Drottningbilden i Västra Sallerups kyrka Carlsson, Lizzie Fornvännen 136-147 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1954_136 Ingår i: samla.raa.se

(1)

Drottningbilden i Västra Sallerups kyrka Carlsson, Lizzie

Fornvännen 136-147

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1954_136 Ingår i: samla.raa.se

(2)

DROTTNINGBILDEN I VÄSTRA SALLERUPS KYRKA

Av Lizzie Carlsson

Vid nyligen företagen restaurering av Västra Sallerups kyrka i Skåne ha synnerligen intressanta, delvis konstnärligt högtstå- ende kalkmålningar påträffats. Målningarna äro från tre olika perioder, de yngsta från början av 1400-talet.

Målningarna i Västra Sallerups k y r k a ha behandlats av Monica Bydbeck i en intressant undersökning i Fornvännen (1947)1, och denna uppsats utgör grunden för fortsatta forskningar i ämnet.

Utan tvivel med rätta har Monica Bydbeck gjort gällande, att de yngsta målningarna —- från början av 1400-talet — tillkommit på initiativ av Niels Svendsen Sparre till Ellinge och att det är han, som då låtit dekorera kyrkan. Ellinge herresäte, vars ägare hade patronatsrätt till Västra Sallerups kyrka, kom i Niels Svend- sens besittning år 1395 i samband med hans giftermål med Per- nille Pedersdatter Thott.

Bland dessa 1400-talsmålningar är det särskilt en, i k y r k a n s kor, som tilldrar sig intresset, eftersom Monica Bydbeck framlagt hypotesen, att en av dess figurer skulle föreställa drottning Mar- gareta. Den åsyftade kvinnofiguren är iförd en praktfull, fotsid klädnad; på huvudet bär hon en krona, varunder det lockiga håret faller ner fritt. Dräkten är prydd med ett band, vid vilket tre bjällror äro fastade. Vid sidan av den drottninglika uppen- barelsen knäböja fyra figurer, av vilka den främste, som är iklädd en skjortliknande klädnad jämte en mantel, löst kastad över axlarna, till henne överräcker ett föremål, med all sannolikhet ett ciborium. De övriga figurerna äro en man, klädd i en riddar- mässig dräkt, en kvinna med en stor hatt och ett barn. Dessa

1 Monica Rydbeck, Medeltidsmålningar från tre å r h u n d r a d e n i V. Salle- rups ödekyrka, F o r n v ä n n e n 1947, s. 193 ff.

(3)

D R O T T N I N G B I L D E N I V Ä S T R A S A L L E R U P S K Y R K A

Fig. 1. Kalkmålning på norra korväggen i Västra Sallerups kyrka. — Kalk- mulerei auf der nördlichen Chorwand der Kirche von Västra Sallerup.

tre personer hålla de u p p s t r ä c k t a h ä n d e r n a s a m m a n som till bön eller dyrkan.2

Monica Bydbeck anser sig k u n n a fastställa, att denna grupp återger fyra m e d l e m m a r av släkten Sparre. Den figur, som över- räcker ciboriet, skulle, m e n a r hon — om också med en viss tve- kan — k u n n a vara Svend Jonsen, far till Niels Svendsen, m a n n e n i den riddarmässiga d r ä k t e n skulle vara Niels Svendsen själv, kvinnan med den stora hatten h a n s h u s t r u fru Pernille och

2 Monica Rydbeck gör, a. a., s. 219, gällande, alt den drottninglika central- figuren själv överlämnar en gyllene krona till en figurgrupp på motsatta sidan. Någon hand, som håller i den fragmentariska kronan på bilden, kan emellertid inte urskiljas, likaså vittnar kvinnans kroppsställning emot denna teori. Efter allt att döma tillhör kronan en numera utplånad figur och har ingenting direkt att göra med drottninggestalten. Det stora avståndet mellan kvinnofiguren och två suddiga cirklar, en större och en mindre, av Monica Rydbeck tolkade som glorior på en numera försvunnen bild av madonnan med barnet, talar ocksä bestämt emot hennes antagande, att kvinnan skulle överräcka något föremål till samma madonna.

(4)

barnet deras son Claus Nielsen. Den drottninglika gestalten skulle vara drottning Margareta.

Säkerligen äro slutsatserna riktiga vad beträffar Niels Svend- sen och hans m a k a och son. Att mannen, som överräcker ciboriet, skulle vara Svend Jonsen, får däremot redan av det skälet anses uteslutet, att denne var död vid den tid, då målningen kom till. Om den andra kvinnofiguren verkligen avser att framställa Margareta, är en fråga, som i det följande skall diskuteras. Här skall tills vidare endast n ä m n a s , att Monica Rydbecks hypotes upptagits av bl. a. Ellen Hagen i ett nyligen utgivet arbete »Mar- gareta, Nordens drottning». Enligt Ellen Hagen (s. 117) skulle det framgå av denna »enda samtida Margaretabild», att Marga- reta »ärvt sin moder Helvigs mörka hår och ögon och hade ett ovalt, fint format ansikte». Att döma av artiklar i svensk och dansk dagspress (se exempelvis Politiken 27.8.1952) tycks m a n numera vara benägen att acceptera antagandet, att bilden återger Margareta."

Vad beträffar dateringen av målningen, utgår Monica Rydbeck ifrån att den dräkt Niels Svendsen är iförd, är en riddares och att han alltså måste ha varit riddare vid målningens tillkomst.

Eftersom han kallas riddare 1411* och målningen — enligt Mo- nica Rydbeck — bör ha utförts före Margaretas död 1412, kommer hon fram till dateringen 1411—1412.°

Bevisföringen är redan av det skälet knappast hållbar, att m a n ju inte vet, om bilden verkligen återger Margareta. Niels Svend- sens d r ä k t kan m a n inte heller utgå ifrån, eftersom vi veta för litet om skillnaden mellan en högättad väpnares och en riddares klädsel.

Söker m a n efter objektiva vittnesbörd i datcringsfrågan, finner m a n ett sådant i den vapenfris, som pryder ett av korvalven.

3 Monica Rydbecks t o l k n i n g av k o r m å l n i n g e n i V. Sallerups k y r k a h a r också helt accepterats av Bengt G. Söderberg, Svenska k y r k o m å l n i n g a r från medeltiden, 1951, s. 154 ff. Även den d j ä r v a hypotesen, a t t ett m a n s h u v u d , som s k y m t a r till höger om droftningfiguren, skulle vara Margaretas år 1387 avlidne son Olof, h a r u p p t a g i t s av Söderberg.

4 Han k a l l a s så redan den 25 m a r s 1411. Sverges t r a k t a t e r med f r ä m m a n d e magtcr, III, s. 19; j f r Monica Rgdbeck, a. a., s. 220.

5 Så 1 den tyska r e s u m é n . Den svenska texten är på d e n n a p u n k t inte fullt klar. Monica Rydbeck, a. a., s. 229; j f r s. 220 f.

(5)

Här stå att läsa orden »fru Pernillas». Frutiteln visar, att Pernille var en riddares maka. Mannen torde sålunda ha varit riddare, när bilden kom till. Han namnes riddare 1411, men kan ju ha varit det tidigare. 1403 kallades han v ä p n a r e ; han bör alltså under mellan- tiden ha blivit slagen till riddare, sannolikt vid drottning Filippas kröning i Lund 1406.° 1417 är Niels Svendsen omgift och fru Pernille sålunda död. Någon gång under åren 1406—1417 bör alltså troligen dekoreringen av k y r k a n ha ägt r u m . Längre kan m a n nog inte k o m m a med nu tillgängligt material.

Vad som i främsta r u m m e t tilldrar sig intresset är emellertid spörsmålet, om vi här ha cn bild av unionsdrottningen Margareta.

Om hennes utseende veta vi i själva verket ingenting, då m a n knappast kan antaga, att framställningen på sarkofagen i Ro- skilde domkyrka med dess rena och vackra men något stereo- typa anletsdrag är porträttlik. Redan ett flyktigt studium av familjegruppen i Västra Sallerups k y r k a gör det dock otroligt, att bilden där skulle avse en jordisk drottning. Inte ens inför den mäktiga Margareta, h ä r s k a r i n n a över trenne kungariken, skulle en riddare och hans maka intaga en så ödmjuk ställning som på bilden. Redan häri ligger ett vittnesbörd om att gestalten är icke en jordisk men cn himmelsk uppenbarelse.

Som ett indicium för att bilden skulle avse Margareta ha åbe- ropats de tre bjällrorna på dräkten, eftersom samma prydnad

— dock annorlunda placerad •— återkommer på drottningens klädnad på sarkofagen i Roskilde. I själva verket säger detta förhållande ingenting om kvinnofigurens identitet. Att pryda mans- eller kvinnodräkten med bjällror var under medeltiden ett inom den eleganta världen uppskattat mode, så vanligt, att det i Nurnberg på 1400-talet fanns ett särskilt yrke för tillverk- ning av dylika bjällror. Också från Sverige och D a n m a r k finns det från 1300- och 1400-talen såväl i litteraturen som i samtida bildmaterial talrika exempel på denna sed. Då figuren på mål- ningen i Västra Sallerup av konstnären begåvats med bjällror, visar det ingenting a n n a t än att han velat framställa en förnäm, ståndsmässigt klädd kvinna.

Det finns i själva verket en omständighet, som direkt utesluter möjligheten av att konstnären velat återge en bild av Margareta.

• Jfr Gottfrid Carlsson i Sveriges historia till våra dagar, III: 1, s. 107.

139

(6)

Fig. 2. Drottning Margaretas sarkofag i Roskilde d o m k g r k a . —•

Sarkophag der Königin Margureta in der Domkirche von Roskilde.

Han skulle aldrig ha avbildat henne med kronan direkt på det obetäckta huvudet och håret fritt nedfallande. Det obetäckta huvudet, med eller utan krona eller krans, och det utslagna håret voro under medeltiden jungfrulighetens symboler. Margareta

(7)

hade varit gift, hon hade haft ett barn, hon uppträdde så länge hon fanns i livet utan tvivel med huvudet täckt av en hustruduk, som skick och sed föreskrevo.

Man behöver bara studera fru Pernilles huvudklädnad på kor- bilden för att få ett exempel på denna sedvänja. Inte nog med att Pernilles huvud är täckt av en stor hatt, under hatten h a r hon huvudet insvept i h u s t r u d u k e n . Att kronan vilar direkt på det utslagna håret är bevis tillräckligt, att drottningbilden avser att återge en jungfru, inte en kvinna, som var eller varit gift.

Hur skulle då bilden ha sett ut, om den föreställt Margareta?

Svaret på den frågan kommer den följande framställningen att ge.

Krona kunde under medeltiden bäras icke endast av drottningar utan också av andra högättade kvinnor, gifta såväl som ogifta. Skillnaden mellan de giftas och de ogiftas huvudklädscl var endast den, att de gifta kvinnorna under k r o n a n buro h u s t r u - doket. Kungagemålerna följde härvidlag s a m m a modets lagar som andra förnäma kvinnor: inte ens en drottning bar sin krona direkt på det obetäckta huvudet utan ovanpå h u s t r u d u k e n .

Exempel på denna sedvänja ge autentiska bilder av nordiska drottningar från 1200-talet och sedan ända in på 1500-talet, då bruket försvann. Bland dessa drottningporträtt riktar sig intresset i första hand mot Margaretas eget på hennes sarkofag. På den ser m a n hur en förnäm kvinnas h u s t r u d u k såg u t : i rika veck faller den ner på ömse sidor om huvudet. Ett liknande huvudlin bär Erik Erikssons gemål drottning Katarina på gravstenen i Gudhems klosterkyrka. Den barnlösa ä n k a n gav sig efter makens död 1250 in i klostret och fann där några år senare sin sista vilostad. Skulpturen (numera i Statens historiska museum) visar drottningen vilande på en kudde och är på grund av sin höga ålder av särskilt intresse.7

En uppgift, som m a n stundom ser i litteraturen, att dessa huvudlin skulle vara änkedok, är oriktig. Det framgår bl. a. av cn gravsten över Erik Menved och hans drottning Ingeborg (i Ringsted k y r k a ) , som båda avledo 1319, drottningen före sin man. Hon var alltså aldrig änka men hennes huvudkläde är lika- dant som de båda nyssnämnda drottningarnas.

' Solve Gardell, G r a v m o n u m e n t frän Sveriges medeltid, 1945—46, I, s. 119, II, s. 69 f.

141

(8)

Också Kristian II :s gemål Elisabeth bär på en altartavla i Odense från tiden 1515—1520 dok under kronan. Elisabeth var, när denna altarprydnad kom till, en helt ung kvinna. F r o m t knä- böjande ser m a n henne tillsammans med sin svärmoder drottning Kristina — kung Hans' änka — också hon med dok och krona.

Elisabeth var m å h ä n d a den sista nordiska drottning, som bar den sedan å r h u n d r a d e n nedärvda huvudklädnaden. En samtida målning av Margareta Leijonhuvud, Gustav Vasas andra gemål, visar emellertid, att m a n fortfarande vid denna tid — Margareta gifte sig 1536 — inte ansåg det passande att sätta kronan direkt på huvudet. Av bilden, som framställer Margareta i full drott- ningornat med spira och äpple, framgår, att drottningen bar en sorts mössa under kronan.

Belysande för dessa modets växlingar är en drottningfris i Bingstcd kyrka. Den ursprungliga målningen var från tiden 1275

—1300 och återgav ett flertal danska drottningar, obestämt vilka.

Tre av dessa originalmålningar finnas bevarade i modern efter- bildning, en akvarell, som utfördes, då de äldre målningarna blottades, tyvärr utan möjlighet till konservering. De framställa drottningarna på traditionellt sätt smyckade med huvudlin och krona. I mitten på 1500-talet övermålades emellertid de äldre porträtten, och nya kommo till, avsedda att återge samma drottningar. Men denne sentida konstnär prydde sina figurer med 1500-talets dräkter och ersatte krona och duk med en liten kokett mössa utan någon krona.8

8 P o u l N0rlund, De middelalderlige K a l k m a l e r i e r i Ringsted Kirke (Mogens Clemmensen, Ringsted Kirke, 1927), s. 32 ff. RIand de medeltida n o r d i s k a d r o t t n i n g b i l d e r n a ä r det två, som skilja sig från de övriga genom cn origi- nell h u v u d b c k l ä d n a d . Det gäller dels en k a l k m å l n i n g i N a s t v e d s k y r k a från o. 1375, föreställande V a l d e m a r Atterdags gemål Helvig, dels den sarkofag i Sorö k l o s t e r k y r k a , som återger bilden av den danske kungen Kristofer II :s m a k a Eufemia, död 1330. Lika litet som övriga k u n g a g e m å l e r ha dessa b å d a h u v u d e t b a r t u n d e r k r o n a n men i stället för dok b ä r a de en h u v u d - betäckning, som p å m i n n e r om 1600- och 1700-talens peruker. — Hilder av y t t e r l i g a r e tre n o r d i s k a d r o t t n i n g a r med h u v u d l i n u n d e r k r o n a n ä r o : den danske k o n u n g Kristofer I:s gemål Margareta S a m b i r i a , död 1282, på grav- vården i Doberans kyrka i Mecklenburg; Agnes, m a k a till Erik Klipping, död 1304, på en k a l k m å l n i n g i Ringsted k l o s t e r k y r k a ; Dorotea, Kristian I : s gemål, på en m å l n i n g från 1500-talet (på Gavnö herregård, S j ä l l a n d ) .

(9)

D R O T T N I N G B I L D E N I V A S T B A S A L L E R U P S K Y R K A

Den här gjorda undersökningen stöder sig på ett bildmaterial, som (jämte den svenska drottningen Katarina) på ett undantag när omfattar samtliga danska drottningar från tiden o. 1250 lill o. 1520, en tidrymd alltså av n ä r a 300 år. Den enda drottning, som saknas i sviten, är Filippa, Erik av Pommerns maka, då någon avbildning av henne inte tycks finnas. Resultatet av un- dersökningen h a r blivit, att samtliga bilder återge drottningarna med kronan vilande, inte direkt på hjässan, utan på en huvud- klädnad, som döljer håret. Härav torde ovedersägligt ha fram- gått, att den drottninglika gestalten i Västra Sallerups kyrka i c k e kan vara Margareta.

Det återstår nu att undersöka vem figuren föreställer. Då det inte k a n vara något tvivel om att bilden avser att framställa ett jungfruligt helgon, ligger det n ä r m a s t till h a n d s att tänka sig jungfru Maria, himladrottningen. Allt talar för att det är henne den okände mästaren önskat avbilda.

Att jungfru Maria i regel bär krona och utslaget hår på den mängd skulpturer och målningar, som äro bevarade från medeltiden, är med tanke på kyrkans lära om jungfrufödelsen själv- klart. Det finns emellertid undantag från denna regel; e t t så- dant undantag är de krucifixgrupper, som återge den korsfäste Frälsaren med Maria på den ena sidan, Johannes på den andra.

På dylika bilder torde Maria städse framställas med huvudet insvept i h u s t r u d u k e n . Här talar symboliken till oss sitt tysta men icke desto mindre lättförståeliga s p r å k : medeltidens människor sågo i Maria vid den korsfäste Kristus' sida naturligt nog inte himladrottningen utan en maktlös och sörjande jordisk moder vid den misshandlade och döende sonens fötter. Det är i själva verket fullt naturligt, att d e n n a Maria bär h u s t r u n s och mo- derns kännetecken, h u s t r u d u k e n .

På målningen i Västra Sallerups kyrka är Maria emellertid himladrottningen, jungfrun, med kronan direkt på det obetäckta huvudet och håret fritt nedfallande.0 Men vad avser tavlan i dess helhet att framställa?

9 Att figuren inte har någon gloria kan med hänsyn till dess också för övrigt defekta tillstånd knappast anses vara av någon betydelse. Härtill kommer, att man på väggen kan urskilja mörka streck, vilka likt radier i en vid halvcirkel stråla ut från kvinnans huvud. Liknande »glorior» finnas exempel-

143

(10)

F i g . 3. Klockstöparens s j ä l v p o r t r ä t t p å klocka i H e r l u f s h o l m s k y r k a . F r ä n o m k r . 1275. — S e l b s t p o r t r ä t des Glockengiessers auf einer Glocke in

der Kirche von Herlufsholm von ca. 1275.

vis på m å l n i n g a r från o. 1430 i Fogdö kyrka i S ö d e r m a n l a n d . Jfr Bengt G.

Söderberg, a. a., pl. 78.

144

(11)

På en kyrkklocka från slutet av 1200-talet i Herlufsholms kyrka på Själland har klockstöparen krönt sitt verk med ett självporträtt. Man ser hur han i knäböjande ställning räcker fram en miniatyrklocka lill Sankt Petrus, som var k y r k a n s skyddshelgon.10 Säkerligen ha vi h ä r en parallell till Västra Sal- lerupsmålningen. Herr Niels h a r vid något tillfälle skänkt ett ciborium till k y r k a n . Då han senare önskade, att han och hans familj skulle avmålas på kyrkoväggen, är det denna donation, som i symbolisk form återgivits. Mannen med den skjortliknande dräkten med manteln tillbakakastad skall sannolikt vara socken- prästen." Liknande prästdräkter finner man på medeltida sarko- fager. Troligen har Västra Sallerups kyrka som så många andra en gång varit helgad åt jungfru Maria. Liksom på klockan i Her- lufsholm är det k y r k a n s skyddshelgon, som får mottaga den dyr- bara gåva, som de övriga knäböjande gestalterna, den sparreska familjen, frikostigt skänkt till kyrkan.12

Om också det vackra medeltidstemplet på den skånska slätten får avstå från den turistattraktion, som en samtida bild av unionsdrottningen Margareta skulle vara, så äro likväl de ny- upptäckta målningarna en sevärdhet av rang. Hur levande och särpräglade har inte konstnären förmått utforma herr Niels och fru Pernille! Framför allt fängslas m a n m å h ä n d a av Pernille med hennes fromma anletsdrag, graciös i sin flickaktiga späd- het, trots hatt och hustrudok, så olik den bild man gör sig av en myndig slottsfru. Genom kormålningen i Västra Sallerups kyrka har vår på porträttmålningens område fattiga medeltidskonst fått ett tillskott av högt värde.

10 D a n m a r k s Kirker, bd 5 : 2 , s. 1255; j f r s. 1147.

11 Så redan Allan Arvastson, Rilder u r Västra Sallerups m e d e l t i d s h i s t o r i a , Skånes hembygdsförenings årsbok 1952, s. 54.

a En l i k n a n d e bild (återgiven i H. J. Helms, Nicstved St. Peders Kloster 1940) finns i C a l e n d a r i u m Naestvediense från o. 1260. Man ser d ä r h u r klostrets stiftare Peder Rodilsen överräcker sin kyrkobyggnad till St. P e t r u s . Om y t t e r l i g a r e stiftarbildcr se Bengt G. Söderberg, a. a., s. 43 f.

145

(12)

ZUSAMMEN FASSUNG

Lizzie Carlsson: Das Königinnenbild in der Kirche von Västra Sallerup.

Eei der vor k u r z c m durchgefuhrten R e s t a u r i e r u n g der Kirche von Västra Sallerup in Schonen sind Malereien a u s drei verschiedenen Perioden a n s Licht gekommen, die jiingsten a u s dem Anfang des 15. J a h r h u n d e r t s . Unter ihnen ist es n a m e n t l i c h eine, die d a s Interesse auf sich zieht. Diese, die sich im Chor befindet, stellt eine k ö n i g i n ä h n l i c h e Gestalt d a r ; auf dem H a u p t e t r ä g t sie eine Krone, u n t e r der d a s lockige H a a r frei niederfällt.

Vor i h r knieen vier P e r s o n e n ; die vorderste t r ä g t ein Priestergewand u n d uberreiebt der Zentralfigur einen Gegenstand, w a h r s c h e i n l i c h ein C i b o r i u m . Die iibrigen Personen sind ein Mann in R i t t e r t r a c h t , eine F r a u e n g e s t a l t u n d ein Kind.

In einer U n t e r s u c h u n g im F o r n v ä n n e n 1947 h a t Monica Rydbeck diese Darstellung zu deuten versucht. Zweifellos mit Recht m a c h t sie geltend, dass d e r Mann in R i t t e r t r a c h t Niels Svendsen Sparre zu Ellinge ist, die F r a u seine Gemahlin F r a u P e r n i l l e u n d d a s Kind beider Sohn Claus Nielsen.

W a s jedoch in erster Linie interessiert, ist die Frage, ob Monica Rydbecks Hypothese, dass die k ö n i g i n ä h n l i c h e Gestalt eine Darstellung der U n i o n s - königin Margareta beabsicbtigt, richtig ist.

Schon die demtitigc Haltung der vier Figuren deutet d a r a u f h i n , dass die Darstellung nieht auf eine irdisehe sondern auf eine h i m m l i s c h e Er- scheinung abzielt. Es gibt a u s s e r d e m einen U m s t a n d , der die Mögliehkeit direkt ausschliesst, dass der Kunstler ein Hild Margaretas wiedergeben w o l l t e : E r wiirde sie n i e m a l s m i t d e r Krone d i r e k t auf d e m unbedecktcn H a u p t e und m i t frei niederfallendem H a a r dargestellt h a b e n . Das unbedeckte H a u p t und das herabfallende H a a r symbolisieren i m Mittelalter die J u n g f r ä u l i c h - kelt. Margareta w a r v e r h e i r a t e t gewesen, h a t t e ein Kind gehabt, sie t r ä t , so länge sie lebte, zweifellos m i t dem Kopftuch der Ehefrau auf, wie Rrauch und Sitte es vorschrieben.

Selbst eine Königin t r ä g t ihre Krone nicht direkt auf dem unbedeckten Haupte, sondern tiber dem ehelichen Kopftuch oder einer a n d e r e n Kopf- bedeckung. Eeispiele fiir diese Gewohnheit geben a u t h e n t i s c h e s p ä t m i t t e l - alterliche Königinnen. Die vorliegende U n t e r s u c h u n g stiitzt sich auf ein Bild- m a t e r i a l , d a s bis auf eine einzige A u s n a h m e sämtliche dänischen Königinnen w ä h r e n d eines Z e i t r a u m e s von nahezu 300 J a h r e n u m f a s s t . Die einzige in der Suite fehlende Königin ist P h i l i p p a , die G e m a h l i n Eriks von P o m m e r n , von der es keine Darstellung zu geben scheint. Die U n t e r s u c h u n g h a t zu dem Ergebnis geftihrt, dass sämtliche Bilder die Königinnen m i t Krönen wiedergeben, die nicht direkt auf dem Scheitel sondern auf e i n e r Kopf- bedeckung, in der Regel einem ehelichen Kopftuch, r u h e n , d a s d a s H a a r verbirgt. H i e r a u s durfte u n l e u g b a r hcrvorgegangen sein, dass d a s K ö n i g i n n e n . bild in der Kirche von V. Sallerup nicht Margareta d a r s t e l l e n k ä n n .

(13)

Da das Bild o h n e Zweifel eine j u n g f r ä u l i c h e Heilige wiederzugeben b e a b - sichtigt, liegt es a m n ä c h s t e n an J u n g f r a u Maria, die Himmelskönigin, zu dcnken. V e r m u t l i c h v e r b a l t sich dies auf folgende W e i s e : Herr Niels h a t bei irgend einer Gelegenheit der Kirche ein Ciborium geschenkt, u n d es ist dieser Vorgang, der in symbolischer F o r m auf der Kirchenwand dargestellt w i r d . Die m ä n n l i c h e Gestalt, die das Ciborium uberreicht, ist der P f a r r h e r r des Kirchspiels. W a h r s c h e i n l i c h w a r die Kirche von V. Sallerup, wie so viele andere, der J u n g f r a u Maria geweiht, und es ist ganz natiirlich, dass es die Schutzheilige der Kirche ist, die die kostbare Gabe in Empfang n i m m t .

147