Linn Ljunggren
Uppsats för avläggande av filosofie kandidatexamen i Kulturvård, Bebyggelseantikvariskt program
15 hp Institutionen för kulturvård Göteborgs universitet
2014:18
Riksintressets roll
En studie av ombyggnaden av rådhuskvarteret inom
riksintresset ”Centrala Kristianstad”
Riksintressets roll- En studie av ombyggnaden av rådhuskvarteret inom riksintresset ”Centrala Kristianstad”
Linn Ljunggren
Handledare: Krister Svedhage
Kandidatuppsats, 15 hp Bebyggelseantikvariskt program
Lå 2013/14
GÖTEBORGS UNIVERSITET ISSN 1101-3303
Institutionen för kulturvård ISRN GU/KUV—14/18—SE
UNIVERSITY OF GOTHENBURG
www.conservation.gu.seDepartment of Conservation Ph +46 31 786 4700
P.O. Box 130
SE-405 30 Goteborg, Sweden
Program in Integrated Conservation of Built Environments Graduating thesis, BA/Sc, 2014
By: Linn Ljunggren
Mentor: Krister Svedhage
The national interests role; a study of the conversion of the town hall block in
“Central Kristianstad”
The city of Kristianstad was built in the 17th century as a strong military centre. It has over the centuries evolved to a place of industry and now a city of modern commerce. The city centre of the town is appointed the title of cultural environment of national interest because of its well preserved city plan from the 17th century.
This appointment also lifts the city’s 19th century architectural style, a Christian IV inspired new renaissance style, the city’s place in the ”water realm” and its
different substantiations of the city’s evolution. This kind of marking means that changes in buildings and landscape should be done with the outmost
consideration for the remnants of this cultural environment. The marking also stands for the townships commitment to a sustainable building ethic. In the middle of this lies the old city hall. Part of a larger block, it stands for a part of the town history as a strong administrative residence. The town hall and the other building in the block (formally apartments) are stated in the style of new renaissance. The building has now undergone a huge renovation leaving only the facade as a reminder of its former use. How much is too much when reshaping old building to new need in this kind of cultural landscape, is it preservation or simply just
renovations? It is important to understand how the marking cultural environment of national interest has helped shape this building. In today’s fast changing cities is it possible to merge preservation and functionality.
Title in original language: Riksintressets roll; en studie av ombyggnaden av rådhuskvarteret inom riksintreset “Centrala Kristianstad”
Language of text: Swedish Number of pages: 48
Keywords: National interest, city centre, town hall, conversion, project process,
ISSN 1101-3303 ISRN GU/KV—14/18--SE
Förord
Jag skulle vilja tacka alla de som jag haft förmånen att intervjua under arbetets gång, samt Kristianstads kommun. Tack till Katarina Olsson som har en fantastisk entusiasm och förslog ämnet för denna uppsats. Tack till Krister Svedhage för handledning och det lugn du ingivit. Jag vill även tacka Regionmuseet Kristianstad, speciellt Helene Stalin Åkesson, som gav mig chans att börja utveckla uppsatsen redan under min praktik.
Linn Ljunggren
Maj 2014 Göteborg
Innehåll
1. Inledning ...1
1.1 Bakgrund...1
1.2 Problemformulering ...1
1.3 Syfte och målsättning ...2
1.4 Frågeställningar ...2
1.5 Avgränsning ...3
1.6 Metod och material ...3
1.6.1 Källkritik ...4
1.7 Tidigare forskning ...4
1.8 Teoretisk ansats ...4
2. Begreppsförklaringar...7
2.1 Vad är ett riksintresse för kulturmiljön? ...7
2.2 ”Centrala Kristianstad” kort historik ...8
2.2.1 Riksantikvarieämbetets utlåtande av ”Centrala Kristianstad” 1996-08-27 ...8
2.2.2 Renässansstaden ...9
2.2.3 Stadens årsringar ...9
2.2.4 Staden vid vatten ...9
2.3 Rådhuskvarterets historia innan ombyggnaden ... 10
3. Kristianstads kommuns arbete med riksintresset ... 11
3.1 Kulturmiljöprogram år 1993 ... 11
3.2 Översiktsplanen ... 12
3.3 Stadsmiljöprogrammet ... 13
4. Redogörelse av byggprocessen ... 17
4.1Kulturmiljöanalys inför detaljplansarbete ... 17
4.1.1 Kompletterande kulturmiljöanalys från Region museet ... 18
4.2 Detaljplan, bygglov och samråd... 20
4.2.1 Tjänsteutlåtande detaljplan för Kristian IV 10 Rådhuskvarteret, centrala Kristianstad, Kristianstad kommun ... 20
4.2.2 Ansökan om bygglov för nytt kommun- och regionhus ... 21
4.2.3 Ansökan om bygglov för nybyggnad samt om- och tillbyggnad av kontorshus
och rådhus ... 21
4.3 Utlåtande efter utställning Kristian IV 10, Rådhuskvarteret, nytt kommun- och
regionhus i Kristianstad, Kristianstads kommun ... 22
4.3.1 Länsstyrelsen ... 22
4.3.2 Svenska Kyrkan ... 22
4.5.2.1 Intervju med Bengt Alvland, ansvarig för kyrkans fastigheter i Kristianstad.. 22
4.3.3 Gamla Christianstad ... 23
4.3.3.1 Intervju med Mats Pettersson från Gamla Kristianstad ... 24
4.3.4 Kommunens yttrande ... 25
4.4 Samrådredogörelsen Kristian IV 10, Rådhuskvarteret, nytt kommun- och regionhus i Kristianstad, Kristianstads kommun ... 26
4.4.2 Regionmuseet ... 27
4.4.3 Övriga aktörer ... 27
4.4.4 Slutord från kommunen ... 29
4.5 Bilder från arbetet och slutresultat ... 30
4.6 Upplevelser av processen från medverkande... 32
4.6.1 Intervju med Roger Jönsson bygglovschef i Kristianstad ... 32
4.6.2 Intervju med Jeanette Petersén planeringsarkitekt och Katarina Olsson stadsantikvarie på Kristianstads kommun ... 35
4.6.3 Intervju med Cecilia Pering från Fojab arkitektbyrå ... 37
5. Diskussion och resultat... 38
5.1 Vad betyder detta för riksintresset? ... 38
5.1.2 Skalan och volymen... 38
5.1.3Hållbarhet, funktion och bevarande ... 39
5.2 Besvarande av frågeställningar ... 40
5.3 Slutsats ... 40
6. Sammanfattning ... 42
Käll- och litteraturförteckning ... 45
Illustrationsförteckning ... 48
1
1. Inledning
I kampen mellan bevarande och förändring måste det finnas en mellanväg. Det finns kulturhistoriska värden som utgör en viktig resurs för nästkommande generation. Det är här som riksintresse för kulturmiljön kommer in, för att se till att dessa värden tas till vara samtidigt som områden kan utvecklas. Allt för att bidra till en hållbar utveckling. Projektet med omformningen av rådhuskvarteret i Kristianstad är ett exempel på en byggnad där funktion och bevarande brottats med vartannat. Projektet tog endast fyra år att färdigställa, från bygglov till inflyttning. Hur utvecklades detta projektet, och vad blir efterdyningarna?
1.1 Bakgrund
Rådhuskvarteret i Kristianstad står på Stora Torg, centralt i staden, och fungerar idag som kommun- och regionhus. Den nuvarande byggnaden står där ett tidigare rådhus legat och ingår i ett större kvarter av hopbyggda byggnader (BeBR). Rådhuskvarteret ligger inom riksintresset ”Centrala Kristianstad” som definieras av tre huvudsakliga delar;
Renässansstaden, Stadens årsringar och Staden vid vattnet (ÖP 2012) och skyddas därför av Miljöbalken 3 kap 6§.
Det har nu skett en omfattande ombyggnad av rådhuskvarteret för att bättre anpassas till kommunens behov. Denna ombyggnad har krävt ett stort ingrepp på den interiöra strukturen av rådhuskvarteret, som totalt rivits ut. För att behålla fasadens karaktär har ytterväggarna bevarats (Kristianstad.se).
1.2 Problemformulering
Då ombygganden av rådhuskvarteret till mer anpassat kommunhus har genomförts snabbt finns behov att ta några steg tillbaka och syna vad som skett vid bygget och vad detta betyder. Genom att följa processens gång kan vi förstå de beslut som tagit kring kvarterets utformning. Med tanke på ingreppets storlek kan omgestaltningen upplevas som drastisk och förhastad. Rådhuskvarteret var sedan tidigare inte skyddat av någon
byggnadsminnesmärkning, eller i planbestämmelserna vilket gjorde att det enda skyddet
utgjordes av riksintresset. Riksintresse ska främja hållbar utveckling, men har förändringen
2
verkligen varit hållbar för framtiden? Omgestaltningen väcker även frågan vilket värde som väger högst. Vid förändring av byggnader, och speciellt vid en så pass ikonisk byggnad för Kristianstad, är det viktigt att genomgående överväga påverkan av ingreppet.
Räcker riksintresset som skyddande faktor för denna byggnad då riksintresset ”Centrala Kristianstad” huvudsakligen är anpassad för bevarande av gatunät, fasader och rum? Finns det ett behov att vidareutveckla definitionerna för att byggnader utan skydd ska få större hänsynstagande? Är det verkligen rättfärdigt att riva så pass mycket inom ett riksintresse, eller är det nödvändigt för att ett framtida bevarande ska finns överhuvudtaget och i sådana fall är det ett bevarande överhuvudtaget och när börjar det bli en fond? Ett riksintresse kan vara ett bra sätt att innefatta en större miljö, men kan riskera att enskilda byggnader
förbises.
1.3 Syfte och målsättning
Syftet med denna uppsats är att undersöka om den förändring som skett av rådhuskvarteret i Kristianstad påverkats av det riksintresset som innefattar ”Centrala Kristianstad”.
Uppsatsen kommer att vara ett samlat referat av processen som sedan kan vara ett startskott för Kristianstads kommun att själva vidareutveckla en egen undersökning kring temat.
Målsättningen är att skapa ett underlag för att åter lyfta frågan om riksintressets roll, presentera för- och nackdelar för kommunen. Uppsatsen syfte är även att undersöka olika instanser som samverkat under arbetet gång och deras upplevelser för att bidra till en ökad samverkan med olika myndigheter. Uppsatsen ska därför vara ett underlag och ett
hjälpmedel vid framtida exploatering inom och även utanför riksintresset. Förhoppningen är att detaljnivån och beskrivningen av riksintresset kan ytterligare stärkas för att underlätta framtida byggplaner.
1.4 Frågeställningar
De huvudsakliga frågeställningarna i denna uppsats är;
- Vilken roll har riksintresset ”Centrala Kristianstad” haft i ombyggnaden av rådhuset?
- Hur påverkas riksintresset ”Centrala Kristianstad” genom ombyggnaden av rådhuset?
- Bör en utveckling av riksintressebeskrivningen för ”Centrala Kristianstad” göras
för att ytterligare förtydliga bevarandevärda byggnader, eller täcka ett större
område?
3 1.5 Avgränsning
Endast offentliga handlingar rörande riksintresset ”Centrala Kristianstad” samt
rådhuskvarterets utveckling kommer summeras och undersökas. Rådhuskvarteret är den huvudsakliga fallstudien, andra byggnader som figurerar kommer inte undersökas på samma detaljnivå. De offentliga handlingarna kommer från Kristianstads kommun,
Regionmuseet Kristianstad samt utlåtande från Länsstyrelsen. Riksintresset inom andra fall kommer inte undersökas, utan endast hur riksintresset fungerat här.
1.6 Metod och material
Tidigt i uppsatsen hölls kontakt med stadsantikvarien Katarina Olsson som även bidrog med handlingar rörande utredningen kring omgestaltning m.m. Inledningsvis skedde därför inläsning av olika offentliga handlingar rörande rådhuskvarteret, Kristianstads kulturmiljö samt riksintresset ”Centrala Kristianstad”. Senare i arbetet skedde även inläsning av liknande byggnader samt litteratur och fotostudier av hur rådhuskvarteret såg ut tidigare.
Elektroniska källor har använts såsom kommunens hemsida, kommunens Flickr sida, Kristianstadsbladets hemsida, samt andra relaterade hemsidor. Det har skett besök på plats, diskussioner med stadsantikvarien samt djupintervjuer med medverkande från kommunen på plats och djupintervjuer via telefon och på mailkontakt. Dessa skedde längre in i arbetets gång.
Frågorna som ställdes under dessa intervjuer var;
1. Vad har er roll varit i processen med rådhusutvecklingen?
2. I vilket skede kom ni in i arbetet med rådhusutvecklingen?
3. Hur har ni samverkat med andra instanser under arbetet gång med rådhusutvecklingen?
4. Hur har ni upplevt processen med rådhusutvecklingen?
5. Hur upplever ni slutresultatet av rådhusutvecklingen?
6. Hur insatt är ni i riksintresset "Centrala Kristianstad". Åsikter/tankar?
Under intervjuernas gång har även andra intressanta svar kring riksintresset utvecklats.
Genom att använda litteratur kring riksintressen har jag fått en större förståelse för hur
lagen är avsedd att verka kring kulturmiljöer i förändring, dels genom texter från
riksantikvarieämbetet, tidigare avhandlingar samt lagtexter. Uppsatsen är byggd på en
kvalitativ undersökning med besök på plats, då jag både gjorde intervjuer, fotograferade
och fick uppleva byggnaden. Även byggnaden i sig är en källa.
4
Jag använder mig även av en hermeneutiks metod genom att läsa in mycket material innan en uppfattning bildas. Det har varit ett sätt att tolka den förändring som skett kring
rådhuskvarteret eftersom skala och volym är ett viktigt inslag inom riksintressemärkningen.
1.6.1 Källkritik
För bearbetning av denna uppsats har källkritik varit viktigt, mycket av texten är referat av offentliga handlingar, yttrande och underlag. Det var essentiellt att inte påverkas av det varierade materialet utan istället bilda en uppfattning efter allt material var samlat och läst.
Samma gäller att behålla en opartisk hållning vid intervjuer. Eftersom projektet med rådhusombyggnaden påbörjades för några år sedan är det förståligt om minnesbortfall skett samt att åsikter kring projektet har ändrats.
1.7 Tidigare forskning
Få tidigare studier har gjorts om rådhus i Sverige. Den litteratur som finns rör ofta en historiebeskrivning av det egna rådhuset i staden. Eva Löfgrens ”Rummet och rätten” – tingshuset som föreställning, byggnad och rum i användning 1734 – 1970 är en av få avhandlingar som behandlar offentliga byggnader i Sverige ur ett kulturhistoriskt
perspektiv. En dokumentation av tings- och rådhus i Sverige gjordes för Domstolsverkets räkning under en 10-årsperiod. Projektet innehöll domsagohistork och byggnader (Löfgren, 2011).
Rörande Kristianstads rådhus finns ingen litteratur publicerad, dock finns det mycket information och grundlig historiebeskrivning via Kristianstads hemsida samt i diverse kulturmiljöunderlag. Det finns även mycket information rörande hela processen kring ombyggnaden av Rådhuskvarteret på kommunens hemsida. Eftersom byggnaden ligger inom riksintresset är byggnaden väl dokumenterad i utredningar kring rådhuskvarteret.
Rådhuskvarteret ingår i inventeringen av tings- och rådhus 1996 – 2007 (BeBR).
1.8 Teoretisk ansats
Gregory Ashworth talar om att se kulturarvet som en process. Det går inte att bevara det
förflutna eftersom vår enda verklighet ligger i nutiden. I kulturarv är det inte det materiella
som spelar roll utan det är upplevelsen av kulturarvet som är viktigast. De värden vi lägger
på en byggnad är skapade av populärkulturen vilket gör att värdet är applicerat av oss. Med
tiden kan värden förändras. Individer skapar egna åsikter och bilder av allt, vilket skapar
starka känslor. Kulturarv är identitetskapande, både individuellt och kollektivt vilket ger
5
kulturarv makt. Denna makt kan skapas av staten, och till sitt förfogande finns många verktyg (Ashworth, 2013). ”These linked ideas of appropriation and disinheritance emphasize that the nature and shaping of heritage is intimately related to the exercise of power, heritage being part of the process of defining criteria of social inclusion and by extension- social exclusion” (Graham, Ashworth, Tunbridge, 2000, s.34).
Vid ett projekt som omformandet av rådhuskvarteret i Kristianstad är det viktigt att förstå varför man väljer att bevara vissa byggnader och exploatera andra. Det är även viktigt att förstå som tjänsteman inom en myndighet att de beslut som tas påverkar ens medborgare i det stora hela. Den demokratiska processen är viktig; alla ska känna sig välkomna och inte uteslutna. Hantering av kulturarv inbegriper makt eftersom det representerar oss som nation, region, stad. Denna förklaring kan hjälpa till att lyfta fram en annan bild av hur vi kan förhålla oss till bevarande som en del av en levande process som formas hela tiden.
Riksintresse är viktigt eftersom det är en del av en hållbar utveckling. Det gör även att områden av kulturhistoriskt värde kan ses som resurser. Resurser som kan utvecklas till en stark ekonomisk fråga och maktutövande. ”Sustainability is ultimatly a normative idea, which involves the valuation of, and rights over, resources – in this case the past – and thus clearly over how such resources should be used now and in the future.” (Graham, Ashworth, Tunbridge, 2000, s.34). Genom att utse ett område till ett riksintresse eller att skydda det i planbestämmelser appliceras ett värde på platsen som särskiljer det från andra miljöer. Det bevarandevärda är ett urval som måste vara grundigt genomtänkt av
antikvarien då det kan orsaka många frågor i framtiden.
Men vad driver oss att spara på äldre delar även om det kanske vore enklare att bygga nytt?
David Lowenthal skriver att rädslan inför framtiden kan vara en bidragande faktor till detta. ”The airy and insubstantial future may never arrive; man or nature may destroy humanity; time as we know it may end”. Rädslan för det okända som ligger framför oss gör att saker som känns igen är positiva, eftersom vi ”vet” att det förgångna har hänt. Detta trots att det är lika svårt att hoppa bakåt i tiden som framåt. Det gör även att vi anser att äldre saker är automatiskt bra, och äldre delar på nybyggen skapar tilltro och respekt för den nya byggnaden (Lowenthal, 1985, s. 4).
Det förgångna är även en skapad verklighet av det nutida. Något som vi kontinuerligt
skapar varje dag. ”The past as we know it is partly a product of the present; we continually
6
reshape memory, rewrite history, refashion relics”. Detta gör att något som vi anser idag vara ”oviktigt” ur ett kulturhistoriskt perspektiv kan i framtiden vara ytterst viktigt
(Lowenthal, 1985, s. 26). Att återanknyta till det förgångna ger möjlighet att identifiera och känna samhörighet med andra. Som nation strävar man gärna efter att ha välbevarade miljöer, samtidigt som det är att ”äga” en bit av det förgångna (Lowenthal, 1985, s. 41ff).
Riksintresse för kulturmiljön är en del av detta eftersom platserna måste representera Sverige som nation. Platser som säger ”Vi är Sverige, detta är del av vår historia.”
I äldre skolor av bevarande har fokus varit på att söka efter sanningen i ett objekt, och sedan återföra det till vår tid. Detta innebär dock att ett objekt måste ha en sann form, vid en viss tidpunkt, att utgå ifrån (Muñoz Viñas, 2005, s. 91ff). Det kan ha skett på olika sätt, såsom John Ruskins förespråkande om att låta byggnader leva ett eget liv och inte röra det, eftersom förfall är en del av byggnadens riktiga form. Ruskin var en stor drivkraft inom Arts and Crafts-rörelsen, ett romantiserad ideal där materialet i sig var mycket viktigt.
Motpolen till detta var Eugéne Viollet-le-Duc som förespråkade stilrestaurering. Viollet-le- Duc ansåg att man borde fylla i de tomma utrymmena som fanns på byggnaderna. Detta behövde inte innebära ett renoverande till en form som någonsin funnits, utan hur det
”borde” ha varit (Muñoz Viñas, 2005, s.3f).
I modern konserveringsteori värnas bevarandet av en plats sentimentala och symboliska meningar; vad byggnaden representerar samt att bevara det inför framtiden för att kunna studeras (Muñoz Viñas, 2005, s.175). I denna typ av bevarande finns också en
anpassningsbarhet som är viktig, vilket innebär vägande av värden mot varandra ”There are hard decisions to be made here since devoting a large amount of resources to the conservation of an object means that some others will unavoidably be condemned to oblivion” (Muñoz Viñas, 2005, s.203).
Med den massiva exploateringen som sker i städer hela tiden är det viktigt att kunna bevara samtidigt som städer utvecklas. Bevarande måste kunna ske på ett hållbart sätt.
Detta är även en av grundpunkterna med ett riksintresse för kulturmiljön. Hållbarhet för
framtiden för viktiga kulturmiljövärden i Sverige (Lanemo, 2012, s. 4).
7
2. Begreppsförklaringar
Detta kapitel beskriver de begrepp som förekommer i uppsatsen såsom Riksintressemärkning och riksintresset ”Centrala Kristianstad”
2.1 Vad är ett riksintresse för kulturmiljön?
Ett riksintresse är ett område av nationell betydelse som är viktigt för något av flera olika samhällsintressen. Riksintresse för kulturmiljön ska värna sådana kvaliteter i bebyggelsen som kan berätta om Sveriges historia. Riksintressemärkningen regleras av 3 kap. 6 § i Miljöbalken (Raa.se). Karaktären kan vara knuten till skala, struktur och enskilda objekt och måste tolkas och omsättas i mål, inför framtida förändringar. (Lanemo, 2012, s.8).
Exploatering inom ett riksintresse ska göras med hänsyn för att tillvarataga dessa värden.
Det här kräver samverkan och dialog mellan olika myndigheter. Ett riksintresse får inte påtagligt skadas vid ändrad användning av mark eller vattenbrukande. Framförallt ska märkningen främja hållbar utveckling. Tillämpningen för riksintressena behandlas i Plan- och bygglagen. Hanteringen sköts av både kommunerna och staten, med det är
Riksantikvarieämbetet som har ansvar att bedöma om vad som är ett riksintresse för kulturmiljön, i denna process är både kommuner, länsstyrelser och statliga myndigheter delaktiga. Riksintressena ska sedan nämnas i kommunens översiktsplan (Raa.se).
- Riksantikvarieämbetet har övergripande ansvaret för att peka ut riksintressen för kulturmiljövården samt att stötta, samordna och formulera principer och
målsättningar för hanteringen.
- Länsstyrelsen är dem som tillhandahåller aktuella och anpassade underlag samt ska tidigt föra en lösningsinriktad dialog med kommunen. Länsstyrelsens ansvar för att ta till vara och samordna statens intressen inom det länet.
- Kommunen ansvarar för att redovisa hur de riksintressanta kulturmiljöerna ska tillgodoses i översiktsplanen (Lanemo, 2012, s.10).
Märkningen ska bidra till att öka bilden av kulturmiljön som en resurs ur ett
kulturhistoriskt perspektiv. Målet är en lösningsorienterad planering för att väga mellan
8
intressena på bästa sätt. Bristande underlag och dåliga riktlinjer har gjort det svårt att hantera riksintressen för kommuner och staten (Lanemo, 2012, s.4ff).
2.2 ”Centrala Kristianstad” kort historik
Belägen nära vattnet på sankmark ansågs Kristianstad vara en bra bastionsplats. År 1614 började staden att anläggas efter påbud av Kung Christian IV. Staden fick en rektangulär och rätvinklig rutnätsplan. Staden delades upp av en kanal med två stadsdelar på vardera sida med ett eget torg samt två parallella huvudgator. Under 1700-talet frodades staden som mest inom handel och industri. År 1847 revs fästningsverket och Kristianstad hade bättre möjlighet att växa sig större. 1860 torrlades även Hammarsjön vilket gjorde att staden kunde expandera österut. Fem år senare kom den första järnvägslinjen till staden som gick till Hässleholm. Under 1960-talet blomstrade dagligvaruhandeln i Kristinstad och varuhuset ”Domushuset” byggdes. Denna byggnad är idag riven och ersatt av varuhuset Galleria Boulevard. År 1994 slutade all militär verksamhet i Kristianstad (Fördjupad ÖP, s. 14ff). Samtidigt ökade den offentliga och administrativa verksamheten med följd att delar av dessa verksamheter flyttades ut ur stadskärnan (NIRAS).
Kulturmiljöunderlaget från år 1993 för Kristianstad nämner att stadens och dess
riksintresse har en stadskärna med mycket speciell struktur och måste därför tas tillvara med särskild hänsyn vid upprättande eller ändring av detaljplan.
2.2.1 Riksantikvarieämbetets utlåtande av ”Centrala Kristianstad” 1996-08-27 Motivering:
Fästningsstad och residensstad med rutnätsplan och arkitektur präglad av militär och förvaltning. Ett av de främsta exemplen på den danske kungen Christian IV:s
stadsbyggnadskonst, anlagd som gränsfästning mot Sverige.
Uttryck för riksintresset:
Stadsplan som genom sin långsträckta, rektangulära form är unik bland landets befästningsstäder. Trefaldighetskyrkan från Christian IV:s tid, bevarade
befästningsanläggningar och militära byggnader. Institutionsbyggnader och annan bebyggelse som hör samman med funktionen som residensstad. Äldre småskalig
bebyggelse och mer storstadsmässig bebyggelse från 1800-talets slut vid främst Stora Torg
och boulevarderna utmed stadens långsidor. På typiskt sätt ersatte boulevarderna och en
zon präglad av parkanläggningar och offentliga byggnader befästningarna efter 1800-
talets mitt.” (NIRAS)
9
I den fördjupade översiktsplanen för Kristianstad står definitionen för riksintresset
”Centrala Kristianstad” och är uppdelad i tre olika klassifikationer. Här följer en kort beskrivning av dessa värden;
2.2.2 Renässansstaden
I Kristianstad definieras Renässansstaden av dess välbevarade rektangulära och
rätvinklade stadsplan. Nya Boulevarden skiljde tidigare de två stadsdelarna i Kristianstad åt, varav den södra delen var menad för handel. Dessa rektangulära former har gjort det möjligt att skapa långa siktlinjer genom staden. Huvudfastigheter placerades utmed gatan och enklare bostäder eller magasin fanns utmed en bakgata. Den strama rektangulära stadsplanen gjorde att slutna kvartersblock byggdes upp, och bygghöjden var omkring en till två våningar (Fördjupad ÖP, s. 19f). Nyckelord för riksintresset renässansstaden är siktlinjer, rutnätsplan, småskalighet samt gatuplacering.
2.2.3 Stadens årsringar
Årsringarna är de lämningar av Kristianstads utveckling som fortfarande kan ses i staden.
Det är bland annat delarna av 1600-talets befästningar och renässansuttryck. Samtidigt ökade den offentliga och administrativa verksamheten med följd att delar av dessa verksamheter flyttades ut ur stadskärnan. Det finns rester av 1700-talets militära prägel såsom utbyggnaden av fästningsverken samt kasernbyggnader. 1800-talet satte sin prägel på Kristianstad genom att skapa en stark stadskärna vid Stora Torg med hovrätt, bank och teater. Staden slutade under denna period vara befästningsstad och mer mark
tillgängliggjordes. Staden fick boulevarder, parker och offentliga byggnader. Tivoliparken är en sådan plats från denna tid som idag är ett offentligt rekreationsområde. Under 1900- talet utvecklades residensstaden Kristianstad ytterligare med att skolor byggdes och järnvägsområdet anlades. Centrumhandeln förflyttades även bort till lilla torgdelen av staden som också idag är en viktig handelsmedelpunkt. Dock utstod även Kristianstad en stor saneringsvåg kring 1950-60 talet och mycket gammal bebyggelse försvann och ersattes med flerbostadshuset, vilket även satt sin prägel på staden (Fördjupad ÖP, s. 20).
Nyckelorden för Stadens årsringar är; avläsbarhet, tidsuttryck och variationer.
2.2.4 Staden vid vatten
Kristianstad placerades strategiskt i närhet av vatten och detta har spelat stor roll för
stadens utveckling. Vattnet användes som en transportled under 1600-talet och som
handels- och sjöfartsplats under 1700-talet. Under 1800-talet försvann behovet av vattnet
som försvarsstrategi och transportmöjligheter på vattnet blev mer omfattande. Detta gjorde
10
att Kristianstad kunde utvidgas ytterligare. Helge å och Åhus hamn var speciellt viktiga.
Vattnet spelade även roll som ett sätt att ge staden mer plats att expandera på, då Nosabysjön dikades ut, vilket resulterade i Råbelösekanalen. Kristianstad har även en speciellt uppskjutande siluett i vattenriket (Fördjupad ÖP, s. 21). Nyckelord för Staden vid vattnet är; startskott, utveckling, näringsliv och landskapsbild.
2.3 Rådhuskvarterets historia innan ombyggnaden
Det nuvarande rådhuset byggdes på samma plats som ett tidigare. Rådhuset och
närliggande byggnader uppfördes i 3-3,5 våningars höjd. När fästningsverken revs under 1800-talet kunde hela rådhuskvarteret växa sig större. Själva rådhuset fick sitt nuvarande utseende under 1880-talet (NIRAS). Arkitekt Magnus Isaeus gjorde ritningarna. (BeBR).
Byggnaden skiljde sig från andra rådhus då den är hopbyggd med samtida bebyggelse vilket bildade ett gemensamt kvarter. Under 1930-talet byggdes rådhuset till ytterligare då en intilliggande fastighet fick lämna plats till nybygget. Tillbyggnaden stod klart år 1939, ritad av bröderna Alsén (BeBR).
Rådhusbyggnadens färgskala gick i ljus puts i nyrenässansstil samt Kristian IV-stil med
rött tegel, torn, framskjutande balkonger och vita omfattningar. Entrén utmärktes av
kolonner i konststen, med texten ”Pax Vobis”. Tillbyggnaden blev slätputsad gul, har
horisontella band av natursten samt vita lisener (BeBR). Fasaderna mot nya och västra
boulevarden som tidigare fungerade som bostäder är dekorativ gjort i rött tegel med ljus
puts (NIRAS).
11
3. Kristianstads kommuns arbete med riksintresset
Detta kapitel berör olika hjälpmedel Kristianstad kommunen har i arbetet med kulturmiljön.
3.1 Kulturmiljöprogram år 1993
Kristianstads kommun antog år 1993 ett kulturmiljöprogram som berör bland annat arkeologiska fynd, kulturlandskap, biologiska spår och bebyggd miljö. Detta kulturmiljöprogram håller i nuläget på att uppdateras (Kristianstad.se).
Kulturmiljöprogrammet omnämner huvudsakligen arkeologiska fynd men innefattar även bevarandevärda platser och bebyggelse. I programmet finns bl.a. en del som behandlar vård av enskilda byggnader. I programmet står det att deras utvärderingskriterier baseras på att en miljö som idag anses som allmän kan senare som sällsynt. Programmet beskriver också mer traditionella kriterier såsom egenvärde, närmiljö, ålder och miljö med andra ord hur staden samspelar mellan bebyggelse, gaturum och landskap. I Kulturmiljöprogrammet utrycks en önskan om att bevara större miljöer.”I vissa fall kan det vara viktigare att bevara en byggnad med ganska ringa egenvärde i en värdefull miljö än en byggnad med stort egenvärde i en ur kulturhistorisk synvinkel ”sämre” miljö” (Kulturmiljöprogram, Kristianstads kommun, 1993, s. 21). Kulturmiljöprogrammet lyfter även att mer fokus har riktats mot kvaliteter och egenvärde, än den egentliga åldern. Även yngre byggnader kan ha ett högt egenvärde och därför vara bevarandevärda. Andra värden programmet nämner är pedagogiska, stilhistoriska, tillgänglighet och vetenskapliga kvalitéer
(Kulturmiljöprogram Kristianstads kommun, s.21f).
Kulturmiljöunderlaget säger att uppförande av nya byggnader som ersätter befintliga kulturhistoriska bör medges ytterst restriktivt. Förändring bör ske med varsamhet, liksom att nybebyggelse ska ansluta till lokal byggnadstradition, vad som avser skala,
proportioner, fasadutformning, materialval och färgsättning. Fastighetsindelning och gator ska bevaras (s.185f). Detta är speciellt viktigt vad gäller rutnätsplanen men även att
volymen på nyinpassade byggnader ska anpassas efter de äldre byggbestånden. ”Därför är
det viktigt att nytillkommande bebyggelse och ombyggnationer inom den riksintressanta
12
stadskärnan erhåller en volym och en skala som är anpassad till de historiska grundtankar som staden byggts efter” (Kulturmiljöprogram, Kristianstads kommun, 1993, s. 224).
3.2 Översiktsplanen
I översiktsplanen för Kristianstad står det att det finns ett kulturvårdsprogram som
länsstyrelsen skrev 2006 som berör delar av Kristianstads kulturmiljö. Detta skiljer sig en del från kommunens egna riktlinjer eftersom länsstyrelsens program behandlar större områden. I översiktsplan ger kommunen sig själva dålig kritik eftersom det gamla kulturmiljövårdsprogrammet inte har fungerat som vägledning och behöver uppdateras.
Översiktsplanen säger att stadens stora och varierade kultur- och naturlandskap ska ses som något attraktivt för staden och bör utvecklas och förvaltas väl. Vid planläggning ska detta perspektivet finnas med (ÖP, 2013, s. 70).
I den fördjupade översiktsplanen förtydligas ytterligare hur man vill arbeta och
vidareutveckla de olika delarna i riksintresset centrala Kristianstad och undvika återgärder som kan skada riksintresset.
I renässansstaden bör man vara aktsamma på de bärande elementen som bygger upp rutnätsplanen vilket är; dubblering, siktlinjer, detaljrika fasader, småskalighet (Fördjupad ÖP, 2009, s. 20).
Vattenriket ska värnas. Vatten bör få en framträdande roll i staden såsom kanalsystemet, Helge Å, strandlinjen samt att närheten till vattnet behöver tillgängliggöras. Vattnet är inte bara kulturhistoriskt viktigt utan även en resurs i stadsrummet, vilket även inbegriper anläggningar kring vattnet som broar och konstruktioner som vittnar om brukandet.
Kommunen ska värna stadens siluett i det låga landskapet (Fördjupad ÖP, 2009, s. 21).
Rörande Stadens Årsringar ska det finnas stor respekt mot alla tidslager och de årsringar som har utvecklats. Istället för att bygga nytt kan det vara bättre att återanvända äldre byggnader till nya funktioner med krav på varsamhet. Nybyggen bör ske med omsorg och i samspråk med den befintliga bebyggelsen. Det är positivt att med hjälp av ny bebyggelse framhäva den äldre, samt att mixa större och mindre bebyggelse för att visa en skillnad i olika tidslager; att framhäva årsringarna samtidigt som man ger utrymme för nya
(Fördjupad ÖP, 2009, s. 20). Nya entréer ska förmedla Kristianstad historia och utgå från
13
de grunder som brukar vara estersikt tilltalande och samspelar med miljön enligt plan- och bygglagen (Fördjupad ÖP, 2009, s. 47).
För att skapa förståelse för staden och dess kulturmiljö har kommunen ett ansvar att ställa krav på nybyggnationer och identifiera de värden som finns för att inte förvanskas. Detta samtidigt som staden får utvecklas. Historiska platser ska utvecklas och kompletteras (Fördjupad ÖP, 2009, s. 48).
För att staden ska utvecklas utifrån sin starka stadskärna på ett hållbart sätt och i balans sätter kommunen upp dessa mål;
- Kulturhistoriska värden ska respekteras, tillvaratas, utvecklas, skyddas och brukas ur ett hållbarhetsperspektiv
- Kulturhistoriska platser och miljöer är viktiga referenser för stadens befolkning och besökare. När stadens funktioner och befolkning blandas måste kulturvärdena värnas, samtidigt skapas nya spännande sätt att använda gamla byggnader och offentliga platser.
- Kulturhistoriska miljöer och förmågan att bevara och samtidigt utveckla dess värden är ett viktigt redskap när staden förtätas på redan ianspråktagen mark. Ny byggnation kan bidra till att framhäva och förtydliga värdena i de gamla miljöerna - Bidra till att särskilt framhäva de äldre miljöerna. Stadens grönska, bebyggelse
och möblering är stora kulturhistoriska värdebärare och förmedlare av kulturhistoria Stadens utveckling i våtmarker är en viktig och intressant
kulturhistorisk aspekt som framhävs när staden och Vattenriket utvecklas i symbios.
(Fördjupad ÖP, 2009, s. 63)
Kulturmiljön har en tydligt och viktig plats i utvecklingen för Kristianstad.
3.3 Stadsmiljöprogrammet
År 2013 antog Kristianstads kommun ett stadsmiljöprogram för att främja ett attraktivt och tryggt centrum, ett stadsrum format med omsorg där människor kan mötas. Kommunen vill värna om en god bebyggd miljö samtidigt som man tar hänsyn till stadens kulturmiljö.
Programmet riktar sig huvudsakligen till den interna tekniska förvaltningen,
stadsbyggnadskontoret samt fastighetsägare och handelsmän i kommunen. Programmet är
inte juridiskt bindande och ska kontinuerligt uppdateras (Stadsmiljöprogram, 2013, s. 3)
14
I detta program får kulturhistorian en stor roll. Målen som sätts upp i stadsmiljöprogrammet är;
- definiera och beskriva de olika komponenterna i den offentliga miljön, dess funktion och betydelse.
- identifiera och bevara renässansstadens bärande element, värna och lyfta fram goda och bevaransvärda exempel.
- sätta upp riktlinjer för hur den offentliga miljön utvecklas framöver så att dess historiska delar på ett bra sätt förenas med de moderna.
- presentera intentioner och riktlinjer som fungerar både idag, under lång tid framöver och under olika förutsättningar.
- tydliggöra Kristianstads identitet och därmed även förstärka dess varumärke.
- skapa en enhetlighet och en struktur som visualiserar stadens olika delar.
- bevara småskaligheten och den mänskliga skalan i stadsrummet.
(Stadsmiljöprogram, 2013, s. 9)
Arvet efter Christian IV som finns är stadsplanen, kyrkan och att staden genom tiden växt fram med dessa ideal som sattes under denna period. Ett anat arv är Christian IV sigill C4 som användas för att marknadsföra staden, och återfinns på andra platser i staden som ett gemensamt sammanbindande tema (Stadsmiljöprogram, s.14). Det militära minnet är en viktig del av stadens identitet eftersom staden byggdes som en sluten fästningsstad
(Stadsmiljöprogram, s. 15). Handeln har även blivit en viktig del av Kristianstads identitet, inte bara kommersiellt utan även kulturhistoriskt. Efter regementets nedläggning blev staden en stor handelspunkt, och många butiker har gått i arv under en längre tid. Det finns en stor blandning av mindre och större butiker i stadskärnan (Stadsmiljöprogram, 2013, s.
17).
Övervägande delar av centrala Kristianstad är utpekat som riksintresse.
(Stadsmiljöprogram, 2013, s.18). Programmet nämner hållbarhet och anpassning för tillgänglighet som en viktig del, dock inte hur bevarandevärda byggnader ska
tillgängliggöras. Emellertid nämns att offentliga platser som parker ska ha sittplatser och att det ska finnas bra belysning osv. (Stadsmiljöprogram, 2013, s. 21). Avgränsningen för programmet är de tre äldsta delarna av staden; renässansstaden/ rutnätsplanen,
kasernområdet och kanalerna/vallarna. Även om fokus ligger på de tre utpekade delarna hoppas de att programmet kan användas utanför stadskärnan som generella riktlinjer.
Meningen är att stadsdelar ska skilja sig åt (Stadsmiljöprogram, 2013, s.22f).
15
Riktlinjerna för rutnätsplanen är att de geometriska idealen måste genomsyra staden.
Omgivande boulevarder ska användas för att rama in rutnätsplanen, och ge möjlighet att skilja ut stadsdelen från andra omgivningar. För att skapa kontrast till den brokiga
bebyggelsen ska det offentliga rummet formas stramt och strikt. Fasaderna ska målas med en enhetlig färg. Utanför rutnätsplanen är det positivt med avvikande bebyggelse
(Stadsmiljöprogram, 2013, s. 26f).
Volym och skala i renässansområdet är övervägande låg med 2-3 våningar i höjd.
Detaljerna på fasader är; putsband, vertikala burspråk, ornamenterade balkongräcken, torn med frontespiser och spiror. Färgerna går i ljust gula med gråa och vita toner. Detta är olika karaktärsdrag som bör bevaras. Innergårdarna har en varierad karaktär då vissa blivit ombyggda och fyllda, men förhoppningen är att fler kan öppnas för allmänheten.
Balkongräcken, fasadhöjd och längd ska följa rutnätsstadens helhet med stor aktsamhet och respekt till alla tidutryck (Stadsmiljöprogram, 2013, s. 40ff). Symmetrin i gatustrukturen ska bevaras, med gul klinker i fiskbensmönster på trottoarerna. Dessa detaljer beskrivs tydligt med bildexempel (Stadsmiljöprogram, 2013, s. 44ff). Skyltar får inte placeras på pilastrar, gesimser eller andra viktiga fasaddetaljer, utan ska anpassas till byggnadens förutsättningar, karaktär och stildrag. (Stadsmiljöprogram, 2013, s.64f). Hela
renässansstaden ska upplevas enhetlig (Stadsmiljöprogram, 2013, s.31). Tillfälliga byggnader samt mindre byggnader som offentliga toaletter, uteserveringar och matstånd ska, om de blir fasta under längre tid, harmonisera med stadens karaktär och omarbetas om de förblir kvar under en längre period.
De får även inte dölja några siktlinjer (Stadsmiljöprogram, 2013, s.67f). ”Inom
Kristianstads renässansstad bildas siktstråk främst av det regelbundna och raka gatunätet - mot nordväst, sydost, nordost och sydväst. Dessa siktstråk ger kontakt mellan delar inom området, men även mellan området och de omgivande stadsmiljöerna. ”
(Stadsmiljöprogram, 2013, s. 34).
Växtligheten ska hållas ner för att ha kvar stenstadskaraktären inne i centrum. Växtlighet ska agera kompletterande och berikande (Stadsmiljöprogram, 2013, s.57).
Kasernområdet ska ha rustikare karaktär, framhäva och nyttja de olikheter som finns
mellan bebyggelsen. De militära lämningarna ska framhävas och bevaras t.ex. murar och
stadsportar (Stadsmiljöprogram, 2013, s.28). Båda norra och södra kasernen är
16
byggnadsminnen och uppförda mellan 1750-1890. Södra har gul puts med vita detaljer.
Norra har detaljer med tegel och korsvirke. Byggnaderna skiljer sig från rutnätsplanen, eftersom de är stora och solitära med mycket utrymme kring istället för en sluten kvartersstruktur. Färgsättning på de olika kasernerna ska bevaras (Stadsmiljöprogram, 2013, s. 43).
Vallar och bastionsplatser ska bevaras och utvecklas för ett pedagogiskt, rekreativt och
ekologiskt syfte. Önskvärd är att skapa ett sammanhängande promenadstråk längs med
vallarna och kanalerna (Stadsmiljöprogram, 2013, s. 29).
17
4. Redogörelse av byggprocessen
Nedan följer ett referat från handlingar av olika stadier i processen, samt intervjuer med medverkande och bilder från byggprocessen.
4.1Kulturmiljöanalys inför detaljplansarbete
Inför detaljplanarbetet anlitades NIRAS Sweden av Kristianstads kommun via FOJAB för att utföra en kulturmiljöanalys av området. Arbetet med analysen gjordes av Paul Hansson och Henrik Ogstedt och berörde detaljplanarbetet för fyra olika planer i nära anslutning.
Kulturmiljöanalysens syfte var att ytterligare förtydliga de kulturhistoriska värdena som fanns i centrala Kristianstad, detta för att bättre kunna ta tillvara och utveckla områdena. I kulturmiljöanalysen användes kartöverlägg, arkiv och litteratur studier samt
fotodokumentation och besiktning i fält (NIRAS).
Analysen visar att 1600-talets rutnätsplan och 1800-talets boulevarder är de största dominerande avtrycken i området medan 1700-talet är mer tydligt i den norra delen av staden. I den södra delen av centrum har den mesta av bebyggelsen ersatts och
moderniserats. Det är just dessa årsringar; 1600, 1700, och 1800- talets som ger området sitt kulturhistoriska värde. Riksintressemotiveringen går att återfinna väl i de fysiska lämningarna i området, men byggnadslämningarna från järnvägen finns inte med lika tydligt trots att de anges som en viktig del i märkningen. NIRAS skriver att delar av riksintresset redan har försvunnit såsom ”den fria sikten mot Helge å” som endast kan beskådas från tivoliparken (NIRAS). Även om en del av bebyggelsen ersatts och
moderniserats är stadsbilden från innan 1900-talet det huvudsakliga intrycket, dels i 1800- talets fasaduttryck och 1600-tales rutnätsplan. Det är även de äldre tiderna som styrt tomtindelningen i centrala Kristianstad (NIRAS).
I kulturmiljöanalysen tas kyrkotomten upp som en viktig del eftersom det är ett område
som varit relativt oförändrat sedan uppbyggnaden. Bebyggelsen i nära anslutning är äldre
och varierar mellan 1 – 4 våningar. Ett okänsligt utformade av byggnader i närmiljön kan
störa kyrkans miljö (NIRAS).
18
För Rådhuskvarteret utgörs värdena av den långa tradition som förvaltningsbyggnad, fasaden har alltid varit vänd mot Stora Torg, Wachtmeisterska huset är en av de få där interiören har bevarats. ”Platsen representerar stadens utveckling under 1800-talet med sina påkostade fasader. Helheten i form av ålder, stil, färg, material och volym mot gatusidorna har stort värde.” Efter saneringen av innergården förlorade platsen en del av sin karaktär, samt att delar i kvarterets insida moderniserats utan hänsyn, speciellt
byggnaderna som vetter mot Stora Torg (NIRAS).
Bedömning av analysen var att små förändringar kan påverka negativt om de görs på ett ovarsamt sätt. Rådhuskvarteret hade tidigare problem med underhåll som var bristande.
Analysen var dock positiv till en interiör förändring eftersom det redan skett till viss del.
Men gatusidan ansågs viktig att bevara i hög uträckning. Ingången borde vara mot Stora Torg. Volymen bör vara formad så den inte stör kyrkan eller rådhusets torn. Det ska vara arkitektoniskt genomarbetat med en hög kvallitet som kan åldras väl. I bygglovsskedet ska volym och materialstudier göras. Kulturmiljöanalysens värdestudie av rådhuskvarteret utgick från riksintresset med förankring i torg och gaturum. I kulturmiljöanalysen rankades delar av kvarteret olika högt beroende på dess kulturhistoriska värde. Minst
kulturhistorisktvärde ansågs polishustillbyggnaden ha, samt rådhustillbyggnaden från 1930-talet. Synnerligen högt värde gavs rådhusbyggnaden, samt de byggnader som är riktade mot Stora Torg, Nya- och Västra boulevarden. Wachtmeisterska huset nämns som ett kärnvärde i riksintresset (NIRAS).
4.1.1 Kompletterande kulturmiljöanalys från Region museet
Regionmuseets kompletterande kulturmiljöanalys gjordes som en ytterligare fördjupning för rådhuskvarteret där det delats upp i sex temaområden utifrån riksintresset;
Kristian VI;s arkitektur. När rådhuset byggdes 1881 hämtade tydlig inspiration från
kyrkans renässansstil. Stilen har stor vikt i kontinuitet och identitet. Stilelement som rådhuset tagit från kyrkan är hur teglet är avvikande mot gesimsen. Den har en avvikande markerad sockelvåning i dess tre våningar och den har volutförsedda frontespiser.
- Hur det påverkar; kyrkans omgivningar skulle förändras men kommer inte att
påverkas av bygget, dock bör det ske respektfullt, tydligare skyddsbestämmelser
vore också positivt. Så länge det nyskapade rummet inte konkurerar i höjd är
förändringen acceptabel. Ingreppet i fasaden innebär en stor påverkan på
upplevelsen av kontinuiteten, men att placeringen hjälper till att behålla
19
kontinuiteten på ett annat sätt. Det skulle dock påverka fasaden mot Stora Torget negativt. Den nya fasaden skulle göra mer skada effekten av höjdskillnaden men om utformningen görs med respekt kommer det att stärka riksintresset.
1600-tales rutnätsplan: är grundläggande för riksintresset eftersom den är huvudsakligen
bevarad. Det signifikanta med planen är de raka gatorna. Planen kompletteras med 1800- talens stenarkitekturer och boulevarderna. 1800-tals arkitekturen är stark, med varierande höjd som kräver sin plats.
- Hur det skulle påverka; Eftersom förändringen inte kommer att ske på gatuplan kommer detta inte att skada riksintresset. Dock skulle det påverka insidan radikalt.
Den bedömningen utgår från att rutnätsplanen är kärnvärdet och innergårdarna inte är det kommer det inte ske någon påtaglig skada.
Förvaltnings- och residensstaden: Det finns många fysiska lämningar såsom byggnader,
torg, parker osv. Speciellt byggnaderna kring Stora Torg är viktiga, eftersom de
representerar ett samlat maktcentrum. Detta innefattar även rådhuset, men även Kronhuset, frimurarna och tyghuset. De är byggda av sten med citat på latin byggnader och trappor upp till huvudentrén.
- Hur det påverkar; Det är bra att rådhuset forstätter att vara ett administrativt centrum. Tillägget av skyddsbestämmelser innebär att det nya tillskottet bör göras indraget och genomskinligt. Detta kommer stärka intresset, samtidigt som delar av kulturhistorien går förlorad när man tar bort Wachtmeisterska huset. Men eftersom huvudparten av rådhuset blir kvar skadas inte riksintresset påtagligt.
Boulevarderna och 1800-talsarkitekturen: Det viktiga var att få in sol och luft och
grönska i stadsmiljön. Mot nya och västra boulevarden fanns det tidigare obrutna rader av fasader från 1800-talet. Många av de byggnader som uppfördes var bostäder. Dessa har hög detaljrikedom och tegelskuggspel på fasaderna, med markering av entréerna på nedre plan samt harmoniserad färgskala.
- Hur det påverkar; Ombyggnaden kommer att leda till att det endast blir fasadarv
kvar. Rivningen kommer påverka den tidigare homogeniteten i bebyggelsen. Ny
bebyggelse bör göras med ljusa stenmaterial och ta upp äldre formaterial. Genom
att endast spara fasaderna, och därför göra dem till kulisser påverkas riksintresset
minimalt.
20
Stationsmiljön: Kristianstad har länge varit en viktig järnvägsknut och Stationshuset är ett
byggnadsminne. Denna plats är inte bara viktigt för Kristianstad utan även för Skåne.
Byggnaderna är representativa för sin tid, i både material och arkitektur. Tillägg har gjorts tidigare som smälter in bra.
- Hur det påverkar; Ombyggnaden kommer inte påverka järnvägsområdet. Dock kommer inte stationsmiljön att samspela på samma sätt som den gjort tidigare då boulevarderna finns i närheten. Denna brist på samspel påverkar värdet, men istället tar det upp en annan tradition med indraget entréparti som på hotell C4.
Stadens årsringar: kvarteret ligger mitt i en blandning av olika epoker. Byggnaden
kommer att bli en påkostad offentlig byggnad och samtidigt belysa tidigare tidsåldrar, årsringar, från rådhuskvarterets utveckling.
- Hur det påverkar; Det är positivt med en ny årsring, och stärker därför riksintresset.
Regionmuseet ansåg att Länsstyrelsens förslag med att lägga entrén i annexet, mellan nya och gamla rådhuset, skulle ge ett mindre entréparti, men samtidigt skulle det förstöra anslutningen mellan annexet och rådhuset, som är viktig att bevara. Man ansåg att det krävdes en reglering av takhöjden med annexet så att rådhuset kunde få sticka fram och synas på tillbördigt sätt.
Kring bevarandet av fasaderna ansåg Regionmuseet att det är omöjligt att inte mista värde genom denna typ av ingrepp men att det inte kommer skada riksintresset. Risken är stor att byggnaden försvinner ur sin kontext när ingreppet sker utan hänsynstagande till
byggnadens ursprungssyfte. Detta har redan skett inuti rådhuskvarteret men de historiska spår som fanns var mindre betydelsefulla i avvägning mot en ökad anpassningsbarhet. Det nya måste förhålla sig till det gamla, ta hänsyn till fasadens materialval, uppbyggnad utformning m.m. Eftersom utformningen skulle bli indraget skulle det inte upplevas som en hel klump utan som separata byggnadskroppar.
4.2 Detaljplan, bygglov och samråd
4.2.1 Tjänsteutlåtande detaljplan för Kristian IV 10 Rådhuskvarteret, centrala Kristianstad, Kristianstad kommun
I sammanfattningen för tjänsteutlåtande inför detaljplanen står det att planen vill
möjliggöra utbyggnad/ förtätning av rådhusområdet. När planen låg ute för granskning
kom det in 13 yttranden, 9 synpunkter och 4 utan anmärkning. De kompletteringar som
21
fick göras innan godkännande av planen var att fördjupa förklaringen av markingreppen enligt kulturmiljölagen, samt komplettera med senaste illustrationerna för utformningen av gatan. Det som inte beaktades var: sänkning till 18 m på högsta totalhöjden och begränsa huvudentréns höjd. Efter detta lämnades planen till kommunfullmäktige för godkännande (Kristianstads kommun).
4.2.2 Ansökan om bygglov för nytt kommun- och regionhus
Ansökan för det nya kommunhuset kom in i januari 2010 eftersom den tidigare stadsplanen från 1880 var föråldrad. Innan ansökan gjordes en förstudie kring samlokalisering av kommunens centrala administration och Region Skåne som visade möjligheten av att inrymma dessa funktionera . Detta gjorde av arkitektbyrån Pierre Dupont som också föreslog att riva den norra delen av kvarteret och ta delar av innergården till anspråk.
Arkitektbyrån konstaterade att det skulle ge 730 arbetsplatser och upp till 20 000 kvm, men att detta borde begränsas till 19 000kvm och 680 arbetsplatser. I ansökan nämndes att det känsliga läget för Rådhuskvarteret inom riksintresset skulle föra med sig att särskilda utredningar behöver göras, något som redan påbörjats med planer inför resecentrum och stationen. Uppdraget lämnades sedan över för att ta fram ett planförslag som
överrenstämde med förstudien (Kristianstads kommun).
4.2.3 Ansökan om bygglov för nybyggnad samt om- och tillbyggnad av kontorshus och rådhus
Efter att detaljplanen godkändes, ansökte stadsbyggnadskontorot hos byggnadsnämnden
för godkännande om planen för ombyggnaden. I ansökan stod det att gestaltningen stämde
med gällande detaljplan, samt de generella kraven i plan och bygglagen på en estetiskt
tilltalande utformning. Planen ansåg underordna sig Helig Trefaldighetskyrkan och den
övriga omgivningen. Ansökan gällde ny-, om- och tillbyggnad av ett kombinerat region-
och kontorshus för Kristianstads kommun på fastigheten Kristian IV. Detaljplanen hade
vunnit laga kraft 2011-04-14. I ansökan nämns det att kvarteret ligger inom riskintresse för
kulturmiljövård. Byggnaden omfattade ca 22500 kvm bruttoarea, som skulle ge plats för
700 arbetsplatser, samlingslokaler, reception och personalmatsal. Kommentarer kring
utformningen var; det nybygga skulle se modernt ut men relativt diskret formspråk
samtidigt som det skulle anpassat till de äldre formerna av proportioner, rytm, takt,
färgsättning och materialval. Det positiva med nybyggnationen är att den skulle bidra till
att framhäva de äldre delarna samtidigt som det skulle skapa en helhet. Det skulle även
bidra till att behålla kvartersstrukturen som var mycket vanligt för Kristianstad. I ansökan
22
skrevs även att en öppenhet och tillgänglighet ska skapas och som kommer prägla kommun- och regionhuset (Kristianstads kommun).
4.3 Utlåtande efter utställning Kristian IV 10, Rådhuskvarteret, nytt kommun- och regionhus i Kristianstad, Kristianstads kommun
Utställningen skedde under perioden 2010-11-08 till 2010-12-06. Detta var de kommentarer som inkom då.
4.3.1 Länsstyrelsen
Länsstyrelsen påpekade att det måste finnas planhandlingar för markingrepp eller markförändrande åtgärder. Detta enligt 2 kap i kulturmiljölagen, kapitlet som behandlar fornminnen. Kommunen valde att åtgärdade detta och tydliggjorde planbeskrivningen med avseendet på fornminnen. Under detta samråd lyfte inte länsstyrelsen något kring
riksintresset (Kristianstads kommun).
4.3.2 Svenska Kyrkan
Den huvudsakliga kritiken som Svenska kyrkan hade kring utställningsförslaget var höjden på den nya tillbyggnaden, som de ansåg var för högt och skulle därför minska Heliga Trefaldighetskyrkans ”ståndaktighet”. Kommunens svar på detta var att i de
kulturmiljöanalyser som utgjort underlag för detaljplanen gjordes bedömningen att den kulturhistoriska miljön klarar en högre byggnadskropp i det inre av kvarteret utan att kyrkans dignitet skulle gå förlorad. Detta eftersom tillägget skulle ges en diskret karaktär och ha en transparens. Kyrkans åsikter vägde in för en planförändring (Kristianstads kommun).
4.5.2.1 Intervju med Bengt Alvland, ansvarig för kyrkans fastigheter i Kristianstad Heliga Trefaldighetskyrkans församling engagerades redan vid det inledande planeringsskedet i arbetet med detaljplanen och därefter var de med i hela
bygglovsprocessen. Under bygglovsförfrågan lämnade församlingen yttrande över gestaltningen. Utöver yttrande i bygglovs- och planärenden samverkade församlingen genom att träffa planeringsgruppen för byggnationen. Eftersom kommunen även hyrde mark av församlingen under byggprocessen följde de arbetet kontinuerligt. ”Från
planering till genomförande” som Bengt Alvland förklarar det. Under arbetet gång förde
församlingen främst fram åsikter rörande höjden på kvarteret.
23
Bengt upplever det som att församlingen haft möjlighet att påverka omfattningen på kvarteret.
Eftersom kyrkan har rådhuskvarteret på sin norrsida påverkar det solflödet in i kyrkan.
Kyrkan har stora fönsterpartier för att solen ska kunna stråla in, därför var det viktigt att den nya påbyggnaden inte skulle störa detta solflöde samt inte minska kyrkans dignitet.
Kyrkan var trots allt tidigare den största byggnaden i staden, och kan fortfarande räknas som en av de största.
Slutresultatet av rådhusförändringen är församlingen nöjd med pga. den sänkning av taket som skedde. Bengt säger även att han tycker att det är positivt att man tagit tillvara på såpass mycket av den äldre fasaden, och att det nya tillägget smälter bra ihop med byggnaden. ”Glaskolossen blev större än vad man hade trott, det är något som man inte kan veta på förväg” och syftar på utfyllnaden i kvarter som sticker upp över delar av kvarterets fasader.
Bengt säger att han har haft synpunkter under processens gång på sådant som gått ”stick i sträv” med riksintresset. Bland annat ville kommunen sätta en el-central på kyrkans mark, men detta stoppades, det togs även bort en offentlig toalett. Bengt anser att kommunen tillgodosett riksintresset och dess miljö under rådhusombyggnaden.
Kyrkans påverkan av bygget har varit viktigt under processen eftersom det är en viktig del av riksintresset. Bengt anser även att det är en mycket sevärd kyrka och därför viktigt för dem att leva upp till en viss standard.
4.3.3 Gamla Christianstad
Störst motsättning mot utställningsförslaget kom från föreningen Gamla Christianstad som inte var nöjda med ingreppet i fasaden. Deras tveksamhet rörde hur den nya huvudentrén skulle bryta med Wachtmeisterska husets tegelfasad, då de hade förhoppningar på att ingrepp bara skulle göra i markplan så tegelfasaden skulle kunna hållas intakt.
Kommunens svar på dessa synpunkter var att det låg byggnadstekniska orsaker till varför en stor del av fasaden behövde brytas igenom och kritiken vägde inte in nog för en planändring. Utöver de byggnadstekniska aspekterna lyfte kommunen fram att denna förändring är viktig då den innebär ett ställningstagande att ha huvudentrén mot Stora Torg för att förmedla öppenhet, samt att det var ett arkitektoniskt avtryck för vår tid. Det
framgår inte vad dessa byggnadstekniska aspekter är (Kristianstads kommun).
24
4.3.3.1 Intervju med Mats Pettersson från Gamla Kristianstad
Föreningen Gamla Christianstad var delaktiga under hela processen med rådhuset som ett remissorgan. Mats tycker att föreningen haft gott samarbete med kommunen kring detta och andra planarbeten. I arbetet med stadsmiljöprogrammet fick föreningen inte möjlighet att svara på remissen eftersom det inte skickats, ett program som i hög grad berör
riksintresset ”Centrala Kristianstad”. Även om föreningen inte fick medverka i detta kom de in i andra delar av arbetet.
Mats säger att föreningen var aktiv kring rådhusets utveckling redan år 2008 då diskussionerna rörde omvandlingen av kvarteret till bostäder med ett kommunalt representationscenter i.
Gamla Christianstad var involverat redan år 2010 i projektet med rådhusombyggnaden.
Under denna period hade föreningen interna förändringar då de gick ihop med Vähusens vänner för att bilda en större förening. Föreningen valde att inte yttra sig kring
trafikanpassningen för bygget, eftersom de kände att det inte tillhörde deras sakintresse (bevarandet av byggnaden).
Under arbetet med rådhuset tyckte föreningen att polishuset och tillbyggnaden på rådhuset var mycket viktigt eftersom de var karaktäristiska tillbyggnader. Det som föreningen
”bråkade” mest om var väggmålningen av Anders Björkman som satt i rådhusets gamla restaurang från 1948, samt höjden på byggnaden. Under processen hade föreningen fortlöpande uppföljning kring målningen samt direktkontakt med kommunen kring konstpengarna. Föreningen hade önskat att finansieringen av bevarandet av målningen kunde ske med hjälp av pengarna till potten för konstutsmyckning. Dock blev detta för dyrt. Trots att höjden sänktes är föreningen inte riktigt nöjd med den. Den kritik föreningen framförallt har gäller glaskuben inuti kvarteret. Beroende på var man står faller den olika bakom fasaden. ”På en längre distans tar den över mer än när man står precis framför, då den faller in mellan tornen. Föreningen hade önskat att den inte gick över nocken.
Mats tycker att trotts detta blev slutresultatet bra.
Tidigare var föreningen negativ till det nya entrépartiet men anser nu att; ”slutresultatet
varit gott, det ger en bra kontrast till byggnaden”. Föreningen valde att inte motarbeta
25
rivning och nybygge på den rivna sidan. Mats tycker att det för tankarna till det kungliga palatset i Berlin, med tre äldre sidor och en modern.
Under hela processen har Mats upplevt att det varit en stor tillgänglighet och öppenhet från kommunens sida, samt positiva reaktioner från nätverket. Det har dock förekommit
negativa reaktioner på hemsidan kring beslutat att inte göra byggnaden till bostäder. Han tror att vissa varit besvikna över detta beslut. Mats säger att om man som en förening bara säger nej till allt kommer ingen ta dem på allvar tillslut, ”om man bara säger nej direkt är risken att kommunen lyssnar med inte hör dem, det nya tillskottet är en ny ring på
årsringen och vissa frågor kan man driva mer om man fokuserar”.
Mats tillägger att föreningen finner det olyckligt hur utvecklingen av nya boulevarden varit. Det är besvärligt med obebyggda platser för en sådan förening eftersom de inte kan yrka något bevarande på platsen i form av byggnader. Han tycker att staden börja bli för förtätad som det är nu. I arbetet med riksintresset har föreningen varit mycket aktiva. För dem är det viktigaste att bevara rutnätsformen. ”Byggnader är som träd, det finns en viss livslängd tilsl de dör ut och måste växa upp på nytt”. Mats säger att det kommit in
tvärgator i delar av rutnätsplanen som inte borde vara där. Föreningen är nu aktiva i arbetet med att finna vad som är skyddat inuti Kronohuset. I föreningens arbete använder de sig ofta av riksintresset för att påvisa saker, men om det ligger utanför kan de inte använda det.
Om något t.ex. vill bygga höghus i närheten av kanalen, kommer dessa vara synliga från riksintresset även om det inte ligger i det. Det blir fel i stadsbilden känner Mats.
4.3.4 Kommunens yttrande
Efter samrådet av utställningen tog kommunen dessa ställningstaganden;
- Plan- och genomförandebeskrivningen skulle redaktionellt kompletterats med information om krav på Länsstyrelsens tillstånd för markingrepp enligt kulturmiljölagen.
- Att parkeringsområdet inom kvartersmark bör avstyckas till en egen fastighet alternativt fastighetsregleras till Kristian IV 10
- Exploatören/fastighetsägaren ska bekosta flytt eller andra åtgärder för att
säkerställa kabelanläggningar inom och i anslutning till planområdet.
26
På samrådet togs även beslutet att godkänna planförslaget och med tillägg överlämna det till kommunfullmäktige för antagande, men att den slutgiltiga fasadgestaltningen skulle prövas i bygglovsskedet (Kristianstads kommun).
4.4 Samrådredogörelsen Kristian IV 10, Rådhuskvarteret, nytt kommun- och regionhus i Kristianstad, Kristianstads kommun
Under Samrådsredogörelsen låg förslaget både som samrådsskede och utställningsskede.
Under perioden var informationen för ombyggnaden tillgänglig på stadsbyggnadskontoret, medborgarkontoret och på kommunens hemsida. Detta pågick 2010-07-05 till 2010-08-30.
Berörda parter fick utskickat information kring utvecklingen eftersom de under denna tid behövde invänta svar från länsstyrelsen innan detaljplanen kunde antas (Kristianstads kommun).
Uttalande som kom in vid samrådsredogörelsen var;
4.4.1 Länsstyrelsen
