i denna uppsats, är dock att de inte ens nämner det faktum att samtliga krogar under en period i Stockholm drevs uteslutande av kvinnor. När man läser om denna tid i detta verk så får man en känsla av att kvinnor endast fanns i marginalen, som ett undantag inom krognäringen, när de i själva verket var nyckelaktörer under en ganska lång period.
Jarnhammar, Blom, Jönsson och Tellström har mycket gemensamt. De ger en väldigt likartad bild av den bransch de beskriver. Exempelvis nämns samma hotell och hotellägare i samtliga böcker. Detta behöver självklart inte betyda att de bygger på varandra men de ger en väldigt likartad bild av den tid de beskriver. Någonting annat som de tyvärr har gemensamt är det lilla utrymme som ges till kvinnor. Det finns inget som helst genusperspektiv i någon av dessa böcker. Det saknas inte helt information om kvinnors roll inom krogbranschen men den får absolut inte det utrymme den skulle kunna ha. Det känns som om kvinnor marginaliseras i alla dessa verk, precis som de länge gjort inom historieskrivningen.
Något som borde ha spelat in i de processer jag undersökt är kvinnors rättigheter och samhälleliga ställning. För att få en bra bild av dessa har jag använt mig mycket av
lagförändringar som påverkat kvinnor under den period jag undersökt.38 Även uppsatsen Myndig eller omyndig? Som är skriven av Gudrun Andersson och återfinns i boken Kvinnorna och rätten bidrar till bilden av de hinder som legat i vägen för kvinnors arbete.39
För att ställa min uppsats i ett större perspektiv kopplat till genusforskningen har jag även satt mig in i en del forskning kring genusperspektiv och feministisk teori. Den främsta forskaren inom detta område, som har forskat i många år kring både kvinnohistoria och genusperspektiv, är Yvonne Hirdman. I hennes bok Genussystemet
– teoretiska funderingar kring kvinnors sociala underordning formulerar hon en teori som
hon kallar genussystemet. Hon hävdar att detta system påverkar det mesta i samhället och de förändringar inom krognäringen jag undersökt kan definitivt ses i ljuset av denna teori. Hon menar att med hjälp av isärhållande mellan könen, samt en hierarki där kvinnan är underordnad, vidmakthåller samhället en diskriminering av kvinnan. Detta system påverkar både en maskulinisering och en feminisering av ett yrke genom att ändra dess status baserat på om det är kvinnokodat eller manskodat. Med hjälp av detta system kan man även jämföra processer i nutid med de i förfluten tid, vilket gör att de inte längre framstår som enskilda händelser utan del av ett större problem.
Två forskare som spinner vidare på detta är Jessica Lindvert och Anna Wahl. Lindvert undersöker den segregerade arbetsmarknaden och Bülow och Nilsson hänvisar ofta till henne. Wahl har ett feministiskt synsätt då hon diskuterar hur samhället organiseras på ett sådant sätt att männens högre värde bekräftas och blir en sanning. Även hon ser hur segregeringsmönster påverkar positioners könskodning och hur förändringen av dessa kan påverka ett individs status.
8 Historisk kontext
8.1 Kvinnans ställning i samhället
Vi lever fortfarande inte i ett jämställt samhälle. Att vara kvinna idag innebär fortfarande att man inte har samma möjligheter som en man, men idag är vi i alla fall helt jämställda i lagen. Det kan vara svårt att leva sig in i och på djupet förstå det könsuppdelade samhälle som 1700- och 1800-talets Sverige var. Det var ett land där det var självklart att kvinnor och män utförde olika sysslor eftersom man såg på könen som fundamentalt olika. Detta avspeglades även i lagen. Både synen på kvinnan och de lagar som kringskar hennes handlingsmöjligheter har med all säkerhet påverkat hennes möjligheter att bedriva krogverksamhet. Därför vill jag här ge en redogörelse för hur lagar och förordningar rörande kvinnan, och i takt med den även kvinnosynen, ändrats mellan 1700 och 1920.
År 1734 kom en ny lag som på många sätt var mycket konservativ och omodern, inte minst i bestämmelserna som rörde kvinnan. Även om man inte kan avgöra hur kvinnans liv fungerade utifrån den så utgör den det normativa. Men normen skiljde sig ibland, men inte alltid, från praxis och sedvänjor.40 En sådan sedvänja kan man se i den gamla hustavlan. Där stod mannen högst och hustrun under honom. Hon stod dock över barn och tjänstefolk. Det stämmer väl överens med hur kvinnan blev myndig om hon blev änka och därmed högst i hushållets hierarki. Dock stämde detta inte helt med lagen då ogifta kvinnor, även då de bodde i eget hushåll, var tvungen att ha en manlig förmyndare. Det målsmanskap som männen hade över alla kvinnor formulerades i lagen och gav fäder, makar eller andra manliga släktingar
förvaltningsrätt och målsäganderätt över alla i hans familj.41 Där kunde man läsa att ”mö, av vad stånd hon må vara, stående under förmyndarskap.” Den äkta makens rättigheter förklarades vidare, ”sedan man och kvinna sammanvigda äro, då är han hennes rätte målsman och äger att söka svara för henne.”42 Endast änkor, som sedan medeltiden varit myndiga, slapp detta förmyndarskap då det stod att ”enka råde sig och sitt gods sitt sielf.”
Så enligt lagen kunde kvinnan, så länge hon inte var änka, inte vara ett
självständigt handlande rättsobjekt. Det var alltså enbart mannen som skulle ha den aktiva medborgarrätten och vara företrädare gentemot myndigheterna i exempelvis tillståndsärenden. Trots detta återfinns ogifta och gifta kvinnor i de
utskänkningstillstånd jag funnit från denna period. I praktiken följdes alltså inte alltid denna princip. En sak som skulle kunna vara en del av förklaringen till detta
åtminstone under en period var att kvinnan förklarades ekonomiskt myndig i sin rörelse år 1798. Hon fick alltså företräda sig själv i allt som rörde hennes företag.
40 Görel Granström, Kvinnorna och rätten, (Uppsala, 1996), s.11-12 41 Widerberg, (1980), s 30
Denna lag fanns kvar till 1846 då mannen återigen förklarades ekonomiskt ansvarig för sin hustrus rörelse.43 Denna lag var problematisk eftersom den stod i rak motsats till den lag som fastslog att mannen var kvinnans förmyndare. På grund av detta var denna lag mycket omstridd.44
I 1734 års lag var inte heller arvsrätten lika mellan son och dotter på landet, där sonen fick dubbelt så stor arvslott som dottern, men i staden skulle arvet delas lika.45 Detta ändrades dock 1845 då det, efter en livlig debatt, infördes lika arvsrätt i hela landet.46 Man ska dock inte tro att detta skedde för att främja kvinnans ställning på något sätt. Beslutet hade fullständigt ekonomiska skäl som gynnade borgerligheten i landet.
Vad gällde kvinnors arbete så hände väldigt mycket inom lagstiftningen under denna period. I början av 1700-talet var de flesta jobb utanför den egna gården stängda för kvinnor. Det fanns inga hinder i lagstiftningen mot att arbeta i fabrik eller inom jordbruket, men hela statsförvaltningen var stängd för kvinnor.47 Alla
skråpliktiga hantverksyrken och handelsyrken var också förbehållna männen. Kvinnor var dessutom förbjudna att starta en egen rörelse.48 Detta är intressant eftersom krognäringen verkar ha varit ett undantag från denna regel då jag har funnit stora mängder kvinnor som drivit en egen krog. Dessa måste ju räknas som en egen rörelse. Vissa av de gifta samt änkorna kan visserligen ha övertagit sin makes krog men det förklarar inte de ogiftas utskänkningstillstånd. Dessutom har man använt dessa utskänkningstillstånd som ett sätt att hålla kvinnor borta från fattigvården och då har de ju definitivt startat egna krogar i eget namn.
Ett område där det var näst intill omöjligt för kvinnor att etablera sig var inom hantverksyrkena. Ända fram till 1864 rådde det burskapskrav, ett krav på tillhörighet i ett skrå, för att få bedriva en hantverksrörelse. Handelsbalken förbjöd uttryckligen kvinnor att försörja sig på hantverk. Endast en änka kunde under viss tid fortsätta att bedriva sin avlidne makes verksamhet men hon var skyldig att ha en man anställd som föreståndare för företaget. Detta gjorde det ekonomiskt svårt för en änka att driva en hantverksrörelse. Hon fick dessutom inte anställa manliga biträden vilket utgjorde ytterligare ett hinder.49 Lagen var utformad så att änkor skulle uppmuntras att överlåta sin verksamhet på eventuella söner eller gifta om sig och då blev rörelsen automatiskt makens eftersom kvinnan förlorade sin myndighet.50
De yrken som var öppna för kvinnor i städerna under 1700-talet var, med
undantag av fabriksarbetare och handelsbiträden, uteslutande sådana som utfördes i hemmet. Om hon tillhörde det lägre samhällsskiktet kunde hon arbeta som
hushållerska eller piga. Det var en slags slasktitel på en kvinna som utförde alla möjliga slags sysslor i hemmet, vilket även kunde vara att arbeta i familjens företag.51 Hon kunde även få utskänkningstillstånd för att driva en krog eller sälja mat i ett spiskvarter. Om hon tillhörde borgerskapet kunde hon arbeta som exempelvis guvernant eller sällskapsdam, då all form av formell utbildning var stängd för henne fram till slutet av 1800-talet.52 Gemensamt för alla dessa yrken var att det var yrken som inte hade några som helst krav på någon form av formell utbildning, varken praktisk eller akademisk.
Under 1800-talet ändrades situationen drastiskt för kvinnor. Redan i riksdagen 1809 debatterades det hett kring frågan om kvinnans omyndighet och arvsrätt men det skulle dröja till 1858 innan en ogift kvinna kunde bli myndig vid 25 års ålder och då krävdes det att hon ansökte om sin myndighet. Detta krav togs bort fem år senare.53 Dock förlorade hon sin myndighet om hon gifte sig och detta skulle kvarstå ända till 1921. Detta måste ha gjort det lättare för ogifta kvinnor att bedriva en rörelse eftersom de fick rätt att skriva på kontrakt och företräda sig själva i kontakt med myndigheterna.
Två viktiga årtal vad gäller kvinnans möjlighet till att driva egna näringar är 1846 och 1864. Då kom de två näringsfrihetsförordningarna som tog bort hela skråväsendet och gjorde det fritt för vem som helst att bedriva näring inom vad som helst. Man började med att avskaffa skråkravet inom slakteri, bageri och bryggeri och gav änkor samma rätt som män att etablera fabriksrörelser. Det kan vid första anblicken verka som om yrkeslivet öppnades för kvinnor men man bör komma ihåg att dessa yrken krävde utbildning, som fortfarande var stängd för kvinnor, samt myndighet och åldersspärrar. Trots det ser man under 1800-talet att antalet förvärvsarbetande kvinnor stadigt går upp. Detta skulle möjligen kunna vara en liten bidragande orsak till att antalet krögerskor minskade i slutet av århundradet eftersom möjligheten att inneha andra yrken ökade. Det blev inte längre enda utvägen för många kvinnor.
En viktig punkt i näringsfrihetsförordningen 1846 var rätten till självförsörjning. Det innebar att du hade rätt att sälja det du tillverkat med dina egna händer. Redan under 1700-talet kunde kvinnor ansöka om ett särskilt tillstånd för att få idka viss handel med varor som tobak, kläder, nipper och nålstolskrams. Dessa tillstånd var dock behovsprövade, så du var tvungen att uppvisa att du inte kunde klara din försörjning på annat sätt.54 I näringsfrihetsförordningen 1846 släpptes inte handeln fri för kvinnor och utöver behovskravet för att idka handel var tillståndet reserverat
51 Josefin Alfredson, Att vara sin egen, (Uppsala, 2017), s.15 52 Widerberg, (1980), s.45
för ”välfrejdade kvinnor med försvarlig kristendomskunskap.” År 1859 släpptes minuthandeln fri för kvinnor men först 1864 släpptes all handel slutligen fri.55
Under andra halvan av 1800-talet och fram till år 1920 blev kvinnors arbetskraft allt mer eftertraktad. Detta berodde på att man inte behövde betala lika hög lön till kvinnor. Detta motiverade man med att den ogifta kvinnan inte hade en familj att försörja och att den gifta kvinnans lön endast var ett tillskott till mannens. Detta ledde till att man i början av 1900-talet införde skyddslagstiftning som minskade hennes konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Kvinnor förbjöds att arbeta under jord och förbjöds även, med vissa undantag, att arbeta på natten, vilket var den bäst betalda arbetstiden. Hon tvingades även till en obetald ledighet på först fyra och senare sex veckor efter att hon fött barn.56 Detta gällde dock om hon var anställd så de
krögerskor jag undersökt kan inte ha påverkats av detta. Däremot påverkades deras kvinnliga anställda av det.
Andra lagförändringar som påverkat kvinnor under denna tid är exempelvis lagen om rätten att disponera över sin egen arbetsinkomst som kom 1874. Då fick även kvinnan rätt att disponera över en viss egendom om den definierats som hennes i ett äktenskapsförord. Men det skulle dröja tills den nya giftermålsbalken kom, år 1921, innan makar, med ett fåtal undantag, blev helt jämställda i sitt äktenskap.
Något som även påverkat kvinnors liv under denna period var att utbildning succesivt öppnades för kvinnor, och som en följd av detta även akademiska yrken. Den första förändringen var folkskolereformen där flickor och pojkar gavs samma rätt till skolgång. Detta ledde även till att yrkena småskolelärarinna och folkskollärarinna öppnades för kvinnor år 1850 0ch 1860. År 1870 fick kvinnor avlägga
mogenhetsexamen vilket gav dem tillgång till intellektuella utbildningar och yrken. 1873 fick de rätt att avlägga examina med undantag av juris licentia samt
teologiexamen.57 År 1903 öppnades läkaryrket och 1909 ändrades grundlagen så att en rad ämbeten blev tillgängliga för kvinnor.58 Slutligen släpptes hela arbetsmarknaden fri för kvinnor 1923, med endast ett fåtal undantag. Prästyrket var fortfarande stängt för henne samt alla yrken som kunde innebära våldsutövande, såsom polis, militär eller arbete på fångvårdsanstalt.
Slutligen måste man även nämna rösträtten. Efter en lång och seg kamp av enorma mängder av kvinnor fick vi äntligen lika och allmän rösträtt i Sverige 1921. Det ansågs som den slutgiltiga segern för borgerskapets kvinnor och ett viktigt maktmedel i proletärkvinnornas kamp för rättigheter.59
8.2 Krögaryrkets utveckling
Det har alltid varit viktigt för människor att kunna köpa mat och dryck utanför hemmet. I äldre tider var det många som saknade kök och de var därför beroende av någon form av serveringsställe för sin dagliga matranson. Krogen har även varit en välanvänd plats för att mötas och umgås över alkoholhaltig dryck. Den var tidigt en samlingsplats som främst riktade sig till män. Kvinnor kunde köpa mat och dryck från spiskvarter eller krogar och ta med hem. Endast prostituerade kvinnor vistades på krogen.60
Kvinnan arbetade och vistades huvudsakligen i hemmet. 61 Redan under
medeltiden finns det källor som berättar om vinkällare och de källarmästare som drev dessa. En källarmästare var alltid en man. Även om kvinnor säkert varit med och drivit dessa krogar så syns de inte i källorna eftersom krögaryrket länge var ett manskodat yrke. På 1400-talet kallades de egenföretagare som sålde vin för vinmän och som namnet avslöjar var dessa uteslutande män. Vinmännen skulle senare kallas för vinskänkar och de behöll sin könskodning ända fram till vår tid.62
Under 1600-talet ökade resandet i Sverige och behovet av en säng för natten med mat och dryck steg. Än så länge hade folk på resande fot fått härbärge hos allmogen eller i prästgården, även om det ofta skedde mer under tvång än frivilligt, men detta ville kungen ändra på.63 Därför kom under 1620-talet gästgivareförordningar som skulle uppmuntra till byggandet av gästgiverier där besökaren var tvungen att betala för sig. Priset på en måltid husmanskost reglerades i ytterligare en förordning, som kom 1664, så att man skulle vara garanterad samma pris överallt.64 Dessa gästgiverier ägdes av män men drevs med hjälp av kvinnor, eftersom många av de sysslor som krävdes för att driva gästgiveriet var kvinnokodade uppgifter, såsom matlagning, tvätt och städning.65 Dessa kvinnor syns tyvärr dock sällan i källorna eftersom det var mannen som var officiellt ansvarig för stället. Dock figurerar många hustrur och även en del änkor i supplikärenden i Stockholm under 1700-talet, vilket tyder på att krognäringen ansetts allt mer lämplig för gifta kvinnor. Ofta levde dessa hustrur ensamma då männen befann sig på annan ort för arbete eller krigstjänstgöring. 66 Det förekommer även i samma källor många tecken på att äkta makar har bedrivit krog tillsammans, och då har ofta mannen haft ett annat yrke som han huvudsakligen ägnat sig åt. Alltså har krogen huvudsakligen drivits av hustrun.67 Det är därför
60 Bladh, (1997) s.12-14
61 Jönsson, Tellström, (2018), s.57
62 Lennart Jarnhammar, Reserverat och serverat, (Stockholm,2009), s. 12 63 Jönsson, Tellström, (2018), s.65-67
64 Jönsson, Tellström, (2018), s.81-82 65 Jönsson, Tellström, (2018) s.76-77
troligt att det bakom många kroglicenser i mäns namn gömmer sig en kvinna som faktiskt drivit krogen.
Gästgiverierna, krogarna och vinkällarna blev allt fler under slutet av 1600-talet och det fanns ett regelverk kring vem som fick bedriva sådan verksamhet och hur den skulle göra det. Endast en man kunde få tillstånd att bedriva ett gästgiveri. Enbart om en kvinna blev änka kunde hon få överta mannens tillstånd och driva rörelsen vidare. Vid denna tid kan man även se en uppdelning i olika nivåer på krogar, en för adliga ståndspersoner, en för hederligt folk och en för gement folk.68 De bättre ställena kallades vinkällare eller traktörställen och inom dessa områden fortsatte männen att dominera. Inga kvinnor tilläts bli källarmästare eller traktörer. Inte förrän 1781 ges ”fattige Civil- Militaire-Betjentes enkor” rätt att bedriva traktörsnäring, vilket inte verkar ha lett till att de släppts in i den branschen ändå.69 Kvinnorna finner man i stället på de sämre ställena, som benämndes krogar. Många av dessa ställen serverade bara dryck men enklare mat kunde även köpas på somliga av dem. Dessa krogar kunde vara av väldigt olika kvalitet, vilket man kan utläsa av hur mycket de betalade i bevillning för krogen, den skatt som räknades ut utifrån omsättning. År 1812 låg den på allt från 1 till 40 rdr.skilling. vilket tyder på att dessa krogar var av väldigt
skiftande kvalitet med olika stor lönsamhet. Vanligast var dock de enklaste krogarna som betalade det lägsta möjliga beloppet.70 Att bedriva krog var alltså oftast ett lågstatusyrke som man inte levde gott på.
Att vara traktör eller källarmästare var ett yrke som hade en högre status än krögare. År 1702-1703 och 1726 bildades societeter inom skråväsendet för dessa yrken och man blev då enligt lag skyldiga att ingå i skrået för att få bedriva näring inom dessa områden.71 Skråkravet infördes dock inte för de enklare krogarna vilket gjorde att kvinnor, som inte släpptes in i något skrå alls, kunde driva krog. Redan under 1600-talet ser man många kvinnor i supplikärenden som berör krögeri vilket vittnar om att krögaryrket inte längre var endast ett mansyrke.72 Under 1700-talet drev allt fler kvinnor någon form av krogverksamhet och det var till stor del gifta kvinnor som ägde krogen. År 1746 kom ett formellt beslut om att företrädesvis ge kroglicens till änkor, fattiga hustrur och andra som inte kunde försörja sig på annat vis.73
Detta blev således ett yrke med mycket låg status, vilket man kan förstå då man läser samtida skildringar av dessa. Din status som krögerska kunde visserligen variera beroende på vilken form av krog du hade men oftast var det ett ganska otrevligt ställe.74 Inte sällan var dessa krogar ställen som endast serverade dryck. Allt man
gjorde utomhus kunde man göra på krogen, såsom att spotta eller kräkas på golvet. Själva lokalen kunde rymma så lite som tio sittande gäster men även vara större och det serverades relativt sällan mat.75 Det var våldsamma platser, vilket inte kanske var så märkligt med tanke på berusningsgraden hos gästerna. Många fall av misshandel, förstörelse och till och med mord på krogarna finns i domstolsprotokoll från denna tid.76
Arbetets låga status kan även förklaras med hur traktörställena och vinkällarna drog till sig de förmögnare gästerna och blev således mer lönsamma. Kvar blev den fattigare arbetarklassen och de drogs till krogarna för framför allt brännvinet. En annan faktor var att man under 1700-talet tog bort krögarnas rätt att klassas som en borgerlig näring. I och med att statusen sjönk blev arbetet allt mer klassat som ett kvinnoyrke.77
Brännvinet var under 1700-talet väldigt billigt och människors alkoholkonsumtion mycket hög.78 Priset sjönk ytterligare då fabriksbränningen kom igång på 1800-talet. Trots människors höga alkoholkonsumtion var krögaryrket föga lönsamt. Det fanns väldigt många krogar i förhållande till befolkningsmängden i Stockholm vilket gjorde att det rådde hög konkurrens om gästerna.79 Som exempel kan det nämnas att 1807-1811 fanns 700 utskänkningstillstånd i staden.80
Under mitten av 1700-talet gavs rättigheter till att bedriva krog som ett slags understöd till lama och skadade män samt ensamstående eller fattiga kvinnor som behövde någon form av försörjning.81 I stället för att ge ekonomiskt understöd till en änka eller hustru så kunde man erbjuda en kroglicens. I många suppliker från 1700-talet beskriver supplikanterna hur de inte klarar av att göra någonting annat än att bedriva krog på grund av sjukdom eller hög ålder.82 Detta förfaringssätt vann staden på eftersom de fick skatteintäkter från de som annars hade kostat dem pengar. Detta var även i samklang med tidens syn på människan. Man skulle arbeta för att få någon hjälp från samhället.83 Lathet var en synd. Lagen skrevs alltså om så att yrket riktades allt mer till kvinnor, vilket märks tydligt på statistiken från denna tid.
Under 1800-talet förändrades mycket inom krognäringen. Det växande
borgerskapet hade behov av någonstans att umgås, då de inte ägde stora gods och
75 Jönsson, Tellström, (2018), s. 103 76 Jönsson, Tellström, (2018), s. 104 77 Jönsson, Tellström, (2018), s. 106 78 Jönsson, Tellström, (2018), s. 102
79 Jönsson, Tellström, (2018), s. 106 80 Handelskollegiets arkiv, DIIIa2, volym 7
81 Edvard Blom, Restaurangernas uppkomst och guldålder, Årsbok för Riksarkivet och landsarkiven, (Utan tryckort, 2013),
s. 154
82 Ling, (2016), s.176-179
gårdar, och de hade gott om pengar att lägga på mat och dryck. Det sociala livet blomstrade under denna period och många såg sin chans att tjäna pengar på det. Finare restauranger, som mer påminner om det vi ser som en restaurang idag, började öppnas och det var huvudsakligen männen som öppnade dem.84 En annan kategori av gäster som ökade kraftigt tack vare ångbåtar, förbättrade vägar och utvidgat
järnvägsnät var resande. År 1860 togs passtvånget för inrikesresor bort vilket även underlättade nationellt resande. Detta gjorde att antalet övernattningar ökade drastiskt, vilket i sin tur ledde till att hotell började byggas under andra hälften av 1800-talet för att möta det nya behovet. Dessa var ofta en slags allt-i-allo-lokal där gästrum kombinerades med restaurang och rum för allt från baler till större möten. Att vara hotellägare var ett högstatusyrke och följaktligen dominerades det av män, även om en del driftiga kvinnor tog sig in i branschen.85
Samtidigt som krogbranschen förfinades började allt fler se det utbredda
drickandet som ett problem. Det finns beräkningar som visar att det i början av 1800-talet dracks 36 liter brännvin per vuxen invånare och år. Då har man dessutom inte tagit med i beräkningen att mer än hälften var kvinnor som inte alls drack lika mycket.86 Fylleriet skapade samhällsproblem och kostnader och därför började staten engagera sig allt mer för att få ner alkoholkonsumtionen med hjälp av lagstiftningen, både genom lagar kring bränning och kring försäljning.87 Till att börja med blev antalet krogrättigheter kraftigt begränsade. År 1807-1811 finns 700 krogar registrerade i Stockholms kroglistor.88 År 1817 har antalet sjunkit till bara 400.89 Från 1810 började krogarna taxeras beroende på läge, storlek och omsättning.90 År 1812 kom en
förordning mot fylleri och dryckenskap och 1835 infördes krav på att skatten för en krog skulle betalas i förskott eller garanteras med hjälp av en borgensförbindelse.91 Just detta krav slog hårt mot de fattigare krogägarna, vilka var enbart kvinnor, eftersom de inte hade sparat kapital att lägga ut i förskott. Det fick effekten att de sämsta krogarna inte hade råd att drivas vidare.92
Det stora genombrottet i brännvinslagstiftningen kom 1855 då den nya reformen infördes, där förordningar om både tillverkning och försäljning fanns med. Man höjde skatten drastiskt på husbehovsbränning, vilket gradvis slog ut böndernas tillverkning
84 Blom, (2013), s. 158
85 Jönsson, Tellström, (2018), s. 173-177
86 Stig Boberg, Folket, supen och staten, (Stockholm, 1981), s.12
87 Jarnhammar, (2009), s.47-51
88 Handelskollegiets arkiv, DIIIa2, volym 7 89 Handelskollegiets arkiv, DIIIa2, volym 8 90 Artaeus, (1999), s.10
av brännvin. Man höjde även skatten för utskänkning drastiskt.93 Nytt var även att rättigheterna för att bedriva krog skulle bjudas ut på auktion till högstbjudande och giltighetstiden ökade från ett till fem år.94 Detta nya förfarande vid utdelande av kroglicenser skulle visa sig vara ett dråpslag mot kvinnorna. De saknade oftast de kontanta medel som nu krävdes för att ha en krog.
Krogen hade blivit en plats där det gick att tjäna pengar och då utmanövrerades kvinnorna.95 Man ser här hur lagstiftningen tydligt ändrat inriktning och syfte. Från att ha setts som ett sätt att hantera problemet med fattiga kvinnor eller sjuka och skadade människor, som inte hade något annat sätt att försörja sig på, såg man nu på krognäringen som en lukrativ verksamhet som var värd att investera pengar i.96 Lagstiftningen följde således svängningarna i samhället där krogen allt mer blev ett tillhåll för borgerskapet.97
Verkningarna av 1855 års brännvinslagstiftning slog hårt mot
alkoholkonsumtionen på landsbygden men förändringen blev dock inte så stor som man hoppats på i städerna. Ett nytt försök för att stävja drickandet blev
bolagssystemet och de så kallade bolagskrogarna. Det började med Falusystemet 1850, bolagssystemet i Göteborg 1865 och sedan följde Stockholm snart efter.98 I Göteborgs utskänkningsbolag stod det att bolagets krogar skulle ägas av ”kända och aktade män,”99 så nu var definitivt tiden då krögaryrket var ett kvinnoyrke över. Dessa bolag tog i praktiken över försäljningen av sprit på både flaska och i glas. De stängde en mängd krogar och gav licenserna till så kallade bolagskrogar. På detta sätt fick de kontroll över folks drickande samtidigt som de ökade stadens skatteinkomster.100 Tanken var även att vinsten skulle komma från maten och inte från alkoholen och krögaren skulle få sin lön av bolaget.101 Den lilla vinst som genererades skulle investeras i samhällsförbättrande insatser. Det ställdes även krav på lokalen som nu gick från att vara en förlängning av utomhusmiljön till att bli en inomhusmiljö. Även krav på att mat skulle serveras med drycken infördes.
Två viktiga årtal för hela näringslivet var 1846 och 1864 då två
näringsfrihetsförordningar bland annat avskaffade hela skråsystemet. År 1849
avvecklades exempelvis vinskänkarsocieteten. De yrken som tidigare varit förbehållna
93 Johansson, (2008), s.21 94 Boberg, (1981), s.16 95 Artaeus, (1999), s.17-19 96 Artaeus, (1999), s.17-20 97 Jönsson, Tellström, (2018), s. 145 98 Johansson, (2008), s. 71-75 56 Jarnhammar, (2009), s.48 100 Jönsson, Tellström, (2018), s. 158
männen på grund av skråkravet öppnades nu upp för kvinnor.102 I praktiken släpptes 1864 hela näringslivet fritt men det krävdes givetvis fortfarande utskänkningstillstånd för att servera alkohol.103
Att det offentliga restauranglivet var en allt mer utpräglat manlig värld kan illustreras av hur männen skapade en ny form av organisation efter att skråsystemet avvecklats och i den släpptes enbart män in. Kypare organiserade sig i en egen förening som skulle tillvarata deras intressen i slutet av 1800-talet och bland dem fanns också endast män. De hade även en egen bransch-tidning där man i ett nummer kan läsa hur de tio främsta hotellägarna hyllas och samtliga tio är män. År 1909 bildades Sveriges Centrala Hotell- och restaurangförening och på ett foto från bildandet ser man 19 män. Enda området där kvinnor tar plats är i öppnandet av den stora mängd nya järnvägshotell runt om i landet. Det är åtminstone till en början övervägande kvinnor som driver dessa.104
Under andra hälften av 1800-talet och början av 1900-talet blev nykterhetsrörelsen allt starkare och som en följd av det, samt ekonomiska intressen, kom allt fler lagar kring utskänkning.105 De största förkämparna för dessa lagförändringar hette Ernst Andrée och Ivan Bratt. Först lyckades Andrée få igenom sitt nya system i Göteborg 1912. Det innebar att man blev tvungen att ansöka om tillstånd för att få köpa sprit, ett så kallat tillståndsbevis, och det gavs endast till bofasta och myndiga män utan alkoholproblem. Det fanns ingen maxgräns för köp men alltför stor konsumtion kunde leda till indraget bevis.106
Bratt lyckades införa sitt system i Stockholm ett år senare. Han baserade det på Andrées system men han ville även att alkoholhanteringen helt skulle separeras från kommuner, landsting och hushållningssällskap och bli ett statsmonopol där all vinst skulle tillfalla staten. Han var ute efter att ingen annan än staten skulle tjäna på alkoholtillverkning eller försäljning.107 Mattvång infördes även vilket bör ha satt stopp för mindre krogar utan möjlighet till matservering samt ytterligare bidra till att styra krogbranschen mot att bli mindre inriktad på supande. År 1914 infördes slutligen motboken vilket ledde till en maxgräns för inköp, som till en början med låg på 12 liter i kvartalet.108 Att ha motbok var dessutom nästan uteslutande förunnat männen, något som kritiserades hårt av kvinnorna, som mycket sällan beviljades en motbok.109 Bratt startade även AB Vin- och spritcentralen som köpte upp vinhandlarnas
rättigheter att servera vin, som tidigare varit undantagen i alkohollagstiftningen.
Slutligen kom 1917 års rusdrycksförordning som även lade försäljning av öl och vin under systembolaget.110
9 Undersökning och analys
9.1 Krögarlistorna i Stockholm
Jag har undersökt krögarlistor och utskänkningstillstånd för perioden 1742-1920 som finns i Stockholms stads stadsarkiv. De äldsta listorna redovisar samtliga krogar i Stockholm 1742-43 då det finns 6oo krogar111 och 1748-1750, då de ökar till 694.112 1751-52 har jag funnit en lista där det finns 147 krogar som kommer från en okänd stadsdel113 och 1752 har jag funnit en lista som redovisar krogarna från St Clara, Olofs och Kungsholms församling, vilken innehåller 157 krogar.114 1755 har jag funnit listor från St Catharina församling, Jacobs församling, Maria Magdalena samt Ladugårds församling. Sammanlagt i dessa tre församlingar finns 270 krögare.115 Även 1757 har jag bara hittat en del av stadens krogar, nämligen dem i St Catharina norra och södra församlingar och där återfinns 223 krogar.116 1759 har jag endast funnit en församling, Maria Magdalena, med 123 krogar.117
År 1763-65 finns det återigen listor för hela Stockholm och då finns det hela 780 krogar i staden.118 Siffran sjunker lite till 1770-73 då det finns 705.119 Enligt en lista som endast är daterad med ”1790-talet” fanns det då endast 404 krogar.120 Detta tyder på att listan kanske inte representerar hela Stockholm eftersom antalet kring 700 återfinns i nästa lista från 1807.121 Även listan från 1811 innehåller exakt 700 krogar och detta visar på att antalet krognummer vid denna tid bestämts till att vara just 700.122 Som jag tidigare skrivit om kom vid denna tid en förordning som kraftigt minskade antalet
111 Handelskollegiets arkiv, DIIIa4, volym 1
112 Handelskollegiets arkiv, DIIIa4, volym 2 113 Handelskollegiets arkiv, DIIIa2, volym 1 114 Handelskollegiets arkiv, DIIIa2, volym 1 115 Överståthållarämbetets arkiv, 3, volym 1 116 Överståthållarämbetets arkiv, 3, volym 1
117 Överståthållarämbetets arkiv, 3, volym 1 118 Handelskollegiets arkiv, DIII3a4, volym 3 119 Handelskollegiets arkiv, DIII3a4, volym 3 120 Handelskollegiets arkiv, DIIIb1
licenser i staden. Detta märks i listorna från 1717123 och 1731124 där de nu har minskat till endast 400.
Något mycket intressant med listorna från perioden 1807-1831, och då bör man dessutom påpeka att den sista listan sträcker sig till 1849, är att de helt uteslutande innehåller kvinnonamn. Det finns inte under denna period en enda manlig krögare i Stockholm. Det verkar ha rått totalt kvinnomonopol på verksamheten och ett tydligt bevis på detta är att det inte längre står krögare överst i kolumnen med namn, utan krögerska.
Utdrag ur krögarlista från Stockholm 1807
Källa: 1 Handelskollegiets arkiv, DIIIa2, volym 5
Man verkar precis ha släppt på begränsningen av antalet krogar 1851-52 då siffran ökat med 17 krogar.125 Ökningen fortsatte sedan kraftigt till 1853-55 då den stigit till hela 669 krogar126 för att sedan sjunka en aning 1855-56 och landa på 597 stycken.127 Efter dessa år är det ett glapp i dokumentationen till 1884 och då har jag endast funnit 84 utskänkningstillstånd som beviljats det året.128 Samma sak är det med 1886 då 101 tillstånd beviljats.129
123 Handelskollegiets arkiv, DIIIa2, volym 7
124 Handelskollegiets arkiv, DIIIa2, volym 8 125 Överståthållarämbetets arkiv, 3, volym 1
126 Handels- och ekonomikollegiums arkiv, D1c1a, volym 1 127 Handels- och ekonomikollegiums arkiv, D1c1a, volym 1
Efter sekelskiftet återkommer den fullständiga dokumentationen för de kommande 20 åren. År 1900 finns i krögarlistorna 795 krogar.130 Detta minskas drastiskt 1910 till 277131 och ökar till 397 år 1920.132
Diagrammet nedan visar hur antalet krögare varit fördelat på män respektive kvinnor under undersökningsperioden. Vad som tydligt framgår av siffrorna är hur krögaryrket under denna period först genomgått en feminisering under andra halvan av 1700-talet. Siffran över de manliga krögarna sjunker till och med till 0 under perioden 1807-1837. Yrket går från att vara ett yrke som båda könen kunde ha, fast med en övervikt av män, till att helt bli ett kvinnoyrke.
Nästa förändring sker i slutet av 1800-talet då trenden återigen svänger. Yrket genomgår då en maskulinisering, även om skillnaderna mellan krögare och krögerskor inte blir lika stor som under första halvan av 1700-talet. Vad dessa båda svängningar kan bero på är troligen komplext och det kan finnas många bidragande orsaker till dem.
Diagram 1. Källa: Samtliga i kapitel 11 anförda källor i Stockholms stads stadsarkiv
9.2 Krögarlistorna i Visby
För att ge en jämförelse med en mindre stad i Sverige har jag valt att visa upp hur könsfördelningen inom krögaryrket såg ut i Visby under delar av samma period. Jag
130 Polismästarens arkiv, CX, volym 1 131 Polismästarens arkiv, CX, volym 12 132 Polismästarens arkiv, CX, volym 22
0 20 40 60 80 100 120 174 2-43 174 8-50 175 1-52 17 52 17 55 17 57 17 59 176 3-65 177 0-73 17 90 18 07 18 11 18 17 18 31 185 0-52 185 3-55 185 5-56 18 84 18 86 19 00 19 10 19 20
