Vilken kompetens bör lärare ha?

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60

Estetisk-filosofiska fakulteten

Åsa Thåg

Vilken kompetens bör lärare ha?

- Enligt specialpedagogen

What kind of qualification need teachers?

- According to teacher for pupils with impaired

hearing/vision and physical disabilities

Examensarbete 15 hp

Lärarprogrammet

Abstract

This essay is an investigation that aims to increase the understanding regarding the opinions of what skills a teacher who works with pupils that are in need of special support ought to have. I have also tried to answer the question: How to be a good teacher?

The investigation is carried out as a qualitative interview survey, where three women from three different municipalities have explained, how they want pedagogues to work with pupils that are in need of special support.

The investigation shows that an accurate personality within the pedagogue plays an important part when accomplishing a positive development. Knowledge of various subjects combined with a specialized pedagogical education is very important, as well as an ability of understanding when it comes to different kinds of functional disorders.

Other positive qualities a teacher should have could be the following: to be structured, calm, be able to stand stress, have patience, be a good listener, be emphatic and have a good sense of humour.

The investigation also shows that teachers who are confident with themselves have a lot to gain in their profession. The final quality worth mentioning is, when you as a professional dare to be without prestige. You simply do not have any problem showing that you are not an expert in all aspects.

Sammanfattning

Denna uppsats är en undersökning där jag vill få ökad förståelse kring tre specialpedagogers uppfattningar om vilken kompetens lärare bör ha som arbetar med elever som behöver särskilt stöd. Jag har även försökt besvarat frågan hur en bra lärare ska vara.

Denna undersökning är utförd som en kvalitativ intervjustudie där tre specialpedagoger från tre olika kommuner klargjort hur de vill att pedagoger ska arbeta med elever som behöver särskilt stöd. Undersökningen visar att rätt personlighet spelar en stor roll för att eleverna ska utvecklas positivt. Ämneskunskaper samt specialpedagogisk utbildning är oerhört viktigt, likaså att pedagogen har en förståelse för olika typer av funktionshinder. Att vara strukturerad, lugn, stresstålig, ha tålamod, lyssna, vara empatisk och en stor portion humor är andra positiva egenskaper en lärare bör ha.

Undersökningen visar också att lärare som är trygga i sig själva har mycket att vinna i sitt yrke. Våga vara prestigelös och visa att man inte är jätteduktig på precis allt är ytterligare en egenskap som tas upp.

Förord

Den här kvalitativa uppsatsen hade aldrig blivit gjord om det inte varit för min chef, tillika rektor, Ulf S Olsson som under en lång tid har tjatat om att jag bör bli färdig med min utbildning och få klart min lärarexamen. Ett stort tack till dig Ulf som alltid har trott på mig och stått upp för min existens på arbetet.

En närstående person som betytt mycket för mitt skrivande är min kompis och kollega Maria Jönsson. Hon har alltid funnits tillhands vid telefonen och levererat många bra och ”matnyttiga” tips.

Jag vill också tacka min familj, Christer, Lina och Emma som stått ut med mig när jag lagt ner hela min själ och all ledig tid på mitt uppsatsskrivande. Tack för att jag har fått tagit datorn i beslag under en så lång tid.

Sist, men inte minst, vill jag tacka min underbara handledare Eva Andersson som kommit med goda råd och uppmuntrat mig i de svåra stunderna under mitt skrivande. Du har alltid varit positiv och det har stärkt mig i mitt arbete.

Innehållsförteckning

1. Inledning... 1

1.1 Syfte ... 1

1.2 Frågeställning ... 1

1.3 Avgränsning ... 1

1.4 Begrepp ... 1

2. Litteraturgenomgång... 2

2.1 Lärarens åtagande ... 2

2.2 Vilka elever har särskilt stöd? ... 2

2.3 Åtgärdsprogram... 3

2.4 Grundläggande behov... 5

2.5 Samverkan... 7

2.6 Resurser ... 8

2.7 Handledning ... 8

2.8 Vad kännetecknar en bra lärare? ... 8

2.9 Vad krävs för att klara jobbet? ... 9

2.10 Lärarrollen förr och nu ... 10

3. Metod ... 11

3.1 Urval ... 11

3.2 Genomförande ... 11

3.2.1 Reliabilitet och validitet ...11

3.4 Etik ... 12

4. Resultat... 13

4.1 Presentation av informanterna ... 13

4.2 Specialpedagogen ... 13

4.2.1 Varför specialpedagog?...14

4.2.2 Arbetsuppgifter ...14

4.3 Lärarens egenskaper... 15

4.4 Förväntningar från föräldrar ... 16

4.5 Kompetenser som krävs för undervisning av elever

med särskilda behov ... 16

4.6 Lärarrollen förr och nu ... 17

4.7 Positiva och negativa sidor med läraryrket... 18

5. Diskussion... 20

Litteraturförteckning... 23

1. Inledning

Efter att ha arbetat i skolans värld i många år ser jag att rollen som lärare har förändrats över tid. De samhällsförändringar som skett de senaste decennierna har påverkat skolan och läraryrket. Kraven på skolan har ökat både från samhälle och föräldrar och granskas av många ögon. Massmedia bevakar ständigt och rapporterar om vad som sker i skolans värld.

Lärarnas arbetsuppgifter är varierande med förberedelser, undervisning, elevkontakter, föräldrakontakter, arbetslagsmöten, rättningsarbeten, samarbete med kollegor och elevvårdsteam som kurator, skolsköterska och skolledning.

Jag tycker det är intressant att få ta del av specialpedagogens syn på vilka krav som ställs på lärare idag. Hur ska en bra lärare vara? Vilken kompetens behöver pedagogen som kan ge och stötta till kunskap?

Jag började arbeta som speciallärare på högstadiet hösten -88 och fick nio år senare förtroendet att bygga upp en särskola på en F-6 skola i min kommun under tre år. Det kändes rätt då, eftersom jag ville prova på något nytt, men saknaden efter att arbeta med lite äldre elever blev för stor så jag gick tillbaka till min tidigare tjänst.

Efter att ha arbetat 19 år, mestadels som speciallärare på högstadiet, vill jag komma åt specialpedagogens kunskaper och tankar för att själv bli en bättre pedagog i arbetet med elever som behöver särskilt stöd.

1.1 Syfte

Syftet med denna studie är att se vilken kompetens som behövs för att arbeta som lärare i dag, utifrån specialpedagogens ögon. Jag vill ta redan på vad författarna till litteraturen säger om lärarrollen samt hur det fungerar ute i verkliga livet.

Att pedagoger ska bli mer trygga i sin yrkesroll och hitta vägar som gör det lättare i vardagen.

1.2 Frågeställning

Vad anser specialpedagogen att lärare behöver för kompetens för att möta elever i behov av stöd samt vilka egenskaper ska en bra lärare ha?

1.3 Avgränsning

I min undersökning har jag koncentrerat mig på att intervjua tre specialpedagoger från tre olika kommuner som undervisar år 7-9.

1.4 Begrepp

I mitt arbete kommer jag att använda mig av begrepp som kompetens och egenskaper och vill här ge en förklaring till dessa.

Kompetens är en individs förmåga att utföra en uppgift genom att tillämpa kunskaper och färdigheter.

2. Litteraturgenomgång

I detta avsnitt kommer jag att redogöra kortfattat vad aktuell forskning, litteratur samt styrdokument menar att läraryrket innebär, samt vilka egenskaper en god lärare ska ha. Jag kommer att hänvisa till litteratur inom det område jag undersöker, där kraven på lärarens yrkesroll tas upp.

Jag kommer också att beröra hur arbetet med elever i särskilt stöd bedrivs.

2.1 Lärarens åtagande

Skolan genomströmmas av alla sorters barn och inget är likt något annat. En del barn har haft en trygg och harmonisk uppväxt, kommer från studiemotiverade hem, har god förmåga att tillgodogöra sig undervisningen och känner väl till skolans normer och värderingar. Andra barn saknar delar av detta och har svårare att passa in i mönstret. Lärarna är de som skall möta dessa elever och ge dem en meningsfull undervisning. (Andersson, 2003)

I skollagen står det att undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling. (Lpo94:1)

Skollagen föreskriver att utbildningen inom varje skolform skall vara likvärdig, oavsett var i landet den anordnas (Skollagen 1 kap. 2§). En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen skall utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser skall fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Eleverna kan nå målen på olika sätt. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Undervisningen kan därför inte utformas lika för alla. (Lpo94:1)

I läroplanen står det att alla som arbetar i skolan skall hjälpa elever som behöver särskilt stöd. Läraren skall utgå från varje elevs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande. Läraren skall stimulera och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter. (Lpo94 2:1) Enligt läroplanen har alla elever rätt, att i skolan få utvecklas, känna växande glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter. Vidare står det att en av skolans viktigaste uppgifter är att skapa en god miljö för lärande där eleverna kan känna sig trygga och få uppleva respekt och självkänsla. (Lpo94:1)

2.2 Vilka elever har särskilt stöd?

Det är en rad faktorer som påverkar en elevs förutsättningar i skolan. Det kan handla om skolans kunskap om att anpassa undervisningens innehåll och arbetssätt som om lärarens kompetens att möta eleven och om den enskilda elevens förmågor. Alla elever kan inte tillgodogöra sig sådan undervisning som bygger på en stor del eget arbete och ansvar. Även skolans fördelning av elever i klasser och grupper liksom elevernas arbetsschema är faktorer som påverkar förutsättningarna för en elev att lyckas. (Skolverket 2008)

Barn med sociala och emotionella svårigheter har vanligen beteendeproblem, anpassningsproblem och senare även samspelsproblem. (Kinge, 2000)

Eva Johannessen har i sin doktorsavhandling beskrivit barn med sociala och emotionella svårigheter på följande sätt. De är bråkiga, tjatiga, okoncentrerade, passiva, tillbakadragna, ängsliga, nervösa, tafatta, klängiga och de har svårt att sköta sin hygien. Barnens beteende kännetecknas av skrik och vrål, protester och regelbrott, motorisk oro och rastlöshet som hindrar och stör gruppaktiviteter; sabotage av andras lek eller andra provocerande handlingar, grovt och argsint språk, osv. Ängsliga barn tar lätt till tårarna, vägrar delta i aktiviteter, klänger på de vuxna eller visar allmän initiativlöshet. (Kinge, 2000)

Läraren möter ofta barn utan någon diagnos som kämpar med sina känslor och kontakten med omvärlden. Ibland har barnet fått en diagnos som DAMP, ADHD, Dyslexi, Asperger eller Tourettes syndrom. Men alltför ofta efter flera undersökningar, missförstånd, feltolkningar och misslyckade åtgärder kan eleven få sin diagnos mycket sent. (Kinge, 2000)

I de lägre årskurserna upplever lärarna mest problem med socialt omogna elever och elever som kommer från svåra uppväxtförhållanden. I de högre årskurserna handlar det oftare om elever med sociala problem och skoltrötta elever. På alla stadier upplever man svårigheter med elever som har psykiska problem och som kommer från andra kulturella eller sociala värderingar. 10 –20 % av alla elever i svenska skolan är i dag i behov av särskilt stöd. (Andersson, 2003)

I Sverige genomfördes för några år sedan en undersökning där det visade sig att av alla elever i behov av särskilt stöd är det 85 % som har koncentrationssvårigheter och 55% som har psykosociala problem. Därnäst angavs brister i hemmiljö liksom olika slag av fysiska, perceptuella eller inlärningsrelaterade svårigheter. I låg grad, mindre än 10 %, upplevde man brister i skolans miljö eller att personalproblem skulle kunna bidra till att elever bedömdes vara i behov av särskilt stöd. (Persson/Lundgren, 2003)

2.3 Åtgärdsprogram

Elever som upplevs att ha problem i skolan blir förr eller senare utsatta för olika hjälpinsatser. Orsaker till elevers svårigheter bör i första hand sökas i deras möte med undervisningens innehåll och lärandemiljö. Skolans arbete behöver därför inriktas mot att ge utrymme för olika förutsättningar för lärande och utveckling. Detta i sin tur förutsätter en bred kunskap om olika pedagogiska metoder för att tillgodose elevernas varierande behov och uppföljning av deras utveckling. (Skolverket 2008)

Det är viktigt att ha i minnet att en medicinsk diagnos inte är en upplysning om vilket pedagogiskt stöd en elev behöver och att diagnoser aldrig får vara ett villkor för särskilt stöd. (Skolverket 2008)

Om man istället lägger vikten på miljön letar man efter egenskaper i elevens miljö för att förklara de svårigheter som han/hon har i skolan. Då kan det handla om brister i elevgrupperingar, uppfostran och omvårdnad från föräldrarna. Det kan röra sig om socialt missförhållande, fysisk eller psykisk misshandel, splittrade hem, kriser i hemmiljö, uppbrott och separationer eller föräldrar som inte kan ge barnet grundläggande trygghet och självkänsla. (Andersson, 2003)

Vid stödinsatser, utanför den vanliga undervisningen, ska ett åtgärdsprogram upprättas. Det kan finnas orsaker i organisation eller gruppindelning i skolan som gör att eleven hamnar i problem eller så kan det bero på individen själv. Det är viktigt att utgå ifrån faserna: kartläggning och analys av kartläggningen, fastställande av mål, planering, genomförande, uppföljning och utvärdering av programmet. Där samtliga parter föräldrar, elev och skolpersonal ska skriva under och följa målen för att underlätta för eleven. (Skolverket, 2001)

Figur 1. Arbetsrutiner vid skapande av åtgärdsprogram. (Skolverket 2008) Först uppmärksammas ett problem där skolan strävar efter att göra eleven och vårdnadshavarna delaktiga i att utarbeta åtgärdsprogrammet. Därefter sker en kartläggningen där man utgår och fokuserar på elevens starka sidor och intressen. Både läroplanen och kursplanens mål måste finnas med som utgångspunkt.

Hur organisationen ser ut påverkar individen. Arbetssätt, vilka läromedel som används, pedagogiska hjälpmedel, attityder, vilka resurser som står till förfogande och hur de används bör ses över. Det är viktigt att arbetslaget pratar ihop sig om hur undervisningen ska bedrivas på bästa sätt för eleven.

Gruppsammansättningen är viktig för hur arbetet ska fortlöpa. Samarbetsklimatet och hur klassrummet är anpassat för exempelvis en elev med funktionsnedsättning. Hur bemöts eleven av skolans personal? Även elevens arbetsschema behöver ses över. Det är viktigt att pedagogerna bygger upp självförtroendet hos eleven och anpassar undervisningen efter elevens förutsättningar och behov. Av åtgärdsprogrammet ska det framgå hur skolan avser att följa upp och utvärdera sina åtgärder. Även tidpunkt för utvärdering samt väl utarbetade rutiner vem som har ansvar för respektive mål eller pedagogiskt framtaget material. (Skolverket 2008)

2.4 Grundläggande behov

Alla elever har rätt till att få samma grundläggande behov, oberoende vilken skola de går i, för att kunna utvecklas på ett bra sätt i skolan.

”Grundläggande behov för alla elever är att i skolmiljö få uppleva: materiell trygghet, social trygghet, uppskattning, kompetens, självständighet, meningsfullhet, identitet och positiv självvärdering.” (Andersson, 2003, sid. 67)

Det första som måste skapas runt dessa elever är en form av grundtrygghet, föreläser Gunilla Wahlström i Kristianstad november 2002. Här kommer några väl valda tankar från den föreläsningen.

• Grupptillhörighet och trygghet är oerhört viktigt för dessa barn. Att jobba med övningar som ger en känsla av att tillhöra och känna trygghet med en grupp är nummer ett. Dessa ”trasiga barn”, som Gunilla kallar dem, har kanske inte förutsättningar för trygghet i familjen med dagens låtsas mammor och pappor där man inte vet från vecka till vecka hur familjen ser ut. En del barn har föräldrar som är missbrukare och som inte kan ge dem den struktur och trygghet de så väl behöver. I dessa fall har skolan en viktig roll att fylla.

• Identitet och självförtroende är för dessa barn är en annan viktig del. Vi pedagoger kan hjälpa dem hitta sig själva och ge dem förutsättningar att växa i självförtroende. De kanske inte ens har sett sin pappa på kort. De har möjligen blivit till på grund av att mamma ville skaffa sig en identitet och bli någon. Att jobba fram en självkänsla och låta eleven bli sedd och accepterad i skolan är oerhört viktigt för barnen och där har pedagogen en stor uppgift.

• Meningsfullhet kan vi i skolan också hjälpa till med, menar Wahlström november 2002. Om det till exempel är friluftsdag som eleverna absolut inte vill åka på, så kan man se till att ha en annan valmöjlighet i skolans miljö, där de känner sig trygga och kan få en meningsfull dag.

Enligt Wahlström (1996) har pedagogen fem grundläggande uppgifter att arbeta med förutom styrdokumenten skollagen, läroplanen:

• Socialisering • Estetik • Etik

• Förmåga att få eleven att kunna tänka

• Förmåga att få eleven att tillägna sig kunskaper

Socialisering innebär att eleven ska fungera tillsammans med andra människor utan att fara illa eller göra andra människor illa. Att han/hon lär sig samarbeta kreativt och anpassa sig till andra människors behov och önskningar.

Estetik har med förmågan att se skönheten i livet och finna livet värt att leva.

Förmågan att få eleven att kunna tänka och se egna lösningar och vinklar på problem, att tänka i nya banor. Det handlar också om att kunna skaffa sig och hävda egna åsikter och att förhålla sig kritiskt till massmedia.

Förmågan att få eleven att tillägna sig kunskaper har att göra med de nödvändiga verktygen som att läsa, skriva, räkna, tala och lyssna. Denna inlärning underlättas först när eleven har ett gott självförtroende och är trygg i inlärningssituationen. (Wahlström, 1996)

Den viktigaste ingrediensen för att elever i svårigheter ska lyckas i skolan, är empati. En empatisk pedagog kan ”utveckla sina egna attityder, sin förståelse och sin egen förmåga att förhålla sig till barnet på ett sätt som hjälper det till ökad självinsikt och bättre bemästrande av tillvaron.” (Kinge, 2000, sid. 15)

Man måste ta egna känslor på allvar för att förstå barnets totala bild och kunna hjälpa det. Vi pedagoger ska vara observerande, bekräftande, lyhörda, ge stöd och uppmuntran och ha en nära dialog med barnet. Empati handlar mycket om att uppfatta en annan människas känslomässiga tillstånd eller bakomliggande emotionella budskap. De så kallade ”maskrosbarnen” som växer upp under värsta tänkbara förhållande, med kriminalitet och bristande stabilitet i relationerna samt allvarliga eller sociala brister behöver extra stöd och bekräftelse som en läkande terapeutisk behandling. För vissa barn som är vana vid avvisande och kritik kan en empatisk lärare vara räddningen i livet. Ett professionellt arbete som pedagog kräver: omsorg, bekräftelse, förståelse, öppenhet och att kunna släppa kontrollen, självreflektion och avgränsning. (Kinge, 2000)

Lärarens förhållningssätt är viktigaste i undervisningen. Om man har en elev som har ett icke önskvärt beteende är det extra viktigt med ett vidgat förhållningssätt. Man ska som pedagog ta fram och se positiva sidor hos varje barn. Speciellt barn i svårigheter och deras föräldrar som är i beroendeställning till skolan. Man ska som pedagog fundera över hur man ska möta svagheter och brister så att de blir utvecklande och positiva. Diagnoser kan väcka föreställningar som kan hämma utvecklingen till en början, tills man lär känna individens förutsättningar. Då kan den omvandlas till positiv utveckling. Förhållningssätt utgörs av en individs tankar, föreställningar och idéer. Om man från början inte tror att en elev ska lyckas kommer den inte heller att göra det. Detta påverkas av en individs erfarenheter, kunskaper, värderingar, känslor, relationer, kommunikationsförmåga och allt övrigt som finns i den enskildes livshistoria och som förmedlas av viktiga personer men också allmänt av samhälle och kultur. (Danielsson/ Liljeroth, 2001)

Lärarens roll idag är mer social än kunskapsinriktad. Man ska vara bra på att fostra barn, bra på konfliktlösning, man får ta över mer och mer av elevernas liv utanför skolan och bli pedagog dygnet runt. En annan viktig uppgift som läraren har är att kunna samarbeta med föräldrar, kollegor, skolledning och många andra insatser utanför skolan som ex. socialtjänsten och BUP. Man ska också sätta sig in i varje elev och individualisera, skriva individuell utvecklingsplan, efter varje elevs behov och på ett positivt sätt bemöta eleven och sträva efter samverkan från berörda parter. (Andersson, 2003)

2.5 Samverkan

En viktig utgångspunkt i allt arbete är att det finns en samverkan mellan lärare, elev och föräldrarna samt olika institutioner där alla strävar mot gemensamma mål. I en forskningsstudie om barn och unga i riskzonen har man tagit upp betydelsen att få föräldrarna delaktiga i skolan. När det gäller barn och unga i svårigheter är det av en stor betydelse. Samtidigt vet vi att hemmet kan vara en stor orsak till att eleven hamnat i svårigheter. Sally Power, professor i socialt arbete vid London University, har i en bred analys funnit fördel med att involvera hemmet i barnens skolgång. Man kan då minska gränsdragningen mellan dem som tillhandhåller välfärden och de som tar emot den. Den negativa sidan är att barnet och hemmet definieras som problembärare. Istället för att söka förklaringar i ekonomiska, institutionella och professionella maktstrukturer läggs då ansvaret på hemmet och barnet fullt ut. (Persson/Lundgren, 2003)

I Ekerö kommun har det gjorts en specialstudie som visat att viktiga inslag i arbetet med elever som behöver särskilt stöd är: en tidig upptäckt, samarbete i arbetslag och spår, samt ett nära samarbete med föräldrarna och detta skulle enligt dem vara nyckeln till framgång. De arbetar med elevvårdteam, skolpsykologer, skolläkare samt samarbetar med andra kommunala instanser. Detta är en fungerande modell för att kunna få till en utredning på ett tidigt stadium. Normalt tar det lång tid att få en remiss och många misslyckande kan ske efter vägen. (Persson/Lundgren, 2003)

Det står i läroplanen att läraren skall samarbeta med hemmen i elevernas fostran och därvid klargöra skolans normer och regler som en grund för arbetet i skolan och för samarbetet (Lpo94 2:2). Vidare står det att alla som arbetar i skolan skall samarbeta med elevernas vårdnadshavare så att man tillsammans kan utveckla skolans innehåll och verksamhet. Läraren skall samarbeta och fortlöpande informera föräldrarna om elevernas skolsituation och kunskapsutveckling och hålla sig informerad om den enskilda elevens personliga situation och därvid iakttaga respekt för elevens integritet. (Lpo 94 2:4)

Mentorn är skyldig att ta kontakt med elevens föräldrar minst två gånger varje läsår. När man jobbar med barn i behov av stöd måste kontakt hållas tätare mellan hem och skola. Vid utvecklingssamtalet har föräldrarna möjlighet att påverka arbetet i skolan. Det är föräldrarna som är experter på sina barn och har enorma resurser som skolan kan utnyttja. Det är mentorn som ansvarar för att relevant information från utvecklingssamtalet förmedlas vidare till berörda lärare och till rektor. (Andersson, 2003)

Andersson anser vidare att man ska:

• Ha öppna kanaler till föräldrarna från början.

• Informera föräldrarna på ett tidigt stadium, innan problemen blivit för stora. • Ansvaret är de vuxnas, inte elevernas.

• Informera föräldrarna ofta och regelbundet. • Glöm inte papporna.

2.6 Resurser

För att kunna ge alla elever en rättvis skolmiljö krävs bl. a resurser. Under senare år har det varit stora personalminskningar, klasserna blivit större, halvklasstimmar minskat och detta gör att det blir mindre antal vuxna per barn. Det har dragits in tjänster som kuratorer, specialpedagoger, skolpsykologer osv. Bara i Stockholm har speciallärartimmarna minskat med 27% och talpedagogtimmarna med 46% under två år. (Socialstyrelsens rapport 1994:4) Det finns inte pengar för vikarier utan andra lärare får täcka upp om någon kollega blir sjuk. Ibland får specialläraren eller SV2-läraren ställa in sin undervisning för att gå in som klasslärare istället. Detta i sin tur leder till att elever med särskilt behov inte får den undervisning de har rätt till och lärare kan bli utbrända. På många håll inrättar man idag centralt placerade elevvårdtjänster i form av psykologer och kuratorer och kommunen kan på detta sätt spara ca 25% på elevvårdresurser. Detta leder till att pedagoger får agera psykologer mycket mer idag än vad man gjorde förr. (Andersson, 2003)

2.7 Handledning

Handledning, som ibland kan vara smärtsam, är ett måste för att pedagoger ska orka vara professionella. Den kan vara antingen som hjälp till en allmän yrkesutveckling eller den kan ges som hjälp i arbetet med ett visst barn. Den kan vara enskild eller i grupp ex. arbetslaget. Handledning kan till och med förebygga utbrändhet hos de vuxna. (Kinge, 2000)

Alla lärare har ett stort behov av handledning utifrån. De flesta vill enligt hennes senaste studie ha enskild handledning från elevvården eller någon oberoende utifrån. Handledning innebär regelbundna samtal med en utomstående kvalificerad person som stöder lärarna i arbetet med svåra elever. Handledaren ska inte ge råd utan ge läraren verktyg för att lösa sina problem. Läraren får då möjlighet att tänka igenom problemen, så att de kan se hur de uppstått och hur man går vidare för att lösa dem. (Andersson, 2003)

2.8 Vad kännetecknar en bra lärare?

”Det är viktigt att läraren får förtroende hos eleverna. För att få det måste han/hon vara en auktoritet, kunna sätta gränser, ställa krav och vara tydlig. Läraren ska kunna motivera eleverna, ge dem ansvar och låta dem ta konsekvenserna av sitt handlande. Läraren ska kunna stötta, inspirera, hjälpa och stimulera sina elever. Läraren ska bry sig om eleverna, lyssna på dem, visa dem respekt och engagemang, ha förmåga att tycka om eleverna, att se deras behov och tyda deras signaler. De mänskliga relationerna är det viktigaste i all inlärning. Ämnet får aldrig bli viktigare än människan.” (Andersson, 2003, sid. 224)

Maltén (2000) tar upp resultatet av en undersökning som Arktoft gjort om hur en bra lärare ska vara. En bra lärare skall:

• Vara personlig och mänsklig, men också yrkesmässig.

• Vara glad, hitta på nya saker, vara rolig och kreativ, men också lugn, ordningsam och konsekvent.

• Visa respekt för eleverna, men också inge respekt.

• Vara rättvis genom att vara viktig för var och en på sitt sätt, men också rättvis genom att inte favorisera någon.

• Vara snäll men också sträng.

• Lyssna på eleverna och vara flexibel, men också leda, bestämma och styra. • Engagera eleverna i ämnet, men också själv vara engagerad i ämnet. • Vara positiv i alla lägen.

För att förverkliga detta behöver dagens pedagoger kunskaper i ämnen, men också kunskap och färdighet i kommunikationshantering, människokännedom, gruppkännedom, ledarförmåga inklusive förmåga att bearbeta relationsstörningar och hantera konflikter. (Maltén, 2000)

2.9 Vad krävs för att klara jobbet?

Många olika ingredienser behövs för att klara alla krav som lärare ställs inför idag. Enligt Andersson (2003) behöver man:

• God samarbetsförmåga för att klara ett nära samarbete med skolans elevvårdsteam där rektor, läkare, skolsköterska, kurator, psykolog, specialpedagog, syokonsulent ingår. Det ska finnas utarbetade handlingsplaner på skolan för ex. mobbing, barn i kris och elever i svårigheter.

• Skolpersonal som stöttar och handleder ex. rektor, specialpedagog, kurator, arbetslag, kollegor, föräldrar

• En god inre och yttre arbetsmiljö. Lärarna har en stressad arbetssituation idag och behöver mer tid för samtal med eleverna och kollegor. De efterlyser samtalsrum för enskilda samtal med föräldrar, elever eller annan skolpersonal. Mindre klasser typ 20-grupper önskas. Samt en god inre och yttre miljö för att trivas och få en bra lärmiljö. • Föräldrarna som samarbetar och stöttar

• En nära kontakt med socialtjänsten och BUP

• Professionell handledning, gärna av någon utifrån som kan se objektivt på problem som uppstår.

2.10 Lärarrollen förr och nu

3. Metod

Syftet med denna kvalitativa undersökning är att nå ökad förståelse för läraryrket samt få en inblick i vilka krav som ställs på lärare idag utifrån specialpedagogens ögon, främst i arbetet med elever som behöver särskilt stöd. Den kvalitativa forskningsintervjun är att föredra när det gäller att förstå eller hitta mönster menar Kvale (1997). Det fångar en mängd olika personers uppfattningar om ett ämne och ger en bild av en mångsidig och kontroversiell mänsklig värld. (Kvale, 1997, s. 14). Kvantitativ undersökning i enkätform uteslöt jag för det ger inte informanten möjlighet att uttrycka sina egna tankar, använda kroppsspråk och det ger inte heller mig som intervjuare chansen att ställa följdfrågor.

3.1 Urval

Efter att ha studerat litteratur i ämnet hoppas jag få klarhet i och förståelse för vilka krav som ställs på lärare utifrån elever som behöver särskilt stöd. För att få ytterligare klarhet och fördjupad kunskap om ämnet har jag gjort tre intervjuer med tre behöriga specialpedagoger i tre olika värmländska kommuner. Urvalet har skett genom att jag tagit telefonkontakt med respektive rektor på den högstadieskola som fanns i kommunen. Denne har sedan bestämt, utifrån vilket syfte jag hade med min uppsats, vilka personer jag skulle ta kontakt med och som rektor ansåg lämpliga informanter. Jag ringde upp de specialpedagoger jag fått namnen på, bestämde intervjutid och skickade sedan ut intervjufrågor via mail några dagar innan mötet. Jag har valt tre kommuner i ungefär lika storlek när det gäller befolkning.

3.2 Genomförande

Det är enligt Kvale (1997, s.120) viktigt att skapa en god kontakt mellan den som intervjuar och den som skall intervjuas. Detta kan man göra som intervjuare genom att, lyssna uppmärksamt och visa intresse och respekt för de svar som ges. Det är viktigt att skapa en öppen atmosfär där den intervjuade känner sig trygg så att denne kan tala om både sina personliga erfarenheter och sina känslor. Därför valde jag att besöka samtliga specialpedagoger på deras respektive arbetsplatser där de känner sig trygga och avslappnade. Innan jag startade mina intervjuer informerade jag om vad min uppsats kommer att handla om och i vilket syfte jag skrev den. Efter det frågade jag om de samtyckte till att intervjuas med bandspelare, vilket alla gjorde utom en där jag antecknade allt under intervjun. Jag redogjorde för dem att deras personuppgifter och allt de säger kommer att behandlas konfidentiellt och att deras uppgifter endast kommer att användas för att skriva detta examensarbete.

Analysen av resultatet gjordes i direkt anslutning till intervjuerna. Jag skrev ner samtliga intervjuer ordagrant på dator men tog bort alla pauser, suckande och mumlande, för att få en mer lättbegriplig text att bearbeta. Det var ganska lätt att hitta mönster i deras svar som ofta var liknande. Informanterna var i ungefär samma ålder och det tror jag har en viss betydelse för resultatet.

3.2.1 Reliabilitet och validitet

personers uppfattningar om ett ämne och ge en bild av en mångsidig och kontroversiell mänsklig värld” (Kvale, 1997, sid.14).

Samtliga intervjuer är genomförda på respektive informants arbetsplats. Jag kunde känna en avspänd och lugn miljö, där den intervjuade hade lätt för att berätta om sina erfarenheter i skolan. Intervjuerna som sträckte sig ungefär en timme kunna fortlöpa utan avbrott. Jag var väl förberedd och insatt i ämnet så det blev en bra dialog mellan mig som intervjuare och informanten. Jag fick svar på samtliga frågor och jag kände att informanterna tog frågorna på stort allvar och var väl förberedda.

Eftersom jag ville uppfatta erfarenheter från informanterna så föreföll det mig naturligt att använda mig av den kvalitativa intervjun. En undersökning i enkätform hade inte givit mig den djupa förståelsen som är nödvändigt för denna undersökning.

Det beror mycket på intervjuaren och dennes skicklighet, hur tillförlitligheten blir i en intervju. Det är oerhört viktigt att den som intervjuar ställer motfrågor som kontrollerar att den som intervjuar har förstått vad den intervjuade faktiskt menar. Detta skapar ett mer djup i intervjun vilket är viktigt enligt Kvale (1997).

Jag har liten erfarenhet av att göra intervjuer och denna brist kan påverka mitt resultat vid intervjuerna. I en del frågor svävade informanterna iväg och jag hade svårt att få in dem på den fråga det verkligen gällde. Att jag som intervjuare inte hade förmågan att ställa fler följdfrågor för att få en djupare diskussion med de tre specialpedagoger ser jag som negativt för slutresultatet. Min egen förförståelse för ämnet kan också ha påverkat resultatet.

Studien är inte generaliserbar, eftersom jag valt att intervjua tre specialpedagoger.

3.4 Etik

Enligt Vetenskapsrådets forskningsetiska principer, (http://www.vr.se) 4 april 2008, så finns det fyra huvudkrav inom den humanistiskt-samhällsvetenskaplig forskning.

1. Den man intervjuar skall få information om syfte med intervjun och examensarbetet samt att deltagandet är frivilligt.

2. Den man intervjuar skall samtycka till sin egen medverkan.

3. Konfidentialitetskravet handlar om att alla personer som medverkar i intervjuerna skall vara anonyma.

4. Resultat

I detta avsnitt ges en bild av hur specialpedagogen ser på arbetet kring elever med särskilda behov. Jag gör en närmare presentation av informanterna och ger dem ett fingerat namn för att det enklare ska gå att följa deras svar och påstående.

4.1 Presentation av informanterna

I min kvalitativa intervjustudie har tre kvinnor från olika kommuner intervjuats och jag kommer här att ge en kort presentation av personerna som har fingerade namn.

Karin:

Första intervjun genomfördes tillsammans med en kvinna som snart fyller 60 år på hennes arbetsrum. Karin visste inte vad hon ville utbilda sig till och gjorde därför ett test i Karlstad som visade att hennes profil skulle passa till barnmorska, socionom eller lärare. Eftersom hon är storasyster i familjen var det naturligt att ta hand om barn och det var en tillfällighet att hon gick lärarhögskolan. Hon utbildade sig till pedagog i Göteborg och blev julen 1995 färdig specialpedagog. Karin arbetar som specialpedagog mestadels på högstadiet med elever som är 13-16 år, men har även ansvar för två byskolor i närområdet där barnen är 6-12 år.

Lotta:

I den andra intervjun deltar en kvinna som är 58 år som har lång erfarenhet av att arbeta med barn och ungdomar. Hon ville inte alls bli lärare från början, men hennes storasyster som är 12 år äldre påverkade henne att söka till lärarhögskolan. Hon startade sin lärarkarriär som lågstadielärare under 8 år. Därefter arbetade hon som dagmamma i 8 år innan hon återgick till skolan värld som speciallärare 13 år på särskolan. Nu har Lotta arbetat som utbildad specialpedagog i snart 7 år och tillbringar sin tid med ungdomar på högstadiet i åldrarna 13- 16 år.

Maria:

Tredje och sista intervjun genomfördes med en kvinna som är 49 år i höst och håller just nu på att avsluta sin specialpedagogexamen. Maria har alltid haft en önskan om att få arbeta med människor i behov av det lilla extra. När hon var 15 ville hon utbilda sig till polis. När hon sedan blev några år äldre ville hon utbilda sig till kurator och gick på socialhögskolan i Örebro ett år, innan hon hoppade av för arbeta med hästar, som är hennes stora intresse. Då detta arbete var svårt att försörja sig på valde hon att hoppa på ekonomlinjen. Efter en termin insåg hon istället att det var lärare hon ville bli. Maria utbildade sig till gymnastiklärare och läste kurser speciellt för att kunna undervisa elever med särskilda behov och handikapp. Där trivdes hon jättebra och fick arbete på särskolan. Utifrån det valde hon själv att läsa vidare till specialpedagog i Örebro. Hon undervisar nu elever i åldrarna 13-16 år.

4.2 Specialpedagogen

4.2.1 Varför specialpedagog?

Bakgrunden till att vilja bli specialpedagog skiljer sig mellan informanterna. I två fall har det med erfarenhet från skolan att göra, både positivt och negativt. De var intresserade av ämnet och ville få tillräckliga kunskaper och fakta bakom sig för att göra ett bättre jobb i arbetet med elever som behöver särskilt stöd. I ett fall startade det med en sjukdom i familjen och intresse uppstod som blev drivkraften till att vilja veta mera.

Lotta:

”När jag arbetade på särskolan var det jättesvårt att få elever inkluderade i klasser. Då var jag den som bråkade och bråkade och kände att jag behövde mer på fötterna. Jag ville ha styrdokument och underlag som styrkte mina argument”.

Hon har här funnit ett sätt att kunna föra den här kampen vidare och lyfta den till en högre nivå genom att utbilda sig till specialpedagog. Det handlar om trovärdighet gentemot skolledning och kollegor. Genom att få klara riktlinjer som styrker hennes önskan om elevers närvaro och sociala träning i klass känns uppdraget som pedagog tryggare.

Maria som från början ville utbilda sig till kurator har alltid haft ett intresse av att arbeta med de i samhället som inte alltid har så lätt, som behöver lite extra omvårdnad. När hon senare fick tjänst inom särskolan kände hon att intresset stärktes och hon ville vidareutbilda sig till specialpedagog.

Karin som också började sin lärarkarriär i särskolan fick sitt intresse dels genom arbetet på skolan men främst genom att ett av hennes egna barn fick en svår sjukdom.

Karin:

”Jag ville veta mer om olika handikapp för att bli en mer trygg person, både i arbetslivet och hemma.”

4.2.2 Arbetsuppgifter

En specialpedagogs arbetsuppgifter skiljer sig från kommun till kommun. Samtliga tre pedagoger, som jobbar i olika kommuner, tycker att handledning av personal är en viktig uppgift i deras arbete.

Karin:

”Den viktigaste uppgiften jag har, är att kartlägga elever men också handleda personal.” Något som också Maria instämmer i, genom att uttrycka sig:

”Jag kan känna så här, att man ska jobba med elever. Men jag skulle också vilja jobba med handledning av annan personal.”

Hon har provat detta genom att vid fyra, fem gånger handleda ett arbetslag. Genom enkla tips har hon kunnat ändra på småsaker och förbättra tillvaron för elever.

Maria:

Att få stötta och ge råd direkt till läraren när de jobbar i klass ser Maria som en fungerande strategi. Hon vill inte bara jobba med en pappersprodukt utan arbeta aktivt med eleverna tillsammans med lärarna.

Lotta undervisar mest i sin tjänst, handleder och utreder lite grann. Hon handleder inte bara lärare utan också elever, främst med Aspergers syndrom.

Lotta:

”Jag undervisar mest elever, men har också handledning för både lärare och elever. Jag samtalar med dem, speciellt Aspergers elever, och stöttar vid planering…… ger råd.”

Hon uttrycker vikten av att se varje enskild elev och skapa trygghet genom enskilda samtal och goda råd. Hon har lång erfarenhet och är trygg i sig själv vilket smittar av sig på eleverna.

4.3 Lärarens egenskaper

Här kommer jag genom specialpedagogens ögon se vilken kompetens en lärare bör ha och hur en bra lärare ska vara. Det visade sig att alla var överens i hur en lärare ska vara och vilka egenskaper denne bör ha.

Karin tycker att en lärare ska vara kompetent- våga vara vuxen! Vara som man är och ha bra värderingar. Ett gott humör smittar av sig, förhöjer stämningen på skolan bland elever och personal. En lärare ska vara uthållig och duktigt på att planera. Kanske det viktigaste av allt – att kunna reflektera.

Maria menar att våga vara trygg i sig själv är en förutsättning för att lyckas i jobbet. Maria:

”Våga visa att man inte är jätteduktigt på precis allt, vara prestigelös.”

Att se varje enskild elev och försöka komma ihåg hur det var när man själv gick i skolan, när man var tonåring. Ibland är den vuxne i skolan den enda trygghet eleven har. Det är viktigt att se varje elev och bekräftar dem, så de känner att de finns till.

Andra viktiga egenskaper en lärare bör ha som kommit fram i intervjuerna är att pedagogen bör vara lugn, stresstålig, ha tålamod och vara empatisk. Det är av stor vikt att vara lyhörd och en bra lyssnare, menar två av specialpedagogerna.

Lotta:

”Det är inte för inte som vi är skapta med två öron och en mun”

De var överens om, att humor spelar en stor roll för hur eleverna uppfattar en lärare. Om det går att skämta och ha kul ihop.

Lotta:

”Om du frågar eleverna hur en bra lärare ska vara säger de: snäll, men lite sträng. Det tycker jag också. Det allra viktigaste är att lärarna bryr sig. Sen är det naturligtvis viktigt med ämneskunskaper också, men det är personligheten som spelar en väldigt stor roll.” Att försöka hitta andra vägar till kunskap än genom prov har Maria tagit fasta på. En lärare som är variationsrik och hittar på saker utöver det vanliga får oftast ett bra gensvar tillbaka från eleverna och upplevs då engagerad och positiv. Istället för prov kan man istället låta eleverna komma med egna förslag på hur de vill framställa kunskap.

Maria:

”Det finns så många andra sätt att jobba på. Till exempel kan man säga att nu vill jag ha ett test på detta. Vill du skriva ett brev, vill du ha ett traditionellt prov eller vill du göra på ett annat sätt?”.

Här har Maria hittat andra sätt för eleven att visa sin kunskap, som kanske passar bättre för eleven och gör att den kan klara sig bättre.

4.4 Förväntningar från föräldrar

Vad specialpedagogerna ansåg om föräldrars krav på lärare var att de ska ha höga krav på skolan och dess personal. Både när det gäller kunskaper, social träning och goda värderingar. Karin:

De ska ha alla krav på oss lärare utom att fostra deras ungar.”

Föräldrar bör också förvänta sig att skolan personal kan samarbeta bra och kunna lösa problem som uppstår i samband med skolarbetet. De bör också känna ett nära samarbete mellan skola och hem. De ska förvänta sig att vi i skolan lär barnen att läsa, skriva och räkna. Att kunna ge alla elever arbetsro för att kunna tillgodogöra sig kunskap är en rättighet som alla elever har.

4.5 Kompetenser som krävs för undervisning av elever

med särskilda behov

Alla tre informanterna ansåg att de som undervisar i skolan bör ha en specialpedagogisk kompetens av något slag.

Maria:

”Jag tycker det är alldeles för lite på lärarutbildningen.”

Lotta:

”Det är samma sak med läs- och skrivsvårigheter, då behöver man ju kunna mycket om barns språkutveckling, känna till vilka tekniska hjälpmedel som finns. Så kunskapen är oerhört viktig”

Det kommer fram i intervjun att rätt personlighet är en viktig ingrediens för att arbeta med elever som behöver extra stöttning. En del pedagoger som i dag undervisar skulle inte arbeta med människor. De sänker elever omedvetet och ger dem en dålig självkänsla. Vilket kan få följden att elevernas självförtroende knäcks och de kan få problem även senare i livet. För att inte nämna vilka tankar de har om skolan när de får egna barn.

Specialpedagogernas önskan är att lärare ska bry sig om eleverna, de ska samarbeta på ett bra sätt med både elevvårdsteam (kurator, skolsköterska, skolledning) och med eleverna och deras vårdnadshavare. Lärare ska fokusera på elevens starka sidor och bygga utifrån dessa, för att på så sätt få en positiv utveckling. Många pedagoger är i dag så fixerade vid betyg, att de glömmer det verkliga livet.

Maria:

”Det finns ingen arbetsgivare som frågar om de har VG i ett ämne eller G……. Kan du samarbeta, kan du arbeta i grupp. Det är socialkompetens som efterfrågas och det är det som är det viktiga. Dessa frågor arbetar vi inte alls med”.

Att våga vara sig själv och stå upp för sina egna åsikter är en viktig livskunskap som allt för ofta glöms bort i skolan. En av specialpedagogerna vidareutvecklade sin åsikt.

Maria:

”Att själv våga säga vad man tror och känner och träna på att få en bättre självkänsla och bygga upp självförtroendet är något vi borde lägga mer tid på i skolan.”

Detta är en intressant kommentar som kopplar samman vad som efterfrågas i yrkeslivet. Det är inte bara betyget som är det viktigaste, utan också personens egenskaper. Det är pedagogernas jobb att berika eleverna med en hög social kompetens och det borde tränas mer i skolan.

Flexibilitet är ytterligare en önskan från specialpedagogerna. I vissa elevfall måste man kunna vara flexibel som lärare, att man på kort varsel, ska kunna hitta andra vägar för att nå samma mål. Ett exempel är vid friluftsdagar. Om en elev inte kan eller vill åka med på en bad- eller skidresa kan man komma överens om att göra en annan aktivitet som eleven känner sig mer trygg med på hemmaplan. Huvudsyftet med den tänkta resan var att göra en fysisk aktivitet, vilket kan utföras på många olika sätt.

4.6 Lärarrollen förr och nu

Inför denna fråga var det viktigt att informanterna kunde få tid att reflektera över sin egen skolgång. Vad de hade upplevt som positivt respektive negativt.

Lotta:

Hon berättar hur hon själv hade blivit bemött under sin skoltid genom pedagoger som gjorde att eleverna inte mådde bra.

Lotta:

”Då mådde inte jag bra och blev trakasserad av en annan lärare och hade då inte klassföreståndaren sett mig, brytt sig och fått mig att berätta detta, då hade jag, om jag ser tillbaka, gått under.”

Lotta gör sig påmind av hur en lärare, under hennes egen skoltid, påverkat hennes nuvarande sätt att se elever. Det handlar om att bry sig om dem och ge dem det lilla extra. Att se alla elever samt ge dem en lugn, trygg och harmonisk miljö i skolan är viktigare än vad man kan tro.

Maria tycker också att det är viktigt att se alla elever och ha lektioner som är varierande, som till exempel låta det hända något som eleverna inte förväntar sig. Det är de lärarna som efterlämnar positiva minnen från skolan och de man kommer ihåg. De som gör annorlunda saker, varierar undervisningen och dra sin sak på sin spets (ytterligheter).

4.7 Positiva och negativa sidor med läraryrket

Något som tydligt framgick av intervjuerna är att specialpedagogerna trivs med sitt arbete. De verkar uppleva yrket som stimulerande, varierande och roligt. Det handlade om att varje dag inte är den andre lik. Varje elev är unik och behöver individuell stöttning. Att få uppleva och se en elevs glädje över att ha lyckats lösa ett problem eller hinder förgyller yrket.

Det infinner sig en skapandelust i uttrycken kring att arbetet hela tiden går att utveckla, en framtidstro där fokus ligger i att sträva efter att skapa ett så självständigt liv som möjligt för den enskilda individen.

Lotta:

”Att arbeta nära föräldrarna tycker jag mycket om. Man får så mycket tillbaka hela tiden. Det är spännande och utmanande att finna lösningar på olika problem.”

Hon beskriver hur kontakten och samarbetet mellan elever, föräldrar och lärare är berikande. Läraryrket uppfattas ibland som ett inrutat liv, ett sätt att leva. Den vardagliga rytmen som lärare måste passa in i ens liv och det verkar finnas personer som är födda till det.

De tre specialpedagogerna skiljer sig åt när de ska klara ut vilka negativa sidor det finns i läraryrket.

Karin som har bränt ut sig i jobbet och varit sjukskriven en tid på grund av alltför stora elevgrupper har nu lärt sig hur mycket hennes kropp tål.

Karin:

En annan aspekt som kommer upp är betygssystemet, där två av pedagoger är överens om att dagens betygssystem inte är rättvist. Att stämpla elever med betyget inte godkänd är fruktansvärt. Eleverna tappar tron på sig själva och känner sig värdelösa. De ser med glädje fram emot det nya betygssystemet som snart träder i kraft.

En av specialpedagogerna tycker inte det finns någonting som är negativt med läraryrket. Hon skulle inte kunna tänka sig att arbeta med något annat och njuter av varje dag på arbetet. Lotta:

5. Diskussion

I detta kapitel kommer jag huvudsakligen att diskutera de resultat som framkommit under intervjuerna samt dra paralleller till den litteratur jag läst.

I de kvalitativa intervjuerna har det framkommit att lärarens personlighet är en avgörande faktor för om eleven kommer att utvecklas positivt. Om läraren har en önskan att det ska gå bra för eleven har den en större chans att utvecklas mer positivt, än om den i pedagogens ögon har en negativ bild av eleven. Jag är beredd att hålla med i detta påstående. Jag har vid ett flertal tillfället sett och läst om båda varianterna. I ett fall där lärarna i förväg fick se ett nummer på varje elev och som de trodde hade med någon form av IQ att göra, gav eleverna betyg efter de siffror de tidigare hade sett. Det visade sig att siffrorna var elevernas skåpnummer och ingenting annat. Enligt min bedömning och erfarenhet efter 19 år i yrket är det lärare idag som inte skulle ha fått ut sin lärarexamen. Till exempel, de saknar personligt engagemang, och har inte ledarskapsförmåga att driva lärprocessen framåt. De kommer ut på arbetsfältet och gör ett mindre bra jobb som pedagoger vilket resulterar i att eleverna får sämre utbildningsmöjligheter.

Studien visar att bra ämneskunskaper i de ämnen man undervisar är viktigt att ha med sig, men inte det viktigaste. Jag håller med informanterna att om du som pedagog har stora ämneskunskaper, men inte förmågan att få eleverna intresserade och motiverade för att inhämta den kunskap de behöver, så gör den ingen nytta. Som pedagog måste du kunna använda olika undervisningsmetoder och variera innehållet för att så många elever som möjligt ska kunna tillgodogöra sig kunskaper.

Andra viktiga egenskaper som kommer fram i intervjuerna är att pedagogen ska ha någon form av specialpedagogisk kompetens i sin utbildning. Det har också framkommit i de intervjuer som gjorts, hur viktigt det är för en pedagog att sätta sig in i elevers svårigheter och funktionshinder. Om jag undervisar en elev som har läs- och skrivsvårigheter är den specialpedagogiska kunskapen en förutsättning för att förstå problematiken, träna på rätt sätt och på så vis hitta andra vägar till kunskap.

Flera viktiga egenskaper som kom fram i studien för hur en bra pedagog är, visar att man ska vara lyhörd och en bra lyssnare. Det är, som en av informanterna uttryckte sig, inte för inte man har fått två öron och en mun. Jag tycker man ska vara lite av en kompis till eleverna, då känner de förtroende och kan komma till mig med vilka funderingar som helst. Det är viktigt att visa eleverna att man bryr sig och inte är någon övermänniska, bara för att man är lärare som kanske förväntas kunna allting. Att se varje enskild elev och ge dem bekräftelse är viktigt, även i ett större sammanhang. Skolan kan i vissa fall vara enda platsen individen känner sig sedd och behövd.

Att vara strukturerad har flera positiva sidor. Dels underlättar det om pedagogen har en planering att följa och det är betydligt lättare att kunna fokusera mot elever som behöver särskilt stöd. Jag vet att elever som behöver en tydlig pedagogik blir behjälpt av att jag som lärare är tydlig i instruktioner och genomförande under lektion.

en självklarhet. Styrdokumenten ska fungera som riktlinjer för vad lärarna ska lära ut och som en försäkran för föräldrarna, vad deras barn är lovade att få lära sig. En av specialpedagogerna uttryckte sig att föräldrar ska ha alla krav på oss i skolan utom att fostra deras ungar. Vid närmare eftertanke är det precis det vi gör i skolan. Vi arbetar dagligen på att forma våra ungdomar till att bli bra medmänniskor i det vuxna livet. Det är viktigt att kunna skilja på vad som är rätt och fel och för det krävs det en daglig aktiv diskussion vad gäller värdegrundsfrågor. Karins uttalande ställer jag min frågande inför och det hade varit bra om jag hade vidareutvecklat den kommentaren för att verkligen förstå vad hon menade.

Jag är beredd att hålla med Arktofts om hur en bra lärare ska vara och jag inser samtidigt att resultatet i studien tar upp dessa punkter. Skolan skulle se annorlunda ut om alla arbetande pedagoger kunde följa dessa råd.

• Vara personlig och mänsklig, men också yrkesmässig.

• Vara glad, hitta på nya saker, vara rolig och kreativ, men också lugn, ordningsam och konsekvent.

• Visa respekt för eleverna, men också inge respekt.

• Vara rättvis genom att vara viktig för var och en på sitt sätt, men också rättvis genom att inte favorisera någon.

• Vara snäll men också sträng.

• Lyssna på eleverna och vara flexibel, men också leda, bestämma och styra. • Engagera eleverna i ämnet, men också själv vara engagerad i ämnet. • Vara positiv i alla lägen.

Punkt nummer två är enligt mitt sätt att se den viktigaste. Om du är glad och positiv, hittar ständigt på nya saker och varierar undervisningen, samtidigt som du inger ett lugn och ordningsamt sinne, då har du kommit väldigt långt med undervisningen som lärare.

Lägg därtill humor, att ha ”glimten i ögat”, vilket underlättar skoldagens arbete och lättar upp stämningen både för elever och för kollegor.

Är det då för mycket begärt av oss pedagoger att leva upp till dessa punkter? Svaret på frågan är nej, absolut inte. Det borde vara en självklarhet och jag hoppas att de som är lärarstudenter idag och även etablerade pedagoger tar sig tid att fundera över dessa egenskaper. Det är någonting som samtliga lärarstuderande bör få med sig i utbildningen som en grundförutsättning att läsa vidare.

Orsakerna till att vilja utbilda sig till specialpedagog verkar vara att man blir mer trygg som person i arbetet med olika funktionsstörningar. Att få mera kunskap hur man tar hand om elever som behöver det ”lilla extra”. Att ha styrdokumenten bakom sig i olika sammanhang och veta vad som gäller, vad som kan förväntas av dem som arbetar i skolans värld är en trygghet.

Litteraturförteckning

Andersson, Inga (2003). Samverkan för barn som behöver. Stockholm: HLS förlag. Danielsson/ Liljeroth (2001).Vägval och växande. Stockholm: Liber AB.

Karlstad Universitets tidsskrift- Utbilder 5 2003. Läraridentitet och lärararbete. Karlstad: Universitetstryckeriet 2003.

Kimber, Birgitta (1993). Att stå ut med busungar eller Boken som lockar fram kraften hos oss vuxna. Ekelunds Förlag AB

Kinge, Emilie (2000). Empati hos vuxna som möter barn med särskilda behov. Lund: Studentlitteratur.

Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur.

Maltén, Arne (1998).Kommunikation och konflikthantering. Lund: Studentlitteratur. Persson B/ Lundgren M (2003). Barn och unga i riskzonen. Svenska kommunförbundet.

Rhöse, Eva (2003). Läraridentitet och lärararbete. Fem livsberättelser. Karlstad: Karlstad Universitet.

Skolverket. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. (1999) Utbildningsdepartementet. Fritzes offentliga publikationer.

Skolverket (2001). Att arbeta med särskilt stöd med hjälp av åtgärdsprogram. Stockholm: Liber distribution.

Skolverket (2008), Allmänna råd och kommentarer För arbete med åtgärdsprogram. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.

Socialstyrelsens rapport 1994:4- Barns villkor i förändringstider. Utbildningsdepartementet. Skollagen 1997: 1212.

Wahlström, Gunilla(1996).Gruppen som grogrund. Stockholm: Liber AB.

Elektronisk källa

Bilaga (1) Bakgrundsfrågor

1. Hur gammal är du?

2. Hur många år har du arbetat som specialpedagog? 3. Vilken ålder är det på de elever du undervisar?

Intervjufrågor

1. Vad var det som fick dig att vilja bli lärare?

2. Vilka arbetsuppgifter har du som specialpedagog? Vad är viktigast? 3. Vilka egenskaper tycker du att lärare bör ha? Nämn minst fem egenskaper? 4. Hur ska en bra lärare vara?

5. Vilka ytterligare kompetenser behövs för att undervisa elever med särskilda behov? 6. Har du stött på lärare som påverkat din syn på lärare och hur en bra pedagog ska vara? Exempel?

7. Vilka förväntningar anser du att föräldrar har på lärare?

8. Vilka krav eller förväntningar har du som specialpedagog på lärare? 9. Varför ville du utbilda dig till specialpedagog?