Eskilstorp i äldre kartor

(1)

Kulturgeografisk utredning

Eskilstorp i äldre kartor

EN STUDIE AV FORNLÄMNINGSINDIKATIONER I LANTMÄTERIKARTOR Eskilstorp 2:26/Eskilstorps socken i Vellinge kommun

Skåne län

Malmö Museer Kulturarvsenheten Rapport 2014:003

Lars Persson

(2)

(3)

Eskilstorp i äldre kartor

EN STUDIE AV FORNLÄMNINGSINDIKATIONER I LANTMÄTERIKARTOR Eskilstorp 2:26/Eskilstorps socken i Vellinge kommun

Skåne län

(4)

Malmö Museer

Box 406 201 24 Malmö Tel: 040-34 10 00

Besöksadress: Malmöhusvägen www.malmo.se/museer

Eskilstorp i äldre kartor – en studie av fornlämningsindikationer i lantmäteriakter

Eskilstorp 2:26/Eskilstorps socken i Vellinge kommun, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2014:003

Författare: Lars Persson Grafisk form: Anders Gutehall Sättning: Lars Persson

Omslagsbild: Undersökningsområdets gräns mot bakgrund av geometrisk karta från 1718

(5)

Innehåll

Inledning 5

Eskilstorps by 5

Eskilstorp år 1718 6

Eskilstorps by i landeboken 8

Karta över Eskilstorps bytomt från 1766 8

Enskifteskartan över Eskilstorps ägor 9

Fosfathalter i marken inom området 9

Kort sammanfattning av den kulturgeografiska studiens resultat 10

Referenser 12

Årets rapporter 13

(6)

4 MALMÖ MUSEER | KULTURARVSENHETEN | RAPPORT 2014:003

Tekniska och administrativa uppgifter

Län ... Skåne Kommun ... Vellinge Ort ... Eskilstorp Fastighet ... Eskilstorp 2:26

(7)

MALMÖ MUSEER | KULTURARVSENHETEN | RAPPORT 2014:003 5

Inledning

Sydsvensk Arkeologi AB har av Malmö museer beställt en kulturgeografisk studie av äldre lantmäterikartor över en del av byn Eskilstorps ägor. Eskilstorps by är belägen direkt norr om Vellinge, och byns historiska bytomt ligger idag i norra kanten av Vellinge tätort. Arkeologisk undersökning ska genomföras inom en del av byns marker direkt öster om den historiska bytomten. Undersökningsområdets läge och omfattning framgår av figur 1.

Syftet med den kulturgeografiska kartstudien är att utifrån äldre lantmäterikartor, och marknamn i kartornas beskrivningar, undersöka om det har funnits några fornlämningar inom undersökningsområdet. Hypotetiskt kan en del fornlämningar som var synliga ovan mark på 1700-talet ha tagits bort och överodlats under 1800- eller 1900-talet. Eftersom undersökningsområdet till en mindre del berör östra delen av den historiska bytomten ska studien även klargöra huruvida någon gårds- eller husbebyggelse funnits inom undersökningsområdet före enskiftet. Studien ska även klarlägga om tofter till byns gårdar varit belägna inom undersökningsområdet. Utifrån tidigare undersökningar är det känt att lämningar av bebyggelse från yngre järnålder och tidig medeltid ofta är belägna inom gårdarnas tofter.

De lantmäterikartor som analyserats är den byövergripande enskifteskartan från år 1806, storskifteskartor över bytomt respektive bymark från 1766 samt den geometriska kartan över byns mark från år 1718.

Dessutom har ägo- eller marknamn som redovisas för Eskilstorps by i Lunds stifts landebok genomgåtts och kommenterats.

Figur 1. Undersökningsområdets geografiska läge och yttergräns.

Eskilstorps by

Eskiltorp är en kyrkby och har ensam utgjort hela Eskilstorps socken. Byn är belägen inom ett slättområde strax norr om Vellinge tätort. I figur 2 visas den östra delen av byns mark i den geometriska kartan från 1718. Det redovisade området gränsade åt norr mot byn Hököpinges ägor i Hököpinge socken. Åt öster gränsar Eskilstorp mot V. Åkarps socken och by. Söderut angränsar Vellinge socken och by. Figur 2 visar gränserna för det arkeologiska undersökningsområdet. Detta har sin nordliga gräns i by- och sockengränsen mot Hököpinge och sin östra gräns i by- och sockengränsen mot V. Åkarp.

(8)

Figur 2. Undersökningsområdets gräns mot bakgrund av den geometriska kartan från 1718.

Eskilstorp år 1718

Byn avmättes av lantmätare år 1718 och bestod vid denna tid av 19 numrerade enheter, 14 gårdar och 5 gatehus. Byn saknade utmark och bymarken bestod enbart av inägor. Bymarken var indelad i fyra vångar. Bytomten var relativt stor och låg inom bymarkens östra del. Öster om bytomten fanns byns Östre vång som främst bestod av åkermark (gråfärgade ytor i figur 2), men även av mindre, utspridda ängsytor (grönfärgade ytor i figur 2). Hela det arkeologiska undersökningsområdet, med undantag för ett litet delområde i sydväst, är beläget inom vad som före enskiftet var byns Östre vång. I undersökningsområdets sydvästra del berör det en liten del av byns bytomt (vitfärgad, ej karterad yta i figur 2). Bytomten gränsade åt nordväst mot en kärr- eller mossmark som sträckte sig från bytomten ända till bygränsen mot Hököpinge i norr. Centralt inom undersökningsområdet sträckte sig en väg mellan Eskilstorps bytomt i väster och Åkarps by i öster.

Väster om Eskilstorps bytomt låg de två ytterligare vångar som ingick i byns tresädesbruk. Den nordligaste vången hade namnet Högsvången och den sydliga Stendösevången. Längst åt väster (utanför det i figur 2 redovisade området) låg byns ängsvång som sträckte sig ända fram till Öresund i väster. Tyvärr ger den geometriska kartan oss ingen information om gårds- och hustomternas placering inom bytomten.

Bytomtens interna förhållanden före enskiftet får vi istället studera via storskifteskartan från 1766 (se nedan).

Den geometriska kartan visar inte några tydliga gravhögar eller andra impediment inom byns Östre vång och det arkeologiska undersökningsområdet. Av fornminnesregistret (FMIS) framgår att det ska finnas en överodlad gravhög nära den plats där vägen från Eskilstorps bytomt korsar sockengränsen till V. Åkarp Men lantmätaren har på kartan inte markerat något annat än åkermark och en nord-sydlig hägnadssträckning inom detta område. Förhållandet tyder på att högen har varit överodlad redan 1718. Möjligen skulle det minsta ängsområdet vid vägen mitt i undersökningsområdet kunna utgöra en fornlämning. Storleken på detta ängsområde stämmer storleksmässigt väl med andra kända gravhögar inom slättområdet söder om Malmö.

Beskrivningen till kartan från 1718 har undersökts vad gäller ägonamn för åker- och ängstegar i byns Östre vång. Det förekommer inga ägonamn som med säkerhet avser förekomst av gravar eller andra typer av fornlämningar i vången. Däremot finns det ägonamn som möjligen kan indicera fornlämning eller äldre bebyggelse. I figur 3 redovisas de områden som bar namn som bedömts kunna vara av intresse för den arkeologiska undersökningen. Det namn som skulle kunna åsyfta en gravhög eller en rest sten är Högasten. Området som bar ägonamn innehållande Högasten är markerat

(9)

Figur 3. Områden med intressanta ägonamn i 1718 års karta

med cerise färg. Området ifråga utgör en betydande areal i undersöknings- områdets nordvästra del.

Åkrar med namnet Toften, eller med namn innehållande ordet toft, bör alltid betraktas som bebyggelseindicerande. De brukar antingen syfta på den bebyggelse som fanns inom bytomten under 1600- eller 1700-talen, eller utgöra platser som hyst bebyggelse i äldre tid. I vissa fall handlar det om bebyggelse som lagts ned under yngre järnålder eller medeltid. Tofter till gårdarna på 1718 års karta fanns både norr och söder om bytomten. I figur 3 har tofterna markerats med gul färg. Tofterna berör endast marginellt det arkeologiska undersökningsområdet. I anslutning till tofterna norr om bytomten förekom även åkertegar med namnet Gårdåker. Detta område, som markeras med grå färg, ansluter direkt till tofterna och syftar sannolikt också på den kända bebyggelsen på bytomten.

Figur 4. Hela Eskilstorps bymark med markering av fornlämningsindikerande objekt eller marknamn i 1718 års karta.

Ytterligare ett marknamn som tycks syfta på bebyggelse är Månstorpsstyckena.

Området som bar detta namn låg direkt öster om bytomten och har lila färg i figur 3.

Det framstår som underligt om äldre bebyggelse med namnet Månstorp varit belägen så nära Eskiltorps bytomt. En alternativ tolkning är att namnet anspelar på huvudgården Månstorp som var belägen österut, men ungefär i denna riktning i

(10)

förhållande till bytomten. Hypotetiskt skulle man även kunna tänka sig att någon gård i byn Eskilstorp buret namnet Månstorp, men denna hypotes framstår som mindre sannolik.

Slutligen fanns det ett åkerområde med namnet Lergravsåker som berör undersökningsområdets sydligaste del. Namnet tyder på att man någon gång brutit lera inom det aktuella området och att man vid en arkeologisk undersökning kan förvänta sig att stöta på spår av lertäkt här. Inga andra ägonamn med tydlig koppling till fornlämningar eller andra företeelser med relevans för en arkeologisk undersökning har påträffats i byns Östre vång.

En översiktlig studie av Eskilstorps bymark i stort, och av ägonamn för delar av byns övriga vångar, har däremot visat på förekomst av ett flertal indikationer på fornlämningar (figur 4). I såväl Högsvången som Stendösevången finns impediment och åker med ägonamn som kan antas peka på förekomst av gravar och ev. resta stenar. Eftersom områdena ifråga inte berörs av den planerade arkeologiska undersökningen ska dessa indikationer dock inte diskuteras närmre i denna rapport.

En historisk källa som kan vara av värde för studien är däremot Lunds stifts landebok från omkring år 1570. Via denna kan vi få kunskap om marknamn som förekom i byn mer än hundra år före de äldsta studerade lantmäterikartornas tillkomst.

Eskilstorps by i landeboken

I Lunds stifts landebok del 1 redovisas under Eskilstorps socken ägor till prästgården, klockaregården samt två olika gårdar som tillhörde sockenkyrken (landeboken s. 416- 420). I byns Östre vång hade prästgården bl.a. en åker som anges ligga på höge stienn.

Detta bör vara samma åker som 1718 benämns Högasten. Dessutom hade prästgården även åker vid leergraffs kier. Detta motsvarar med största sannolikhet området Lergravsåker. Inga ytterligare fornlämningsindicerande marknamn redovisas för prästgården i byns Östre vång.

Bland redovisade ägor för sockenkyrkans båda gårdar i den östra vången omtalas åker paa höye steen och 2 åkrar som kallis Monstropp. Båda områdena känns igen från de ägonamnen i 1718 års karta som förts fram i figur 3 ovan. Inga ytterligare fornlämnings- eller bebyggelseindicerande namn har noterats för Eskilstorps östre vång. En av sockenkyrkans gårdar hade åker på grisse backe i Östre vång, men detta bör ha syftat på en naturlig backe och inte en gravhög.

Karta över Eskilstorps bytomt från 1766

I samband med storskifte i Eskilstorp avmättes och karterades bytomtens inre förhållanden. I figur 5 visas hur det arkeologiska undersökningsområdet berör bytomtens allra östligaste del. Med lila färg markeras de östligaste tomterna inom bytomten. Tomterna 3-7 utgjorde gårdstomter medan nummer 8 var ett gatehus.

Trots viss felmarginal i georefereringen av de historiska kartorna är det sannolikt endast tomten till nr 7 som är belägen inom det arkeologiska undersökningsområdet.

Däremot fanns 1766 både en bydamm (vanning) och ett par små hagar inom det område som berörs av undersökningen. Dessutom fanns ett par vägar inom den berörda delen av bytomten.

Storskifteskartan över byns Östre vång innehåller inga indikationer på fornlämningar eller andra företeelser som bedömts vara av värde för den arkeologiska undersökningen. Därför återges storskifteskartan inte med bild i föreliggande rapport.

Istället riktas blicken mot den yngre enskifteskartan.

(11)

Figur 5. Del av bytomtskartan från år 1766.

Enskifteskartan över Eskilstorps ägor

År 1806 genomfördes enskifte i Eskilstorps by. Huvuddelen av det arkeologiska undersökningsområdet är beläget inom den mark som tilldelades gård nr. 2 i byn (figur 6). Ett mindre område i sydväst är istället beläget inom gård nr. 14:s nya ägor.

Ingen bebyggelse på den del av bytomten som berörs av undersökningsområdet planerades få ligga kvar efter enskiftets genomförande. Den lilla dammen inom bytomtens östligaste del fanns däremot kvar 1806. Förutom den öst-västliga vägen genom området, som existerade redan vid avmätningen år 1718, fanns nu en väg från bytomten som sträckte sig åt sydöst. Denna yngre väg redovisas redan i storskifteskartan från 1766. Ytterligare en vägsträckning i enskifteskartan berör undersöknings- områdets sydöstra del.

Enskifteskartan visar att ängsarealen inom området minskat betydligt sedan 1718.

Kartan visar även ett system av öppna diken inom undersökningsområdet.

Merparten av den del av bytomten som ligger inom undersökningsområdet avsattes som byns klockaregrund vid enskiftet.

Fosfathalter i marken inom området

Övergivna, äldre bebyggelselägen kan lämna efter sig förhöjda fosfathalter i marken.

Därför har även den skånska fosfatkartan över området mellan Eskilstorps och S.

(12)

Figur 6. Enskifteskartan över Eskilstorps by från1806.

Åkarps bytomter studerats. I figur 7 visas yttergränserna för Eskilstorps historiska bytomt och det arkeologiska undersökningsområdet med fosfatkartan som bakgrund.

Kartan visar höga fosfathalter enbart inom och i direkt anslutning till Eskilstorps bytomt. Inom detta område kan de arkeologiska undersökningarna förväntas finna spår av äldre tiders bebyggelse. Åt öster tangerar områdets yttergräns ett par mindre områden med medelhöga fosfathalt vilka i huvudsak är belägna inom S. Åkarps mark.

Halterna är dock inte så höga att de utgör starka indikationer på äldre bebyggelse.

Figur 6. Undersökningsområdets och dess omgivning i fosfatkartan

Kort sammanfattning av den kulturgeografiska studiens resultat

Sammantaget har kartstudien visat att det under perioden från tidigt 1700-tal till början av 1800-talet inte fanns några obrukade impediment som inte odlades eller utnyttjades som äng inom undersökningsområdet. Kartan ger inga explicita uppgifter om gravhögar eller andra fornlämningar inom det arkeologiska undersökningsområ-

(13)

MALMÖ MUSEER | KULTURARVSENHETEN | RAPPORT 2014:003 11 det. Studien av ägonamn gav däremot några indikationer på att en hög eller rest sten

(Högesten), samt ev. tidigare bebyggelse, kan ha förekommit i undersökningsområdets västra och nordvästra del. Byns år 1718 existerande tofter berörs däremot endast marginellt av undersökningsområdet.

Området innefattar en mindre del av Eskilstorps historiska bytomt, men tycks bara beröra en av de gårdstomter (gård nr 7) som fanns på 1760-talet. Tyvärr visar den geometriska kartan från 1718 inte förhållanden inom bytomten. En av byns dammar låg 1766 och 1806 inom den del av bytomten som kommer att undersökas.

Den gravhög som omtalas i FMIS, och som ska ha legat ungefär där vägen österut från Eskilstorps by korsar sockengränsen mot S. Åkarp, har inte lämnat några spår efter sig i de historiska kartorna. Möjligen kan detta bero på att högen varit överodlad redan 1718. En känd hög väster om bytomten är däremot tydligt redovisad i den geometriska kartan. Detta tyder på att lantmätaren borde ha redovisat en gravhög i Östre vång om denna inte var överplöjd.

Förutom hägnader som omgett bytomten eller några små hagar på bytomten bör spår av hägnader som hade en funktion på 1700-talet främst kunna påträffas i undersökningsområdets östra gräns mot byn S. Åkarps mark.

(14)

Referenser

Litteratur

Ljunggren, K. G. & Ejder, Bertil. (utg.) 1950. Lunds stifts landebok. Första delen:

Nuvarande Malmöhus län. Skånsk senmedeltid och renässans 4. Skriftserie utgiven av Vetenskaps-societeten i Lund. C W K Gleerup, Lund.

Lantmäterikartor

Lantmäteristyrelsens kartarkiv

Akt L44-2:1, geometrisk avmätning, Eskilstorps by, 1718.

Akt L44-2:2, storskifteskarta, Eskilstorps by, 1766.

Akt L44-2:4, enskifteskarta, Eskilstorps by, 1806.

Lantmäterimyndighetens kartarkiv Malmöhus län

Eskilstorps socken akt 1, geometrisk avmätning, 1718.

Eskisltorps socken akt 2, storskifteskarta, 1766.

Eskilstorps socken akt 5, enskifteskarta, 1806.

Tryckta kartor

Sveriges Geol. Unders., serie C n:r 383, Karta över fosfathalten hos Skånska jordar, 1934.

(15)

Årets rapporter

Lista över utgivna rapporter inom Malmö Museers rapportserie Kulturarvsenheten Rapport:

Kulturarvsenheten Rapport 2014:001 Helena Rosengren

Antikvarisk rapport. Skårby kyrka – utvändig restaurering. Ljunits församling, Skårby socken i Ystad kommun, Skåne.

Kulturarvsenheten Rapport 2014:002 Helena Rosengren

Antikvarisk rapport. Husie kyrka – ombyggnad av ramp. Malmö kyrkliga samfällighet, Husie socken i Malmö kommun, Skåne.

Kulturarvsenheten Rapport 2014:003 Lars Persson

Kulturgeografisk utredning. Eskilstorp i äldre kartor – en studie av fornlämningsindikationer i lantmäteriakter , Eskilstorps socken i Vellinge kommun, Skåne.