Storstrejken 1909
Ur ett fackligt perspektiv i Landskrona
Uppsala Universitet, Campus Gotland VT 2015
Författare: Lars Svensson C-uppsats i historia
Abstract
I denna uppsats belyses på ett lokalt plan i Landskrona den stora kraftmätning som ägde rum på den svenska arbetsmarknaden 1909 med omfattande lockouter och storstrejk. Sammanlagt drogs 300 000 arbetare in i konflikten som pågick från den 4 augusti till omkring den 6 sep-tember. Orsakerna till storkonflikten var en serie lockouter som iscensattes av arbetsgivarsi-dan och som den fackliga siarbetsgivarsi-dan mötte med en omfattande arbetsnedläggelse. I bakgrunden till konflikten fanns de stora samhällsförändringar som industrialismen orsakade. Det svenska samhället förändrades i snabb takt vilket bland annat resulterade i tillkomsten av en arbetar-klass och en ökad polarisering av samhället. Därtill skall läggas de bakomliggande orsaker som bestod av upplysningens strävan att sätta människan i centrum och uppfattningen om alla människors lika värde vilket ledde till en kamp för allmän rösträtt och ökad demokrati. LO-ledningen var till en början försiktig och såg inte storstrejken som en lösning på proble-men på arbetsmarknaden eftersom det saknades pengar för att understödja en större konflikt. Delvis mot LO-ledningens uppfattning drevs storstrejken fram av de fackligt organiserade arbetarna med motivet att en så omfattande arbetsnedläggelse skulle sätta hela samhället i gungning och tvinga fram en acceptabel uppgörelse med arbetsgivarparten.
I denna uppsats studeras hur de tre fackliga organisationerna Landskrona Sömmerskefackför-ening, Fabriksarbetareförbundet Grovarbetaravdelning 4 och Jern och Metallarbetarförbundet avdelning 40 – samtliga representerade i Landskrona – påverkades av storstrejken. De tre för-bunden organiserade arbetare på arbetsplatser i Landskrona inom en begynnande tekoindustri, konstgödnings- och sockerfabrik och inom verkstadsföretag samt den begynnande varvsnä-ringen. De frågor som ställs till materialet är: Vilka strategier användes av de fackliga organi-sationerna? Vilka var målsättningarna med den fackliga verksamheten? Hur förändrades dessa över tid? På vilket sätt utgjorde Landskronas fackliga verksamhet någonting särpräglat i jäm-förelse med verksamheten på nationell nivå? Hur uppfattades stridsåtgärderna på ett lokalt fackligt plan?
Studien visar att de lokala fackföreningarna ställdes inför helt nya uppgifter när de gällde att administrera strejken, värna medlemmarnas intresse och organisera insatser för att minska den nöd som uppstod i arbetarhemmen.
Innehåll Sida
Kapitel 1 Inledning 1
Syfte och forskningsfrågor 2
Tidigare forskning 2
Material och avgränsning 6
Metod och centrala begrepp 7
Kapitel 2 Förhistoria och storstrejk i nationellt perspektiv 8
Organisationsbildning på arbetsmarknaden 10
Utdragna konflikter på arbetsmarknaden före 1909 12
Hamnarbetarstrejk och sprängningen av Amalthea 1908 13
Kapitel 3 Resultat och analys 14
Lokala fackliga strategier 14
Strategiska överväganden kring strejkbryteri 16
Strategier kring strejkvakter och självdisciplinering 17
Strategi för solidaritet och sammanhållning 19
Strategier kring ekonomiska svårigheter och nödhjälp 22
Målsättningar och målförskjutningar för den fackliga verksamheten 24
Den lokala fackliga verksamhetens särprägel gentemot den nationella nivån 27
Uppfattningen om stridsåtgärderna på ett lokalt fackligt plan 28
Kapitel 1 Inledning
Syfte och forskningsfrågor
Uppsatsens syfte är att belysa hur tre lokala, fackliga organisationer i Landskrona förhöll sig till storstrejken 1909. Genom konflikten uppstod en rad problem som de fackliga avdelning-arna på lokal nivå måste lösa. Uppfattningen om storstrejken kunde dessutom vara annorlunda på det lokala planet än vad den var på central nivå. Empirin utgörs av fackföreningarnas pro-tokoll under de dramatiska veckor som upptogs av lockout och strejk under sensommaren 1909. Följande forskningsfrågor ställs till det empiriska materialet: Vilka strategier använde de fackliga organisationerna? Vilka var målsättningarna med den fackliga verksamheten? Hur förändrades dessa över tid? På vilket sätt utgjorde Landskronas fackliga verksamhet någon-ting särpräglat i jämförelse med verksamheten på nationell nivå? Hur uppfattades stridsåtgär-derna på ett lokalt fackligt plan?
Tidigare forskning
För att placera in händelserna i Landskrona i ett bredare sammanhang används litteratur som behandlar den historiska utvecklingen under den tidiga industrialiseringen av det svenska samhället. I huvudsak har ett urval av litteratur gjorts som behandlar förekommande konflik-ter på arbetsmarknaden och formandet av en arbetarklass under 1900-talets första decennier. Böckerna behandlar konflikter och händelser som ledde fram till storstrejken. För att sätta in konflikten i ett socialt sammanhang har valet av forskningslitteratur även inriktats på studier kring det tidiga industrisamhällets omvandling och formandet av en arbetarklass. Den littera-tur som använts består av Bernt Schiller, Storstrejken 1909 (1967), Jan Berg, På spaning efter
en svensk modell (2011), Ulf Magnusson, Från arbetare till arbetarklass, (1996), Jane
Ce-derqvist, Arbetare i strejk - en studie rörande arbetarnas politiska mobilisering under
industrialismens genombrott. Stockholm 1850-1909 (1980). Yngve Tidman, Spräng Amalthea! (1998).
Därutöver behandlar forskningen händelserna under 1900-talets första decennier i ett antal historiska översiktsverk varav kan nämnas Susanna Hedenborgs och Lars Kvarnströms Det
svenska samhället 1720-2006 (2009), Ronny Ambjörnssons Den skötsamme arbetaren,
(1998) och Lars Olssons och Lars Ekdahls Klass i rörelse, (2002).
som-maren 1909 och slutligen samlade sig till en mycket omfattande lockout under sensomsom-maren. Schiller går även igenom orsakerna till att det fackliga motdraget blev en storstrejk. Författa-ren redogör för organisationsstruktuFörfatta-rens framväxt och betonar hur den mer centraliserade or-ganisationstillväxten på arbetsgivarsidan i princip kommer igång på allvar efter rösträttsstri-den 1902. Schiller berör även rösträttsstri-den ekonomiska utvecklingen och sätter konflikterna i relation till det internationella konjunkturläget. Han konstaterar att perioden 1902–1907 innebar en
ökning av industrins produktion och av utrikeshandeln medan 1908 var ett depressionsår.1
Kollektivavtal började bli vanligt förekommande inom vissa branscher. Avtalen uppvisade
emellertid stora löneskillnader för samma slags arbeten på samma eller på olika orter.2
Däref-ter gör författaren en noggrann genom gång av SAF:s ultimatum 1909 och framväxten av storstrejksbeslutet som beskrivs som en kontroversiell process inom LO. Avslutningsvis kon-staterar Schiller att storstrejken trots sin stora omfattning inte var en effektiv strejk vare sig i
politiskt eller ekonomiskt avseende.3
Jan Berg studerar i sin avhandling På spaning efter en svensk modell (2011) den patriarkala ledarstil som utvecklats och var rådande bland det sena 1800-talets industriföretagare och arbetsgivare. Frågan Berg söker svaret på är hur företagarnas syn på den egna rollen och på motparten förändrades under den pågående organisationstillväxten. Vidare ställer Berg frågan om det finns andra drivkrafter än ekonomiska och maktpolitiska i arbetsgivarnas agerande och pekar på vissa religiösa och moraliska uppfattningar. Ett problem som Berg behandlar och som ansluter direkt till konfliktperspektivet är hur man på arbetsgivarhåll såg på användandet
av strejkbrytare.4 Generellt menar Berg att det fanns en förhärskande patriarkal syn på
arbe-tarna och deras fackliga organisationer. Berg ägnar huvuddelen av sin avhandling åt tre bio-grafier av industrimännen John Bernström, R. F. Berg och Theodor Adelswärd. Hans studie mynnar ut i slutsatserna att SAF under tidigt 1900-tal hade problem med sin legitimitet. Re-spekten för organisationen 1909 var svag och SAF ansågs inte att kunna åstadkomma mer än vapenskrammel. I en slutsummering menar Berg med tanke på strejkens utgång att det är rim-ligt att tänka sig att SAF:s medlemmar med tillfredsställelse såg att den odisciplinerade och lokalt självsvåldiga arbetarrörelsen hade blivit satt på plats och fått klart för sig vem som
be-stämde.5
1 Schiller, Bernt. Storstrejken 1909. Förhistoria och orsaker. Göteborg: Akademiförlaget. 1967, s 115. 2 Schiller. Storstrejken 1909, s 115.
3 Schiller. Storstrejken 1909, s 260.
4 Berg, Jan. På spaning efter en svensk modell. Idéer och vägval i arbetsgivarpolitiken 1897-‐1909. Stockholm: Stockholms universitet. 2011, s 12.
I avhandlingen Från arbetare till arbetarklass (1996) ställer Ulf Magnusson frågan hur det gick till när den svenska arbetarklassen formerades. Magnusson genomför en fallstudie med Fagersta bruk som objekt. Liksom Jan Berg betonar Magnusson den patriarkala stämning som präglade det tidiga företagsklimatet och den klasskamp som växte fram vid bruket. Författa-ren gör en översiktlig analys av hur folkrörelserna tillväxte genom framförallt frikyrkor och nykterhetsorganisationer. Den formella klassformeringens första fas förlägger Magnusson till 1905 då den första fackliga organisationen bildades i Fagersta. Författaren visar hur den fort-satta utvecklingen fortgår i det Magnusson kallar den formella klassformeringens andra fas där huvudinnehållet är organisationsutvecklingen på nationell nivå. Slutligen visar Magnus-son hur storkonflikten 1909 innebar den industripatriarkala politikens fall. De patriarkala re-lationer som tidigare haft en disciplinerande inverkan på arbetskraften förlorade då i infly-tande. Företagsledningens relation till facklig organisering inom Fagersta bruk var ambiva-lent. Det låg i bruksledningens intresse att stödja de skötsamma delarna av arbetarkulturen som ansågs eftersträva ordning och disciplin samtidigt med att man motverkade de fackliga krafter som krävde inflytande över produktionen. Magnusson reflekterar avslutningsvis kring denna strategis eventuella framgång och menar intressant nog att om arbetsgivarnas försiktiga hållning kunde upprätthållas var fackföreningen det effektivaste medlet för att upprätthålla disciplinen och att man dessutom – med stöd av kollektivavtalen – kunde garantera
arbets-fred.6
Jane Cederqvist belyser i sin avhandling Arbetare i strejk (1980) arbetarnas politiska mobili-sering under det sena 1800-talet och början av 1900-talet. En politisk mobilimobili-sering förutsätter en politisk medvetenhet hos dem som deltar i mobiliseringen. Enligt författaren är den poli-tiska medvetenheten detsamma som insikten att det är möjligt att med kollektiv kraft förändra samhället. Cederqvist framhåller att denna insikt uppstod inom arbetarklassen vid sekelskiftet
1900.7 Hon utgår från en grundsyn som innebär att just strejk är ett uttryck för arbetarklassens
politiska medvetenhet och ett instrument för dess politiska aktivitet.8 I sin slutdiskussion
kon-staterar författaren att det inte var de direkt berörda nya industriarbetarna som nådde politisk medvetenhet. Istället var det de hotade hantverksarbetarna som var bärare av en ökad politisk medvetenhet och som alltså var den mest strejkbenägna gruppen under industrialismens tidiga
6 Magnusson, Ulf. Från arbetare till arbetarklass. Klassformering och klassrelationer i Fagesta-‐ett mellansvenskt
brukssamhälle ca 1870-‐1909. Uppsala: Uppsala universitet. 1996, s 220
7 Cederqvist. Jane. Arbetare i strejk -‐en studie rörande arbetarnas politiska mobilisering under industrialismens
genombrott. Stockholm 1850-‐1909. Stockholm: Stockholmia förlag. 1980, s 9.
år.9 Cederqvist hävdar att arbetarklassen var stratifierad i de tre kategorierna hantverksarbe-tare, fabriksarbetare och oskolade arbetare. Författaren påpekar att arbetarrörelsen uppstod bland hantverkarna och anser att hantverksarbetarna dels var dominerande under en förhållan-devis lång tid om 30-40 år, dels att strejkaktiviteten var olika mellan skilda grupper av arbe-tare. Cederqvist driver tesen att hantverksarbetarna under en period var den mest strejkaktiva gruppen. Vilket förklaras av att de värnade om den hantverkstradition som hotades av arbets-delning och industriell disciplin. De oskolade arbetarna mobiliserade sina resurser på ett mer aktivt sätt än fabriksarbetarna vilka intog en relativt sett svagare ställning.
Yngve Tidman studerar i sin avhandling Spräng Amalthea! (1998) omständigheterna bakom att tusentals engelska strejkbrytare under årtiondena kring 1900 transporterades till hamnar i Holland, Belgien, Tyskland och de skandinaviska länderna för att stävja eller krossa hamnar-betarnas fackliga organisationer. Tidman ställer frågan varför Storbritannien som vid denna tid var världens mäktigaste handels-, sjöfarts- och industriland inte hindrade exporten av dessa strejkbrytare till europeiska hamnar. Hamnarbetarna var inte någon stor grupp på den svenska arbetsmarknaden men verksamheten i hamnarna var viktig och eventuella stopp i arbetet kunde snabbt komma att beröra hela samhället.
Tidman menar att ett skäl till att det importerades strejkbrytare till Sverige var att den ökade fackliga organiseringen och den därigenom ökade insikten om arbetsmarknadens problem
gjorde det svårare för arbetsgivarna att rekrytera svenska ”arbetsvilliga”.10 Efterhand visade
sig emellertid importen av strejkbrytare vara en så dålig affär att den så småningom upphörde. Efter Amalthea-händelsen och avtalsuppgörelsen i hamnarna 1908 upphörde följdriktigt
leve-ranserna av engelska strejkbrytare till Sverige.11
Sammanfattningsvis framgår det att forskningen kring arbetarnas mobilisering och organise-ring inte entydigt visar samma resultat. Inom viss forskning framhålls att det var hantverksar-betarna som bildade fackföreningarna när de hotades av mekanisering och arbetsdelning. En-ligt denna forskning var hantverksarbetarna den mest strejkbenägna gruppen och dominerade fackföreningarna under lång tid. Annan forskning betonar istället att det var en ökad homoge-nitet inom arbetsstyrkan som utgjorde grunden för den fackliga organiseringen. Inom ytterli-gare annan forskning diskuteras den ekonomiska utvecklingens inflytande på händelserna på
9 Cederqvist. Arbetare i strejk, s 123.
10 Tidman. Spräng Amalthea! Arbete, facklig kamp och strejkbryteri i nordvästeuropeiska hamnar. Lund: Lund University Press. 1998, s 237.
arbetsmarknaden. Flera forskare är emellertid överens om betydelsen av patriarkala, mora-liska och religiösa uppfattningars inflytande på företagsstyrningen. Genomgående framträder också ett maktperspektiv i relationerna på arbetsmarknaden som belyses av forskningen. Maktresurserna består av parternas möjligheter att mobilisera ett högt medlemsantal i effek-tiva organisationer, politisk medvetenhet och betydande ekonomiska tillgångar. I den mång-fald av perspektiv som aktuell forskning omfattar är möjligt att relatera händelserna under storstrejken såsom de förlöpte i de fackliga avdelningarna i Landskrona. Magnusson menar i sin avhandling att det lokala organisationsarbetet inte varit föremål för historieforskningens huvudintresse och att det finns luckor i forskningen kring de tidiga åren under organisations-bildningens första decennier. Forskningen har i större utsträckning sysselsatt sig med
riksor-ganisationernas och de fackliga förbundens nivå.12 Inte minst på grund av den tidigare
forsk-ningens mångfald av perspektiv och relativa ointresse för den lokala historien under den aktu-ella perioden kan uppsatsen med sitt lokala perspektiv på ett fruktbart sätt relateras till tidigare forskning. Det finns på det lokala planet strejkaktiviteter, självdisciplinering, mobilisering och klassformering som ansluter till tidigare forskning men de lokala studierna är inte fullständiga utan lämnar utrymme för fortsatta undersökningar. I detta avseende fyller uppsatsen om inte ett tomrum så i alla fall en komplettering av tidigare undersökninar.
Material och avgränsning
Källmaterial för uppsatsen har i huvudsak hämtats från Arbetarrörelsens arkiv i Landskrona. De finns ett antal fackliga organisationer representerade i arkivet med material från den aktu-ella perioden. För genomförande av studien används arkivmaterial från de tre organisationer-na Landskroorganisationer-na sömmerskefackförening, Svenska Fabriksarbetareförbundet Grovarbetareav-delning 4 och Jern och Metallarbetareförbunet avGrovarbetareav-delning 40. I huvudsak består materialet av protokoll, brev och andra handlingar med anknytning till de lokalt verksamma fackförbunden. Källmaterialet används för att belysa hur storstrejken påverkade de lokala fackliga avdelning-arnas verksamhet. Storstrejken var en nationell konflikt som styrdes av de centrala organisat-ionerna på arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Uppsatsen avgränsas emellertid till att studera hur tre lokala fackliga avdelningar i Landskrona förhöll sig till storstrejken. Uppsatsen be-handlar i huvudsak händelserna 1909 men omfattar till en mindre del en översiktlig historisk tillbakablick på de händelser som ledde fram till storkonflikten. De fackliga protokollen och andra skrivelser är uttryck för hur stridsåtgärderna uppfattades på ett lokalt fackligt plan. Det samlade underlaget visar att de uppfattningar och tolkningar av de ständiga konflikterna som
fanns lokalt inte i alla avseenden var desamma som styrde agerandet på central nationell nivå. I vissa avseenden kan det därför vara befogat att under behandlingen av de lokala händelse-förloppet även anknyta till skeenden på nationell nivå. Den grundläggande orsaken till de ti-diga 1900-talets arbetsmarknadskonflikter var den omställning av samhällsstruktur och ar-betsliv som var en följd av industrialiseringen. Det empiriska materialet medger dock inte någon mera utförlig diskussion kring alla de problem som åtföljde mekanisering och arbets-delning. Uppsatsen avgränsas i detta avseende till att diskutera fackliga strategier och de delar av det lokala fackliga arbetet som lämnat spår källmaterialet.
Metod och centrala begrepp
För att underlätta den språkliga förståelsen av texten klargörs inledningsvis vissa termer och begrepp. Med strejk menas här en arbetsnedläggelse som görs i avsikt att genomdriva vissa krav med utgångspunkt från att arbetet skall återupptas av de arbetare som lägger ned det. Begreppet lockout innebär att arbetsgivarna – för att genomdriva sina krav – utestänger arbe-tarna från arbetsplatsen. Liksom vad gäller strejk innebär lockout att de utestängda arbearbe-tarna skall återgå till arbetet när parterna nått uppgörelse. Med blockad menas att en arbetsplats blockeras mot nyanställning. Arbetsinställelse är ett vidare begrepp som omfattar strejk, lock-out och blockad. Begreppet politisk mobilisering betecknar den målmedvetna protest som arbetarna riktade mot samhällets etablerade samhällsklasser som befann sig högre upp i den
ekonomiska och sociala hierarkin.13
De källor som använts finns i Arbetarrörelsens arkiv i Landskrona och utgörs av de protokoll och andra handlingar som tydligt bedöms visa hur det fackliga arbetet bedrevs under strejkpe-rioden. Med en källkritisk läsning av protokollen vill jag visa hur styrelsearbetet bedrevs och kartlägga vilka frågor som ansågs viktiga under strejken. Läsningen av protokollen rymmer en del problem genom att detaljer och vissa delar av historien inte skrivits ned. Materialet måste med historievetenskaplig metod tolkas och sättas i kontext. Detta har gjorts med inrikt-ning på att försöka förstå hur de fackliga företrädarna och medlemmarna tänkte kring konflik-ten och dess konsekvenser. Studien har ambitionen att komma nära den fackliga organisation-ens styrelse och dess målsättningar och sätta dessa i relation till medlemmarnas upplevelse av strejken. I mindre utsträckning har den landskronabaserade dagstidningen Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre- Landskronakorre-
spondenten använts för att understryka vissa händelser och för att i vissa avseende bredda
perspektivet, främst att ge en bredare kontext.
Källmaterialet har strukturerats i följande teman: ”Konfliktens utveckling”, ”Strejkvakter och strejkbryteri”, ”Fackavgiften” och ”Ekonomiskt bistånd”. Det förefaller att vara effektivt att genomgående systematisera materialet i dessa teman. De ärenden som finns i protokollen cen-treras under konfliktperioden kring dessa frågor och en tematisering har bidragit till en god överblick vilket också på ett fördelaktigt sätt bidragit till att det kunnat skapas en övergri-pande struktur vid redovisningen av materialet. Resultatet har sammanställts och analyserats med ett starkt fokus på forskningsfrågorna under rubrikerna ”Lokala fackliga strategier”, ”Målsättningar och målförskjutningar för den fackliga verksamheten”, ”Den lokala fackliga verksamhetens särprägel gentemot den nationella nivån” och ”Uppfattningen om stridsåtgär-derna på ett lokalt fackligt plan”.
Kapitel 2 Förhistoria och storstrejk i nationellt perspektiv
Lockout och storstrejk 1909
Vid de mindre konflikterna på arbetsmarknaden från 1907 och framåt förekom det att SAF överlämnade flera mindre konflikter till Landsorganisationen med krav på uppgörelse över hela fältet åtföljt av hot om lockout. Så skedde vid lockoutförklaringen den 14 juli 1909 då Arbetsgivareföreningen överlämnade sju konflikter till LO med krav om uppgörelse. Var och en av dessa var inte någon stor konflikt som motiverade tillgripandet av den massiva lockout som arbetsgivarsidan valde att ställa som ultimatum för en uppgörelse. De lockouter som ingick SAF:s paket omfattade branscherna Pappersmasseförbundet, Svenska grossisternas herrkonfektionsförbund, Svenska detaljisternas herrkonfektionsförbund, Svenska väg- och vattenbyggarnasarbetsgivareförbund. Det förekom pågående strejker inom Munkfors järn-bruk, Korsnäs brädgård i Kastet och Mora skiljeställe. Det har ansetts att strejken i Munkfors var en av de viktigaste orsakerna till att konflikten utlöstes även om meningarna därom också
är delade.14 Tiden från SAF:s styrelsesammanträde den 26 juni till fullmäktigesammanträdet
den 14 juli var fylld av verkställda lockouter, misslyckade medlingsförsök och nya strejker.
Stridsåtgärderna förtecknas enligt följande:15
Den 29 juni utbröt strejk vid Mora-Norets skiljeställe.
Den 5 juli inträdde lockout för detaljkonfektionen och pappersmassaindustrin. Den 7 och 8 juli inträffande en vild strejk vid Korsnäs brädgård.
Den 10 juli sammanträdde SAF:s styrelse och fastställde planen för lockouterna. Den 12 juli utbröt strejk vid Munkfors.
Den 12 juli utbröt lockouten vid Väg- och vattenbyggnad.
Den 13 juli framlades ett förlikningsförslag i grossistkonflikten som avslogs av båda parter. Den 14 juli sammanträdde SAF:s styrelse och beslutade om en utvidgning av lockouterna. Den 26 juli utbröt lockout inom träsliperier, sågverk och textilfabriker.
Den 2 aug utbröt lockout inom ett antal järnbruk.
Detta sätt att planmässigt utveckla lockouterna pressade arbetstagarna och deras organisation-er till antingen en dålig uppgörelse ellorganisation-er en kraftfull motåtgärd för att om möjligt balansorganisation-era styrkeförhållandet. Eftersom den ekonomiska styrkan inom arbetsgivarorganisationerna var avsevärt större än arbetstagarnas understödsmöjligheter var det fackliga handlingsutrymmet starkt begränsat. Schiller menar att det är klarlagt att strategin var väl planlagd inom Svenska arbetsgivarföreningen och att de successivt genomförda lockouterna under sommaren 1909
hade till syfte att kraftig försvaga de fackliga organisationerna.16 Tidningen Socialdemokraten
skriver den 30 juli att ”arbetsgivarnas traktan är tvåfaldig: sätta ner arbetslönerna och krossa
arbetarnas organisation”17. Det har på flera håll sagts att primärkonflikterna det vill säga det
stora antalet mindre konflikter som ständigt uppstod inte var hela orsaken till att arbetsgivar-sidan eftersträvade en storlockout 1909. En bakomliggande orsak anses enligt denna uppfatt-ning vara en önskan om att få till stånd en allmän kraftmätuppfatt-ning mellan arbetsgivare och fack-föreningsrörelse. Så snart arbetsgivarorganisationerna under sommaren 1909 iscensatte ett allvarligt hot om storlockout under senare delen av juli månad tog diskussionen om storstrejk fart inom den fackliga rörelsen. LO-ledningen var emot att man skulle slå tillbaka lockouten med en storstrejk främst med hänvisning till de ekonomiskt svaga strejkkassorna. Vid LO:s representantskapsmöte den 21 juni diskuterades dock en ökad uttaxering av medlemmarna för att fylla på strejkkassorna. Beslutet om förstärkning av strejkkassorna togs också hos konflikt-förespråkarna till intäkt för att en allmän strejk skulle kunna genomföras. LO ledningen upp-rätthöll i det längsta en avvisande hållning och besvarade den överdrivna stridslusten med argumentet att en storstrejk skulle vara liktydig med den fackliga rörelsens självmord.
Organisationsbildning på arbetsmarknaden
Det arbetande folket omvandlas enligt Braverman till arbetskraft eller till en så kallad pro-duktionsfaktor som omvandlas till ett verktyg för kapitalet i den ständigt fortgående föränd-ringsprocessen. Braverman menar att eftersom arbetarna förblir intelligenta varelser med för-mågan att förhålla sig kritiskt kommer de alltid att vara ett hot mot kapitalet och
kapitalägar-na.18 En slutsats av detta kritiska förhållningssätt är att arbete och kapital ständigt kommer att
befinna sig i motsättning. Genom att det förekommer en obegränsad tillgång till reservarbets-kraft menar Braverman med hänvisning till Marx att lönerna inom de sysselsättningsområden som inte omedelbart är utsatta för mekanisering hålls nere genom en outsinlig tillgång till reservarbetskraft. Ur arbetarnas underordnade villkor och strävan efter högre löner och för-bättrade arbetsvillkor växte behovet av en facklig organisering för att möta den asymmetriska maktfördelningen inom företagen. I industrialismens inledningsskede var en sådan analys användbar för att lägga grunden för en idéburen facklig rörelse. Den svenska fackföreningsrö-relsen började bilda lokalavdelningar omkring 1880. Behovet av samverkan framträdde star-kare i samband med utvecklingen av storindustrin bland annat på grund av att den personliga kontakten med arbetsgivaren minskade. Syftet med organisationerna var att arbetarna skulle
skaffa sig bättre villkor.19 År 1909 omfattade Landsorganisationen 2.172 fackföreningar med
sammanlagt 162.391 medlemmar fördelade på 27 olika fackförbund.
Medlemsutveckling inom Landsorganisationen. Tabell 1:20
År Medlemmar 1900-12-31 44.145 1901-12-31 40.341 1902-12-31 40.438 1903-12-31 47.389 1904-12-31 81.990 1905-12-31 86.714 1906-12-31 136.413 1907-12-31 186.026 1908-12-31 162.391
Utanför Landsorganisationen stod Svenska Järnvägsmannaförbundet med 25.638 medlemmar (1/10, 1908) och Svenska Typografförbundet med 5.784 medlemmar (31/12, 1908). Det sammanlagda antalet medlemmar i Landsorganisationen år 1909 var enligt denna
samman-räkning omkring 200.000.21
18 Braverman, Harry. Arbete och monopolkapital. Arbetets degradering i det tjugonde århundradet. 2 uppl. Stockholm: Raben & Sjögren. 1974, s 124.
19 Arbetsstatistik. 1910, s 7.
20 Arbetsstatistik. 1910, s 9.
Under de första åren på 1900-talet stod det klart att det krävdes en organisation även på ar-betsgivarsidan. En sådan strävan hade av och till funnits under en längre tid. Mot bakgrund av händelserna i samband med rösträttsstrejken 1902 tog planerna på organisering inom arbets-givarsidan förnyad fart. I Malmö bildades Allmänna arbetsgivarföreningen, i Stockholm Svenska arbetsgivarföreningen och Centrala arbetsgivarförbundet. Dessa organisationer hade inriktningen att samla arbetsgivare från olika branscher. Därtill kommer Verkstadsföreningen
som nystartade 1902.22 Under sommaren 1903 bildades Svenska arbetsgivarföreningen
(SAF), Centrala arbetsgivarförbundet (CA) och Allmänna arbetsgivarföreningen. Den poli-tiska storstrejken 1902 var inte i sig orsak till organisationernas uppkomst även om konflikten
gav impulser till organisationsarbetet.23 Från och med den kraftiga konjunkturutvecklingen
under 1905 växte organisationerna på arbetsgivarsidan kraftigt.
Förening Arbetsgivare Arbetare Disp kapital
CA 2000 <50000 23.000:-
SAF 1258 153722 500.000:-
VF 162 25488 165.000:-
Tabell 2. Medlemmar, arbetare och ekonomiska tillgångar i CA, SAF och VF, 1/1 190924
Berg menar att rösträttsstrejken 1902, tillkomsten av verkstadsavtalet och de pågående kon-flikternas eskalering i en storstrejk 1909 är viktiga händelser som bidragit till en omdefinie-ring av det svenska samhället. Berg tar också upp ett antal händelser som utspelades under de närmaste åren före 1909 och menar att dessa i hög grad påverkade utvecklingen på arbets-marknaden. Bland dessa avgörande händelser återfinns ett antal verkstadskonflikter, upprät-tande av riksavtal 1903-05, det första kollektivavtalet som ingicks 1905, Decemberkompro-missen 1906-07, hamnkonflikt och Amalthea-sprängningen 1908.
Utdragna konflikter på arbetsmarknaden före 1909
Den första storstrejken i Sverige ägde rum 1902. Konflikten utlöstes av att riksdagen den 15
maj behandlade ett regeringsförslag i rösträttsfrågan.25 Strejken varade i tre dagar den 15-17
maj. I juli 1908 utvecklades ett nytt konflikthot på arbetsmarknaden genom hotet om en stor
22 Berg. På spaning efter en svensk modell, s 220. 23 Schiller. Storstrejken 1909, s 3.
lockout med en omfattning av 200.000 arbetare. LO övervägde vid detta konflikttillfälle att iscensätta en storstrejk. I juli 1909 hade SAF övervägt en allmän storlockout omfattande 100.000 arbetare. Händelserna under 1908 med strejker, lockouthot och regeringsingripande resulterade inte någon större urladdning på arbetsmarknaden. Snarare framträder händelserna i ett historiskt ljus som en uppladdning och ett betydelsefullt förspel till storkonflikten 1909. Ur ett annat perspektiv kan man tala om att den avgörande kampen i sista stund avblåstes 1908 för att åter aktualiseras under 1909. Under sommaren 1909 fattade arbetsgivarsidan beslut om en serie lockouter som blev den egentliga anledningen till storstrejken. Besluten förtecknas
kronologiskt. Tabell 3:26
9-10/6 CA beslutar om lockout för mellersta Sverige från den 20/6 och för hela landet
den 4/7. Den sista utvidgningen blev senare uppskjuten till först den 11/7 och därefter till den 20/7.
21-23/6 LO:s representantskap sammanträder och överväger storstrejk.
8/7 SAF beslutar om en allmän lockout från den 20/7. Beslutet aviseras första
gången vid styrelsemöte den 20/6.
10/7 Verkstadsföreningen beslutar om allmän lockout från den 20/7.
16/7 Redareföreningen beslutar om en allmän lockout från den 20/7
Beträffande hamnkonflikten ansåg SAF att man hade skäl att upprätthålla principen om ”arbe-tets frihet”, det vill säga rätten att anställa strejkbrytare vilket resulterade i en proklamation om allmän lockout. Den 21 juni hade LO omkring 10.000 arbetare ute i strid och genom lock-outvarsel fördubblades antalet. LO:s representantskap diskuterade om man skulle förklara storstrejk. Meningarna var som tidigare nämnts delade och vissa företrädare menade att för-slaget att möta lockouterna med storstrejk var detsamma som den fackliga rörelsens
under-gång.27 Detta ställningstagande grundades förutom på de kraftigt begränsade strejkkassorna
även på arbetsgivarnas hot att efter konflikten kräva att arbetarna utträdde ur fackföreningarna
för att återanställa dem efter en eventuell konflikt.28 Representantskapsmötet uttalade sig
slut-ligen mot storstrejk och för en fredlig uppgörelse. Beslutet innebar ett förbud mot varje skärpning av konflikten och en uppmaning till förbunden att genom eftergifter uppnå
över-enskommelser med arbetsgivarna.29 I samband med representantskapets möte inkom 31
reso-lutioner från fackföreningar, arbetarkommuner och tillfälliga arbetarmöten som samtliga uppmanade till storstrejk. I denna situation klämdes LO:s ledning mellan en hotande storlock-out och de omfattande kraven på storstrejk från medlemsorganisationerna ute i landet.
Hamnarbetarstrejk och sprängningen av Amalthea 1908
Under en del av 1908 pågick en hamnarbetarkonflikt i Malmö frihamn som resulterade i att arbetsgivaren tog in engelska strejkbrytare. Tre ungsocialister genomförde ett sprängattentat mot logomentfartyget Amalthea som inhyste en del av strejkbrytarna och låg förtöjt i Malmö hamn. Till saken hör att arbetsgivarna hade utvecklat nya rekryteringsvägar för anställandet av strejkbrytare. Den internationellt verksamma organisationen The Shipping federation hade
tillskapats för att underlätta rekryteringen av strejkbrytare till norra Europas hamnar.30
Sprängattentatet 1908 skakade inte bara Malmös centrala delar utan skapade också skräck bland stadens borgerskap. Händelsen kom att få betydelse i den pågående kraftmätningen mellan arbetsgivare och arbetare och bli en del i den pågående upptrappningen mot en stor-konflikt. Det var en orolig tid och sprängningen i Malmö hade i sin våldsamhet en revolution-är anstrykning som flitigt uppbackad av ungsocialisternas ledare Hinke Berggren kunde for-muleras som ett hot inte bara mot arbetsgivarnas obekymrade utnyttjande av strejkbrytare. Händelsen framställdes även som en kraftfull markering mot den rådande samhällsordningen med kraftiga sociala motsättningar och framväxande krav på demokratisering av det politiska livet. Roger Johansson behandlar i sin avhandling Kampen om historien. Ådalen 1931 betyd-ligt senare händelser i formerandet av industrisamhället. Johansson för emellertid utifrån ådalshändelserna en intressant diskussion om hur vissa genomgripande historiska händelser utvecklas till kollektiva minnen och reproduceras och omtolkas under lång tid och kommer att
ingå i ett allmänt historiemedvetande.31 Sprängningen av Amathea har genom sin
uppseende-väckande våldsamhet kommit att på samma sätt som ådalshändelserna infogas i en framtida
historieförmedling.32
Kapitel 3 Resultat och analys
Storstrejken hade en nationell omfattning som fick konsekvenser för många människors livs-situation. De lokala fackliga organisationerna hade en nyckelroll i hanteringen av de problem som utvecklades i spåren av konflikten. Grundläggande frågor är hur människor upplevde strejkveckorna och vilka frågor som kom att sysselsätta det lokala fackliga organisationerna. Med utgångspunkt i fackföreningarnas lokala verksamhet finns ett antal frågor att ställa för att lyfta fram väsentliga delar av det empiriska materialet. Vilka strategier använde de fackliga
30 Tidman. Spräng Amalthea!, s 104.
31 Johansson, Roger. Kampen om historien. Ådalen 1931. Sociala konflikter, historiemedvetande och historie-‐
bruk 1931-‐2000, Lund; Hjalmarson & Högberg Bokförlag. 2001, s 43.
organisationerna sig av? Vilka var målsättningarna för den fackliga verksamheten? Hur för-ändrades målen över tid? Hur uppfattades stridsåtgärderna på ett lokalt fackligt plan? På vil-ket sätt utgjorde Landskronas fackliga verksamhet någonting särpräglat i jämförelse med verksamheten på nationell nivå?
Empirin har vid sammanställningen strukturerats i kategorierna: Konflikten i det fackliga ar-betet, strejkvakter och strejkbryteri, fackavgiftens betydelse och ekonomiskt bistånd. Detta är de huvudsakliga problemområden som ständigt återkommer under konfliktperioden i de lo-kala fackliga protokollen. De angivna kategorierna utgör därför en naturlig tematisering för att skapa struktur på materialet. Undersökningen omfattar de tre fackförbunden Landskrona sömmerskefackförening, Fabriksarbetareförbundets Grovarbetaravdening 4 och Jern och Me-tallarbetarförbundets avdelning 40 i Landskrona. I denna resultat- och analysdel görs en fram-ställningen av det empiriska materialet i kombination med analyser och tolkningar utifrån forskningsfrågorna. Det innebär att tematiseringen av det empiriska materialet underordnas forskningsfrågorna. Resultat och analys behandlas på detta sätt så att framställningen oriente-ras kring de problemområden som är knutna till respektive forskningsfråga.
Lokala fackliga strategier
De lokala fackliga strategierna följer på ett övergripande plan de centrala direktiven kring konfliktens utveckling. Därtill kommer händelseutvecklingen på det lokala planet som krävde delvis andra strategier för att hantera de lokala frågorna.
en del utomhus i Folkets Park. För att börja från början så inleddes den dramatiska konfliktpe-rioden för Landskrona sömmerskefackförening när man höll styrselsammanträde den 31 juli 1909. Då förelåg en proklamation från LO som upplästes vid mötet och som innehöll en
upp-maning om att inleda en strejk med början den 4 augusti.33 Av protokollet framgår att
prokla-mationen inte var helt okontroversiell utan skapade diskussion i styrelsen. Dock beslutade
styrelsen att föreslå medlemmarna att gå ut i strejk.34 Proklamationen hade sänts till samtliga
fackavdelningar och de tre undersökta avdelningarna i Landskrona var samtliga beredda att gå ut i konflikt och ta ut medlemmarna i strejk den nämnda dagen. Detta innebar att storstrejken var ett faktum bland de lokala organisationerna i Landskrona. Samtidigt med dessa drama-tiska händelser var man i fackavdelningarna sysselsatt med vardagligt fackligt arbete såsom diskussion kring nya prislistor på arbetsplatserna och finansieringen av Folkets Hus. Detta är exempel på två frågor av vardagskaraktär som ständigt återkommer vid sammanträdena. Un-der några strejkveckor kom emellertid dessa och andra vardagsfrågor att trängas undan av problem som uppstod till följd av konflikten. Storstrejken reflekteras i protokollen från avdel-nings- och styrelsesammanträden och tar efterhand ett allt större utrymme vid mötena. För den fackliga rörelsen krävdes att stridsåtgärderna genomfördes med flera strategier samtidigt vilket ställde krav på styrelsernas flexibilitet och förmåga att hantera en problemfylld vardag. En fråga av strategisk karaktär var att genomföra strejken på ett sådant sätt att man utsatte arbetsgivarna och samhället för en snabbt ökad press. På det övergripande nationella planet fanns inom LO en strategi som innebar att strejken skulle få formen av ett blixtkrig som chockade samhället och snabbt öppnade för en medlingssituation och en acceptabel uppgö-relse. Det var i den pressade konfliktsituationen med snabbt sinande strejkkassor den väg som LO-ledningen såg en möjlighet att utan alltför svåra bakslag kunna genomföra konflikten. Av detta skäl var det nödvändigt att de lokala fackliga styrelserna såg till att de strejkande verkli-gen upprätthöll arbetsnedläggelsen. Det var också styrelsernas uppgift att avgöra i vilken om-fattning det skulle sättas ut strejkvakter och övervaka hur händelserna utvecklades vid de fö-retag som var utsatta för konflikten. Vissa yrkesgrupper var förhindrade att delta i strejken på grund av att de arbetade inom områden som ansågs omfattas av strejkförbud och dessa med-lemmar befann sig därför utanför konflikten. Möjligheterna för den fackliga organisationen att hindra någon från att ta arbete var ganska begränsade och inskränkte sig närmast till att med övertalning och goda argument hålla arbetarna borta från de arbetsplatser som omfattades av
33 Cirkulär nr 98 från Landssekreteriatet.
stridsåtgärderna. Det var på detta sätt en både komplicerad och riskfylld uppgift att admini-strera frågor kring strejkbryteri. Dessa uppgifter var också delegerade till de speciella
strejk-utskotten.35 Strejkförbudet gällde personal vid gasverk, typografer, renhållningsarbetare och
järnvägspersonal.36 De enda diskussioner som förekommer i protokollen avseende de
yrkes-grupper som stod utanför konflikten gäller personalen vid Gasverket i Landskrona. Trots re-striktionerna förekom det arbetsnedläggelse vid gasverket. Landskronakorrespondenten som företrädde uppfattningar som motarbetade arbetarnas krav följde utvecklingen och noterade att ”Af de vid konfliktens utbrott den 6 aug i gasverket anställda kvarstodo 2 och ha nu 12
man återtagits”.37 Tidningen uttrycker dessutom gång på gång i sina spalter en oro över att
typograferna skall gå ut i strejk men drabbas inte själv av konflikten utan utkommer dagligen under strejkperioden.
Strategiska överväganden kring strejkbryteri
Ganska omedelbart i strejkens inledning uppstod problem med att medlemmarna fortsatte arbeta som strejkbrytare. Fabriksarbetareförbundet behandlade en fråga om strejkbryteri då en medlem fortsatte sitt arbete hos företaget AJ Pettersson i Landskrona. Styrelsen inom fabriks-arbetareförbundet såg sig dessutom föranledd att uppmana medlemmarna att inte söka arbete
under den tid konflikten varade.38 Vid ett avdelningsmöte inom metallavdelningen framkom
genom en medlem att det fanns personer som arbetade hos företaget Ahlberg Bengtsson i
Landskrona trots pågående konflikt.39 Ett annat exempel kring denna problematik inträffade
då Anders Olsson begärde inträde i metallavdelningen i början av september men nekades medlemskap eftersom han utpekats som strejkbrytare av andra medlemmar på skeppsvarvet. Tonen i den diskussionen var hård. Styrelseledamoten Lundberg menade att ”…vi nu lärt oss känna ingen våra vänner och fiender” och Fredholm fyllde på argumentationen genom att
säga att ”…vi under striden lärt oss att behandla strejkbrytare”.40 Uppgiften att övervaka
med-lemmarnas relation till arbetsgivarna utsträcktes även till de strejkandes familjer och vid ett sammanträde uppdrogs åt metallavdelningens styrelse att tillskriva de medlemmar som hade hustrur och döttrar som arbetade som strejkbrytare med en uppmaning att sluta med sådant
arbete och att också föreslå medlemmarnas uteslutande.41 Bakom den sistnämnda situationen
35 Tidman. Spräng Amalthea! s 237. 36 Schiller. Storstrejken 1909, s 247.
37 Landskronakorrespondenten, nr 212, den 14 sept 1909.
38 Protokoll 1909-‐09-‐03, § 1. Fabriksarbetareförbundet, Grovarbetareavdelning 4. 39 Protokoll 1909-‐08-‐23. Metall avd 40.
döljer sig sannolikt förhållanden där familjefadern var facklig medlem och stod utan arbete och inkomst till följd av konflikten. Hustrun och eventuellt någon dotter hade då tagit arbete för att dryga ut familjekassan. Vid ett avdelningsmöte inom metallavdelningen tog sig ag-gressionen mot strejkbrytarna nya dimensioner genom att en medlem föreslog att namnen på strejk- och blockadbrytare skulle offentliggöras. Detta förslag avslogs emellertid av mötet
med motivering ”…att en sådan åtgärd inte skulle vara till någon nytta”.42 Murarnas
fackför-bund hade inkommit med en förfrågan till Fabriks styrelse om man kunde åta sig arbete på fabrikerna. Styrelsen svarade att något sådant inte får förekomma förrän striden är avblåst hos de företag som är anslutna till Svenska Arbetsgivarföreningen. Det tillades att ”…inga murare
bör utföra arbeten på Sockerfabrikerna”.43
Strategier kring strejkvakter och självdisciplinering
Samtidigt som strejken kom igång den 4 augusti aktualiseras frågan om utsättande av strejk-vakter vid de arbetsplatser som var indragna i konflikten. I samband med arbetsnedläggelser var det vanligt att placera ut strejkvakter vid företagen med uppgift att se till att inga arbetsvil-liga, det vill säga strejkbrytare fick tillträde till arbetsplatsen. Det framgår av protokollen att de fackliga avdelningarna var försiktiga med utnyttjandet av strejkvakter. I ett protokoll från avdelningsstyrelsen inom fabriksarbetareförbundet framgår att man beslutat att sätta ut strejk-vakter vid konstgödningsfabriken. Till beslutet fogades emellertid villkoret att strejkstrejk-vakterna skulle stå i daglig kontakt med ordföranden i avdelningsstyrelsen. Det framgår dessutom att
om den dagliga rapporteringen inte fungerar kommer strejkvakterna att dras in.44 Inom
me-tallavdelningen förekom liknande diskussioner om strejkvakter. Medlemmen Kurt Åkesson föreslog vid ett avdelningsmöte att man borde följa strejkmötets beslut och tillsätta vakter på de berörda arbetsplatserna. Enligt protokollet redogjorde styrelseledamoten Fredholm till svar på förslaget att styrelsen inte har för avsikt att tillsätta några vakter. Dessutom beslutade
sty-relsen att inte ta ärendet till vidare behandling.45 Bakom dessa ganska försiktiga
ställningsta-ganden och även resoluta avslag döljer sig sannolikt bestämmelserna i Åkarpslagen. Lagen innehöll förbud med straffsanktion mot någon som med tvång hindrade en annan person att ta arbete. Denna bestämmelse gällde även under pågående konflikt. Det fanns ytterligare en kon-fliktpunkt beträffande strejkbrytare i § 23 i SAF:s stadga och i förekommande kollektivavtal som innehöll formuleringar som arbetsgivarna tolkade så att de hade rätt att anställa arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil- arbetsvil-
42 Protokoll 1909-‐10-‐05, § 9. Metall avd 40.
43 Protokoll 1909-‐09-‐09, § 1. Svenska fabriksarbetarförbundet Grovarebetareavdelningen avd 4. 44 Protokoll 1909-‐08-‐13, § 2. Fabriksarbetareförbundet, Grovarbetareavdelning 4.
liga i de strejkandes ställe. Landskronakorrespondenten skrev med anledning av företagens användning av arbetsvilliga ”…Dessutom förbinda firmorna sig att ur sin tjänst avskeda samt där så lagligen kan ske till straff befordra en hvar, som genom ord eller handling ofredar eller
antastar de under strejken arbetande…”46. I botten på arbetsgivarnas attityd till strejkbrytare
låg en omvittnad patriarkal inställning till arbetarna och de fackliga organisationerna. Denna attityd visar sig också i arbetsgivarnas allmänt negativa inställning till bildandet av fackföre-ningar. Patriarkalismen som speglade den tidiga företagarandan var inte enbart knuten till uppfattningar om arbetets frihet utan hade en mer generell innebörd. Magnusson menar dessu-tom i sin avhandling att patriarkalismen inte är något entydigt begrepp utan den patriarkala relationen mellan arbetare och arbetsledning kan ta sig olika uttryck beroende på den produkt-ionsstruktur som den finns placerad i. Magnusson använder sig av begreppet industripatriar-kalism som beteckning på den relation som utvecklades under industrialismens tidiga epok. Magnusson driver dessutom tesen att storstrejken 1909 innebar den industripatriarkala politi-kens slutliga fall. Detta innebär att de personcentrerade patriarkala relationer som före stor-konflikten präglat företagsstyrningen och disciplinerat arbetskraften genom teknisk förändring omvandlades till en instrumentell övervakning som låg förborgad i ett systematiserat och
di-sciplinerande produktionssystem.47 Efterhand som relationen mellan arbetare och arbetsgivare
förändrades gick det sannolikt inte att upprätthålla den tidigare patriarkala bruksmentaliteten, vilket möjligen inte heller var önskvärt från av någondera av parterna. De nya möjligheterna att disciplinera arbetarna genom arbetsprocessen möjliggjordes av exempelvis arbetsdelning och ackord. Därmed kopplades inte disciplineringen till något synligt subjekt. Berg som har ett annat perspektiv än Magnusson skriver i sin avhandling om Separators grundare att John Bernström i patriarkal anda utvecklat sitt företag till ett rationellt mönsterföretag. Dock kvar-står arbetsgivarnas motvilja mot att arbetarna organiserade sig. Berg fortsätter med att återge en av tidens industriledare med orden att i den mån arbetarna ville bilda föreningar skulle det
lämpligen ske inom företaget utan inblandning utifrån.48 När fabriksarbetareförbundet
be-handlar frågor kring strejken finns det även andra aspekter än just patriarkalism. Den försik-tighet som präglar beslutet kan utan en alltför vidlyftig tolkning ses som ett ansvarstagande av
den art som Ronny Ambjörnsson betecknar som arbetarnas självdisciplinering.49 Genom den
framväxande organiseringen inom nykterhetslogen, väckelserörelsen och utvecklandet av en arbetarkultur verkar arbetarna själv inom sina organisationer för att skapa ett gott samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls- samhälls-
46 Landskronakorrespondenten, nr 200, den 31 augusti 1909. 47 Magnusson. Från arbetare till arbetarklass, s 66.
klimat med goda relationer. Det utvecklades inom arbetarleden ett skötsamhetsideal som på-bjöd att normer och gällande lagstiftning skulle följas. Det finns omfattande dokument i Arbe-tarrörelsens arkiv kring nykterhetsrörelsen i Landskrona och sannolikt finns det i detta materi-al parmateri-allella lokmateri-ala processer av det slag som Ambjörnsson hänvisar till från ett norrländskt sågverkssamhälle. Förekomsten av ett eventuellt framväxande skötsamhetsideal i Landskrona behandlas dock inte i denna uppsats.
Strategi för solidaritet och sammanhållning
En viktig strategi under konfliktveckorna var att hålla kampglöden uppe hos medlemmarna. Det kan dock ifrågasättas om det fackliga organisatoriska målet delades av alla medlemmar.
Man stred i samma kamp men möjligen med olika förutsättningar.50 När pengarna höll på att
ta slut och familjeförsörjarna stod rådlösa var det lätt att medlemmarnas kampvilja övergick i resignation. Det blev därför viktigt för organisationen att skapa integration och samhörighet bland medlemmarna. Uppskattningsvis var 60-65% av arbetarna organiserade vid åren 1908-09 vilket också utgör kulmen på medlemsutvecklingen då medlemsantalet sjönk efter
strej-ken.51 Det innebär att de lokala fackföreningarna skulle hantera en situation där en tydlig
ma-joritet av arbetarna var ute i strejk men också en betydande grupp var oorganiserad och kunde ta arbete som strejkbrytare. Till viss del kan sammanhållningen åstadkommas genom täta mö-ten i avdelningarna men också genom större strejkmömö-ten som hölls i Folkets Park. Mömö-tena tillgodosåg behovet av kollektiv samhörighet men tillförde också insikten att man delade sina svårigheter med andra. I ett annat perspektiv gällde det att strategiskt upprätthålla en tydlig front mot arbetsgivarna och att inte acceptera några eftergifter utan föra den fackliga kampen med kraft och konsekvens. Medlemmarnas deltagande vid större eller mindre möten aktuali-serar också frågan om strejken i sig var en del av skapandet av ett politiskt medvetande eller rentav ett klassmedvetande. Med klassmedvetande avses att arbetarna på grundval av sin ställning inom produktionsförhållandena och i sin politiska strävan såg till alla arbetares
in-tressen och uppfattade sig som avskilda från andra klasser i samhället.52 Det finns dock ingen
evidens i det empiriska materialet för att det lokalt utvecklas ett klassmedvetande. Såväl Magnusson (1996) som Cederqvist (1980) för i sina böcker omfattande diskussioner om hur det utvecklas ett politiskt medvetande och hur arbetarklassen formeras i samband med att konfliktlinjerna mellan arbetare och arbetsgivare tydliggörs under industrialiseringens tidiga skede. Begreppet politiskt medvetande avser inte någon partipolitisk medvetenhet utan en
insikt och en tro hos arbetarna att det var möjligt att med egen kraft åstadkomma förändringar
i samhället eller erhålla politisk makt.53 Genom storstrejken står det emellertid fullständigt
klart att det finns en intressemotsättning mellan arbetare och arbetsgivare som mot bakgrund av de socioekonomiska skillnader som rådde i samhället borde bidra till att forma ett politiskt medvetande hos de strejkande. Magnusson framhåller dock att formerandet av en arbetarklass inte är någon process som determineras av enbart industrialiseringen utan också kräver andra inslag i arbetslivets förändring. Det framgår inte av protokollen i vad mån dessa frågor disku-teras. Om det fördes en diskussion om politiskt medvetande vore detta ett tecken på en ökad självinsikt och en förståelse av arbetsmarknadens polarisering. Cederqvist ställer i sin avhand-ling frågan hur det är möjligt att i så stor omfattning som skedde under det tidiga 1900-talets konfliktfyllda tid mobilisera arbetarna till strejk. Cederqvist menar att svaret ligger i
arbetar-rörelsens kvalitativa styrka och i arbetar-rörelsens visionära kraft.54 Det finns i detta avseende skäl att
hävda att det förhållandevis stora antalet medlemsmöten i olika former ingick i en viktig stra-tegi för att hålla samman medlemmarna under konflikten.
I urvalet av lokala fackliga organisationer ingår Landskrona sömmerskefackförening. Organi-sationsgraden i de förbund som organiserade arbetskraft inom textil- och
beklädnads-branschen var generellt lågt vilket tillskrivs att majoriteten av arbetarna var kvinnor.55 År
1912 sade Gustav Janzén, dåvarande ordförande i textilarbetarförbundet i en återblick på stor-strejken att en ”orsak till varför organisationen bland textilarbetarna är så svag och så stor mansspillan ägde rum då motgångarna kommo …/var den/ att det största antalet arbetare inom denna industri utgöres av kvinnor och minderåriga och vilka liksom en del manliga kamrater, blevo alldeles skräckslagna, då arbetsgivarnas lockout med hela sin kraft slog ned
över dem.”56 En faktor som sannolikt bidrar till en ökad organisationsgrad och ökad
samman-hållning är förekomsten av personer med förmågan att hålla samman och entusiasmera med-lemmarna. Den dåvarande ordföranden i Landskrona sömmerskefackförening Anna Almkvist (1874-1946) framträder i dokumenten som en person med sådana egenskaper. Utöver sitt ord-förandeskap i fackorganisationen svarade Almkvist för en omfattande både facklig och poli-tisk verksamhet som speglar ett stort socialt engagemang och en personlig initiativkraft. Alm-kvist var den första kvinna som valdes in i stadsfullmäktige i Landskrona, vilket skedde 1918. Det var vid en tidpunkt då kampen för allmän rösträtt pågick som hetast och kvinnlig rösträtt
53 Cederqvist. Arbetare i strejk, s 140. 54 Cedeqvist. Arbetare i strejk, s 66.
55 Winberg, Christer. Varför skriver vi inte historiska romaner i stället? Texter i urval 1980-‐2005. Göteborg; Dai-‐ dalos. 2010, s 167.
ännu inte uppnåtts. Almkvist tillhörde fullmäktigeförsamlingen i tolv år. Under sin politiska verksamhet tillhörde hon Fattigvårdsstyrelsen 1919-1924 därefter Hälsovårdsnämnden och senare även Barnavårdsnämnden. Almkvist blev som ung 19 åring ordförande i Nåtlerskornas
fackförening.57 Senare var hon under åren 1908-1918 ordförande i Sömmerskornas
fackföre-ning där hon återfinns i det empiriska materialet. Genom åren hade Almkvist flera styrelse-uppdrag som i Landskrona Arbetarekommun, Skrädderiarbetareförbundet avd 28, Handelsar-betareförbundet avd 5, Sjukkassan, Konsum och Socialdemokratiska kvinnoklubben. I den mån denna starka personliga profilering har haft något inflytande under konflikten så har den sannolikt varit positiv för medlemsutvecklingen, vilket inte minst haft betydelse i det kvinno-dominerade sömmerskeförbundet.
Medlemmarna oroades också av de stora övergripande målen. När metallmedlemmen Joel Olsson tog upp de aktuella kraven på att § 23 skulle tas bort och kravet på införande av 8 timmars arbetsdag bordlades frågorna. Dessutom begärde styrelseledamoten och tidigare ord-föranden Fredholm ordet för att säga att avdelningen var en av de mer kampdugliga organisat-ionerna och uppmanade medlemmarna att hålla ut tills kampen var vunnen. Därefter avslutade
Fredholm sitt inlägg med att föreslå ett fyrfaldigt leve för den internationella solidariteten.58
Fredholms flammande kampretorik förefaller en smula märklig och antyder snarast att man inte önskade diskutera de stora stridsfrågorna vidare. Det finns också en anteckning från ett av fabriksarbetareförbundets sammanträden där frågan om borttagande av § 23 väcktes av
med-lemmen Dahlqvist.59 Medlemmarna hade uppenbarligen en önskan om att få diskutera de här
frågorna.
Som framgått av redogörelsen av de nationella konfliktförloppet drevs de radikala
strejkkra-vet av den lokala fackliga rörelsen delvis i strid mot LO-ledningen.60 I de lokala protokollen
avspeglas inte något egentligt motstånd mot att gå ut i konflikten vilket skulle understödja uppfattningen att det i de lokala föreningarna fanns en radikal syn i fråga om stridsåtgärderna. Något motsägelsefullt kan man konstatera att det lokala materialet stödjer dels en viss mot-vilja mot att ta upp de skarpa konfliktfrågorna kring § 23 och 8 timmars arbetsdag samtidigt som det går att skönja en påfallande radikalism beträffande beslutet om en omfattande kon-flikt med arbetsgivarna.
57 Nåtlerskor sydde på ovanlädret på skor. 58 Protokoll. 1909-‐08-‐23, §13. Metall avd 40.
Strategier kring ekonomiska svårigheter och nödhjälp
Under konfliktperioden återkommer ständigt frågor kring arbetarfamiljernas brist på pengar och diskussioner om sänkning eller helt befrielse från fackföreningsavgiften. Den fackliga veckokontingenten upplevdes efterhand som en belastning för de strejkande. Ekonomin var också den svaga punkten i strejken överlag eftersom det stod klart redan innan strejken inled-des att strejkkassorna inte skulle räcka till mer än för en kort tid. Medlemsavgiften i fackföre-ningarna genomgick flera höjningar under 1909. Schiller fastslår också att pengar saknades till understöd för en längre strid. Därför valdes storstrejk framför att utkämpa lockouterna
eftersom man förväntade att en storstrejk skulle fälla ett snabbare avgörande.61
Frågan om fackavgiften är av denna anledning ett återkommande diskussionsämne. Det är också en diskussion som förs mellan de lokala fackliga avdelningarna och förbundsledningar-na. Det finns skäl att anta att anledningen till att denna fråga uppstår med sådan intensitet är att avgiften upplevs betungande för den enskilde medlemmen och att den dessutom påverkar medlemsutvecklingen. Orkar medlemmarna inte betala avgiften avstår man helt enkelt med-lemskapet. Det förekommer förfrågningar under hela konfliktperioden om att få slippa kon-tingenten under en viss tid eller att få den nedsatt. Samtidigt driver förbunden en linje som innebär att fackavgiften höjs eftersom man befinner sig i en mycket pressad ekonomisk
situat-ion.62 Det restes krav på Metalls styrelsemöte att veckokontingenten skulle sänkas till 45 öre
för lärlingar som inte vunnit inträde i förbundet som halvbetalande. Det förslaget fick bifall av
Metalls styrelse.63 I samma riktning gick ett förslag om att inträdesavgiften skulle sänkas till
en krona för samtliga lärlingar. Detta förslag avslogs emellertid.64 Metallavdelningens
verk-stadsklubb nr 2 gick så långt att man begärde att ett extra möte skulle hållas om kontingenten.
Styrelsen meddelade att medling pågår och att denna skall avvaktas.65 Diskussionen inom
metallavdelningen förefaller att ha kulminerat med att 10 medlemmar uteslöts i oktober på
grund av resterande avgifter.66
En viktig strategi som utvecklades inom de fackliga avdelningarna var det nödhjälpsarbete som inleddes för att i någon mån råda bot på de problem som enskilda familjer ställdes inför på grund av bristande försörjning. Landskrona sömmerskefackförening utsåg en nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps- nödhjälps-
