MG115X Examensarbete inom produktframtagning och industriell ekonomi
Kan återbruk inom den kommunala
avfallshanteringen öka på lång sikt?
•
En jämförelsestudie mellan insamlingsmetoder hos tre olika
kommunala avfallsbolag i Sverige.
Författare: Handledare: Bill Thernström Michael Lieder
Förord
Jag vill först och främst ge ett stort tack till Ellen Lindblad, Åsa Enström Garnström och Anna Bergström för att ha tagit sin tid för att ställa upp i de tre intervjuer som studien till stor del grundar sig på, delat med sig av material och varit hjälpsamma från början till slut. Denna hjälpsamhet och öppenhet, har utöver väldigt trevliga och lärorika möten, varit en ovärderlig resurs för arbetets framåtskridande. Relaterat till studiebesöken och intervjuerna vill jag också tacka Ann Nerlund som bidragit med den inledande kontakten med Sysav och givit en väldigt intressant presentation samt rundvandring på en av bolagets avfallsanläggningar.
Sammanfattning
Sverige är ett land med stort inflytande på världsmarknaden och ett land med en konsumtionsgrad långt över världssnittet. En konsekvens av den höga konsumtionsgraden är de stora mängder avfall som bildas då exempelvis industrirester, konsumtionsvaror, förpackningar och livsmedel förbrukas. Avfallet i sig måste i sin tur hanteras för att inte förorena vår omgivning och där ligger Sverige i framkant.
Den generella ansatsen till avfallshantering i Sverige idag är att förbränna en stor del av det som förbrukats och till viss del tillämpa materialåtervinning. EU införde 2008 direktiv 2008/98/EG som avser medlemsländernas avfallshantering. Enligt direktivet, även kallat avfallsdirektivet, ska alla medlemsländer ha minst en avfallsplan. I Sverige har vi enligt avfallsförordningen, antagen av den svenska regeringen, två avfallsplaner; en nationell och en kommunal avfallsplan. Avfallsplanerna uppmuntras att utformas så att de till så stor grad som möjligt följer avfallshierarkin, en rangordning av olika metoder för enligt vilken medlemsländerna bör utforma och prioritera sin avfallshantering. Högst upp i avfallshierarkin är avfallsförebyggande åtgärder och förberedelse för återanvändning. Två metoder som i svensk avfallshantering snart tio år senare fortfarande prioriteras lågt och inte presenteras branschorganisationen Avfall Sveriges årliga avfallsstatistik.
En del av avfallet som genereras hos den kommunal avfallshanteringen är saker som kan insamlas och förberedas för återanvändning, flyttas upp i avfallshierarkin, få förlängd livscykel och på så sätt bli del av den cirkulära ekonomi samtidigt som det utgör en avfallsförebyggande process. Sedan avfallsdirektivets införande har den typen av insamling blivit vanligare. Det finns dock ännu inget tydligt bästa förfarande och kommuner runt om i landet arbetar på olika sätt för att samla in objekt och material som kan återanvändas.
Studien syftar till att utreda hur avfallsförebyggande åtgärder och återanvändning, även kallat återbruk, tillämpas i tre kommunala avfallsbolag i tre olika storstadsregioner i Sverige. Till syftet hör också att utreda om det finns någon metod som visar bättre resultat än de andra som en mer ekonomiskt hållbar och resurseffektiv lösning att vidareutveckla i den kommunala avfallshanteringen.
Resultat från studiebesök och intervjuer visar att avfallsförebyggande och förberedande för återanvändning förekommer på olika sätt. Samtliga avfallsbolag i studien låter externa aktörer, aktiebolag, ideella organisation och kommunala arbetsmarknadsprojekt samla in material för återanvändning. Hur insamlingen ser ut, vilken typ av aktörer som får delta och under vilka omständigheter ser olika ut. Det finns olika fokus på vad insamlingen ska uppnå och alla är förankrade i kommunernas olika kommunala avfallsplaner.
Abstract
Sweden is a country with a big trading influence on the global market and also a country with one of the highest levels of consumption of industially produced goods in the world. As a consequence of the high level of consumption, there is a growing amount of waste generated from industry, consumer goods, packaging and surplus food products, amongst others. The waste generated must be taken care of to not pollute the environment.
The general approach for waste management in Sweden today is to recycle or recover energy from waste. At the end of 2008 the directive 2008/98/EG, which regards the member countires waste management, was introduced by the European Union. The directive implies that all member countries must have at least one waste mangement plan. According to the waste regulation adopted by the swedish government Sweden has two waste management plans, one national and one municipal. The waste manegement plans are encouraged to be designed to accord to the waste management hierarchy, a ranking for which by methods for waste management should be adopted to be as resource effective and enviornamentally correct as possible. At the top of the waste manegement hierarchy are the methods waste prevention and preparing for re-use. Today, after almost ten years since the directive was introduced, both methods are still at low priority and not presented at the annual waste management statistics by Avfall Sverige, the trade organization for municipal waste management companies.
A part of the waste generated at the municipal waste management are objects that can be collected and prepared for re-use, moved up in the waste hierarchy, get an extended life cycle and in that way be part of the circular economy at the same time as a waste preventive process is applied. These types of methods are already at use and are becoming more and more common throughout the country. Municipalities do hard work strategically to increase collection of objects for re-use and to reach the goals set in the municipal waste management plan. The processes are still applied in a small scale and there is no given standard procedure for how it should be done.
The purpose of this study is to investigate how waste prevention and re-use is applied at three municipal waste management companies in three different big city regions in Sweden and if there is a method that shows to be best practice.
Results from study visits and interviews with representatives from the three municipal waste management companies show that waste prevention and preparation for re-use is present, but in slightly different forms. All waste manegement companies that were part of the study let external actors, companies, non-profit organizations and municipal labor projects collect objects for re-use. The nature of the collection differs, which type of actors are allowed to participate and under which conditions. There are different focuses on what the collection shall achieve, although all are rooted in the municipalities different municipal waste manegement plans.
Innehållsförteckning Innehållsförteckning 1. 1. Inledning...8 1.1 Bakgrund ...8 1.2 Syfte ...9 1.3 Problemformulering ...10 1.4 Metod...10 1.5 Avgränsning...11 2. 2. Teori...11 2.1 EU:s avfallshierarki...11
2.2 Juridisk grund för återbruk inom den kommunala avfallshanteringen...12
2.2.1 EU:s roll...12
2.2.2 Miljöbalken...12
2.2.3 Avfallsförordningen...12
2.2.4 Naturvårdsverkets mandat...12
2.2.5 Den nationella avfallsplanen...13
2.2.6 De kommunala avfallsplanerna...13
2.2.7 Juridiska förutsättningar för återbruk inom den kommunala avfallshanteringen...13
2.3 Resurseffektivitet...14
2.3.1 Cirkulär ekonomi...14
2.3.2 ResCoM...15
2.3.3 Återbruk/återanvändning...16
2.4 Insamlingsmetoder av objekt för återbruk...17
2.4.1 Insamling på ÅVC...17 2.4.1.1 Bytesbod...17 2.4.1.2 Textilboxar...17 2.4.1.3 Sjöfartscontainer...17 2.4.1.4 Återbrukshus...17 2.4.2 Insamling på ÅVS...17 2.4.3 Krettsloppsparker...18
2.4.4 Annan typ av insamling...18
2.5 Verksamhetsformer inom återbruk av objekt från den kommunala avfallshanteringen...18
2.6 Sammanfattning av teoretiskt kapitel med hänvisning till problemformuleringen...18
3. 3. Insamling av data från intervjuer ...19
4. 4. Resultat ...20
4.1 Sammanställning av resultat från intervjuer och studiebesök...20
4.2 Statistik av insamling för återbruk...22
4.2.1 SYSAV AB...22
4.2.2 SÖRAB...23
4.2.3 ESEM...23
5. 5. Diskussion...24
5.1 Analys av insamlings- och försäljningsdata...24
5.1.1 SYSAV...24
5.1.2 SÖRAB...24
5.1.3 ESEM...24
5.2 Diskussion av resultat från intervjuer...24
5.2.1 Stort fokus på att lägga en stabil grund för återbruket...24
5.2.2 Ökad användarvänlighet innebär ökad insamling av material för återbruk...25
5.2.3 Valet av samarbetspartners inverkan på resurseffektivisering av återbruket...25
5.2.4 Ett växande överskott av insamlat material. Begränsning eller möjlighet för ökad försäljning....26
5.2.5 Behov på utökad utredning av aktörers resultat för en tydligare analys av resurseffektivet i dagsläget...26
5.2.6 Begränsningar i dagens lagstiftning för utökning av återbruket...27
5.3 Förbättringsmöjligheter av studien...28
5.3.1 Diskussion kring teoretisk grund för analys ...28
5.3.2 Otillförlitlig data som grund för analys av insamlingsstatistik...28
5.3.3 Begränsningar i antalet utvärderade kommunala avfallsbolag, samt tillgång till relevant data....28
6. 6. Slutsats ...29
7. Referenser...31
8. Bilagor...33
Bilaga A – Intervju Ellen Lindblad (SYSAV)...33
Bilaga B – Intervju Åsa Enström Garnström (SÖRAB)...36
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Sverige ett av de länder i världen med högst BNP per capita (Världsbanken 2017). Sverige är alltså ett land som har stor handelskraft och påverkan på internationell handel. Enligt studier som tar hänsyn till konsumtion av industriellt framställda produkter ligger Sverige högt. Ekologiskt fotavtryck är ett mått på ett geografiskt områdes resursförbrukning. Sverige ligger bland de högsta tio av länder med störst ekologiskt fotavtryck. Med genomsitts-svenskens konsumtionsnivå skulle det behövas 4,2 planeter jorden för hela jordens befolkning (Världsnaturfonden 2016). Till de materialtyper som har värst påverkan på miljön kan flera av de vanligaste materialen i konsumentvaror kopplas (Naturvårdsverket 2010). Sverige är också ett land som genererar stora mängder avfall per hushåll (OECD 2017). Enligt statistik från Avfall Sverige(2016) är det en siffra som ökat de senaste decennierna.
Globalt sett är många överens om att vi idag resurshushåller enligt en linjär ekonomisk modell, det vill säga vi producerar produkter, förbrukar och sedan slänger dem. Om man utgår från att en stor del av de resurser vi idag använder är ändliga, är det på lång sikt inte hållbart för vår hushållning att i samma utsträckning leva enligt en linjär ekonomi. Dessutom bidrar utvinningen av resurser ofta direkt med negativa konsekvenser för närmiljö (Världsnaturfonden 2016). Samtidigt som det uppstår mycket avfall, finns det stora fördelar med att avfallsförebygga, återanvända och materialåtervinna (Naturvårdsverket 2015). Svaret på det resurssvinnet som uppstår vid linjär ekonomi, är cirkulär ekonomi, där materialåtervinning och återanvändning ingår. På lokal nivå finns det alltså utmaningar och samtidigt stora möjligheter att förbättra de befintliga system för avfallshantering som på lång sikt skulle kunna bidra till ökad resurseffektivitet och en mer hållbar konsumtion med ökad återanvändning. Konceptet med materialåtervinning och återanvändning är inget nytt, men flera faktorer har sett till att det är verksamheter som ökat markant de senaste decennierna. Strängare regelverk har varit drivande faktorer som ökat återvinningen och minskat mängden deponerat avfall (Naturvårdsverket 2010).
Statistiken pekar mot att tillväxten och privata konsumtionen ökar globalt. I det kan man anta att det i en värld med ökad efterfrågan på industriellt framställda produkter kan leda till stigande råvarupriser (EEA 2015). En ökad förståelse kring den linjära ekonomins svagheter ur resurshushållningssynpunkt leder i sin tur till regelverk för att öka den cirkulära ekonomin, inte minst inom avfallshanteringen. Att återanvända produkter är ett resurseffektivt sätt att både förebygga avfall samt spara resurser i form av alla de kostnader som uppstår vid nytillverkning (Naturvårdsverket 2015).
Sverige har avfallshantering i världsklass. Det är synligt för blotta ögat och mätbart i statistik (Avfall Sverige 2016). Till exempel har deponi, det vill säga förfarandet att samla sopor på en soptipp, minskat avsevärt till att nästan inte existera över huvud taget i Sverige sedan millenieskiftet. Samtidigt har man ökat energiåtervinningen och materialåtervinningen vilket är i rätt riktning om man utgår från EU:s avfallshierarki, som är en rangordning av åtgärder för avfallshantering och på så sätt även ger riktlinjer för hur avfallshanteringen bör skötas för att vara så resurseffektiv som möjligt. Sverige i framkant och det sker just nu stora satsningar inom avfallsförebyggande och återbruk.
avfallsförebyggande åtgärder och förberedelse för återanvändning. De två metoderna går hand i hand, då man förebygger att avfall bildas genom att samla in objekt som kan återanvändas istället för att bli avfall(Europaparlamentet 2008). I rapporten kommer återanvändning företrädesvis att benämnas som återbruk, då det även innefattar reparation eller återtillverkning av objekt. Några nationella bestämmelser finns ännu inte idag för förebyggande åtgärder och återbruk inom den kommunala avfallshanteringen. Naturvårdsverket som har ansvaret att ta fram en nationell avfallsplan arbetar idag med en ny avfallsplan som ska gälla 2018-2023. De prioriterade områdena som nämns för planen indikerar på att materialåtervinning och återbruk ska öka (Naturvårdsverket 2017). I den nuvarande planen 2012-2017 nämns främjande av återbruk (Naturvårdsverket 2012). Efterfrågan från samhället finns till exempel i de högst styrande dokumenten, direktiv 2008/98/EG och avfallsförordningen. Det är möjligt att det med ökad kunskap på området kommer att fastställas konkreta mål för den cirkulära ekonomin inom kommunal avfallshantering. Inom bilskrots-industrin finns t.ex ELV-direktivet(End-of-Life-Vehicles) där 95% av genomsnittsvikten för en bil ska återanvändas eller återvinnas, där högst 10% får vara energiåtervinning (Europaparlamentet 2000). Det är viktigt att poängtera att resurseffektivisering av kommunal avfallshantering grundar sig i att återbruk är den mest resurseffektiva metoden för hantering av avfall, det vill säga att man flyttar upp avfallet i avfallshierarkin så att det inte längre är avfall (Europaparlamentet 2008). Om man utgår från EU:s avfallshierarki kan man antyda att återbruk och avfallsförebyggande åtgärder går hand i hand eftersom att återbruk innebär att insamlat material inte blir avfall. Det är också viktigt att understryka att återbruket innebär att det som samlas in till förberedande för återbruk, inte längre ska anses som avfall. Eftersom att hushållen fortfarande idag lämnar in mycket fungerande eller lättrenoverade objekt som avfall är platsen för insamling till återbruk inom den kommunala avfallshanteringen. Insamling av produkterna går ofta genom donation till en annan verksamhet än till det kommunala avfallsbolaget, inte sällan är det ideella organisationer som sköter insamlingen. I Sverige sköts hanteringen av hushållsavfall av inom kommunen enligt lagstadgade bestämmelser i miljöbalken där innehållet regleras av Naturvårdsverkets föreskrifter om kommunala avfallsplaner (Avfall Sverige 2012a). För studien görs antagandet att en stor del av den totala mängden saker som slängs fast de fortfarande är i funktionsdugligt skick kommer från hushållen. Det kan tyckas naturligt att det är mer miljövänligt att återanvända, enligt statistik från studie gjord av Avfall Sverige är det antagandet bekräftat gällande en del olika avfallsfraktioner (Avfall Sverige 2011). En stor del av svenska konsumtionsvaror är tillverkade utomlands. Konsumtionen har alltså direkt koppling till utsläpp och miljöpåverkan i tillverkande länder. Till produkternas livscykler kan alltså kopplas miljöpåverkan i form av råvaruutvinning, tillverkning, användning, avfallshantering och transport. Det finns alltså en tydlig poäng med att öka återbruket kopplad till resurseffektivitet och minskade av tillverkningsindustrins negativa miljöpåverkan (Naturvårdsverket 2010).
Om man vill identifiera återbrukspotentialen i de stora mängder avfall som slängs av hushållen är det en naturlig avgränsning att utgå från den kommunala avfallshanteringen. Inte här är det heller något helt nytt att samla in produkter för återbruk istället för avfall. Ett antagande för studien är att det framöver kommer ställas allt fler krav på den kommunala avfallshanteringens system för insamling av objekt och material för återbruk.
1.2 Syfte
1.3 Problemformulering
Det finns idag inga nationella bestämmelser för till vilken grad kommunerna ska utföra återbruk och inget standardförfarande hur arbetet ska göras. Kommunerna ansvarar själv för att det görs enligt de juridiska förutsättningar för återbruk som Avfall Sverige föreslår (Avfall Sverige 2014). Återbruket och avfallsförebyggande åtgärder som förberedelse för återbruk innebär är enligt avfallsdirektivet den mest resurseffektiva hanteringsformen av kommunalt avfall. Det tillämpas till viss del hos flera kommunala avfallsbolag. Ur hållbarhetsperspektiv är återbruk och avfallsförebyggande åtgärder hanteringsformer som bör öka märkbart på lång sikt. Återbruket och avfallsförebyggande åtgärder anses vara mest resurseffektiva, det vill säga de mest miljövänliga och lönsamma för alla inblandade aktörer och samhället. Trots det är de idag förhållandevis sällsynta åtgärder inom den kommunala avfallshanteringen. Orsaker till detta skulle kunna vara brist på kunskap och rutiner för hur insamling och handel med insamlat material ska göras, en juridisk grund som hämmar arbetet eller begränsningar i efterfrågan på marknaden.
Det som skall utredas i studien, med hänvisning till problemformuleringen är:
• Vilka riktlinjer, mål eller syften, finns för att öka återbruket inom den kommunala avfallshanteringen?
• Hur ser regelverket kring återbruk inom den kommunala avfallshanteringen ut? • Vet man vilket ekonomiskt resultat som återbruket bidrar med?
• Finns det något fokus på någon specifik typ av produkter inom återbruket? • Går det att identifiera trender i vilka återbruksmetoder som är framgångsrika? • Finns det något tydligt bästa förfarande?
• Vilka begränsningar finns för att öka återbruket?
1.4 Metod
Det generella angreppsvinkeln på problemet och frågeställningen är att iterativt jobba sig fram till någon typ av förståelse för hur återbruksverksamheterna inom den kommunala avfallshanteringen fungerar och vad som är framgångsfaktorerna för mer resurseffektiv kommunal avfallshantering. Genom intervjuer, studiebesök och analys av statistik utvärdera och jämföra tre olika kommunala avfallsbolags arbete idag, och utvärdering av framtida marknadspotential för insamlat material. Mätbarheten kommer företrädesvis att göras i ökande omsättningsförändring/tillväxt över tid i volym och intäkter och på så sätt ge indikationer om vilken typ av återbruk som är mest resurseffektiv. Som grund för problemformuleringen kommer även en presentation av den lagstiftning som idag utgör ett juridiskt ramverk för den kommunala avfallshanteringen och förutsättningar för att tillämpa återanvändning inom den.
Litteraturstudie
• För att lägga en god teoretisk grund för cirkulär ekonomi, där återbruk ingår, samt för att få förståelse för regelverket som rör återbruk inom den kommunala avfallshanteringen kommer en litteraturstudie göras.
Intervjustudie
• Representanter från tre olika kommunala avfallsbolag kommer att intervjuas. Intervjuerna kommer att utgöra grunden för en kvalitativ studie där bolagens olika metoder för arbete med återbruk jämförs.
Analys av statistik
få en förståelse för volymerna som samlas in årligen och en eventuell ökning med hänvisning till de metoder man använder idag för insamling av material för återbruk.
Med utgångspunkt i den teoretiska grund som ges för bland annat cirkulär ekonomi, resurseffektivitet och bestämmelser som reglerar återbruk inom den kommunala avfallshanteringen ska en kvalitativ studie samt analys av insamlingsdata. Den kvalitativa studien baseras på intervjuer med tre representanter för tre olika kommunala avfallsbolag, för att få en djupare insyn i hur olika typer av återbruksprojekt utförs. Analys av insamlingsstatistik görs för att få en förståelse för hur inflödet av objekt för återbruk har skett över en begränsad tidsperiod.
Figur 1. Flödesschema av metod för insamling av data och bearbetning av resultat.
1.5 Avgränsning
Studien kommer inte att diskutera metoder för att öka återbruket generellt inom den kommunala avfallshanteringen. Utöver presentation av teoretisk grund utgörs avgränsningen av arbetet hos de tre kommunala bolag som deltar i studien. Studien avgränsas till utvärdering av olika system och metoder för insamling av produkter för återbruk. Inom ramen för analysen ingår även beskrivning av vissa återbruksverksamheters affärsmodell, insamlingsform och verksamhetstyp.
2. Teori
Här presenteras den teoretiska grund för den ansats som valts för studie och utredning av problemformuleringen. Den teoretiska grunden vilar huvudsakligen på tvärvetenskaplig forskning inom området cirkulär ekonomi och den lagstiftning som reglerar hanteringen av hushållsavfall i Sverige genom den kommunala avfallshanteringen samt de förutsättningar som regelverket ger för återbruk av inkomna produkter till den kommunala avfallshanteringen.
2.1 EU:s avfallshierarki
återanvända.
Figur 2. Eu:s avfallshierarki.
2.2 Juridisk grund för återbruk inom den kommunala avfallshanteringen
Alla medlemsländer i EU ska enligt direktiv 2008/98/EG ha en eller flera avfallsplaner. Avfallsplanen är det dokument som ger medlemsstaternas behöriga myndigheter vägledning i sin avfallshantering. Det är även i avfallsplanen riktlinjer för hur arbetet med återanvändning inom den kommunala avfallshanteringen ska ske. Lagstiftning på EU- och nationell nivå styr utformningen av den nationella och kommunala avfallsplanen.
2.2.1 EU:s roll
EU:s roll i utformandet av en juridisk grund för att säkerställa medlemsländernas korrekta hantering av avfall inom deras territorium är genom direktiv 2008/98/EG (avfallsdirektivet). Enligt avfallsdirektivet ska alla medlemsländer ha en eller flera avfallsplaner. I avfallsdirektivet står också som nämnt ovan att medlemsländernas lagstiftning och politik bör följa den avfallshierarki som nämns i Artikel 4 i avfallsdirektivet.
2.2.2 Miljöbalken
Miljöbalken sammanfattar svensk lagstiftning på miljöområdet. I miljöbalken är det kap 15 som avser avfall. Enligt kap 15 §20 är det kommunen som ansvarar för insamling och hantering hushållsavfallet, avfall som kommer från hushåll (Regeringskansliet 1998). Enligt lagstiftning uppstår därför en naturlig avgränsning av hushållsavfallet inom den kommunala avfallshanteringen.
2.2.3 Avfallsförordningen
Avfallsförordningen är fastställd av Sveriges regering. I avfallsförordningen §74-83 finns lagstadgade bestämmelser för utformningen och innehållet i den nationella avfallsplanen samt de kommunala avfallsplanerna (Regeringskansliet 2011).
2.2.4 Naturvårdsverkets mandat
(Regeringskansliet 2011).
2.2.5 Den nationella avfallsplanen
Den nationella avfallsplanen för år 2012-2017 Från avfallshantering till resurshushållning är framtagen av Naturvårdsverket. Syftet med den nationella avfallsplanen är att styra avfallshanteringen så att den blir så miljö- och resurseffektiv som möjligt (Naturvårdsverket 2012).
2.2.6 De kommunala avfallsplanerna
Alla kommuner ska ha en egen avfallsplan. Den kommunala avfallsplanen ska alla ta upp alla typer av avfall och hur hanteringen ska ske, Enligt §77 och §82 är kommunerna ansvariga för för att ta fram den kommunala avfallsplanen enligt föreskrifter från Naturvårdsverket. Enligt §79 ska kommunen skicka en kopia av avfallsplanen till Länsstyrelsen (Naturvårdsverket 2006).
Den kommunala avfallshanteringen ska enligt tidigare nämnd lagstiftning främja återbruk då det är den näst högsta prioriteringen i avfallstrappan. Insamling av produkter för återbruk kan enligt avfallsdirektivet ses som en förebyggande åtgärd ”a) mängden avfall, inbegripet genom återanvändning av produkter eller förlängning av produkters livslängd”. De två högsta stegen i avfallshierarkin går alltså hand i hand gällande återbruket (Europaparlamentet 2008).
Det kan alltså vara relevant att se framförallt hur de kommunala avfallsbolag som utvärderas i fallstudien har utformat sin kommunala avfallsplaner gällande återanvändning av insamlade fraktioner samt hur detta följs och hur arbetsrutinerna har utformats för att främja återanvändandet.
Figur 3. Styrande dokument för lagstiftning gällande den kommunala avfallshanteringen i Sverige
2.2.7 Juridiska förutsättningar för återbruk inom den kommunala
avfallshanteringen
En förutsättning för återbruket som en resurseffektiv åtgärd på lång sikt antas enligt studien ligga i dess marknadspotential. Det finns lagar och regler kring handel av insamlat material som måste tas hänsyn till. Avfall Sverige som är branschorganisation för Sveriges kommunala avfallsbolag har tagit fram en guide för hur de kommunala avfallsbolagen kan arbeta med återbruk. Analysen av de befintliga affärsmodeller kring återbruk av avfall inom den kommunala avfallshanteringen kommer att göras med hänsyn till den guiden.
Det finns en rad lagar som bör tas i akt vid försäljning av begagnade varor. Konsumentköplagen, produktsäkerhetslagen och produktansvarslagen nämns som styrande regelverk. Detta gäller huvudsakligen intygande om skicket på den sålda varan från återförsäljare till konsument, samt att varan inte orsakar skada på kunden. Om varan säljs i befintligt skick och detta tydligt informeras att varan behöver översyn innan bruk kan detta kringgås (Avfall Sverige 2012b). Produktansvarslagen reglerar skadestånd för skada som har orsakats konsument på grund av en produkts säkerhetsbrister (Avfall Sverige 2014).
Förberedelse för återanvändning är en åtgärd inom ramen för återvinning och kommunen kan därför ta ut en avgift för denna typ av verksamhet enligt 27 kap § 5 i miljöbalken (Naturvårdsverket 2012) (Regeringskansliet 1998).
2.3 Resurseffektivitet
Resurseffektivitet innebär att de insatta resurser i form av råvaror, kapitalvaror och arbetskraft används på ett så effektivt sätt som möjligt. Detta kan givetvis utvärderas på en mängd olika sätt med hänsyn till olika faktorer. Fördelar med att återanvända insamlade objekt före andra former av hanteringsmetoder inom den kommunala avfallshanteringen styrks av flera dokument och underlag. I denna del presenterar jag den teoretiska grund för resurseffektiv återbruksverksamhet som ligger till grund för utvärdering och analys av de metoder för återbruk som tillämpas inom den kommunala avfallshanteringen. Studiens huvudsakliga resonemang kring resurseffektivitet är att det alternativet som är mest lönsamt eller minst kostsamt ska anses som mest resurseffektivt. Enligt EU ska avfallshierarkin tillämpas på ett sätt så att högre ordnade hanteringsmetoder ska prioriteras, men kan avvikas ifrån, ”det kan bli nödvändigt att avvika från en sådan hierarki i fråga om särskilda avfallsflöden, då det är motiverat på grund av bland annat teknisk genomförbarhet, ekonomisk livskraft och miljöskydd.” (Europaparlamentet 1998) Det kan tolkas som att om en återbruksverksamhet inte är tekniskt genomförbar, nedsmutsande eller ej är lönsam, så ska den metod som är mest lämplig tillämpas.
2.3.1 Cirkulär ekonomi
Det är svårt att spåra ursprunget till cirkulär ekonomi(CE). Begreppet nämns redan 1991 av David W. Pearce och R. Kerry Turner i boken Economics of Natural Resources and the Environment. Utgångspunkten för CE är produktion. Produktion(P) av konsumtionsvaror(C) och kapitalvaror(K) nämns som ett medel för att uppnå (U)välfärd genom konsumtion (Pearce och Turner 1990).
Figur 4. Flödesschema över resonemanget för hur välfärd uppnås genom produktion genom förädling av konsumtionsvaror och kapitalvaror.
Figur 5. Flödesschema som visar hur avfall bildas i varje steg från resursutvinning till konsumtion.
CE introduceras som en mer resurseffektiv ekonomisk modell än den linjära. En av huvudpoängerna med CE är att återföra resurssvinnet som uppstår vid olika led i en produkts livscykel till produktionens värdekedja(Pearce och Turner 1990). Begreppet CE har forskats kring och vidareutvecklats. I denna rapport används det ursprungliga antagandet som utgångspunkt. Med betoning på återanvändning är det att belysa värdet i många av de material som hanteras som avfall hos den kommunala avfallshanteringen. I figuren nedan står (r) för recycling, återvinning. CE nämns idag i många sammanhang även med att direkt återanvända en redan framställd produkt.
Figur 6. Flödesschema som visar hur avfallet som uppstår vid förädling och konsumtion återförs som resurs.
CE är idag ett vida antaget begrepp och används inte minst i samband med framtida visioner av en mer resurseffektiv avfallshantering. Inom den kommunala avfallshantering i Sverige används CE framförallt i samband med återanvändning, men även återtillverkning och materialåtervinning. Den långsiktiga visionen för kommunal avfallshantering i Sverige är ”Det finns inget avfall” (Avfall Sverige 2015).
2.3.2 ResCoM
CE är ett brett begrepp som kan sammanfatta flera olika koncept och affärsmodeller under samma flagg. För att snäva av studiens utgångspunkt används det konceptuella ramverket ResCoM. ResCoM står för Resource Conservative Manufacturing. På konceptuell nivå är syftet med ResCoM att gå från avfallshantering till värdehantering för produkters livscykler. Begreppet värdehantering(value management) syftar till att genom att minskad energi och materialåtgång samt värdeökning i samband med avfallsförebyggande åtgärder och miljöskydd som integrerade komponenter i produktutvecklingen (Rashid 2013).
produktionen en viktig komponent för att resurskonservativa metoder ska kunna tillämpas (Rashid 2013). Många produkter som samlas in inom den kommunala avfallshanteringen är produkter som inte är av hög teknologi utan istället antas marknadsföras framförallt genom en lägre prisnivå gentemot nya produkter av samma typ.
Enligt ResCoM’s ansats behöver originaltillverkare och konsumenter båda vara del av en affärsmodells struktur för att affärsmodellen ska vara hållbar. Detta går givetvis att motivera på lång sikt då återbruk inom den kommunala avfallshanteringen kan komma att konkurrera med originaltillverkaren i försäljning av deras nytillverkade produkter. I liknande fall i bilindustrin har konflikter uppstått och cirkulära affärsmodeller motverkats av originaltillverkaren (Rashid 2013). I denna rapport bortses dock från detta antagande då utvärderingen görs på kort sikt för analys av de återbruksprojekt man testar idag och jämförande av deras resultat sinsemellan.
ResCoM används som ett teoretiskt och konceptuellt ramverk inom CE för utvärdering av de återbruksprojekt som utvärderas genom kvalitativ och kvantitativ studie i uppsatsen. Där kan diskussionen föras på lång sikt och på kort sikt. På kort sikt tas hänsyn till de miljömässiga och ekonomiska fördelar som återbruk innebär, på lång sikt diskuteras de affärs- och verksamhetsmodeller som projekten baserar sig på.
2.3.3 Återbruk/återanvändning
Att återanvända något är i vardagligt språk att fortsätta användandet trots att den ursprungliga ägaren anser att produktens livslängd nått sitt slut. Det kan alltså innebära att varan byter ägare och/eller repareras för att fortsätta användas.
Termen återbruk eller återanvändning, avser inom avgränsningen för studien, uppflyttandet av avfallsfraktioner från lägre stående prioriteringar i EU:s avfallshierarki, enligt direktiv 2008/09/EG, till näst högsta prioriteringsrang ”b) Förberedelse för återanvändning”. Där hela produkter eller komponenter som har blivit avfall genomgår någon typ av förberedande process för att användas igen utan någon annan typ av förbehandling (Europaparlamentet 2008).
Inom den teoretiska CE-forskningen idag ingår återbruk, återtillverkning och materialåtervinning i closed-loop manufacturing. Closed-loop manufacturing antas på lång sikt vara den enda hållbara affärspraxisen. End-of-life(EoL) strategier benämns som de metoder som tas till vid slutet av en produkts livscykel och där återbruk och återtillverkning som de mest föredragna metoderna (Lieder och Rashid 2016). I den teoretiska grunden spelar alltså återbruket en viktig roll i framtida ekonomiska affärsverksamheter.
Inom den kommunala avfallshanteringen i Sverige sker förberedelsen för återanvändning vanligtvis genom avfallsförebyggande åtgärder där kommunen samlar in, eller på annat sätt underlättar för kommunala projekt, företag och/eller andra typer av organisationer att samla in produkter som kan återanvändas istället för att behandlas genom deponi, engergiåtervinning eller materialåtervinning (Avfall Sverige 2012b).
2.4 Insamlingsmetoder av objekt för återbruk
En central del i förutsättningen för att kommun och verksamheter ska kunna genomföra steget i avfallshierarkin som avser förberedande för återbruk är att det finns fungerande metoder för insamling av objekt. Insamlingsboxar för textilier har funnits länge runt om i städer i Sverige och det är med en liknande ansats man väljer att hantera objekt för återbruk inom den kommunala avfallshanteringen. Det vill säga att de objekt som är lämpliga för återbruk samlas in separat från det som lämnas in som avfall i avfallscontainrar. Hur insamlingen utförs varierar, här presenteras olika varianter på insamlingsmetod för återbruk.
2.4.1 Insamling på ÅVC
En av de vanligaste formerna av insamling för återbruk är att upplåta plats för verksamheters insamling på kommunal återvinningscentral(ÅVC).
2.4.1.1 Bytesbod
På vissa kommunala ÅVC:er finns bytesbodar. Där kan besökare lämna alla typer av objekt som kan tänkas återanvändas (Avfall Sverige 2012b).
2.4.1.2 Textilboxar
En av de äldsta formerna av insamling på ÅVC och även som nedan nämnt på ÅVS är insamling av begagnade kläder i textilboxar. Textilboxarna är specialtillverkade mindre plåtcontainers anpassade för inlämning av textilier. Ingen bemanning behövs vid textilboxar.
2.4.1.3 Sjöfartscontainer
En vanlig insamlingsform är att upplåta plats för sjöfartscontainers där besökare kan lämna in olika typer av objekt för återbruk. Det är inte ovanligt att specifika typer av objekt som lämnas till olika aktörer specialiserade på hantering av olika typer av objekt. Denna typ av insamling kan ske bemannat och obemannat (Avfall Sverige 2012b).
2.4.1.4 Återbrukshus
Återbrukshusen är en utveckling av insamling i sjöfartscontainers. De är en lättare variant av trä-eller plåtbyggnader där all insamling av objekt för återbruk sker på en och samma plats. Det är inte ovanligt att det finns en funktionär från den kommunala verksamheten för att hjälpa till vid insamling och sortering i nätvagnar inuti återbrukshuset. (Intervju Ellen Lindbladh)(Intervju Åsa Enström Garnström)
2.4.2 Insamling på ÅVS
2.4.3 Krettsloppsparker
Den första kretssloppsparken i Sverige var Alelyckan i Göteborg. Det är en återvinningscentral byggd på ett sätt så att det ska underlätta för avfallsförebyggande åtgärder så som insamling av objekt för återbruk. Vanligtvis sker det genom att besökaren först kommer till en avdelning där funktionärer från den kommunala verksamheten filtrerar ut objekt som kan återanvändas och därefter kan besökaren åka vidare till en avdelning med containrar för avfall(Avfall Sverige 2011a).
2.4.4 Annan typ av insamling
Malmö Återbyggdepå är ett projekt inom den kommunala arbetsmarknadsenheten har en separat insamling av begagnat byggmaterial för återbruk. Begagnat byggmaterial som är lämpligt för återbruk hänvisas direkt till Malmö Återbyggdepå. (Studiebesök Malmö Återbyggdepå)
Det finns även kommunala avfallsbolag som har mobila insamlingsstationer för återbruk. Exempel på detta är SÖRAB, som har en lastbil modifierad med insamlingsbehållare för material för återbruk.(Intervju med Åsa Enström Garnström)
2.5 Verksamhetsformer inom återbruk av objekt från den kommunala
avfallshanteringen
Som tidigare nämnt är det inte den kommunala avfallshanteringen som står för återbruket. Det är de som upplåter plats för insamling. Om det inte rör sig om en byteshörna som metod för återbruk är det olika typer av verksamheter som sköter hantering och försäljning av insamlade objekt. De vanligaste verksamhetsformerna är ideella organisationer, privata näringsidkare och kommunala arbetsmarknadsprojekt(Avfall Sverige 2012b).
2.6 Sammanfattning av teoretiskt kapitel med hänvisning till
problemformuleringen.
• EU:s direktiv 2008/98/EG är för alla medlemsstater det högst styrande dokumentet gällande avfallshantering.
• Enligt miljöbalken och avfallsförordningen är det kommunen som ansvarar för avfallshanteringen.
• Enligt direktiv 2008/98/EG måste alla länder ha minst en avfallsplan. Sverige har två, en kommunal och en nationell.
• Avfallsplanerna ska ge riktlinjer för hur avfallet ska hanteras. Avfallsplanerna ska ta hänsyn Kommunerna eller de kommunala avfallsbolag som anlitats av kommunen ansvarar för att ta fram en kommunal avfallsplan.
• Enligt EU:s avfallshierarki presenterad i direktiv 2008/98/EG, är avfallsförebyggande och förberedelse för återanvändning de högst prioriterade hanteringsmetoderna för avfall.
• Det finns i dagsläget en begränsning för kommuner att själva bedriva försäljning av insamlat material för återbruk.
• Att upplåta yta för andra aktörer att samla in material för återbruk utan kostnad är tillåtet. • Det finns inga nationella bestämmelser gällande vilken typ av aktör som får samla in
3. Insamling av data från intervjuer
För att få en god förståelse för hur arbete med insamling av material för återbruk ser ut idag och för att öka återbruket på sikt, har intervjuer gjorts med representanter från tre olika kommunala avfallsbolag. Samtliga kommunala avfallsbolag som deltagit i studien har idag verksamhet med insamling av material för återbruk och samtliga intervjuade representanter har en arbetsroll nära kopplad till arbete med återbruk hos respektive bolag. Metoden för hur man ökar in och utflödet av material för återbruk ser lite annorlunda ut mellan de olika kommunala bolagen och det är intervjuerna som ligger till grund för den kvalitativa analysen, där presentation och jämförelser mellan bolagens arbete görs.
För att få en så bred bild som möjligt av hur återbruket materialen ser ut och hela dess värdekedja, från inflöde till den kommunala avfallshanteringen till utflöde till slutgiltig konsument, har intervjufrågorna tagits fram där samtliga frågor har någon typ av koppling till denna.
4. Resultat
4.1 Sammanställning av resultat från intervjuer och studiebesök.
Här presenteras resultatet i sammanfattning av intervjuerna samt en sammanställning i matrisform av de parametrar som utreds med hänsyn till problemformuleringen. Presentation av statistik från insamling av material för återbruk presenteras i diagramform för att ge en förståelse av de volymerna och hur förändring av volymerna ser ut över de perioder som statistik finns för.
SYSAV AB SÖRAB ESEM AB
Finns
återbruksverksamhet i dagsläget inom den kommunala
avfallshanteringen?
Ja Ja Ja
Finns det mål för
återbruket? Återbruket skall öka. Utöver det inget mätbart mål. Egen målsättning i SÖRAB:s avfallsplan. ”Resurshushållning ska stimuleras för att minska avfallets mängd.”
Målet är att minska avfall och skapa arbetstillfällen.
Insamlingstyp. * Insamling av material för återbruk på alla återvinningscentraler * *Insamling av material för återbruk på samtliga återvinningscentraler. *Stockby returpark, anläggning anpassad för ökad insamling till återbruk.
Insamling till återbruk på två
återvinningsstationer samt på ReTuna kretsloppspark. Allt insamlat material fördelas till aktörer på ReTuna
återvinningsgalleria. Har återbruket ökat
de senaste åren?
Ja Ja Ja
Hur mäts återbruket? Insamlad volym i ton. Insamlad volym i ton. Omsättning från försäljning i kronor. Krav på leverantör
för insamling av material för återbruk.
Ja, endast ideella föreningar upphandlade med offentlig
upphandling .
Ja, avtal som underlag efter utvärdering av verksamhetens slag.
Ja, aktörer med affärsplan som vill driva butik i ReTuna återbruksgalleria. Krav på lönsamhet från verksamheter som samlar in material för återbruk?
På kort sikt nej. Insamlande verksamheter får materialet gratis. På lång sikt eventuellt då avfallet minskar och verksamheten måste finansieras på annat håll, exempelvis från Nej. Insamlande verksamheter får materialet gratis. Prioritet är att följa upp målen uppsatta i avfallsplanen.
Ja. Lönsamhet är prioritet för att det ska vara ett hållbart företag. ESEM är i det här fallet fastighetsägare. Utöver intäkt för hyra i
ReTuna
återbruksverksamhet. förutsättning för att verksamheternas arbete.
Produkter i fokus. *Möbler *Textilier *Prylar
*Kläder *Möbler *Prylar
*Allt som finns i ett hushåll och allt som går att sälja via
butiksförsäljningen i ReTuna
återbruksgalleria. Produkt som visar på
framgångar.
- - *Möbler, desto fler
återförsäljare desto mer ökar försäljningen per återförsäljare
Vilken strategi tillämpas för att öka återanvändningen. *Fokus på insamlingen *Upphandling av aktörer för insamling av material för återbruk. *Ökad information om vad som kan lämnas in för återanvändning. *Nyinköp av fräschare behållare för återbruk till återvinningscentraler *Fokus på kundnära återbruk *Byggnation av återbrukshus på vissa återvinningscentraler *Målsättning för återbruk i den kommunala avfallsplanen. *Bygga fler returparker(kretsloppsp arker) med ökat
kundfokus och insamling av material för återbruk vid framtida byggnationer av anläggningar för insamling av avfall. *Anpassa befintliga återvinningscentraler för återbruk. Utveckla affärsverksamheterna på ReTuna återvinningsgalleria, öka försäljningen och omsättningen.
Samlas mer material in än insamlande verksamheter kan sälja i Sverige? Ja Ja Ja Finns det motsättningar mot export av insamlat material?
Nej Nej Nej
Utmaningar och tankar om återbruk i framtiden.
*Öka återbruket och avfallsförebyggande generellt i samhället. Det samlas in mer till återbruk än vad som säljs begagnat hos insamlande aktörer. *Identifiera lösningar för hur återbruket kan generera intäkter till bolaget.
*SÖRAB består av nio kommuner. Det är en utmaning att
samarbeta, samtidigt också en styrka då det finns mycket folk och ett stort geografiskt område.
*Fokus på lagstiftning anpassad för återbruket.
En stor utmaning är att vara kommersiell inom den kommunala
avfallshanteringen och att hitta rätt
4.2 Statistik av insamling för återbruk
Här presenteras insamlingsstatistik och försäljningsstatistik från de kommunala bolag som deltagit i studien. Vad statistiken avser beskrivs separat för varje figur.
4.2.1 SYSAV AB
Två olika insamlingsdata för Sysav AB. Figur 6 visar mer detaljerad insamlingsdata för de fraktioner man samlar in. Figur 7 är en sammanställning av totalt insamlat material uppdelat på en längre tidsperiod. Båda tabellerna visar totalt insamlat material för alla anläggningar med insamling för återbruk.
Figur 7. Statistik av insamlat material i kg för återbruk hos SYSAV AB under period 2015-2016 uppdelat på fraktioner.
4.2.2 SÖRAB
Sammanställning av insamlingsdata från Sörabs samtliga kommuner perioden 2014-2015. Uppdelat på insamlingsfraktioner.
Figur 9. Statistik av insamlat material för återbruk i kg hos SÖRAB under period 2014-2015 uppdelat på fraktioner.
4.2.3 ESEM
Totala omsättning från ReTuna återbruksgalleria sedan gallerian öppnade i slutet av augusti 2015. Varje stapel motsvarar försäljningen från gallerians samtliga butiker kvartalsvis.
5. Diskussion
5.1 Analys av insamlings- och försäljningsdata.
Två av de intervjuade bolagen, SYSAV och SÖRAB mäter resultatet av återbrukat material i kg. Detta för att det inte är de kommunala bolagen i sig som sköter försäljningen, utan insamlande aktör. ESEM mäter resultatet från sitt insamlade material i omsättning kronor. Detta för att ge en bild av vilket värde entreprenörerna i ReTuna återbruksgalleria skapat i försäljning av det som tidigare samlats in som avfall. Det finns ingen data gällande resultatet från försäljning av insamlat material från något av bolagens insamling, och därför kan inte någon slutsats dras vilken resurseffektivitet aktiviteten medför. På kort sikt kan man dock motivera att aktiviteten bidrar till ökande i avfallsförebyggande åtgärder från samtliga intervjuade bolag, med hänsyn till EU:s avfallstrappa.
5.1.1 SYSAV
För SYSAV:s rör sig om en mer detaljerad insamlingsdata för perioden 2015-2016 och en total volym för perioden 2010-2016. Gällande den detaljerade statistiken från 2015-2016 har fraktionen loppis som presenterats för 2015 under årets gång övergått delvis till textil och prylar/möbler. Enligt Ellen Lindblad visar år 2010 på mer insamlat material än samtliga perioder fram till år 2014. Detta troligtvis för att man hade ökad information kring insamlingen just då. Efter år 2014 har den totala insamlingen ökat varje år.
5.1.2 SÖRAB
Data som finns tillgänglig för SÖRAB visar ökning mellan 2014 och 2015. Dock är det att poängtera att den fraktion som ökat mest över perioden är textil. Med den data som finns är det dock svårt att dra någon slutsats om det är en trend som beror på ökade insatser på insamling av den fraktionen.
5.1.3 ESEM
ESEM startade sin datainsamling från entreprenörernas säljverksamhet av insamlat material för återbruk då ReTuna återbruksgalleria öppnade 2015-08-28. Enligt intervju med Anna Bergström sker försäljningen i olika omfattning beroende på vilken period av året man befinner sig i. De två fullständiga perioder som går att jämföra visar på sänkning från Q4-2015 och Q4-2016, samt ökning från Q1-2016 till Q1-2017. Detta kan bero på att antal butiker i gallerian har varierat sedan öppning. I dagsläget är gallerian i full drift och visar baserat på senaste periodens siffror på en ökning i omsättning.
5.2 Diskussion av resultat från intervjuer
5.2.1 Stort fokus på att lägga en stabil grund för återbruket
hållet blir cirkulärt. Även om ett mer sofistikerat system för resursomfördelning dyker upp inom en snar framtid eller inte, är återbruket hos den kommunala avfallshanteringen idag ett aktuellt tema, där stort fokus idag ligger i att idag lägga en grund för en vidareutveckling av arbetet.
Alla representanter från kommunala bolag som deltagit i intervjustudien medger att insamlingen av material för återbruk ökar år för år. Trots det finns det utmaningar med att få det att fungera i enhet med kommunal verksamhet. Enligt Åsa Enström Garnström på SÖRAB ligger det i grund hos SÖRAB's strategiska målsättning, dels att år 2016 ha någon form av återbruk på alla sina ÅVC:er samt att återbruket ska ha ökat år 2016 från år 2012. Den största utmaningen för SÖRAB att öka återbruket är att det saknas en juridisk grund för hur försäljningen av insamlat material får ske. Enligt Ellen Lindbladh på SYSAV har man tillsatt ett specifikt antal aktörer som genom offentligt upphandling fått avtal att samla in material på bolagets anläggningar. Detta delvis för att lägga en stabil grund för insamlingen som därefter kan utvärderas. I intervju med Anna Bergström på ESEM är deras utgångspunkt med ett främjande av entreprenörsdrivna verksamheter inom återbruket en strategi för att utveckla ett återbruksarbete som är lönsamt, självständigt och hållbart på lång sikt.
5.2.2 Ökad användarvänlighet innebär ökad insamling av material för
återbruk
Samtliga kommunala bolag som deltagit i studien uppger att insamlingen har ökat då man vidtagit åtgärder för att öka användarvänligheten med exempelvis ökad information och bättre anläggningar för insamling. Det tycks alltså vara tydligt att man har god kännedom om vilka faktorer som får insamlingen att öka, troligtvis för att det är just i det stadiet i de kommunala avfallsbolagen deltar i, trots att de själva inte står för hanteringen av det insamlade materialet. Samtliga deltagande avfallsbolag poängterar att man redan idag känner till att det finns ett överskott på insamlat material. Om ansvaret på att utflödet till slutgiltig konsument ligger på insamlande aktörer och det inte finns några tecken på att deras försäljning ökar, finns det alltså i dagsläget en begränsning. För att återbruket ska öka, och inte bara insamlingen, bör de kommunala avfallsbolagen i ett tidigt skede göra en uppföljning på insamlande aktörers resultat och utvärdera vilka faktorer som ökar försäljningen.
5.2.3 Valet av samarbetspartners inverkan på resurseffektivisering av
återbruket
Enligt grundläggande marknadsteori för hållbarhet förs resonemanget, att för att en verksamhet ska anses som hållbar, och det är ett krav för resurseffektivitet, måste affärsverksamheten vara lönsam. Var sig det drivs av privat näringsidkare, ideell förening eller arbetsmarknadsprojekt innebär ett negativt resultat att resurser inte används på ett hållbart sätt.
Här skiljer sig strategin hos de utvärderade kommunala avfallsbolagen. Det varierar i vilken utsträckning man vill främja privata näringsidkare, kommunala arbetsmarknadsprojekt och/eller ideella organisationer. Fördelen enligt ESEM med att främja privata entreprenörer är att det skapar en entreprenörsanda som klarar av handeln. Enligt SYSAV främjar man ideella organisationer därför att de har längre erfarenhet och en mer stabil grund att kunna hantera stora volymer insamlat material.
Det finns ingen affärsmässig anledning att låta material med handelsvärde för återbruk gå till materialåtervinning, energiåtervinning eller deponi. Om det inte finns en kommersiell potential för insamling av en viss typ av material kommer insamlande aktör att göra förlust, vare sig det är en ideell organisation eller privat näringsidkare. Om en insamlande aktör lyckas genomföra den typen av insamling utan att lida negativa ekonomiska konsekvenser är det på bekostnad av annan finansiering, exempelvis bidrag, är det inte handelsvärdet utan en intern subvention som gör det möjligt och strider på så sätt mot (31) i avfallsdirektivet.
Det är enligt det resonemanget alltså marknaden som styr huruvida insamlingen av en viss produkt är resurseffektiv eller inte. Valet av organisationsform har således ingen inverkan eftersom att alla aktörer lider lika stor ekonomisk förlust då en vara inte har handelsvärde och så ledes inte bör betraktas som resurseffektiv. Att öka återbruket speglar EU:s avfallshierarki där den ekonomiska aspekten bör tas till hänsyn från ett tidigt skede, så att man inte bidrar till negativa konsekvenser av återbruket. På lång sikt kan det te sig ske naturligt, ingen organisation kommer att vilja fokusera på hantering av materialtyper som inte har något handelsvärde. I ett tidigt skede kan det dock ge en missvisande bild av vilka material som lämpar sig bäst för återbruk.
5.2.4 Ett växande överskott av insamlat material. Begränsning eller
möjlighet för ökad försäljning.
Alla intervjuade representanter nämner att det samlas in mer material för återbruk än man kan sälja. Att det sker ett överskott behöver inte ses som missgynnsamt, utan även det som ett tecken på att en stor del av det insamlade materialet trots allt säljs och bidrar med resurseffektivitet och att en del av det insamlade materialet ändå får gå till materialåtervinning eller energiåtervinning. Det kanske finns en gräns för hur mycket man kan sälja i Sverige, eller så kanske försäljningen öka med en annan marknadsföring. Det är dock svårt att avgöra utan en analys av varje enskild aktör. Att öka försäljningen då man upplever att marknaden i Sverige inte går att utveckla skulle eventuellt vara att sälja för export. Rent teoretiskt bör det finnas länder i relativ närhet där man kan tänka sig att begagnade saker kan gå att sälja.
Med ett resonemang med ResCoM som grund kan man se det som en möjlighet för originaltillverkare att ta del av resultatet genom återtillverkning. Huruvida det idag finns efterfrågan från originaltillverkare eller andra typer av begränsningar att implementera hos den kommunala avfallshanteringen behöver vidare utredning.
5.2.5 Behov på utökad utredning av aktörers resultat för en tydligare
analys av resurseffektivitet i dagsläget
kommunala avfallshanteringen. Om subventioneringen fortsätter kan det ses som att kommunala budgeten subventionerar verksamheter som bidrar med snedvriden konkurrens och skapar en orättvis situation på marknaden för andra aktörer.
5.2.6 Begränsningar i dagens lagstiftning för utökning av återbruket
Det tycks idag finnas begränsningar på juridisk nivå som reglerar kommunala verksamheters säljverksamhet. Det kan tänkas att den kommunala avfallshanteringen i sin effektivaste form bidrar som en grossist av insamlat material för alla aktörer som är intresserade av återförsäljning.
Lagstiftningen skulle kunna omformas för att förenkla för kommunala verksamheter som säljer i avfallsförebyggande syfte. Då kan man öppna upp för ett större antal aktörer och göra det betydligt lättare att bidra till återförsäljning av material som samlas in och samtidigt utvärdera vilka material som är lönsamma att återanvända. Om man i stor skala kan mäta vad insamlande verksamheter som agerar under konkurrens med varandra, kan sälja insamlat material för, kan man också sätta ett rimligt pris som återförsäljare av materialet från avfallshanteringen till återbrukande aktörer. Detta i samband med att alla aktörer som vill bli återförsäljare, tillåts att ta del av insamlat material och på så vis kan skapa ett mycket mer dynamiskt och entreprenörsdrivet återbruk.
5.2.7 Diskussion kring ett förbättrat system för mätning av återbrukets
resurseffektivitet
Av de tre kommunala avfallsbolag som deltagit i studien uppger två att man mäter återbruket i insamlad volym i antal ton. Detta uppges ha svagheter då den faktiska vikten av insamlat material inte alls speglar vilket värde material har som återanvänd produkt. Då en stor del av återbruket inom den kommunala avfallshanteringen idag görs genom handel från insamlande aktör till slutkund kan rörelseresultatet från verksamhetens försäljning vara ett mycket mer relevant mått. Detta eftersom att det i slutändan är en handelsvara. De intervjuade bolag som samlar insamlingsdata i form av volym från insamlande aktörer uppger att även de insamlande aktörerna kan ha svårt att mäta vilket resultat insamlingen bidrar med, då det insamlande materialet från kommunala avfallshanteringen blandas med övriga donationer.
Figur 11. Flödesschema för ett system med förbättrad möjlighet att utvärdera återbrukets resurseffektivitet.
5.3 Förbättringsmöjligheter av studien
5.3.1 Diskussion kring teoretisk grund för analys
ResCoM är ett lämpligt ramverk för att identifiera värden i produkters livscykel då det inte bara tar hänsyn till resurs- och miljöaspekter utan även antaganden om långsiktighet i affärsmodeller lämpade för cirkulär ekonomi. Det ger därför en bra teoretisk grund för analysen gällande en produkts multipla livscykler. Dock är det i ett av ResCoM’s antagande för att ResCoM ska fungera måste OEM’s, dvs ursprungstillverkaren vara huvudsaklig intressent i affärsmodellen. I fallet med insamling av produkter för återbruk på återvinningsstationer uppfylls inte detta kriterium. Där kan det diskuteras huruvida den verksamheten är genomförbar på lång sikt.
Om återbruksverksamheten på lång sikt konkurrerar mer och mer med OEM’s kan man tänka sig att olika typer av åtgärder kommer att göras för att ta del av affärsverksamheten med återbruk inom den kommunala avfallshanteringen. Detta t.ex genom licensavgifter för produkter sålda i deras varumärke, krav på utökning av producentansvaret för att gälla originaltillverkarens produkter eller andra typer av metoder för att förhindra förluster som görs av en mer och mer konkurrerande handel från återbruket med OEM’s produktion.
5.3.2 Otillförlitlig data som grund för analys av insamlingsstatistik
De kommunala avfallsbolag där fallstudie gjorts, samt representant från de kommunala avfallsbolagens branschorganisation Avfall Sverige uppger att då statistiken mäts olika av olika insamlande aktörer. Vissa insamlande aktörer har under perioder mätt med våg och under andra perioder mätt utefter uppskattningar av vad en viss volym material bör väga. Statistiken är inte helt tagen ur luften utan pekar ”åt rätt håll” och är i dagsläget det man har att arbeta med. De bolag som deltagit i intervju och fallstudie säger alla att bättre och mer konkreta mätmetoder kommer att tillämpas inom en snar framtid.
5.3.3 Begränsningar i antalet utvärderade kommunala avfallsbolag, samt
tillgång till relevant data.
den kommunala avfallshanteringen skulle den typen av data behövas samlas in från de verksamheter som samlar in och säljer material för återbruk.
6. Slutsats
Studien har utvärderat hur tre kommunala avfallsbolag arbetar med återbruk idag och för att öka återbruket av insamlat material. Metoden studiens utförande har varit att lägga en teoretisk grund till den lagstiftning som reglerar återbruk av hushållsavfall, intervjuer med tre representanter för tre kommunala avfallsbolag, samt en studie av insamlingsdata av material för återbruk.
Utgångspunkten i kommunala avfallsbolag är för att det i Sverige är kommunen som ansvarar för hanteringen av hushållsavfall och det enligt studien är ett antagande att hushållen lämnar in stora mängder material som kan återanvändas direkt eller med mindre reparationsinsatser för att förlänga materialets livslängd. På så sätt kan man förebygga att avfall bildas. Det insamlade materialet antas bidra till större nytta vid försäljning som återbrukad produkt än vid avfallshantering då avfallshanteringen för flera typer av material bidrar med kostnad snarare än genererar intäkter. Enligt problemformuleringen finns det idag inget standardförfarande för hur återbruk inom den kommunala avfallshanteringen ska ske. I studien har det identifierats ett antal faktorer som påverkar detta och som rekommenderas tas hänsyn till vid utvärdering och utveckling av de återbrukssatsningar som görs idag och i framtiden:
• Det finns idag inga konkreta riktlinjer för till vilken grad återbruket ska ske av totalt insamlat material.
• Få kommunala avfallsbolag känner till vilket ekonomiskt resultat insamlingen medför. • Återbruket mäts olika, med olika precision hos olika kommunal avfallsbolag.
• Redan idag uppger man att det samlas in mycket mer än vad som säljs. Är det en konkret begränsning på marknaden eller är det att de organisationer som deltar inte bedrivs tillräckligt innovativt?
Redan idag vet man att insamlingen av material för återbruk ökar med utökad information och användarvänlighet på befintliga anläggningar. Därför bygger fler och fler kommuner kretsloppsparker som är en ny typ av avfallsanläggning med fokus på dessa parametrar. I dagsläget finns dock få tydliga riktlinjer till vilken grad insamlingen ska göras. Detta i samband med att få kommunala avfallsbolag känner till vilket ekonomiskt resultat insamlingen medför bidrar till att återbruket är svårt att planera samt följa upp. När man inte känner till om insamlingen, samt vilka material som faktiskt bidrar till vinst eller inte, finns risken att man samlar in bara för att öka insamlingen och inte för att öka resurseffektiviteten. Man bör därför från ett så tidigt stadium som möjligt följa upp samtliga insamlande aktörers resultat. Detta kan ske med någon typ av märkning, exempelvis streckkod eller RFID, som kan registreras vid försäljning eller återlämning till avfallshanteringen. På så sätt kan man göra en detaljerad utvärdering av vilken typ av produkter som lämpar sig för återbruk, samt vilken effektivitet de bidrar med. Se kapitel 5.2.7 för en mer utförlig beskrivning. Informations- och kommunikationsteknologi kan alltså vara nyckeln till en mer effektiv cirkulär ekonomi inom den kommunala avfallshanteringen. Om det finns begränsningar i återbruket generellt, eller för en viss materialtyp, visas det också i en mer detaljerad statistik som genereras vid identifikationsmärkning av produkter som går till återförsäljare. Återbruket mäts idag olika hos olika kommunala avfallsbolag. Rörelseresultat är relevant standardmått.
entreprenörsdrivet återbruk ökar resultatet. Om återbruk är lönsamt, som antas vara ett kriterium för att det ska vara en hållbar hanteringsmetod av avfall, bör alla intresserade aktörer få delta för att motverka snedvriden konkurrens samt dynamiskt utveckla handeln då det i flera fall är den som fullgör återbruket.
Referenser
Avfall Sverige. (2011a). Förebygga avfall med kretsloppsparker. Analys av miljöpåverkan. Rapport U2011:02. Malmö: Avfall Sverige Utveckling.
Avfall Sverige. (2011b) .Goda exempel på förebyggande av avfall för kommuner, idébok för en mer hållbar
produktion och konsumtion. Rapport U2011:05. Malmö: Avfall Sverige Utveckling.
Avfall Sverige (2012a). Handbok i kommunal avfallsplanering. Vägledning för ett framgångsrikt arbete. Rapport U2012:09. Malmö: Avfall Sverige Utveckling.
Avfall Sverige (2012b). Avfallsförebyggande i praktiken – En guide till hur kommuner kan arbeta med
återbruk, underlagsrapport. Rapport U2012:10. Malmö: Avfall Sverige Utveckling.
Avfall Sverige (2015). Kommunernas roll i den cirkulära ekonomin. Rapport 2015:21. Malmö: Avfall Sverige Utveckling.
Avfall Sverige (2016). Svensk avfallshantering 2016. Rapport. Malmö: Avfall Sverige Utveckling.
Avfall Sverige (2016). Guide #9 Juridiska förutsättningar för förebyggande och återanvändning. Guide. Malmö: Avfall Sverige Utveckling.
Avfall Sverige (2017). Verksamhetsplan 2017. Rapport. Malmö: Avfall Sverige Utveckling.
EEA – European Environment Agency (2015). SOER – Intensified global competition for resources (GMT 7). Köpenhamn, Danmark: EEA.
Europaparlamentet (2000). Europaparlamentets och Rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000
om uttjänta fordon.
Europaparlamentet (2008). DIREKTIV EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/98/EG
av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv.
Krettsloppskontoret (2012). Marknadsundersökning: Återanvändning av kläder, skor och textilier i
Göteborg – Resultat, sammanfattning och slutsatser. Göteborg: IMA Marknadsutveckling AB.
Lieder, M. och Rashid, A. (2015) Towards circular economy implementation: a comprehensive review in
context of manufacturing industry, Review. Journal of Cleaner Production. Elsevier Ltd.
Naturvårdsverket (2006). Naturvårdsverkets författningssamling (NFS 2006:6) Stockholm: Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket (2010x). Effekter av deponiförordningens införande – en effektutvärdering. Rapport 6381. Stockholm: Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket (2010y). Den svenska konsumtionens globala miljöpåverkan. Rapport. Stockholm: Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket (2012). Från avfallshantering till resurshushållning - Sveriges avfallsplan 2012-2017. Rapport 6502. Stockholm: Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket (2015). Tillsammans vinner vi på ett giftfritt och resurseffektivt samhälle, Sveriges
Naturvårdsverket (2017). Att styra mot en effektivare resurshushållning.- En utvärdering av den nationella
avfallsplanen och det avfallsförebyggande programmet. Rapport 6744. Stockholm: Naturvårdsverket
OECD (2017), Municipal waste (indicator). doi: 10.1787/89d5679a-en (Besökt 22:a Maj 2017).
Pearce, D. och Kerry Turner, R. (1990) Economics of Natural Resources and the Environment, Baltimore: The John Hopkins University Press.
Rashid, A. (2013) Resource Conservative Manufacturing: an essential change in business and technology
paradigm for sustainable manufacturing. Journal of Cleaner Production. Elsevier Ltd.
Regeringskansliet, Miljö- och energidepartementet (1998). Miljöbalk(1998:808).
Regeringskansliet, Miljö- och energidepartementet (2011). Avfallsförordning (2011:927).
V ä r l d s b a n k e n ( 2 0 1 7 ) . S t a t i s t i k f r å n a l l a l ä n d e r s B N P p e r c a p i t a . http://data.worldbank.org/indicator/NY.GDP.PCAP.CD?year_high_desc=true (Besökt 22:a Maj 2017) Världsnaturfonden WWF (2016). Living Planet Report 2016. Risk and resilience in a new era. Gland, Schweiz: WWW International.
