1
Utanförskap som gemenskap
En kvalitativ studie om internationellt adopterades känsla av tillhörighet och motståndsstrategier mot utanförskap
Uppsala Universitet: Sociologiska intuitionen Examensarbete i Sociologi, 15 hp
Författare: Milena Ghirmay & Suada Dani Handledare: Andreas Melldahl
Examinator: Jacob Strandell Termin: HT 2019
2 Innehållsförteckning
1.0 Inledning 5
1.1 Syfte/frågeställning 6
1.2 Disposition 7
2.0 Tidigare forskning 8
2.1 Tidigare forskning inom internationell forskning 8
2.2 Tillhörighet 9
2.3 Diskriminering 10
2.4 Motstånd 11
3.0 Teoretisk ramverk 12
3.1 Jaget 13
3.1.1 Generaliserade andre 14
3.1.2 Me/I 14
3.2 Stigma 14
3.3 Känsloregler 15
3.3.1 Ytligt och djupt agerande 15
4.0 Metod 16
4.1 Material och intervjuform 17
4.2 Urval och avgränsning 19
4.3 Presentation av intervjupersonerna 19
4.4 Analysmetod 20
5.0 Resultat och analys 21
5.1 Tillhörighet 21
5.2 Motstånd 31
6.0 Diskussion 40
6.1 Diskussion koppling till teori 40
6.2 Diskussion kopplat till tidigare forskning 42
6.3 Diskussion kopplat till metod 43
7.0 Slutsats 44
8.0 Förslag på vidare forskning 44
9.0 Referenslista 45
10 Bilagor 49
10.1 Informationsbrev 49
10.2 Intervjuguide 50
3 Sammanfattning:
Diskursen om internationell adoption har de senaste åren varit omdiskuterat och utvecklats från att tidigare ha utgått från adoptivföräldrars perspektiv till att idag fokusera på
adoptivbarnens upplevelser samt deras rättigheter. De som adopterades på 60-90 talet är idag vuxna och lyfter upp både positiva och negativa erfarenheter om att växa upp i sammanhang där de inte alltid passat in utseendesmässigt. Idag har vi ett samhällsklimat där svenskhet är omdiskuterat, många gånger tillskrivs personer en svensk idetitet utifrån utseendet vilket har för många skapat en känsla av utanförskap. Detta har bland annat lett till att många
adopterade berättar om erfarenheter av utanförskap och rasism. Vi kan se att alltfler
internationellt adopterade berättar om dessa erfarenheter i bland annat bloggar, dokumentärer, teveprogram. Mycket av den forskning som finns idag utgår från adoptivföräldrarnas
perspektiv, därför har vi i vår studie valt att undersöka vuxna internationellt adopterades erfarenheter av etnisk tillhörighet och familjens roll i detta. Vidare undersöker vi de situationer där de upplever att deras identitet ifrågasätts och vilka motståndsstrategier de använder i dessa fall.
Uppsatsen baseras på tio intervjuer med en induktiv ansats. Det teoretiska ramverket är uppbyggt av Goffmans begrepp stigma, Meads begrepp Jaget, I/ME och den generaliserande andre samt Hochschild begrepp känsloregler.
Resultatet visar att adoptivfamiljen varit den trygga punkt i livet samtidigt som majoriteten har känt ett behov att söka tillhörighet och gemenskap bland andra grupper som också upplevt utanförskap och rasism. De grupper man sökt sig till har skiljt sig från person till person, det har varit att man sökt sig till föreningar med medlemmar från ursprungslandet, till skolor med mer mångfald eller andra adopterade grupper. Resultatet visar även att på så vis har de gjort motstånd mot utanförskap och rasism, genom att finna forum att uttrycka sig, men och genom att säga ifrån i de situationer där det har varit möjligt. För dem personer där adoptivfamiljen i tidigt skede introducerat de till kulturella sammanhang från ursprungslandet, har det inte funnits samma behov att söka sig till andra grupper.
Nyckelord: Adoptionsfamilj, tillhörighet och motståndsstrategier
4 Förord
Vi vill tillägna ett stort tack till respondenterna som deltagit i dennas studie. Tack för att vi fick förtroendet att dela era upplevelser och erfarenheter, denna studie hade inte varit möjlig utan er.
5 1.0 Inledning
Under 1960 – 1980-talet ökade antalet internationella adoptioner kraftigt i Sverige och idag är de barn som adopterades till landet vuxna. Allt fler som adopterades till Sverige under denna period börjar ta mer plats i olika forum såsom bloggar, böcker, artiklar och dokumentärer med syfte att presentera sitt perspektiv i frågor som rör adoption samt för att berätta deras egna berättelser (SCB, 2014). Exempel på detta kan vi se i bland annat SVT:s dokumentärfilm De ensamma som blev en stor succé och som skildrade flera adopterades egna berättelser (Karim, 2017). En annan som delat sin berättelse är en av Sveriges främsta komiker Marika Carlsson som i sin biografi berättar om erfarenheten att vara adoptivbarn i Sverige samt hur detta påverkat hennes resa från barn till den framgångsrika stand-up karriär hon nu har (Carlsson, 2018).
“Att ge svar på tal när någon sagt något korkat gav mig styrka. Min snabba mun och humorn gav mig en distans till allt det mörka och jobbiga” (Carlsson, 2018, s. 25).
I citatet som är hämtat från Marika Carlssons bok Sånna som du ska inte vara här, refererar hon till skoltiden där omgivningen ständigt kommenterade hennes utseende som något avvikande. Hon beskriver hur hon tog sig an humorn som beskydd och utvecklade sin förmåga att på ett effektivt sätt kontra de stötande kommentarerna. Detta blev för Marika ett sätt att göra motstånd mot utanförskapet.
När en blir utsatt för olika former av våld är det naturligt att göra motstånd och
motståndsstrategierna kan se olika ut. Det kan vara både öppna och dolda handlingar, dessa motståndshandlingar är strategiska sätt för att motsätta sig, förhindra, stoppa eller undvika våld och förtryck för att upprätthålla värdighet och självkänsla (Coates & Wade,
2007; Renoux & Wade, 2008; Wade, 1997; Wade, 2002). Flera av de upplevelser som berättas av adopterade vittnar om diskriminering, rasism och utanförskap, vilket visar på att detta inte är en främmande upplevelse bland adopterade med “icke skandinaviskt” utseende (Carlberg & Nordin Jareno, 2007). Sverige är även ett land där “svenskhet”, det vill säga vem som kan anses svensk och inte, är diskuterat. Som adopterad upplever flera att de känner sig som svensk men inte alltid blir bemött som det (Hubinette & Tigervall, 2008, s. 234). Tidigare forskning om adopterade i vuxen ålder är begränsad av det naturliga skälet att 60–80-talister är de första generationerna som idag är fullvuxna (SCB, 2014, s. 9). Den forskning som finns visar dock på att de flesta någon gång både tänkt och tagit hänsyn till att det finns en skillnad på hur omgivningen uppfattar en och deras egna självidentifikation.
Adoptivfamiljen kan avgöra adoptivbarnets förhållande till sitt ursprung, anknytning samt identitet. Det kan skapa klyftor i familjen eller påverka adoptivbarnets känsla av tillhörighet (Andersson, 2010). När adopterade börja reflektera kring sin bakgrund, utseende och etnisk tillhörighet kan familjens kunskaper och engagemang under uppväxten vara avgörande i deras identitetsresa (Vonk, Soo kim et al., 2007, s. 110). Det finns en begränsad forskning om adoptivfamiljens roll i adoptivpersonens identitetsskapande, skapandet av en trygg uppväxt samt hur det påverkat dem i fullvuxna därav vill vi undersöka vilken betydelse
adoptivfamiljen har i deras identitetsresa.
6 Framträdande i forskning om internationell adoption har mer fokuserat på adopterades
förhållande till deras ursprungsfamilj och hur det påverkar dem, dock vill vi i denna studie fokusera på adoptivfamiljens betydelse från adopterades perspektiv. Även diskussionerna kring svenskhet i vår samtid väckte ett intresse hos oss att undersöka gruppen internationellt adopterade. Efter inledande bakgrundsstudier har vi valt att utgå från att majoriteten av vuxna adopterade på något vis gör motstånd i situationer där de blir utsatta för diskriminering, utanförskap och rasism. Med utgångspunkt i etnisk identitet och upplevt social motstånd har vi därmed formulerat vårt syfte och frågeställningar.
1.1 Syfte och frågeställning
I denna studie undersöker vi hur familjens och samhällets sociala responser påverkar internationellt adopterades upplevelser av tillhörighet samt hur de agerar i situationer där omgivningens responser inte stämmer överens med deras självidentifikation. Genom att basera vår studie på vuxna som kommit till Sverige som barn genom internationell adoption ämnar vi att nå en helhetsbild över deras identitetsresa från ung till vuxen samt höra hur de upplever sin nuvarande situation.
Frågeställningar:
• Hur beskriver internationellt adopterade sin etniska tillhörighet och vilken roll har adoptivfamiljen i detta?
• Hur agerar internationellt adopterade i situationer där deras identitet ifrågasätts?
7 1.2 Disposition
Uppsatsen inleds med generell bakgrundsinformation om ökningen av internationellt adopterade i Sverige under 60-talet samt att adopterades perspektiv inom forskning är
begränsad. I uppsatsens nästa kapitel presenterar vi tidigare forskning hämtad från bland annat böcker, rapporter och avhandlingar med fokus på tillhörighet, diskriminering och motstånd.
Denna bakgrund berör olika berättelser om livssituationer för internationellt adopterade som ger ett brett perspektiv på deras situation. Avslutningsvis i detta kapitel lyfter vi upp att det finns en kunskapslucka kring adopterades perspektiv utifrån hur de ser på familjens roll i sökandet på etniskt tillhörighet samt motståndsstrategier vid diskriminering.
Därefter redovisar vi våra valda teoretiska ramverk som baseras på ett symboliskt
interaktionsperspektiv med fokus på identitet, tillhörighet samt sociala interaktioner. Avsnittet berör hur identitetsprocesser påverkas utifrån interaktion med familj, vänner och samhället.
Detta följs upp av metodavsnittet där vi återger den fenomenologiska ansatsen, material och intervjuform, urval och avgränsning, presentation av respondenter samt analysmetod. Därefter presenteras resultat i form av två övergripande teman, tillhörighet samt motstånd. I varje tema diskuteras resultatet i relation till valda teorier. Uppsatsen avslutats med en diskussions kapitel kopplat till resultatet i samband med teori, sambandet mellan resultat och forskning samt vår valda metod. Uppsatsen avslutas med en sammanfattande slutsats samt förslag till vidare forskning.
8 2.0 Tidigare forskning
I detta kapitel presenterar vi tidigare forskning kopplat till studiens syfte. Vi har valt tre olika teman att ämnesfördjupa oss i, tillhörighet, diskriminering och motstånd men först presenteras en kort sammanfattning av tidigare forskning inom adoption i Sverige.
2.1 Tidigare forskning inom internationell adoption
1918 fick Sverige sin första adoptionslag för inrikes födda barn, år 1950 blev det aktuellt för internationell adoption och det ansågs inte enbart som den sista utvägen till familjebildning, utan även för att familjen ville hjälpa övergivna barn (Carlberg & Nordin Jareno, 2007).
Sedan dess har intresset och alternativen ökat för att uppfylla vuxnas längtan till att bilda familj. Genom ökad forskning och kunskap har även adoptionsprocessen förbättrats där barnets behov går först. Detta kan vi se genom ytterst granskning av blivande vårdnadshavare, uppföljningar samt att det har beslutats att barnkonventionen ska bli tillsatt i lagboken år 2020 (Lindgren, 2012).
Att adopteras från ett annat land kan komma med både för och – nackdelar, att till en början i barndomen utveckla en trygghet och välmående som sedan kan komma att utvecklas i tonåren till något annat där statistiken visar på att psykisk ohälsa ökat (Carlberg & Nordin Jareno, 2007, s. 21). I samband med den biologiska utvecklingen hos barn så kommer omgivningen och det sociala samspelet ständigt att förändras. Den kombinationen förklaras som väsentliga aspekter i resultatet av barnets identitetsutveckling (Carlberg & Nordin Jareno, 2007, s.
109).
Internationell adoption har främst forskats i Sverige inom områden adoptivbarnens
anknytning till adoptivföräldrar, psykisk hälsa och identitet. Denna grupp har visat sig vara överrepresenterade i bland annat barn- och ungdomspsykiatri, vilket är särskilt bland pojkar där symptomen är allt från hyperaktivitet, aggressivitet, trotsande etc. Depressiva symptom förekommer också, särskilt bland flickor. Däremot i vuxen ålder så förekommer det
självmordstankar, psykisk sjukdom, missbruk etc. mer frekvent hos adopterade än övriga befolkningen (Cederblad, 2003, s. 11). I identitetsfrågan har fokus främst handlat om hur adopterade förhåller sig till den biologiska familjen och kan under uppväxten uppleva
svårigheter att identifiera sig till en etnisk grupp. Identitetsprocessen skiljer sig under åren och menar på att adoptivföräldrarnas medvetenhet och engagemang i att förmedla kunskap om ursprungslandets kultur skapar trygghet samt underlättar adopterades identitetsprocess (Cederblad, 2003, s. 12). Till en början i barnstadiet vill de efterlikna sina vänner och
reflekterar inte kring sin identitet, men detta utvecklas i tonåren där de börjar ta hänsyn till sin etniska bakgrund. Trots att de flesta tänker på sin bakgrund så söker och engagerar sig hälften aktivt i sökandet till sin bakgrund, vilket kan vara genom att söka efter sin biologiska familj (Cederblad, 2003).
Det finns begränsad forskning om vuxna adopterade i fenomen som diskriminering, migration och integration, däremot finns det mer forskning inom samma fenomen gällande invandrare, trots att adopterade och andra generationens invandrare kan uppleva mycket gemensamt så finns det även skillnader som bör uppmärksammas (Hübinette & Tigervall, 2008).
9 2.2 Tillhörighet
Carlberg & Nordin Jareno (2007) menar att forskning visar på att adopterade inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till sin etniska identitet när dem främst hamnar i tonåren, forskning visar att självidentifikationen skiljer sig från externa identifikationer (Cederblad, 2003, s. 58).
Detta kan upplevas olika, därav skiljer sig reaktionerna. Det är viktigt att belysa att alla adopterade växer upp med olika uppfattningar om samhället, världen samt på sig själv därav skiljer sig även identitetsprocessen (Carlberg & Nordin Jareno, 2007, s. 117). Av den
anledningen hanterar individer olika kring frågor om deras identitet, där vissa väljer att utforska vidare om deras biologiska härkomst och andra väntar med det eller låter bli.
En annan forskning med utgångspunkt i offentliga utredningar har undersökt hur
internationellt adopterade konstrueras som kategori i svensk socialpolitik (Andersson, 2008, s.
57). Forskningen visar på att det etiska identitetsskapandet startar tidigt i ungdomsåren och beskrivs som en period med konflikter mellan det externa och självidentifikation då detta upplevs tydligast i bemötandet med samhället. Internationellt adopterade antas uppleva sig själva som svensk samtidigt som omgivningen kategoriserar de som invandrare (Andersson, 2008, s. 67). Detta tyder på att det inte räcker med att individen uppfattar sig som svensk eller kan de kulturella koderna för att inkluderas i den svenska gemenskapen. Forskningen lyfter att det finns en fördel med att ha en koppling till sitt ursprung på grund av att det leder till en sammanhållen identitet men också eftersom det bl.a. är som ett beskydd mot samhället som ser de som främmande. Författaren menar att genom att ha en förankring med sitt ursprung skapar det en trygghet och underlättar bemötandet av människor som inte ser de som svensk.
Detta gäller endast i den offentliga sfären och inte inom familjen och ens närmsta krets eftersom där ska de uppfattas som svensk (Andersson, 2008, s. 70).
I Hübinettes & Tigervalls (2008) undersökning beskriver adoptivföräldrarna att deras barn inte uppfattas som svenskar vid exempelvis när de passerar tullen. Författarna menar på att den kroppsliga inte får samma innebörd som på papperet där de är registrerade som svensk medborgare. Genom att bli i frågesatt av institutioner och bli betraktad som annorlunda skapas en förstärkt känsla hos adopterad av att inte tillhöra den samhälleliga gemenskapen (Hübinette & Tigervall, 2008).
Det ursprungliga arvet beskrivs att sitta i kroppen som inte går att radera. I samband med att internationellt adopterade separerades från sin biologiska familj har de inte samma närhet till sitt ursprung (Andersson, 2008, s. 71). I Anderssons (2008) studie bär internationellt
adopterade ofta på existentiella frågor som väcks hos de men att de har olika grader där vissa reflekterar över varför de blev adopterade och om sig själv eller den ensamheten vissa upplever. Medan en annan i samma avhandling upplever att sin bakgrund som adopterad har gett henne redskap där deltagaren utvecklat sin förmåga att hantera tunga situationer och har större förståelse för människor (Von Greiff, 2000, s. 83). Något som de flesta informanterna hade gemensamt är sökandet efter sina rötter, däremot strävar man efter det av olika
anledningar som exempelvis kulturella eller sociala anledningar där de vill komma sitt ursprungsland närmare, lära sig om det kulturella arvet eller för att se hur människorna där lever. Samtidigt finns även de som distanserar sig ifrån detta och inte finner ett intresse över
10 att lära känna sitt ursprungsland eftersom frågan om rötter innefattar flera dimensioner som innebär meningserbjudande för adopterade vilket alla förhåller sig olika till (Von Greiff, 2000). En ytterligare forskning menar att internationellt adopterade eftersträvar att få kontakt och inkludera sitt ursprung annars finns det en saknad av en fulländad identitet. Författaren menar samtidigt att det kan vara problematisk att utgå från att en identitet inte är hel förrän de är en del av sitt ursprung, eftersom det kan ses som “imaginär då det inte finns en essentiell grund att komma tillbaka till” (Andersson, 2008, s. 71).
Huh & Reids (2000) forskning visar på hur adoptivföräldrarnas engagemang i adoptivbarnets ursprungskulturella aktiviteter visar sig underlätta barnets identifikation med sitt etniska ursprung. Denna process resulterade med att de adopterade i början av ungdomsåldern hade en stark anknytning till både ursprungslandet samt nationen de adopterades till. Det skapar en identitetskänsla av båda nationerna. Barnen som inte tagit del av liknande aktiviteter
utvecklade inte den delen av identiteten i samma utsträckning, eller att processen avslutades innan det hunnit bli en del av individens identitet (Cederblad, 2003, s. 56). Forskning baserar sig i Amerika och fokuserar på barn till ung tonårsåldern.
2.3 Diskriminering
Forskning visar att personer utsatta för diskriminering och våld tenderar att få bättre stöd om det de utsatts för än något som syns utanpå, om det är något allmänt känt, eller om det är uppenbart. Medan att utsättas för traumatiska upplevelser som inte har fysiska bevis tenderar att få mer negativa responser i och med att dessa associeras med stigma och skam (Coates &
Wade 2007, s. 182). Det visar även att negativa reaktioner har en större effekt på individers upplevelser och leder till mer negativa känslor än vad positiva reaktioner leder till positiva (Coates & Wade 2007, s. 182).
Tidigare forskning menar att internationellt adopterade har flera likheter med invandrare som tex att de utsätt för diskriminering på grund av deras utseende samt hur det påverkar
identitetsprocessen, dock utvecklar dem inte denna faktor närmare i deras studie (Hjerm, Lindblad, Vinner Ljung, 2002, s. 446). Hubinette & Tigervall (2008) menar däremot att det finns större skillnader mellan invandrare och adopterade som man bör ta hänsyn till, dock att de hamnar i samma fack i samhällets ögon på grund av deras utseende (Hubinette &
Tigervall, 2008, s. 226). Trots att adopterade är etniskkulturellt svenska och har en stark förankring i svenskheten, blir dem fortfarande i frågesatta på grund av deras utseende där samhället systematiskt kopplar dem till ett geografiskt ursprung och tillskriver egenskaper baserat på det (Hubinette & Tigervall, 2008, s. 234). Med detta menar författarna att svenskheten är starkt bunden till den vita kroppen.
I Masoud Kamali (2005) rapport kan vi läsa om etnisk diskriminering på arbetsmarknaden och arbetslivet. Han lyfter bland annat fram enskilda berättelser från personer som drabbats för diskriminering på arbetsplatsen där en intervjuperson menar att man väljer sina kamper när man blir utsatt för just diskriminering, eftersom det sker dagligen. De bemöter det på olika sätt, en respondent hävdar att det är tröttsamt och ledsamt då man helst bara vill ge upp, medan vid andra tillfällen vill man slå till personerna som utrycker sig diskriminerande. En
11 deltagare från studien fortsätter att beskriva arbetsdagarna med att hon försöker undvika fördomar, kommentarer eller liknande genom att sköta sitt arbete för att inte bli anklagad för någonting. De är medvetna om att de betraktas och kopplas med negativa egenskaper och iakttas extra (Kamali, 2005, s. 41). En deltagare uttrycker att alla svenskar är fördomsfulla men att graden varierar (Kamali, 2005, s. 43). Kamali (2005) hävdar att många av deltagarna försöker se det ironiska på hur samhället är uppbyggt, eftersom alla är medvetna om att de diskmineras men samtidigt inte kan göra något åt det. Att skämta om hur ironiskt strukturer är, blir för många ett tillvägagångssätt att beskydda sig från diskriminering och rasism. En annan deltagare uttrycker det svenska samhällssystem som apartheid eftersom meriter som olika språkliga kunskaper etc. inte får någon betydelse. Deltagaren menar istället att det sitter i blodet, därav upplever personen att det kommer gå flera generationen tills samhället kommer acceptera en som svensk. Liknelsen med apartheid förknippas med att minoriteter exkluderas från systemet och hålls utanför (Kamali, 2005, s. 44). En ytterligare undersökning baserar sig på deltagare som blivit stigmatiserade på grund av sin etnicitet, men som befinner sig i olika kontexter.
I boken Getting Respect (2016) undersöker forskarna hur personer reagerar på erfarenheter av diskriminering och stigma samt fördjupar sig in i hur dessa personer förstår fenomenet.
Författarna kommer fram till att den nationella kontexten skapar och formar exkluderingen på olika sätt beroende på hur gruppens “stigmatiserade” egenskaper passar i den nationella historian samt politiken (Lamont et al., 2016, s. 274).
2.4 Motstånd
Motståndsstrategier kan se olika ut beroende på kontext, många gånger förknippas ordet motstånd med fysiskt våld eller att en säger ifrån på ett aggressivt sätt men motstånd är mycket mer än så. Motståndsstrategier kan vara allt från hur en tänker eller beter sig när en försöker stå ut med, stoppa, vägra rätta sig efter, förhindra, avslöja eller slå tillbaka mot all typ av våld och diskriminering en utsätt för (Wade, 1997, s. 25).
Ett sätt är att göra sig ”översvensk” med detta menas att bete sig “normalt” inte vara för duktig och sticka ut alldeles för mycket och samtidigt inte heller vara för dålig, ha svenska värderingar och traditioner (Hübinette & Tigervall, 2008, s. 144). Detta upptäckte vi är en vanlig strategi. I Anna Von Melens bok, Samtal med vuxna adopterade (1998) kunde vi läsa om hur personerna hon intervjuat gärna berättar om saker som klassas som kulturellt svenskt som att fira kungens födelsedag eller på våren leta efter de första murklorna eller på hösten plocka kantareller och bär (Von Melen, 1998, s. 109). Men det finns även en motsatsastrategi till detta, för att i sin tur får bort uppmärksamhet från ens utseende och själv kunna välja vad som ska vara avvikande, att t.ex. ha en udda klädstil eller visa upp sin hobby som en stor del av ens identitet.
En annan strategi är att förneka sitt icke-vita utseende för att känna delaktighet i
majoritetsbefolkningen, men denna strategi fungerar inte i längden, den beskrivs som något de flesta adopterade har gått igenom men som inte går att upprätthålla på grund av hur de bemöts
12 utanför det samhälle de växt upp i, där diskriminering utifrån utseende är vanligt (Hübinette &
Tigervall, 2008, s. 139).
Granberg (2011) skriver i sin artikel om hur personer kan lämna sin stigmatiserade identitet.
Artikeln fokuserar på individer som identifierat sig som tjocka och har gått ner i vikt till det som anses vara “normalt”. Granberg visar på hur en kan göra ett stigma exit och de
utmaningar som finns kring att ändra synen på sig själv men också omgivningens påverkan under processen att ta sig ur ett stigma eller hålla en kvar. Stigma exit har olika dimensioner vilket är strukturell, kognitiv och beteendemässig dimension. För att få ett fullbordat stigma exit krävs det från omgivningen att validera den identitets förändringen i och med att
människor interagerar med varandra och definieras av andra. Alltså för att slutföra ett stigma exit krävs det att ens självdefinition stämmer överens med hur omgivningen behandlar personen och blir därmed avgörande i förutsättningen att slutföra stigma exit. Genom att titta på stigma tyckte vi även att det är relevant att skriva om “stigma exit” eftersom det lyfter fram hur människor aktivt anstränger sig för att komma ifrån stigmatiseringen när de upptäcker och inser att de blir stigmatiserade, vilket kan ske på olika sätt (Granberg, 2011, s. 31).
Irhammar & Cederblad (2006) refererar till anglo-amerikansk forskning som kommit fram till att det finns en risk hos adoptivbarn som inte har samma etniskt ursprung som sina
adoptivföräldrar att bilda en vit identitet. Detta gör det svårare för adoptivbarnen att finna rätt strategier för att hantera diskriminering samt rasism. Konsekvenserna till detta leder till en låg självkänsla eftersom de inte förstår varför det sker eller hur de ska hantera situationen
(Irhammar & Cederblad, 2006, s. 36). Cederblad (2003) anser även att den etniska identiteten inte är statisk utan är föränderlig eftersom den varierar beroende på individens upplevelser i samhället (Cederblad, 2003, s. 54).
Efter att vi avslutat kapitlet om tidigare forskning kunde vi notera att mycket av tidigare forskning och studier om adopterade har baserat sig på adoptivbarn och ungdomsåren eller adoptivföräldrar. Vi noterade även att det finns en saknad av forskning där vuxna adopterades berättelser i samband med det motstånd de gjort vid diskriminering samt hur deras
erfarenheter påverkar dom i vuxen ålder. Den forskning vi har funnit är Hübinette & Tigervall (2008) där de lyfter upp några olika sätt att göra motstånd som i första anmärkning inte alltid ses som motstånd. Motståndsstrategier kan uttrycka sig olika, vilket kan vara genom språk, fysisk handling, tystnad m.m. (Hubinette & Tigervall, 2008).
3.0 Teoretisk ramverk
Vi har valt det teoretiska ramverket utifrån symbolisk och social interaktion eftersom det handlar om människors interaktion med varandra och vilken mening den får. Eftersom vi är intresserade av identitetsfrågor, tillhörighet och responser på diskriminering, ansåg vi att George Herbert Meads (1996) perspektiv är relevant för vår studie eftersom det lyfter upp den enskilda identitetsutvecklingen i förhållande till samhällets ramar. Därav kommer vi använda oss av Meads begrepp I, Me och Generaliserade andre. Det andra begreppet vi använder oss av Erving Goffmans (2014) begrepp stigma. Goffmans begrepp stigma är relevant eftersom det beskriver mer ingående hur människor kategoriserar efter de normativa föreställningarna
13 som finns i samhället, samt hur individer förhåller sig till förväntningarna som samhället vill placera dem i.
Sedan har vi Hochschild teori om känsoregler vilket är relevant för vår studie eftersom det lyfter fram och förklarar både medvetna och omedvetna handlingar som våra respondenter har gjort. Definition av stigma hjälper oss att förstå hur omgivningen genom språk och handling stigmatiserar och hur respondenterna förhåller sig till det stigmat. Hochschilds
begrepp känsloregel har en annan synvinkel och fokuserar på de ramar som sätts i sociala sammanhang. Meads teori hjälper oss att fördjupa analysen genom att undersöka individens utveckling i interaktion med samhället. Att kombinera dessa teorier skapar en större förståelse och kan säkra intern validitet i vår studie, eftersom vi inkluderar flera perspektiv. Intern validitet syftar på att det ska finnas ett tydligt samband mellan vårt forskningsfält och våra utvalda teorier (Bryman, 2016, s. 465).
3.1 Jaget
Jaget beskriver Mead som ett objekt för sig själv, som en process som förekommer under uppväxten, där utvecklingen sker i samband med sociala erfarenheter (Mead, 1995, s.
109). Mead menar att “jaget” formas av samhället och har förmågan att se på sig själv som subjektivt men även objektivt (Ritzer & Stepnisky, 2014, s. 282).
I utvecklingen av Jaget är språket och språkprocessen avgörande. Genom språket kan individen förvandlas från biologisk till att utveckla jaget. Språket som bland annat består av symboler, gester, är inte privat eller subjektiv, i alla sociala sammanhang finns det
signifikanta symboler som gör det möjligt för individen att reglera det egna beteendet. Detta innebär i sin tur att det är språket som möjliggör uppkomsten av jaget (Mead, 1995, s. 17–19).
Han uttrycker att det är förmågan att den medvetna organism kan se sig själv som objektiv särskiljer beteendet i jaget. Alltså att individen är medveten om andras perspektiv och kan förstå och tolka hur andra ser på en. Det är betydelsen av att vara objektiv mot sig själv (Mead, 1995, s. 19). Jaget är en produkt av samhället vilket innebär att interaktionen och responsen från andra är väsentlig eftersom jaget är en del av gemenskapen och därefter styrs av de gemensamma attityder de delar (Ritzer & Stepnisky, 2014, s. 284). Vi tenderar att identifiera våra känslomässiga erfarenheter nära med jaget. Även om kroppen och jaget kan skiljas ifrån varandra så är dom kroppsliga upplevelserna ordnade kring ett jag. Jagets egenskap att vara ett objekt för sig själv och självmedveten är nödvändigt för rationellt handlande. Det är i sociala sammanhang och grupper och genom att anta andra individer attityder gentemot hen i sociala sammanhang som individen blir objekt för sig själv (Mead, 1995, s. 110–111). Utvecklingen av jaget är inte något som kan fortgå för sig själv, vi söker oss alltid till andra och även den egna tankeprocessen är en del av ett socialt samspel. Jaget är inte statiskt utan varierar samt har olika nyanser som träder fram beroende på sammanhang och människorna som jaget interagerar med, därav kan jaget skilja sig när den är med vänner, familj eller institutionella verksamheter och i förhållande till sig själv (Mead, 1995, s. 113).
För att utveckla ett fullständigt jag är den generaliserande andre avgörande. Nedan beskriver vi tolkningen av detta.
14 3.1.1 Generaliserade andre
Generaliserade andre är en del av jaget utifrån Mead definition. Den generaliserade andre innebär hur andra ser på en själv och deras förväntningar samt attityd gentemot en själv, och den generaliserade andre speglar samhället men kan även motsvara en mindre socialgrupp som exempelvis ett lag (Mead, 1995, s. 121; Ritzer & Stepnisky, 2014, s. 284). Genom den generaliserade andre inkluderas den sociala processen till individens handling och
tankemönster, vilket därefter bildar ett fullständigt “jag” och resulterar till dem individuella beteenden. Den sociala processen bestämmer över hur man ska bete sig i allmänhet eller i den specifika gruppen. Anledningen till varför det kan vara väsentligt att ta an/in den
generaliserade andre är just för att bilda ett samförstånd mellan varandra. Därav bör man ta del av den generaliserade andres attityd som de har mot sig för att sedan internalisera det hos sig själv (Mead, 1995, s. 12).
3.1.2 Me och I
Mead (1995) delar upp jaget i två delar då dessa är beroende av varandra eftersom ett fullständigt jag är en kombination av Me och I. För att vidare förstå begreppen som är väsentlig för vår undersökning, ska detta begreppen förklaras närmare. Me står för vad man antar andra mena med sin attityd vilket leder till att jaget är medveten om vad andra vill samt vilka följder ens handlingar kan bli därefter ansvarstagande för situationen (Mead, 1995, s.
133). Dessa delar av jaget blir sammankopplade eftersom Me försöker förstå vad andra tänker om en och sedan reagerar I på deras attityder och agerar efter det (Mead, 1995 s. 134). Medan I är reaktion på andras handlingar och attityder. Alltså ens “handlande inför den sociala situationen inom hans eget förhållningssätt” (Mead, 1995, s. 134). Vilket inte kommer bli en erfarenhet förrän individen genomfört handlingen. Genom att använda oss av Meads begrepp hjälper det oss att se hur olika förväntningar hos familjen och omgivningen påverkar deras syn på sig själv samt hur dem väljer att agera på det.
3.2 Stigma
För att förstå hur våra respondenter bemöts av utomstående och deras upplevelser av det ansåg vi att stigma skulle synliggöra hur deltagarna stigmatiseras av omgivningen samt hur deltagarna reagerat på detta. För att enklast beskriva stigma är att det är “en speciell relation mellan ett attribut och ett mönster” (Goffman, 2014, s. 11). Detta betecknas som stereotypi, däremot menar Goffman (2014) att han framöver kommer vara försiktig med att uttrycka det så. Eftersom begreppet stigma skymmer lätt bort om individen är medveten och tar sin avvikelse förgivet och därefter skiljer sig från resterade [misskrediterad], eller om individen förutsätter att omgivningen direkt uppmärksammar det eller varken noterar det alls
[misskreditabel] (Goffman, 2014, s. 12). Att stigmatiseras handlar om hur människor
kategoriserar efter normativa föreställningar, vilket sker i samband med interaktioner mellan människor. Stigma är ett brett begrepp i den termen att människor stigmatiseras av olika skäl, det finns synlig samt osynligt stigma. Därav förklarar Goffman (2014) att det finns tre olika typer av stigma; Det första är den kroppsliga/ fysiska aspekten. Det andra är
personlighetsmässigt/ karakteristiska drag, alltså egenskaper som avviker, vilket kan variera stort. Den tredje är tribala stigman som berör nation, religion, ras och liknande (Goffman, 2014, s. 12).
15 Genom Goffmans begrepp [stigma] kan vi synliggöra hur omgivningen ser på stigmat, samt hur personerna som blir stigmatiserade förhåller sig till det. Beroende på samhälle varierar medlen som används för att kategorisera och dela upp människor därav finns det olika uppfattningar om vad som anses som vanlig eller avvikande egenskaper i en kategori. Denna kategoriseringen är heller inte alltid statisk utan beroende av den sociala miljön (Goffman, 2014, s. 9). Av den anledningen har vi baserat vår undersökning på intervjupersoner som är uppväxta och fortfarande bosatta i Sverige för att få en helhetsuppfattning av personen och samhället för att sedan se de gemensamma sambanden.
Goffman (2014) beskriver stigmatiseringen i en mikronivå och markerar inte
samhällsstrukturer som kan vara en del av stigmatiseringen och bakomliggande faktorer som leder till den föreställda bilden och normer etc. Däremot är syftet med vår studie att undersöka på individnivå eftersom vi vill analysera respondenternas upplevelser och värdet/ relationen till det mänskliga mötet.
3.3 Arlie Hochschild - känsloregler
Finns det specifika känslostyrning som påverkar adopterade, och i vilka grupper gäller vilka regler, genom att använda oss av begreppen känsloregler, ytligt och djupt agerande hoppas vi att kunna få en klarare bild av vad adopterade säger om sina känslor och
upplevelser. Hochschild (2003) hävdar att det finns två centrala emotionsmodeller. Dessa är organismiska modellen samt interaktionella modellen. Hochschilds arbete har varit väldigt viktigt inom sociologin och bland det viktigaste bidraget har varit perspektivet känslostyrning.
Hochschilds (2003) arbete genomsyras av tankar från Goffman och Stanislavskij, samtidigt som det placeras i kontext av större sociala strukturer. Hochschild skriver bland annat om ytligt agerande och djupt agerande och utgår från att vi alla på sätt och vis ägnar oss åt
“acting” . Känslor är till grunden biologiska menar hon och ska ses som precis vilka andra mänskliga sinnen som helst samtidigt som de inte är biologiskt bestämda eftersom de är en produkt av människors agerande. Det vill säga att människan ägnar sig åt att generera känslor som är passande i sammanhang hon befinner sig i (Ritzer, 2015, s. 300 – 303).
“vad känner jag?” och “vad bör jag känna?” genom att ställa dessa två frågor och undersöka det som sker däremellan menar Hochschild att vi kan svara på vad feeling rules är
(Hochschild, 2003, s .57). Som vi nämnde ovan är känslor även en produkt av människors agerande, detta är olika i grupper i olika kontexter, därför för att känna igen
känsloregler behöver vi först och främst titta på hur vi värderar våra känslor, andras värdering av våra känslouttryck samt delvis kunna ta ett steg utanför dessa.
3.3.1 Ytligt & djupt agerande
Ytlig agerande handlar om vårt kroppsspråk, hur vi vill framträda för andra, det kontrollerade leendet vi får fram, att rycka på axlarna, höja ögonbrynet, sucken i precis rätt tid. Det handlar om kroppsspråket om hur kroppen är ens verktyg. Detta kan göras utan att på något vis behöva känna den känsla man vill framföra och oavsett hur en själv ser på sambandet mellan det man känner och kroppsspråket så är det de yttre omständigheterna som avgör tolkningen (Hochschild, 2003, s. 35–37). Varken i djupt agerande eller ytligt agerande uppenbarar känslor automatiskt. Den som vill få fram en känsla har lärt sig att agera baserat på känslan
16 genom att antingen skapa den inifrån eller genom att få det att framstå på ett sätt baserat på yttre omständigheter.
Det andra sättet är djup agerande, Hochschild (2003) beskriver två sätt som en kan göra djup agerande. Genom att omedelbart uppmana en känsla eller genom att använda sig av känslor från minnet. Vi använder djup agerande i vardagen för att det ska passa de roller vi spelar.
Vanligtvis är detta inte något vi reflekterar över fram tills vi upptäcker att en känsla inte passar in i situationen och det blir ett problem för oss. I sådana fall vänder vi oss inåt och reflekterar över om vi i detta fall agerar eller bör agera. Detta kan se ut på olika sätt, de kan vara att vi uppmana en känsla vi önskar att vi hade alternativ blockerar eller försvagar en känsla vi inte vill ha (Hochschild, 2003, s. 42–43). Hochschild (2003) jämför djupt agerande med hur det är att spela en roll på scen, hur en som skådespelare uppe på scen försöker frivilligt lura sig själv och skapar en illusion för publiken.
Detta kan på sätt och vis jämföras med hur vi i vardagen också skapar illusioner. Skillnaden dock är att i vardagen är det mycket svårare att definiera den roll som spelas, det kräver konstant uppmärksamhet, och en kan aldrig vara säker på illusionen början och slut eller när känslan faktiskt är en illusion. Scenen är på sätt och vis gjord för lögnerna och illusionen för publiken, men att i verkliga livet kan det leda till att en upptäcker att man lurat sig själv eller andra. Och upptäcka att vi förvränger verkligheten. Samtidigt är djupt agerande något vi behöver göra dagligen (Hochschild, 2003, s. 46–48).
4.0 Metod
Vi har gjort en kvalitativ studie och utgått från fenomenologisk ansats eftersom vårt syfte är att belysa enskilda perspektiv utifrån livserfarenheter. Vi är medvetna om att allas
erfarenheter är olika beroende på flera olika komponenter. Vi har valt att belysa teman som är gemensamma samt viktiga för intervjupersonerna utifrån känslor av etnisk tillhörighet samt lyft fram motståndsstrategier vid diskriminering, utanförskap och rasism.
Vi har gjort en induktiv ansats som innebär att vi inte utgår från någon allmän regel eller sanning i kodningen av vår undersökning. Till skillnad från deduktiv ansats som undersöker utifrån om en specifik hypotes stämmer (Fejes & Thonberg, 2015, s. 24). Utifrån de enskilda berättelserna vi har samlat in har vi valt att därefter dra slutsatser i vår studie, detta främst för att vi vill belysa och bredda perspektivet på vuxna internationellt adopterades berättelser.
Motståndsstrategierna vi har fördjupat oss i har kommit fram vid enskilda berättelser där intervjupersonerna blivit utsatta för diskriminering. Vi är medvetna om att det är svårt att komma fram till “en sanning” då adopterade varken är en homogen grupp eller har i det stora hela liknande berättelser. Däremot har vi kunnat hitta gemensamma teman och samband som berört intervjupersonerna.
I studien har vi kunnat lyfta fram enskilda berättelser genom att komma så nära deras
perspektiv som möjligt och till den mån det går, inte låta vår roll påverka eller styra intervjun.
I en fenomenologisk studie är det främst respondenterna som påverkar och bestämmer undersökningens innehåll (Dhalberg & Nyström, 2008, s.101).
17 Genom att vara medvetna om och diskutera hur vår förförståelse kan påverka studien har vi kunnat presentera intervjupersonernas perspektiv så objektivt och rättvist som möjligt. Likaså har vårt val av en induktiv studie gett oss den möjligheten.
4.1 Material och intervjuform
I den fenomenologiska ansatsen är det bäst lämpad att använda sig utav semi - strukturerade intervjuer. Det ger möjlighet till intervjupersonerna att lyfta aspekter som de anser vara viktiga. Fenomenologisk ansats fokuserar främst på innehållet, på det intervjuperosnerna säger och inte så mycket på gester eller språket så som i diskursanalys. Även om vi anser språket vara en viktig aspekt så utgår vi från ett perspektiv som fokuserar på betydelsen av språket för individen. Språket är viktigt på så sätt att det ger oss en bild av hur de betraktar sig själv, världen, vilka begrepp de använder och även på vilket sätt motståndsstrategier beskrivs.
Datainsamlingen är transkriberad text som vi har samlat in via intervjuer med öppna frågor som utgått från identitet och enskilda berättelser om motstånd. Vi har genomfört tio semi- strukturerade intervjuer med intervjupersoner adopterade från olika länder. Vi har
transkriberat intervjuerna var för sig och vi upptäckte ganska fort in i transkriberingen att intervjupersonerna inte alltid pratar i hela meningar. Detta ledde till att vi har behövt “snygga till” rådata för att göra det begripligt (Denscombe, 2018, s. 397). Inspelningarna
transkriberade vi kort efter intervjuerna, detta just för att möjliggöra att få fram en noga transkribering och få med värdefulla kommentarer, tysta partier och uttal från minnet.
Vi bestämde att gemensamt utföra de första intervjuerna för att diskutera hur våra frågor fungerade och bekantade oss med rollen, därefter utförde vi resterande intervjuerna enskilt.
Att använda oss av semi-strukturerad form gav oss forskare även utrymme att tillägga frågor beroende på intervjupersonernas uttal om ett ämne som vi vill gräva djupare i. Semi-
strukturerad intervju är därmed inte beroende av ordningen från intervjuguiden utan mer som ett stöd för vilka teman vi forskare vill beröra. Vi genomförde semi-strukturerade intervjuer eftersom vi vill beröra specifika teman under intervjun för att därefter kunna besvara våra frågeställningar samtidigt som det skapar möjlighet för respondenten att utforma svaren fritt (Bryman, 2016, s. 563). Tyngdvikten ligger i hur informanterna tolkar och uppfattar frågan, vilket är väsentligt för vårt syfte då vill få en insikt på hur respondenterna upplever och uppfattar världen.
I intervjuguiden delade vi upp våra frågor i tre teman baserade på våra frågeställningar. Ena var med bakgrundsfrågor eftersom det ger oss möjlighet att applicera svaret i ett
sammanhang. I vårt fall var det viktigt att bekanta oss med intervjupersonernas miljö där de både arbetar, lever och växt upp. Detta eftersom i vår analys kommer att underlätta tolkning och förståelse (Bryman, 2016, s. 566). Det andra temat med fokus på identitet och tredje temat med fokus på berättelse om diskriminering. Genom våra öppna och indirekta frågor kunde vi få fram intervjupersonernas perspektiv som ledde fram till berättelser och aspekter som vi inte skulle ha reflekterat över i annat fall. I semi-strukturerade intervjuer finns risken för att
samtalet blir för brett och tappar fokus, vilket i sin tur kan leda till svårigheter att koda, därför
18 var intervjumallen viktig för oss även om den inte var möjligt att helt följa den på grund av de unika berättelser som kom fram i intervjuerna. Vi valde att ha mer indirekta frågor i början av intervjun för att vidare under uppföljningsfrågor ställa mer direkta frågor (Bryman, 2016, s.
570).
Intervjuerna har varat mellan 35 – 60 minuter och vi börjande med att ha de tre första intervjuerna tillsammans, därefter delade vi upp övriga. I samband med att formulera vår intervjuguide och fundera kring de etiska principerna var vi medvetna om att våra frågor om adoption, identitet och deras livserfarenhet kan väcka starka känslor hos de berörda
deltagarna. Vi var även intresserade över deras enskilda historier och vill därav inte styra samtalet. Av dessa anledningar valde vi att främst ha öppna frågor eftersom det ger tillfället för de att välja fokus i frågan och styra efter deras vilja och ork att berätta om sin
livshistoria. Intervjupersonerna fokuserar på olika erfarenheter vilket ledde till att vi
fördjupade oss i det de ansåg viktigt men med utgång från våra frågeställningar. Därav tillkom det ytterligare frågor utöver vår intervjuguide vilket kan innebära svårigheter med att upprepa vår studie och få samma utfall.
Vi var tydliga att se till att dem var bekväma och av den anledningen erbjöd de möjligheten att bestämma plats inför intervjun, detta för att skapa en bekväm miljö för intervjupersonerna eftersom det kan påverka intervjun (Kvale & Brinkmann, 2017, s. 137). Vi var tydliga med att vi kommer koda om de samt att de närsomhelst har rätt till att avbryta intervjun eller
delaktigheten.
För att förhålla oss till de viktiga forskningsetiska principerna har vi till en början informerat intervjupersonerna om studiens syfte, samt att deras personliga uppgifter kommer att
anonymiseras. I informationsbrevet är vi även tydliga med att förklara samtyckeskravet vilket innebär att de frivilligt kan avbryta sin delaktighet i undersökningen och därefter bestämma om vi får använda materialet vi dittills samlat in (Vetenskapsrådet, 1990, s.7-9).
Vi förhåller oss till konfidentialitetskravet genom att informera och fullfölja att enbart vi som forskare kommer ha tillgång till materialet och den privata informationen vi fått in. Det innebär en tystnadsplikt från oss samt att den privata informationen kommer anonymiseras.
Nyttjandekravet går ut på att materialitet vi samlat in enbart kommer att nyttjas i
forskningssyfte. All användning av material kommer vi därefter kräva ett godkännande från berörda respondenter. Dock var vi medvetna ifall vi skulle hamna i en situation där
intervjupersonen hoppar av så kommer kvalitén på undersökningen brista, eftersom vi inte då har ett fullständigt material tillgängligt och därav inte kan styrka vissa yttranden eller
slutsatser (Kvale, 1997, s. 235–236).
4.2 Urval och avgränsning
Vi fann intervjupersonerna på två olika sätt, genom slutna grupper på Facebook och genom bekanta. Vi valde att vara vaga med vad studien skulle ha för fokus, men talade om att syftet var att lyfta deras berättelser samt få djupare förståelse för deras livssituation. Vi hittade 6
19 personer att intervjua tidigt i processen och genom de fick vi kontakt med de resterade
informanterna. Alltså utgick från två olika urvalstrategier.
Det ena tolkar vi som bekvämlighetsurval där vi sökte efter intervjupersoner på en sluten Facebook grupp där en av oss forskare var medlem. Detta var ett lätt sätt att få tillgång till fältet och nära till hand. De intervjupersoner vi hittade i den gruppen rekommenderade oss till andra deltagarna, detta kallas för snöbollsurval som innebär att personer som är med i studien tar in andra deltagare (Bryman, 2016, s. 504). Vi valde att ganska tidigt i vår studie hitta intervjupersoner och snöbollseffekten visade sig vara mycket effektiv. Däremot betyder det att deltagarna vi fick tag på via de första utvalda delar samma åsikter och tankar kring dessa frågor. Detta påverkar därefter studiens validitet, eftersom denna grupp vi utgått ifrån inte representerar hela populationen.
De kriterier vi har haft i vår studie har varit att intervjupersonerna skulle vara över 23 år gamla, internationellt adopterade, uppväxta och bosatta i Sverige. Vi har begränsat vårt urval på respondenter över 23 år, anledningen till att vi ansåg denna åldersgräns som relevant är på grund av att målgruppen är myndig samt möjligtvis reflekterat kring sin identitet. Många internationellt adopterade påbörjar reflektera kring sin identitetsresa i början av tonåren, därmed vill vi undvika att basera vår studie på en yngre målgrupp eftersom det finns en ökad risk att vi under intervjuns gång väcker tankar känslor hos våra informanter som de inte hunnit reflektera över. Om detta var fallet bör vi som forskare göra oss beredda med någon typ av stöd där de efter intervjun kan ventilera och reflektera med professionell hjälp.
4.3 Presentation av intervjupersonerna
Personerna vi har intervjuat har varit mellan 23 och 46 år gamla, de flesta adopterades runt 1 års åldern, det var en som adopterades som 6 åring. Vi har haft en variation med olika
representationer från olika länder, Kenya, Chile, Sydkorea, Brasilien, Bolivia, Kina, Etiopien, Indien, Colombia. Denna variation var inte strategiskt utan slumpmässig. Trots den breda variationen har vi hittat liknande komponenter, men det är även viktigt att notera att de upplever olika.
Några av intervjupersonerna hittade vi i slutna grupper för adopterade eller andra
som rasifieras. Det är viktigt att notera att i dessa grupper förs det diskussioner om adoption, utanförskap, rasism och politik. Det vill säga att flera av dem har starka åsikter och tidigare reflekterat kring dessa ämnen. Alltså kan denna grupp inte representera hela populationen.
Det finns även en risk att undersökningen inte frambringar samma resultat som andra forskningar. Det kan vara för att sociala miljöer och sociala villkor ständigt är i förändring, vilket påverkar den externa reliabiliteten (Bryman, 2016). Vårt forskningsämne är stark förankrat i samhället och tidsmässigt beroende, för att på största sannolikhet få ett liknande resultat bör forskningen basera sig på vuxna respondenter. Samhället förändras kontinuerligt där politiken, värderingar, synsätt påverkar adopterades upplevelser, det kan betyda att det finns en chans att det inte frambringar samma resultat som annan forskning. Vårt resultat anser vi inte kan generaliseras till andra situationer eller miljöer på grund av att samhället ser
20 olika ut samt att vårt urval inte utvaldes på slumpmässiga grunder (Bryman, 2016, s.
466,484).
Vår studie har inte som syfte att generalisera, däremot har vi funnit liknande mönster och starka samband hos våra informanter vilket är en indikation på att det finns en problematik i samhället som de gemensamt upplever. Eftersom vår studie är begränsad i urval och antal personer kan det vara svårt att generalisera och dra slutsatser om andra miljöer och situationer.
I intervjuerna lyfter personerna sina allmänna synpunkter på adoption vilket genomsyras under intervjun. Vår studie fokuserar på personliga upplevelser vilket kan uppfattas som känsligt, men eftersom intervjupersonerna aktivt valt att prata och dela med sig av sina erfarenheter samt åsikter undviker vi detta. Det var viktigt att det framgick hos våra intervjupersoner att vi var intresserade av den personliga aspekten, för att tidigt göra de
medvetna om vad intervjun innebär och utifrån det göra sitt val. Detta är för att undvika risken att göra en etisk överträdelse och riskera att göra en skada hos de (Kvale & Brinkmann, 2017, s.110).
För att behålla deras anonymitet meddelade vi i inläggen att dem skulle kontakta oss privat, vi tog även bort inlägget i efterhand. Det är personlig information som utelämnats under
intervjuerna och i transkriberingen av materialet har vi även sett till att information som gör det möjligt att identifiera deltagarna har kodats och anonymiserats (Dahlberg & Nyström, 2008, s. 95). Därav har vi valt att varken redovisa respondenternas kön, ålder, yrkestitel etc. vi kommer eventuellt att tillägga landet de adopterades ifrån eftersom det kan vara relevant för att förstå kontexten av olika citat. Denna metod utgår vi ifrån för att hålla intervjupersonerna anonyma.
4.4 Analysmetod
Vår studie utgår från den kvalitativa analysprocessen. Denna delas upp i tre centrala nivåer som sker löpande och även parallellt. Vikten av att vara kreativ är viktig i kvalitativa studier det vil säga att dessa tre nivåer kan komma i olika ordningar under processens gång. Fösta steget är att samla in data samt koda materialet. Nästa steg att förfina kategorierna samt presentera teman. Steg tre att tolka, analysera samt summera (Trost, 2010, s. 147).
Även den hermeneutiska spiralen är ett begrepp som används för att beskriva kvalitativa processer. Det bygger på att vi som forskare gör flera genomgångar och av materialet. Under processens gång växer tolkningar fram mellan de nya observationerna samt det man
vet (Lindgren, Hjerm, Nilsson, 2014, s. 34–35).
Vidare har vi valt att fördjupa analysen av materialet utifrån Intepretatvive phenomenlogical analysis (IPA). IPA passar vår analys bäst eftersom den både har hermeneutiska och
fenomenologiska inslag. Som vi har nämnt ovan är vårt mål att få ett insiderperspektiv och komma så nära respondenternas upplevelser som möjligt. Vi vill i detalj kunna utforska deras syn på fenomenen, kunna hitta tolkningar som är gemensamma för respondenterna och analysera dessa tills vi uppnått mättnad (Lindgren et al., 2014, s. 36). Vi har haft
21 genomgående diskussioner och reflektioner kring vår förförståelse under kodningens gång (Smith, Jarman & Osborn, 1999, s. 223).
Vi har tittat på hela vårt material som potentiell data, vi har kodat tillsammans och texten har bearbetats flera gånger om och lett till nya insikter. Genom att använda oss av den
hermeneutiska spiralen har vi kommit fram till de teman som varit återkommande och
intressanta. I och med att vi valde att koda tillsammans ansåg vi att det var bäst att påbörja en ny kodning inför varje fall utan att använda oss utav förgående preliminära kodning (Smith et al., 1999, s. 224–225). Genom att göra detta kunde vi komma fram till preliminära koder för varje intervjuperson. Detta ledde till att vi slutligen kunde komma fram till en ny gemensam lista med teman. Därefter gick vi tillbaka till våra transkriberingar och analyserade dessa med en mer centrerad blick och påbörjade vår analys (Smith et al., 1999, s. 231).
Efter att ha transkriberat materialet och påbörjade kodningen var vi noggranna med att ha ett objektivt synsätt för att inte blockas av vår förförståelse, utan se materialet för vad den är.
Eftersom vi använt oss av den fenomenologiska ansatsen var det viktigt att endast utgå från transkriberingen och ha i åtanke att vi vill förmedla deras unika berättelser som inte ska förändras av våra tankar och idéer då det även påverkar giltigheten. Genom att utföra denna process ökar den Intern reliabilitet som menar på hur vi som forskare är eniga om tolkningen av materialet (Bryman, 2016).
5.0 Resultat och analys
I detta avsnitt presenterar vi resultatet utifrån huvudteman: tillhörighet och motstånd kopplade till de valda teorierna. Dessa två huvudteman formades efter våra frågeställningar, där
tema tillhörighet redogör familjens påverkan på respondenternas känsla av etnisk tillhörighet.
Tema motstånd redogör för respondenternas erfarenhet av motstånd från samhället och hur det påverkat deras förhållande till sin etniska identitet. Under varje huvudtema har vi identifierat olika faktorer som respondenterna hade gemensamt men även faktorer som särskiljer
respondenterna från varandra, för att kunna påvisa vilka faktorer som indikerar på störst påverkan.
Respondenternas egna berättelser kommer att presenteras i form av citat, sedan analyseras berättelserna utifrån våra utvalda teorier för att tolka deras sammanhang. Därefter diskuteras materialet vi samlat in från respektive respondent. I samband med återgivelsen av citaten kommer vi enbart namnge landet respondenten adopterades ifrån, i de fall det är relevant.
5.1 Tillhörighet
Det är ju nästan bara varandra man kan söka stöd hos.
På tema tillhörighet lyfter vi fram olika faktorer som är avgörande för intervjupersonernas val att söka sig till andra personer som bär på liknande erfarenheter. Flera intervjupersoner nämnde att en bidragande faktor till att söka sig till andra utanför adoptivfamiljen, var på
22 grund av de inte kunde uttrycka sina känslor och tankar kring adoption eller deras
bakgrund, hos familj och vänner. Respondenterna uttryckte detta på olika sätt.
Kommer ihåg när vi satt vid middagsbordet och min mamma oftast sa att vi ska vara tacksamma för att vi har det så bra i Sverige, det är inte krig här, det är inte svält här. Tänk vad hemskt det är i Afrika.
Denna intervjuperson redogör att familjen även kunde säga andra liknande kommentarer, som antydde på att skapa en känsla av tacksamhet hos den adopterade samt uppfattningen att vara utvald. Intervjupersonen är dock tydlig med att poängtera att förälder i fråga inte yttrat kommentaren i negativt syfte, utan syftade till att plantera en känsla av tacksamhet över det liv respondenten har fått i och med sin adoption. Intervjupersonen menar att dessa former av kommentar lämnade ett stort intryck och skapade en form av tacksamhetsskuld i förhållandet mellan barn och förälder.
Jag ifrågasatte aldrig vuxna eller fundera inte mycket på vad jag själv ville. Jag gjorde aldrig någon revolt mot mina föräldrar till skillnad till mina syskon som inte är adopterade.
Under sin uppväxt hade intervjupersonen en inställning till sin adoptivfamilj att alltid tillfredsställa dem på grund av denna tacksamhetsskuld. Detta tog sig i uttryck genom att intervjupersonen undvek att gå emot eller ifrågasätta sina föräldrar. Ett exempel som återges är personens välvilja att engagera sig i olika aktiviteter på föräldrarnas initiativ, trots att intresset för de specifika aktiviteterna saknades. Dessa handlingar förklaras av
intervjupersonen grunda sig i den skapta tacksamhetsskulden till både familjen och samhället.
Det finns en inbyggd lojalitet och tacksamhet i adoptionserfarenheten, så man är ganska rädd för att bli övergiven eller utesluten.
Går aldrig att diskutera fullt ut med adoptivföräldrar för dem har ju valt.
Jag har fått höra ganska många gånger att jag ska vara tacksam att jag fått komma hit av främlingar på stan, farmor och jättemånga andra adopterade som inte vill att man ska prata om det. Jag tänker att som adopterad så känner man att man inte får uttrycka längtan att vilja åka till det land man är född (…) eller undra vem biologiska föräldrar är. Det betyder ju inte att man inte älskar sina adoptivföräldrar.
Ett återkommande tema hos alla intervjupersoner är den inbyggda tacksamhetsskulden.
Citaten ovan illustrerar svårigheten med att framföra samtal mellan barnet och adoptivföräldrar angående erfarenheter som adopterad, samt frågor om
identitet. Adoptivfamiljens inställning till vad som grundar känslan av tillhörighet har varit en väsentlig faktor i våra intervjupersoners sökande efter etnisk tillhörighet. Familjen har varit
23 både en trygg och stabil punkt men har också bidragit till känslan av tacksamhetsskuld, vilket lett till att respondenterna känt ett ansvar att vara tacksamma och beskyddande för sina adoptivföräldrar. Därav inte känt friheten att uttrycka motsättande känslor och mående, i rädslan av att detta ska uppfattas som otacksamhet.
De flesta menar att deras möjlighet att uttrycka sina känslor och tankar gällande adoptionens betydelse är ytterst begränsad, vilket är en central anledning till att de har sökt sig till andra personer med liknande bakgrunder som kan förstå deras erfarenhet, utan att bli ifrågasatt eller behöva förklara sig.
Flera av intervjupersonerna berättar att de har syskon som också är adopterade. I frågan om de tillsammans har kunnat få utlopp för tankar och känslor kring deras upplevelser berättar majoriteten att de inte har upplevt det som möjligt på grund av att de är i olika stadier i livet samt uppfattar upplevelserna väldigt olika.
Vi har nog pratat om det men kommit fram till att vi liksom inte tycker lika riktigt, eller hon känner sig inte intresserad. Jag tror att vi har lite olika syn på hur det är att vara adopterad och sen eftersom hon inte är svart heller så har vi lite olika upplevelser.
Han identifierar sig som svensk och är inte alls intresserad av den Etiopiska arvet.
Citaten illustrerar hur syskon med liknade upplevelser resonerar olika kring tillhörighet, det är ytterligare en faktor som leder till att deltagarna sökt stöd utanför hemmet. Flertalet deltagare berättade även om hur deras föräldrar på olika sätt upplevt det som svårt att diskutera
utanförskap som är relaterad till adoption.
Ja, det kan man nog säga, speciellt min mamma som gav uttryck för att hon inte klarade av den situationen och blev ledsen själv och kunde inte vara något stöd heller.
Här utvecklar intervjupersonen sitt svar på en fråga angående sin möjlighet till utlopp för sina känslor i hemmet. Intervjupersonen menar att föräldrarna inte riktigt visste själva hur de skulle agera och hantera när deras barn utsätts för utanförskap i skolan.
Intervjupersonen som rasifieras, växte upp i en skola där majoriteten var etniskt svenska och blev till följd utstött för att sitt avvikande utseende i förhållande till de resterande i skolan.
Intervjupersonen uppfattar sig sakna trygga rum där det ges möjlighet att uttrycka känslor och tankar om utanförskap. Vilket blev en orsak till varför intervjupersonen aktivt började söka sig till individer med samma ursprung. Detta för att dela sin erfarenhet med andra som möjligtvis upplevt liknande.
Däremot menar några andra intervjupersoner att de som yngre varit måna om att beskydda sin familj genom att undvika att utforska och söka gemenskap utanför hemmet. Att inte få stöd i
24 hemmet av familjen menar flera intervjupersoner handlar om att adoptivfamiljen inte riktigt förstått deras perspektiv. Avsaknaden av kommunikation kring denna fråga skapar
uppfattningen hos adoptivbarnen att deras känslor inte är befogade.
Jag behöll mycket för mig själv. För att jag tyckte att de gångerna jag försökte ta upp det med mina föräldrar så förstod de inte riktigt. Deras utgångspunkt var lite
“ men du är ju en av oss”.
Föräldrarna förnekade och undvek diskussionen om att intervjupersonen utseendemässigt inte såg ut som resten av familjen, men att det var ett sätt att skydda sitt barn från att känna sig utanför eller annorlunda hävdar respondenten. Intervjupersonen har i senare tid diskuterat detta med sina föräldrar eftersom intervjupersonen upplevde det mer som att sina känslor och erfarenheter förminskades när samtalen kom upp som ung. Dock ändrades situationen när hen blev äldre och de kunde ha en mer ärlig konversation inom familjen. Däremot önskade
intervjupersonen även att det skulle skett tidigare eftersom det har satt djupa spår.
Citatet ovan illustrerar alltså den begränsade möjligheten att hämta stöd från hemmet av familjen. Föräldrarna förstod inte deras barns perspektiv och ett exempel på detta är just situationen presenterad i citatet om föräldern som blev lika ledsen som sitt barn över det upplevda utanförskapet i skolan. Föräldrarnas osäkerhet blev i detta fall något som förvärrade situationen.
Flera intervjupersoner har även upplevt att deras känslor inte varit alvarligt nog för familjen ska agera starkt, utan adoptivföräldrarna hanterade det med lättsamhet.
Att känna en tacksamhet är något som flera av våra intervjupersoner upplevt vilket bildar en skuld redan som liten. Detta är något de inte har kunnat definiera som ung utan sitter långt inne i minnet, vilket kan tolkas som ett djupt agerande eftersom det är en inlärd känsla som blivit en del av vardagen därefter format deras liv (Hochschild, 2012, s.49). Omgivningens föreställningar som finns om adoption och adopterade riskerar sätta en prägel hos adopterade, vilket kan implementerats i minnet. Det byggs upp förväntningar på hur de bör känna som adopterade i Sverige, i följd av omgivningens förväntningar i och med att omgivningen påminner dem om detta.
Det som händer är att det utvecklas en känsloregel som adopterade anpassar sig efter (Hochschild, 2012, s. 49). Att återkommande gånger bli påmind om vilka förutsättningar de skulle haft om de inte blivit adopterade och vilka tillgångar de har nu samt att
föräldrarna signalerar att det inte är något annorlunda med dem får en stark prägel i deras identitetsprocess. Det skapar en känsla av tacksamhet men också ensamhet när de inser att tacksamhetsskulden sätter hinder för att utforska sin identitet, när även deras känslor av att känna sig annorlunda inte blir bekräftade leder det till att även de känner sig ensamma med sina känslor. Detta är inget våra intervjupersoner reflekterat över som ung, dessa tankar har formats i tonåren då de tidigare förhållit sig till spelreglerna som fanns i samhället. Det som händer är att när dem växer upp så blir identitetsaspekten viktig, funderingar kommer och de söker egen information etc.
25 Intervjupersonernas känslor är till stor del styrda av omgivningen och baseras på rollen som adopterad som förväntas av dem. Att växa upp under sådana specifika förväntningar leder till att det till slut blir en del av ens identitet och inte något de ifrågasätter fören de blir äldre och hamnar i en situation som visar en tydlig kontrast.
Flera intervjupersoner medger att de nya intrycken under uppväxten gjort att de börjat
reflektera över hur dem bör agera och känna. Eftersom deras känslor mer eller mindre tidigare förminskats, har de som äldre gett känslorna mer utrymme eftersom det mestadels har
förtryckts och blockerats tidigare (Hochschild, 2003, s. 42–43). När de möter ny kunskap och perspektiv börjar dem även reflektera kring tacksamhetsskulden dem haft och vad roten till detta är och därefter våga lyfta samtal med sina föräldrar kring detta.
Det kan även tolkas utifrån Meads definition av Me som handlar om vad jaget antar att andras attityd och handling har för betydelse för att sedan agera efter det vilket är i Meads definition I (Mead, 1995, s. 133). Flera intervjupersoner tolkar omgivningens och familjens
förväntningar som att de bör vara tacksamma för de tillgångar och förutsättningar de har fått efter adoptivföräldrarnas beslut. Denna förväntning anpassade dem sig till eftersom
omgivningen påminde om hur de bör agera vilken blev vardagligt i samband med att ingen ifrågasatte den attityden när de var yngre och därav anpassade dem sig till det. Konsekvensen av att förhålla sig till olika förväntningar skapade en uppfattning hos flera som barn att de inte ska uttrycka sitt missnöje eftersom dem var medvetna om reaktionerna de skulle få av det.
När dem blev äldre reflekterade dem kring tacksamhetsskulden eftersom det har för flera begränsat deras möjligheter att komma med frågor och funderingar kring deras bakgrund.
Det kan även tolkas utifrån Meads begrepp generaliserade andre i och med att alla i omgivning bemötte de på samma sätt, uppfattandes förväntningar som representativt. När individer läser och tolkar av koderna så anpassar sig personen till det för att passa in i gemenskapen. Det sociala mötet med människor blir en del av jaget där interaktioner och förväntningar blir styrande för hur dessa personer agerar (Mead, 1995, s.120). Utifrån detta tolkar vi det till att majoriteten av intervjupersonerna känt en ensamhet i sina erfarenheter och känslor vilket har lett till att de sökt sig till personer utanför hemmet för att både hämta
kunskap om hur de ska hanterar olika utfall samt en hitta en känsla av tillhörighet där dem kan hämta förståelse utan att ständigt förklara sig. Utifrån Meads teori kan det förklaras som att den generaliserade andre där personerna i frågan är medveten om utomstående förväntningar för att sedan leva upp till de (Mead, 1995, s. 121).
Så fort man lämnar familjen eller går själv då kan jag tycka att omgivningen ser på en på ett helt annat sätt.
I slutänden så har familjen varit deras främsta trygghet under deras uppväxt. Intervjupersonen beskriver att när de flyttat hemifrån och lämnat det område de växt upp i, förlorade de ett slags skyddsnät som de hade haft under uppväxten. Det blev på olika sätt för flera en startpunkt i deras identitetsresa.
