Barn diagnostiserad med ADHD
- En studie om hur man på ett fritidshem kan arbeta med ADHD diagnosticerade barn
Children diagnosed with ADHD
- A study on how an after-school center can work with ADHD diagnosed children Karoline Ellingsen
Fakulteten för humaniora och samhällsvenskap
Ämne/ utbildningsprogram: Lärare fritidshem, uteliv, hälsa och indentitet Nivå/högskolepoäng: 15 HP Examensarbete
Handledare: Camilla Berglund Examinator: Anders Broman Datum: 2014-01-16
Löpnummer
Abstract
The purpose of this paper is to find out how the after-school teachers can work with children diagnosed with ADHD on the after-school center, study the given conditions as well as the links between the two earlier mentioned. Four interviews, with four different after-school teachers, from four after-school centers in one municipality was made. The interviews
consisted of seven questions, six of the questions gave the respondents the opportunity to own interpretation of the question and thereby answer the question after what they considered as correct.
The result shows that work with ADHD diagnosed children can differ widely based on the conditions the after-school teachers have. Examples of conditions are knowledge and education on the subject, the after-school center environment, the number of teachers in the business and more. Based on the four interviewed response, and the information that previous research shows about the subject, the work with ADHD diagnosed children at the four
different after-schools is not good enough. The teachers cannot work fully based on what the research says about the appropriate approach for ADHD diagnosed children.
Keywords: ADHD, working methods, conditions
Sammandrag
Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur man på ett fritidshem kan arbeta med barn diagnostiserade med ADHD, studera de förutsättningar som ges samt kopplingarna mellan de två ovannämnda. Fyra intervjuer med fyra olika fritidspedagoger från fyra olika fritidshem i en kommun gjordes. Intervjuerna bestod utav sju frågor, sex av frågorna gav den intervjuade möjlighet till egen tolkning av den aktuella frågan och därigenom besvara frågan efter vad de ansåg som korrekt.
Resultatet visar att arbetet med ADHD diagnosticerade barn kan skilja sig stort utifrån de förutsättningar fritidspedagogerna har. Exempel på förutsättningar är kunskap och utbildning kring ämnet, fritidshemmets miljö, antalet pedagoger i verksamheten med mera. Baserad på de fyra intervjuades svar, samt den information tidigare forskning visar kring ämnet, är inte arbetet med ADHD diagnostiserade barn på de fyra olika fritidshemmen tillräckligt bra. Då pedagogerna inte kan arbeta fullt ut utifrån vad forskningen säger kring lämpliga arbetssätt för ADHD diagnostiserade barn.
Nyckelord: ADHD, arbetsmetoder, förutsättningar
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 3
1.1 Bakgrund ... 3
1.2 Syfte ... 4
1.3 Frågeställningar ... 4
2. Metod ... 5
2.1 Intervjustudie ... 5
2.2 Avgränsningar ... 7
2.3 Litteratur ... 7
2.4 Forskningsläge ... 7
2.5 Validitet och reliabilitet ... 8
2.6 Metoddiskussion ... 8
3. Teoretisk bakgrund och forskningsöversikt ... 10
3.1 Barn i behov av särskilt stöd ... 10
3.1.1 Definition av ADHD ... 10
3.2 Arbetssätt och metoder ... 12
3.3 Begränsningar och förutsättningar för arbetet ... 13
3.3.1 Familjen och skolans roll ... 14
4. Resultat och analys ... 15
4.1 Pedagogernas arbetsmetoder för barn diagnostiserad med ADHD ... 15
4.2 Miljön på fritidshemmet för barn med ADHD ... 17
4.3 Kunskap och utbildning om ADHD ... 18
4.4 Arbetsförhållanden ... 19
4.5 Pedagogernas tankar kring eventuella ändringar ... 20
4.6 Övriga kommentarer ... 21
5. Slutsatser ... 22
5.1 Arbetsmetoder ... 22
5.2 Förutsättningar och svårigheter ... 22
5.3 Förutsättningarnas påverkan på arbetsmetoder ... 22
6. Diskussion ... 23 Referenser
3
1 Inledning 1.1 Bakgrund
2 § Fritidshemmet kompletterar utbildningen i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan och särskilda utbildningsformer som skolplikt kan fullgöras i. Fritidshemmet ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och rekreation. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov.
(Skollag 2010:800, kap.14)
Under alla mina verksamhetsförlagda utbildnings tillfällen (VFU) har vi diskuterat huruvida en del barn som får extra hjälp under skoldagen, i form av en resursperson inte får denna möjlighet på fritidshemmet. Ofta beror detta på brist på tillgångar och tyvärr läggs det inte stor vikt på just fritidshemmen, då enligt mina erfarenheter anser många vårdnadshavare denna verksamhet som ett ställe där barnen endast leker fritt och inväntar deras
vårdnadshavare när de slutat jobbet för dagen. Under mina VFU perioder har vi diskuterat nackdelarna med att vissa barn inte får stöd på fritidshemmen då många behöver en
resursperson även efter skolan. Det kan kännas obehagligt för barnen att från att ha extra stöd under hela skoldagen plötsligt lämnas ensam och klara av eftermiddagen helt själv. Att det ofta finns begränsat med personal på dagens fritidshem gör inte det hela bättre, det är redan svårt för pedagogerna att hinna med alla barnen och att då även måste lägga större vikt och mer tid vid vissa individer, är på några ställen näst intill omöjligt.
Efter att ha läst specialpedagogik på Karlstads universitet har jag fått mycket ny kunskap om barn i behov av särskilt stöd samt barn med olika diagnoser. Jag fann kursen väldigt relevant för mitt kommande yrke och kände att detta är något jag ville lära mig mer om. Den
diagnosen som intresserar mig mest och som jag har störst erfarenhet av är ADHD. Jag har gjort ett tidigare arbete om diagnosen i form av en uppsats på Karlstads universitet, samt egna erfarenheter genom mina VFU- perioder. Eftersom mina föräldrar har haft jourplaceringar och fosterbarn med denna diagnos har jag fått stor erfarenhet om hur det är att leva med diagnosen
4 samt hur barnen känner sig med mera. Därför har jag valt att koncentrera mig på att skriva detta arbete utifrån barn diagnostiserad med ADHD.
Eftersom barn i behov av särskilt stöd ofta inte får extra hjälp på fritidshemmet, hur gör pedagogerna då, för att alla barn skall känna att de får det stöd de behöver?
Martin L Kutscher (2008), har gett ut en bok vid namnet ADHD att leva utan bromsar, denna bok innehåller praktisk vägledning där Kutscher lägger stor vikt vid att få läsaren till att få en djupare inblick i hur det är att leva med ADHD samt tips till de i individens omgivning. Han lägger stor vikt vid att ha ett positivt förhållningssätt, att planera i förväg för att undvika eventuella problematiska situationer, bevara lugnet samt att hålla ordning.
1.2 Syfte
Syftet med detta examensarbete är att få reda på hur fritidspersonalen arbetar med barn diagnostiserad med ADHD på fritidshemmet, och med vilka förutsättningar detta arbete görs.
Samt att studera kopplingarna mellan de arbetsmetoder och de förutsättningar som finns ute i verksamheten.
1.3 Frågeställningar
Hur arbetar pedagogerna på fritidshemmet med barn diagnostiserad med ADHD?
Vilka förutsättningar ges och vilka svårigheter möter man i arbetet med barn diagnostiserad med ADHD?
5
2. Metod
2.1 Intervjustudie
För att kunna ta reda på vad pedagogerna har att säga kring ämnet, var intervjustudie det bästa alternativet. Svaren man får genom att göra en intervju kan ofta bli bättre och mer utförlig än exempelvis enkätstudie. Intervjupersonen kan gå ner på djupet och verkligen förklara hur den tycker och tänker i frågan. Den kan få säga sin åsikt och lägga till sina personliga värderingar och erfarenheter i sitt svar, vilket i sin tur resulterar till att de svar man får blir mer detaljerad och mer utförliga (Patel, 2011, s.75).
När jag hade bestämt mig för att använda mig utav en intervjustudie gick jag in på X-
kommunens hemsida där jag hittade telefonnumren till alla skolorna i kommunen. Jag ringde upp fritidshemmet och frågade den som svarade om denne var intresserad av att ställa upp på en intervju som handlade om hur man arbetar med barn med särskilda behov på
fritidshemmet, och speciellt inriktad mot barn med en ADHD diagnos. ”Likaså är det viktigt att klargöra på vilket sätt individens bidrag kommer att användas, om det är konfidentiellt eller ej” (Patel, Davidsson, 2011, s. 74). Jag förklarade i telefonsamtalet att ett examensarbete skulle skrivas och att endast jag kom till att ha tillgång till intervjumaterialet.
När de dagar och de tider som intervjuerna var bokade på kom, körde jag bil till den aktuella platsen, då samtliga resor tog över en timma samt brist på bussförbindelser. Fyra olika pedagoger från fyra olika fritidshem i en kommun har intervjuats. Intervjuerna gjordes på pedagogens arbetsplats, under intervjuerna var endast intervjuaren och intervjupersonen närvarande. Varje intervju innehöll sju frågor (se bilaga 1), innan intervjuerna skrevs de frågor som ställdes, frågorna utformades utifrån mina forskningsfrågor så att jag med
besvarade intervjufrågor kunde lättare komma fram till mitt syfte. Enligt Patel och Davidsson kan den personliga relationen som uppstår vid en intervju, påverka det slutliga resultatet. De menar att det är viktigt som intervjuare att visa ett genuint intresse och förståelse för den intervjuade individen. Den intervjuade kommer i sina svar ge uttryck för vad denne tycker i den aktuella frågan samt uttrycka sina känslor och attityder kopplade till frågorna. Genom att den intervjuade känner att vi dömer eller kritiserar denne, väckes snabbt en försvarsattityd (2011, s. 75). Under samtliga fyra intervjuer försökte jag hålla mig neutral och inte ta ställning till något den intervjuade berättade om. Jag försökte att visa att jag respekterade individen samt att jag var mycket tacksam för att denne ställde upp på en intervju. Genom att
6 vara glad och trevlig, blev jag bemött på samma sätt utav de samtliga intervjuade
fritidspedagogerna.
För att verkligen få med mig all information från intervjuerna, spelades dessa in. Samtliga intervjuade fritidspedagoger har anonymiserats. De frågor som ställdes kan placeras in i fem olika kategorier. I den första kategorin ryms pedagogernas arbetsmetoder kring barn
diagnostiserad med ADHD. Sedan kommer frågor kring fritidshemmens miljö och om denne anses som lämplig. Pedagogernas kunskap och utbildning kring ADHD berörs samt de
arbetsförhållanden som finns. Med hjälp av dessa frågor, samt tidigare forskning kring ADHD kan de två forskningsfrågor som detta arbete innehåller, besvaras. De olika fritidshemmen har slumpmässigt valts ut. Därför har avsikten med detta arbete aldrig varit att jämföra, hitta likheter och skillnader på pedagogernas intervjusvar baserad på dennes kön, ålder och erfarenhet.
När alla fyra intervjuer var gjorda, lyssnades dessa av ett flertal gånger. Samtidigt som dessa lyssnades av, skrev jag de frågor och svar som intervjuerna innehöll, på en dator. För att få struktur i mitt dokument där allt om intervjuernas stod, placerade jag alla svaren i olika kategorier så att jag tydligare kunde se vad slutsatserna av de gjorda intervjuerna blev. När samtliga intervjuer var bearbetade och samlade i olika fack, kunde dessa skrivas in i arbetet.
Eftersom kapitlet där slutsatserna i alla intervjuer visas också är ett analyskapitel, sammanställdes och jämfördes tidigare forskning och litteratur kring ADHD med de intervjusvar som fåtts.
Runa Patel och Bo Davidsson skriver i sin bok Forskningsmetodikens grunder (2011) om hur man på olika sätt kan strukturera upp sin intervju samt fördelar och nackdelar med detta.
Dels måste vi tänka på hur mycket ansvar som lämnas till intervjuaren när det gäller frågornas utformning och inbördes ordning. Detta kallas grad av standardisering. Dels måste vi tänka på i vilken utsträckning frågorna är fria för intervjupersonen att tolka fritt beroende på sin egen inställning eller tidigare erfarenheter. Detta kallas grad av strukturering (Patel, Davidsson, 2011 s. 75).
De frågor som ställdes under intervjuerna var varken i hög eller låg grad av standardisering samt strukturering, det fanns utrymme för intervjupersonen att komma med egna tankar men det fanns ändå ett upplägg att gå efter. Det gjordes kvalitativa intervjuer där syftet med varje intervju var att få veta just hur denne pedagogen jobbade med barn diagnostiserad med ADHD samt vilka förutsättningar som gavs.
7 När man intervjuar kan man det finnas vissa svårigheter, alla pedagoger känner inte att de har tid att ta emot en lärarstuderande då detta ofta måste göras på egen planeringstid, rast eller liknande. De pedagoger som har intervjuats i detta arbete kontaktades på telefon där mötet bokades, samtliga pedagoger var hjälpsamma och gick med på en intervju.
2.2 Avgränsningar
Tyvärr har jag haft en begränsad tid och därmed ingen möjlighet till att göra en stor forskning kring hur personalen på fritidshemmen runt om i Sverige arbetar med barn diagnostiserad med ADHD, därför har jag valt att koncentrera mig på en kommun.
Eftersom jag endast kommer att intervjua ett fåtal pedagoger kan man inte dra några generella slutsatser kring hur man på fritidshemmet arbetar med dessa barn. Men genom att göra mina intervjuer kommer jag att få ny kunskap kring hur de intervjuade arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Jag kan genom mina intervjuer få tips på olika sätt att arbeta med dessa barn, beroende på vad man har för material, vart man geografiskt jobbar med mera.
2.3 Litteratur
Den litteratur som har behandlats och lästs inför denna uppgift är främst tryckta källor lånade från bibliotek samt tidigare kurslitteratur. När syfte och frågeställningar var skrivna åkte jag till närmaste bibliotek där litteraturen valdes ut. Utifrån bokens titel och sammanfattningen på bokens baksida, tillsammans med det tidigare skrivna syftet och frågeställningarna valdes de mest lämpliga böckerna ut. Jag lånade totalt fyra böcker, Christopher Gillberg, Ett barn i varje klass om ADHD och DAMP (5005), Sverre Asmervik, Terje Ogden och Anne-Lise Rygvol, Barn med behov av särskilt stöd (1993), Lena Annerborn et al, Att möta barn i behov av särskillt stöd (2008) och Martin L. Kutscher, ADHD-att leva utan bromsar (2008). På grund av tidigare arbeten kring diagnosen ADHD hade jag tidigare läst en del böcker om ämnet, några av dessa valdes att användas även i detta examensarbete.
Inför detta arbete har även några elektroniska källor studerats. Genom att söka på internet, bland annat på ww.skolverket.se har dessa hittats.
2.4 Forskningsläge
Jag har inte hittat någon tidigare forskning kring hur man på fritidshem arbetar med barn diagnostiserad med ADHD, därför har källor kring diagnosen i stort används för att få en bild av vad barnen i fråga har för speciella behov.
8
2.5 Validitet och reliabilitet
Validitet och reliabilitet står i ett visst förhållande till varandra. Man kan inte endast
koncentrera sig på det ena och låta bli det andra.” Dels måste vi veta att vi undersöker det vi avser att undersöka, dvs. vi måste veta att vi har god validitet. Dels måste vi veta att vi gör det på ett tillförlitligt sätt, dvs. vi måste veta att vi har god reliabilitet”.( Patel, Davidsson, 2011, s.
102)
Med validitet menas att man undersöker det som vi avser att undersöka. Jag anser att min validitet är tillräcklig då jag har undersökt det som krävdes för att komma fram till mitt syfte.
Reliabilitet är tillförlitligheten i en mätning. Reliabiliteten på att jag skulle få samma svar om denne undersökning gjordes igen är svår att beräkna då alla intervjusvaren jag fått skiljer sig från individ till individ och jag skulle nog troligen få andra svar samt slutsatser om andra hade intervjuats (Patel, Davidsson, 2011 s. 101-105).
2.6 Metoddiskussion
Val av metod för detta arbete var inte särskilt svårt, då jag tidigare har gjort intervjustudier och gillar detta sätt att arbeta. Eftersom det inte finns tidigare forskning om just hur arbetet med ADHD diagnosticerade barn på fritidshemmet går till och fungerar, kände jag att göra en textanalys var helt omöjligt. Självklart kunde jag ha valt enkätstudie och kanske genom detta arbetssätt fått med flera skolor, men jag tyckte detta var opersonligt.
Eftersom jag har gjort mina VFU i en annan kommun än den som har studerats i detta arbete hade jag svårt att hitta nummer till de olika fritidshemmen. Men lyckade tillslut hitta nummer till de aktuella ställena.
När frågorna skulle formuleras hade jag svårt med att försöka få fram frågeställningar som inte kunde besvaras med et ja/nej-svar, och jag kände mig nöjd när det i slutändan blev några öppna frågor.
Det skulle varit intressant att jämföra skolor och kommuner i arbetet kring ADHD
diagnostiserade barn på fritidshemmet, men på grund av de avgränsningarna som fanns ingen möjlighet till detta.
Jag tror att om jag intervjuat fler fritidspedagoger hade reliabiliteten i denna undersökning höjts, då man genom fler intervjuer kunnat se ett tydligare mönster. Patel och Davidsson menar att man kan få en högre reliabilitet om det i intervjuerna medverkar två stycken,
9 förutom den som blir intervjuad. Detta kallas för interbedömarreliabilitet, dvs. att två personer registrerar de intervjusvar som fås. Genom att göra på detta vis, är det svårare för intervjuaren att lägga till egen tolkning i de svar som fåtts (2011, s. 104).
10
3. Teoretisk bakgrund och forskningsöversikt 3.1 Barn i behov av särskilt stöd
Leg psykolog Lena Annerborn et al. beskriver hur det finns en mängd olika funktionshinder och handikapp. De tar upp att det finns tydliga synbara men också dolda handikapp, vilket kan ibland försvåra arbetet med barnen i fråga. Författarna i boken påpekar att beroende på vilka svårigheter barnet har, krävs det olika metoder, stöd och hjälp för att dessa barn skall klara av sitt dagliga liv (1998, s. 34-38). Ett barn i varje klass, alla möter dessa barn. så inleder
professor Christopher Gillberg sin bok. Han menar att alla behöver ha ett positivt
förhållningsätt mot barn i behov av särskilt stöd samt olika diagnoser och understryker att detta är mycket viktigt för de som jobbar professionellt med barn i behov av särskilt stöd.
Gillberg menar att alla som använder begreppet bokstavsbarn inte tar frågan på allvar. Enligt Gillberg kan man endast med hjälp av systematisk kunskap på sikt, möta barn med särskilda behov (2005, s. 11).
"Barn och elever i behov av särskilt stöd har enligt skolförfattningarna en ovillkorlig rättighet att få det stöd de behöver för sin skolgång" (Von Wright, Gustafsson 2002 s. 7).
I rapporten från Skolverket, Att arbeta med särskilt stöd - några perspektiv beskrivs det hur viktigt det är att barn som behöver det, skall få tillgång till särskilt stöd. Det beskrivs hur viktigt det är för barnet att känna sig välkommen och sedd. Barnen skall känna sig delaktig och inkluderad i verksamheten (Von Wright, Gustafsson, 2002. s 16-18).
3.1.1 Definition av ADHD
Bokstavskombinationen ADHD står för: Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder, en engelsk sammansättning utav olika svårigheter som finns i en diagnos. Eftersom en individ med en ADHD diagnos inte alltid uppfyller samtliga kriterier för de aktuella diagnosen, finns ett snedstreck mellan Attention-Deficit och Hyperactivity disorder. Detta för att visa och förklara de faktiska skillnaderna och olikheterna som finns inom samma diagnos. ”Att ha diagnosen ADHD innebär att det föreligger avvikelser inom områdena uppmärksamhet, aktivitet och impulsivitet” (Gillberg 2005, s.17).
Boken Från busfrö till brottsling ADHD-behandling bryter mönster (Brar 2011) beskriver ADHD som en utvecklingsrelaterad kognitiv funktionsnedsättning. Författaren skriver att redan under ung ålder kan barn visa symtom av ADHD. Att varaktiga svårigheter inom flera
11 livsviktiga områden och någon form av brist i vissa av hjärnans kognitiva funktioner ligger bakom symtom och svårigheter.
"Allt barnet företar sig förklaras med diagnosen, och man glömmer att också barn med ADHD sinsemellan är mycket olika. Det är mycket mer som skiljer än som förenar dem "
(Von Wright, Gustafsson 2002 s. 40-41).
Enligt Gillberg fyller hälften av alla individer med ADHD, flera av kriterierna för diagnosen DAMP. Bokstavskombinationen DAMP står för bristande uppmärksamhet, motoriska
problem samt perceptionssvårigheter. För att en DAMP diagnos skall kunna ställas krävs även motoriska problem, vilket inte är lika vanligt för en individ med ADHD (2005, s.17).
För att en ADHD diagnos skall kunna fastställas krävs kontinuerliga besök av en så kallad utredare, en läkare samt en neuropsykologiskt kunnig psykolog. Oftast är det inte tillräckligt med en begränsad utredning för att bekräfta eller avvisa en aktuell diagnos. Det krävs att dessa professionellt utbildade personer i samtal med både barnet i fråga samt barnets
vårdnadshavare kommer fram till eventuella svar om vidare undersökning samt fastställande av eventuell diagnos (Gillberg, 2005, s. 116-117).
3.1.1.1 Avvikande beteenden
Christopher Gillberg skriver i sin bok Ett barn i varje klass om ADHD och DAMP om vissa symtom barn med ADHD kan ha. Under rubriken ouppmärksam skriver han följande: Barn med ADHD är ofta ouppmärksam på detaljer och gör därmed ofta slarvfel i olika
sammanhang. De har svårt att bibehålla uppmärksamheten under en längre period. En individ med ADHD har ofta svårt med att organisera sina uppgifter och aktiviteter med mera. När det gäller hyperaktivitet menar Gillberg att barn med ADHD har ofta svårt att sitta still, de
springer ofta omkring och klättrar och klänger mer än vad som anses normalt och lämpligt i situationen. Det står skrivet att ADHD diagnostiserade barn ofta har svårt att leka eller utöva någon form av fritidsaktivitet på ett lugnt och stillsamt sätt. De kan också prata överdrivet mycket. Gillberg anser att ADHD diagnostiserade barn har svårt med Impulsivitet, han menar att barn med diagnosen ofta kan kasta ur sig svar på frågor innan frågeställaren har pratat klart. De har svårt att vänta på sin tur och avbryter gärna när andra talar i olika situationer.
Barn med ADHD lider utav uppmärksamhetsbrist, överaktivitet och bristande impulskontroll.
Gillberg beskriver i sin bok hur barn med ADHD ofta har sociala svårigheter och att dessa ofta övergår till depression. Han menar att barn med ADHD ofta har stora svårigheter med att
12 umgås med andra barn på ett så kallad normalt sätt. Då åtminstone tre av fyra har någon form för problem med kamrater (2005, s. 18-19, 80, 83).
”En kunnig och stödjande omgivning kan ofta bidra till att symtomen och dess effekter på fungerandet i vardagen lindras” (Brar 2011, s 31). Brar vill tillägga i sin bok att alla de ovannämnda eventuella svårigheter för barn diagnosticerad med ADHD varierar stort, utifrån hur barnet i frågas omgivning ser ut.
3.2 Arbetssätt och metoder
När man pratar om de tre klassiska kombinationerna ett barn med ADHD har svårigheter med, bristande uppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet skrapar man knappt på ytan vad det gäller alla de övriga svårigheterna barnet i frågan samt barnets föräldrar och omgivning upplever (Kutscher 2008,s.156).
Annerborn et al. menar att barn har vissa behov som måste tillfredsställas för att de skall kunna utvecklas i en positiv riktning. Exempel på dessa behov är trygghet, kärlek, stimulans, rätt omvårdnad samt nära relationer till andra. Enligt Annerborn m.fl. behövs det i barnets närmaste omgivning, stor kunskap om barns utveckling och behov. De menar att kraven som ställs på barnen måste vara anpassade för dessa, annars kan detta påverka barnen negativt (1998, s. 34-38).
Von Wright och Gustafssons rapport innehåller många förslag på bra arbetssätt utifrån vad eleven i fråga behöver. De tar bland annat upp vikten av att använda sig utav musiken, och hur denne kan påverka barnen positivt, då bland annat musiken kan av visst slag påverka barns koncentrationsförmåga och psykiska hälsa redan från mycket låg ålder. Något
författarna av rapporten vill markera är till exempel hur man tänker kring arbetet med dessa barn. Att man skall sätta sig in mer i hur det egentligen är, och inte dra några generella slutsatser och förutfattade meningar. Von Wright och Gustafsson menar att man bland annat skall se personen bakom den eventuella diagnosen och hur man på bästa sätt kan hjälpa denne. Förslag på sätt att hjälpa barnet i fråga är enligt författarna att fokusera mer på miljön omkring, istället på vad barnet har för eventuella svårigheter, då miljön, i de flesta fall är en stor faktor. Diagnoserna har en tendens till att skapa en sorts vi och dom- känsla, en gräns mellan frisk och sjuk, svart och vit. Författarna av rapporten vill få läsaren till att bryta det vanliga mönstret och tänka alla barn som regnbågens alla färger (2002, s. 37-41).
Boken ADHD att leva utan bromsar innehåller praktisk vägledning för någon som söker mer information och hjälp kring ADHD. Författaren Kutscher menar att regel nummer ett i att
13 förstå ett barn med ADHD är att ha ett positivt förhållningssätt, bevara lugnet och att hålla ordning (Kutscher, 2008 s.179-192).
Arbetet kring barn med ADHD kan vara frustrerande då man kanske inte alltid förstår varför barnet i fråga beter sig som den gör. Att försöka se allt från ett humoristiskt perspektiv, att söka glädjen istället för frustrationen kan vara ett bra tips för någon som på ett eller annat vis kommer i kontakt med ett barn diagnostiserad med ADHD. Kutscher menar att man skall ta till vara på skrattet, att skratta tillsammans. Att sätta värde på barnets humor, kreativitet, passion och varför inte- attityd. Om det finns stor ilska och frustration från barnets sida tycker Kutscher att man skall avsätta ett speciellt tillfälle när den enda ambitionen är att vistas i samma rum och att trivas med detta. Där barnet själv skall välja sysselsättning och den vuxna i barnets närhet skall få vara nära barnet, utan att det uppstår någon form utav krig. Under tiden skall den vuxna undvika kritik eller att ge barnet frågor eller kommentarer. Målet är att åstadkomma en bättre relation med barnet (2008, s.170-192).
Kutscher menar att man ofta skall ställa sig fråga: Varför gjorde han så? Att förstå orsakerna bakom barnets beteende "Bevara en positiv stämning genom att ändra kurs innan problemet blir ett faktum" (Kutscher 2008, s. 182). Kutscher beskriver fördelen med att försöka hålla en positiv stämning för att undvika eventuella problem. Han menar att när en situation börjar utvecklas åt fel håll bör man lägga om kursen i en positiv riktning. För att utvecklingen för barn med ADHD- diagnos skall vara positiv krävs ett samarbete pedagoger-föräldrar sinsemellan. (2008, s.182).
Asmervik, Ogden och Rygvold menar att struktur är viktigt för att barn i behov av särskilt stöd skall fungera i vardagen. De menar att en strukturerad omgivning är en bra lösning, då detta ger barnet i fråga större fokus på en eventuell uppgift, mindre oroligheter och färre anledningar till att bli distraherad (1993, s. 323).
3.3 Begränsningar och förutsättningar för arbetet
Enligt Ulrika lorenzi har inte dagens fritidshem utvecklats i takt med samhället. Hon anser att det är för många barn/pedagog för att fritidsverksamheten skall vara en säker verksamhet där alla skall trivas. Fackföreningen Kommunals förslag är mindre barngrupper och mer personal.
De tycker att det skall satsas mer på mindre grupper samt anställa flera med pedagogisk utbildning. De menar även att Skolverket borde ta fram krav på maxantal barn/grupp samt antal barn/ pedagog (Lorenzi 2012, s. 5-6). "Samhället förlorar på att yngre skolbarn inte får det stöd de behöver, i synnerhet barn med särskilda behov" (Lorenzi 2012, s. 5).
14 3.3.1 Familjen och skolans roll
För att ett långsiktigt arbete med ett ADHD diagnostiserad barn, krävs samarbete mellan familj och skola för att ge barnet bästa möjliga förutsättningar för ett utvecklande i positiv riktning. Ett välfungerande familjeliv har store betydelse för utveckling av god psykisk hälsa, för alla individer. Så länge det inte har fastställts någon diagnos eller där kunskap om
diagnosen saknas, finns risken att samtliga familjemedlemmar blir mycket negativa i sina attityder. Mycket skäll och klagomål på det aktuella barnet och hur denne beter sig är ofta vanligt. Allt negativt tjat och alla negativa ord och sammanhang kan leda till att det aktuella barnet ökar sina sociala beteendestörningar. Innan någon eventuell diagnos har fastställts reagerar ofta skolan och lärarna på samma sätt som föräldrarna. Ofta är det först när barnet har fått sin diagnos, som eventuella negativa attityder minskas. Detta för att individerna i barnets närhet nu förstår eventuella avvikelser. För att ge barnet de bästa förutsättningarna krävs kunskap om diagnosen. Både från familjens och från skolans sida (Gillberg, 2005, s.
133-135).
15
4. Resultat och analys
För att förtydligöra vilka pedagoger som säger vad, utan att nämna deras riktiga namn, har de olika fritidspedagogerna valts att kallas för fritidspedagog 1, 2, 3, 4.
Nedan följer resultat samt analys uppdelat i rubriker utifrån de frågor som ställdes under de fyra intervjuerna.
4.1 Pedagogernas arbetsmetoder för barn diagnostiserad med ADHD Alla de fyra intervjuade fritidspedagogerna beskriver hur barn med ADHD ofta har problem med det sociala, vilket kan vara en stor svårighet för dessa barn de timmar som barnen spenderar på fritidshemmet. På fritidshemmet förekommer ofta fri lek, vilket kan skapa stora problem för barn med svårigheter inom social kompetens. Därför beskriver flera av de intervjuade hur man försöker vara nära de barn som behöver extra stöd i bland annat leken.
Fritidspedagog 2 förklarade ett sätt som kunde fungera då eventuella svårigheter hade uppkommit. Hon beskrev hur de ibland gav barn med ADHD tillgång till en dator och att denne fick ta med sig en kompis att spela med. Pedagogen menade på att detta kunde vara ett positivt sätt för barnet att komma ner i varv men samtidigt umgås med vänner.
Fritidspedagog 1 och 4 nämnde orden öppen dialog och beskrev hur dagliga diskussioner med barnet i fråga, kunde förhindra eventuella problem. Fritidspedagogerna förklarade vikten med att stämma av med barnen hur denne mådde och kände sig, dagligen. Det fördes även i
dialogerna samtal kring barnets eventuella svårigheter, så att pedagogerna kunde få en djupare inblick i just hur barnet i fråga tänkte och kände kring sin diagnos.
För att samarbetet mellan oss pedagoger och barnet skall fungera krävs det många diskussioner, långa som små korta meningar. Dels för att vi ska känna av vart barnet befinner sig just denna dag, mentalt men också för att vi skall kunna hantera barnet på ett rätt sätt.
(Fritidspedagog 1)
Fritidspedagog 4 gav exempel på hur ett samtal kunde se ut, i exemplet säger pedagogen till barnet att hon ser att de spelar fotboll på fotbollsplanen. Hon frågar barnet om denne känner att den vill och klarar av samarbetet med de andra och att pedagogen kommer att komma tillbaka om en stund och stämma av med samtliga på fotbollsplanen hur spelet går.
Konkret hur man jobbar med ADHD diagnosticerat barn kan ingen av de intervjuade svara på, då detta beror på individens svårigheter och behov. Fritidspedagog 3 beskrev hur de på
16 skolan i första skedet tar reda på vilket behov barnet har och sedan börjar ett samarbete med pedagoger, eventuella specialpedagoger, skolsyster samt föräldrar och med barnet. Det nästa på listan är sedan att skapa ett upplägg som passar barnet i fråga.
Ett eget schema där barnet tydligt kan se hur dagen skall se ut och därmed kunna vara medveten om vad som skall ske härnäst.
Fritidspedagog 1,3 och 4 beskriver i sina svar hur viktigt det är med struktur, för alla barn.
Enligt Asmervik, Ogden och Rygvold är det framförallt viktigt för de barn som är lätta att distrahera, då författaren menar att en strukturerad omgivning där det finns så få irrelevanta stimuli som möjligt gör det lättare för barnen i fråga att klara av dagen (1993, s. 323).
Samtliga Intervjuade beskrev hur viktigt det kunde vara för vissa barn att veta till exempel att man tillhörde en viss samlingsgrupp på fritidshemmet, att det fanns strukturer i vardagen som oftast inte förändrades. Fritidspedagog 2 nämnde att det kunde vara väldigt frustrerande för en del barn när plötsliga förändringar sker och att de på fritidshemmet alltid strävade efter att ha bättre struktur då hon ansåg detta som mycket viktigt.
Enligt Kutscher skall man lägga stor vikt vid att ha ett positivt förhållningssätt mot barn med en ADHD diagnos. Han menar att man måste bevara lugnet samt att hålla ordning. Ingen av de intervjuade fritidspedagogerna nämnde konkret ordet förhållningssätt, men man kan genom att läsa de intervjusvar som de fyra intervjuerna gett, att denna är positiv. Att hålla ordning och struktur var något fritidspedagog 1,3 och 4 ansåg som viktigt och som de strävade efter i sin verksamhet (2008, s. 179-192).
Att barnen skall känna sig delaktig och inkluderad i verksamheten är något Von Wright och Gustafsson beskriver i sin rapport. Genom att ha dialoger med barnen kan de vara delaktiga och känna att de har en mening. Fritidspedagog 1 och 4 lade som tidigare nämnt stor vikt på dialog med barnen för att bland annat komma närmre barnet och hur denne tänker kring sin diagnos. Genom dialogerna kunde sedan barnet i fråga vara delaktig i upplägget som denne hade (Von Wright, Gustafsson, 2002. s 16-18).
Von Wright och Gustafsson gav ett konkret exempel på hur man kan arbeta med ADHD diagnosticerad barn. De beskriver vikten av musiken och hur musiken kan påverka barnet positivt redan från mycket ung ålder. Ingen av de intervjuade fritidspedagogerna gav konkreta exempel på eventuella metoder som skulle fungera bra på just dessa barn. Då fritidspedagog 2 förklarade att detta beror på vilka svårigheter barnet i fråga har, samt vilket behov av särskilt
17 stöd denne behöver. Dock har de fyra intervjuade fritidspedagogerna gett tips och förslag på eventuella metoder som i vissa situationer skulle anses som lämplig och korrekt (2002, s. 37- 41).
Att vara nära barnet på grund av eventuella svårigheter i sociala sammanhang är framträdande i de flesta intervjusvar. Gillberg beskriver hur vanligt det är med sociala störningar på något vis för barn med en ADHD diagnos. Han menar att detta kan utvecklas till bland annat depressioner med tiden om ingen är uppmärksam på barnets beteende. De fyra pedagogerna nämnde hur barn med ADHD ofta hade sociala svårigheter och att personalen på
fritidshemmet ofta arbetade nära barnen för att vara ett stöd i det sociala (2005, s. 80, 83).
Kutscher skriver i sin bok hur arbetet med barn med en ADHD diagnos kan vara mycket frustrerande, då barnet i fråga ibland kan bete sig på ett annorlunda sätt. Han ger tipset om att ta vara på skrattet. Att använda sig utav barnets humor och kreativitet. Ingen av de intervjuade fritidspedagogerna nämnde något kring varken humor eller kreativitet, vilket författaren ansåg som väldigt viktigt och ett bra sätt att skapa mindre frustrationer för barnet i fråga. Kanske och i största sannolikhet finns både humor, skratt och kreativitet där, implicit (2008, s.170- 192).
4.2 Miljön på fritidshemmet för barn med ADHD
Samtliga fyra fritidspedagoger som intervjuades ansåg att miljön på fritidshemmet inte var 100 % anpassad för barn diagnostiserad med ADHD. Dock skiljer det sig vad de intervjuade anser som anpassad miljö för dessa barn utifrån bland annat kunskap kring ämnet.
De fyra fritidshemmen har tillgång till massa små rum, men endast fritidspedagog 1,3 och 4 ansåg många rum som en fördel, medan fritidspedagog 2 var lite mer skeptisk då hon såg alla eventuella konflikter och liknande som pedagogerna kunde gå miste om. Hon menade att många rum var till en viss del bra men som tidigare nämnt svårt att hålla koll på alla ställen.
Fritidspedagog 1 såg många rum som en fördel då hon relaterade till de barn som behövde komma ifrån de stora barngrupperna.
På de fyra fritidshemmen fanns det båda lugna områden och områden som inbjöd till mer rörelse, men om barnen hade mycket energi fick de gå utomhus. Tre av fyra fritidshem hade sin verksamhet i skolans lokaler och en av de intervjuade förklarade hur trist det var att inte ha möjligheten till att saker skulle ligga framme och vara kvar till nästa dag. Hon beskrev också
18 att skolan kom i första hand, så det var deras material som fick mest plats, det samma gällde rummets väggar då pedagogen gärna sätter fritids barnens teckningar på väggarna. "Det bästa vore ju att ha egna lokaler där man kunde hänga upp barnens teckningar som de då kanske hade gjort, efter en speciell aktivitet här på fritids" (Fritidspedagog 4).
Fritidspedagog 2 beskrev hur dem alltid går in i klassrummen under skoltid och berättade för barnen vilka som skulle vara på fritidshemmet den dagen samt vilka tider. Då pedagogerna ansåg detta som ett sätt att strukturera upp eftermiddagarna för de barn som behöver detta.
Genom att barnen i fråga visste upplägget för eftermiddagen, minimaliserade pedagogerna eventuella frustrationer och utbrott där det låg i grunden att barnet var ovetande och inte förstod. Pedagogen ansåg att det var lika viktigt för barnen att veta tider och eventuellt annan information som för fritidspersonalen, då de genom detta kunde känna sig delaktig och inkluderad i fritidsverksamheten.
Brar menar att svårigheterna för ett barn med en ADHD diagnos varierar från individ till individ. Hon säger att barnets omgivning och miljö spelar en stor roll för hur barnet beter sig.
Eventuella svårigheter kan lindras om barnet i fråga befinner sig i en miljö som anses som lämplig för denne. De intervjuade fritidspedagogerna ansåg inte deras miljö som 100 % tillämpad för barn med ADHD. Vad som ansåg som lämpligt varierade stort utifrån den intervjuades egna tankar, värderingar och kunskaper (2011, s. 31).
Von Wright och Gustafssons ger läsaren ett förslag på att fokusera mer på miljön omkring, istället för vad barnet har för eventuella svårigheter, då miljön, i de flesta fall är en stor faktor.
Vilket också de intervjuade håller med om. Men brist på tillgångar, lokaler, resurser med mera gör att det tyvärr inte går att ändra miljön värst mycket i dagens fritidshem enligt de
intervjuade (2002, s. 37-41).
4.3 Kunskap och utbildning om ADHD
Det skilde sig på flera punkter för de fyra intervjuade, gällande utbildning och kunskap kring ämnet.
Fritidspedagog 1 hade bland annat specialpedagogik under sin utbildning till fritidspedagog medan fritidspedagog 2,3 och 4 nämnde inget om det ovanstående. Alla intervjuade hade dock på något vis kommit i kontakt med utbildning eller handledning kring barn med en ADHD diagnos. Fritidspedagog 3 förklarade hur en specialpedagog kommit till skolan och observerat pedagogernas arbete med just några specifika barn. Hon berättade att specialpedagogen gav personalen handledning utifrån vad denne sett, samt gett personalen tips på hur man kan
19 bemöta dessa barn. Många diskussioner ledde till ökade förståelse, ny kunskap och ett nytt tänkande, vilket hon ansåg som viktigt då det är lätt att fastna i gamla mönster.
Fritidspedagog 1,2 och 3 var mycket intresserade av ämnet och därför själv skaffat sig ny kunskap genom kvällskurser, böcker och annat, Fritidspedagog 1 introducerade intervjuaren för en bok vid namnet Explosiva barn, som hon tyckte var en mycket bra bok. Alla pedagoger ansåg det som mycket viktigt att vara uppdaterad inom forskningen och vad denna förmedlar kring ADHD. Fritidspedagog 3 beskrev också hur man i ett arbetslag kunde hjälpa varandra för att känna sig säkrar kring barnet i fråga samt dialog med vårdnadshavare.
De fyra intervjuade fritidspedagogerna ansåg sig ha tillräckligt med kunskaper kring ämnet.
Men eftersom området är så stort tyckte samtliga att de behövde mer, då inget barn beter sig det andra likt, trots samma diagnos. Alla fyra tyckte att de hade grundkunskaperna kring ADHD, men saknade ofta handledning mot specifika barn då man inte kan generalisera alla med samma diagnos. "Nya barn, nya utmaningar" (Fritidspedagog 4).
Vad det gäller kunskap menar Annerborn m.fl. att detta är mycket viktigt i samarbete med barn diagnosticerad med ADHD. Hon menar att grunderna till utveckling i positiv riktning innehåller trygghet, kärlek, stimulans och omvårdnad. För att utvecklingen skall ske krävs kunskap kring ämnet (1998, s. 34-38).
Fritidspedagog 1,2 och 3 saknade enligt de själva, kunskap kring ämnet, men att intresset fanns och de tog ofta reda på mer kring ADHD och arbetet med dessa barn, på fritiden.
4.4 Arbetsförhållanden
Antalet pedagoger på fritidshemmen varierade stort, detta på grund utav barnens ålder, gruppens storlek samt skolornas ekonomi.
"Nej, jag anser inte att vi har tillräckligt med personal, men det gör väl ingen fritidspedagog i dag tror jag!" (Fritidspedagog 1).
På tre av fyra fritidshem jobbade det tre pedagoger samtidigt på eftermiddagarna. Den fjärde skolan hade endast två anställda fritidspedagoger men ansåg detta som tillräckligt då deras barngrupp var av mindre skala samt väldigt lugn och harmonisk. Fritidspedagog 1 och 4 tyckte att de hade för lite personal i alla lägen och dessa två skulle gärna vilja ha minst en pedagog till på fritidshemmen. Medan fritidspedagog 2 tyckte att det var när allt inte flöt på som vanligt och när stora konflikter eller annat hände, det var då hon ansåg fritidshemmet som underbemannad.
20 Ett fritidshem hade en så kallad klass/fritids-morfar utöver de anställda men ansåg inte denne farbror som extra resurs i alla lägen då denne inte var pedagog utbildad.
Alla barn med ADHD på de olika skolorna, hade en extra resurs under skoldagen men tyvärr hade inget fritidshem denna tillgång. Alla de intervjuade jobbade som resurspersoner under skoldagen åt dessa barn, men fritidspedagogens roll på fritidshemmet skiljer sig stort från jobbet de utför på skoltid. På fritidshemmet är pedagogerna till för samtliga barn och de barn som fick extra stöd i skolan var därmed en av många, pedagogerna skulle ta hand om.
Fritidspedagog 4 förklarade hur de på deras fritidshem valde ut en av de ordinarie till att hålla ett lite extra öga och lite mer ansvar för de barn som behövde detta. Fritidspedagog 3 tyckte att det skulle höja standarden på dagens fritidshem ifall det inte var för många barn/pedagog.
Lorenzis rapport stödjer fler av de intervjuade fritidspedagogernas tankar och meningar kring dagens arbetsförhållanden på de flesta fritidshem. För få pedagoger, för stora barngrupper.
Samt hur barn i behov av särskilt stöd, inte får denna möjlighet på fritidshemmet (2012, s. 6).
4.5 Pedagogernas tankar kring eventuella ändringar
Tankarna kring eventuella ändringar skiljer sig stort från pedagog till pedagog då de fyra fritidshemmen har olika ståndpunkter att utgå ifrån. En punkt som fritidspedagog 2,3 och 4 nämner är lokaler. Att dessa delas med skolan och att skolan kommer i första hand.
Pedagogerna skulle vilja ha egna lokaler, där eventuella påbörjade lekar samt det material som används med mera, kunde återupptas nästa dag.
Fritidspedagog 1 tillägger vikten av tillräckligt med personal, även i denna fråga. Att ha personal med stora kunskaper kring barn i behov av särskilt stöd var något hon skulle vilja ha.
Hon skulle vilja ha mer styrd aktivitet på fritidshemmet i form av både fysiska och lugnare lekar. Hon gav exempel på turneringar inom sport området, där barnen fick vara ute, få frisk luft och fysiskt använda kropp och själ. Men även aktiviteter inomhus såsom pyssel av olika slag, avslappning, massageövningar, att läsa högt för barnen och skapa en lugn och trivsam miljö inomhus, vilket gynnar de barn som går på högvarv under hela dagen.
"Inga fasta rutiner skulle behöva rubbas, alltid samma personal" (fritidspedagog 2).
Fritidspedagog 2 som har uttryckt det ovanstående citatet känner att det på dagens fritidshem ofta kommer nya vikarier som barnen inte känner till. Hon förklarade att för en del barn kan till exempel ny personal eller någon ny rutin skapa stora frustrationer. Att inte veta, kan kännas skrämmande för barnen i fråga. Om denne skulle fått ändra på något var det just att
21 alltid ha samma personal så att barnen kunde känna sig trygga med dessa. Hon menade även att det alltid skulle finnas ett lugnt hörn där möjligheten alltid fanns till lugn och ro.
Att få en bättre struktur på fritidshemmet menade fritidspedagog 2 vara lösningen till ett bättre fritidshem för barn med ADHD. Att ha bra struktur gynnade samtliga barn vilket i sin tur ledde till att miljön på fritidshemmet skulle bli bättre både för stora och små.
4.6 Övriga kommentarer
"Kom ihåg att du är en så viktig vuxen person för de här barnen, glöm inte det!"
(Fritidspedagog 1). De intervjuade menade på att fritidspedagogens roll är mycket viktig. Då de i många fall möter och umgås med barnen fler vakna timmar än barnens vårdnadshavare.
De tyckte att det är roligt och mycket utvecklande att jobba med barn i behov av särskilt stöd, utmanande men mycket intressant!
Pedagogerna tyckte att man alltid skall utgå ifrån barnens egna behov men att tyvärr på de flesta fritidshem finnes inte resurser för detta till 100 %.
Fritidspedagog 4 påpekade att det är väldigt synd att barn med ADHD inte får tillgång till en resursperson även på fritidshemmet, då det ofta är värre, enligt henne att inte ha stöd i det sociala samspelet med andra. Hon påpekade att verksamheten var frivillig men ändå att fritidshemmet ingick i läroplanen där det står skrivet att skolan och fritidshemmet skall komplettera varandra och att i barnets skoldag, ingick all verksamhet på skolan.
Enligt Von Wright, Gustafsson har barn i behov av särskilt stöd, till exempel barn med en ADHD diagnos en rättighet att få det stöd de behöver för sin skolgång. Fritidspedagog 4, som nämnde att hon tyckte det var synd att barn med ADHD inte fick resursperson på
fritidshemmet trodde ofta att detta berodde på att fritidshemmet inte var obligatoriskt. Hon tyckte dock att hela barnets skoldag innehöll fritidsverksamhet både före och efter själva skolan (2002, s. 7).
22
5. Slutsatser
Under de kommande rubriker, står svaren på detta arbetes forskningsfrågor.
5.1 Arbetsmetoder
Pedagogerna på fritidshemmet arbetar med ADHD diagnostiserade barn på så vis att de hela tiden försöker att vara ett extra stöd i det sociala. Genom att ha dagliga dialoger med barnen kan pedagogerna lättare förstå hur barnet har det samt hur den upplever vissa saker, och då kan fritidspedagogerna därigenom på ett professionellt sätt lägga upp dagen så att denne gynnar alla.
5.2 Förutsättningar och svårigheter
Förutsättningarna som ges på dagens fritidshem är tyvärr minimala för barn med en ADHD diagnos. De får ingen resursperson och fritidspedagogerna har för många barn/pedagog vilket försämrar kvalitén på fritidshemmet. Miljön de möter är ofta inte anpassad för barnen i fråga, vilket i många fall kan försämra hur diagnosen artar sig för barnen. Fritidspedagogerna får inte mycket utbildning kring ADHD genom sin arbetsplats, vilket också försämrar
fritidspedagogernas möjlighet till att bemöta dessa barn på ett korrekt sätt. De svårigheter man möter i arbetet med ADHD diagnostiserade barn är bland annat att hantera deras svårigheter vad det gäller det sociala samspelet med andra, deras hyperaktivitet, impulsivitet samt bristande uppmärksamhet.
5.3 Förutsättningarnas påverkan på arbetsmetoder
Att vara ett stöd i det sociala samt använda sig utav öppna dialoger är två viktiga aspekter när det gäller arbetet med ADHD diagnostiserade barn. Förutsättningarna som ges på
fritidshemmen är inte tillräckligt bra för att dessa barn skall få det stöd de behöver. För stora barngrupper och för få antal pedagoger samt fritidshemmets miljö med mera, gör att det arbetssätt pedagogerna gärna skulle vilja använda sig utav inte kan förekomma. Att heller inte känna att man har tillräckligt med kunskaper kring ämnet försvårar arbetet då
fritidspedagogerna kan känna sig osäkra på vilka arbetsmetoder man skall använda.
23
6. Diskussion
Det resultat jag har fått utifrån att göra en undersökning om hur fritidspedagogerna arbetar med ADHD diagnostiserade barn på fritidshemmet är jag nöjd med. Resultatet uppfyller det jag tänkt att det skulle, då jag har kunnat besvara mina frågeställningar samt uppfylla mitt syfte. På grund utav de intervjuade fritidspedagogernas brist på tid, lust eller annat, är inte resultatdelen lika utförlig som önskat. Då de flesta intervjuer gick enligt mig, alldeles för fort och den intervjuade svarade fort på frågorna utan att utveckla dem vidare. Jag hade önskat större intresse samt mer information från de fyra intervjuade fritidspedagogerna.
Utifrån hur de fritidshem denna undersökning är baserad på kan jag konstatera att mina slutsatser är högst relevanta, då mina resultat speglar sig mot dagens verklighet, för många barn, sämre förutsättningar med mera. Genom att läsa de slutsatser jag kommit fram till kan man se att dessa medför att de ADHD diagnosticerade barnen på de fyra fritidshemmen tyvärr inte får de stöd och den hjälp de behöver.
Jag har genom att göra denna undersökning fått lära mig hur det kan gå till på ett fritidshem gällande arbetet med ADHD diagnostiserade barn. Tips och idéer från de intervjuade
fritidspedagogerna har lett till ny kunskap inom det aktuella ämnet, samt gett mig en djupare förståelse kring svårigheterna med både barnen i fråga samt de förutsättningar de olika fritidshemmen ger.
Genom att intervjua fler fritidspedagoger, gärna från fritidshem med olika åldersgrupper hade eventuellt mitt resultat sett annorlunda ut, då denne del hade rymts över fler antal sidor. De intervjusvar som fåtts kunde eventuellt varit bättre och bredare om intervjufrågorna hade formulerats på annat vis.
När det gäller framtida forskning inom det aktuella ämnet skulle jag nog med facit i hand intervjuat fler pedagoger, gärna där likheter och skillnader kunde ses utifrån kön, ålder och erfarenhet. Jag hade velat intervjua olika kommuner, gärna en kommun med stor stad och en lantligare kommun. Detta för att kunna jämföra metoder och arbetssätt utifrån bland annat den vardagliga miljön kring barnen. För att öka reliabiliteten ytterligare skulle jag använt mig utav en så kallad också tidigare nämnt interbedömare, dvs. två närvarande under intervjuerna, förutom den intervjuade. Förutom intervju som metod i framtida forskningsarbete skulle jag även använda mig utav observationer, där observationerna äger rum på de fritidshem där de intervjuade fritidspedagogerna jobbar. Detta för att kunna se om det som pedagogerna säger i
24 sina intervjusvar verkligen är det som händer i verkligheten. Genom att kombinera intervju och observationsstudie kan man få ett ännu mer trovärdigt resultat.
Referenser
Tryckta källor:
Annerborn, L., Bergquist, S., Blücher, G., Cèwe, L., Dellgren, K., Edlund, E., Hedberg, A., Hellström, A., Pettersson, M., Serrebo, S., Sjögren, I., Utholm, I. och Wessman, A. (2008) Att möta barn i behov av särskilt stöd. Stockholm: Liber AB.
Asmervik S., Ogden T. & Rygvold A. (red) (1993). Barn med behov av särskilt stöd.
Lund: Studentlitteratur AB.
Brar, A. (2011). Från busfrö till brottsling- adhd behandling bryter mönster.
Stockholm: Gothia förlag AB.
Davidson, B. & Patel, R. (2011). Forskningsmetodikens grunder- att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur AB.
Gillberg, C. (2005). Ett barn i varje klass- om ADHD och DAMP. Stockholm: Cura förlag och utbildning AB.
Kutscher, M. (2008). ADHD att leva utan bromsar. Stockholm: Natur & kultur
2010:800, Skollag [2013-11-07]
Elektroniska källor:
Lorentzi, U. (2012). Har någon sett Matilda? Vad fritidshemmen är och vad de skulle kunna vara. Kommunal Tillgänglig:
http://www.kommunal.se/Kommunal/Avdelningar/Stockholm/Vara-
sektioner/Norrtalje/Nyheter/2012/Battre-fritids/#.UrGjCqcV-1s [2013- 12-18]
Von Wright, M. Gustafsson, L. (2002). Att arbeta med särskilt stöd - Några perspektiv. Stockholm: Liber. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/om-
skolverket/publikationer?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fs kolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FResultSet%3Fupp%3D0%26w%3DNATIVE%2528%2527m ulti%2Bph%2Bwords%2B%2527%2527s%25E4rskilt%2Bst%25F6d%2Bn%25E5gra%2Bperspek tiv%2527%2527%2527%2529%26order%3Dnative%2528%2527dateweb%252FDescend%252 7%2529 [2013- 12-08]
Muntliga källor:
Fritidspedagog 1 [2013- 11-25]
Fritidspedagog 2 [2013- 11-27]
Fritidspedagog 3 [2013- 11-28]
Fritidspedagog 4 [2013- 12-02]
Bilagor
Bilaga 1
Intervjufrågor
Hur arbetar ni med barn diagnosticerad med ADHD, på fritidshemmet?
Hur ser er miljö på fritidshemmet ut, är denne anpassad för dessa barn?
Vilken typ av utbildning/kurs har ni fått kring arbetet med ADHD diagnosticerade barn?
Känner du att du har tillräckligt med kunskaper kring ämnet?
Hur många jobbar på fritidshemmet? – Finns det någon extra resursperson som underlättar ert arbete? – Anser du att ni har tillräckligt med personal?
Vilka ändringar skulle du vilja ha gjort, om möjligheten fanns, för att på bästa sätt ge dessa barn en meningsfull fritid?
Finns det något du vill tillägga?
