Distriktssköterskans strategier i mötet med föräldrar tveksamma till vaccinering
En intervjustudie
The Community Health nurses’ strategies in meeting parents hesitant to vaccination
An interview study
Anneli Dahl
Anna Smedlund Eriksson
Examensarbete med inriktning distriktsvård Huvudområde: Omvårdnad, avancerad nivå Högskolepoäng: 15 hp
Termin/år: VT/HT 2019 Handledare: Annika Karlström Examinator: Siv Söderberg
Kurskod/registreringsnummer: OM090A
Utbildningsprogram: Specialistutbildning, Distriktssköterska, 75 hp
Abstrakt
Bakgrund: Vaccinering mot allvarliga, smittsamma sjukdomar är en av de mest effektiva åtgärderna till god folkhälsa i världen. Det förhindrar många dödfall och svåra
komplikationer av sjukdomarna varje år. Sverige har en hög vaccinationstäckning, och en av distriktssköterskans roller är att nå ut till tveksamma föräldrar med information om varför barnvaccinering är viktig. Syfte: Att belysa vilka strategier distriktssköterskor tillämpar i mötet med föräldrar som tvekar till att vaccinera sina barn enligt vaccinationsprogrammet.
Metod: Studiedesignen var en semistrukturerad intervjustudie med enskilda eller
gemensamma intervjuer, och metoden var en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.
Resultat: Distriktssköterskorna beskrev att det viktigaste i mötet med tveksamma föräldrar var att vara påläst, att inte stressa utan låta det ta den tid det tar. Att de först bygger på en relation och skapar förtroende, och sedan genom att vara lyhörd och respektfull kunna få förmedla en anpassad information. Viktigt var också att ha stöd och hjälp av kollegor och BHV-team. Diskussion: Det distriktssköterskorna beskrev visar på att det regionalt finns ett bra nätverk och fortbildning, samt nationellt kunskapsunderlag, som stöd som de kan ta del av för att anpassa sina strategier, oavsett vilken erfarenhet de har av möten med tveksamma föräldrar. Slutsats: Denna studie visar på olika tips och strategier som en distriktssköterska kan ha användning av i sitt arbete oavsett vilket BVC de arbetar på.
Nyckelord: Distriktssköterska, Intervjustudie, Kvalitativ innehållsanalys, Peplau, Strategier, Vaccination
Abstract
Background: Vaccination against serious, contagious diseases is one of the most effective interventions for public health in the world. It prevents many deaths and serious
complications of these diseases every year. Sweden has a high vaccination rate, and one of the roles of the Community Health nurse (CH nurse) is to reach hesitant parents with information about the importance of child vaccination. Aim: To illustrate which strategies CH nurses use in meeting parents who hesitate to vaccinate their children according to the National Child Vaccination Program. Method: Design of the study was a semi-structured interview study containing single and joint interviews, and the method was a qualitative content analysis with an inductive approach. Results: The CH nurses described that what was most important in the meeting with hesitant parents was to be well informed, not to stress but to take the required time necessary. The nurses found that by first building a relationship and a trust, by being responsive in listening and respectful, they could receive permission to give individualized information. Also of importance was to have support and help from colleagues and the regional Child Health Care Team. Discussion: What the CH nurses described show that they have a working regional network and access to further education, and also that there is a national base of knowledge, as support to adjust their strategies, no matter what experience they have in meeting hesitant parents. Conclusion:
This study presents different tips and strategies that a CH nurse may have of use, no matter which Child Health Care Center they work on.
Keywords: Community Health nurse, Interview study, Peplau, Qualitative content analysis, Strategies, Vaccination
Innehållsförteckning
Introduktion ... 1
Bakgrund ... 1
Grundläggande riktlinjer för barnhälsovården ... 1
Vaccinationer inom barnhälsovården ... 2
Vaccinering och barnavårdscentralssköterskans roll ... 3
Motiverande samtal som metod för barnavårdscentralssköterskan ... 4
Omvårdnad som interpersonell process ... 5
Problemformulering ... 6
Syfte ... 6
Metod ... 7
Design ... 7
Informanter och procedur ... 7
Datainsamling ... 8
Dataanalys ... 8
Tabell 1. Exempel på analysprocessen ... 9
Etiska överväganden ... 9
Resultat ... 10
Tabell 2. Översikt av kategorier i resultatet ... 10
Att ha en god kunskapsgrund ... 11
Att låta det ta tid ... 12
Att bygga relation och förtroende ... 12
Att förmedla information ... 13
Ta hjälp av och få stöd från kollegor och andra stödfunktioner ... 14
Förhållningssätt och bemötande av föräldrar ... 15
Metoddiskussion ... 16
Resultatdiskussion ... 19
Att ha en god kunskapsgrund ... 19
Att låta det ta tid ... 20
Att bygga relation och förtroende ... 20
Att förmedla information ... 21
Att ta hjälp av och få stöd från kollegor och andra stödfunktioner ... 22
Förhållningssätt och bemötande av föräldrar ... 22
Slutsats ... 24
Referenser ... 25
Bilaga 1: Frågeguide ... 31
Introduktion
Det finns ett vaccinationsmotstånd, även om det i Sverige är relativt litet, som Folkhälsomyndigheten arbetar för att minska, och distriktssköterskan på
barnavårdscentralen (BVC) är en viktig del i det hälsoarbetet (Ramirez et al., 2014).
Vaccination är en av de mest kostnadseffektiva hälsoåtgärderna som finns tillgängligt, som räddar miljoner människor världen över från sjukdom, handikapp och död varje år (Rechel, Richardson, & McKee, 2018; WHO Europe, 2019). Barnvaccinationer för vissa allvarliga, smittsamma sjukdomar har varit rutin och erbjudits kostnadsfritt till alla barn i Sverige sedan mer än 70 år tillbaka (Blennow, 2019a; Folkhälsomyndigheten, 2019a; Rechel,
Richardson & McKee, 2018). Barnvaccination är ett högaktuellt ämne då det även på senare tid skett utbrott av allvarliga barnsjukdomar som mässlingen och kikhosta i Sverige
(Folkhälsomyndigheten, 2019b).
På BVC arbetar både distriktssköterskor och barnsjuksköterskor, med samma
arbetsuppgifter och ansvar oavsett specialistutbildning. Med avsikt att hålla nere antal benämningar, kommer vidare sjuksköterskor som arbetar på BVC benämnas BVC- sköterskor. Med begreppet strategier menas i denna magisteruppsats de arbetsmetoder, tillvägagångssätt, förhållningssätt och/eller handlingsplaner som BVC-sköterskan arbetar utifrån.
Bakgrund
Grundläggande riktlinjer för barnhälsovården
Socialstyrelsens allmänna råd för barnhälsovård upphörde att gälla 2009, sedan saknades det under några år nationella styrdokument. 2014 kom “Vägledning för barnhälsovård” från Socialstyrelsen med syfte att ge beslutsstöd för beslutsfattare i arbetet att utveckla och genomföra barnhälsovårdsprogram, ge kunskaps- och handläggningsstöd för
yrkesverksamma samt bidra till en mer jämlik barnhälsovård över landet (Socialstyrelsen, 2014). Idag finns även Rikshandboken i barnhälsovård som är ett webbaserat verktyg för barnhälsovården. Det är en handbok som är kvalitetssäkrad efter evidens och beprövad
erfarenhet, och syftet är att utefter bästa kunskapsläge erbjuda kliniska riktlinjer, metoder och verktyg för hur vården bäst kan utföras (Rikshandboken i barnhälsovård, 2017). Enligt den så går mycket av BVC-sköterskans arbete ut på att informera och utbilda föräldrar enligt ovan rekommendationer, inom alla områden som rör barn, till exempel utveckling, sömn, kost, vaccinationer med mera.
Det finns vidare en regional utvecklingsenhet för barnhälsovård (BHV) i varje län. I en intervju med BHV-samordnaren E.L. Östholm (personlig kommunikation, 16 maj, 2019) beskrev hon att deras uppdrag är att främja en jämlik barnhälsovård i länet och nationellt.
Att de arbetar mot alla BVC i länet genom att ge stöd vid frågor, rådgivning, metodstöd för nyrekryterade, fortlöpande fortbildning för BVC-sköterskor och -läkare, vara kontaktnät mot kommun, socialtjänst och förskolor, samt följa upp barns hälsa och utveckling för att
utveckla och kvalitetssäkra barnhälsovården. Detta beskrivs även av Almqvist-Tangen, Hedman, Nygren och Olsson Kristiansson (2019).
Vaccinationer inom barnhälsovården
Vaccinationer är det som, näst efter rent vatten, är mest effektivt bidragande till god
folkhälsa i världen. Det nationella allmänna vaccinationsprogrammet förebygger allvarliga och smittsamma sjukdomar, det är beslutat av regeringen och utarbetat av
Folkhälsomyndigheten, vars uppdrag är att främja hälsa, förebygga ohälsa samt skydda mot hälsohot. Vad som har ingått i det nationella vaccinationsprogrammet för barn har
förändrats och utökats under tiden beroende på bland annat smittbilden i samhället och uppkomsten av nya, säkra och effektiva vacciner mot allvarliga sjukdomar (Blennow, 2019a;
Folkhälsomyndigheten, 2019a; Ramirez et al., 2014).
Sverige har en stabilt hög vaccinationstäckning för det nationella vaccinationsprogrammet och förtroendet för programmet är gott (Ramirez et al., 2014). Vaccinationstäckningen i Sverige år 2018 var 97,4% (Folkhälsomyndigheten, 2019b) där samma siffra internationellt för
vaccinering mot de farligaste smittsamma sjukdomarna difteri, stelkramp, kikhosta och mässling, var 86% (WHO, 2019).
Trots att det är en hög andel av föräldrarna som vaccinerar sina barn i Sverige, så väljer några att inte göra det. WHO (2017) har sammanställt ett dokument rörande vilka
anledningar det kan finnas för detta, där vanligast är att vaccinationen ifrågasätts på grund av att risken att få sjukdomen bedöms som liten, eller att det saknas förtroende för att det är ett säkert, effektivt vaccin, eller för systemet som vaccinerar, det vill säga ifrågasättande av pålitlighet och kompetens hos vårdpersonal eller hälsovården, eller att politikerna som beslutade om behovet av vaccinet ifrågasätts. WHO’s dokument ger även på förslag hur denna tveksamhet och motstånd kan bemötas. De föreslår att bygga upp förtroende, lyssna på och förstå personerna, bygga relationer, kommunicera risker och forma informationen efter personen.
En av de främsta hälsovårdsåtgärder som BVC-sköterskan utför är vaccinering, enligt det nationella vaccinationsprogrammet, och information och undervisning är där en viktig del i omvårdnadsarbetet (Folkhälsomyndigheten, 2018). Att kunna bemöta föräldrar som är tveksamma eller motståndare till barnvaccinering är en viktig del i arbetet att upprätthålla vaccinationsgraden hos barn. Och i dagens samhälle där information, och desinformation sprids snabbt, gör det uppgiften allt mer komplex (Shen & Dubey, 2019).
Vaccinering och barnavårdscentralssköterskans roll
Enligt Wahlharts studie (2012) är vårdnadshavarna de som bestämmer och godkänner om deras barn skall erhålla vaccin enligt vaccinationsprogrammet, och där har sjuksköterskan en centrerad roll som resurs i den kliniska beslutsprocessen. Där föräldrar visade tveksamhet handlade det ofta om okunskap i ämnet, och där har sjuksköterskan en viktig roll att uppmärksamma dessa grupper. Föräldrar som har tillit och förståelse i vaccinets betydelse att förhindra sjukdomar, har också en större benägenhet att göra valet att vaccinera sina barn, och där vaccin som ingick i ett vaccinationsprogram ansågs det också som mer
trovärdigt än övriga vacciner på marknaden. Föräldrar som själva erhållit vaccin enligt vaccinationsprogram som barn, var också mer benägna att vaccinera sina barn.
Joyce (2007) menar att en viktig aspekt för att vaccinationsprogram ska bli framgångsrikt är att sjuksköterskor som ansvarar för det, får rätt stöd och utbildning att luta sig emot. Att det finns samordnare som utbildar sjuksköterskor, ger utrymme för allmänna diskussioner och ser till att nyheter sprids genom regelbundna träffar. Dessa träffar kan vara ett
kommunikationsverktyg där vaccinationsfrågor tas upp, som sjuksköterskan i sin roll kan förmedla vidare med hjälp av informationsbroschyrer, kortfilmer samt böcker, som är översatta till flera språk för att nå ut till fler.
I en studie av Ames, Glenton och Lewin (2017) påvisades att bristen på lättförståelig information medförde oro och ånger inför beslut av vaccination. Föräldrar ansåg att det är svårt att på egen hand finna rätt kunskap om vaccination, vilka forum och källor som anses pålitliga och opartiska. Förtroende till vaccinationsprogram uttryckte sig på olika sätt beroende på vilken uppfattning föräldrarna har, vilken relation som skapades, vilka strategier som användes i mötet och hur kommunikation mellan föräldrarna och ansvarig sjuksköterska såg ut. Föräldrar som möttes med en saklig och balanserad information, till exempel om biverkningar och skyddet mot sjukdom, i uppstrukturerade träffar i god tid innan vaccinering, medförde ett högre förtroende för vaccination.
Motiverande samtal som metod för barnavårdscentralssköterskan
Motiverande samtal (MI) är den samtalsform som rekommenderas av Rikshandboken i barnhälsovård i möte med föräldrar tveksamma till vaccination (Blennow, 2019b). MI är en personcentrerad rådgivningsstil där målet är att tillsammans med personen nå
beteendeförändring. Denna rådgivningsstil styrs av ett antal principer som att uttrycka empati genom ett reflekterande och aktivt lyssnande, ge objektiv feedback genom att belysa problembeteendet, undvika argument och konfrontation genom att se att det är personen som äger ansvaret till förändring, att rulla med motståndet och stödja optimism som bidrar
till själveffektivitet och förändring. Denna vägledande teknik är formad till individ och är inte lämpad för en hel grupp. Förändringsarbetet tar fart där tillåtelse till engagemang hos personen har skett och byggs på vidare med utgångspunkt att personen är experten (Emmons & Rollnick, 2001).
Omvårdnad som interpersonell process
Ryan Belcher (2011, s.65-66) beskriver Peplaus omvårdnadsteori som att syftet med omvårdnad är att hjälpa andra att identifiera sina kända svårigheter. Genom att bli
medveten om patientens bakomliggande bekymmer, kunna identifiera och synliggöra dem, så kan man därefter agera. Peplaus teori förklarar faserna i en interpersonell process som roller i omvårdnadssituationer och strategier för att studera omvårdnad. Omvårdnad är en interpersonell process eftersom den involverar interaktion mellan två eller flera individer med ett gemensamt mål. För att uppnå mål krävs det flera faser i relationen, och att relationen är byggd på respekt.
Hildegard E Peplau (1987) definierar relation i steg som tre faser; orienteringsfasen, arbetsfasen och avslutningsfasen. Orienteringsfasen skapar en professionell relation där syftet är att bekanta sig. I arbetsfasen ska man finna personlig information där syftet är att finna dimensioner för att klargöra personens åsikter. Avslutningsfasen ska generera slutsatser, där bekräftelse kan ges i positiv eller negativ bemärkelse. I avslutningsfasen har mottagandet betydelse för hur fortsatt förmedling struktureras upp. I Rikshandboken för Barnhälsovård (Håkansson, 2015) beskrivs en strategi för BVC-sköterskan att göra hembesök i nyföddhetsperioden. Detta ger en god möjlighet att, liksom Peplau beskriver
orienteringsfasen ovan, bygga upp en förtroendefull relation till barnet och dess föräldrar, och att det senare ger en bättre förutsättning inför till exempel vaccinationssamtal. Det beskrivs vidare att det är en betydelsefull strategi, liksom Peplau beskriver arbetsfasen, om BVC-sköterskan utgår ifrån föräldrars upplevelser i samtalet och att BVC-sjuksköterskan inte ska ge föräldrarna råd som inte är efterfrågade, utan hellre inleda samtalet med att fråga vad som är viktigt för föräldrarna att prata om. Rikshandboken i barnhälsovård (Blennow, 2019b) beskriver en strategi för BVC-sköterskan, att när föräldrar tagit sitt beslut om vaccinering, att alltid respektera det beslutet och klargöra att familjen alltid är välkomna till BVC för övriga
hälsovårdsåtgärder, och detta kallar Peplau för avslutningsfasen. I Rikshandboken i barnhälsovård (Almqvist-Tangen et al., 2019) finns stöd för BVC-sköterskan att utveckla dessa anpassade strategier i sitt omvårdnadsarbete, bland annat i mötet med föräldrar tveksamma till vaccination.
Problemformulering
Tidigare forskning har undersökt distriktssköterskors erfarenheter av att möta föräldrar tveksamma till vaccination, där mer forskning efterlystes bland annat om vilka strategier som är lämpliga för distriktssköterskor att tillämpa i mötet med dessa föräldrar, samt utvecklande av evidensbaserade arbetsmetoder som kan stödja distriktssköterskor i deras arbete. Det är intressant att undersöka vilka strategier BVC-sköterskor använder sig av som visat sig fungera bra i deras möten med föräldrar som är tveksamma till att vaccinera sina barn enligt det nationella vaccinationsprogrammet. Vidare vilken utbildning,
rådgivningsstöd och arbetsmetoder som finns tillgängliga för en BVC-sköterska, om det är tillräckligt med tanke på det uppdrag som de förväntas att utföra idag och om de med det känner sig rustade att tackla dessa frågor och situationer. Kunskap om BVC-sköterskans erfarenheter kan underlätta och vara värdefulla för andra BVC-sköterskor att hitta strategier som passar i deras möten med föräldrar som är tveksamma till vaccinering.
Syfte
Att belysa vilka strategier distriktssköterskor/BVC-sköterskor tillämpar i mötet med föräldrar som tvekar till att vaccinera sina barn enligt vaccinationsprogrammet.
Metod
Design
Studiedesignen var en intervjustudie som har utförts med semistrukturerade intervjuer, både gemensamma och individuella, då syftet var att beskriva vilka informanternas erfarenheter är inom ämnet strategier i mötet med föräldrar tveksamma till vaccination.
Enligt Kvale och Brinkmann (2009b, s. 1, 3) används en semistrukturerad intervju för att förstå världen utifrån informanternas synvinkel, att belysa deras erfarenheter genom en konversation som har en struktur och ett ändamål. Analysmetoden som användes var en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, som Graneheim och Lundman (2004) beskriver som en metod att analysera kvalitativ data. Den fokuserar på ämne och
sammanhang, och betonar variation som t.ex. likheter inom samt skillnader mellan olika delar i texten.
Informanter och procedur
Antal informanter i studien var fem BVC-sköterskor, varav fyra hade
distriktssköterskeutbildning och en hade barnsjuksköterskeutbildning. Alla uppfyllde kraven för deltagande, som var att informanten skulle arbeta som vidareutbildad
sjuksköterska på en BVC i eller runt en mellanstor stad i södra Norrland, att denne skulle ha förskrivningsrätt, samt att vaccinering av barnen ingick i arbetsuppgifterna. Informanterna var alla kvinnor mellan 37 och 56 år, och hade arbetat på BVC mellan 3 och 14 år. De arbetade på både stora och små, privata och regionsdrivna BVC, både centralt och på landsbygd.
Avsikten var att intervjua åtta BVC-sköterskor uppdelade i två fokusgrupper, så initialt gick inbjudan till åtta BVC centralt i staden via mail. Då antalet inte uppnåddes utökades
sökområdet till nitton BVC i både småstäder och på landsbygd i södra Norrland, för att söka nå tillräckligt antal informanter. Godkännande från verksamhetschefer hade inhämtats innan kontakt med BVC-sköterskorna, att intervjuerna fick göras under arbetstid.
Datainsamling
Semistrukturerade intervjuer genomfördes med informanterna. För att säkerställa att önskade ämnesområden framkom under intervjun användes en förberedd frågeguide, se bilaga 1, som innehöll en lista med öppna frågor, så att informanterna kunde berätta med egna ord vad de ville förmedla. Polit och Beck (2017, s. 510) beskriver den semistrukturerade intervjun som att intervjuarens jobb är att uppmuntra informanten att prata fritt om frågorna i frågeguiden och berätta om erfarenheter i sina egna ord.
Intervjuerna genomfördes under maj månad 2019 på informanternas arbetsplatser genom en individuell samt två parintervjuer. Författarna till examensarbetet deltog i alla intervjuer och de spelades in digitalt. Samtliga informanter mottog skriftligt i inbjudan samt muntligt i början av intervjun, information om sina rättigheter, och alla godkände muntligen deltagande i studien. Ingen ersättning utgick till informanter. Intervjuerna var mellan trettiotre till femtio minuter långa.
Dataanalys
Intervjutexten analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Polit och Beck (2017, s.
530). Analysen var en process från start av inhämtningen av data till dess all data var inhämtad, organiserad, strukturerad och analyserad, och under den tiden söktes relevanta teman och koncept.
För att få en känsla av helheten lästes intervjumaterialet igenom flera gånger och meningar som var relevanta för frågeställningarna plockades ut. Meningarna kondenserades till meningsenheter för att få fram kärnan i texten. Dessa koncentrerade meningsenheter
kodades och grupperades sedan in i kategorier baserat likheter och skillnader i innehåll, som återspeglade det centrala budskapet i intervjuerna, så som också Graneheim och Lundman (2004) har beskrivit analysprocessen, se exempel i Tabell 1. Analysarbetet med koder organiserades enligt Crabtree och Miller (1999, s.167), genom att när materialet hade lästs igenom kunna skapa en kodmanual av de koncentrerade meningsenheterna. Egna koder utvecklades och justerades under analysens gång utifrån syftet. Som Crabtree och Miller
(1999, s. 168) poängterar är fördelaktigt, så var koderna öppna och flexibla under
analysfasen, och behovet fanns ibland att dela upp en kod för att mera specificera meningen, samt kunde två liknande koder slås ihop. Liksom Graneheim, Lindgren och Lundman (2017) beskriver är sedvanligt, så valdes resultatet att presenteras som kategorier, då Graneheim et al. (2017) beskriver kategorier som att innehålla åsikter, attityder, uppfattningar och
erfarenheter, och att det ska finnas en röd tråd genom hela resultatet.
Tabell 1. Exempel på analysprocessen
Meningsenhet Kondenserad meningsenhet Kod Kategori
Därför är det viktigaste att veta varför vill de inte vaccinera, liksom. Det är det här att… kroppen själv ska ta hand om sjukdomen, att man blir starkare av det och sen att de har egna erfarenheter av biverkningar som barn.
Viktigt att veta varför de inte vill vaccinera, som att kroppen blir stark av sjukdomen, och egna erfarenheter av biverkningar som barn.
Veta orsak till att föräldrar inte vill vaccinera sina barn, för att anpassa informationen
Sätt att förmedla information
… ojoj, hur ska det här gå till tre månader, liksom. Men det är ju inte bråttom, huvudsaken är att man kan övertyga de här föräldrarna sen, om de börjar vid sex månader, det är skit samma, utan att nu ska vi bygga upp en relation och ett förtroende, då liksom kan vi börja på vaccinationerna.
Inte stressa, det finns tid, det är inte bråttom. Viktigast är att bygga en relation och ett förtroende innan man tacklar vaccinationstveksamhet.
Det finns tid.
Bygga relation.
Skapa förtroende.
Att ta sig tid Att bygga relation och skapa förtroende
Etiska överväganden
De forskningsetiska riktlinjerna i Helsingforsdeklarationen (World Medical Association, 2018) har följts, däribland informanternas integritet och anonymitet beskrivs är viktiga att måna om, och så långt som möjligt har sätt att identifiera den enskilda individen undanröjts.
Vetenskapsrådet (2002, s. 7) beskriver informationskravet som att forskaren ska informera om syfte, frivillighet och rätt att avbryta. I denna studie skickades det i förväg via brev, samt försäkrades det muntligen i början av varje intervju om, att informanterna var medvetna om att de när som helst hade kunnat avbryta intervjun utan att ange någon anledning och att deras medverkan var frivillig. Kvale och Brinkmann (2009b, s. 61, 63) skriver om att intervjuaren behöver ha fokus på sin förmåga att kunna förstå de krafter och sårbarheter som existerar och kan framkomma i intervjuprocessen, och att ta i beaktning de personliga konsekvenser som kan uppkomma under intervjusituationen, som till exempel stress eller förändringar i informantens självförståelse. Intervjuerna genomfördes i en miljö som valdes
av informanterna, för att de i största utsträckning skulle känna sig bekväma. Enligt
nyttjandekravet, som Vetenskapsrådet (2002, s.14) beskriver som att insamlade uppgifter om individer bara får användas för forskningsändamål, så underrättades informanterna om att målet med studien var en magisteruppsats.
Resultat
Alla deltagande BVC-sköterskor hade specialistutbildning inklusive förskrivningsrätt. Deras erfarenheter av att ha mött föräldrar tveksamma till vaccination varierade mellan att någon bara hade mött en, medan de flesta i snitt hade mött ungefär en per år och någon upplevde att det just nu ändå var ganska många. Alla informanter upplevde dock att väldigt få föräldrar ifrågasatte vaccinering, och att tveksamhet oftast berodde på okunskap, en tro på myter eller tillit till källor utan vetenskaplig grund som böcker på biblioteket, sociala medier och artiklar från oseriösa källor. Det kunde också bero på annan livsåskådning, att
föräldrarna ansåg att kroppen blir starkare av att själv hantera sjukdomen, eller hade egna negativa erfarenheter av vaccinering som till exempel allvarlig biverkan.
Analysen resulterade i sex kategorier utifrån syftet om vilka strategier BVC-sköterskor använder i mötet med föräldrar tveksamma till att vaccinera sina barn, se Tabell 2.
Tabell 2. Översikt av kategorier i resultatet Kategorier
Att ha en god kunskapsgrund Att låta det ta tid
Att bygga relation och förtroende Att förmedla information
Att ta hjälp och få stöd av kollegor och andra stödfunktioner Förhållningssätt och bemötande av föräldrar
Att ha en god kunskapsgrund
Det BVC-sköterskorna ofta återkom till och som de ansåg var den absolut viktigaste strategin inför mötet med tveksamma föräldrar, var att vara påläst, till exempel att ha koll på all fakta och vara insatt i prevalensen för sjukdomarna i både Sverige, Europa och ute i världen. Både för att själv känna sig trygg med materialet, samt vara säker på att den information de gav var korrekt och uppdaterad utifrån senaste riktlinjer och rekommendationer, bland annat från Rikshandboken i barnhälsovård, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen samt Intranätet på arbetsplatsen.
Ja, som den bästa grunden, vara påläst, själv vara insatt i den information man ger;
som folkhälsomyndigheten, när man refererar till hemsidan, du ska kunna berätta vart på hemsidan man hittar fakta, inte bara för att, utan om du går in där i den där länken, och så klickar du där, då hittar du vaccinationsinformationen där och, där börjar det så här, så att du vet själv vad det är.
Men också för att kunna svara på de funderingar som föräldrarna hade runt barnvaccinering.
De vill nog checka av, för det jag har läst, är det okej eller är det inte okej, ska jag tro på dig istället eller det här, de är osäker. Å, så känner jag det många gånger, ibland kan de kännas väldigt säker, men egentligen är de inte det, men de vill ändå checka av, så hänvisar vi till riktiga bra källor då, och så tror jag att de släpper det sedan, i med det, för det mesta.
Alla informanter ansåg att fortbildningstillfällen via nätverksträffar med regionala BHV- teamet var väldigt värdefulla för att hålla sig uppdaterade, liksom att åka på externa endagsutbildningar som erbjöds, bland annat av Folkhälsomyndigheten. Vissa ansåg också att en annan faktor som påverkade kunskapen i ämnet var att från början få en bra
inskolning på BVC med bredvidgång med en kollega.
Ja, det främsta utbildningsstödet är väl våran barnhälsovårdsöverläkare, kan man väl säga då. Vi träffas ju två gånger per termin, alltså fyra gånger om år, där aktuella ämnen tas upp hela tiden och uppdateringar hela tiden, och bland annat
vaccinationer står ju ofta på programmet, så att säga, så att det är ju en ständigt ny information via henne.
Att låta det ta tid
En annan viktig strategi vid bemötandet av de tveksamma föräldrarna var enligt flera av informanterna att ge föräldrarna tid till att tänka över och beakta all information. BVC- sköterskorna ansåg det betydelsefullt att vara flexibel i tidsschemat för vaccineringarna, vilket de uppgav att det fanns stöd för i vaccinationsrekommendationerna. Det framkom även att tidsbokningen strukturerades upp för att möjliggöra att flera samtal kunde planeras in för föräldrar som efterfrågade mer tid eller information.
Att man ger dem tid, för det här fröet som man sår, det fröet som man hoppas att det fäster någon gång. Att om man inte är sugen vid tre månader, men kanske vid fem då, eller… Bara att de får det vaccinet, det är ju bättre, som jag sa förut, än inte alls.
Att de får lite tid.
BVC-sköterskorna berättade att vid vaccination av barn var det inte bråttom, det fanns ingen tidspress eller anledning att stressa upp sig, att det fanns tid till att ha tålamod, så kanske föräldrarna med tiden mognade fram till beslutet att acceptera vaccinering av sitt barn.
Det tror jag är viktigaste, precis som Margareta här säger, ta det lugnt, … stressa inte upp er liksom, det hinns med.
Att bygga relation och förtroende
BVC-sköterskorna ansåg att grunden till att kunna påverka föräldrar var att först bygga upp en god relation för att kunna skapa ett förtroende, så att föräldrarna kände en trygghet och tillit till BVC-sköterskan. Detta uppgav de oftast påbörjades under det första hembesöket.
Det framkom också en upplevelse av att även om föräldrar var tveksamma mot, eller motståndare till, vaccin, så hade de en tillit till BVC och barnhälsovården som organisation.
Att barnhälsovården vill barnet väl enligt senaste rön och vetenskap, och BVC-sköterskan kunde ibland bygga på den tilliten när informationen om vaccin förmedlades.
...utan att nu ska vi bygga upp en relation och ett förtroende och när vi har relationen och förtroendet, då liksom kan vi börja bygga på vaccinationerna.
Det framkom även att det var betydelsefullt att inte skapa en känsla av tvång till att acceptera vaccinering, då det riskerade att rasera denna tillit och förtroende och skada den goda relationen.
Att förmedla information
En annan strategi som framkom var sätt att förmedla information på. BVC-sköterskorna ansåg att det var av betydelse att först fråga vilken kunskap som föräldrarna har och var föräldrarna hade fått sin information ifrån. De upplevde att det hade betydelse på vilket sätt de formulerade sig på, vilken information de valde att ge samt att välja vilka tillfällen de gav den vid.
Samtliga BVC-sköterskor gav den första vaccinationsinformationen vid hembesöket, som var första gången de träffade föräldrarna. Utifrån om de avläste en tveksam reaktion från
föräldrarna vid detta tillfälle, så valde de tillfällen framgent att diskutera ämnet vidare. Flera beskrev att de tog upp vaccinationsfrågan då och då vid kommande besök, men inte varje gång för att undvika att låta tjatig.
Ja, precis, krävs det flera samtal, så är det det som man måste göra, då får man träffas flera gånger, och prata om det här. För som sagt var, med kunskap och med rätt information, att man hänvisar dem till rätt sidor, 1177 eller Folkhälsomyndigheten.
Informationen ansåg alla BVC-sköterskor behövde vara saklig, stödd på vetenskapliga fakta och gärna kompletterad med statistik. Exempel på typ av information som de gav
innefattade bland annat fördelarna med vaccinering, att vaccinerna i programmet var säkra och välkontrollerade, om biverkningar med vaccin samt dess innehåll och om riskerna med sjukdomarna som man vaccinerade mot. Det innefattande även om sjukdomen inte fanns lokalt så kunde man få den om man reser eller träffade någon som har rest, eller att man genom att vaccinera sig hjälpte till att skydda någon som, på grund av sjukdom eller behandling, inte själv kunde vaccinera sig. Någon BVC-sköterska nämnde att de genom
informationen ville förmedla att barnhälsovården förespråkar vaccinering för att de i grunden ville barnet gott.
Riktigt informera, eller liksom vad tackar ni nej till för någonting, och vad är
fördelarna med vaccin. Ja, för så kan det vara, att man kanske stärker dem med det.
Att många av sjukdomarna är utrotade, ja, men att man kanske kan få dem på andra ställen, eller att man också vaccinerar sig för det här att alla ska vara vaccinerade för att man skyddar andra som är ovaccinerade.
BVC-sköterskorna beskrev olika sätt att ge denna information på, och att de anpassade det utifrån vad föräldrarna önskade. Det kunde vara genom enskilda samtal mellan BVC- sköterskan och föräldrarna, genom föräldragrupper, via extra skriftlig information i form av en bok med fördjupad information från Folkhälsomyndigheten, eller elektroniskt via länkar på nätet till Folkhälsomyndigheten, till exempel Vaccinfunkar.se och BVCpodden, som görs av Barnhälsovårdsenheten i Stockholms län.
Syftet med vaccinationsinformationen ansåg BVC-sköterskorna var att föräldrarna skulle få rätt kunskapsgrund, baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet, för att kunna ta ett välinformerat beslut om de ville vaccinera sitt barn. Att föräldrarna skulle veta vad de tackade nej till om de inte ville vaccinera.
Ta hjälp av och få stöd från kollegor och andra stödfunktioner
BVC-sköterskorna upplevde att de hade ett gott stöd omkring sig, om de behövde diskutera runt föräldrars motstånd eller tveksamhet till vaccinering. Ofta bokades det ett läkarbesök vid BVC så att BVC-sköterskan och läkaren tillsammans kunde möta frågor och funderingar från föräldrar. Det fanns också möjlighet i de fall där mycket detaljerad information
efterfrågades, att kontakt togs med BHV-läkaren som då kunde kontakta föräldrarna. Det kunde också vara kulturella skillnader som gjorde att tveksamma föräldrar tog till sig information bättre om den gavs tillsammans med en läkare.
Ja, är man tveksam och vet inte riktigt hur man ska framföra det eller om man har väldigt tveksamma föräldrar eller som har mycket funderingar och frågor, då bokar,
jag skulle boka ett läkarbesök med BVC-läkare, så att man får hjälp och stöd i det hela, och informera tillsammans.
De kände att de kunde vända sig till kollegor och läkare för stöd, både gällande tips och råd runt fakta och strategier, men även känslor rörande bemötande med föräldrarna. Det kunde vara på egna arbetsplatsen eller i brist på sådan, till ett annat BVC i regionen, samt till BHV- teamet. Stödet upplevdes vara lätt tillgängligt, att de kunde knacka på en dörr, skicka sms, mail eller ringa ett samtal.
Jag tycker att vi har ett bra stöd, bra kontakt med barnhälsovårdssamordnaren, läkaren, barnhälsovårdsläkaren. Är det minsta lilla fråga, eller våran BVC-doktor….
Det är sms, det är mail och det är telefon.
Det framkom även att det fanns bra material som stöd, i form av listor på tips och råd, samt informationsfilmer, i bland annat Rikshandboken för barnhälsovård.
Men sen är det ju, på Rikshandboken kan man få mycket stöd, det finns filmer hur man ska bemöta tveksamma föräldrar och så, det finns bra material tycker jag.
Förhållningssätt och bemötande av föräldrar
BVC-sköterskorna ansåg att för att kunna bemöta varje förälder på bästa sätt, så behövde de först ta reda på orsaken till förälderns tveksamhet eller motstånd. En aspekt, som beskrevs som viktig i dessa samtal, var att alltid i samtalen visa respekt för förälderns åsikter och känslor, för att de skulle känna fortsatt förtroende och vilja komma tillbaka för fortsatta hälsobesök för barnet även om de tackade nej till vaccination.
Då försöker man ju fråga om varför och vad de är rädd för, ja, och så bokar vi alltid in ett läkarbesök så att man får riktigt fråga, och så, och försöka ta del av vad det är för någonting, om de har något material eller så, så vill man ta del utav det, så att man ändå kan prata med dem.
Det har vi ju fått lärt oss, att man ska ju bemöta de med respekt att en del vill inte ge.
En kommunikationsteknik som framkom var att i samtalen använda motiverande samtal (MI). Några av BVC-sköterskorna beskrev att de också i samtalen med föräldrarna behövde vara lyhörda för både den verbala kommunikationen samt deras kroppsspråk.
Man försöker med MI, att man försöker fråga lite så, att inte trycka på utan att de ska berätta för mig hur de har tänkt och inte ställa frågor som ja och nej frågor, utan utvecklande frågor…. Ja, öppna frågor, så försöker jag, och ja, bara fråga om de vill ha information av mig om de funderar på någonting och … att inte trycka på att de får dåligt samvete och sånt. Det är ju deras val.
Metoddiskussion
För att kunna beskriva det studerade området, valdes det att göra en kvalitativ studie, där informanter i intervjuer fick möjlighet att beskriva sina strategier. Intervjuerna var
semistrukturerade för att informanter skulle kunna påverka samtalets gång genom sina svar.
Kvale och Brinkmann (2009b, s. xvii) menar att genom samtal så förstår vi oss på människor, vi lär oss om deras erfarenheter, känslor, attityder och världen som de upplever den.
Därefter genomfördes en kvalitativ innehållsanalys, som beskrivet av Graneheim och Lundman (2004), har till uppgift att analysera kvalitativ data genom att fokusera på ämne och sammanhang, och betona likheter inom samt skillnader mellan olika delar i texten.
Enligt Graneheim och Lundman (2004) har en text alltid flera betydelser och det innebär alltid någon form av tolkning i bearbetandet av en text. De menar att det är en
grundläggande fråga när trovärdighet diskuteras. Graneheim och Lundman (2004) skriver på sidan 109 att när det gäller kvalitativ forskning så är det tillförlitlighet, beroende och överförbarhet som är de begrepp som används för att beskriva trovärdighet. Citatet är en del för att visa tillförlitligheten i analysen. Det är därför kategorin huvudsakligen består av en beskrivande text och citaten finns för tillförlitligheten i analysen.
En intervju genomfördes med en informant. En fördel med en informant kan vara att denne kunde prata fritt utan att eventuellt bli avbruten i en gruppdiskussion, men att en nackdel kan vara att informanten upplever sig i underläge i relation till två intervjuare. Två
intervjuer var gemensamma med två informanter i varje. Där uppkom det diskussioner som lockade fram ytterligare information än vad endast intervjufrågorna i sig hade givit, vilket kan ses som en fördel. En nackdel kan möjligen vara att båda informanter inte kommer till tals i samma utsträckning. Trots det sparsamma antalet intervjudeltagare så gav intervjuerna relevant information i relation till syftet, och svaren från informanterna var likvärdiga, vilket kan tolkas som en informationsmättnad.
Avsikten var att hålla intervjuer med två fokusgrupper på en neutral, ostörd plats. Det fick anpassas till att intervjuerna genomfördes på informanternas individuella arbetsplatser, för att de skulle ha möjlighet att medverka. En fördel kan tänkas vara att de där möjligen kände sig mer bekväma och därmed tryggare att delta i en intervju, medan en nackdel var risken för störande moment under intervjun.
Då kunskaper i ämnet saknades så började förberedelserna inför intervjuerna med att läsa på om tidigare forskning, och sedan att göra en pilotstudie på BHV i Region Västernorrland med samordnaren E-L. Östholm samt att göra en noggrann intervjuguide för
semistrukturerade intervjuer. Sedan medfördes till varje intervjutillfälle en frågeguide med övervägande öppna frågor. Kvale och Brinkmann (2009a, s. 263) menar att om forskarna inte är en medveten del av intervjutekniken så kan de oavsiktligt inverka på svaren från
informanterna. Intervjutekniken förbättrades i denna studie efter varje intervju. Detta kan ha påverkat tillförlitligheten negativt. Samtidigt så innebär semistrukturerade intervjuer att det finns utrymme för variationer. En semistrukturerad intervju beskrivs av Polit och Beck (2017, s 510) som att forskaren medför en guide med frågor som ska beröras under intervjun, men att ordningen kan ändras, och informanterna istället uppmanas att med egna ord berätta och styra samtalet.
Om en intervjustudies resultat bedöms ha tillförlitlighet, så återstår frågan om det kan överföras till andra personer, grupper och situationer, det vill säga om resultatet är
överförbart (Kvale & Brinkmann, 2009a, s. 280). Denna studie har utgått ifrån fem deltagares
strategier i mötet med föräldrar tveksamma till vaccination, och hur de upplevde att de har utbildning, stöd och arbetsmetoder för att kunna tackla de situationerna. Det kan ses som att de är individer som har unika, lokala erfarenheter, och att det då är svårt att överföra till BVC-sköterskor runt om i landet. Samtidigt så visade resultatet på att samtliga BVC-
sköterskor hade liknande strategier, baserade på kunskap som de förskaffat sig på liknande sätt via till exempel nationella och regionala kunskapskällor, som Folkhälsomyndigheten, Rikshandboken för barnhälsovård och BHV-team. Där kan information hämtas som stöd för alla BVC-sköterskor, för att främja en jämlik hälsovård i landet. Det kan då antas att
resultatet skulle kunna överföras till en viss del gällande kunskapsbas och strategier, men att det kan se olika ut vilka erfarenheter en BVC-sköterska har av att möta tveksamma föräldrar beroende på var i landet de arbetar.
Studiens tre intervjutillfällen genomfördes inom en veckas tid, med pilotstudien veckan före.
Det kan ses som en styrka enligt Graneheim och Lundman (2004), att datainsamling inte sträcker ut sig över tid då det annars kan öka risken för inkonsekvens.
Graneheim och Lundman (2004) menar att trovärdighet i ett studieresultat kan handla om hur väl kategorier täcker materialet, att inget viktigt missats eller uteslutits, eller att
irrelevant data har inkluderats. Vidare att kan det handla om en bedömning av likheter inom och skillnader mellan olika kategorier. De skriver att ett tillvägagångssätt att illustrera detta kan vara att visa representativa citat från den transkriberade texten, men också att forskarna i teamet är överens om tolkningarna. Författarna till examensarbetet har under hela studiens gång båda varit involverade i processen, från insamling av tidigare forskning, kontakt med verksamhetschefer och BVC-sköterskor, under intervjuer, transkribering, analys och
rapportskrivning, vilket då kan ses som en styrka.
Resultatdiskussion
BVC-sköterskorna beskrev följande strategier som de använde i mötet med tveksamma föräldrar. Att det var viktigt att först vara påläst och sedan bygga upp en relation och ett förtroende, samt att ta tid på sig för att ta reda på orsaken till tveksamheten och
individanpassa informationen. Att vara lyhörd och respektfull inför föräldrarnas
funderingar och åsikter, och ge den informationen, på det sätt som önskas, upplevdes alla som gångbara strategier. BVC-sköterskorna i studien ansåg att de hade de kunskaper och vidare stöd som de behöver för att möta dessa situationer.
Att ha en god kunskapsgrund
BVC-sköterskorna beskrev att den viktigaste strategin inför mötet med tveksamma föräldrar, var att vara påläst. Crowe, Ewart och Derman (2018) menar att om en sjuksköterska har brist på kunskap, och oförmåga till god kommunikation, kan det leda till att ett förtroende går förlorat och kan orsaka förseningar i ett planerat agerande samt påverka omhändertagandet.
BVC-sköterskorna upplevde alla att de har den kunskap och tillgång till det stöd de känner att de behöver. En tidigare regional studie (Dahlström & Kinell, 2018) visade att flera distriktssköterskor hade angivit att de ansåg sig behöva mer utbildning inför mötet med tveksamma föräldrar. Många distriktssköterskor ansåg sig ha tillräckliga resurser och stöd inför dessa möten, men att inte alla ansåg sig ha det.
Enligt BVC-sköterskorna var det viktigt att känna sig trygg med den information de gav samt att det material och utbildningar de hämtar kunskap ifrån var uppdaterade utifrån senaste riktlinjer. De värdesatte nätverksträffar med BHV-teamet som viktiga
fortbildningstillfällen. I en studie av Crockett et al. (2018) beskrivs att sjuksköterskor sökte information genom att använda sig av riktlinjer, men också genom att delta i utbildningar,
samt att spridning av kunskap via olika nätverksstrukturer blev framgångsrik genom att tillgången till informationen var enkel och synlig.
Att låta det ta tid
I resultatet framkom att en annan betydelsefull strategi var att låta det ta tid. Samtliga BVC- sköterskor berättade att när det gäller vaccinering av barnen, så var det inte bråttom. Det fanns utrymme tidmässigt att ge informationen till föräldrarna i små doser vid passande tillfällen, vilket också gav BVC-sköterskorna ens chans att läsa på själva vid behov. De berättade vidare att det inte fanns skäl att stressa upp sig, det fanns ingen tidspress, utan att det hinns med. De menade att genom att ha tålamod så kanske beslutet att vilja vaccinera mognar fram hos föräldrarna. I en studie av Heidari, Hasanpour och Fooladi (2013) framkom också att föräldrar påverkas negativt av stressen hos sjukvårdspersonalen. Av det kan tolkas att en BVC-sköterska som har ett lugnt bemötande troligen har ett bättre utgångsläge att påverka föräldrar på ett positivt sätt.
Att bygga relation och förtroende
BVC-sköterskorna uttryckte att föräldrar som var tveksamma till vaccin ändå hade tillit till BVC, barnhälsovården som organisation och att föräldrar vet att BHV vill barnet väl. I en studie av Palanisamy, Gopichandran och Kosalram (2018) beskrevs en högre
vaccinationstäckning hos föräldrar som kände tillit till vaccinationsgivaren, medan föräldrar som inte vaccinerade kände mer tillit till olika sociala medier. Tran et al. (2018) skriver också om att när föräldrar som läste om bieffekter av vacciner i media blev 68 % tveksamma till vaccinering, och att det behöver bemötas med det rätt information för att stärka förtroendet mellan individer och hälso- och sjukvårdspersonal. Hall (2011) beskriver att med ett
professionellt förhållningssätt med klara gränser, byggs det en känsla av trygghet och en tro från patienten att sjuksköterskan alltid agerar utifrån patientens bästa.
Enligt BVC-sköterskorna var grunden viktig, att först bygga upp en god relation till föräldrarna för att sedan kunna skapa ett förtroende, så att föräldrarna känner sig trygga i sitt beslut. Peplau (1987) beskriver att det finns tre relationsfaser, vilket i resultatet kan ses som att orienteringsfasen sker vid första hembesöket mellan BVC-sköterska, föräldrarna och det lilla barnet. Vid det första hembesöket knyts en ny relation samman, där föräldrar också delges vaccinationsinformation ur det nationella vaccinationsprogrammet. I arbetsfasen utvecklas relationen som då innefattar informationssökande, frågor, tveksamheter samt funderingar, och råd och stöd kan ges. En studie av Schollin-Ask et al. (2017) stödjer detta.
Där har det visats att om information ges i ett tidigt skede så ökar benägenheten hos föräldrarna att besluta att vaccinera sina barn.
Att förmedla information
Enligt BVC-sköterskorna var det viktigt vilken information som gavs och vid vilket tillfälle det gavs, att först fråga vilken kunskap som föräldrar har. Hagen, Iversen och Svindseth (2016) beskriver att i mötet mellan sjuksköterska och familj är det viktigt att som
sjuksköterska lyssna in, innan information ges och att hänsyn tas till familjens erfarenheter.
Bahri och Castillon Melero (2018) skriver också om att det är viktigt att lyssna in vilken information som efterfrågas och sedan ge den informationen på ett tydligt och noggrant vis.
BVC-sköterskorna beskrev vidare att det var av betydelse hur förmedlingen av information sker. Att välja mellan olika sätt att ge information på, exempelvis via samtal, skriftligt som broschyrer och bok från Folkhälsomyndigheten, eller elektroniskt som länkar till
Folkhälsomyndighetens hemsida. I en studie (Eve, Pham, Blaizot, Turck & Raginel, 2017) fanns det en tydlig koppling mellan god kunskap om ett vaccin och vad det skyddar mot, och föräldrars benägenhet att vaccinera sina barn. Föräldrar som hade god kunskap om vaccinet och dess avsikter var också mer positiva till vaccinering.
Peplau (1987) beskriver att utveckling av beteende och uppförandemönster sker tidigt i livet och präglas av bekanta handlingar och grundval, och de kan yttra sig tillfälligt eller
situationsbestämt, men också som ett konstruktivt sökande efter att lära sig mer. Detta kan utifrån resultatet tolkas som att föräldrar då är olika mottagliga att ta emot information, beroende på vad de har för tidigare erfarenheter i livet, vilket BVC-sköterskorna också berättade om och ansåg att det var viktigt att vara lyhörd för.
Att ta hjälp av och få stöd från kollegor och andra stödfunktioner
Några BVC-sköterskor ansåg att en god inskolning när de började, gynnande både
faktakunskap i ämnet och tips på olika sätt att möta tveksamma föräldrar. I en studie gjord av Young (2009) beskrivs ett mentorskap som stöd i form av en kollegial relation som baseras på ömsesidig respekt och ett gemensamt mål. Det visade sig vara en strategi som främjande till professionell framgång i en annars stressig vardag.
Det framkom att BVC-sköterskorna kunde vända sig till kollegor på både den egna arbetsplatsen eller till en annan BVC i regionen för tips, råd och fakta, men också för
känslomässigt stöd. De upplevde även att de hade ett gott stöd från BHV-teamet. I en studie av Günüsen, Wilson och Aksoy (2018) framkom att nästan alla deltagande sjuksköterskor uttryckte att socialt stöd från sina kollegor underlättade att hantera ogynnsamma
förhållanden. Engl et al. (2019) visade i en annan studie att stress och bristfälligt stöd var en orsak till varför sjuksköterskor inte följde riktlinjer i sitt arbete.
Förhållningssätt och bemötande av föräldrar
Enligt BVC-sköterskorna var det viktigt att bemöta varje förälder på bästa sätt, och att visa lyhördhet och respekt för föräldrarnas åsikter och känslor. Någon beskrev det som att det var viktigt att bemöta föräldrar med intresse så att de känner sig välkomna till hälso- och sjukvården med sina barn. I en studie av Oku et al. (2017) framkom att det hade betydelse hur BVC’s hälso- och sjukvårdspersonal bemötte föräldrarna, och att det sedan påverkade viljan att lyssna på information och rekommendationer om hälsa och vaccinering.
Reichert, Rodrigues, Albuquerque, Collet och Minayo (2016) kommer i sin studie fram till att det har en grundläggande betydelse att det i sjuksköterskans relation till barnet finns ett genuint intresse för barnets hälsa och sjuksköterskan har ett professionellt förhållningssätt.
De menar att förtroende och respekt är element för att skapa en relation mellan
sjuksköterskan och familjen, och att relationen skall vara så pass öppen att det skall finnas utrymme för att kunna argumentera utan det påverkar relationen negativt.
Några BVC-sköterskor beskrev att de använde kommunikationstekniken MI i samtal. I en studie där MI som metod undersöktes genomgick sjukvårdspersonal en utbildning som specifik inriktade sig till motiverande samtal till föräldrar rörande vaccinationsprogram, och MI metoden visade sig vara framgångsrik. Föräldrar som exponerades med specifika
motiverande samtal visade på en högre vaccinationsteckning. Inom administrering av vaccin kan alla inom sjukvården använda sig av motiverande samtal som ett verktyg att främja vaccinupptag ett sätt att kommunicera (Gagneur, Gosselin, Bergeron, Farrands & Baron, 2019).
BVC-sköterskorna ansåg det vara viktigt att vara lyhörd i samtal med föräldrar, för både den verbala kommunikationen som för deras kroppsspråk. I Peplaus (1987) teori är det i
avslutningsfasen förmedlarens engagemang och färdighet som påverkar, utifrån dennes grundkunskap och sökande efter mer lärande, men också att de personliga förmågorna har en inverkan och roll i relationen. Attityder, beteenden och kroppsspråk ger signaler som förmedlas till mottagaren. Allt detta påverkar i slutänden mottagarens upplevelse av
bemötande och information, och vidare dess agerande och beslut. BVC-sköterskorna beskrev vidare att det i slutänden var viktigt att visa respekt för föräldrarnas beslut rörande
vaccinering, oavsett vilket beslut som togs.
Slutsats
Denna studie belyste att det finns material och stödfunktioner till BVC-sköterskor så att de har förutsättningar för att med väl fungerande strategier kunna hantera möten med föräldrar tveksamma till vaccination, på ett likvärdigt sätt oavsett på vilket BVC det sker. De strategier som BVC-sköterskorna beskrev som betydelsefulla var att först vara påläst och sedan bygga upp en relation och ett förtroende, samt att ta tid på sig för att ta reda på orsaken till
tveksamheten och individanpassa informationen. En strategi var att ha ett förhållningssätt som innebär att vara lyhörd och respektfull inför föräldrarnas funderingar och åsikter.
Som vidare forskning vore det intressant att göra om studien i ett annat läge för att få fler intervjudeltagare, för att se om det ger liknande resultat. Intressant vore även att göra en studie utifrån hur tveksamma föräldrar upplever mötet med BVC-sköterskorna.
Referenser
Almqvist-Tangen, G., Hedman, J., Nygren, U.S., & Olsson Kristiansson, S. (2019). Nationell målbeskrivning för sjukskötersketjänstgöring inom BHV. Hämtad 12 september, 2019, från Rikshandboken i barnhälsovård, https://www.rikshandboken-bhv.se/metoder-- riktlinjer/professioner-inom-bhv/nationell-malbeskrivning-for-
sjukskotersketjanstgoring-inom-bhv/
Ames, H., Glenton, C., & Lewin, S. (2017). Parents and informal caregivers’ views of communication about routine childhood vaccination: a synthesis of qualitative evidence. Cochrane Library, doi: 10.1002/14651858.CD011787.
Bahri, P., & Castillon Melero, M. (2018). Listen to the public and fulfil their information interests - translating vaccine communication research findings into guidance for regulators. British Journal of Clinical Pharmacology, 84(8), 1696-1705. doi:
10.1111/bcp.13587.
Blennow, M. (2019a). Därför vaccineras barn. Hämtad 11 september, 2019, från Rikshandboken i barnhälsovård, https://www.rikshandboken-bhv.se/vaccination/darfor-vaccineras- barn/
Blennow, M. (2019b). Funderingar om och tveksamheter till vaccinationer. Hämtad 18 oktober, 2019, från Rikshandboken i barnhälsovård, https://www.rikshandboken-
bhv.se/vaccination/funderingar-om-och-tveksamheter-till-vaccinationer/
Crabtree, B.F., & Miller, W.L. (1999). Using codes and code manuals. In B.F. Crabtree & W.L.
Miller (Ed.) Doing qualitative research (pp.163-77, 2nd ed.). London, U.K: Sage publications Ltd.
Crockett, L.K., Leggett, C., Curran, J.A., Knisley, L., Brockman, G., Scott, S.D., … Klassen, T.P. (2018). Knowledge sharing between general and pediatric emergency
departments connections, barriers, and opportunities. Canadian Journal of Emergency Medicine, 20(4), 523-531, doi: 10.1017/cem.2018.7.
Crowe, S., Ewart, L., & Derman, S., (2018). The impact of simulation based education on nursing confidence, knowledge and patient outcomes on general medicine units.
Nurse Education in Practice, 70-75, doi: 10.1016/j.nepr.2017.11.017.
Dahlström, H., & Kinell, K. (2018). Distriktssköterskors erfarenheter av att möta föräldrar tveksamma till vaccination. (Magisteruppsats, Mittuniversitetet, Fakulteten för humanvetenskap, Avdelning för Omvårdnad). Hämtad 14 april från DIVA, http://miun.diva-portal.org/smash/record.jsf?dswid=-
870&pid=diva2%3A1271734&c=1&searchType=SIMPLE&language=sv&query=dahlstr
%C3%B6m+och+kinell&af=%5B%5D&aq=%5B%5B%5D%5D&aq2=%5B%5B%5D%5D
&aqe=%5B%5D&noOfRows=50&sortOrder=author_sort_asc&sortOrder2=title_sort_as c&onlyFullText=false&sf=all
Emmons, K., & Rollnick, S. (2001). Motivational interviewing in health care settings:
Opportunities and limitations. American Journal of Preventive Medicine, 20(1), 68-74.
doi: doi.org/10.1016/S0749-3797(00)00254-3.
Engl, E., Kretschmer, S., Jain, M., Sharma, S., Prasad, R., Ramesh, B.M., ... Sgaier, S.K. (2019).
Categorizing and assessing comprehensive drivers of provider behavior for optimizing quality of health care. PLoS One, 14(4), doi:
doi.org/10.1371/journal.pone.0214922.
Eve, S., Pham, A.D., Blaizot, X., Turck, M., & Raginel,T. (2017). Human papillomaviruses vaccination parental awareness and acceptance of the vaccine for children in lower normandy schools and informative campaign during the 2015-2016 school year.
InCites Journal Citation Reports, 65(4), 255-263. doi: 10.1016/j.respe.2017.01.119.
Folkhälsomyndigheten. (2018). Vaccinationer. Hämtad 14 april, 2019, från
Folkhälsomyndigheten, https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd- beredskap/vaccinationer/
Folkhälsomyndigheten. (2019a). Tidigare vaccinationsprogram. Hämtad 11 september, 2019, från Folkhälsomyndigheten, https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd- beredskap/vaccinationer/vaccinationsprogram/tidigare-vaccinationsprogram/
Folkhälsomyndigheten. (2019b). Barnvaccinationsprogrammet i Sverige 2018- Årsrapport.
Hämtad 11 september, 2019, från Folkhälsomyndigheten, https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-
material/publikationsarkiv/b/barnvaccinationsprogrammet-i-sverige-2018-arsrapport/
Gagneur, A., Gosselin, V., Bergeron, J., Farrands, A., &. Baron, G. (2019). Development of motivational interviewing skills in immunization (MISI): a questionnaire to assess MI learning, knowledge and skills for vaccination promotion. Journal Human Vaccines &
Immunotherapeutics, doi: 10.1080/21645515.2019.1586030.
