Det här verket har digitaliserats i ett samarbete mellan Litteraturbanken och universitetsbiblioteken i Göteborg, Lund, Umeå och Uppsala.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den tolkade texten kan innehålla fel.
Därför bör du visuellt jämföra den tolkade texten med de scannade bilderna för att avgöra vad som är riktigt.
Om du anser dig ha upphovsrätt till detta material, ber vi dig vänligen kontakta Göteborgs universitetsbibliotek.
The digitisation of this work is a collaboration between The Literature Bank and the university libraries in Gothenburg, Lund, Umeå and Uppsala.
All printed text is OCR processed into machine readable text. This means that you can search the document and copy its text. Older documents with print in poor condition can be hard to process and may contain errors. Compare the interpreted text visually to the scanned image to determine what is correct.
If you believe you own the copyright to this work, please contact the Gothenburg University Library.
L B
ercTf ó4<f c C C ce<
C ce c CCCC« ce
ce c ce c ceo/ccc
c ce c c
<mc.ee
ce c ce
<c.<cecM ce c C. C ic. o c c c c c: ce<. c C C < O cotres ce d cCCCCO ce c c. ce cc c c CCCCC/OC c e
m c es c e ce C c Ci. Ce et
CCCC CC CC C C C«, ce C- C ce
ßC<L ce ce ce CCCC CC ce. c C< «C Ci o c oc ce cc.ee
e ce. cecee ce: c etc coeo
O C ce ce
c C c c O c cecee( çccç c < çÄ oc cce c <
loe'ce cecee ce ,«,cee ce.Lee cece c c e ce ce;o C C oc CO. ecc o cC C C cOo/COC.cc coCc C C <O. Cc<ec cee c. ecc c- cerneeccccccce C c ecc CC f C CCOCÓO c
c «/ecc c c c o ec oc ce ce c cero c co c c
o «ms ce c e c ceo eec eoe ecc:
c'mi c e c e c cço co ce c <c oc «ce c o;c cece coc c CO C ecc cceo ceo cé c Ç (
ce cec eo c
c oc c e.rc':
«Ce C C C
« e cc e o:: c eC c <CC c C c C d CCCC ecc ecce c C ce C etc C ÇC C O C t c
«sC-C.G
e. 'XSiSÜ i V V v, y.. ■ ■
e mm, ooee c o.e %vOte. C c ce c çtçc C Oece
ecc c ce e cd ceo N_
C <SI£C : c oc ce C O/eCcO ccctOcccoe
c #co ce ce c c & e CC C O C CCCCC Cçooo O/C cccc c ÓC <mx.
CCÄ O Cs ce.c c «ss&r o o ce Ce, c o cd r'é C <C CÎCCCC C Ci cc ccS;«
o ceo'CKcjööa coeooic . >. srT(f< «firri c reTfí-ír, /<3
ce C OHCC C C c- C. CC Cr’rr V',
ce .ecc «
ce« C O ce c 5 c/ c er«cecee c. C CCCCC
Ocçccc ce
e/' o c3-i ceco ç Ç;
c: ce ce.
te c me e c< ce ec c o CÇ C Ó OCC c
eco ç £ »c
C e C <*SKCi O c c ce c c ce
oee e c:o;’cecee co o:cci
v V . ^ ; crr.r rr.f r / .r r r. / sccc c «sçoe e .e. « c ce e
ecc: ;CO C^ggOO O ccâccôcccc ce CCCCC>Yc c c c eoccec c c ec <CV> > .. X- c l . ccoecco c c c.r f-.r. tTs'f<S- r />' V-
;<e ' Ci/ecc o d e t c ó e t ecc c C «TC CCCCCC C v c o
doc ce et ere crée ct o
e ce e
c/c/cee/oc ceo ce c ¿
C.C/C —rr- ^ Ce
rOWCddd O CCCC C.- e e c de er ce oc/ccee «o est ecc e
OSOO«ÔO:eG ,d. -COe «ce «^S^ÇÎS’« «:c sce/Ooc o;/cc.ci c/1 c ç c C‘.c C do ç<co «e c o ce.à-■■ *r. /a z' . y»-- ^ 1^ Ç
oc c ce «ec
«r etc «r' c < <: c .Ce S O s&e
^ote'o/vc c_c« c: ç «c c < d r C cc ■ ce c ■ et c C- c Car ad?/sr^<cc d e c ce cce/. ter ccr,t / zr «??'<■—/-;• y«r- >>> 0/0.
V. -
c ce ( C<: C C1 Ç
d < d~ « « c t «te o
or«r:'d ode Ce c ce roc
<?çc r <rr— - . — cec o c ce
Colt <C /c Ce^CCO d( d C cc C« c. c< et cccucc c >■ >i/-■ Ci t :( i ó f r S.C y « c ( c «ae c O VV
c e et. ceo «Ce «de
t «r: ce Ccd ^ C ce ^
ecc ce ce code c/ ce ce ce c oco
( \ C? r r «rv / 0-0
ssr ccoccccèce ce eee«x.ecc croo
cCr ecc ce C C< 'O. ce c te CCC'C c dr C.ç
C C. Í . e <c c c
t ce ce
c.cc ce e 'C c C cC ectec C OroS Ce c d e c. ce ce e ce ce o O d <.'•ecc c
( c*r S
ce;< c.d c e ce et ce c d
<ód ó c e c c ce e c c e ecc
ce ccee(cccî v a C i r • t ce« o c oo c c ec
ce c eccd • t co c c cee. c c te r *" , r-er e ce cecc >> «C
«de S«<* et
eccc «eco/ OC'CC c ce c X ceco o ce t cto«Ote c.. te c f <e•CL CC cet et c c ^ v'' C C d <1 c C'YO' eccS C/' Ccr> ^ f cd Cd et.
5 c etc cey' e r,- ccOCcr O ' CCC t( c c
cto tecr cc c e c: ... e..c e e/c
<r<o CO/Cccccd/r' t / rrf—a ^
ce « ccc.ee occeocccecC C/. ecc Cddc/.ce C. ct ---r- ■Ct ., ,i.'. „ ,'ti. c c coteo e / C/-. e et«
GÖTEBORGS STADSBIBLIOTEK
dre * 7 ‘j*** C Z^»
^¿l c^sZ-,
MIjJÀm $j0, Àu£ .
7*
JEAI GANGÈRE
ETT ARES- OCH SJUKDOMSDRAMA I TRE AKTER
OCH
FLERA ÖPPNINGAR
I !E= S E
UPSALA 1884
H. ALMQVIST & J. WlKSELl.’S BOKTRYCK HK I.
Y
JEAN GANG ÈRE.
T
Tryckt i 40 numrerade exemplar.
ê)ï.-0 2b.
JEAN CANCERE
ETT ARES- OCH SJUKDOMSDRAMA I TRE AKTER
OC1I
FLERA ÖPPNINGAR
AF
IPSE.
UPSALA 1884
R. ALMQVIST Si J. WIKSELL’S BOKTRYCKERI.
(%xe f “XD ode
u P/Pin (e z -
c/essa é>/ac¿
canas iW
^ersoner.na:
FRU GANGHRE, cnka efter kammakar* Gangère.
JEAN GANGÈRE, student och landsmålare.
PASTOR MANDERS.
SNICKAR ÄNGSTRAND.
REGINA ÄNGSTRAND.
Handlingen försiggår på .fru Gangères landtegendom utanför Upsala.
—--- ---
Uppförd af Östgöta Nations teatersällskap på Nationsteatern den n och 12 och Upsala teater den 20 November 1883.
Första Akten.
Ett snyggt möbleradt rum i förmiddagsbelysning.
Regina.
Hvad' vill du? Så du ser ut om föt- terna! f
Ängstrand.
Vår Herres lera ä’ de1, barnet mitt.
Regina.
Så, stå still där du ä'; vi ha renskuradt, och du dryper ju, som man dryper i ung
domens vår!
Ängstrand.
Jöss, så du säger, Regina! För resten ä1 vi skröpliga, vi menniskor! Men de1 va’
nu inte de’, ja1 egentlihi ville säja. Ser du, när nu de’ här nya barnhuse’ ska invigas, sa blir de’ förstås en hop kamrar och okysk
het och svalg och dryckenskap, och ser du,
r w
S5?«■
snickar Ängstrand ä’ inte den, som söker sej ná’ra tockna anledningar, di kaliar, utan därför for jag in te stan me’ sista tåge’, och då ville ja’ ha dej me’, förstår du.
Regina.
Sällan! Nu till på köpet när unga herrn ä’ hemkommen!
Angstrand.
Ser du, mitt barn, ja’ har allt lagt ihop ná’ra slantar ve de här bygget; och för dom’
ser du, tänkte ja’ inrätta ett studenthem, di kallar, i Upsala.
Regina.
Inte! Hvad tror du för resten jag bryr mej om några dumma teologer!
Angstrand.
Jöss, jöss, inte så häftigt, barnet mitt!
Prester kan vara bra di också...
Regina.
Ja, om cn behöfver gifta sej i en hast, ja!
Angstrand.
. . . fast ja’ håller me’ di här tidnings- murfla’, di kallar, att de’ ä’ allt bra sorg
modigt, när di ä’ så dumma som pastor
Manders. — Men för rexten skulle vi ha alla sorters studenter, bå’ doktorer och skol
lärare och abekater, di kallar.
Regina.
Nå, det var en annan sak!
Ängstrand.
Men se kvinnfolk, de’ måste de’ vara me’
i huset, förstår du, för där ska idkas famil- jelif, men di ska inte vara nå’ra federations- mamseller, di kallar, utan unga, glada töser, så en kan få sej en riktigt hygglig stund pä kvällskvisten med spelevärk och dans och glada viser och tocke där .... (Gör en förkla
rande gest).
Regina.
Ja, men jag tror nog, att jag själf kunde...
Ängstrand.
A hja. men ve en fars vägledande hand, barnet mitt, ska du nog också kunna få dej hur mycke’ klänningstyg som helst! Och sä komme du nog inte att stanna länge hos mej . . . Det dröjde nog inte länge, förrän . . .
Regina.
Asch, tror du studenterna går och gifter sej nu för tiden? Nej då! Ilade det varit i fjol, dä stod oss ännu Hoppe’ äter, men nu .. .
è
æ*-
— i
Ängstrand.
Men Herre Gud, det firfs väl andra sätt än te ä gifta sej. Det fins ju cigarrbutiker och 75-öresbasarer för att inte tala om skjut
banor och vattenstånd!
Regina.
Ja, det sista tycker jag då är en sämre
Sort. (Ängstrand går mot fonden, Regina motar ut ho
nom genom bortre sidodörren). Nej, gå den här smala vägen; den breda är för pastor Man-
ders. (Regina, ensam, koketterar framför spegeln).
MandeVS (inkommer i ytterkläder och ined en fjar ding un
der (innen).
God da’, jungfru Ängstrand.
Regina.
Tjenarinna, herr pastor (Tar af honom ytter- kläderna, bjuder honom en länstol och sätter en pa 11 under lians fotter).
Manders.
Eller kanske jag skall säja fröken, det är kanske mindre osannt. Men det var märkvärdigt, hvad du blifvit fylligare, sen vi sist sågo hvarandra.
Regina.
Ja, det kan pastorn lita på! Jag har fått lof att släppa ut alla mina klädningar sä
här mycket (märker pä fingret), och det fast jag begagnar »la Gracieuse».
Manders.
Ja, ja, du tycks värkligen ha lagt ut...
Regina.
Ja, men så har jag lagt in också, må pastorn tro! Si jag är så där matfrisk och kärnfrisk af mej, som pastorn vet! Men hör nu goa pastorn, skulle inte pastorn kunna skaffa mej en plats i Upsala, för jag längtar sa fasligt dit. Jag är så rysligt snäll och villig, och om pastorn själf skulle bli i behof, sä
Manders.
Hm, hm! Ropa genast på frun! och så låt, bära ner den här fjärdingen i barnhuset.
(Afsidcs) Jag skall väl hålla någon andakt därnere, och dä kan den vara bra att ha till hands. (TU Regina) Men för all del, vänd inte opp och ner på fjärdingen, det är för
tidigt. (Reg ina gar med fjärdingen, Manders går ett par slag i rummet, stannar vid bordet och får se böckerna)
Ah, livad ser jag! Zola: Nana, Paul de Kock: En vildhjärnas memoirer, Mjölkflic
kan ... Påsk-grisen, Opp med kardusen, Svampen på. ...., Jaså!
T
Fru Gaugère (kommer).
Välkommen, herr pastor! Nå, nu stannar ni förstas hos mej!
Manders.
Nej jag tackar! Jag gär allt till min kyska ungkarlsbädd i barnhuset. — Men, fru Gangère, läser ni sådana saker? Tycker ni, att ni blir bättre och lugnare däri
genom ?
Fru Gangère.
Ja, jag känner mej just liksom litet bättre än de där menskorna, och dessutom, pastor Manders, — oss emellan sagdt — det gör så godt i kroppen! — Men här kommer ju Jean.
Jcail (inkommer).
Förlåt, jag trodde, herrskapet var i säng
kammaren! God da’ herr pastor!
Manders.
Märkvärdigt, märkvärdigt, är det värk-
Ja, ni kan väl tro det, när jag säger ligen er
rru Gangère.
Manders.
För menskliga ögon kan ju mycket se betänkligt ut, men jag kan ju få säga Jean i alla fall?
Jean.
Genera Er inte!
Fru Gangere.
Ja, jag vet nog, att ni hade mycket emot, att Jean skulle bli språkkarl; ni ville förstås ha in honom på fru Norrbys student
hem. Men nu ser ni, att han ändå lyckats bibehålla både sitt inre och yttre lika oför
ändrad t.
Jean.
Ja, ja mor! (Afsuies) Det inre, skärande ironi, här inne (slår sig för magen), här fins det intet, intet, — och ändå vill det inte hålla sig lugnt!
Manders.
Ja, och ni är ju en stor landsmålare också, bästa Jean, och har med heder upp- trädt vid flera festliga tillfällen .... Men på senare tider har ni inte låtit höra af er så mycket!
Jean.
Nej, nej, jag har inte vågat uppträda så mycket på sista tiden.
m
is
natten och begärde beska droppar, emedan er man fått diarrhé! ? Ni blottställde icke blott ert rykte, utan äfven mitt...
Fru Gangère.
Nog mins jag det!
Manders.
Men hos mig, som hos docenten Hans
son, segrade förnuftet öfver sinnligheten; jag lät er stå utanför och bulta, tills ni ledsnade och återvände till er man, återvände med ofläckadt rykte, tack vare mig. Det var den skönaste seger i mitt lif, fru Gangère!
Fru Gangère.
Det ömkligaste nederlag var det, pastor Manders! Vet ni, hvilken syn som mötte mig, då jag kom hem!? Nå ja, det kan ni lätt tänka er! Hade ni inte varit så feg, hade jag kunnat få tillfälle att motarbeta det första utbrottet af min mans olycksaliga sjukdom, så hade han kanske kunnat räd
das! Och nu, hvilket äktenskap! Att dan i ända passa på en man, som lider af kronisk diarrhé! Och sen allt besvär det kostade mig att dölja eländet för världen!
7 —
Mauders.
Hvad säger ni, fru Gangère! Förfärligt, förfärligt! Hela ert äktenskap var sålunda en lögn, en patenterad luktfri klosett!
Fru Gangere.
Dja, så är det, pastor Manders! Ah, jag mins sä väl en gång för omkring 20 år se
dan: jag satt där i matsalen, och min man var sysselsatt med Reginas mor här inne i blomsterrummet. Jag var så lugn för honom, han hade just nyss varit ute. Då hör jag honom plötsligt ropa, hvasst men hviskande :
»Hör du. jag måste tvärt ut igen! Fort hit med litet papper!»
Manders.
Förfärligt!
Jean (inkommer, börande en med ofantlig trä II oss försedd nyckel).
Jaså, ursäkta! (Gar och hänger nyckeln bakom dörren).
Regina (inkommer).
Här är ett paket till frun!
Fru Gangere.
Festskrifterna, kan jag tro!
(Regina går ut i matsalen).
18
A
Jean.
Låt mig slippa se eländet! De äro väl inte en bit bättre än i Upsala, kan jag tro!
Om de åtminstone ville trycka sådant där på Vljllkt papper! (Går efter Regina).
Manders.
Nåå, fru Gangerer
Fru Gangere.
Tst! (Man hör buller bakom scenen och därefter)
Reginas stämma.
Ä’ han alldeles tokig, herr Jean, ska’
han ta Norrköpings tidningar till det där!
Fru Gangere.
Ah, gengångare !
K i d ä.
— 19 —
Andra Akten.
Samma rum som i föregående akt, men i eftermiddags- belysning.
(Pastor Manders och fru Gangere komma frän höger.
Pastorn nyser).
Fru Gangere.
Välbekomme, herr pastor! (inåt matsalen)
Kommer du inte med, Jean?
Jean (innanför)
Nej tack, mor! Jag tror, jag far lof att kila ut ett tag först!
Fru Gangere.
Jag vet inte, hur det står till med Jean, han är bestämdt inte riktigt kry. Om jag bara trodde, att Regina dugde till att sköta honom, och jag inte vore så gudsjämmer- ligt feg, skulle jag säga: ta henne, min gosse, och gift dig med henne eller inrätta er hur som helst!
Manders.
Men, fru Gangère, hvad menar ni? Ett så kalladt vildt äktenskap...
Fru Gangere.
Jag för min del har då aldrig kunnat upptäcka något särdeles vildt i de där för
bindelserna. Tvärtom påminna mig sådana där damer alltid om liljorna på marken: de arbeta intet, ej häller spinna...Och Re
gina, hon skulle nog bli en ypperlig »kungs
ängs lilja».
Ängstrand (inkommer).
Ursäkta, de’ va’ ingen å pigera därute, och därför tog ja’ mej den dristiga friheten och gick direkte te pastorn själf.
Manders.
Hvad är det om då? Men det säger jag dig, snickar Ängstrand, gör dig inte till, för du är genomskådad; Axelsson har nog låtit den gamle hycklaren tillräckligt framträda.
Ängstrand.
Jöss, så han säjer, goa pastorn. Jo si de’ va’ sä, att ja’ har ock varit vägfarandes te’ Upsala och har sitt, hur de’ står te där.
Och ja’ har sitt di här studentera, di ä kring- flackandes från lokal te lokal, di kallar, och ibland så sitter di och spelar kort på blanka sönda’sförmiddaga...
mm.
Manders.
Men jag förstår inte ....
Ängstrand.
Och ibland så går di på di här gudlöse spektakla. — Och si därför tänkte ja1 sätta opp ett studenthem, där di kunde få bo och njuta familjelifvets välsignelse, di kallar, och slippa allahanda köttsens frestelser, som skrif- vet står.
Manders.
Ja, ja, de’ va’ ju en riktigt god tanke det, min gode Jakob Ängstrand!
Ängstrand.
Ja, men si fruntimmersmänniskor de’
får de’ lof ä vara me’, för annars blir de’
ingen riktig välsignelse å, och därför ville ja’ be pastorn sä gärna, att han öfvcrtalte Regina te å följa me te stan. Ho’ skulle förstås sköta om hushållet och laga maten, och fan äte mej — jöss, jöss — skulle de’
inte bli go’ mat.
Manders.
Ja, ja, räkna på mig. Jag är ju vanatt sprida välsignelse omkring mig. — Men lät oss nu gå och hålla en liten uppbyggelse i nybygget! (Manders och Ängstrand gä.)
%k*-
Fru Gangere (ensam, går och stä
dar i rummet, Jean kommer).
Har du nu återigen varit ute i det här svåra vädret?
Jean.
Ja, det är lika ruskigt som Gråkalit, men jag var väl så illa tvungen! — Mor du, får jag sätta mig här i mors egen varma stol?
Så där! Nu måste jag tala om någonting för dig, men lugn bara, lugn!
Fru Gangere.
Jean, Jean, livad är det?
Jean.
Ser du, jag har inte kommit mig för att skrifva till dig om det, och sen jag kom hem så ... . Nåja, ser du, det är just in
genting att tala om i fruntimmerssällskap.
Fru Gangere.
Barn, barn, är det på det viset? Men hvarför begagnade du inte...
Jean.
Ahnej, mor, inte så, inte så! Du har kanske sett, att min mage varit på obestånd, sen jag kommit hem. Nå, det är inte bara tillfälligt, ser du, med anledning af de sista
23
^ ■ ■■ ■-... -*%
festerna; nej, min mage är förstörd, fördärf- vad för aratal! (Kastar sig hufvudstupa i soffan.)
Fru Gangere.
Stackars, stackars min gosse! Men hur har det gått till?
Jean.
Ja, ser du, det är just det märkvärdi
gaste af alltihop. Nog har jag varit med om åtskilliga festmiddagar och landskaps- svyckar, och som du vet, är nationspunschen svår; men ändå...
Fru Gangère.
Ja, det kommer nog alltsamman af den där öfveransträngningen i skolan!
Jean.
Nej, du mor, jag tror inte, vi få skylla allting på den, du! — Första gången jag märkte det, var förra tärmin efter en fest
middag på Flustret. Du vet ju, hurudan konjak Bastholm hade; nåja, jag hann knappt kila hem det fortaste jag kunde, förrän och sedan, sedan har det bara blifvit värre, Värre!! (Vrålar.)
Fru Gangere.
Förfärligt, min stackars gosse!
— 24 —
Jean.
Jaff fragade doktorn. Han kom med en hop dumheter om pappa och ärftligheten, men slutet blef, att jag själf fick ta hela skulden...Äh, det är förfärligt att tänka
•sig, att man måste ta alltsammans det där pa sig själf...på sjg själf!
Fru Gangère.
Om jag ända inte vore sä gudsjämmer- ligt feg (ringer).
Regina (kommer).
Jag tror, frun rang.
Fru Gangère.
Hja. En halfva champis! (Rcgi.u hemtar en butelj.)
Jean.
J°, jag kunde nog tro, att min mamma förstod att lefva! (Dricker.) Men ska inte Re
gina ha ett glas med?
Regina.
Ah, jag tackar sä mycket! Att sitta borta vid dörrn med ett tomt glas i handen och drifva stumt spel, det är just inte större nöje, än att jag kan vara af med det! Då ai det bättre att bara sitta och ge ögon ät publiken.
Jean.
Regina du, kom hit, ska du få »pojken !
Fru Gangere.
Regina, en hela champagne! (Sakta) Ta af den där svenska till 2 kr. helbuteljen!
(Regina går.)
Jean.
Mor du, mor! Regina, hon vore min räddning, hon skulle nog ge mig handräck
ningen! Nåja, det där får vi alltid talas vid om i 3:e akten!
Regina (kommer med '/, champ.) Voici, voila, très bien, comment vous portemonnais-vous ?
Jean.
Tack, Regina! Jag tror minsann, du talar franska!
Regina.
Jo, det kan herrn lita på! Herrn lofvade ju, att jag skulle få följa med till Paris, vet jag, och därför for jag in till stan och tog lektioner för nv.llc Gabreelc. hörst vände jag mig till kand. Feilitzen, men han blcf sä förvånad, så han såg ut som »Fem ut
ropstecken», och så sa’ han några vackra
ord om, att han inte tordes, för han var rädd att få upp några nya »Slrömolm på sin lyckas klara himmel. — Si jag var så dum då jag, så jag trodde allt, hvad her- rärne slog i mig, men nu har jag kommit underfund med, att om en ungherre låter en stackars flicka resa nånstans, så blir det då inte till Frankrike utan till Tyskland.
(Angstrand och Mandcrs inrusa.)
Ängstrand.
Hin ä’ lös i barnhuse’ och pastor Man- ders har tuttat på! (ut).
Manders.
Det var elfva lögn! Ah min fjärding!
Min fjärding!! Och inte var den assurerad!!
K i d d.
— 27 —
Tredje Akten.
Samma rum som förut men i eldsbelysning.
(Fru Gangère och Regina komma in.)
Regina.
Ah, Herre Gud, hvad det var hett! Men en sådan treflig folkträngsel det var! All
deles som på Feithska tomten Vaksalalördan!
(Manden och efter honom Angstrand).
Ängstrand (afsides).
Joo, nu har ja’ allt prestfan fast! (Högt).
Joo, nu har ni ställt till det vackert, herr pastor!
Manders.
Men, min gode Jakob Ängstrand...
Ängstrand.
Ja, goa herr pastorn, mitt hjärta ä’ blo
dandes af bcdröfvelse, men ärlig och rätt
rådig, di kallar, de’ har dä Jakob Ängstrand alltid varit, och sanningen, den måste fram den, och jag kan inte annat än intyga, att pastorn snöt ljuset med fingra och slängde skaren i fjärdingen!
Manders.
Men jag förstår inte alls det där; jag brukar ju öfvcrhufvud taget inte ens snyta mig själf...
Ängstrand.
Och ja sa’ ända at pastorn på mitt en
faldiga sätt: Akta sej, herr pastorn, sa ja1, ja de’ sa’ ja’ — för »om dc’ händer nä’n olycka, kan dc bli farligt; ! Men si, pastorn, Jakob Ängstrand ä’ inte den, som öfvergif- ver en värdig vän i bedröfvelscns tid, och därför så...tiger ja' med saken... pä ett vilkor.
Mand ers.
Lät höra!
Ängstrand.
Jo, att pastorn rekommenderar mitt stu
denthem och sen inte lägger sej i’t mera och framför allt inte skaffar sej någon fru, som gnor omkring och lockar in stackars flickor pä Magdalenahemmet och tar rätt på stu
denternas »tjangs», di kallar.
Manders.
Jao ill pa allt, Clllt! (Ängstrand gar).
Jean (som inkommit under sista repliken).
Men, pastor Manders, se ändå på Re
gina, så präktig hon är! Hvad säger ni, om hon och jag skulle bli ett par? Hon är en ängel, herr pastor!
Manders.
Himlen bevare oss!
Jean.
Ilvilka härliga former! Och ändå kunna några Lundateologer påstå, att änglarne inte ha några kroppar! O, att fä trycka henne i sina armar, att få...
Manders.
Men så betänk då, olycklige, att enligt prestmötets beslut änglarne numera inte ha något kön!
Jean (förkrossad).
Ah!
Manders.
Men adjö mitt herrskap! När man inte längre har utsigt att bli barnhuspredikant, sä...
Fru Gangere.
Gä, enfaldige representant för det be
stående!
- 3° -
sr
Stäng till alla dörrarne! Det drar! Fast det kan då göra detsamma, det drar ändå ät Helsinge i alla fall! Den där kalla vat
tenstrålen, som jag fick på magen vid elds
vådan, den har störtat mig fullkomligt!
Fru Gangere.
Barn, barn, hur är det?!
Jean.
Och så ångesten, mor, den där förfär
liga ångesten!!
Fru Gangere (båftigi).
Hvad menar du? Hvad för en ångest?
Jean.
Ah, mor, jag har inte talt om allt för dig. Det värsta af alltsammans är den där ångesten, den där förfärliga ångesten — att det skall hända mig någonting ute i säll
skapen, förstår du!! Oh!!!
Fru Gangere.
Stackars min lille gosse! Men nu får jag inte tiga längre! Jean, din far, som din sonliga kärlek utrustat med den mest idea
liska mage i världen .... han var inte en bit bättre än du!
- 3>
æ
Jean.
Mor, mor, hvad säger du!!
Fru Gangere.
Ja, ja mins en gång, då jag var med honom i Stockholm, och han »dassade» upp fem kronor på kabinetter. Det var just där- utaf, han fick tillnamnet »ka hin c tiska mm a r- herrm. Men ändå, ser du, hände det honom aldrig någonting uti sällskaper! Var därför lugn, min stackars gosse, allt sådant där, det går enligt nyare teorier i arf. Du behöfver således inte vara rädd!
Jean.
Ah, min far, min far! — Men om nå
gonting skulle komma på, då ger nog du mig handräckningen, Regina?
Regina.
Nej merci, monsieur, det är visst bäst, jag ger mig af nu. Det kan väl inte bli.
något af nu oss emellan, när unge herrn är sä krasslig. Jag far in till Upsala jag, där fins så mycket snällt folk.
Fru Gangere.
Regina, betänk dig! I kampen för till
varon är det alltid blott de starkaste, som
f
kunna hålla sig uppe: du måste ovilkorligen ligga under! Men ändå, om något skulle hända dig, så kom ihåg, att vid mitt barn
hem står dig alltid en plats öppen — som amma.
Regina.
Vid barnhemmet, som har brunnit opp ! Jaa, frun har då alltid varit generös! Men vänta bara hon! (Går och tar i förbifarten nyckeln bakom dörren).
Fru Gang'ere.
Se sä där ja, min gosse, låt oss nu göra det trefligt åt oss!
Jean (oroligt).
Ja, ja, mor! — Mor du, nu när Regina är borta, då blir det du, som får ge mig handräckningen!
Fru Gangère.
Hvad säger du, jag, din mor, jag, som gett dig lifvet!
Jean.
Lifvet, ja! När du gaf mig det här lif
vet, mor, hvarför gaf du mig då ett så löst lifr! Nu måste jag ut igen!
— 33 -
%ȣ*~
y<
Fru G aligere.
Ah, återigen! (Faller ned halft afdânad).
Jean (går fram tili bordet och taren bok, som han kramar ihop).
»Gräkallt», ja den duger! (Går ut i fonden, men återkommer genast). Mor till, nyckclll iir borta, borta!!
Fru Gangere.
Hvad säger du! Store Gud!! Låt oss
SÖka ! ! (De rusa vildt ut och in genom dörrarne). Ah, det är Reginas nedrighet!
Jean (kastar sig i en emma).
Oh! Nu hjälper inte längre ärftligheten, mor, nu måste du ge mig handräckningen!!
Frit Gangere (vid hans fotter, med handen på hans mage).
Min stackars gosse, oh, det är förfärligt!
Jean (sjunker samman).
Ge mig nattstolen, mor!
Fru Gangere.
Oh, hvad Säger du ! (rusar till fönstret) Luft, frisk luft! Oh!!
Jean.
Stolen, mor, stolen!
34 -
x3 .
Fru Gangèrc.
Ja, ja, nej, nej, nej, nej, jo...
Jcatl (med slocknande röst).
Stolen... stolen!
R i d a.
e/ce;
” «ce
ec<e<
Ci: s. <C
■CXTc c. <
<T«|ec<re .M-'CSTrVv. ¿S^^SsSSü:
Cu ce.
¡sscc: C<. C ç c S^c Ä c. < &*
c c ce; cea
CCCC c ce -
speccc C cec. c< c
C C C.
Mece: Cè Ci
et c. c
¿Ce ire C Ç£C4
feCCCCC «de <c c S:® c ex
55S ç
,C5 S C «T SS
£* c cr rr — - i^CCCcc
<;c:cce-c c■ixccei ce««, ccc
<H3te.<fcc^ 3srr_S- Mec S ecee
c Sitt CSCCc ce
^ccl
4.dc <.
S e.cc< S^c C CCe S S c dcèccce — ç, C
exe CC C ccèceaæm: ^cc C cecxu. 4C C C ecc L^c: et c ccccct e c <3CeC«C <e sp ce
RCS cCrçi ccc ec ;sc>-c
Ç C c««- c 55 (-5;5c 5 c<®c rr ^ ¿ > ^v-\t
SS>- S s SCcCCc^ C C -ces^ly- - CVVi' 5«<C C^Cr <£ C CC 9K % «ce c Ce
£C C CCcefcc c ci S 55 c, c ;5^cc SSSS<><ßec5*55 ç ce CCC ce cc«cce (CC
ce CX
c ce c sm e CCI ccc c ce ccc
ce cC Cccc Ce S cc cc ccc ciCC 555c c e<T cc < «c QT55 •; C' c X ce^C «c c C c«cce c«x
CCC Ccc C CCC«C Cc c c Cees C< c C C -i-.c. Cc.( £Ül C c ce ce cc CCXC C- CX<C <jCtr- ,i>rce Cecee IC C. CCCeC c CCeC ce.
ç CCC c ele SXcet c e C' ccc ce X c çce
ç C ce C..Cccc ce ce etc ce 1 c ccc
1- c C <CC € C ce.' C ( Ce« ce CeC'C C e .e c c<reer«cCC CCCSC
se C ce CC C e c c c e c CÇCcd
td etc Ce ç CC cç c Ce c c ee.ecc < C C C c«PC Ce c e c escC'CCC m < ce c<C ce c C CCCCe ce CC Cee< Ce Ccch-h S5ÄCe rr. C
f eide C cec ce c CeC ; ce. <X<ÎCCCC<ec e C C v<<CC cece r ce ce C Ce - c ce c
Ç<C Ce c.
C . C C CCpc ç <-eç cr' C ee 5ie<3 Ccc d<c, < e S Sfc<¿C te. Cáfír.< •■>•1^=- - c ce Cx c
c c.<x« C ee <c*e
Cite 5 Ce c c e '.ce
C Ce Ce c: C Crées ce ce
c cC ' Ce ¿arrír«c <éd c-C «Mec.
-t e Ccc
C C «pii- c<se
ex c 2C Ç«£T C'T¡nTf’■■ - «de e.e 5 C
C C ce
5 SC c Äraec
f S Çcc « C CC
CCC sm ç c
C C C etc S^CeC % sESàcjft
CCC CCC
5CLÇ<^ ci
C C c e ce t».5:CÉCjc_
