Snabba svarsbudskap att möta media med Kan vi få ta del av hela listan på förtroendevalda som fått anmärkningar på djuromsorg eller djurförbud?

Uppdaterad 210120

Frågor och svar UG

Snabba svarsbudskap att möta media med

Kan vi få ta del av hela listan på förtroendevalda som fått anmärkningar på djuromsorg eller djurförbud?

LRF sammanställer inga listor över medlemmar eller förtroendevalda som har fått anmärkningar avseende sin djuromsorg. Det handlar om myndighetskontroller och därför måste vi hänvisa till Länsstyrelsen.

Kommer verkligen de förtroendevalda som har fällts för dålig djuromsorg kunna ha kvar sina uppdrag?

Förtroendevalda inom LRF ska föregå med gott och exempel och vi är tydliga med att vara förtroendevald inte är förenligt med att ha varit dömd för allvarliga djurskyddsbrott. Ett antal

utpekade personer har nu tagit timeout från sina förtroendeuppdrag och vi har samlat våra regionala ordföranden för att diskutera vilka åtgärder som behöver vidtas.

Gör LRF på riksnivå ingenting åt problemet?

Vi är tydliga med att vara förtroendevald inte är förenligt med att ha blivit dömd för allvarliga djurskyddsbrott. LRF har startat ett arbete om etiska riktlinjer, för att göra det tydligt vilka

förväntningar som man som förtroendevald förväntas leva upp till. Riktlinjerna kommer omsättas i hela organisationen genom ledarskap och utbildning. Inom ramen för detta uppdrag ingår också att pröva om vi ska inrätta ett etiskt råd.

Hur kan det se ut så här?

Vi blir lika bedrövade som alla andra när vi ser dessa bilder. Men det är viktigt att komma ihåg att det är ytterst få av alla förtroendevalda som förekommer i olika beslut och domar på djurskyddsområdet.

Vi gör allt vi kan för att hantera varje enskilt fall och i första hand försöka rätta till problemen eller att hjälpa till med att avveckla verksamheten.

Hur kan någon som är dömd för djurskyddsbrott få ta emot skolklasser på sin gård?

Det är inte lämpligt och vi har sedan tidigare påbörjat ett arbete för att säkerställa att våra

besöksgårdar lever upp till rätt standard i hela landet. Alla ska känna sig trygga med att låta sina barn besöka våra besöksgårdar.

De som är skolkontakter och som tar emot skolklasser på sin gård gör det ofta främst för att de är stolta och brinner för svenskt lantbruk och vill att barn ska känna till var maten kommer ifrån. Det innebär också att de i allra flesta fall är representativa för svenskt lantbruk och vår goda djuromsorg.

Vi behöver dock säkerställa att vi har metoder som fångar upp de fall där detta brister, och det utvecklingsarbetet är redan påbörjat.

Vad händer nu?

Internt inom LRF har vi ett pågående arbete med att vitalisera vår värdegrund och ta fram etiska riktlinjer för förtroendevalda. Båda dessa arbeten kommer att leda till att många blir involverade.

Hela året kommer att präglas av dialog, kommunikation och olika utbildningsinsatser. Vi ser att det

finns ett intresse och engagemang över att få mötas i samtal om etik, moral och värdegrund inom LRF.

Det är oerhört viktig att djur inte far illa. För ett år sedan tog LRF därför ett initiativ där vi, tillsammans med alla centrala aktörer inom branschen, bildade ett nationellt branschråd.

Tre olika initiativ är tagna:

1. Branschen vill öka samverkan för att tidigare hitta fall där djur riskerar att fara illa. Då kan fler stötta djurägaren att göra rätt saker i ett tidigare skede

2. Prioritera arbetet med LRFs omsorgsgrupper, både med resurser, deltagande och utbildning 3. Undersöka om ett rådgivningssystem i stil med lantbrukets 1177 kan vara aktuellt. Dit ska man som djurhållare kunna vända sig för råd och kunna få stöd och hjälp med andra kontakter.

Uppdrag Granskning anser att det finns ett stort mörkertal. Stämmer det?

Enligt Jordbruksverket genomfördes 7,5 procent så kallade normalkontroller under 2019 bland livsmedelsproducerande djur inklusive pälsdjur och slakterier men exklusive häst (3 400

normalkontroller/45 600 kontrollobjekt = 7,5 procent enligt uppgift från Jordbruksverket). Målet för kontrollverksamheten är att göra minst 10 procent riskbaserade normalkontroller årligen.

Normalkontroller ska vara riskbaserade enligt Jordbruksverket vilket innebär att man fokuserar på besättningar som befaras ha högre risk för djurskyddsbrister, vilket sannolikt leder till en högre andel förelägganden och djurförbud än det verkliga genomsnittet.

För att få en mer nyanserad bild har LRF bland annat räknat fram andelen kontroller per företag för de olika djurslagen. Vi har då använt Jordbruksverkets egen statistikdatabas för uppgifter gällande antalet företag med respektive djurslag samt utgått från samtliga djurskyddskontroller på gården, som normalkontroller, uppföljandekontroller samt anmälningskontroller. Notera att några gårdar kan ha kontrollerats mer än en gång vilket kan leda till en viss överskattning. Andelen av företagen som kontrollerades 2019 är högst bland grisföretagare, där 36,9 procent kontrollerades, följt av

nötföretag (21,9 procent) och fårföretag (17,7 procent). Vi gör så eftersom det är den uppgift som finns tillgänglig hos Jordbruksverket och för att vi anser att samtliga kontroller som görs har ett värde i det här sammanhanget. Uppdrag Granskning talar således om riskbaserade normalkontroller och LRF om samtliga kontroller

Här följer mer ingående svar inom områdena etik, LRFs ansvar, djurhållning, kontroller, ekologisk produktion och vad som gäller inom de olika djurslagen.

Etik

Är det inte bra att missförhållanden avslöjas? Av media? Av djurrättsorganisationer? Intrång kanske behövs, för djurens skull?

Det är bra att det uppmärksammas om kontrollen och djuromsorgen av någon anledning brister. För djurens välmående är högsta prioritet för oss. Men vi kan aldrig acceptera olaga intrång på gårdarna.

Det äventyrar säkerheten för både djur och djurägare. Det är också uppgifter vi har svårt att ta ställning till eftersom det handlar om material som är producerat i smyg och är svårt att källgranska.

Ett intrång är en dålig start på en insats som ska göra att både djuren och djurägaren klarar situationen på ett bra sätt. Att utsätta den som behöver hjälp för ett brott och en kränkning är

kontraproduktivt och skadar möjligheterna att lösa situationen på ett bra sätt. Olaga intrång och andra sätt att ta lagen i egna händer är helt oacceptabelt.

I Sverige har vi ett utvecklat kontrollsystem för detta som vi måste förlita oss på. Det är just detta kontrollsystem som till stor del ligger till grund för den granskning som Uppdrag Granskning har gjort.

Det visar att kontrollerna fungerar, men självklart kan alla system bli effektivare. När LRF och

myndigheterna arbetar parallellt ser vi att de bästa möjligheterna till en hållbar lösning finns. LRF har också regionala omsorgsgrupper som går in och hjälper lantbrukare som är i kris.

Har LRF några etiska riktlinjer kring djuromsorg? Som inte bara är vackra ord?

LRF har både en värdegrund för djurhållningen och en övergripande policy för djuromsorg och flera andra policys i enskilda frågor. Vi förväntar oss att den som är medlem och förtroendevald följer dem. Men det kan finnas anledning att lyfta dem och göra dem mer synliga. Ett arbete pågår med att ta fram etiska riktlinjer för förtroendevalda i syfte att göra det tydligt vilka förväntningar som man som förtroendevald förväntas leva upp till. När riktlinjerna är klara kommer de omsättas i hela organisationen genom ledarskap och utbildning. Inom ramen för detta uppdrag ingår också att pröva om vi ska inrätta ett etiskt råd.

I LRFs policy om god djuromsorg står det:

”Det är genom bondens dagliga skötsel och omsorg om sina djur som god djuromsorg säkras. Det är viktigt att det finns tillit till att svenska lantbruksföretagare vill och kan leverera god djuromsorg av egen och marknadsstyrd vilja.”

Klingar inte detta väldigt falskt när medlemmar, och till och med företrädare för LRF, inte ger sina djur den omsorg de ska ha?

Nej, den övervägande majoriteten av Sveriges djurhållare sköter sig exemplariskt. LRFs policys har tagits fram i en stor demokratisk process där många varit involverade. Så skrivningarna i dessa policys har ett stort stöd i organisationen och bland våra medlemmar. Det betyder inte att enskilda aldrig har några brister, även om det såklart är det vi alltid strävar mot och arbetar aktivt för.

Det är bondens arbete varje dag, 365 dagar om året, som säkrar djurens välfärd. De som inte sköter sig svärtar ner ryktet för hela branschen och det är tragiskt.

LRFs ansvar

Vilket ansvar har LRF?

LRF har inget formellt ansvar för djurskyddet på den enskilda gården, det är alltid djurägarens ansvar eftersom det handlar om enskilda företag. LRF är en medlemsorganisation och stöttar medlemmar som behöver hjälp.

Vilket ansvar har LRF för att djurskyddet ska fungera i Sverige?

LRF har en hög ambition och arbetar intensivt med djuromsorgsfrågorna sedan många år. Vårt fokus är välskötta gårdar med välmående djur. Det är genom bondens dagliga skötsel och omsorg om sina djur som god djuromsorg säkras. Att följa de omfattande regler och lagar som vi har i Sverige på djurskyddsområdet är oerhört viktigt. För att företaget ska fungera bra och vara ekonomiskt hållbart är det avgörande att djuren sköts om på rätt sätt och mår bra. Sjuka eller svaga djur innebär

uteblivna inkomster.

Varför ingriper ni inte mot dessa gårdar?

Omedelbart när vi får kännedom om problem är målet att vår lokala omsorgsgrupp tar kontakt med gården. Därefter har omsorgsgruppen regelbunden kontakt med ägaren och bistår med hjälp på olika sätt.

Varför stoppar ni inte en sådan här verksamhet?

Sverige har ett myndighetssystem som ansvarar för att kontrollera och följa upp djurskyddet. LRF är ingen myndighet utan en medlemsorganisation för lantbrukare där vår uppgift är att vid behov stötta enskilda medlemmar och försöka hjälpa dem att få ordning på sin verksamhet. För vår del handlar det om rådgivning och mänskligt stöd. Vi ingriper självklart i de fall där vi upptäcker att djuren far illa.

Hur kunde det ta så lång tid innan LRF reagerade mot Arlagården som visades i det första programmet i januari?

Vi reagerade omedelbart när vi fick kännedom om omständigheterna. Det var när Arla kontaktade oss för att hjälpa till med att få kontakt med företagaren som vi fick vetskap om situationen.

Vad gör LRFs omsorgsgrupper?

LRF har ett väl utbyggt system med regionala omsorgsgrupper med bönder som hjälper och stöttar bönder som av en eller annan anledning har det jobbigt. Det kan handla ekonomiska problem, relationsproblem, psykisk ohälsa, djurskyddsbrister, rovdjursangrepp eller sjukdomsutbrott i besättningen. Man kan handgripligen ta hand om praktiska problem och även lotsa till mer professionellt stöd som psykologhjälp. Också branschföreträdare kan ingå i en omsorgsgrupp.

Vad gör LRF när ett fall av vanvård eller djurplågeri uppdagas?

När vi får veta att någon missköter sina djur, tar LRFs lokala omsorgsgrupp kontakt med gårdens ägare för att se hur vi kan hjälpa till. Sedan tar praktiskt arbete vid, det handlar om att både säkra djurens och bondens välfärd. Det är viktigt att komma ihåg att en person som missköter sina djur ofta själv mår väldigt dåligt.

Borde LRF eller branschen ha en egen kontrollinstans?

Nej, det finns redan flera kontrollinstanser som fungerar bra, myndigheter, oberoende certifieringsorgan och branscherna själva.

LRF är inte heller ute på gårdarna med jämna mellanrum till skillnad från exempelvis mejeri och slakteri. Alla system kan förbättras och utvecklas, liksom detta. LRF är en intresse- och

företagarorganisation, som ska ge råd och stöd till medlemmarna, inte kontrollera dem.

Är problem med djuromsorg något som finns på agendan i LRF? Som man talar med medlemmar och förtroendevalda om?

Ja, och efter Uppdrag Granskning i februari växlade vi upp arbetet ytterligare genom att inrätta ett så kallat branschråd där vi samlar hela branschen. Målet är att vi tillsammans ska identifiera hur vi kan jobba effektivare för att minska risken för att djur far illa. Vi kommer dessvärre aldrig komma ifrån att missförhållanden ibland uppstår men vi kan göra mer för att tillsammans försöka hitta sådana och hjälpa till innan det går över styr.

God djuromsorg är också en viktig fråga för LRFs medlemmar och ett mervärde som man värnar om eftersom den är avgörande för att vi ska ha konsumenternas fortsatta förtroende.

Vilket ansvar har LRF för att medlemmar och förtroendevalda sköter sina djur på ett bra sätt?

Det är djurhållarens ansvar att sköta sina djur. LRF finns över hela landet och är en resurs

för dem som vill ha vår hjälp. LRFs omsorgsgrupper ställer upp när djurhållare av någon anledning får problem att sköta sina djur, då stöttar vi bonden och ser till att djuren tas om hand på bra sätt. Men det bygger på att vi får veta hur det står till på gården.

Kan man uteslutas ur LRF om man vanvårdar sina djur?

Nej vi utesluter inte medlemmar då vi bedömer att det inte rätt strategi utifrån ett

djurvälfärdsperspektiv. Däremot förutsätter vi att medlemmar och, framförallt, våra företrädare tar god hand om sina djur. En förtroendevald person som vanvårdar sina djur bör ifrågasätta sitt eget uppdrag i LRF.

En del av fallen visar på upprepad vanvård. Är man fortsatt välkommen i LRF då?

Vi tar inte in uppgifter från olika myndigheter om våra medlemmar. Vi har ingen policy om att systematisk utesluta medlemmar som bryter mot lagen. Men självklart vill vi att våra medlemmar ska sköta sina djur på ett sätt som gör att samhället kan känna förtroende för hela branschen.

Hur kan LRF acceptera att förtroendevalda företrädare med förelägganden i djuromsorgsärenden får fortsätta som LRF-företrädare?

Förtroendevalda inom LRF ska föregå med gott exempel och att vara förtroendevald är inte förenligt med att ha blivit dömd för allvarliga djurskyddsbrott. Ett antal utpekade personer har nu tagit timeout från sina förtroendeuppdrag och vi har samlat våra regionala ordföranden för att diskutera vilka åtgärder som behöver vidtas.

Hur kan någon som är dömd för djurskyddsbrott få ta emot skolklasser på sin gård?

Det är naturligtvis inte lämpligt och vi har sedan tidigare påbörjat ett arbete för att säkerställa att våra besöksgårdar lever upp till rätt standard i hela landet. Alla ska känna sig trygga med att låta sina barn besöka våra besöksgårdar.

De som är skolkontakter och som tar emot skolklasser på sin gård gör det ofta främst för att de är stolta och brinner för svenskt lantbruk och vill att barn ska känna till var maten kommer ifrån. Det innebär också att de i allra flesta fall är representativa för svenskt lantbruk och vår goda djuromsorg.

Vi behöver dock säkerställa att vi har metoder som fångar upp de fall där detta brister, och det utvecklingsarbetet är redan påbörjat.

Vad kommer LRF att göra för att säkra att djuromsorgen sköts i fortsättningen?

LRF och medlemmarna har en fortsatt hög ambition vad gäller djuromsorg. Det finns ett stort

engagemang för djuromsorgsfrågor och LRF prioriterar därför arbetet med dessa frågor på olika sätt i hela organisationen.

LRF har inget formellt ansvar för djurskyddet på den enskilda gården, det är alltid djurägarens ansvar.

När vi har fått kännedom om missförhållanden på en gård gör vi naturligtvis allt som står i vår makt för att hjälpa den drabbade medlemmen att komma till rätta med problemen då det är viktigt att djuren tas omhand.

Kommer ni att förändra ert eget arbete och era rutiner?

Så snart vi får kännedom om att en medlem har brister i djurhållningen, oavsett vilken den

bakomliggande orsaken är, kontaktar vi gården eller annan relevant part för att snarast hjälpa till att

lösa problemen så att djurskyddet uppfyller de omfattande krav vi har i Sverige. Här bistår vi myndigheterna i deras uppdrag.

Det är oerhört viktig att djur inte far illa. För ett år sedan tog LRF därför ett initiativ där vi, tillsammans med alla centrala aktörer inom branschen, bildade ett nationellt branschråd.

Tre olika initiativ är tagna:

1. Branschen vill öka samverkan för att tidigare hitta fall där djur riskerar att fara illa. Då kan fler stötta djurägaren att göra rätt saker i ett tidigare skede

2. Prioritera arbetet med LRFs omsorgsgrupper, både med resurser, deltagande och utbildning 3. Undersöka om ett rådgivningssystem i stil med lantbrukets 1177 kan vara aktuellt. Dit ska man som djurhållare kunna vända sig för råd och kunna få stöd och hjälp med andra kontakter Varför vägrade LRF att se på bildbevis från Arlagården som visade tydlig vanskötsel?

LRFs policy på det här området är tydlig, vi kan inte kommentera bilder eller filmer med okänt ursprung. Dels för att vi inte kan veta i vilket sammanhang, i vilket syfte eller på vilken gård bilderna tagits. LRF ska inte bidra till att utomrättsliga metoder och olagliga intrång på enskilda gårdar används som ett tillvägagångssätt för att hänga ut enskilda personer i olika media. Vi vill inte skapa ett parallellt utomjuridiskt system.

Vi rekommenderar att alla misstänkta fall av vanvård rapporteras till myndigheterna, som sedan har ansvar för kontroll och eventuella åtgärder.

Djurhållning

Varför uppstår brister i djurhållningen?

Brister i djurhållning kan ha olika orsaker. Ofta handlar det om en lantbrukare som har hamnat i en svår livssituation, skilsmässa, psykisk ohälsa, ekonomiska problem. Det kan finnas många

förklaringar, men inget försvar. Vad man då önskar är att lantbrukaren själv har insikt nog att be om hjälp. Eller att någon i omgivningen, granne, vän, den som hämtar mjölk eller djur till slakt,

rapporterar detta till omsorgsgruppen eller sin uppdragsgivare. Men, som sagt, att djur blir lidande som en konsekvens av ägarens problem är inget vi kan acceptera.

Varför brister uppstår är en fråga som inte har ställts i de program som Uppdrag Granskning hittills har gjort. Att brister som orsakar djur lidande inte ska uppkomma är självklart. Men varför sådana brister uppstår och vad man kan göra åt dem är viktiga frågor som kan leda till en diskussion kring orsakerna och de förutsättningar som finns att hjälpa dem som av olika anledningar inte klarar att uppfylla lagens alla krav.

Vad behöver en djurhållare som inte lyckas uppfylla lagens alla krav?

Inledningsvis måste djuren tas omhand och garanteras den omsorg de behöver.

Djurägaren behöver hjälp och för att kunna ta emot den ska man behandlas med respekt och medmänsklighet. Det kan handla om att man tillfälligt inte orkar med sin arbetsbörda och behöver avlastning, då kan LRFs omsorgsgrupp bistå, eller att man behöver hjälp med en plan för avveckling av en djurhållning som riskerar att successivt försämras.

Att hjälpa djurägaren är den snabbaste vägen mot en lösning för både djuren och djurhållaren. Att vissa regelbrott sedan leder till att djurhållare döms och straffas är samhällets reaktion, men för att

lösa situationen för både djuren och djurhållaren behöver alla, såväl myndigheter som andra som engageras i kontakten med djurägaren, koncentrera sig på att stötta och hjälpa och hantera den akuta situationen för djuren.

Varför har så många lantbrukare så svårt att leva upp till djurskyddslagen?

De allra flesta djurhållare lever upp till djurskyddslagen. Men de har många regler att förhålla sig till och att djuren mår bra är helt centralt. Av olika skäl kan det ibland vara svårt att följa reglerna, till exempel när det krävs ombyggnader, och ibland kan det finnas personliga skäl till varför man inte orkar hålla efter djuren på det sätt som behövs för att de ska må bra.

Borde det finnas ett ”körkort” för djurhållning, som man återkommande måste kvalificera sig för med viss periodicitet?

Det finns krav på kompetens för djurhållare i djurskyddslagen och kontrollmyndigheten ska följa upp även detta vid sina kontroller. En kontroll som hjälper djurhållare att göra rätt är det viktigaste i kombination med att aktörer som besöker gården är uppmärksamma och erbjuder sin hjälp när de ser missförhållanden.

I många fall beror inte brister i djuromsorgen på att man inte har rätt kompetens utan om att man kommit in i en kris. Ett körkort för en period skulle sannolikt mest innebära mer administration, samtidigt som tragedier och annat som kan orsaka missförhållanden ändå kommer att uppstå.

Finns det ett bäst före-datum för hur länge man får vara djurhållare?

Nej, det finns inget bäst före datum. Däremot är det viktigt att vi alla i branschen hjälps åt att stötta lantbrukare som vi ser börjar få problem och tumma på djurvälfärden och att det finns en samverkan mellan kontrollmyndigheterna så att den bästa lösningen för djuren och djurägaren kan tas fram.

Hur kan ni säga att övervakningssystemet fungerar när vi kan visa fortsatt vanvård, trots anmälningar till länsstyrelsen, år efter år?

Fallet i Hälsingland som Uppdrag Granskning visade i sitt första program visar att systemet fungerar.

Gården anmäldes av privatpersoner vid upp emot 40 tillfällen mellan 2011 och 2018. Länsstyrelsens kontroller visade att gården sköttes utan anmärkning vid så gott som varje tillfälle. De få

anmärkningarna handlade inte om djurskötseln utan om olika byggtekniska frågor. Det var först under 2018 som problem i djurhållningen noterades och sedan dess har Länsstyrelsen haft täta kontroller där ägaren hittills åtgärdat anmärkningarna.

LRF tycker samtidigt att det är mycket allvarligt när personer utan fullständig insyn i verksamheten och uppenbarligen bristfälliga kunskaper om djurhållning gör anmälningar efter anmälningar och tolkar det som att myndigheten inte ingriper mot undermålig djurhållning, när djuren alltså sköts och hanteras enligt den omfattande djurskyddslagstiftning vi har i Sverige. Både privatpersoner, LRF som medlems- och företagarorganisation och företagarna måste kunna lita på att myndigheterna sköter sitt arbete.

Kontroller

Enligt UG kontrolleras djurgårdar mer sällan än vart tionde år (7,5 procents kontrollfrekvens).

Stämmer det?

Enligt Jordbruksverket genomfördes 7,5 procent så kallade normalkontroller under 2019 bland

livsmedelsproducerande djur inklusive pälsdjur och slakterier men exklusive häst. Målet för kontrollverksamheten är att göra minst 10 procent riskbaserade normalkontroller årligen.

Normalkontroller skall vara riskbaserade enligt Jordbruksverket vilket innebär att man fokuserar på besättningar som befaras ha högre risk för djurskyddsbrister, vilket sannolikt leder till en högre andel förelägganden och djurförbud än det verkliga genomsnittet.

För att få en mer nyanserad bild har LRF räknat fram andelen kontroller per företag för de olika djurslagen. Vi har då använt Jordbruksverkets egen statistikdatabas för uppgifter gällande antalet företag med respektive djurslag samt utgått från samtliga djurskyddskontroller på gården, som normalkontroller, uppföljandekontroller samt anmälningskontroller. Andelen av företagen som kontrollerades 2019 är högst bland grisföretagare, där 37 procent kontrollerades, följt av företag med nötkreatur, både kött och mjölk, (22 procent) och fårföretag (18 procent). Notera att några gårdar kan ha kontrollerats mer än en gång vilket kan leda till en viss överskattning. Vi gör så eftersom det är den uppgift som finns tillgänglig hos Jordbruksverket och för att vi anser att samtliga kontroller som görs har ett värde i det här sammanhanget. UG talar således om riskbaserade

normalkontroller och LRF om samtliga kontroller på gården. Dessutom kontrolleras varje enskilt djur på slakteriet både före och efter slakt av en veterinär från Livsmedelsverket.

Den statistik som finns hos myndigheterna rörande djurskyddskontroller skulle vinna på att vara mer detaljerad och uppdelad mellan djurslag och produktionsformer. LRF har länge efterfrågat det för att mer träffsäkert kunna göra analyser och sätta in åtgärder på de områden där det behövs. En

utvecklad statistik skulle utgöra ett viktigt verktyg för såväl myndigheterna som för oss i näringen och är något vi saknar. Även djurägarna skulle kunna dra mer nytta av de olika kontroller som genomförs idag i sitt utvecklingsarbete.

Hur troligt är det att det, utöver de redovisade siffrorna, finns ett mörkertal? Djur som far illa utan att detta upptäcks?

Ett vanligt lantbruk i Sverige omfattas av en lång rad lagar utöver djurskyddslagen, till exempel miljöbalken, EU:s livsmedelslagstiftning, foderlagstiftningen, arbetsmiljölagstiftningen etc. Alla dessa lagar innehåller bestämmelser om tillsyn. Inom olika branscher och i handeln har man dessutom särskilda kvalitetskrav inom vilka gårdarna kontrolleras genom bland annat besök. Man har också i större djurhållningar regelbundna besök av veterinär och olika rådgivare. Det innebär att de flesta lantbruk av någon storlek har ett relativt stort antal besök vilket gör det är osannolikt att det skulle förekomma större brister i djurskyddet. Dessutom kontrolleras varje enskilt djur på slakteriet både före och efter slakt av en veterinär från Livsmedelsverket.

Visar inte Uppdrag Granskning att djurskyddskontroller verkligen behövs?

LRF tycker att djurskyddskontroller är ett bra och viktigt verktyg för att vi ska få ett kvitto på vår goda djurhållning. Vår bild är att en av anledningarna till att lantbrukare känner sig pressade av kontroller är att de skiljer sig åt mellan län och beroende på vilken kontrollant som kommer till gården. Det skapar en rättsosäkerhet i vissa fall och det är viktigt att ständigt jobba vidare med detta för att bonden ska få ett ökat förtroende för kontrollen. Kontrollens syfte ska vara att hjälpa lantbrukaren att göra rätt, inte att leta efter fel.

Vilket ansvar har länsstyrelsen för djuromsorgen på våra gårdar?

Det är alltid djurägaren som ansvarar för att djuren har det bra och att reglerna som verksamheten omfattas av uppfylls. Den offentliga kontrollen som länsstyrelserna ska genomföra har flera viktiga

funktioner genom att både vara ett kvitto på att reglerna efterlevs på den enskilda gården och genom möjligheten att kräva åtgärder när kraven inte uppfylls. Det är också viktigt att länsstyrelsen skaffar sig en helhetsbild över hur olika former av djurhållning ser ut. För att fylla båda dessa funktioner behöver myndigheternas kontroller enligt LRF bli mer likvärdig och rättssäker (laglig, rättvis och proportionerlig). Vi vet också att ett gott bemötande bygger förtroende och gynnar viljan att genomföra de eventuella åtgärder som behöver göras.

På vilket sätt menar LRF att djurskyddskontrollerna kan förbättras?

LRF anser att djurskyddskontrollen behöver bli mer likvärdig och rättssäker (laglig, rättvis och proportionerlig). Vi vet också att ett gott bemötande bygger förtroende och gynnar viljan att genomföra de eventuella åtgärder som behöver göras.

Det har i olika utvärderingar av djurskyddskontrollerna, och även i Jordbruksverkets årliga

uppföljning visat sig att länsstyrelserna arbetar på olika sätt med kontrollerna. Det kan handla om att man gör många fler kontroller per årsarbetskraft i ett län jämfört med ett annat eller att man jämfört med hur många djur och djurhållare som finns i länet beslutar om fler förelägganden, vilket kan tyda på att man arbetar med ärenden på olika sätt. I utvärderingar som gjorts har man också konstaterat att kompetensen varierar, likvärdigheten brister och att bedömningar görs på olika sätt. Se till exempel nedanstående länkar.

Länkar:

• Jordbruksverkets uppföljning och statistik för 2019: ovr552.pdf (jordbruksverket.se)

• Jordbruksverkets uppföljning och statistik för 2018: ovr494.pdf (jordbruksverket.se)

• Statskontorets utvärdering 2011: Djurskyddskontrollens utveckling (statskontoret.se) Både länsstyrelsen och Livsmedelsverkets veterinärer kontrollerar djurens skick. Vad är skillnaden mellan de båda kontrollsystemen?

Lagstiftningen för hela livsmedelskedjan ”från jord till bord” innehåller kontroller av olika slag för att tillförsäkra säkra livsmedel och ett bra djurskydd. Båda kontrollerna är en del av ett system som syftar till att djur ska skötas i enlighet med lagstiftningen.

Länsstyrelsen kontrollerar djurhållningen på plats i stallet och Livsmedelsverkets besiktigar djur som transporterats till ett slakteri. Detta kräver en gedigen kompetens. Särskilt svårt kan det vara att bedöma en iakttagelse som görs på ett djur på slakteri. Om ett djur som till exempel har en skada har fått den i besättningen, under transporten eller när det uppstallats på slakteriet. Har skadan

behandlats som man kan förvänta sig av djurhållaren? Hur bör man bedöma sådana skador som inte kan upptäckas före slakt utan blir synliga först efter slakt?

Hur troligt är det att det, utöver de redovisade siffrorna, finns ett mörkertal? Djur som far illa utan att detta upptäcks?

Ett vanligt lantbruk i Sverige omfattas av en lång rad lagar utöver djurskyddslagen, till exempel miljöbalken, EU:s livsmedelslagstiftning, foderlagstiftningen, arbetsmiljölagstiftningen etc. Alla dessa lagar innehåller bestämmelser om tillsyn. Inom olika branscher och i handeln har man dessutom särskilda kvalitetskrav inom vilka gårdarna kontrolleras genom bland annat besök. Man har också i större djurhållningar regelbundna besök av veterinär och olika rådgivare. Det innebär att de flesta lantbruk av någon storlek har ett antal besök per månad där det skulle upptäckas om djuren far illa.

Bönder säger att de känner sig påpassade genom olika regelverk och kontroller, särskilt djurskyddskontroller. Visar inte den här granskningen att djurskyddskontroller

är ytterst befogade?

LRF tycker att djurskyddskontroller är ett bra och viktigt verktyg för att vi ska få ett kvitto på vår goda djurhållning. Vår bild är att en av anledningarna till att lantbrukare känner sig pressade av kontroller är att de skiljer sig åt mellan län och beroende på vilken kontrollant som kommer till gården. Det skapar en rättsosäkerhet i vissa fall och det är viktigt att ständigt jobba vidare med detta för att bonden ska få ett ökat förtroende för kontrollen. Kontrollens syfte ska vara att hjälpa lantbrukaren att göra rätt, inte att leta efter fel.

Sanktioner/straff

Vad är ett föreläggande?

Ett föreläggande är ett framåtsyftande beslut där myndigheten ålägger en djurhållare att vidta en eller flera åtgärder inom en viss tid för att verksamheten ska uppfylla lagkraven. Förelägganden förekommer på en lång rad områden, utöver djurskyddslagen kan myndigheter besluta om föreläggande enligt miljöbalken, livsmedelslagstiftningen, foderlagstiftningen, skogsvårdslagen, arbetsmiljölagen, lagen som skydd mot olyckor, bland annat. Ibland behövs ett föreläggande när den enskilde inte följer en myndighets anvisning och ibland kan det behövas för att den enskilde ska kunna få en överprövning av en bedömning som myndigheten gör som den enskilde inte instämmer i.

Betyder ett föreläggande med automatik att djuren vansköts?

Ett föreläggande kan beslutas i olika sammanhang och behöver inte betyda att hela djurhållningen är undermålig eller att djuren far illa. Myndigheter beslutar om ett förläggande för mer eller mindre allvarliga brister eller när ett påpekande om att vidta åtgärder inte följs. Det kan i vissa fall också behövas ett beslut om föreläggande när myndigheten och djurägaren är oense om hur lagen ska tolkas. Detta för att en domstol ska kunna ta upp ärendet.

Hur många förelägganden beslutas årligen?

Totalt utfärdades 1245 förelägganden och 125 djurförbud under perioden 2018 – maj 2020. Det är totalt 905 gårdar som fått de 1245 föreläggandena under perioden. 69 gårdar har fått 3 eller fler förelägganden. 179 gårdar har fått 2 förelägganden och 657 har fått 1 föreläggande. De 69 gårdarna med 3 förelägganden eller fler motsvarar 8 procent av antalet gårdar som har fått föreläggande men 19 procent av antalet förelägganden.

− Andelen av företagen som kontrollerades 2019 är högst bland grisföretagare, där 36,9 procent kontrollerades, följt av nötföretag (21,9 procent) och fårföretag (17,7 procent).

− Andelen förelägganden av det totala antalet kontrollobjekt hos länsstyrelserna är 0,6 respektive 0,7 procent för 2018 och 2019.

− Andelen föreläggande per kontroll 2019 är 9 procent för gris, 8,5 procent för nöt och 7,3 procent för häst.

− Andelen djurförbud per kontroll 2019 är 0,7 procent för nöt och 0,8 procent för get och häst.

− Andelen föreläggande per företag 2019 är 2,7 procent för gris och 1,8 procent för nöt och 1,4 procent för fjäderfä.

− Andelen djurförbud per företag 2019 är 0,15 procent för nöt, 0,07% procent för gris och 0,09 procent för fjäderfä.

Är det inte allvarligt när en djurägare får flera förelägganden?

Det kan vara allvarligt att få flera förelägganden. En djurhållning kan se väldigt olika ut och pågå i många årtionden och man bör därför titta på inom vilken tid besluten som föreläggande tagits, vilka åtgärder de handlar om och vad som är bakgrunden, det vill säga vad som har hänt som gör att myndigheten bedömer att det behövs upprepade beslut.

Vilka är de vanligaste bristerna som upptäcks för de olika djurslagen?

De vanligaste anmärkningarna i föreläggandena vi studerat handlar om utrymme, liggytor, djurens renhet, magra samt sjuka/skadade djur.

Se längre ner i QA vad avser de olika djurslagen alternativt i expertgruppens slutrapport.

Vad innebär djurförbud?

Ett beslut om djurförbud fattas av länsstyrelsen enligt bestämmelser i djurskyddslagen. Det är ett framåtsyftande beslut som ska hindra en djurhållare som till exempel allvarligt försummat tillsyn eller vård från att fortsättningsvis ha djur.

Hur länge har man djurförbud?

Om inget annat anges i beslutet gäller förbudet tillsvidare. Det kan avse alla, ett eller flera djurslag.

Länsstyrelsen kan upphäva ett beslut om djurförbud om det inte längre behövs.

Var går gränsen mellan vanvård och djurplågeri?

Vanvård är ett språkligt begrepp som används för att beskriva att en person eller ett djur far illa.

Djurplågeri är ett brott enligt den svenska brottsbalken med en rad kriterier/rekvisit som ska vara uppfyllda för att någon ska kunna bli dömd för det brottet.

Vad innebär det att bli åtalsanmäld?

Om tillsynsmyndigheten misstänker att en djurägare har brutit en regel som är kopplad till ett straff lämnar den över ärendet till polis och åklagare för att de ska utreda saken. Det görs genom en åtalsanmälan.

Åtgärder mot vanvård/dålig djuromsorg verkar skilja sig åt över landet, varför?

Det har i olika utvärderingar av djurskyddskontrollerna, och även i Jordbruksverkets årliga

uppföljning och statistik visat sig att länsstyrelserna arbetar olika med kontrollerna. Det kan handla om att man gör många fler kontroller per årsarbetskraft i ett län jämfört med ett annat eller att man relaterat till antalet djur eller djurhållare beslutar om fler förelägganden, vilket kan tyda på att man

arbetar med ärenden på olika sätt. I utvärderingar som gjorts har man också konstaterat att kompetensen varierar, likvärdigheten brister och att bedömningar görs på olika sätt.

Länkar:

• Jordbruksverkets uppföljning och statistik för 2019: ovr552.pdf (jordbruksverket.se)

• Jordbruksverkets uppföljning och statistik för 2018: ovr494.pdf (jordbruksverket.se)

• Statskontorets utvärdering 2011: Djurskyddskontrollens utveckling (statskontoret.se) Varför får de som vanvårdar sina djur så låga straff?

Straffskalan för olika brott framgår av lagstiftningen som beslutas av riksdagen. Man kan på djurskyddsområdet få som mest två års fängelse men straffet som utmäts ska enligt svensk praxis hålla sig i den nedre straffskalan så långt möjligt. Det görs på djurskyddsområdet på liknande sätt som på andra rättsområden i samhället och är gängse. Men det innebär att fängelsestraff på två år är ovanligt.

Vilka är straffsatserna?

Brott mot djurskyddslagen:

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot vissa bestämmelser i djurskyddslagen kan dömas till böter eller fängelse i högst två år. Om brottet har begåtts med uppsåt och avsett en förpliktelse av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt, är straffet fängelse i högst två år.

Djurplågeri (brott enligt brottsbalken):

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, kan dömas för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år.

Behöver inte straffskalorna ändras så att den som gör djur illa straffas hårdare?

LRF ser inget behov av att införa ytterligare en nivå i form av ett grovt djurplågeribrott i brottsbalken, något som föreslogs i en utredning om straffbestämmelser som nyligen genomförts (SOU 2020:7).

Det kan möjligen finnas skäl att skärpa synen på de mest kvalificerade brotten som medför våld mot djur, svår vanvård och andra former av allvarligt lidande.

Ekologiskt

Hur kan det komma sig att djurhållare med ekologisk uppfödning finns bland föreläggandena?

Kontrolleras de inte extra ingående?

Djurhållare med ekologisk produktion ingår som alla djurhållare i Sverige i den offentliga kontrollen.

Det är i den offentliga kontrollen som förelägganden kan lämnas.

Ekologiska djurhållare kontrolleras utöver den offentliga kontrollen enligt EU-förordningen för ekologisk produktion. I de kontrollerna följs det upp att man följer reglerna i EU-förordningen. Om man är KRAV-lantbrukare så kontrolleras man dessutom enligt KRAV:s regler. Kontrollen av ekologisk produktion är i Sverige delegerad av Jordbruksverket och Livsmedelsverket till privata kontrollorgan.

De producenter som uppfyller reglerna får därefter ett certifikat som visar att man lever upp till reglerna för ekologisk produktion.

Ekologiska producenter ska enligt EU-förordningen kontrolleras minst en gång per år, därför är det högre kontrollfrekvens på dessa gårdar än andra gårdar som enbart kontrolleras i den offentliga kontrollen. Utöver den årliga kontrollen så sker också ytterligare slumpmässiga respektive riskbaserade kontroller.

KRAV reglerar själva vad som gäller för att producenter ska få KRAV-certifiera sig, utöver att de behöver uppfylla EU-förordningen för ekologisk produktion. KRAV har alltså själva regler för vad som gäller om man inte följer deras regler. Hur de agerar om producenter får förelägganden är en fråga för KRAV.

Borde man inte kunna förvänta sig mer av dem som föder upp ekologiskt? De får ju extra betalt för det?

Regelverket för ekologisk produktion innehåller regler som syftar till bättre djurvälfärd. Den årliga tredjepartskontrollen av ekologiska lantbrukare ska kontrollera att producenterna lever upp till det strängare regelverket. Därmed bör man som konsument kunna förvänta sig mer av dem med ekologisk produktion.

LRF anser att det är viktigt att kunna lita på olika märkningar av livsmedel, oavsett om det handlar om KRAV eller något annat. LRF menar att kontrollsystemet i Sverige överlag är mycket pålitligt, både vad gäller den offentliga kontrollen och tredjepartskontroller av ekologiskt.

Visar inte det här att ekologiskt inte innebär något mervärde?

Nej. I det här fallet är det kontrollen av producenterna och eventuella påföljder som kan sägas ha brustit. Det är inte själva regelverket för ekologiskt i sig som beskylls för att vara "otillräckligt". Man måste komma ihåg att det bara är av alla ekologiska producenter som får avvikelser i samband med den årliga kontrollen, och än färre som får större avvikelser. Men det är givetvis viktigt att

konsumenterna kan lita på märkningar för livsmedel.

Är det för slappa kriterier för att få kalla sig ekologisk?

Det ekologiska regelverket är gediget och innehåller många regler för bättre djurvälfärd. Det sker dessutom en årlig kontroll för att garantera uppfyllelsen av regelverket. Vad som ska hända vid en eventuell avvikelse från regelverket regleras också i EU-förordningen respektive i KRAV:s egna regler.

Tillit till kontrollsystemet är a och o och vår bedömning är att både den offentliga kontrollen och tredjepartskontroller i stort fungerar braVad har LRF för inställning till ekologisk djurhållning?

LRF anser att ekologisk produktion ska motsvara förväntningar från konsumenterna om bättre djurvälfärd, men också att regler bör vara baserade på vetenskap gällande god djurhållning.

Kan man lita på att kött som kommer från ekologisk djurhållning har haft det bättre än i icke- ekologisk produktion?

Reglerna för ekologisk djurhållning baseras på ett antal principer om god djurhållning som syftar till att bidra till bättre djurvälfärd. Det handlar bland annat om krav på utevistelse för alla djur (även icke betande djur), större utrymmen, och att raser ska väljas utifrån lämplighet för naturliga förhållanden.

I EU-förordningen för ekologisk produktion finns inga särskilda regler för hanteringen vid slakt, men KRAV har ytterligare egna regler för slakt.

Branscher

Gris

Varför är det procentuellt sett så många grisgårdar som blir förelagda?

Statistiken visar att det är 25 förelägganden på 1 000 gårdar, då kan det vara ett eller flera föreläggande på samma gård. Det är också fler djur på en grisgård, cirka 3 000 jämfört med en antalet på en nöt- eller mjölkgård.

Det är inte alltid så lätt att tolka ett föreläggande. Är det allvarliga brister som leder till djurförbud så är det viktigt att åtgärder snabbt sätts in för att undvika ett onödigt lidande.

Men mångagrisgårdar får nedslag på ”inte tillräckligt med strö” och ”smutsiga djur”, som oftast rättas till och leder inte till djurförbud om det inte samtidigt förekommit brister rörande till exempel sjuka eller skadade djur. Bedömningskriterierna i detta kan vara svåra att ge en objektiv bedömning av. Sverige har till skillnad från övriga EU krav på att grisarna ska ha en speciell liggyta, en plats att äta på och en gödselyta. Liggytan är av helt underlag så man kan strö med till exempel halm, ett lagkrav som endast Sverige har. Gödselytan är ett spaltgolv, grisar i anda EU-länder har enbart spalt som golv. Detta innebär att grisarna i Sverige lättare blir smutsiga eftersom vissa grisar gör sina behov även på liggytan. Andra förelägganden som till exempel ”magra djur ” är allvarligt om anledningen är att de inte fått mat, men om det är tex en nyavvand sugga som gett di och inte lyckats behålla tillräckligt med hull och som snabbt kan återställas i rätt hull så är inte anmärkningen allvarlig.

Ser man på föreläggande som leder till djurförbud så har det senaste två åren enbart varit två stycken. Dessa gårdar har under längre tid inte respekterat beslut som länsstyrelsen förelagt. Det är inte acceptabelt och grisnäringen har länge diskuterat hur man ska komma tillrätta med detta.

Vilka är de vanligaste anmärkningarna?

Som ovan nämnts så är det smutsiga djur och liggytor. Dessa två anmärkningar är ofta hopkopplade eftersom en smutsig gris har legat på en yta som grisarna gödslat på eller att det runnit över foder in på liggytan. Grisar är väldigt renliga djur, men vissa individer i en grupp kan avvika i beteende och gödsla på fel ställe. Andra situationer kan handla om smutsiga djur är när det under sommaren överstiger temperaturer som grisen inte tycker om, grisen kan inte svettas så då kyler den sig med att rulla sig i lera eller, inomhus i gödsel.

Vilka åtgärder kan vidtas för att ytterligare förbättra djurskyddet för grisarna?

Ett viktigt fokus för grisnäringen är att arbeta förebyggande och ha en ständig dialog med myndigheter, veterinärer och rådgivare och uppfödarna får ett antal besök och kontroller per år.

Vi har ju också sett en gynnsam utvecklingen av grisarnas hälsa och användningen av antibiotika som ligger lägst inom EU. Att den svenska grisen nästan är ensam om att ha knorr på svansen är

ytterligare ett tecken på att de svenska grisbönderna arbetar i helt rätt riktning. I andra länder kuperar man svansarna för att undvika den svansbitning som orsakas av att grisarna är

understimulerade.

Den svenska grisuppfödningen har gått före på böndernas initiativ bland annat genom att alla grisar ska gå lösa i sina boxar.

Man har tillsammans med myndigheter och veterinärer tagit fram :

• Kontroll 1– Grundcertifiering Gris IP standard tredjepartscertifiering innehållande krav på svensk lag och branschriktlinjer

• Kontroll 2 – Länsstyrelsens djurskyddskontroller

• Kontroll 3 – Villkorad läkemedelsanvändning och Djurskyddsdeklarationen (besök av veterinär vart femte vecka

• Kontroll 4 – Levande djursbesiktning vid slakt

• Kontroll 5 –Smittsäkrad Besättning

Men även andra satsningar för att höja och säkerställa djuromsorgen till exempel utbildningar inom management i djurskötsel, personalträffar, erfarenhetsutbyten mellan gårdarna mm

Konkreta exempel:

• Smutsiga djur: många lantbrukare har monterat in ”kylsystem” i form av finstrålad dusch för att få ner temperaturen, utveckling av bättre ventilationssystem med mera. Vi tittar också på system för möjlighet att kyla golven genom det golvvärmesystem som finns i de flesta stallar.

SGF Forskningsstiftelse beviljade medel 2019 till ett projekt sökt av RISE, som ännu inte kommit igång på grund av pandemin.

• Magra djur: här arbetar grisbönderna tillsammans med foderindustrin för att utveckla ännu bättre foder.

• Strö: automatiska strömaskiner, bättre utgödslingssystem för kunna ha möjlighet att använda större mängder halm.

Häst

Varför är det procentuellt sett så många hästgårdar som blir förelagda?

Det är inte hästgården som får ett föreläggande utan det är djurhållaren. Därför behöver man se andelen förelägganden i relation till antalet djurhållare. Vi vet att det finns hästar på cirka 80 000 platser i landet, även om antalet platser varierar över året med avseende på bland annat

sommarbete med mera. Det innebär att det finns betydligt flera djurhållare, eftersom det i till exempel ett inackorderingstall finns flera djurhållare utöver den som ansvarar för anläggningen. Vi vet dock inte exakt hur många hästhållare det finns eftersom många av hästarna ägs av en enskild privatperson som äger endast en häst.

Under 2019 utfärdades 136 förelägganden hos hästhållare och 14 djurförbud. Sett till det stora antalet hästhållare får det anses vara väldigt få förelägganden. Detta kan inte anses vara tecken på en generellt dålig djurhållning för häst, men naturligtvis allvarligt för det enskilda djur som drabbas.

Dessutom bör det beaktas att ett föreläggande kan beslutas av olika anledningar. Ett föreläggande ska naturligtvis alltid åtgärdas men kan även vara av varierande allvarlighetsgrad för hästen. Sett till helheten är vår bedömning att det förekommer väldigt få förelägganden och djurförbud sett till antalet hästhållare. Orsakerna till avvikelser vid djurskyddskontrollen kan vara flera, men Jordbruksverkets kontrollrapport 2019 anger att kunskapsbrist kan vara en orsak till brister i djurskyddskontrollen hos hästhållare. Även detta är en återspegling av variationen bland hästhållarna. Behovet att arbeta för att förbättra kunskapen hos hästhållare är något som branschens organisationer identifierat och gemensamt arbetar för att förbättra.

Vilka är de vanligaste anmärkningarna hos hästhållare?

Utrymmeskrav (161 förelägganden 2019) och liggytor som inte räcker eller inte hålls torra och rena (83 förelägganden 2019) är de vanligaste orsakerna till förelägganden under helåret 2019.

Fortfarande kan det inte anses vara många fall sett till det stora antalet hästhållare. Utrymmeskraven handlar sannolikt ofta om att takhöjden i stallet är låg, vilket ofta är ett bekymmer i ombyggda äldre stallar där bärande balkar kan orsaka denna typ av problem som är svåra att åtgärda rent

byggnadstekniskt.

Men om man till exempel äger endast en häst, vilket är vanligt bland hästhållare, borde man inte i alla lägen kunna ta hand om den? Varför förekommer missförhållanden överhuvudtaget? Vad har LRF att säga om detta?

Alla hästar ska tas omhand och skötas på bästa sätt av sin djurhållare/ägare, oavsett hur många hästar man äger eller ansvarar för. Det finns en stor variation bland landets hästhållare, från de med lång och professionell erfarenhet till alldeles nya hästägare med ingen eller liten bakgrund kopplat till häst. Det är också så att en person som är ansvarig för en djurhållning, precis som andra människor, kan råka ut för olika situationer som man inte kan påverka. Det kan handla om psykisk ohälsa,

familjetragedier eller andra oväntade händelser, och detta liksom ekonomiska problem kan vara olika orsaker till att djurhållningen inte sköts som den ska. För oss i branschen handlar det både om att stötta i svåra situationer liksom om att fortsätta jobba med att sprida kunskap och information till alla landets hästhållare samt att fortsätta utbilda kompetent arbetskraft som kan göra gott ute i vår bransch.

Vilka åtgärder kan vidtas för att ytterligare förbättra djurskyddet för hästarna?

Vi i hästnäringen har identifierat just kunskap som den absolut viktigaste aspekten för en god hästhållning. Kunskapsförsörjning till ett stort antal enskilda hästhållare är en svår utmaning men också något som branschen gemensamt tagit på stort allvar. I samverkan med bland andra SLU har till exempel kunskapssajten Hästsverige; https://hastsverige.se/, tagits fram. Den samlar kunskap baserad på väl beprövad erfarenhet och aktuell forskning i begripliga texter som är granskade av experter. Inom flera av branschens inriktningar finns också strukturer som lär ut grunder i såväl hästhållning som träning och sport, till exempel ridskolor och travskolor.

Eftersom hästnäringen består av en hög andel privata hästhållare, sker inte branschkontroller i motsvarande omfattning som för flera andra djurslag. Exempel på branschens egna

system/kontroller där djurskyddet utgör del av kontrollen, är följande:

• Inom travet finns djuromsorgsprogrammet Travarhälsan, som utgörs av både egenkontroll och kontroller hos samtliga licensinnehavare inom Svensk Travsport. Kontrollprogrammet är obligatoriskt.

• Nyligen lanserade systemet för certifierad hästverksamhet - Kvalitetsmärkt Hästverksamhet, certifieringen är frivillig och tillgänglig endast för dem som bedriver verksamhet, ej

privatpersoner. Systemet ägs av LRF Häst och HNS, och driftas av SMAK Certifiering AB.

Nystartat, endast ett fåtal certifierade företag i nuläget.

• Kvalitetsmärkt Ridskola och Kvalitetsmärkt Travskola är två andra exempel på kontroller på branschens eget initiativ som också omfattar kontroller av djurskyddet.

Nötkreatur/mjölkproduktion

Varför är det så många föreläggande mot gårdar med nötkreatur?

Inledningsvis: Man måste skilja på anmärkningar utan föreläggande (rättas till frivilligt och går inte vidare till föreläggande alternativt anses mindre allvarliga) och anmärkningar vid förelägganden.

Statistik med kommentar:

År Föreläggande Djurförbud Kommentar

2020 176 13 Kontrollen är riskbaserad

och resultaten kan därför inte anses vara representativa för hela branschen. Jämför att polisen kontrollerar hastigheten på de vägar där det är störst chans att ta de som kör för fort och där fortkörning får störst konsekvenser, tex utanför skolor.

Relatera siffran till totala antalet gårdar på något sätt? Antal gårdar med nötkreatur.

Föreläggande är inte lika med att djur har lidit, utan det kan även innebära att lst har bedömt att det finns risk för att lidande.

Siffran anger antal förelägganden och samma gård kan ligga bakom flera ärenden.

2020 kan ju inte avse mer än max tre kvartal, därmed svårt att jämföra mellan år.

Kan inte skilja på mjölk respektive kött.

Trafikjämförelse – se nedan.

2019 296 24 3471 kontroller på nöt.

2018 235 23

Förslag på jämförelse med bilkörning och fordon

Varje anmärkning eller föreläggande innebär inte att ett djur har lidit. Lagen syftar till att förebygga lidanden genom att minska risken. Man kan jämföra det med att köra bil. Enligt lag ska du som förare hålla hastigheten. Om du kör för fort, ökar risken att en olycka inträffar och någon skadas. Det betyder inte att någon har skadats varje gång en förare kör för fort eller ens när någon får böta för fortkörningen.

När du kör bil kan du potentiellt orsaka skada och lidande. Därför har du ett ansvar som är

formulerat i lag. Bryter du mot lagen, ökar du risken för att en medmänniska skadas. Och tyvärr är det så att även om du följer alla trafikregler kan olyckan ändå vara framme. Helt enkelt eftersom oförutsedda händelser kan inträffa. (Precis som när man har djur.) Om olyckan är framme gäller det att ta sitt ansvar och göra de rätta sakerna.

Det finns människor i trafiken som blir av med körkortet för att de upprepade gånger kör för fort. Det finns till och med de som åtalas för vårdslöshet i trafiken och döms för brottet. Men det betyder inte att alla människor som kör bil är dåliga människor. Vi förutsätter att de flesta förare försöker köra så bra som möjligt. Precis som vi förutsätter att djurägare gör så gott de kan utan ont uppsåt.

Här finns även en kort film som kan ge ytterligare inspiration.

Vilka är de vanligaste anmärkningarna?

• Smutsiga djur är den vanligaste anmärkningen, och då ska man minnas: Ja, det finns smutsiga kor, men 96 % av djuren är rena vid rutinkontroll. Smutsiga djur har varit i fokus på ett nationellt kontrollprojekt nyligen, och där finns bland annat denna uppgift. Helheten kommer troligen publiceras inom kort.

Hur många smutsiga djur finns det? Medel för alla typer av kontroller 5,5%.

Vid rutinkontroller 4,1% av alla djur – dvs 96%

av djuren är rena.

Mjölkproduktion 3,5%

Köttproduktion 7,3%

Påverkas det av besättningsstorlek? Ja.

Lägst andel smutsiga djur på stora gårdar ≥200 kor 4,0%

Högst andel på gårdar i storlek 25–49 kor 17,2%

Vilka åtgärder kan vidtas och vad gör branschen för att ytterligare förbättra djurskyddet och djurvälfärden för nötkreatur i mjölkproduktionen?

Det här arbetar rådgivningen med Det här finns att tillgå Kurser för lantbrukare i att utvärdera

djurvälfärden genom kobedömningar

Föreläsningsmaterial

Manual för lantbrukare i Kobedömning Manuell checklista för registrering av kobedömningar

Utbildning av rådgivare och veterinärer i att använda djurbaserade mått för att utvärdera djurvälfärd

Föreläsningsmaterial

Manual för arbetssättet kopplat till Djuröga

Sjösätta Djuröga;

Ett ko-nära verktyg som ger en bild av hur djuren uppfattar djurhållningen

Prototyp av Djuröga kan användas och används på gård

Prototypen innehåller

- Verktyg för att utföra registrering av kobedömning

- Benchmarking med signaler - Arbetslistor över enskilda djur med

avvikelser

- Flödesscheman med tips om hur man kan jobba med förbättringar inom de olika områdena

Egenkontrollprojekt – ta fram material som ska hjälpa lantbrukaren att uppfylla

djurskyddslagens krav

Föreläsningsmaterial om lagens intentioner, viktiga begrepp och kopplingen till bondens vardag

Föreläsningsmaterial som beskriver det juridiska flödet

Följa egna resultat på gården kopplat till

djurens hälsa och välfärd

Web-rapport Signaler Djurvälfärd

Smittsäkrad besättning Egeninventering kopplad till hygien

Avbytarservice Klippning av djur

Rengöring av stallar

Rådgivning LEAN och rutiner – bollplank för att skapa goda

rutiner som är anpassade efter djurens och gårdens behov

Strategisk rådgivning mot friska hållbara djur med hög produktion som ger mjölkföretaget god ekonomi

Rådgivning som genom djurbedömningar utgår från vad djuren signalerar

Regelbundna besök Många sorters besök av veterinär och rådgivare, och bland annat ViLA, där det förebyggande arbetet efter en hälsoplan är en viktig och bärande del. Även i andra sammanhang görs utredningar och djurhälsorådgivning. Många besättningar har regelbundna besök.

Sammanfattning av aktiviteter djurvälfärd kopplade till renhet/smutsiga djur

• Utbildning av rådgivare och veterinärer i djurvälfärd och djurbedömning (renhet ingår). 30 st utbildade under 2020. Plan för att fortsätta utbilda fler under 2021.

• Onlinekurser Värdera djurvälfärden i din besättning (bedömning av renhet ingår) för lantbrukare/djurskötare. Två utförda, en pågående plus tre inplanerade jan-mars.

• Djuröga. Avvaktar beslut i projektkontoret. Förhoppningsvis programmering första halvan av 2021. Verktyg för djurbedömning (inklusive renhet), benchmarking och tips för förbättring.

• Egenkontrollprojektet. Material ut mot lantbrukare; lathund om de viktigaste begreppen i djurskyddslagen, filmer om de vanligaste avvikelserna (smutsiga djur vanligast) och hur man kan göra rätt. Här kommer erfarenheterna från Nationellt kontrollprojekt Nöt att ingå, men vi avvaktar publicering av resultaten.

• Projekt Djurbaserade mått; litteraturstudie för att se vilken forskning som publicerats inom området. Renhet ingår.

Nötkreatur/köttproduktion

Inledningsvis viktigt att säga att det i materialet inte varit möjligt att dela upp nötkreatur för mjölkproduktion respektive köttproduktion vilket försvårat analysen.

Varför är det procentuellt sätt så många gårdar med nötkreatur som blir förelagda?

Det är viktigt att understryka att det inte kan anses vara många fall sett till det stora antalet djurhållare som håller nötkreatur. Tvärtom är det relativt sett mycket få som föreläggs eller får djurförbud.

Antal förelägganden för nötkreatur (mjölk och kött) 2018, 2019 och 2020 till och med maj

Nötkreatur 235 296 176

Det totala antalet djurförbud gällande nötkreatur för åren 2018, 2019 och 2020 t.o.m. maj var 24, 25 respektive 13 (inte lika med antalet djurhållare då en djurhållare kan ha fått djurförbud för mer än ett djurslag).

Antalet djurhållare av respektive djurslag skiljer sig mycket. Under 2019 fanns det till

exempel närmare 16 000 företag med nötkreatur (mjölk och kött), drygt 1 000 grisföretagare och 8 500 fårföretagare enligt Jordbruksverket. För att få en mer nyanserad bild av förekomsten av förelägganden och djurförbud inom olika djurslag har dessa satts i relation till antalet företag.

Antalet förelägganden per 1000 företag med nötkreatur är då i storleksordningen 14-18 per år (1,4- 1,8%)

Antalet djurförbud per 1000 företag med nötkreatur är i storleksordningen 1,4-1,6 per år (0,14-0,16) För att ytterligare nyansera bilden är det viktigt att vara medveten om hur stora besättningarna i de olika djurslagen är.

Inom nöt och mjölk har man i genomsnitt cirka 90 djur per företag medan

genomsnittsbesättningarna hos grisföretag och äggföretag är betydligt större, cirka 1500 och 3000 djur per företag.

Det är i sammanhanget viktigt att notera att det finns ett mycket stort antal djurhållare med nötkreatur (kött) i landet och många av dem har förhållandevis få djur. Djuren hålls i många fall för att hålla landskapet öppet eller som hobby. Bland dessa djurhållare förmodas kunskapsnivån vara lägre än bland de som har större besättningar och/eller som håller djuren kommersiellt, något som kan påverka statistiken. Kunskapsbristen hos ovana djurhållare är en utmaning. Många ovana djurhållare är så vitt känt ofta ”oorganiserade” d.v.s. går inte att nå via en förening eller liknande, och de söker sig inte till rådgivning eller kompetensutveckling i någon större utsträckning. Det kan bl.a. av det skälet vara svårt att nå ut med rådgivning och liknande till de mindre besättningarna där man kanske av ekonomiska skäl inte ser att man har någon möjlighet att betala för rådgivning. Det är dock viktigt att notera att bara för att man har en liten besättning så betyder det såklart inte alltid att man har bristfällig kompetens.

Med det inte sagt att det inte är viktigt att arbeta hårt för att åtgärda de brister som ändå finns. Det är något såväl branschen som myndigheterna arbetar med.

Vilka är de vanligaste anmärkningarna?

• Nötkreaturen har sett till antalet flest djurförbud och flest antal förelägganden jämfört med de andra djurslagen. Det är inte konstigt då det är ett djurslag med mycket stort antal djur och stort antal besättningar. Ställer man antalet djur respektive antal företag i

förhållande till antalet förelägganden och djurförbud blir bilden en annan och nötkreaturen hamnar mer i paritet med övriga djurslag (se ovan).

• De anmärkningar som dominerar för nötkreatur generellt när det gäller förelägganden (både mjölk och kött) är utrymme, liggytor och smutsiga djur som utgör ca hälften av samtliga förelägganden på nöt. I topp ligger utrymme (430 anmärkningar) tätt följt av liggytor (344) och smutsiga djur (319). Det är inte förvånande då renhet är ett område som arbetas mycket med i rådgivningen etc. och där det ställs höga krav på management. Även när man ser på samtliga studerade djurslag kan konstateras att utrymme, liggytor och smutsiga djur dominerar (55%).

• Smutsiga djur och liggytor hör nära samman. Denna typ av brist är starkt kopplad till de dagliga rutinerna i djurhållningen, vilka i sin tur påverkas av många saker till exempel personalstyrka, byggnader, ekonomi, kunskapsnivå etc. Till viss del kan de även påverkas av skördarnas storlek, exempelvis vad gäller tillgången på halm som strömedel. Det är också viktigt att djuren klipps vid behov. Det är en viktig åtgärd för att hålla dem rena. I

sammanhanget bör noteras att det är skillnad i bedömningen av djuromsorgen om djuren är lite leriga för att de gått ute till exempel eller om de har ett betydande gödselpansar. Så länge djuren är rena och torra in mot huden behöver inte lite smuts vara ett

djurskyddsproblem.

• Sjuka/skadade djur ligger också relativt högt när man ser på

anmärkningarna i föreläggandena (159). Det gäller flera djurslag och inte bara nötkreatur.

Det kan vara allvarliga saker när det handlar om skadade och sjuka djur som inte tagits om hand, men om det handlar om RISK för skador (som ska undvikas enligt

djurskyddslagstiftningen) så kan man säga att de mer allvarliga fallen sannolikt är relativt få.

Det är relativt lätt att i kontrollerna hitta saker i alla besättningar som kan utgöra en skaderisk. Det kan förvisso handla om dåligt förebyggande arbete, men det behöver inte ligga ett mer allvarligt djurlidande bakom anmärkningarna då, eller ens något (till exempel om det bara handlar om en risk för skada).

Det är inte alltid rimligt att ta ut en veterinär så fort ett djur blir halt eller uppvisar tecken på

sjukdom. Många gånger kan det vara korrekt att avvakta, dock varierar uppfattningen sannolikt stort angående vad som är korrekt, precis som det gör, inom humanvården. Vissa åker till sjukvården direkt, medan andra avvaktar och i många fall helt undviker att belasta sjukvården, utan att det kan anses vara ett felaktigt beteende. I de allra flesta fall blir ett halt djur ohalt efter avvaktan och vid många veterinärbesök på grund av halta djur blir sannolikt de flesta rekommendationer att just avvakta (gäller självklart inte då djuret inte kan stödja på alla ben).

Vilka åtgärder kan vidtas för att ytterligare förbättra djurskyddet?

Branschen arbetar redan för att sprida info genom olika kanaler som sociala medier, veckobrev, branschtidningar och möten. Man lägger även resurser på utvecklingsprojekt inom branschen och olika former av försök/forskning. Det finns även väl utvecklad rådgivning som bedrivs av flera olika aktörer.

Följande kvalitetsprogram/besök/kontroller sker inom svensk nötköttsproduktion (med förbehåll att alla gårdar inte deltar i alla dessa åtgärder). Utöver detta finns omfattande möjligheter till rådgivning från olika aktörer.

• Smittsäkrad besättning

• Olika typer av djurhälsoprogram

• Kontroll på slakteri (SLVs officiella veterinärer kontrollerar samtliga djur)

• Sigill-certifiering

• KRAV-certifiering

• EU-ekologisk certifiering

• Kontrollprogram för utegångsdjur

• Veterinärbesök

• Besök av inköpare från slakteri

• Besök av klövverkare

• VILA – villkorad läkemedelsanvändning, med veterinärsbesök var femte till åttonde vecka

Får

Varför är det procentuellt sätt så många gårdar med får som blir förelagda?

Det är viktigt att understryka att det inte kan anses vara många fall sett till det stora antalet djurhållare som håller får. Tvärtom är det relativt sett mycket få som föreläggs eller får djurförbud.

Det totala antalet förelägganden gällande får för åren 2018, 2019 och 2020 till och med maj var 60, 72 respektive 46 (inte lika med antalet djurhållare då en djurhållare kan ha fått mer än ett

föreläggande).

Det totala antalet djurförbud gällande får för åren 2018, 2019 och 2020 till och med maj var 8, 5 respektive 10 (inte lika med antalet djurhållare då en djurhållare kan ha fått djurförbud för mer än ett djurslag).

Antalet djurhållare av respektive djurslag skiljer sig mycket. Under 2019 fanns det till

exempel närmare 16 000 företag med nötkreatur (mjölk och kött), drygt 1 000 grisföretagare och 8 500 fårföretagare enligt Jordbruksverket. För att få en mer nyanserad bild av förekomsten av förelägganden och djurförbud inom olika djurslag behöver dessa sättas i relation till antalet företag.

Antalet förelägganden per 1000 fårföretag är i storleksordningen 6-8 per år (0,6-0,8%) Antalet djurförbud per 1000 fårföretag är i storleksordningen 0,5-1 per år (under 0,1%)

För att ytterligare nyansera bilden är det viktigt att vara medveten om hur stora besättningarna i de olika djurslagen är. Inom nöt och mjölk har man i genomsnitt cirka 90 djur per företag medan genomsnittsbesättningarna till exempel grisföretag (och på fjäderfäsidan) är betydligt större, cirka 1500 per företag.

Med detta inte sagt att det inte är viktigt att arbeta hårt för att åtgärda de brister som ändå finns.

Det är något såväl branschen som myndigheterna arbetar med.

Besättningarna inom får näringen är generellt små, och vi vet att många ovana djurägare håller får på hobbynivå och sannolikt inte har kunskapen om hur fåren bör skötas. De har inte alltid heller

tillräcklig kunskap om lagstiftningen. Häri ligger sannolikt en relativt stor anledning till varför man ser olika brister. Kompetensbrist bland många icke kommersiella fårhållare är en risk som branschens egna organisationer noterat och arbetar med. Kunskapsbristen hos ovana mindre djurägare som håller djuren främst för hobby är en utmaning när det gäller flera djurslag och är inte unik för fårnäringen. Vad gäller fåren bedöms de dock vara förhållandevis många. Samtliga ovana djurhållare är sannolikt ofta också ”oorganiserade” dvs går inte att nå via en förening eller liknande, och de söker sig inte till rådgivning eller kompetensutveckling i någon större utsträckning heller. De är generellt svåra att nå med olika info insatser. Det är dock viktigt att notera att bara för att man har en liten besättning så betyder det såklart inte alltid att man har bristfällig kompetens.

Vilka är de vanligaste anmärkningarna?