Några fynd från gravar under Leksands kyrka Serning, Inga
Fornvännen 213-218
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1963_213 Ingår i: samla.raa.se
SMÄRRE MEDDELANDEN
NÅGRA FYND FRÅN GRAVAR UNDER LEKSANDS KYRKA
Under golvet i Leksands kyrka indrogos år 1909 kanaler för kalluft. Där- vid påträffades föremål från minst Ivå gravar. I brev till K. Vitterhetsakade- mien den 21 augusti 1909 meddelar prosten E. L. Petersson: "Vid de nu avslutade grävningarna ha inga a n d r a föremål påträffats än de, som blivit lill akademien insända och de mynl, som h ä r m e d bifogas. Människoben ha påträffats dels mer enstaka dels — i mitten av stora gången — h o p a d e p å etl sätt, som torde antyda, alt d ä r förut grävning skett och sedan benen lagts tillhopa på samma ställe."
Den av Petersson n ä m n d a , tidigare grävningen är möjligen identisk med en på slutet av 1890-talet företagen, som alltså medfört, alt de u n d e r k y r k a n befintliga gravarna rubbats. Så kan givetvis också ha skett långt tidigare.
I s a m b a n d med en renovering av k y r k a n år 1943 förelog professor Gerda Boéthius en undersökning och k o n s t a t e r a r (ATA 3018/43), alt "kanaler för luft gjutits kors och tvärs genom hela golvytan och relativt små partier läm- nats intakta. Särskilt ingripande är kanalsystemet från 1909. De g r u n d m u r a r , som då påträffades och avlägsnades för k a n a l e r n a inmättes ej . . ." Till re- sultaten av Boéthius' undersökning hör dels k o n s t a t e r a n d e av g r u n d m u r a r för vad hon antager vara en romansk k y r k a , dels av rester av en ä n n u äldre, kvadratisk träbyggnad av stavkonstruktion, vilken tydligen b r u n n i t aft d ö m a av brandrester.
De mynt, som påträffades år 1909, äro frän 1600-talet och skola h ä r icke behandlas, övriga föremål — av stort intresse — ä r o följande (SHM 13795):
Tinningring av silver med ena änden plattad och S-formigt tillbakaböjd, den a n d r a något avsmalnande, avbruten, med början till böjning. Det S- formiga partiet h a r på översidan kanlvulslcr. Själva ringen är trind och oornerad. Yttre diam. 4,4 cm. Fig. 1 e.
Denna ring låg, enligt rapporten, invid en huvudskalle, utan n ä r m a r e platsangivelse.
Två tinningringnr av silver ungefär som föregående och sinsemellan helt lika. Det S-formiga partiet h a r kantvulster och mittvulsl, den a n d r a änden är omböjd lill en enkel hake, som griper in i den S-formiga böjningen.
Bingcn är trind och ornerad med 5 grupper runtlöpande, heldragna linjer.
Yttre diam. 3,9 cm. Fig. 1 c och d.
Bunt hänge av silver ornerat i tremolierstick med en 8-uddig stjärna med dubbla konturlinjer och med i mitten cn cirkel av dubbla linjer omslutande
S M A R R E M E D D E I. A N I) E N
Fig. 1. Gravfynd från Leksands k y r k a . Skala i l l . F o t o ATA.
Finds from graves in Leksand Church.
en fyrsidig figur med insvängda sidor. I u t r y m m e t mellan stjärnans u d d a r iir en enkel rektangel, vars bas bildas av hängets konturlinje. På mittpartiet och pä stjärnans u d d a r finnas dessutom små, inslämplade cirklar. Hänget liar en grovt fastnitad ögla, som döljer en av stjärnans uddar. Ena k a n t e n är defekt. Diam. 2,4 cm. Fig. 1 a.
Runt hänge av silver, defekl, på ena sidan ornerat i tremolierstick med ett djur med lyftad framtass och tillbakablickande huvud, som delvis döljs av den nu defekta, pånilade öglan. Djuret h a r dubbla konlurlinjcr; fram- benet avslutas upptill enkelt bågformigt och buken h a r med fyra streck m a r k e r a d e revben. Svansen h a r troligen avslutat! med en palmclt eller dy- likt. Hängets a n d r a sida h a r ett mycket enkelt inristat, likarmat kors med parallella linjer på k o r s a r m a r n a . Diam. 2,8 cm. Fig. 1 b och 2.
Dessa föremål anträffades tillsammans med nu förkomna, sönderfallande lerpärlor (?) inom rester av "något slags påse (?) vid grävning i mitten av k y r k a n s h u v u d s k e p p , diir benen syntes mera m u l t n a d e " .
F ö r e m å l e n datera g r a v a r n a till äldre medeltid men de ge k n a p p a s t m ö j - lighet till någon snäv datering. Till hänget fig. 1 a k u n n a för n ä r v a r a n d e inga motsvarigheter n ä m n a s . Djurfiguren på det r u n d a hänget fig. 1 b h a r ytterst sina förutsättningar i den sena vikingatidens yngre Jellingestil och h a r motsvarigheter bland a n n a t p å den grupp av r u n d a spännen, som Nord-
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Fig. 2. Baksidan av hänget fig. 1 b.
Skala 211. F o t o ATA. — Reverse of p e n d a n t fig. 1 b.
man kallar lejonlypen.1 I synnerhet elt s p ä n n e från Espinge, Hurva socken, Skåne,2 fig. 3, erbjuder likheter med Leksands-hängel. Detta s a k n a r emellertid del skånska spännets lårspiraler, någol som lyder på en senare tidställning.
Slora likheter med Leksands-hänget h a r djurfiguren på elt spänne av lejon- typ från d o m k y r k o g å r d e n i Trondheim. Djuret är utfört i tremolierstick och s a k n a r lårspiraler.3 övriga spännen inom lejongruppen ha framåtblickande djur, raen Leksands-hängets s a m b a n d med dem framgår bland a n n a t av sädana detaljer som de m a r k e r a d e revbenen, de dubbla konturlinjerna och svansens avslutning.
L i k n a n d e djurfigurer förekomma ocksä på silverskålarna frän Gamla Upp- sala och från Älvkarleby.4 Bottenraedaljongens djurfigur pä Älvkarleby-skålen är utförd i drivet eller pressat arbete, fig. 4, på skålen från Gamla Uppsala, fig. 5, d ä r e m o t i tremolierstick, liksom på Leksands-hänget. Dessutom ä r den niellerad. I detla s a m m a n h a n g skall också n ä m n a s en djurfigur på hottenmedaljongen p å en silverskål från Gullunge i Skederids socken, Upp- land,5 fig. 6. Djuret ä r visserligen h ä r framåtblickande men utfört i en tek- nik, som n ä r a överensstämmer med Leksands-hängets.
Gullunge-fyndet dateras av Holmqvist till 1100-laIet och helst till en fram- skriden del av å r h u n d r a d e t .6 Såväl s k å l a r n a frän Gamla Uppsala och Alv-
1 C. A. N o r d m a n , Karelska järnåldersstudier, Finska fornminnesföreningens tidskrift 34:3, s. 28 ff.
2 Statens historiska m u s e u m (SHM) 6620.
3 T r o n d h e i m s m u s e u m 355. T. K i d l a n d , Norsk guldsmcdskunst i Middel- alderen, Oslo 1927, fig. 64.
4 SHM 8889, Gamla Uppsala. SHM 136, Älvkarleby.
» SHM 16136.
6 W. Holmqvist, övergångstidens metallkonst, Sihlm 1963, s. 65.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Pig, 3—4. 3. S p ä n n e från Espinge, Hurva socken. Skåne. Skala 1/1. Foto ATA.
i. Bottenmedaljong på silverskål frän Älvkarleby, Uppland. Skala 1/1. Foto ATA. — 3. Buckle from F2spinye, parish of Hurva. 4. Medaliion on the bottom
of a siluer bowl from Älvkarleby.
karleby som de flesta spännena inom lejongruppen dateras av N o r d m a n lill 1100-lalet, en datering som beträffande skålarna också givils av Holmqvist.7
Elt u n d a n l a g utgör Espinge-spännet, sora av N o r d m a n hänföres till 1000-talet.
Denna datering är dock osäker, eftersom tillsammans med spännet lär ha påträffats mynt från början av 1100-talet." Spännet från T r o n d h e i m är funnet tillsammans med mynt från perioden 1160—1205. Ett a n n a t spänne av lejon- typ är funnet i Kockhem, Skånings Asaka socken i Västergötland, möjligen tillsammans med mynl från slutet av 1100-lalet till början av 1200-talet.' 1 b å d a de sistnämnda fallen ha sålunda spännena troligast tillverkals under 1100-talet.
E n datering lill senast 1100-lalet av Leksands-fynden slödes i viss m å n av tinningringarna. Dessa så kallade slaviska linningringar buros fastsatta vid elt band runt hjässan. Typen är känd i Sverige i några m i n d r e och slankare exemplar från Sigtuna.1 0 Av samma h u v u d t y p men m i n d r e och kraftigare är en linningring från ett gotländskt skatlfynd från Burs socken, nedlagt ca 1025, tre bronsringar från en grav på Stånga k y r k o g å r d på Got- land från sent 1000-tal eller från 1100-talet en bronsring från en skelettgrav från Lägga socken, Uppland, och en silverring från hacksilverfyndet från ö s t r a By i Ryssby socken i Småland, nedlagt vid mitten av lOOO-talel.11
7 N o r d m a n , a. a., s. 28 ff. Holmqvist, a. a., s. 64 ff.
8 N o r d m a n , a. a., s. 29.
» SHM 115, H. Widéen, Västsvenska vikingalidssludier, Göteborg 1955, s. 85 f.
10 SHM 26521, kv. K a m m a k a r e n . Enl. meddelande av a m a n u e n s Else Nor- dahl, SHM, för vilket jag tackar.
11 M. Stenberyer, Die Schatzfundc Gotlands der Wikingerzeit, I, Uppsala 1958, s. 150. Beträffande dateringen av fynden från Stånga k y r k o g å r d se Holmqvist, a. a., s. 61 f och A. Westbolm, Golländska kyrkogårdsfynd från
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Fig. 5—6. 5. Bottentncdiiljnng på silverskål från Gamla Uppsala. Skala 1/1.
Foto ATA. 6. Bottenmedaljong på silverskål från Gullunge. Skederids socken, Uppland. Skala 1/1. F'oto ÅTA. — 5. Medaliion on the bottom of a silver bowl from Gamla Uppsala. 6. Medaliion on the bottom of a siluer bowl from
Gullunge, parish of Skederid.
Tinningringar med S-formigt böjd ände äro utomordentligt vanliga inom slaviskt område, framför allt under 1000- och 1100-talen. Både den m i n d r e och den större varianten förekommer sålunda exempelvis i gravar söder om Östersjön och i södra Ladogaområdet.1 2 Även om det k n a p p a s t h a r någon betydelse för Leksands-fyndets tolkning och datering skall h ä r i korthet n ä m n a s , att ringar av helt s a m m a typ som dalaexemplaren förekomma på k o n l i n e n t a l g e n n a n s k t o m r å d e redan på 700-talet13 och att de äldsta fynden
— från Ungern — ä r o d a t e r b a r a till 400-lalet.14 Däremot är det av intresse för oss, att ringtypen förekommer på slaviskt o m r å d e ä n n u under 1200-talet.1S E n datering lill 1200-talet är väl icke helt utesluten för Leksands-fyndet, men de flesta fakta tala, sora framgått, för all fyndens troligaste tidsställning är 1100-talel.
Till svårigheterna att tolka dessa äldre medeltida gravar under Leksands kyrka bidrager, alt inga säkra iakttagelser k u n d e göras vid fyndens an- träffande, eftersom området var starkt omrört. Det är tänkbart, att g r a v a r n a ha s a m b a n d antingen med den av Boéthius n ä m n d a r o m a n s k a k y r k a n eller med den kvadratiska träbyggnaden. Men en a n n a n tolkning synes väl så trolig, nämligen att Leksands äldsta kyrka lagts på eller invid en g a m m a l begravningsplats från övergångstiden mellan h e d e n d o m och kristendom. Det brytningstiden mellan h e d e n d o m och kristendom, F o r n v ä n n e n 1926, s. 113.
SHM 22.289: 69 A, Lägga sn, Mora äng.
12 Stenberger, a. a., s. 150 m. anf. litt. IV. / . R a u d o n i k a s , Die N o r m a n n e n der Wikingerzeit und das Ladogagebict, Sthlm 1930, s. 102.
13 K. Dinklage, Zur Friihgeschichte Thiiringens, Mannus 33, 1941, s. 482, pl.
I: 1,2.
14 Stenberger, a. a., s. 150 f m . anf. litt.
15 Enl. meddelande av Dr. phil. W. Ginters, för vilket jag tackar.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
troligen sekundärt inristade korset pä b a k s i d a n av det ena hänget, fig. 2, är av klart kristen k a r a k t ä r . I socknen finnas ytterligare några skelettgravar från denna övergångsperiod, nämligen dels nägra lill sent 1000-tal eller tiden o m k r i n g 1100 m y n t d a t e r a d e gravar vid Västannor,1 6 dels några gravar i Tibble med fynd frän äldsta medeltiden.1 7
Det finns k n a p p a s t någon anledning att betvivla, att de b å d a hängena i Leksands-fyndet ä r o nordiska arbeten. Djurfigurens n ä r m a s t e geografiska parallell återfinnes på skålen från Älvkarleby vid Dalälvens mynning. Älv- karleby-skålen och skålarna från Gamla Uppsala och Gullunge ha senast behandlats av Holmqvist, som anser dem vara tillverkade i Uppland efter orientaliska förebilder.1 8 Också spännena av lejontyp äro otvivelaktigt nor- diska arbeten.1 9
Tinningringarna däremot visa östliga k o n t a k t e r eller influenser. Sådana avspegla sig intressant nog också i fynden från Västannor, d ä r tre östliga, ovala spännbucklor med vegetabilisk ornering äro av typer, som icke ansluta sig till de finska utan s n a r a r e ha s a m b a n d med n o r d v ä s t r a Ryssland.2 0 Handeln k a n ha förmedlat dessa föremål till det inre av Dalarna, m e n det är väl inte otänkbart, att Leksands-bor deltagit i lill exempel gästriklänningarnas färder österut, omtalade pä r u n s t e n e n vid Södertull i Gävle och påvisade av Arne och Bellander i s a m b a n d med östliga föremålstyper i fynd från Gäst- rikland.2 1
Inga Serning
18 SHM 15223. D. Trotzig, Den yngre j ä r n å l d e r n i Dalarna, D a l a r n a s hem- bygdsbok 1936, s. 126 ff.
17 D a l a r n a s m u s e u m inv. nr 7691—7700.
18 Holmqvist, a. a., s. 66 f, s. 157 f.
10 N o r d m a n , a. a., s. 29 ff.
20 Jfr O. af Hällström, Lisiä suomalaisten soikeiden kupurasolkien synty- historiaan, Suomen museo 1947—48, s. 63.
21 E. Bellander, Gästriklands järnåldersbebyggelse, II. Bebyggelsehistoria.
F r å n Gästrikland 1944, s. 32 m. anf. litt.
