“...störst av allt är sorgen över det som aldrig blev, livet som blev så fel.”

Handledare: Författare: UMEÅ UNIVERSITET

Institutionen för socialt arbete Kandidatuppsats 15 hp, Termin 6 Vårterminen 2021

“...störst av allt är sorgen över det som aldrig blev,

livet som blev så fel.”

En studie om 39 anhörigas upplevelser av att ha en närstående med drogmissbruk

“…greatest of all is the grief over what never happened,

the life that went so wrong.”

UMEÅ UNIVERSITET

Institutionen för socialt arbete Examensarbete, 15 hp

Termin 6, VT -21

Författare: Moa Söderlund & Emma Wallin Handledare: Urban Karlsson

Titel: “...störst av allt är sorgen över det som aldrig blev, livet som blev så fel.”

Title: “…greatest of all is the grief over what never happened, the life that went so wrong.”

Sammanfattning

I skuggan av varje person i drogmissbruk finns oftast fyra till fem anhöriga som på något sätt dras in i personens beroendesjukdom. Syftet med studien är att undersöka vilka erfarenheter anhöriga till personer med drogmissbruk har samt vilka erfarenheter som existerar kring anhörigstöd. Studien utgår från en kvalitativ metod där 39 anhöriga mellan 26-75 år har rekryterats från slutna anhöriggrupper på den sociala plattformen Facebook. Datamaterialet har inhämtats via enkäter i vilka anhöriga har delgett sina erfarenheter genom skriftliga narrativ. Det empiriska materialet har bearbetats och analyserats med hjälp av konventionell innehållsanalys. För att söka förståelse under analysarbetet har systemteori samt Cullbergs kristeori applicerats på resultatet. Studiens resultat redovisas i tre övergripande teman som besvarar studiens tre frågeställningar vilka innefattar: Starka band har central betydelse, Krisens effekter samt Stöttning ur olika aspekter. Resultatet visar att anhöriga allt som oftast tvingas erfara svåra upplevelser i form av exempelvis oro, rädsla och maktlöshet, vilka vanligtvis resulterar i en negativ påverkan i form av sorg, ångest, depression, stress, sömnsvårigheter samt sjukskrivningar. Vidare visar resultatet att majoriteten av studiens anhöriga har kännedom om olika former av anhörigstöd. Undersökningens centrala slutsats belyser att stödet bör riktas mot familjen som helhet eftersom anhörigstödet inte når ut alla som behöver det fastän det existerar ett stort behov av stöd.

Tack!

Ett varmt och hjärtligt tack till alla er som tagit er tid att medverka i studien och på ett så genuint sätt delat med er av era upplevelser och erfarenheter. Vi författare känner en enorm tacksamhet för er öppenhet, utan er hade vi aldrig kunnat genomföra denna studie. Vidare vill vi även rikta ett stort tack till vår handledare Urban Karlsson för fina råd och stor flexibilitet.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Bakgrund ... 1

1.2 Syfte & frågeställningar ... 2

1.3 Avgränsningar ... 3

1.4 Begreppsdefinitioner ... 3

2. Kunskapsöversikt ... 3

2.1 Att vara anhörig ... 3

2.2 Konsekvenser av att vara anhörig ... 5

2.3 Stöd och insatser till anhöriga ... 7

3. Teoretiska utgångspunkter ... 9 3.1 Systemteori ... 9 3.2 Cullbergs kristeori ... 10 4. Metod ... 11 4.1 Litteratursökning ... 11 4.2 Val av metod ... 11 4.3 Urval av respondenter ... 12 4.4 Genomförande ... 12 Datainsamling ... 12 Analysmetod ... 13 4.5 Bortfall ... 13

4.6 Trovärdighet, överförbarhet och pålitlighet ... 14

4.7 Etiska överväganden ... 15

4.8 Metodologiska reflektioner ... 16

4.9 Ansvarsfördelning ... 18

5. Resultat och analys ... 18

5.1 Starka band har central betydelse ... 18

Formad av missbruket ... 18

Gränslös kärlek ... 19

5.2 Krisens effekter ... 20

Svårhanterliga upplevelser ... 20

Påfrestningar av fysisk och psykisk karaktär ... 22

Relationella förändringar ... 25

Förändrat perspektiv ... 26

5.3 Stöttning ur olika aspekter ... 27

Avsaknad av stöd ... 27

Personligt och professionellt stöd ... 28

Förbättringsmöjligheter ... 30

6. Diskussion ... 31

6.1 Framtida behov av forskning ... 35

8. Bilagor ... 41

Bilaga 1 - Meddelande till grupp-administratör på Facebook ... 41

Bilaga 2 - Förfrågan om att delta i studien ... 42

Bilaga 3 - Informationsbrev ... 43

Bilaga 4 - Enkät ... 44

1. Inledning

1.1 Bakgrund

I mer än 60 år har användningen av narkotika ansetts vara ett samhällsproblem i Sverige (Johnson et al., 2017). Den senaste undersökningen som utfördes av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN, 2019) gällande drogutvecklingen i Sverige belyser att mer än en miljon människor någon gång har intagit narkotikapreparat. Vidare understryker CAN att åtkomsten av narkotika har blivit allt mer omfattande under den senaste

20-årsperioden, samt att narkotikaanvändningen under den aktuella tidsperioden har varit

betydligt mer utbredd i Sverige mot vad forskning tidigare visat. Faktum är att användningen har expanderats ytterligare mellan åren 2014 och 2019. En undersökning från 2017

understryker att omkring 675 000 individer har brukat någon form av narkotika det året (CAN, 2019). Studien synliggör även att användningen av narkotika har gått från att vara mer förekommande i storstäder till att gradvis bli mer likartad och utspridd över hela landet. Socialstyrelsen (2019a) uppskattar att 55 000 personer i Sverige är beroende eller har ett missbruk av narkotika. Den ökade omfattningen av personers användning av narkotika, även benämnt droger i vardagligt språkbruk, kan medföra enorma konsekvenser för den

missbrukande personen. Folkhälsomyndigheten (2020) poängterar att drogmissbruk ofta medför skador och negativa konsekvenser för den enskilda individen. Konsekvenserna kan ses ur fysiska, psykiska och sociala aspekter vilka ökar riskerna att personen drabbas av olika sjukdomstillstånd och i värsta fall avlider. Vidare kan drogmissbruket resultera i utanförskap och stigmatisering samt svårigheter att försörja sig vilket i sin tur kan leda till kriminalitet för att finansiera drogmissbruket (Folkhälsomyndigheten, 2020).

Konsekvenser av drogmissbruk drabbar i de flesta fall inte endast den enskilda personen som missbrukar. Socialstyrelsen (2019a) tydliggör att drogmissbruk mestadels förekommer i sociala sammanhang. Innebörden av detta är att anhöriga som finns i den sjuka individens nära omgivning även påverkas, både på ett direkt och indirekt sätt (Motion 2007/08:So503). CAN (2018) belyser i sin undersökning att 13,7% av Sveriges invånare mellan 17-84 år hade någon i sin närhet som brukade narkotikaklassade preparat och 7,3% icke-förskrivna

narkotikaklassade läkemedel år 2017. Faktum är att varje person i drogmissbruk oftast har fyra till fem anhöriga i sin närhet som på något sätt ofrivilligt dras in i personens

Enligt Socialtjänstlagen (2001:453) 5 kap. 10 § har personer som ger stöttning eller vård till närstående rätt att bli erbjuden stöd av Socialnämnden. Intentionen med stödinsatserna är i synnerhet att förenkla anhörigas livssituation ur flera aspekter, vilket inkluderar fysiska, psykiska och sociala avseenden (Prop. 2008/09:82). Socialstyrelsen (2014b) tydliggör att anhöriga innefattar alla personer vare sig det rör sig om en förälder, partner eller syskon, som har en anhörig med beroende- eller missbruksproblem. Trots att Sverige har en lagstiftning från år 2009 om stöd till anhöriga kvarstår frågan om hjälpen verkligen når ut till de anhöriga som är i behov av stöttning. Dagens samhälle förutsätter att de problem och svårigheter som en medberoende tvingats utstå försvinner i direkt anslutning till att personen som missbrukar får stöd och behandling (Motion 2007/08:So503). Det avspeglar däremot inte den sanna verkligheten på grund av att den medberoende ännu är kvar i samma negativa spiral, trots att personen i missbruk har fått hjälp och vägledning att komma ur sitt missbrukande beteende (Motion 2007/08:So503). Personens missbruk kan orsaka både mental och fysisk ohälsa hos anhöriga, vilket gör att de själva kan vara i behov av hjälp och stöd för att kunna hantera sin egen livssituation samt relationen till den missbrukande personen (Socialstyrelsen, 2019a).

En studie utförd av Richert et al. (2018) riktar uppmärksamheten mot föräldrars upplevelser av att ha ett barn som missbrukar droger. Författarna belyser att bristen på forskning gällande anhörigas perspektiv är ett faktum. Ytterligare undersökningar om föräldrars samt andra anhörigas upplevelser kan bidra till en bredare kunskap och en djupare förståelse gällande anhörigperspektivet (Richert et al., 2018). Med utgångspunkt från ovanstående kunskap blir det tydligt att fokus i större utsträckning läggs på den enskilda personen som missbrukar droger. Mindre fokus inriktas mot personens anhöriga och deras upplevelser av att vara just anhörig samt deras kännedom och erfarenheter av anhörigstöd. Summan av ovanstående visar att anhöriga till missbrukare av droger är en grupp som hamnar i skuggan av den sjuka

individen vilket gör att anhörigperspektivet behöver lyftas fram. Löpande genom studien kommer begreppet droger att användas som ersättning för begreppen narkotika,

narkotikaklassade preparat och icke-förskrivna narkotikaklassade läkemedel (exklusive forskningsrapporter) med anledning av att droger är ett mer bekant och omtalat begrepp. Avslutningsvis utgår studien från en kvalitativ ansats där resultatet inte syftar till att finna lösningar på hur stödet till anhöriga ska utformas. Det studien eftersträvar är att belysa anhörigperspektivet för att därmed bidra med ytterligare kunskap om ämnet med avsikt att täcka igen den kunskapslucka som existerar.

1.2 Syfte & frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka vilka erfarenheter anhöriga till personer med drogmissbruk har samt vilka erfarenheter som finns kring anhörigstöd.

• Vilka upplevelser och erfarenheter har anhöriga till drogmissbrukare?

• Vilken påverkan har den närståendes missbruk resulterat i hos respondenterna? • Hur ser respondenternas kännedom ut gällande anhörigstöd och hur upplever

1.3 Avgränsningar

För att begränsa studiens omfattning har målgruppen avgränsats till att endast innefatta anhöriga, vilket inkluderar föräldrar, syskon, partner samt annan nära släkting. Åldern har avgränsats till myndiga personer, vilket innebär att respondenterna är 18 år eller äldre. Valet att inte sätta någon övre åldersgräns är att alla anhöriga har rätt att komma till tals gällande sina erfarenheter och åsikter. En ytterligare avgränsning som gjorts handlar om begreppet missbruk, vilket i undersökningen enbart innefattar personer som missbrukar olika former av droger. Därmed inkluderas endast narkotikaklassade preparat samt icke-förskrivna

narkotikaklassade läkemedel i studien samt exkluderar alkohol och tobak.

1.4 Begreppsdefinitioner

Anhörig: Socialstyrelsen (2019b) definierar i sin termbank begreppet anhörig som en “person inom familjen eller bland de närmaste släktingarna”. I studien går begreppet anhörig i linje med Socialstyrelsens definition, där vi inkluderar föräldrar, syskon, partner samt annan nära släkting.

Medberoende: Begreppet syftar i den aktuella studien på den definition som Sandström (2019) beskrivit. Enligt författaren går medberoende ut på att en person som har en relation med en individ som har missbruksproblematik, även är inblandad i personens missbrukande beteende genom att stötta och hjälpa personen på diverse sätt.

Missbruk: Nationalencyklopedin (NE, u.å.) definierar missbruk enligt följande:

“okontrollerad eller överdriven användning av något, vanligen alkohol, narkotika eller andra substanser med euforiserande effekter, men även till exempel mat”. Begreppet missbruk syftar i studien på användandet av olika former av droger som nyttjas på ett sätt som inte är kontrollerbart.

Stigmatisering: Begreppet stigmatisering handlar om att personer blir socialt utstötta av samhället, de blir placerade i ett fack där de betraktas som nedvärderade (Socialstyrelsen, 2018).

2. Kunskapsöversikt

I nedanstående avsnitt kommer en kunskapsöversikt att presenteras gällande upplevelser av att vara anhörig till en person med missbruksproblematik, vilka konsekvenser som kan uppstå samt vilket stöd och insatser som finns att tillgå för anhöriga.

2.1 Att vara anhörig

Runtomkring alla personer som missbrukar narkotika finns det i princip alltid någon eller några anhöriga. De anhöriga är inte sällan medberoende och känner allt som oftast ett stort lidande samt en mängd svårigheter (Socialstyrelsen, 2014a). Enligt den så kallade

finns en person som missbrukar droger med säkerhet kommer att uppvisa indikationer på ett medberoende. I de flesta fall uppstår ett medberoende mellan personer där det finns en ihållande relation som innefattar emotionellt intensiva mönster, vilket ofta mynnar ut i att medberoendet så småningom övergår till en livsstil för både den medberoende och personen som missbrukar (Sandström, 2019).

Utifrån de 11 vanligaste definitionerna av medberoende har författarna Dear och Roberts (2005) med hjälp av en tematisk analys urskilt fyra centrala begrepp som kännetecknar fenomenet medberoende som definition. Begreppen innefattar självuppoffring, extern fokusering, känslomässig undertryckning samt interpersonell kontroll. Författarna beskriver att självuppoffring handlar om att den medberoende ombesörjer för att andra människor ska få sina behov tillfredsställda vilket gör att den medberoende negligerar och förbiser sina egna behov. Begreppet extern fokusering innebär att den medberoende ofta koncentrerar sig på andras beteenden, synpunkter och förhoppningar som de sedan själva anpassar sig efter i syfte att få bekräftelse och uppskattning. Känslomässig undertryckning går ut på att den

medberoende trycker undan sina egna känslor vilket innebär att personen inte är fullständigt medveten om sina känslor och svårigheter tills dess att de inte längre går att hantera.

Interpersonell kontroll innefattar att den medberoende tror sig kunna behärska och styra andras beteenden och handlingssätt samt lösa deras problematik (Dear & Roberts, 2005). Medberoende handlar inte om en människas oföränderliga personlighetsdrag eller något som en människa är, utan det är ett beteende och handlingssätt som en människa utvecklat (Bång, 2012). Begynnelsen av ett medberoende startar många gånger till följd av att den anhörige upplever en sann och verklig oro för sin närstående som har påbörjat någon form av missbruk, där utvecklingen av ett bestående medberoende oftast startar när försöken att hjälpa den missbrukande personen ur sitt missbruk inte lyckas (Sandström, 2019).

Flertalet studier tyder på att anhöriga eller medberoende till en person som har ett missbruk kan upplevas och förstås på en mängd olika sätt (Jackson & Mannix, 2003; Nordgren et al., 2019; Orford et al., 2013). I en studie utförd av Nordgren et al. (2019) undersöktes föräldrar till myndiga barn med drogmissbruk. Syftet med studien var att undersöka hur föräldrar tänker kring, pratar om samt förstår fenomenet medberoende. I undersökningen urskildes tre framträdande teman som i högsta grad uppfattades som extra betydande. Dessa teman innefattade hur föräldrarna själva uppdagade att de var medberoende till följd av att ha ett barn som missbrukar droger, hur de själva definierade begreppet medberoende, samt hur föräldrarna handskades med gränssättning gentemot sina barn som missbrukar. Merparten av föräldrarna definierade medberoende som ett beteende i form av känslor och handlingar istället för ett sjukdomstillstånd, vilket analyserades genom att föräldrarna tittade tillbaka på handlingar som de själva uppgav att de borde ha gjort annorlunda (Nordgren et al., 2019). Åtskilliga föräldrar upplevde att de under perioder ägnade så stor del av deras känslomässiga fokus kring det missbrukande barnet att deras eget liv sattes på paus.

in egna aktiviteter. De upplevde ett behov av att ha ständig koll på sitt barn till följd av oro och rädsla för att barnet skulle komma att göra sig själv illa. En annan betydande aspekt som författarna betonar är att kvinnornas tidigare upplevelser av att handskas med sina barns hotfulla, aggressiva och kriminella beteende inte på något sätt hindrade dem från att fortsätta att ge oföränderlig kärlek och tillsyn till dem. Samtliga respondenter berättade både

öppenhjärtigt och uttrycksfullt om sina kärleksfulla känslor till sina barn med missbruksproblematik (Jackson & Mannix, 2003).

2.2 Konsekvenser av att vara anhörig

Socialstyrelsen (2016) poängterar att myndiga personers missbruksproblematik alltid medför någon form av konsekvens för personens anhöriga oberoende ålder. För att belysa vilka negativa konsekvenser drogmissbruk kan förorsaka för samhället i stort har flera

forskningsstudier inriktats på att utforska de ekonomiska följdverkningarna av personen som har ett drogmissbruk (Melberg et al., 2011). Författarna menar att få studier dock har räknat in eller fokuserat på de konsekvenser som uppstår hos människor som tillhör den närmaste kretsen. Andra forskare har även uttryckt att det finns för få studier om vilka upplevelser anhöriga till drogmissbrukare går igenom och vilka konsekvenser som kan uppstå (Butler & Bauld, 2005; Richert et al., 2018). Den stigmatisering som personer med drogmissbruk redan utsätts för gör forskning gällande anhörigas påverkan viktig för att skapa en större förståelse inom ämnet (Butler & Bauld, 2005). Valet att exkludera anhöriga i studier gällande droger kan enligt Melberg et al. (2011) medföra att de fullständiga kostnaderna för

drogproblematiken i samhället är undervärderade vilket i värsta fall kan resultera till att drogproblem åsidosätts i relation till andra sociala problem.

Richert et al. (2018) understryker att en person med drogmissbruk även påverkar nära anhöriga och nära vänners tillvaro samt levnadsvillkor på ett destruktivt vis. Välbefinnandet hos anhöriga bli kraftigt försvagat och negativt påverkat av att de har en relation med en person med drogmissbruk (Johansson & Wirbing, 2005). Drogmissbruket leder till

ogynnsamma konsekvenser för hela familjen, i synnerhet blir föräldrars livssituation totalt omvandlad (Oreo & Ozgul, 2007). De mest plågsamma konsekvenser som kan uppkomma för den partner eller barn som lever med en person i drogmissbruk är bland annat emotionell likgiltighet som i nästa stund kan bytas ut mot euforisk ömsinthet, försummelse, övervåld och sexuella övergrepp (Johansson & Wirbing, 2005). Den nordiska studie som Melberg et al. (2011) utformat för att öka kunskapen kring anhörigperspektivet utgick från vuxna personer boende i Stockholm, Oslo, Köpenhamn samt Helsingfors. Mer än hälften av personerna som deltog från huvudstäderna Stockholm, Oslo och Köpenhamn upplevde en ängslan över en person i sin närhet med drogproblem. Utifrån studiens slutsats konstaterades att omkring en fjärdedel av invånarna i huvudstäderna årligen upplever oro för sin närstående med

Vanligtvis blir de personer som bor eller har en nära relation med en individ med

missbruksproblematik utsatta för en extraordinär påfrestning. Att upprätthålla en relation med en person med missbruk tar energi, tid och resurser samt leder många gånger till en

emotionell uttömdhet och känsla av maktlöshet (Richert et al., 2018). För att försöka upprätthålla familjens anseende för omgivningen kan den närmaste familjen försöka dölja drogproblematiken för utomstående. Orsaken till beteendet är att de närmast anhöriga skäms och har dåligt samvete över den uppkomna situationen (Johansson & Wirbing, 2005).

Socialstyrelsen (2014a) fäster uppmärksamheten på att upplevelser av skuld- och skamkänslor är vanligt förekommande, likaså oro och rädsla för att den missbrukande personen ska bli dömd för ett fängelsestraff eller i värsta fall avlida. Allt eftersom missbruket fortskrider desto mer får de anhöriga erfara i form av stress, oro och fruktan (Bång, 2012). Det är något som även känns igen i Orford et al. (2013) studie vars syfte var att undersöka vuxna

familjemedlemmars upplevelser av att ha en missbrukande familjemedlem. Författarna fastställer att familjemedlemmarna upplevde olika stressrelaterade element där oro var mest framträdande. Upplevelsen varierade av olika slag varav oron för den missbrukande personen var avsevärt tydlig. Känslan inkluderade både oro för missbrukarens fysiska och psykiska hälsotillstånd, hur personen skulle klara av sin egen omvårdnad samt för personens framtid. Det existerade likaså en oro för hela familjens situation kring hur övriga familjemedlemmar skulle ha förmåga att bevara sina relationer till varandra. Orford et al. (2013) lyfter fram att många av de anhöriga upplevde att den goda relationen som de tidigare haft till den

missbrukande personen hade gått förlorad, vilket både inkluderade känslor av ilska, besvikelse samt att de blivit sårade.

föräldrarna tvingas finansiera inköp av förbrukningsvaror, kläder och möbler till barnet (Butler & Bauld, 2005).

En del föräldrar upplevde enligt Richert et al. (2018) att den största utmaningen i vardagen var att personer i omgivningen klandrade dem och stängde dem ute på grund av barnets missbruksproblematik. Otrygghet och rädsla för att drabbas av hot, sabotage eller brutalitet från sitt eget barn är andra upplevelser som föräldrar dagligen lever med. Föräldrarna

upplevde även en oro för att barnet med drogproblem skulle komma till skada eller avlida till följd av en överdos. Undersökningen visar att kvinnliga föräldrar skuldbelägger sig själva mer än manliga föräldrar gällande barnets missbrukssituation. Nästan nio av tio respondenter i studien visade sig vara kvinnor vilket betyder att det är svårt att generalisera de fåtalet deltagande männens upplevelser. Richert et al. (2018) antyder att fåtalet manliga deltagare emellertid beror på att föräldrar av manligt kön inte aktivt söker sig till anhörigstöd för drogmissbrukare i form av föreningar eller liknande stödverksamheter. Melberg et al. (2011) framhåller även i sin studie att anhöriga av kvinnligt kön i de fyra huvudstäderna upplevde en mer betydande skada än anhöriga av manligt kön. Resultatet påvisar att anhörigas utsatthet är olika beroende på dess könstillhörighet, dock tas åtskillnaden av behov utifrån kön sällan med i beaktning när det handlar om hur omkostnader och insatser till anhöriga fördelas (Melberg et al., 2011).

Oreo och Ozgul (2007) undersökte hur föräldrar till drogmissbrukande vuxna barn hanterade och påverkades av sorgen över att vara förälder till barn i missbruk. Föräldrar beskrev att de både upplevde en sorg över att förlora relationen med barnet i missbruk och samtidigt en sorg över att de förlorat den individ som barnet kanske skulle kunna ha utvecklats till utan

drogmissbruket. Den sorg som föräldrar upplever visar tydliga kopplingar till försämrad fysisk och psykisk hälsa och otillfredsställelse. Sorgen skadar även det känslomässiga bandet mellan barn och föräldrar. En väl fungerande gemenskap inom familjen skapar ett slags skadedämpande beskydd mot att sorgen tar allt för stora proportioner. Samtliga personer i familjen runt den missbrukande personen lider av sorg (Oreo och Ozgul, 2007).

2.3 Stöd och insatser till anhöriga

yrkesverksamma i sin tur kan leda till minskade chanser att erhålla professionell hjälp och stöd. Om anhöriga som är i behov av extra stöttning uppmärksammas av professionella i ett tidigt skede kan det förenkla för personen att få tillgång till lämpliga stödinsatser (Oreo & Ozgul, 2007).

Undersökningen av Melberg et al. (2011) pekar på en begränsad tillgång av stödinsatser för anhöriga till drogmissbrukare i Sverige, Norge, Danmark samt Finland. År 2019 visade 63% av Sveriges kommuner att vuxna anhöriga hade erbjudits åtminstone ett stödprogram (Socialstyrelsen, 2019c). Genom att anhöriga får stöd menar Socialstyrelsen (2016) att anhörigas livssituation kan förändras till det bättre, på samma gång som faran för att anhöriga ska råka ut för någon form av ohälsa reduceras.

Socialstyrelsen rekommenderar socialtjänsten att erbjuda anhöriga som har en närstående med drogmissbruk social stöttning bestående av stödprogram som influerats av 12-stegs

programmet Nar-Anon eller Coping skills training, CST. Stödprogrammet CST är inte lika väl förankrat i den vetenskapliga forskningen jämfört med Nar-Anon vilket gör att

rekommendationerna pekar på att CST har en aning lägre prioritet än Nar-Anon vid val av stödåtgärd (Socialstyrelsen, 2019a). Det mest centrala gällande rekommendationen är att stödprogrammen har bevisat goda resultat på anhörigas emotionella och sociala mående (Socialstyrelsen, 2019a). Ytterligare insatser som socialtjänsten bör erbjuda är stödformer som på varierande sätt riktar uppmärksamheten på den missbrukande personens anhöriga. En av dem är den så kallade Community reinforcement approach and family training,

CRAFT. Syftet är att lära anhöriga att stötta och motivera den närstående missbrukaren att själv söka samt vilja ta emot hjälp och behandling för att på sikt bli fri från sitt drogmissbruk. Programmet syftar likaså till att anhörigas hälsa, mående och relationer ska förbättras,

oberoende om den närstående själv medverkar i en behandling eller inte (Socialstyrelsen, 2019a). I en studie gällande CRAFT som utfördes av Meyers et al. (1998) konstateras att majoriteten av de anhöriga visade effekter på reducerade problem gällande exempelvis depression, aggression och ångest. CRAFT är ett hoppfullt tillvägagångssätt för få den

anhörige att motivera och hjälpa sin närstående med missbruksproblem (Meyers et al., 1998).

3. Teoretiska utgångspunkter

I avsnittet kommer en presentation att redovisas gällande den teoretiska referensram som ligger till grund för studiens analysprocess. De valda teorierna innefattar systemteori och Cullbergs kristeori. Systemteori valdes med anledning av att den lämpar sig väl för att få en teoretisk förståelse för hur anhöriga i familjen kan påverkas av att ha en närstående med drogmissbruk. Cullbergs kristeori utsågs i syfte att teoretiskt förklara vad anhöriga kan uppleva under den pågående krisen som det många gånger är att vara anhörig till en person med missbruk. Sammanfattningsvis kan kombinationen av de valda teorierna göra det möjligt att erhålla en djupare förståelse för ett komplext fenomen.

3.1 Systemteori

Ludwig von Bertalanffy hade på 1940-talet en målsättning att skapa en teori som skulle kunna vara applicerbar på flera olika system såsom sociala, biologiska och fysiska system, vilket medförde att han grundade den välkända generella systemteorin (Bernler & Johnsson, 1985). Orsaken till utformandet var att Bertalanffy hade filosoferat kring hur olika komponenter gemensamt inverkade på varandra (Lundsbye et al., 2010). Systemteorin är en så kallad metateori för att förklara sociala och psykologiska företeelser (Svedberg, 2016). Varianter på sociala system inkluderar olika former av grupper, familjer och samhällen (Payne, 2002). Hall och Fagens (refererad i Lundsbye et al., 2010, s. 85) definition av ett system lyder enligt följande: “en uppsättning objekt med relationer mellan objekten och deras attribut. Objekten är systemets beståndsdelar, attributen är delarnas egenskaper och relationerna håller systemet samman.”. Lundsbye et al. (2010) synliggör att man genom det systemteoretiska betraktelsesättet förstår individuella fenomen som flera olika beståndsdelar utav en än större enhet. Var och en av beståndsdelarna befinner sig i ett gemensamt förhållande där de både påverkar varandra och helheten i stort.

Att studera en komplex företeelse är inte möjligt att göra genom att endast betrakta enskilda beståndsdelar, utan det krävs att beståndsdelarna betraktas i sin helhet till följd av att helheten anses vara större än beståndsdelarna tillsammans (Lundsbye et al., 2010). Systemet fungerar som en helhet eftersom de enskilda beståndsdelarna är beroende av varandra vilket betyder att alla delar hänger samman (Svedberg, 2016). Utifrån det systemteoretiska perspektivet går det inte att förstå en familjemedlems problematik utan att studera hela familjesystemets kontext på grund av att alla delar inom familjesystemet hänger samman (Lundsbye et al., 2010). Inom systemteorin existerar två olika typer av system, vilka innefattar öppna respektive slutna system. Öppna system innebär att det oavbrutet sker en utväxling av energi mellan systemet och omvärlden. I slutna system sker däremot inte någon utväxling av energi med

omgivningen (Bernler & Johnson, 1985). Inflödet av energi innefattar även information och materiella varor av olika slag (Parrish, 2012). Bernler och Johnson (1985) påpekar att samtliga sociala system är öppna, till vilka inflödet av energi är en avgörande faktor för att systemen ska kunna existera vidare. Om inflödet av energi uteblir kommer systemet successivt framkalla oordning vilket benämns som entropi. Författarna menar att negativ entropi resulterar i att det desorganiserade systemet kräver ett inflöde av energi från

inflöde från omvärlden kommer det att mynna ut i ett utflöde av energi i form av en

omarbetad produkt (Bernler & Johnson, 1985). Utflödet innebär att den energi som flödat in genom systemet resulterar i ett utflöde av effekter på omvärlden. En grundläggande

föreställning inom systemteorin är att system alltid vill uppnå homeostas, det vill säga balans eller jämvikt (Payne, 2002). I gruppen som ett system, exempelvis familjen, lägger

systemteorin tyngdpunkten på gruppens uppbyggnad, relationer, utveckling samt relationen som gruppen har till omvärlden (Svedberg, 2016). Familjen består av en helhet, i vilken alla individer påverkar varandra. Inom det systemteoretiska perspektivet är därmed relationerna mer betydelsefulla än familjemedlemmarnas enskilda egenskaper (Lundsbye et al., 2010).

3.2 Cullbergs kristeori

Under 1970-talet grundade John Cullberg den så kallade kristeorin för att på ett överskådligt vis förklara den psykiska krisens förlopp. Begreppet kris härstammar från det grekiska ordet krisis och är ett uttryck för en drastisk vändning och abrupt förändring (Cullberg, 2006). Människor genomgår olika psykologiska livsfaser under sin livstid vilka även kan

representeras som olika kriser under livet. Cullberg (2006 s. 19) definierar en psykisk kris som: “Ett psykiskt kristillstånd befinner man sig i då ens tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att man ska förstå och psykiskt bemästra den livssituation som man råkat in i.”. Inom teorin existerar två olika typer av livssituationer som kan utlösa en kris vilka innefattar livskriser samt traumatiska kriser. Livskriser handlar om yttre

påfrestningar som uppkommer i en persons vardagliga liv, exempelvis genom att bli förälder (Cullberg, 2006). Traumatiska kriser kännetecknas å andra sidan genom hastiga och

oförutsedda yttre påfrestningar som kan resultera i en fara för en människas trygghet och fysiska tillvaro. De utlösta reaktionerna kan bland annat uppstå genom en närståendes dödsfall, sjukdom, situationer av skam och intagning på sjukhus eller fängelse (Cullberg, 2006).

Enligt Cullberg (2006) grundar sig den traumatiska krisen i fyra olika faser: chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen samt nyorienteringsfasen. Författaren betonar att faserna vanligtvis går in i varandra samt att de inte är oföränderliga. Chockfasen är det inledande skedet i ett krisförlopp som pågår allt från ett kort ögonblick till ett par dagar. En del kriser framträder successivt över tid vilket kan medföra eventuella svårigheter att upptäcka den faktiska chockfasen. Det som utmärker skedet är att det inte finns något sätt för individen att ta in händelsen på vilket leder till att hen gör allt för att blunda och skjuta verkligheten bort från sig själv (Cullberg, 2006). Begynnelsen av den benämnda reaktionsfasen karaktäriseras genom att individen har börjat inse samt förstå vad som har skett. Enligt Cullberg (2006) bildar chock- och reaktionsfasen gemensamt den akuta krisen vilken vanligtvis pågår fyra-sex veckor. Många gånger upplever individen skuld och orättvisa kring det inträffade och ställer sig ofta upprepade frågor om “varför?” det skett. Individen tar själv till olika

egenskap av sorg, hopplöshet, vrede, stress och känslor av meningslöshet. När krisens akuta skede har passerat träder bearbetningsfasen in, den är tydligt märkbar mellan ett halvår upp och ett år efter att det akuta traumat uppstod. Här börjar personen koncentrera sig på framtiden istället för att enbart låta sin koncentration riktas mot det förflutna (Cullberg, 2006).

Det fjärde och sista skedet, nyorienteringsfasen fortgår under resten av personens liv. Det inträffade traumat behöver i fjärde fasen inte påverka individens vardag men kommer alltid att finnas kvar som ett ärr och vara en del av individens fortsatta liv. Individens sargade självkänsla har återställts och de förstörda bilderna av framtiden har processats. För att processen ska kunna ske måste personen kunna acceptera det som inträffat. Oavsett om personen lyckats åstadkomma en acceptans är sannolikheten stor att särskilda situationer kan komma att frambringa minnen av traumat. Minnena kan skapa tillfälliga känslor av kraftigt obehag och smärta som om traumat inte blivit bearbetat (Cullberg, 2006).

4. Metod

I det aktuella avsnittet kommer en beskrivning av studiens tillvägagångssätt noggrant att presenteras för att på ett pålitligt sätt redogöra för samtliga delar i undersökningens arbetsgång.

4.1 Litteratursökning

I arbetet med att finna vetenskapligt granskad litteratur av betydelse som behandlar det aktuella ämnet har sökandet företrädesvis utförts med hjälp av Umeå universitetsbiblioteks databaser, SocINDEX samt Scopus. Annan relevant litteratur i form av böcker har funnits via Umeå universitetsbibliotek. Enligt Bryman (2018) grundar sig det inledande skedet av litteratursökning på att forskaren noga och omsorgsfullt går igenom böcker, rapporter och vetenskapliga texter. För att utöka informationskällorna har även adekvat information inhämtats från aktuella myndigheter, rapporter, lagrum samt Socialstyrelsens riktlinjer. Ytterligare sökning har gjorts utifrån referenslistor i redan befintlig litteratur. De sökord som huvudsakligen har använts är: anhörig, medberoende, föräldrar, syskon, drogmissbruk, barn med drogmissbruk, konsekvenser, family, relative, parent, sibling, codependency, drug, drug addict, drug problem, substance abuse, child with drug abuse, effect, treatment, support.

4.2 Val av metod

Studien utgår från en kvalitativ ansats med anledning av att undersökningen ämnar till att skapa en djupare förståelse för anhörigas upplevelser av att ha en närstående som missbrukar droger. Ansatsen är fördelaktig till följd av att kvalitativ metod syftar till att få en bredare och djupare förståelse av ett visst fenomen genom att studera och förklara fenomenet i dess aktuella kontext (Justesen & Mik-Meyer, 2011). Eftersom studien avser att undersöka

(narrativ) för att finna förståelse för anhörigas upplevelser av att ha en närstående som

missbrukar. Inom den narrativa metoden har begreppet mening en betydande del där metoden lägger stor vikt vid respondenternas historia och personliga berättelser (Blom & Nygren, 2009). Genom att låta respondenterna själva skriva ner och delge sin berättelse finns möjligheten att berättelsens mening skildras på ett annat sätt till skillnad från om

respondenten muntligt hade framfört berättelsen. Blom och Nygren (2009) beskriver att respondentens eget nedtecknande öppnar upp för interaktion och reflektion med sig själv. Författarna menar att nedtecknandet medför att händelsens mening får en struktur vilket resulterar i att trovärdigheten blir än tydligare för både respondenten själv och omvärlden.

4.3 Urval av respondenter

I samband med att urvalet ska genomföras är det av stor betydelse att det sker på ett metodiskt sätt utifrån välutformade och strategiska kriterier (Holme & Solvang, 1997). Det är likaså väsentligt att urvalet lämpar sig till det studien har i avsikt att undersöka. För att hitta en passande urvalsgrupp menar Holme och Solvang (1997) att det viktigt att forskaren använder sig av respondenter som har god kännedom om det sociala fenomen som studien åsyftar. På grund av att studien ämnar till att undersöka anhörigas upplevelser samt vilka erfarenheter de har kring anhörigstöd har betydande strategiska kriterier konstruerats. För att vara berättigad att delta i studien bestod kriterium nummer ett av att respondenten skulle vara anhörig vilket innefattade förälder, syskon, partner eller annan nära släkting till en person med ett aktivt eller tidigare drogmissbruk. Valet att dela in målgruppen i kategorier grundar sig i att öka

förståelsen av respondenternas berättelser under analysarbetet. Vuxna barn inkluderades i alternativet annan nära släkting. Det medvetna beslutet att inte nyttja vuxna barn som ett möjligt svarsalternativ föll på att det eventuellt hade kunnat utmynnat i vissa oklarheter om respondenterna hade missat kravet om att vara myndig för att delta i studien. Kriterium

nummer två utgick nämligen från att respondenten skulle vara myndig, det vill säga 18 år eller äldre. För att finna respondenter som uppfyllde kriterierna utfördes urvalet med hjälp av ett målstyrt urval. Urvalstekniken är vanligt förekommande inom kvalitativ forskning och innebär att forskaren väljer respondenter på ett metodiskt tillvägagångssätt utifrån studiens ändamål samt de särskilda kriterier som behöver vara uppfyllda (Bryman, 2018).

4.4 Genomförande

Datainsamling

För att samla in empiri till vår studie har en annonseringsmodell använts med anledning att nå ut till vår urvalsgrupp. Lindberg och Sjöström (2019) skriver att annonseringsmodellen går ut på att undersökaren förmedlar information om sin studie i dagspress, sociala medier eller nätverk i syfte att komma i kontakt med deltagare som överensstämmer med kriterierna. Med hjälp av annonseringsmodellen kan de personer som är intresserade av att delta i studien på eget initiativ ta kontakt med undersökarna (Lindberg & Sjöström, 2019). För att nå ut till rätt målgrupp togs ett beslut om att rikta oss till särskilda grupper på den sociala plattformen Facebook. Tre slutna grupper kontaktades varav två av dem gav sitt godkännande, “Föräldrar

medlemmar. I det inledande skedet kontaktades gruppernas administratörer (se bilaga 1) med avsikten att få ett godkännande att publicera annonsen i grupperna. När ett godkännande mottagits publicerades en annons i vardera grupp med en förfrågan om att delta i den webbaserade studien (se bilaga 2).

Ett informationsbrev utformades (se bilaga 3) innehållande en beskrivning av studiens syfte och uppbyggnad. I brevet klargjordes likaså information om målgruppen och dess kriterier, frivillighet att delta samt rätten att avbryta. Deltagarna informerades om att längden på

berättelserna inte var en avgörande faktor utan ombads att på ett detaljrikt sätt dela med sig av sina erfarenheter. I brevet ombads respondenterna att besvara enkäten inom den närmsta veckan från att de läst brevet på grund av undersökningens tidsbegränsning. Utifrån den givna informationen fick deltagarna själva avgöra om de upplevde sig uppfylla kraven för att vara berättigad att delta i studien samt om de fortfarande var intresserade av att delta. En enkät utformades i Google Formulär (se bilaga 4) innehållande elva stycken frågor. Annonserna innehöll en länk för att komma till studiens informationsbrev samt enkät. Ett beslut om att stänga ner enkäten togs när vi bedömde att vi mottagit tillräckligt omfattande empiri för att kunna svara upp mot undersökningens syfte. Av de totalt cirka 2400 gruppmedlemmarna medverkade sammanlagt 40 respondenter, med ett åldersintervall mellan 26-75 år.

Analysmetod

Empirin som inhämtats genom skriftliga narrativ har analyserats med hjälp av konventionell innehållsanalys. Enligt Hsieh och Shannon (2005) används den konventionella analysen mestadels när en undersökning har i syfte att förklara en företeelse. När det råder brist på befintlig forskning gällande ett fenomen lämpar sig analysmetoden väl (Hsieh & Shannon, 2005). Bearbetningen av materialet inleddes med att författarna på varsitt håll läste igenom alla narrativ ett flertal gånger för att erhålla en övergripande bild och känsla över materialet i sin helhet. Därpå plockades meningsbärande enheter ut i form av citat som ansågs relevanta för studiens syfte och frågeställningar. Mot bakgrund av de meningsbärande enheterna identifierades ett antal koder som slutligen sorterades in i nio kategorier. Bearbetningen som ovan presenterats utfördes på en manifest nivå vilket enligt Kondracki et al. (2002) innebär en ytlig analys av materialet. Utifrån de fastställda kategorierna utfördes en analys av dess innehåll på en latent nivå för att slutligen utmynna i tre övergripande teman (se bilaga 5). Att analysera på en latent nivå bygger på att det görs en djupare analys av materialet i syfte att erhålla en mer abstrakt mening av textens innehåll (Kondracki et al., 2002). Under

analysprocessen har uppenbara stavfel i några meningsbärande enheter korrigerats.

4.5 Bortfall

bortfallet inte har någon betydande påverkan på studiens resultat på grund av att intentionen inte var att undersöka en specifik ålderskategori. Bortfallet resulterade inte heller i någon påverkan på resultatet eftersom samtliga respondenter var kvinnor. De 39 respondenterna bestod av 28 stycken föräldrar, 3 stycken syskon, 6 stycken annan nära släkting, samt 2 stycken partner.

4.6 Trovärdighet, överförbarhet och pålitlighet

Validitet och reliabilitet är två utmärkande begrepp inom den kvantitativa forskningen vilka syftar till att mäta och beskriva kvaliteten på en vetenskaplig studie (Bryman, 2018).

Emellertid är begreppen omdiskuterade inom den kvalitativa forskningen eftersom många forskare menar att validitet och reliabilitet inte är aktuella på grund av att den kvalitativa forskningens huvudsakliga syfte inte är att mäta en studies kvalitet (Bryman, 2018). I kvalitativa undersökningar används istället begreppen trovärdighet, överförbarhet och pålitlighet, vilka kommer att presenteras nedan.

Begreppet trovärdighet är jämförbar med intern validitet och handlar om hur trovärdig studiens resultat är baserat på omvärldens uppfattning. Trovärdigheten bedöms utifrån hur forskaren har följt gällande regler samt låtit personerna som medverkat i studien fått ta del av resultatet (Bryman, 2018). För säkra trovärdigheten i vår studie har vi noga följt de

forskningsetiska riktlinjerna samt under hela processens gång reflekterat och diskuterat kring hur studien bör vara utformad med intentionen att genomgående erhålla transparens. När studien avslutats och godkänts kommer uppsatsen finnas publicerad på databasen DiVA och därefter kommer information publiceras i de två Facebookgrupperna om var studien går att återfinna. Överförbarhet är det begrepp som motsvarar extern validitet. Bryman (2018) beskriver att överförbarhet handlar om hur väl en studies resultat kan föras över till en motsvarande kontext. För att åstadkomma ett verklighetsförankrat resultat menar Creswell (2014) att det är betydelsefullt att respondenternas beskrivningar är fylliga och detaljrika. Genom fylliga beskrivningar skapas förutsättningar att på bästa sätt kunna göra en bedömning huruvida studiens resultat är överförbara till en annan kontext (Bryman, 2018). Eftersom antalet respondenter som deltog i vår studie sammanställdes till 39 individer av de totalt cirka 2400 medlemmarna anses studiens grupp av respondenter som ytterst liten. Till följd av att studien syftar till att få en mer djupgående förståelse för hur ett komplext socialt fenomen kan upplevas utgör inte gruppstorleken något hinder eftersom vi inte avser att statistiskt

generalisera resultatet till samtliga anhöriga som har en närstående med drogmissbruk.

berättelser innan de skickade in dem, för att bekräfta att berättelsen gav en så utförlig bild av upplevelserna som möjligt. För att öka pålitligheten krävs en ömsesidig förståelse mellan författare och respondenter. Enkätfrågorna har därför utformats så lättförståeliga som möjligt för att minimera risken att respondenterna inte ska missförstå frågorna vilket i sin tur kan bidra till att svaren blir lätta att förstå för oss författare. Utifrån de tillvägagångssätt som beskrivits finns goda möjligheter att öka studiens pålitlighet.

4.7 Etiska överväganden

Etiska överväganden och direktiv är en essentiell faktor för forskningens kvalitet,

implementering samt hur utfallet av forskningen på ett eftertänksamt och trovärdigt vis kan begagnas för samhällets progression (Vetenskapsrådet, 2017). När en forskare har bestämt sig för att inleda en forskningsstudie som involverar människor oavsett ålder ska forskaren noggrant överväga forskningsetiska principer. Forskaren ska även bruka sig av ett

tillvägagångssätt som bidrar till att så få ogynnsamma konsekvenser som möjligt påverkar de individer som involveras (Vetenskapsrådet, 2017). Med utgångspunkt från ovanstående har vi genomgående i studien tagit stor hänsyn och beaktat principerna. Trots att uppsatsen är på en kandidatnivå ska den enligt Nygren (2019) ändå konstrueras utan att någon person riskerar att utsättas för skada. Kalman och Lövgren (2019) belyser att det är av stor betydelse att både den studerande samt studentens handledare följer och förhåller sig till de etiska principerna, samt att forskningen utförs på ett etiskt acceptabelt vis.

Två centrala begrepp när det handlar om att utföra forskning som involverar människor innefattar individskyddskravet och forskningskravet (Vetenskapsrådet, 2017).

Individskyddskravet rör sig om att personerna som deltar i en studie ska värnas från att skadas eller kränkas. Viktigt att poängtera är att skador som anses obetydliga inte får utgöra något hinder från betydelsefull forskning. Forskningskravet handlar å andra sidan om att nyttan av forskningen kan utmynna i en utveckling för både medborgarna och samhället i stort, vilket kan leda till en förbättrad hälsa och välbefinnande hos medborgarna (Vetenskapsrådet, 2017). Eftersom vår studie efterfrågade berättelser av anhörigas upplevelser resonerade vi i det inledande skedet kring om vårt val av deltagare enbart skulle inkludera personer från 18 år och uppåt eller om även barn skulle inkluderas. Enligt lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor kan det krävas ett samtycke från den minderårigas

vårdnadshavare för att ha tillåtelse att delta i forskningen. Utifrån rådande lagstiftning samt till följd av att undersökningens ämne kan anses vara av känslig prägel fattades beslutet att endast inkludera myndiga personer på grund av risken att sätta barn i en särskilt pressad och vansklig position. Trots åldersgränsen är vi medvetna om att deltagarna kan ha uppgett en ålder som inte varit sanningsenlig vilket riskerar att minderåriga möjligtvis har deltagit utan vår tillåtelse eller vårdnadshavares samtycke.

Kalman och Lövgren (2019) beskriver att de etiska aspekterna innefattar informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Författarna menar att kraven vanligtvis beaktas samtidigt under forskningsprocessens gång. För att säkerställa att

informationsbrev ut på Facebook i samband med vår enkät. Brevet innehöll tydlig information om oss författare, vårt lärosäte och vår handledare och likaså information om

undersökningens syfte, att deltagandet byggde på frivillig basis samt att respondenterna hade rätt att avbryta sitt deltagande. I samband med att deltagaren läst informationen, besvarat enkäten samt skickat in sitt svar gav denne sitt samtycke till att medverka i studien. Genom det aktuella tillvägagångssätt har vi enligt Kalman och Lövgren (2019) uppfyllt riktlinjerna gällande informationskravet och samtyckeskravet, vilket tillsammans utgör ett informerat samtycke. Respondenterna informerades om att berättelserna endast skulle nyttjas i

examensarbetet som avslutningsvis kommer att utmynna i en publikation. Nyttjandekravet går sammanfattningsvis ut på att det inhämtade materialet endast får brukas för studiens faktiska ändamål (Kalman & Lövgren, 2019). En annan viktig aspekt som beaktades var

konfidentialitetskravet. För att nå upp till konfidentialitet delgavs respondenterna information om att inga eventuella namn som framkommit i respondenternas berättelser kommer att avslöjas av anledning att inte göra det möjligt att identifiera en specifik person i syfte att skydda deras integritet. Slutligen informerades respondenterna att endast författarna till examensarbetet samt möjligtvis handledaren skulle komma att ta del av den fullständiga berättelsen. Allt material som rör respondenterna har behandlats med största försiktighet för att uppnå ytterligare konfidentialitet. Huvudsakligen syftar konfidentialitetskravet till att värna om deltagarnas integritet (Kalman & Lövgren, 2019).

Trots att etiska krav har beaktats genom studiens hela process går det aldrig med säkerhet att förutspå vilka konsekvenser som kan uppkomma hos respondenterna som medverkat eller dem som läser uppsatsen. Till följd av att studiens ämne kan upplevas känsligt diskuterades redan i inledningsskedet av studien huruvida Facebookgruppernas medlemmar skulle kunna påverkas av det studien syftar till att undersöka. Diskussionen utmynnade i att vi med största omsorg och försiktighet utformade en förfrågan om studiedeltagande, informationsbrev samt enkätfrågor. En av de tre Facebookgrupperna som kontaktades via ett meddelande (se bilaga 1) avböjde trots informationen vår förfrågan om att publicera annonsen om vår undersökning i deras slutna grupp. Anledningen var att administratören ansåg att annonsen kunde skapa ett starkt obehag hos gruppmedlemmarna samt att det kunde ge upphov till svåra känslor. Det ska noga understrykas att administratörens beslut respekteras. Administratörens beslut medförde att tankar väcktes hos oss författare kring om nyttan skulle överväga risken som studien skulle kunna medföra. Vetenskapsrådet (2017) påpekar att en forsknings potentiella nytta alltid ska jämföras med eventuella risker. Med hänsyn till de risker som studien skulle kunna resultera i anser vi följaktligen att nyttan med studien överväger risken på grund av att anhöriga till missbrukare är en grupp som hamnar i skuggan av den som missbrukar.

4.8 Metodologiska reflektioner

tillämpa ett objektivt förhållningssätt. Trots försöket att hålla objektivitet är vi medvetna om det faktum att det är omöjligt att inneha en fullständig objektivitet. Insikten går i linje med Bryman (2018) som poängterar att det i en samhällelig forskningsprocess är betydelsefullt att forskaren har en förståelse för svårigheten att uppnå en fullkomlig objektivitet, detta genom att forskaren gjort ett eller flera försök att handla i god tro. Det ska med andra ord vara tydligt att forskaren inte avsiktligt påverkat studiens genomförande och resultat med sina egna uppfattningar, åsikter eller teoretiska inriktningar (Bryman, 2018).

En av de mest framstående styrkorna gällande metodval rör datainsamling. Fördelen ligger i att studiens respondenter själva har utarbetat datamaterialet i form av egna berättelser vilket skapar ett större utrymme för reflektion samt att de själva har möjlighet att strukturera upp och disponera sin tid till att besvara enkäten. Tillvägagångssättet att låta respondenterna författa sina egna svar framför att genomföra en muntlig intervju med respondenten bidrar till en värdefull tidsbesparing apropå studiens tidsbegränsning. Tidsbesparingen innefattar både den tid varje intervju skulle ta att genomföra samt den tid det skulle krävas att transkribera intervjumaterialet. Blom och Nygren (2009) menar att korta skrivna narrativ många gånger har en tydlig struktur med ett innehåll som respondenten givits större möjlighet att reflektera kring. Det går ändock inte att bortse från att metoden även har sina svagheter. Författarna påpekar att korta narrativ kan riskera att berättelserna innehar en mer ytlig reflektion då respondenterna kan känna sig limiterade att utveckla hela sin berättelse. Det går likaså inte att bortse från att en skriven berättelse går miste om den personliga och sociala interaktion som existerar i en muntlig intervjusituation samt att möjligheten att ställa följdfrågor för att öka förståelsen av kontexten försvinner.

4.9 Ansvarsfördelning

Under arbetsprocessen har arbetet varit jämnt fördelat mellan studiens författare. Det har hela tiden förekommit ett samstämmigt ansvar över studiens samtliga delmoment, där alla beslut har tagits gemensamt. I begynnelsen av ett par delmoment har författarna arbetat på varsitt håll och därefter bearbetat texten och dess struktur tillsammans. Rekryteringen av

respondenterna utfördes gemensamt. Tillsammans kodades det skrivna datamaterialet och sammanställdes i kategorier för att slutligen utmynna i tre övergripande teman.

5. Resultat och analys

I nedanstående avsnitt kommer studiens resultat att presenteras sammanvävt med analysen av det datamaterial som samlats in genom skrivna narrativ. De 39 respondenterna som deltog i studien har tilldelats fiktiva namn med anledning att tillförsäkra respondenterna anonymitet. Kodningen av respondenternas nedskrivna svar utmynnade i nio stycken kategorier som i sin tur resulterade i tre specifika teman som besvarar studiens tre frågeställningar: Starka band har central betydelse, Krisens effekter och Stöttning ur olika aspekter.

5.1 Starka band har central betydelse

De kategorier som konstruerades under det första temat var: formad av missbruket och gränslös kärlek.

Formad av missbruket

Utifrån studiens resultat går det att konstatera att merparten av respondenternas upplevelser av att vara anhörig stämmer överens med vad tidigare forskning påvisat om att vara

medberoende. För att kunna förklara en människas medberoende går ett systemteoretiskt perspektiv att applicera, vilket innebär att man måste se till hela systemet och inte enbart till den enskilda individen som är medberoende. I studiens fall måste därmed de anhöriga studeras utifrån relationerna i systemet, med andra ord till personen i missbruk. Det systemteoretiska synsättet lägger fokus på relationerna inom helheten snarare än

beståndsdelarnas individuella egenskaper (Lundsbye et al., 2010). Ett exempel är Caroline, 43 år, förälder, som beskrev sin upplevelse: “Medberoende mot min vilja. Bara jag får vara liten

del av min sons liv.”. Respondenterna som inte konkret uttryckte sig själva som medberoende visade tydliga indikationer i sina berättelser på att de var medberoende. En av dem är Sofia, 53 år, förälder som skrev följande: “Jag har valt att ”skydda” min son hellre än att

orosanmäla. Jag har aldrig orosanmält, fast det funnits många tillfällen jag borde ha gjort det.”. Enligt medberoendemodellen som Dear och Roberts (2005) hänvisar till kommer samtliga personer i en familj alltid att visa någon form av tecken på att vara medberoende.

De fyra grundläggande begreppen som kännetecknar medberoende innefattar enligt Dear och Roberts (2005) självuppoffring, extern fokusering, känslomässig undertryckning samt

respondenterna var självuppoffring, som innebär att anhöriga prioriterar att tillgodose andras behov framför sina egna (Dear & Roberts, 2005).

All min energi, ork går åt att ha koll på honom och vad som händer. Jag har glömt bort mig själv, mina barn pga. av hans knarkande beteende. (Sofie, 48 år, partner)

Ett återkommande begrepp som uppkom hos respondenterna i samband med att de berättade om sina upplevelser var kontroll. Majoriteten av respondenterna beskrev att de upplevde ett enormt kontrollbehov, framförallt gentemot sin närstående som missbrukade. En av

respondenterna uttryckte: “Jag har haft kontrollbehov och mått dåligt och varit medberoende.” (Isabella, 55, annan nära släkting), medan Stina beskrev:

“Jag utvecklade ett enormt kontrollbehov, som tog all min vakna tid.” (Stina, 50 år,

förälder).

Skildringarna som respondenterna angett visar tydliga samband med interpersonell kontroll vilket går ut på att den medberoende försöker kontrollera andra människor samt tror sig kunna styra andras beteenden (Dear & Roberts, 2005). Vidare går det att fastslå att några av

respondenterna vigt all sin energi och sina känslomässiga resurser på den närstående i missbruk tills det blir ohanterligt. Respondenternas berättelser stärks av Dear och Roberts (2005) konstruerade begrepp: känslomässig undertryckning som innefattar att en

medberoende stänger ute sina känslor tills de inte längre går att kontrollera.

Jag vigde hela min existens för att ta hand om, mörklägga, förfina och lämnade mig själv i ett känslomässigt kaos. (Johanna, 32, annan nära släkting)

Något som tydligt utmärker sig från mängden var att en respondent beskrev att hon gjort allt hon kunnat för att känna sig bekräftad. Upplevelsen går i linje med extern fokusering som enligt Dear och Roberts (2005) handlar om att den anhörige rättar sig efter andras åsikter och beteenden med ett hopp om att få ta emot bekräftelse och känna sig uppskattad.

Jag har gjort allt för att bli bekräftad. Glömt mina egna behov. Trott att jag kan hjälpa andra. Haft och har ett enormt kontrollbehov. (Inger, 75 år, annan nära släkting)

Gränslös kärlek

En faktor som visade sig samstämmigt för flera av studiens respondenter gällde de anhörigas oupphörliga kärlek för deras närstående. Flertalet personer beskrev upplevelser av att leva med en ständig kamp mellan känslor av att ge upp och fortsätta kämpa för sin närstående. Kampen inkluderade inte enbart att hålla sin närstående vid liv utan innefattade också en kamp med att få myndigheter att förstå att personen som döljer sig bakom missbruket är en älskad person. Annelie, Stina och Inger är tre av respondenterna som på olika sätt beskrev sin kamp.

Att slitas mellan att bara ge upp och att kämpa. Jag har valt att kämpa. En kamp mot död, hopp, socialtjänst polis och allmänhetens stigmatiserande syn. En kärlekskamp... Svårast har varit att inte kunna hjälpa, att inse att den anhöriga måste inse själv att hen behöver hjälp. Svårt att få polis och läkare/ vårdpersonal att förstå att det finns en älskad son/ dotter bakom missbrukaren. (Annelie, 61 år, förälder)

Det är fruktansvärt!... Man undrar hur mycket man ska orka med. Känslan av att ge upp, men på något sätt fortsätter man kämpa. [...] Att inte tänka på henne 24/7, inte veta om hon lever eller var hon är och att ha sitt vanliga liv parallellt vet jag inte riktigt hur man klarar, egentligen. (Stina, 50 år, förälder)

Vi kan aldrig hjälpa en missbrukare att sluta om de inte själva vill. Var och en måste ta ansvar för sitt eget liv! Att släppa dem (inte överge) är kärlek. (Inger, 75 år, annan nära släkting)

Resultatet som presenterats ovan är också något som går att liknas med resultatet som Jackson och Mannix (2003) har kommit fram till i sin studie gällande mammors upplevelser av att vara förälder till ett barn som missbrukar. Forskarna konstaterar att kärleken till personen i missbruk är orubblig oavsett de påfrestningar och svårigheter som anhöriga ställs inför. Författarna belyser att respondenternas upplevelser av sina barns beteende ändock inte förändrade deras kärlek. Resultaten går att likställas med den kamp som flertalet av respondenterna i vår studie beskrev som påtaglig.

5.2 Krisens effekter

Kategorier som konstruerades under det andra temat innefattar: svårhanterliga upplevelser, påfrestningar av fysisk och psykisk karaktär, relationella förändringar samt förändrat perspektiv.

Svårhanterliga upplevelser

Anhöriga som har en närstående med drogmissbruk får genomlida oerhört påfrestande och svåra situationer, där känslolivet blir markant påverkat. Såsom tidigare forskning påvisat kan stigma relateras med både personer som missbrukar narkotika liksom deras anhöriga (CAN, 2021). Begreppet stigma identifierades likaså i tre av respondenternas berättelser, de beskrev upplevelser av en stigmatiserad syn från samhället på grund av att de har en närstående som missbrukar.

Det är som en lindans mellan maktlöshet, vanmakt, misstroende, stigma och ett skuldberg att vara förälder. (Linda, 53 år, förälder)

Linda beskriver även att hon erfarit känslor av maktlöshet vilket nästintill alla respondenter uppgett. Nedan beskriver ytterligare två föräldrar sina upplevelser.

Maktlösheten är en annan fruktansvärd del. Det tar död på en människa att se en anhörig försvinna in i missbruk. Det går inte att låta bli att påverkas. Oavsett vad man själv gör, så kvittar det så länge personen i fråga inte själv vill ha hjälp. (Maria, 44 år,

förälder)

Maktlösheten är så total, frustration att inte få ”rätt” hjälp. Man känner sådan fruktansvärt djup sorg att ens älskade barn lever så destruktivt och mår så dåligt, oron och rädsla att få det värsta samtal en förälder kan få; att mitt barn inte finns längre!! (Lisbeth, 60 år, förälder)

Respondenterna som beskrev maktlöshet hade liknande upplevelser kring hur det kan kännas att befinna sig i en maktlöshetskänsla. De berättelser som utmärkte sig mest innehöll

beskrivningar av att inte känna sig ha förmåga att kunna hindra sin närstående från att missbruka eftersom det aldrig går att besluta om hur en närstående ska leva sitt liv, eftersom personen i fråga har makten över sitt liv. Resultaten som påvisas i studien kan likställas med Richert et al. (2018) studie i vilken resultatet visade att anhöriga utsätts för påfrestningar utöver det vanliga och generellt känner stor vanmakt. Likaså Caroline beskrev upplevelsen av maktlöshet mot drogerna.

När drogerna vinner över dig, fast du är mamma. Jag kan inte rädda min son. Polisen kommer och tar min son ifrån mig. Eller är det missbruket som tar honom. Lite

cannabis är bättre än kokain. Eller? (Caroline, 43 år, förälder)

Konstaterandet om att anhöriga får utså stress, oro och fruktan av Bång (2012)

överensstämmer väl med resultatet i den här studien. Flera av respondenterna beskrev i sina berättelser att stress, oro och rädsla var en oupphörlig del av deras vardag, dygnets alla

timmar. Känslorna bestod till största delen av oro och rädsla att förlora sin närstående till följd av drogmissbruket. Orford et al. (2013) påvisade även i sin forskning att olika stressfaktorer, där exempelvis oro var en vanligt förekommande upplevelse bland anhöriga till en närstående som missbrukade. Elin var en av de respondenter som tydligt beskrev hur upplevelsen av stress kan kännas.

Det är som att leva med ett ständigt stresspåslag. Jag kan efterlikna det med att ditt barn har precis lärt sig gå och tagit sig ut mot ett stup. Glad i hågen tumlar barnet närmare stupet och du vet att du kommer inte hinna springa fram för att rädda det utan du måste locka, avleda och göra allt för att barnet ska tumla tillbaka i din famn och i tryggheten innan det ramlar till sin död…. Å detta upplever man varje dag.

(Elin, 41 år, förälder)

Flertalet av respondenternas beskrivningar visar på att de tvingas utstå traumatiska

ett dygn”. Julias berättelse går att likna vid det inledande skedet av en traumatisk kris. Hon

beskrev att beskedet kom plötsligt och vände upp och ner på hennes vardag inom loppet av ett dygn. Beskrivningen har tydliga likheter med den första fasen i Cullbergs kristeori, nämligen den benämnda chockfasen. Krisens begynnelse innefattar att det kan finnas svårigheter för personen att ta in det som faktiskt hänt och pågår vanligtvis från en kort stund upp till några dagar (Cullberg, 2006). En respondent vid namn Sofia beskriver att hon gått igenom olika faser sedan hon upptäckt sitt barns missbruk.

Jag har gått igenom olika faser. Först ilska och mycket envis kamp, sedan besvikelse och rädsla, utmattningssymptom, sjukskrivning för att orka i perioder, oro och avsaknad tillit, i perioder har jag tvivlat på mitt eget omdöme, saknat mod och varit rädd. Jag har känt skam och skuld och har samtidigt haft framtidstro, någon slags tillit till att det ska bli bra. (Sofia, 53 år, förälder)

Det som framkommer i Sofias berättelse är möjlig att förklara med hjälp av Cullbergs teori om krisens förlopp. Den akuta krisen beskriver Cullberg (2006) som när en person omedvetet vidtar olika försvarsmekanismer för att hantera krisen hen befinner sig i. Sofia berättar bland annat att hon drabbats av utmattningssymtom. En sannolik tolkning av hennes reaktion kan förklaras genom att den psykiska utmattningen togs i uttryck som en kroppslig

försvarsmekanism för att bemästra krisen. Sofia beskriver även att hon har upplevt känslor av skam och skuld på samma gång som hon har haft en tro om att det ska bli bra i framtiden. Hennes beskrivning går att sammankoppla med krisförloppets tredje fas som Cullberg (2006) benämner som bearbetningsfasen. Cullberg menar att personen i tredje skedet börjar lägga mer fokus på framtiden snarare än att endast fokusera på det förflutna och det som utlöst krisen.

Påfrestningar av fysisk och psykisk karaktär

Samtliga respondenter som deltog i studien uttryckte att de på något sätt erfarit någon eller några former av fysiska och/eller psykiska konsekvenser av att vara anhörig till en person som missbrukar. CAN (2021) påvisade i sin studie att anhöriga som har en närstående med

drogmissbruk i större omfattning lider av problem och svårigheter gällande sin fysiska, psykiska samt allmänna hälsa. En liknande iakttagelse som CAN (2021) konstaterade i sin undersökning kan också fastslås i denna studie till följd av att respondenterna verkar vara märkbart påverkade, i både fysiskt och psykiskt avseende. Carola, 63 år, förälder beskriver: “Mardrömmar o dålig sömn! Magsår eller andra kroppsliga sjukdomskänslor.”. Likaså Meryems citat exemplifierar både fysiska och psykiska konsekvenser.

Sjukskriven i perioder, fysiskt sjuk, sömnproblem, viktras på 15 kg, stress, depression. (Meryem, 55 år, förälder)

Som citaten ovan antyder får anhöriga liksom majoriteten av de övriga respondenterna utstå olika sorters fysiska konsekvenser. Det framkommer att respondenterna har fått magproblem, viktnedgång, håravfall, sömnsvårigheter, orkeslöshet samt andra former av fysiska

I några berättelser identifierades likaså en utsatthet för hot, våld och skadegörelse som konsekvenser av missbruket. Resultatet stärks av Richert et al. (2018) som poängterar att vissa anhöriga lever med en ständig otrygghet och fruktan av att utsättas för hot eller våld. Elin och Matilda var två respondenter som beskrev sina erfarenheter av hot, våld och skadegörelse.

Han har fått en psykos och säger att han ska slå ihjäl lillasyster för att hon inte öppnat dörren. Men lillasyster XX har inte varit hemma, så han har hallucinerat och alltså varit utanför i 4 timmar innan han, när pappan kom, sparkade sönder min dörr och gick in. Han skickade bilder till mig och hans ögon var helt borta, det krossade hela mig att jag inte var hemma när detta skedde men det kan även räddat mitt liv. Å definitivt lillasysters liv, för ingen vet vad han gjort om hon kommit förbi huset när han trodde att hon låst han ute. Det fick mig att inse att vi lever som i en krigszon, med minor utspridda på golvet å frågan är bara när eller om vi kliver på en som kostar nån livet. (Elin, 41 år, förälder)

Mest påverkad blev jag när min storebror höll kniven mot min hals och jag blev räddad i sista stund av polisen, tappat hopp och förtroende i människor, fått panikattacker, ångestattacker, mardrömmar, sömn och koncentrationssvårigheter.

(Matilda, 26 år, syskon)

I flertalet berättelser utkristalliseras likaså att anhöriga får erfara psykiska påfrestningar i form av stress och depression. En tänkbar teori till de psykiska konsekvenserna är att relationerna har påverkats på ett destruktivt vis. Detta på grund av att det systemteoretiska synsättet lägger fokus på relationernas påverkan på varandra snarare än enskilda konsekvenser hos en individ. Ett exempel på hur det kan vara att leva med långvariga psykiska påfrestningar kommer från Åsa som beskriver sin upplevelse.

I femton år har vi varit oroliga till och från. Man tappar fokus på annat och man smulas liksom sönder mentalt. (Åsa, 60 år, förälder)

Upplevelser av att tappa fokus på allt som inte handlar om missbruket var vanligt

återkommande i respondenternas svar. Orsaken till ett minskat fokus berodde mestadels på att personens missbruk upptog all tankeverksamhet där energin gick åt att känna stress, oro och rädsla. Att ständigt befinna sig i beredskap och vara förberedd på att det värsta tänkbara kan inträffa, att få ett samtal om att sin älskade närstående är skadad eller tagit en överdos bryter ner individen inifrån och ut. Resultatet stöds av Richert et al. (2018) forskningsstudie som även den uppnådde liknande resultat, nämligen att anhöriga ägnade en stor del av sin tid på att reflektera över sin närståendes svåra situation. Anhöriga i samma studie upplevde också en extrem oro över att personen med drogmissbruk skulle kunna avlida till följd av missbruket.