Utvärdering av frisörsalongers egenkontroll

Examensarbete, 15 hp Miljö- och hälsoskydd

Vt 2019

UTVÄRDERING AV FRISÖRSALONGERS

EGENKONTROLL

Isak Carlsson

Evaluation of hairdressers self monitoring

Isak Carlsson

The purpose of the study was to evaluate hairdressers self monitoring. The frame of the questions were for instance to find out if hairdressers self monitoring were sufficient and the experience among operators and inspectors. Self monitoring by operators is a crucial part of Swedish environmental law. It is required that operators has control of every aspect of the business and complies with the environmental law. Self monitoring include routines that occurs in the daily operation. Non mandatory to report environmentally hazardous businesses are not required to have a documented self monitoring. Data were collected through inspection and interviews with nine operators and eleven inspectors. Results showed that hairdressers usually had adequate self monitoring. In 17 of 24 controlled businesses there were no discrepancies noticed. The operators were mostly positive towards supervision and self monitoring. The study showed that operators in non mandatory to report businesses had a slightly inaccurate depiction of the supervisory authority. Inspectors claim that discrepancies in self monitoring usually depend on lack of knowledge and limited economical resources. The inspectors suggested that the requirements of self monitoring should be made more evident.

Keywords: self monitoring by operators, environmental law, environmentally hazardous businesses, inspectors, operators.

Förord

Examensarbetet är en del av kandidatprogrammet i miljö- och hälsoskydd, 180 hp, vid Umeå universitet. Detta examensarbete genomfördes under perioden mars-maj 2019. Jag vill tacka Piteå kommun som gav mig möjligheten att genomföra mitt examensarbete i samarbete med dem. Särskilt stort tack riktas till de verksamhetsutövare och inspektörer som tagit sig tid och ställt upp på intervjuer. Jag vill även tacka min handledare, Åsa Berglund, för utmärkt vägledning igenom hela examensarbetet.

Isak Carlsson, Umeå, maj 2019

Innehållsförteckning

1 Inledning

1.1 Syfte

1.2 Avgränsningar

2 Bakgrund

2.1 Operativ tillsyn

2.2 Tillsynsprojekt hos anmälningspliktiga verksamheter ...

2.3 Tillsynsprojekt hos icke anmälningspliktiga verksamheter ...

3 Metod

3.1 Urval och rekrytering

3.2 Datainsamling ...

3.3 Analys

3.4 Etiska aspekter

4 Resultat

4.1 Sammanställning av tillsynen

4.2 Intervjuer med verksamhetsutövare

4.2.1 Vikten av rutiner ... 7

4.2.2 Splittrad bild av tillsynsbehovet ... 7

4.2.3 Verksamheter motarbetas ... 8

4.2.4 Stöd istället för kontroll ... 8

4.3 Intervjuer med inspektörer ...

4.3.1 Faktorer bakom egenkontrollen ... 8

4.3.2 Varierande kvalitet ... 9

4.3.3 Utvecklingspunkter i egenkontrollen ... 10

4.3.4 Tillsyn i praktiken ... 10

5 Diskussion

5.1 Tillsyn mot frisörsalonger

5.2 Intervjuer med verksamhetsutövare och inspektörer ...

5.3 Metoddiskussion

5.4 Slutsatser

Referenser

Bilagor

Bilaga 1: Informationsbrev verksamhetsutövare Bilaga 2: Informationsbrev inspektör

Bilaga 3: Frågeguide verksamhetsutövare Bilaga 4: Frågeguide inspektör

Bilaga 5: Checklista tillsyn frisörsalonger

Bilaga 6: Exempel på innehållsanalys

1

1 Inledning

Miljöfarlig verksamhet är ett omfattande begrepp som rör en mängd olika verksamheter där det kan uppstå olägenheter för människors hälsa eller miljön (Christensen 2012). För att förhindra att dessa konsekvenser uppstår är det viktigt att kontrollera verksamheterna utifrån miljöbalkens bestämmelser (SFS 1998:808). Det är kommunernas miljönämnd och dess miljö- och hälsoskyddsinspektörer som är ansvariga för att bedriva tillsynen hos icke anmälningspliktiga verksamheter enligt 45 § förordning (SFS 1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Frisörsalonger räknas som miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken (SFS 1998:808) 9 kapitlet 1 §. Det fanns 11600 registrerade frisörsalonger 2016 (Statistiska centralbyrån 2018).

Även små och icke anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter ska ha en fungerande egenkontroll och följa aktuell miljölagstiftning (Naturvårdsverket 2008). Solna kommuns tillsynsprojekt hos frisörsalonger visade att verksamhetsutövarnas kunskap om

miljölagstiftningen var något bristfällig (Hellman et al. 2005). Många av verksamheterna kände inte till kommunens miljökontor överhuvudtaget, men var positiva till tillsynen.

Landskrona kommuns tillsynsprojekt visade att många inte kände till miljöbalkens krav på frisörsalonger, och många hade inte hört talas om egenkontroll (Feuk och Karlstedt 2016).

Statskontorets utvärdering (2004) av tillsynsvägledningen inom miljöområdet lyfter fram egenkontroll som en viktig punkt att kontrollera vid tillsyn. En utredning visade att tillsyn av verksamheters egenkontroll fanns med i 65 % av kommunernas tillsynsplaner (Persson, Lundmark Essen och Wiktorsson 2011). En undersökning visade att 62 % av Sveriges kommuner ägnar mer än 50 % av tillsynstiden åt egenkontroll hos anmälningspliktiga verksamheter (Liljeqvist 2016).

En enkätundersökning med kommunala miljö- och hälsoskyddsinspektörer visade att 10 % av icke anmälningspliktiga verksamheter bedömdes ha en väl fungerande egenkontroll (Persson, Lundmark Essen och Wiktorsson 2011). För anmälningspliktiga verksamheter framgick det att 53 % av verksamheterna ansågs ha en väl fungerande egenkontroll. Små verksamheter har pekats ut som särskilt dåliga på att ha en fungerande egenkontroll (Naturvårdsverket 2005).

1.1 Syfte

Syftet är att utvärdera frisörsalongers egenkontroll, och undersöka inställningen till egenkontroll hos verksamhetsutövare samt kommunala inspektörer.

Frågeställningar som besvaras i studien är:

● Var frisörsalongernas egenkontroll tillräcklig?

● Vilken kunskap hade verksamhetsutövarna om miljöbalken och dess krav på egenkontroll?

● Hur bedrevs frisörsalongernas egenkontroll?

● Hur var verksamhetsutövarnas inställning till tillsyn och miljöbalkens krav på egenkontroll?

● Ansåg inspektörerna att kvaliteten på egenkontrollen skiljer sig åt mellan U- verksamheter och anmälningspliktiga verksamheter?

● Vilka förbättringsförslag finns för att förbättra verksamheternas egenkontroll?

1.2 Avgränsningar

En avgränsning i studien har gjorts till frisörsalonger belägna i Piteå kommun. Den

geografiska avgränsningen görs då studien genomförs i samarbete med Piteå kommun, och studien avgränsas till frisörsalonger för att passa inom examensarbetets tidsperiod.

2

2 Bakgrund

Frisörsalonger är inte tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt 38 § förordning (SFS 1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. En frisörsalong får därmed starta sin verksamhet utan anmälan till kommunen. Det är en så kallad U-verksamhet som inte prioriteras av kommunerna i deras tillsynsplaner (Naturvårdsverket 2001). Tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter kallas B respektive C-verksamheter (Naturvårdsverket 2001). Frisörsalonger räknas som hårvård och är enligt Socialstyrelsen (2006) en

yrkeskategori som tillhör yrkesmässig hygienisk verksamhet.

Frisörsalonger omfattas av miljöbalkens (SFS 1998:808) krav om egenkontroll som finns i 26 kapitlet 19 §. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd om yrkesmässig hygienisk verksamhet framgår det att frisörsalonger bör ha goda rutiner kring handhygien, kosmetiska produkter och, rengöring av verktyg och utrustning (Socialstyrelsen 2016). Frisörsalonger som säljer kosmetiska produkter i sin verksamhet ska säkerställa att produkterna har svensk märkning (Läkemedelsverket 2014). Det ska finnas information om försiktighetsåtgärder, och

hårfärgningsprodukter ska även ha en varningstriangel. Verksamheterna får inte sälja kosmetiska produkter som är märkta med: ”Endast för yrkesmässig användning”

(Kemikalieinspektionen 2016).

Verksamheters egenkontroll är en central del i det förebyggande arbetet enligt miljöbalken (SFS 1998:808). Det är verksamheters verktyg för att uppnå miljöbalkens syfte

(Naturvårdsverket 2008). Det är verksamhetsutövarens ansvar att ha den kontroll av den egna verksamheten så olägenheter för människors hälsa och miljön förhindras. För tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter gäller förordning (SFS 1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Där framgår det bland annat att det ska finnas

dokumenterade rutiner för att kontrollera utrustning. Det ska även finnas en dokumenterad fördelning över det organisatoriska ansvaret enligt miljöbalken. Egenkontrollen kommer att variera i omfattning beroende på verksamhetens storlek och risk (Naturvårdsverket 2001).

Det finns inget krav om att egenkontrollen ska vara skriftlig för U-verksamheter även om det är fördelaktigt med en enkel dokumentation, även för små och enkla verksamheter

(Naturvårdsverket 2008).

2.1 Operativ tillsyn

Tillsyn av verksamheter inom miljö- och hälsoskyddsområdet är ett verktyg för att

säkerställa att miljöbalken följs (Statens offentliga utredningar 2017). Tillsyn kan beskrivas som ett medel för att uppnå miljöbalkens syfte: ”Att främja en hållbar utveckling”

(Naturvårdsverket 2001). Tillsynen innefattar att dels kontrollera att lagar följs men också ge vägledning för att skapa rätt förutsättningar hos verksamheterna. Tillsynen bör främst bedrivas genom inspektioner hos verksamheter (Naturvårdsverket 2001).

Operativ tillsyn anges i miljötillsynsförordningen (SFS 2011:13) som tillsyn direkt mot den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet. Operativ tillsyn innefattar dels systemtillsyn som innebär att verksamhetens egenkontroll granskas och dels detaljtillsyn där

verksamhetens faktiska drift och verksamhet granskas utifrån miljöbalkens krav

(Naturvårdsverket 2001) . Tredje delen i den operativa tillsynen är information och utgörs av inspektörens rådgivande roll. En inspektion består vanligtvis av en kombination av samtliga delar i den operativa tillsynen (Naturvårdsverket 2001).

Det har kartlagts att det finns två huvudsakliga inspektionsstilar bland miljö- och

hälsoskyddsinspektörer (Bengtsson 2004). Den “mjuka” inspektören tillämpar rådgivning i stor utsträckning, utfärdar sällan förelägganden, och genomför i undantagsfall oanmälda inspektioner (Johannesson et al. 1999). Den “strikta” inspektören genomför huvudsakligen oanmälda inspektioner, skriver många rapporter och förelägganden, och kontrollerar

3

lagefterlevnaden i stor utsträckning, istället för att ge råd till verksamheten. En studie som undersökte inspektionspolicy hos åtta svenska myndigheter fastställde att majoriteten av inspektörer kännetecknas av ”mjuka” attribut och utfärdar myndighetsbeslut när det behövs (Lindblom et al. 2003). Det har konstaterats att lagefterlevnaden ökar hos verksamheter om risken att bristen upptäcks är stor, och ännu mer om bristen kan innebära böter för

verksamhetsutövaren (Winter och May 2001). Men Persson och Berg (2012) menar att hos små företag ser drivkraften till lagefterlevnad annorlunda ut. Istället för risken att brister upptäcks är det istället kunskapen om miljölagstiftningen som utgör orsaken till

lagefterlevnad.

En enkätstudie av Hielm et al. (2005) undersökte attityderna till egenkontroll hos finska livsmedelsföretag. Generellt var verksamhetsutövare positivt inställda till egenkontroll, framförallt då kvaliteten och säkerheten höjdes. Det som ansågs mest problematiskt var tidsåtgången, och få med alla anställda i egenkontrollsarbetet. Ett examensarbete av

Eriksson (2008) undersökte verksamhetsutövares attityd till miljötillsyn och egenkontroll. I studien var mindre anmälningspliktiga verksamheters attityd mer negativ till egenkontroll än tillstånds- och anmälningspliktiga. Egenkontroll ansågs vara för byråkratiskt, och

beskrevs som: “ett nödvändigt ont”. Kontakten med miljökontoren och tillsynen ansågs vara positiv, men att inspektören ibland kunde vara för nitisk (Eriksson 2008).

En utvärdering av verksamhetsutövares arbete med egenkontroll visade att 39 av 40 anmälningspliktiga verksamhetsutövare kände till miljöbalkens krav på egenkontroll (Persson och Berg 2012). Ungefär hälften hade tillskansat sig informationen via de

kommunala tillsynsmyndigheterna. Majoriteten av verksamheterna i undersökningen angav att de var duktiga på egenkontroll, 85 % gav sig själva tre respektive fyra i betyg på en fyrgradig skala. Vidare visade undersökningen av Persson och Berg (2012) att ingen verksamhet ansåg sig dålig på egenkontroll. En klar majoritet, 60 %, angav att tillsynen påverkade verksamhetens arbete med egenkontroll i stor omfattning. Tidskrävande,

ekonomi och brist på stöd från tillsynsmyndigheten lyftes fram som faktorer som påverkade arbetet med egenkontrollen negativt. Tillsyn av egenkontroll medför daglig övervakning av verksamheten medan tillsyn på plats ger en ögonblicksbild av verkligheten, i bästa fall, något tillfälle per år (Liljeqvist 2016). I samma delrapport anges det att tillsyn med fokus på

egenkontroll visar på förtroende av inspektörerna och stärker företagens vilja att uppnå miljöbalkens krav.

2.2 Tillsynsprojekt hos anmälningspliktiga verksamheter

Miljökontoret i Luleå genomförde 2012 ett tillsynsprojekt mot anmälningspliktiga piercing- och tatueringsverksamheter där ett av syftena var att bedöma egenkontrollen (Sandström 2012). Kännedom om kraven kring verksamhetsutövares egenkontroll var låg. En av de sju kontrollerade verksamheterna hade adekvata skriftliga rutiner. Luleå kommun konstaterade att verksamheterna hade goda rutiner för att minska smittspridning, och kunskap om hygienrisker.

Norrköpings kommun utförde 2012 tillsyn mot kommunens 12 piercing- och

tatueringsverksamheter (Kagevik och Hallberg 2012). Av de inspekterade verksamheterna saknade tre helt en skriftlig egenkontroll, resterande verksamheter hade en dokumenterad men bristfällig egenkontroll. Generellt ansågs det finnas en god kännedom om hygienrisker i verksamheterna.

2.3 Tillsynsprojekt hos icke anmälningspliktiga verksamheter

Landskrona stad genomförde 2015 ett tillsynsprojekt hos frisörsalonger där 34 verksamheter inspekterades (Feuk och Karlstedt 2016). Projektet kontrollerade frisörsalongernas

egenkontroll, kemikaliehantering, lokal och städrutiner. Tillsynen visade att egenkontroll var något som de flesta verksamheter inte kände till och ingen verksamhet hade en skriftlig

4

egenkontroll. De största bristerna var i märkningen av hårfärgningsprodukter där det saknades varningsmärkning på svenska.

Ett liknande tillsynsprojekt mot frisörsalonger genomfördes av Ystad-Österlenregionens miljöförbund där tre kommuner utförde 79 inspektioner (Hall, Olsson och Ekberg 2015).

Fokus låg på kemikaliehantering och 21 verksamheter saknade varningssymboler på kemiska produkter, och tre verksamheter hade en bristfällig hantering av farligt avfall. Solna

kommun inspekterade 53 frisörsalonger mellan 2002-2004 och 25 verksamheter hade brister i rengöringen samt desinfektion av verktyg (Hellman et al. 2005). Det var fem av de kontrollerade verksamheterna som saknade varningstext på svenska.

Det är betydelsefullt att utvärdera verksamheternas syn på egenkontroll. Det ger inspektörerna en förståelse kring verksamheternas inställning och åsikter. Synen på egenkontrollen hos verksamhetsutövarna är betydelsefullt att kartlägga då det kan hjälpa inspektörerna genom att bland annat förbättra tillsynsmetodiken. Verksamheternas inställning till egenkontroll och tillsyn framgår sällan vid de ordinarie tillsynsbesöken.

Denna studie ger en inblick som kan bidra till att synliggöra icke anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheters inställning till egenkontroll.

3 Metod

Under många år har vissa områden inom miljö- och hälsoskydd blivit bortprioriterade i Piteå kommun. Ett av dessa områden är icke anmälningspliktiga verksamheter. Det bedrevs tillsyn senast 2011 hos kommunens frisörsalonger och därmed fanns ett behov av att kontrollera frisörsalongerna. Studien innefattar tillsyn mot U-verksamheter, intervjuer med

verksamhetsutövare, och intervjuer med inspektörer vid kommunala miljökontor.

3.1 Urval och rekrytering

En kvalitativ studie genomfördes där det utfördes intervjuer med verksamhetsutövare och kommunala inspektörer. Intervjuerna syftade till att undersöka informanternas synvinklar, och öka förståelsen i ämnet (Kvale och Brinkmann 2014). Då studiens syfte är att undersöka verksamhetsutövares och inspektörers inställning ansågs den kvalitativa metoden bäst lämpad.

Inspektioner bokades in med verksamheterna via telefon och e-post, och i samband med tillsynsbesöket intervjuades verksamhetsutövare. Ett bekvämlighetsurval enligt Trost (2010) gjordes på plats hos verksamheterna där de nio första verksamhetsutövarna tillfrågades om de ville ställa upp på en intervju. Alla tillfrågade verksamhetsutövare valde att delta. På grund av tidsbrist tillfrågades inte alla verksamhetsutövare. De hade i förväg blivit informerade om tillsynen och intervjun genom ett informationsbrev (Bilaga 1).

Informationsbrevet skickades ut till alla frisörsalonger som kartlagts vid en inventering.

Intervjuer med kommunala inspektörer bokades in genom att ett informationsbrev

skickades ut via e-post till närliggande kommunala miljökontor (Bilaga 2). Därefter bokades intervjuer in med inspektörer, de arbetade vid två olika kommuner.

Sammanlagt intervjuades nio verksamhetsutövare vid frisörsalonger. Åtta kommunala miljö- och hälsoskyddsinspektörer intervjuades. Det genomfördes även intervjuer med tre

livsmedelsinspektörer. Syftet med att intervjua verksamhetsutövare och inspektörer var att få med både verksamheters och tillsynsmyndighetens tankar kring egenkontroll.

5

3.2 Datainsamling

Jag sammanställde två olika intervjuguider, en till intervjuerna med verksamhetsutövare (Bilaga 3) och en till intervjuerna med inspektörer (Bilaga 4). Intervjuguiderna bestod av enkla och tydliga frågor där endast svar som är relevanta för undersökningen eftersträvades (Kvale och Brinkmann 2014). Intervjuerna genomfördes semistrukturerat då det ger möjligheten att ställa följdfrågor och vara flexibel beroende på informantens svar (Trost 2010). Det genomfördes en pilotintervju för att säkerställa att intervjuguiden bestod av tillräckligt välformulerade frågor. Då de första intervjuerna ansågs ge tillfredsställande svar revideras inte intervjuguiderna.

Intervjuerna med verksamhetsutövarna genomfördes i deras egna verksamheter och pågick mellan fem och tolv minuter. Två intervjuer spelades in och vid resterande togs anteckningar då inspelning av olika anledningar inte var aktuellt. Intervjuerna med inspektörerna

genomfördes vid deras arbetsplats. Intervjuerna pågick mellan 11 och 19 minuter, och samtliga spelades in.

För tillsynen sammanställde jag en checklista (Bilaga 5) enligt miljöbalkens krav, och utifrån vad Socialstyrelsen anger om yrkesmässig hygienisk verksamhet (Socialstyrelsen 2016).

Totalt genomfördes det 24 inspektioner på frisörsalonger i Piteå kommun. Varje

fokusområde enligt checklistan kontrollerades inte på alla 24 frisörsalonger på grund av tidsbrist. Städning och hygien granskades hos varje verksamhet då det utgör de största riskerna hos verksamheterna, och var därför prioriterat vid tillsynen i överensstämmelse med handledare vid Piteå kommun.

För att hitta relevanta vetenskapliga artiklar gjordes en litteratursökning på databaser som Google Scholar och Web of Science. Sökord som användes var: self-monitoring by operators, inspection style, inspectors, environmental enforcement, attitudes operators. Lagtext och rapporter från Naturvårdsverket samt olika kommuners tillsynsprojekt utgör även det en betydande del av den referenslitteratur som använts.

3.3 Analys

En kvalitativ innehållsanalys gjordes på det insamlade materialet enligt Kvale och

Brinkmanns (2014) riktlinjer. De inspelade intervjuerna transkriberades först ordagrant, och lästes därefter igenom ett flertal gånger. Meningsbärande enheter togs ut från texterna.

Dessa enheter kondenserades sedan, och kodades därefter. Koder med liknande innebörd placerades tillsammans och bildade en kategori (Bilaga 6). De framtagna kategorierna utgör rubriker i resultatet. Intervjuerna med verksamhetsutövare och inspektörer analyserades separat. Intervjuerna där anteckningar togs analyserades enligt samma princip som för de inspelade men ingen transkribering skedde.

3.4 Etiska aspekter

Informanterna informerades om studiens syfte i samband med informationsbrevet som skickades via e-post (Bilaga 1 och 2). Där nämndes det även att materialet kommer hanteras konfidentiellt. I samband med intervjuerna togs detta upp igen och informanterna

informerades även om att inspelningen endast var till för studien och dataanalysen, och skulle inte höras av någon annan än författaren. Intervjuerna genomfördes i informerat samtycke, vilket innebär att informanterna deltog frivilligt och när som helst kunde avbryta (Kvale och Brinkmann 2014).

6

4 Resultat

4.1 Sammanställning av tillsynen

Avvikelser uppmärksammades på sju av frisörsalongerna (Tabell 1). Hos verksamheterna där avvikelser noterades var det totalt två eller fler brister. Den vanligaste avvikelsen som

uppmärksammades var bristande städning på hög höjd. Totalt hade fem verksamheter dammigt ovanpå hyllor. Samtliga verksamheter hade tillgång till toalett. Hos tre verksamheter tvättades inte handduken med tillräcklig frekvens. En majoritet av verksamheterna rengjorde saxar och kammar i en särskild desinfektionsskål för

frisörsalonger. Men utrustningen bör även diskas med borste vilket tre verksamheter inte gjorde.

Två verksamheter hade bristande rutin kring att hantera om en kund har löss. Då sju verksamheter hade avvikelser innebär det också att dessa verksamheter hade en bristande egenkontroll. Därmed hade sju av 24 verksamheter en bristande egenkontroll. Inom fokusområdena lokal, hantering av avfall och kosmetiska produkter noterades inga

avvikelser. Ingen av de kontrollerade frisörsalongerna sålde produkter märkta med: ”Endast för yrkesmässig användning”. Tre av verksamheterna hade skriftliga rutiner, dessa

verksamheter hade inte några uppmärksammade brister.

Tabell 1. Bristerna som noterades vid tillsynen hos frisörsalongerna.

Noterade brister hos

verksamheterna Totalt antal

kontrollerade verksamheter

Antal kontrollerade verksamheter

utan avvikelse

Antal kontrollerade verksamheter

avvikelse med

Bristande städning – damm på hyllor 20 15 5

Inte tillräcklig tvättfrekvens av

handduk på toalett 22 19 3

Bristande rengöring av saxar,

kammar, utrustning 24 21 3

Ingen rutin/policy kring löss 18 16 2

Bristande egenkontroll 24 17 7

4.2 Intervjuer med verksamhetsutövare

De intervjuade verksamhetsutövarna hade arbetat som frisör mellan sex och 43 år, i

genomsnitt 20 år (Tabell 2). Sex av frisörerna var själv i verksamheten, och tre frisörer hade mellan två och nio anställda. Tre av verksamhetsutövarna hade ingen tidigare erfarenhet av kontakt med det kommunala miljökontoret och kände inte till att det existerar. Dessa tre frisörer var samtliga själv i verksamheten hade arbetat i branschen 31, 24 och 16 år. Fyra av frisörerna kände till att det finns ett kommunalt miljökontor, och två av dessa hade tidigare varit med om inspektion i verksamheten.

Fyra av verksamhetsutövarna kände inte till miljöbalken och dess krav på egenkontroll. Tre av dessa var själv i verksamheten, den fjärde hade sex anställda. De hade arbetat som frisör i 16, 24, 31 och nio år. Fyra av frisörerna hade kännedom om miljöbalken och hade kunskap

7

om egenkontroll. En verksamhetsutövare hade aldrig hört talas om miljöbalken innan denne hade läst på efter att tagit del av informationsbrevet och den kommande tillsynen.

Tabell 2. Uppgifter om verksamhetsutövarnas salong, erfarenhet och kunskaper.

Verksamhet Antal

anställda År i branschen Kännedom om miljökontor

Kunskap om miljöbalken/

egenkontroll

A 1 31 Nej Nej

B 6 9 Ja Nej

C 1 7 Ja Ja

D 1 43 Ja Ja

E 1 24 Nej Nej

F 3 6 Ja Ja

G 9 32 Ja Ja

H 1 16 Nej Nej

I 1 13 Ja Ja

4.2.1 Vikten av rutiner

Samtliga verksamhetsutövare beskrev att rutinerna som finns var grundläggande och genomfördes utan någon större eftertanke. De menade att städa, rengöra utrustning och lokal ingick i deras arbete och var nödvändigt för att bedriva frisörverksamhet. Sju verksamhetsutövare ansåg att rutinerna inte behövde vara skriftliga utan personalen vet ändå vilka arbetsuppgifter som ska utföras. Frisörerna menade att då verksamheten har inbokade kunder hela dagarna faller det sig naturligt att städa och rengöra vid vissa

tidpunkter. Fem verksamhetsutövare menade att kraven på egenkontroll enligt miljöbalken inte hade någon påverkan på verksamhetens rutiner.

Tre frisörer lyfte fram arbetsmiljön som en faktor som även gjorde att städning och

rengöring utfördes noggrant. Då frisörerna spenderar hela dagarna i salongerna ville de ha en ren och snygg arbetsmiljö. En verksamhetsutövare menade att stoltheten över salongen och att visa upp den för kunder som gav komplimanger var en motivation. En annan menade att hon tänkte utifrån kundens perspektiv och hur denne själv vill att det ser ut när hon klipper sig.

Erfarenhet var något som lyftes fram av sex verksamhetsutövare som en orsak till att saker utfördes korrekt. De menade att med erfarenhet visste de vad som ska göras och när.

Verksamhetsutövarna med flera anställda frisörer beskrev vikten av tydliga rutiner som genomsyrar arbetet. Verksamhetsutövarna beskrev att rutiner var viktigt för att annars blir det stökigt i salongen. Med rutiner sköter alla sysslorna och ingen slarvar. Två frisörer uppgav att de hade skriftliga rutiner kring allt som ska göras i verksamheten.

4.2.2 Splittrad bild av tillsynsbehovet

Fyra verksamhetsutövare menade att det är jättebra att tillsyn sker mot alla verksamheter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Det lyftes fram att det är viktigt att kontrollera att verksamheterna sköter sig och följer lagstiftningen. De trodde att många annars skulle misskötta sig. Vid frågan var det många som specifikt lyfte fram restauranger som exempel.

Frisörerna ville inte äta på restauranger om ingen kontroll skulle ske.

Tre verksamhetsutövare menade att kontroll är bra men att deras egen verksamhet inte behövde kontrolleras. Även hos dessa lyftes restauranger fram som ett exempel på

8

verksamheter som kommunen borde bedriva tillsyn mot istället. En frisör lyfte fram vikten av att verksamheterna och inspektörerna ska samarbeta, då de arbetar mot samma mål.

Tillsynen ansågs därför bli en möjlighet till att förbättra verksamheten. En annan frisör var negativt inställd till tillsynen och såg varken behovet eller förstod syftet.

4.2.3 Verksamheter motarbetas

Tre av de intervjuade verksamhetsutövarna framförde åsikter som handlade om att

kommunen försvårade arbetet och motarbetade verksamheten, resterande sex nämnde inte något om detta. En frisör menade att kostnaden var ett problem, många olika myndigheter som tar ut en avgift av verksamheterna. Vidare menade frisören att småföretagare drabbas värst och är utsatta, varje kostnad adderas och blir totalt sett stor. Det upplevdes också komplicerat att veta vilka krav som ställdes på verksamheten.

En annan verksamhetsutövare menade att grundtanken bakom tillsynen är god men att det är svårt att veta vad som gäller för frisörer. Frisören ansåg att inspektörerna bara meddelade om något var fel och inte hur verksamheten kunde göra det korrekt. En annan

verksamhetsutövare ansåg att kontakten med kommunen var besvärlig och inte fick några tydliga svar utan blev bara hänvisad vidare. Frisören framförde även att som småföretagare är det många olika myndigheter att ha kontakt med samtidigt vilket ställer till problem.

4.2.4 Stöd istället för kontroll

Den fråga som gav mest enhetliga svar hos verksamhetsutövarna var kring vilka

förväntningar de hade på en tillsynsmyndighet. Samtliga av frisörernas svar handlade om att tillsynsmyndigheten ska ge tips, råd och information till verksamheterna. Tre frisörer

menade att tillsynsmyndigheten ska komma med tips och råd vid problem. En annan lyfte att kommunens inspektör ska höra av sig och föra en dialog kring hur det går för

verksamheten. Vidare menade frisören att tillsynsmyndigheten arbeta med att hjälpa verksamheten istället för att göra nedslag och säga att något inte görs korrekt.

Tre frisörer ville ha information via e-post kring vilka regler som gäller för frisörer då det hade underlättat istället för att själv söka upp kraven. Två verksamhetsutövare menade att det är bättre om tillsynsmyndigheten är med från start och meddelar om något utförs fel så att det blir rätt från början. En av de intervjuade verksamhetsutövarna nämnde att en tillsynsmyndighet ska kontrollera att lagstiftningen följs i verksamheterna.

4.3 Intervjuer med inspektörer

De intervjuade inspektörerna hade arbetat mellan 8 månader och 25 år, i genomsnitt nio år.

Åtta av inspektörerna arbetade som miljö- och hälsoskyddsinspektör inom olika områden.

De hade främst bedrivit tillsyn mot B- och C-verksamheter, och U-verksamheter mest i projektform. Tre av de intervjuade inspektörerna arbetade med livsmedelstillsyn.

4.3.1 Faktorer bakom egenkontrollen

Inspektörerna menade att drivkrafterna bakom en verksamhets arbete med egenkontroll kunde bero på flera olika anledningar (Figur 1). Att verksamheterna har krav på sig enligt lagstiftningen att ha en egenkontroll framkom som en huvudsaklig orsak som lyftes av fem inspektörer. Verksamheterna måste helt enkelt ha en egenkontroll. Tre inspektörer menade att ekonomi var huvudfaktorn där verksamheterna genom en fungerande egenkontroll kan bli effektivare och därigenom spara tid och pengar. En inspektör beskrev att för mindre C- och U-verksamheter var det att få den dagliga driften att fungera som var drivkraften. För större anmälningspliktiga B- och C-verksamheter menade en inspektör att de genom olika certifieringar tvingades ha en god egenkontroll.

Verksamhetens rykte var en annan orsak som en inspektör menade kunde påverka

egenkontrollen. Då verksamheter vill ha ett gott rykte är det viktigt att verksamheten sköts korrekt vilket en fungerande egenkontroll säkerställer. Inspektören menade också att det

9

faller sig naturligt att komplicerade större B-verksamheter måste ha en god egenkontroll för att överhuvudtaget kunna bedriva verksamheten säkert.

Figur 1. Faktorer bakom verksamheters egenkontroll enligt tillsynsutövare.

4.3.2 Varierande kvalitet

U-verksamheter lyftes fram av sju inspektörer som den grupp som frekvent hade en bristande egenkontroll. De menade att verksamheter som omfattas av förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll hade en bättre egenkontroll än icke anmälningspliktiga verksamheter, oavsett storlek. Resterande fem menade att det inte gick att säga något generellt utan att det varierade. Tre av inspektörerna lyfte fram att U-verksamheter jämfört med B- och C-verksamheter lärde sig mer vid tillsynen och tillskansade sig information av inspektörerna. Inspektörerna var delade i frågan om större eller mindre verksamheter hade bättre kvalitet i sin egenkontroll. Sex inspektörer menade att större verksamheter generellt hade en mer fungerande egenkontroll än mindre verksamheter, oavsett om dessa var

tillstånds- och anmälningspliktiga eller inte. Fem inspektörer ansåg att det inte gick att säga något generellt kring verksamhetens storlek och egenkontrollens kvalitet, utan att det varierade.

Åtta inspektörer lyfte att den typ av verksamhet som stod ut och i princip alltid hade en god egenkontroll var kedjor. De menade att kedjor har större resurser och ofta färdiga rutiner för egenkontroller som tagits fram centralt. Även verksamheter med någon typ av

miljöledningssystem samt certifiering ansågs hålla hög nivå på egenkontrollen enligt fyra inspektörer. En annan inspektör menade att bara för att en verksamhet hade ett

miljöledningssystem så betydde det inte per automatik att den hade god egenkontroll eller kännedom kring kraven på verksamheten. Vidare menade inspektören att en certifiering eller miljöledningssystem ibland kunde vara en pappersprodukt som inte speglar

verksamhetens faktiska drift. Faktorerna som inspektörerna lyfte fram som orsakade bristande egenkontroll var bristfällig kunskap och dåliga resurser. Det framkom genom inspektörernas svar vid fem intervjuer att verksamhetsutövarna generellt hade bristande kunskap om miljöbalken och kraven som deras verksamhet ska följa.

Fyra inspektörer menade att den vanligaste bristen hos egenkontrollen för U-verksamheter var helt enkelt att det inte fanns någon egenkontroll överhuvudtaget. Bristande muntliga eller skriftliga rutiner och avsaknad av riskbedömningar lyftes fram av resterande

inspektörer. Gällande B- och C-verksamheter var det främst brister i dokumentationen som 0

1 2 3 4 5

Lagstiftning Ekonomi Daglig drift Certifieringar Gott rykte

Antalet inspektörer

Faktorer

10

lyftes fram. Verksamheterna hade rutiner, antingen muntligt eller till viss del skriftligt, men saknade ansvarsfördelning, riskbedömningar eller fullständiga rutiner. En inspektör beskrev att det oftast tas fram en egenkontroll i samband med start av verksamheten men att den därefter inte revideras vid förändringar. En annan inspektör beskrev att verksamheter ibland anlitar en konsult för att ta fram en egenkontroll. De har därmed en pärm med goda rutiner, riskbedömningar och så vidare men vid kontroll märkte inspektören att rutinerna inte följs.

Det framgick även att verksamheter ibland inte hade gjort några riskbedömningar. Helt enkelt inte tänkt igenom riskerna med verksamheten och infört adekvata skyddsåtgärder.

4.3.3 Utvecklingspunkter i egenkontrollen

Åtta inspektörer menade att verksamheterna kan höja kvaliteten på deras egenkontroll genom att införa tydliga, dokumenterade rutiner, genomföra riskbedömningar, tänka igenom verksamheten utifrån ett miljöperspektiv och föra en dialog med miljökontoret. Två av dessa inspektörer menade också att det behövs fler utbildningar för verksamheter och deras egenkontroll.

En inspektör tyckte att själva begreppet egenkontroll borde ersättas för att därigenom höja statusen. Inspektören menade att begreppet förlorat sitt syfte. Det ska vara motiverande att ha en god egenkontroll och att då införa ett begrepp som exempelvis

”verksamhetsutvecklande” istället skulle bättre visa att det är för verksamhetens egen vinning som de till exempelvis ska ha goda rutiner.

En annan inspektör ansåg att kraven som finns på egenkontroll är förvirrande och borde förtydligas. Det borde införas tydliga krav som beskriver mer noggrant och precist vad som krävs. Inspektören menade att hon kunde sympatisera med verksamheter som ansåg att lagstiftningen i dagsläget är komplicerad. En annan inspektör menade också att särskilt mindre småföretagare har större problem med lagstiftningen då de oftast gör och har ansvar för allt själva. En inspektör beskrev att för tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter borde det vara obligatoriskt att skicka med egenkontrollen i samband med anmälan av verksamheter. Då kan tillsynsmyndigheten granska egenkontrollen direkt och därigenom åtgärda brister tidigt.

4.3.4 Tillsyn i praktiken

Inspektörerna menade att de inte planerade tillsynen efter detaljtillsyn och systemtillsyn men att det ibland blir så naturligt beroende på verksamhet. Två inspektörer beskrev att tillsyn mot stora verksamheter oftast innebär systemtillsyn. De granskar rutiner med mera på kontoret och därefter kontrolleras någon del i verksamheten på plats. Men att det inte är rimligt att kontrollera hela verksamheten om den är stor. En av inspektörerna menade att för mindre verksamheter, särskilt U-verksamheter, ansågs detta inte vara effektivt ute de

prioriterade att inspektera på plats.

Fyra av inspektörerna menade att de inte alls tänkte i begrepp om systemtillsyn och

detaljtillsyn utan planerade inspektionen efter vad som var störst risk. En annan informant nämnde att det sker automatiskt då de granskar villkorsuppfyllning hos verksamheterna. Det blir en form av systemtillsyn och sedan sker detaljtillsyn om de granskar en särskild del i verksamheten. Denna fråga diskuterades inte med de tre livsmedelsinspektörerna.

5 Diskussion

5.1 Tillsyn mot frisörsalonger

Sammantaget visade tillsynen att frisörsalongerna hade god kännedom om den egna

verksamheten, och hade förutsättningar för att bedriva en säker verksamhet. Studien visade att sju av 24 kontrollerade frisörsalonger hade en bristande egenkontroll. Då egenkontroll innebär att kontrollera den egna verksamheten och förhindra olägenheter för människors

11

hälsa och miljö är det möjligt att ha en god egenkontroll utan att känna till begreppet eller vad lagstiftningen definierar egenkontroll som. Detta genom att ha god kännedom om den egna verksamheten, arbeta förebyggande och implementera adekvata rutiner. Studiens resultat stärker detta då 17 frisörsalonger hade en tillräcklig egenkontroll. Intervjuerna med verksamhetsutövarna visade att fyra av nio hade kännedom om begreppet egenkontroll.

Landskrona stads tillsynsprojekt visade att egenkontroll var något som de flesta verksamheter inte kände till, men bristerna som noterades rörde inte aspekter i

verksamheten direkt kopplat till egenkontrollen (Feuk och Karlstedt 2016). Det går därmed att ha en adekvat egenkontroll i verksamheten utan ha kännedom om den byråkratiska innebörden.

Då kunskapen om egenkontroll är något bristfällig bland verksamhetsutövare kan det vara fördelaktigt att som tillsynsmyndighet inte använda yrkesspråk. Inspektören kan med fördel undvika termer som egenkontroll och liknande i samtal med verksamhetsutövare. Risken finns att verksamhetsutövaren inte förstår vad inspektören menar. Det kan istället vara bättre att använda mer tydliga och lättförståeliga begrepp som finns i verksamhetsutövarnas vardag. Detta kan stärka förtroendet och kommunikationen mellan inspektör och

verksamhetsutövare och bidra till en mer effektiv kontroll. Ökat förtroende är fördelaktigt då det har visat sig höja verksamheternas vilja att uppnå miljölagstiftningens krav (Liljeqvist 2016). Nackdelen med att anpassa språket som inspektör är att det kan sänka dennes legitimitet (Artman et al. 2013). I rapporten av Artman et al. (2013) anges det att

miljöinspektörer som använder ett specifikt yrkesspråk höjer deras legitimitet i mötet med verksamhetsutövaren. Det innebär att som inspektör är det viktigt att finna en balans mellan att göra sig tillräckligt förstådd men samtidigt behålla legitimiteten mot

verksamhetsutövarna.

Studien visade att de vanligaste bristerna hos frisörsalongerna var gällande städning och hygien. Det var fem verksamheter som hade dammigt på hyllor, och tre verksamheter hade bristande rengöring av utrustning. Tre verksamheter bytte inte handduken på toaletten tillräckligt ofta. Jämfört med Landskrona stads tillsynsprojekt som visade att vanligaste bristen var att det saknades svensk varningsmärkning på hårfärgningsprodukter (Feuk och Karlstedt 2016). Studiens resultat visade att ingen av de kontrollerade verksamheterna hade bristande märkning. Vidare visade Landskronas stads tillsynsprojekt att ingen verksamhet hade skriftlig egenkontroll. Studiens resultat visade att tre frisörsalonger hade en skriftlig egenkontroll med dokumenterade rutiner, dessa tre hade inga uppmärksammade brister.

Norrköpings tillsynsprojekt mot anmälningspliktiga piercing- och tatueringsverksamheter visade att nio av 12 verksamheter hade en skriftlig egenkontroll (Kagevik och Hallberg 2012).

Det finns inte något krav att U-verksamheter ska ha en skriftlig egenkontroll men det är i alla fall rekommenderat att ha en enklare dokumentation (Naturvårdsverket 2008). Det är också verksamhetens ansvar att säkerställa att verksamheten bedrivs säkert enligt miljöbalken (SFS 1998:808). Utifrån studiens resultat finns det därmed en tänkbar fördel för

frisörsalonger och andra U-verksamheter att tänka igenom allt som görs i verksamheten och införa någon typ av dokumentation av rutinerna.

5.2 Intervjuer med verksamhetsutövare och inspektörer

Resultaten visade att tre verksamhetsutövare inte kände till att det finns ett kommunalt miljökontor, dessa tre verksamhetsutövarna hade heller ingen kännedom om miljöbalken och kravet på egenkontroll. Alla tre frisörer var själv i verksamheten men hade gedigen erfarenhet, arbetat mellan 16 och 34 år. Det beror därmed inte på att de nyligen startat sin verksamhet. Men det kan förklaras av att frisörsalonger är en U-verksamhet som inte

prioriteras i tillsynen av kommuner (Naturvårdsverket 2001). De har helt enkelt inte kommit i kontakt med miljökontoret i någon fråga. Att de heller inte kände till miljöbalken trots deras långa karriär är värt att notera. Frisörsalonger var anmälningspliktigt till kommunen fram till januari 2008. De bedrev därmed verksamhet under lång tid när deras verksamhet hade anmälningsplikt. Men även det kan förklaras av att det anses vara en verksamhet med

12

låg miljö- och hälsorisk som inte prioriteras av kommunerna. Det är även logiskt att

verksamheterna som hade bristande kännedom om miljöbalken även saknade kunskap om miljökontoret, dessa två kunskapsområden är starkt sammankopplade. Den fjärde

verksamhetsutövaren som inte kände till miljöbalken och dess krav på egenkontroll hade sex anställda i verksamheten. Denna utmärker sig genom att ha arbetat kortast tid av de fyra som saknade denna kunskap.

Förmodligen hade frisörsalongers kunskap om miljölagstiftningen ökat om

tillsynsfrekvensen stigit. Vilket överensstämmer med att tre intervjuade inspektörer menade att U-verksamheter lär sig mycket vid inspektionsbesöken och tillskansar sig mycket

information på detta sätt. Studiens resultat visade att fyra av nio U-verksamheter kände till miljöbalken. Vilket överensstämmer med resultaten från Solna kommuns tillsynsprojekt mot frisörsalonger som visade att kunskaperna om miljölagstiftningen var bristfällig hos

verksamheterna (Hellman et al. 2005). Jämfört med anmälningspliktiga verksamheter där en undersökning visade att 39 av 40 hade denna kunskap (Persson och Berg 2012). Det verkar utifrån detta som att U-verksamheter har sämre kunskap om miljölagstiftningen jämfört med anmälningspliktiga verksamheter. Tidigare tillsynsprojekt mot

anmälningspliktiga verksamheter har dock visat på bristande kännedom om kraven på egenkontroll, även fast verksamheterna bedömts ha goda hygienrutiner (Kagevik och Hallberg 2012).

Egenkontroll är verksamheternas verktyg för att uppnå miljöbalkens syfte (Naturvårdsverket 2008). Studiens resultat visade att verksamheternas egenkontroll bestod av de dagliga rutinerna som utfördes. Det ansågs vara väldigt viktigt med dessa rutiner för att få

verksamheten att fungera. Det ansågs inte vara nödvändigt med en skriftlig egenkontroll. Då tillsynen visade att sju av 24 verksamheter hade en bristfällig egenkontroll finns det därmed en utvecklingspotential hos vissa av verksamheterna gällande egenkontrollen. Ingen av de intervjuade verksamhetsutövarna nämnde något om påverkan på miljön eller människors hälsa som en faktor att genomföra egenkontrollen, det är dock möjligt att det finns ändå.

Om verksamheterna i större utsträckning skulle se sin verksamhet ur dessa perspektiv finns det en möjlighet att kvaliteten på egenkontrollerna skulle stiga, och motivationen för att ha en god egenkontroll ökar då sammanhanget förstås. Majoriteten av de intervjuade

inspektörerna menade att verksamheter kan förbättra sin egenkontroll genom att se

verksamheten ut ett miljöperspektiv. Det verkar genomgående som att verksamhetsutövarna utförde rutinerna för att verksamheten skulle vara ren och fräsch för kunderna. Fem

verksamhetsutövare menade att deras rutiner inte påverkades av lagstiftningen utan

genomfördes av andra anledningar. Resterande nämnde inte något om detta. Frisörsalonger är en verksamhetstyp där kunderna förväntar sig att det ska vara rent och snyggt.

Verksamheterna verkar genomföra sina rutiner för att leva upp till denna bild, inte för att förhindra olägenheter för människors hälsa och miljön, men det sker indirekt i alla fall.

Resultaten visade att verksamhetsutövarna generellt hade en positiv inställning till tillsyn vilket överensstämmer med vad Hielm et al. (2005) studie anger om verksamhetsutövares inställning till egenkontroll. Frisörerna menade att det är bra att verksamheter kontrolleras.

Men tre verksamhetsutövare menade att deras verksamhet inte behövde kontrolleras.

Frisörerna lyfte fram restauranger som exempel på verksamheter som tillsynsmyndigheten istället borde lägga fokus på. Detta har förmodligen sin grund i att de har bristande

kännedom om miljölagstiftningen och andra verksamhetstyper som har tillsyn inom miljö- och hälsoskyddsområdet, och restauranger tror jag är den verksamhetstyp som gemene man främst vet kontrolleras. Dessa tre frisörer hade en negativ inställning till tillsyn men som inte direkt är kopplat till själva tillsynen utan mer generella problem för småföretagare. De ansåg det problematiskt att ha kontakt med olika myndigheter samtidigt, avgifterna var ett

problem, och de förstod inte vilka krav som finns för deras verksamhet. Detta är saker som följer med att driva en verksamhet, och dessa frisörer var enmansföretag vilket dessutom innebär ännu större eget ansvar. Det blir mycket olika myndighetskontakter och diverse

13

avgifter som adderas. Det är möjligt att dessa faktorer påverkade deras inställning till kommunens tillsyn, och anser tillsynen vara negativ när det i själva verket är andra faktorer som orsakade deras missnöje. Kunskapsbrist kan även det vara en orsak till negativ

inställning, om verksamhetsutövarna inte förstår syftet med tillsynen kan den upplevas onödig.

Studien visade att verksamhetsutövarnas förväntningar på en tillsynsmyndighet handlade om att ge råd, tips och information. En frisör nämnde att kommunen ska kontrollera lagefterlevnaden. Vidare menade en verksamhetsutövare att kommunen ska söka upp verksamheterna och föra en dialog kring hur det går för verksamheten. Dessa attribut kan tillskrivas en konsult snarare än en inspektör. Denna något felaktiga bild kan bero på att tillsyn inte prioriteras på U-verksamheter, verksamheterna har dålig kännedom om

miljöbalken, och frisörerna kände inte till att det finns ett miljökontor. Även om det ingår en rådgivande roll i den operativa tillsynen så ska inspektörerna först och främst kontrollera verksamheterna och säkerställa att de följer aktuell lagstiftning. Denna felaktiga bild av vad en tillsynsmyndighet ska göra kan förklara att en verksamhetsutövare inte förstod syftet med tillsynen, och att en del var negativa inställda. Om de förväntar sig något av inspektörerna som de inte uppfyller, kan det orsaka missnöje. Det kan därför vara fördelaktigt för

kommuner att informera U-verksamheter om vad inspektörernas arbetsuppgifter består av.

Verksamhetsutövarna föredrar, baserat på resultaten, den ”mjuka” inspektionsstilen då den präglas av rådgivning, och inte utfärdande av förelägganden mot uppmärksammade brister i verksamheten (Johannesson et al. 1999).

Inspektörernas inställning till verksamheters egenkontroll var något varierande. Den verksamhetstyp som oftast ansågs bristfällig var U-verksamheter. Detta överensstämmer med en tidigare enkätundersökning med inspektörer som visade att U-verksamheter oftare ansågs ha en sämre egenkontroll jämfört med anmälningspliktiga verksamheter (Persson, Lundmark Essen och Wiktorsson 2011). Bristerna i egenkontrollen hos dessa icke-

anmälningspliktiga verksamheter bestod av att de ibland helt saknade någon form av egenkontroll, och om det fanns en egenkontroll var det inte tillräckligt. Det fanns även inspektörer som var mer tveksamma och menade att det inte gick att säga något generellt utan att det varierade. Det var också delade åsikter bland inspektörerna om verksamhetens storlek påverkade kvaliteten på egenkontrollen. Små verksamheter har pekats ut som en grupp som ofta har en bristande egenkontroll (Naturvårdsverket 2005). Majoriteten av de intervjuade inspektörerna menade att U-verksamheters egenkontroll jämfört med

verksamheter som omfattas av förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll, oftare var bristfällig. Det finns en del tänkbara förklaringar till detta. Inspektörerna lyfte bristande kunskap och resurser som möjliga förklaringar. Jag tror att det även kan vara att U-

verksamheter inte har tillsyn lika frekvent. De blir inte påminda i samma utsträckning om egenkontroll som B- och C-verksamheter. Dessa verksamhetstyper har oftare tillsyn och har då dels en motivation att bedriva egenkontroll för att slippa förelägganden och liknande, men även en dialog med inspektörerna om deras egenkontroll. I längden innebär detta förmodligen en högre kvalitet. Dessa verksamheter omfattas även av förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll vilket ställer högre krav på verksamheterna. B- och C- verksamheter innebär också i sin natur en högre risk vilket förutsätter en större kontroll av den egna verksamheten.

Resultaten visade på en skillnad i åsikterna om olika miljöledningssystem samt certifieringar och dess koppling till en bättre egenkontroll. Fyra inspektörer menade att verksamheter med något miljöledningssystem eller certifiering oftast hade en högre nivå på egenkontrollen, än företag utan. Detta ansågs gå hand i hand. Men en inspektör menade att så inte var fallet, en certifiering innebär inte per automatik en bra egenkontroll. En studie visade att företag som implementerar frivilliga miljöprogram inte har ett bättre miljöarbete än verksamheter utan dessa miljöprogram (Darnall och Sides 2008). Denna studie är dock utförd i USA och redogör för olika sorters frivilliga miljöprogram som förmodligen inte speglar etablerade

14

miljöledningssystem och certifieringar som används i Sverige. Att införa ett

miljöledningssystem kan även vara ett sätt att marknadsföra ett företag, det behöver inte ske av intresse att förbättra företagets egenkontroll och arbetsmiljöarbete. Att skaffa en

etablerad certifiering kommer ändå förmodligen att förbättra företagets arbetsmiljöarbete än om så inte sker, vilket också studien av Darnall och Sides (2008) indikerar.

Tillsynen visade på brister i egenkontrollen hos en del verksamheter, och inspektörerna menade att det förekommer brister av olika slag i egenkontrollen hos verksamheter. Det finns därmed ett behov att förbättra egenkontrollen. Inspektörerna hade en del olika intressanta förbättringsförslag som jag anser vara högst relevanta, och även genomförbara.

Då det redan i dagsläget finns mycket information på nätet för verksamheter att läsa behövs det förmodligen en ny infallsvinkel för att få verksamheter att förbättra egenkontrollen.

Ännu mer information som skickas till verksamheterna är därför antagligen inte det bästa sättet. Särskilt då det framkom hos verksamhetsutövarna att de önskade mer rådgivning från inspektörerna. En inspektör ansåg att det borde vara obligatoriskt att bifoga en framtagen egenkontroll i samband med anmälan av verksamheten. Då skulle kvaliteten genomgående höjas på grund av verksamheten inte kan starta förens en god egenkontroll finns. Även om det gäller anmälningspliktiga verksamheter så är det tänkbart att något liknande kan införas för U-verksamheter.

En inspektör menade att själva begreppet egenkontroll borde ersättas av ett koncept som

”verksamhetsutvecklande” eller liknande. Att förnya egenkontroll skulle kunna kasta ett nytt ljus över egenkontrollen, och höja statusen. Resultaten indikerade att kunskapen om

miljöbalken och egenkontroll var något bristfällig, vilket en nylansering av egenkontrollen med nytt namn skulle kunna förändra. Det framfördes även av en inspektör att kraven som finns är svåra att förstå. Det framgår inte på ett tillräckligt tydligt sätt exakt vad som ska ingå i egenkontrollen. Det finns därmed även ett behov av att förtydliga kraven. Även

verksamhetsutövarna lyfte liknande synpunkter, de hade svårt att förstå kraven på sin verksamhet. En uppdaterad miljöbalk med annat namn på egenkontrollen, och med tydligare krav skulle möjligtvis göra det enklare för både verksamhetsutövare och inspektörer att veta vad egenkontrollen ska bestå av. En orsak i dagsläget till att

egenkontrollen upplevs problematiskt är att verksamhetsutövarna uppfattar det som för byråkratiskt (Eriksson 2008). Att förenkla kraven kan motverka denna bild. Om kraven blir mer tydliga är det också lättare för inspektörerna att motivera avvikelser för

verksamhetsutövarna, det blir mer svart på vitt vad som saknas i egenkontrollen. Det kan dock vara en fin balansgång mellan att göra kraven mer tydliga men samtidigt så pass generella att de passar för alla olika typer av verksamheter inom miljö- och

hälsoskyddsområdet. Men då egenkontrollens syfte är att kontrollera och bedriva en säker verksamhet bör det gå att införa mer precisa krav som fortfarande kan appliceras på samtliga verksamhetstyper.

5.3 Metoddiskussion

Frisörerna som intervjuats i studien hade dubbla roller: Dels som verksamhetsutövare vid tillsynen men även som informanter vid intervjuerna. För att uppnå tillförlitlighet mellan informant och intervjuare framfördes det tydligt att tillsynen och intervjuerna var två skilda aktiviteter. Detta meddelades dels i informationsbrevet via e-post (Bilaga 3) men även muntligt innan intervjun började. Även jag som bedrev tillsynen hamnade i olika roller, dels som inspektör men även intervjuare. Jag försökte ha detta i beaktning under intervjuerna samtidigt som jag försökte förmedla förtroende genom att vara saklig vid tillsynen.

Kvale och Brinkmann (2014) beskriver goda intervjupersoner som välmotiverade och samarbetsvilliga. Det fanns en risk att informanternas dubbla roller kunde påverka detta negativt. Om det vid tillsynen uppmärksammats brister i verksamheten skulle det kunna påverka verksamhetsutövarnas välvilja till att ge informativa och ärliga svar på frågorna. För att motverka detta var det viktigt att informera verksamhetsutövarna att deras svar inte

15

kunde innebära någon avvikelse i tillsynen. Annars kunde deras intervjusvar riskera att bli hämmade och samarbetsviljan sjunka vilket i sin tur riskerade att negativt påverka studiens kvalitet (Kvale och Brinkmann 2014).

5.4 Slutsatser

Studien visade att U-verksamheter för det mesta har en tillräcklig egenkontroll. Vid tillsynen konstaterades det att 17 av 24 verksamheter hade en fungerande egenkontroll. Kunskapen hos verksamhetsutövarna om miljöbalken och dess krav på egenkontroll var tudelat, fyra av nio hade kännedom om miljöbalken. Frisörsalongernas egenkontroll bestod av rutiner som genomförs dagligen efter behov, men som i de flesta fall inte var dokumenterade. Bristerna i egenkontrollen rörde otillräckliga riskbedömningar och dokumentation, men också att den ibland helt saknades. Verksamhetsutövare vid U-verksamheter hade generellt en positiv bild av inspektörernas tillsyn, men ansåg att kraven på verksamheterna var svåra att förstå.

Verksamhetsutövare vid U-verksamheter hade en något felaktig bild av vad kommunen som tillsynsmyndighet ska göra. Även om den operativa tillsynen innefattar en rådgivande roll så ska inspektörerna i första hand kontrollera verksamheten utifrån miljölagstiftningen, och inte agera som en konsult. En del verksamhetsutövare hade en negativ bild av kommunen och den tillsyn som genomförs, vilket kan förklaras av bristande kännedom om

miljölagstiftningen och vad tillsynsmyndighetens arbete består av.

Resultaten visade att anmälningspliktiga C-verksamheter generellt hade en bättre egenkontroll än icke anmälningspliktiga verksamheter. Det kan förklaras av högre

tillsynsfrekvens och att de omfattas av förordning om verksamhetsutövares egenkontroll.

Det visade sig inte finnas någon direkt skillnad i kvalitet på verksamheters egenkontroll beroende på om det är en stor eller liten verksamhet. Olika verksamhetskedjor lyftes som den typ av verksamheter som oftast hade en fungerande egenkontroll, det ansågs bero på större resurser.

Miljöbalkens krav tillsammans med förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll kan med fördel uppdateras. Det kan behövas tydligare krav på vad verksamheternas egenkontroll ska innehålla. Det upplevs i dagsläget svårt, både hos verksamhetsutövare och inspektörer, att veta vilka krav som ställs på verksamheters egenkontroll. Det framkom

förbättringsförslag som innebär att det borde vara obligatoriskt för tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter att skicka med sin egenkontroll i anmälan av verksamheten. Ett krav för att få starta sin verksamhet borde vara att ha en bra och

tillräcklig egenkontroll. Vilket skulle underlätta för verksamheterna men även säkerställa att fler företag bedriver en verksamhet med en tillräcklig egenkontroll.

16

Referenser

Artman, H., Brynielsson, J., Edlund, L., Fallgren, P., Forsberg, L., Ghilagaber, G., Gustavii J., Herzing, M., Häckner, J., Jacobsson, A., Jacobsson E.M., Källmén, H.,

Lindquist, S., Lundström, A., Muren, A., Sjöberg, E., Thuresson, B.,

Tjörnhammar, E. och Wickström, H. 2013. Effektiv miljötillsyn. Rapport 6558.

Stockholm: Naturvårdsverket.

Bengtsson, M. 2004. Genomförande av tillsyn enligt miljöbalken En intervjustudie om kommunala miljö- och hälsoskyddsinspektörers arbete vid inspektioner.

Rapport 5369. Stockholm: Naturvårdsverket.

Christensen, J. 2012. Handledning – miljöfarlig verksamhet. Stockholm:

Naturskyddsföreningen.

Darnall, N., Sides, S. 2008. Assessing the performance of voluntary environmental programs: does certification matter? Policy studies journal 36(1): 95-117.

Eriksson, D. 2008. Egenkontroll och tillsyn – ur de granskades perspektiv. Examensarbete Mälardalens Högskola.

Hall, J., Olsson, U., Ekberg, Å. 2015. Rapport avseende tillsynsprojekt 2015. Simrishamn, Tomelilla, Ystad: Ystad-Österlenregionens miljöförbund.

Hellman, C., Lidow, M., Olofsson, C., Stenberg, E. 2005. Periodisk tillsyn av frisörer i Solna 2002-2004. Stockholm: Solna stad.

Hielm, S., Tuominen, P., Aarnisalo, K., Raaska, L., Maijala, R. 2005. Attitudes towards own- checking and HACCP plans among Finnish food industry employees. Food control 17 (5): 402-407.

Johannesson, M., Hansson, S. O., Rudén, C., Wingborg, M. 1999. Risk

Management – the Swedish Way(s). Journal of environmental management 57 (4): 267-281.

Kagevik, P., Hallberg, M. 2012. Tillsyn av piercing- och tatueringsverksamheter.

Norrköping: Bygg- och miljökontoret.

Kemikalieinspektionen. 2016. Kemiska produkter i butiker – märkning och ansvar.

Stockholm: Kemikalieinspektionen.

Kvale, S., Brinkmann, S. 2014. Den kvalitativa forskningsintervjun. 3. uppl. Lund:

Studentlitteratur.

Feuk, E., Karlstedt, V. 2016. Rapport om projekt frisörtillsyn 2015. Landskrona:

Miljöförvaltningen.

Lindblom, L., Clausen, J., Edvardsson K., Hayenhielm, M., Hermansson, H., Nihlen, J., Palm, E., Rudén, C., Wikman, P., Hansson S. O. 2003. How agencies inspect – a comparative study of inspection policies in eight Swedish goverment agencies. Stockholm: Statens kärnkraftsinspektion.

Liljeqvist, A. 2016. Miljöfarlig verksamhet – tillämpning, avgifter, tillsyn och samordning.

Stockholm: Näringslivets Regelnämnd.

Liljelund, L-E. 2001. Naturvårdsverkets allmänna råd om tillsyn (till 26 kap. miljöbalken, förordningen (1998:900) om tillsyn samt förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll). Stockholm: Naturvårdsverket.

Läkemedelsverket. 2014. Hårfärgningsprodukter – innehåll och märkning. Uppsala:

Läkemedelsverket.

Naturvårdsverket. 2001. Operativ tillsyn: handbok för tillsynsmyndigheten. Stockholm:

Naturvårdsverket.

Naturvårdsverket. 2008. Egenkontroll – en fortlöpande process. Stockholm:

Naturvårdsverket.

Persson, B., Lundmark Essen, A., Wiktorsson, M. 2011. Utvärdering av tillsynen över verksamhetsutövares egenkontroll – att trimma motorn. Rapport 6421.

Stockholm: Naturvårdsverket.

17

Persson, B., Berg, H. T. 2012. Verksamhetsutövares arbete med egenkontroll – en utvärdering. Rapport 6486. Stockholm: Naturvårdsverket.

Sandström, K. 2012. Tatuering och piercing – tillsynsprojekt 2012. Luleå: Miljökontoret.

SFS 1998:808. Miljöbalken.

SFS 1998:809. Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

SFS 1998:901. Förordning om verksamhetsutövares egenkontroll.

SFS 2011:13. Miljötillsynsförordning.

Socialstyrelsen. 2006. Yrkesmässig hygienisk verksamhet. Socialdepartementet:

Socialstyrelsen.

Statistiska centralbyrån. 2018. Yrkesregistret med yrkesstatistik 2016 - yrkesstrukturen i Sverige. Stockholm: Statistiska centralbyrån.

Statens Offentliga Utredningar. 2017. Miljötillsyn och sanktioner – en tillsyn präglad av ansvar, respekt och enkelhet. Stockholm: Regeringskansliet.

Statskontoret. 2014. Vägledning till en bättre tillsyn - en utvärdering av

tillsynsvägledningen på miljöområdet. Stockholm: Statskontoret.

Trost, J. 2010. Kvalitativa intervjuer. 4. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Winter, S. C., May, P. J. 2001. Motivation for compliance with environmental regulations.

Journal of policy analysis and management 20 (4): 675-698.

Bilaga 1

Informationsbrev verksamhetsutövare Hej!

Piteå kommun kommer under våren 2019 att genomföra tillsyn hos kommunens

frisörsalonger. Frisörsalonger är inte tillstånds- eller anmälningspliktiga verksamheter men kommunens miljöinspektörer ska ändå bedriva tillsyn enligt 45 § förordningen (SFS

1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Tillsynen kommer fokusera på frisörverksamhetens lokaler och dess möjligheter till

städning, handtvätt och rengöring. Vidare kommer tillsynen omfatta verksamhetens rutiner kring rengöring av maskiner/verktyg som används, och verksamhetens kemikaliehantering.

Besöken kommer ske oanmält någon gång under vecka 16, 17 och 18. Piteå kommun har projektanställt en student vid Umeå universitet som genomför sitt examensarbete inom området. Och kommer att bedriva tillsynen i samarbete med kommunens miljöinspektörer.

För tillsynen kommer en timavgift om 994 kr tas ut och faktureras i efterhand.

Studenten, Isak Carlsson, önskar också intervjua verksamheterna i samband med

tillsynsbesöket om deras inställning till tillsyn och miljölagstiftningens krav på egenkontroll.

Egenkontroll innebär att verksamheterna ska ha goda rutiner för att säkerställa att verksamheten är säker och att olägenheter för människa och miljö förebyggs.

Intervjuerna omfattar 4-5 frågor och beräknas ta ungefär 10 minuter där vi tillsammans diskuterar frågeställningarna. Intervjun är frivillig och kan ske på plats eller via telefon vid ett annat tillfälle. Intervjuerna spelas in för att kunna analyseras korrekt efteråt och

materialet kommer hanteras konfidentiellt. Syftet är att få fram verksamheters bild av egenkontroll som sällan kommer fram vid ett vanligt tillsynsbesök och därmed förbättra miljöinspektörernas kunskap inom området.

Har ni frågor som rör själva tillsynen kontaktar ni Isak Carlsson via e-post: (angivna uppgifter borttagna).

Har ni frågor som gäller avgiften vänligen kontakta enheten för miljö och hälsa, Piteå kommun.

Bilaga 2

Informationsbrev inspektör Hej!

Jag heter Isak Carlsson och genomför nu mitt examensarbete vid kandidatprogrammet i miljö- och hälsoskydd, Umeå universitet. Arbetet sker utifrån ett uppdrag av Piteå kommun.

Syftet är att utvärdera icke anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheters egenkontroll, och undersöka hur verksamhetsutövares inställning till egenkontroll ser ut.

Jag kommer att genomföra tillsyn hos icke anmälningspliktiga verksamheter, och intervjua verksamhetsutövare. Men jag skulle också vilja intervjua miljö- och hälsoskyddsinspektörer för att få deras bild av verksamheters egenkontroll. Jag tycker det skulle bli en mer givande studie om både verksamhetsutövare och inspektörer ger sina åsikter om egenkontroll.

Intervjun omfattar fem frågor och beräknas ta ungefär 15 minuter där vi tillsammans

diskuterar frågeställningarna. Intervjun kan ske på ditt kontor eller via telefon. Intervjuerna kan spelas in, eller så tas anteckningar, för att kunna analysera materialet efteråt. Materialet kommer att hanteras konfidentiellt.

Jag skulle vara mycket tacksam om du kan ställa upp på denna intervju. Hör av er till mig via e-post om ni är intresserad så bokar vi en tid!

Med vänlig hälsning Isak Carlsson

E-post: (angivna uppgifter borttagna)

Bilaga 3

Frågeguide verksamhetsutövare Inledande frågor

Hur länge har du arbetat som frisör?

Har du haft kontakt med kommunala miljökontor tidigare t.ex. i samband med inspektion?

Egenkontroll

Känner du till miljöbalken och dess krav på egenkontroll?

Hur upplever du att er verksamhets arbete med egenkontroll fungerar?

Anser du att arbetet med egenkontroll tillför/skulle tillföra er verksamhet något?

Kommunens tillsyn

Vad tycker du om att kommunens miljö- och hälsoskyddsinspektörer bedriver tillsyn utifrån miljöbalken mot verksamheter?

Vilka förväntningar har du på en tillsynsmyndighet, vad ska de göra, vad ska de inte göra?

Avslutning

Något annat som du vill tillägga?

Bilaga 4

Frågeguide inspektör Inledande frågor

Hur länge har du arbetat som inspektör?

Har du arbetat med tillsyn mot anmälningspliktiga och icke anmälningspliktiga verksamheter?

Vilken drivkraft ligger bakom en verksamhets egenkontrollsarbete?

Egenkontroll

Upplever du att egenkontrollen skiljer sig åt i kvalité mellan anmälningspliktiga och icke anmälningspliktiga verksamheter?

Vilka är de vanligaste bristerna i verksamheters egenkontroll, och skiljer sig bristerna åt beroende på om det är en anmälningspliktig verksamhet eller icke anmälningspliktig verksamhet?

Hur anser du att verksamheter kan förbättra sig egenkontroll, och skiljer sig

förbättringspunkterna åt beroende på om det är en anmälningspliktig verksamhet eller icke anmälningspliktig verksamhet?

Hur kan tillsynsmyndigheter öka kunskapen hos icke anmälningspliktiga verksamheter om deras krav på egenkontroll?

Tillsyn

Hur bedriver du tillsyn mot verksamheters egenkontroll?

Planerar du tillsynen utifrån systemtillsyn och detaljtillsyn?

Avslutning

Något annat som du vill tillägga?

Bilaga 5

Checklista tillsyn frisörsalonger

Finns det annan hygienisk verksamhet i lokalen? Ja Nej Hyr verksamheten ut frisörstolar? Ja Nej

Lokal

Är väggar, golv och tak samt inredning lätta att rengöra? Ja Nej Upplevs det som dålig luft/ventilation i lokalen? Ja Nej

Upplevs lokalen som smutsig? Ja Nej Städning och hygien

Finns det ett separat städutrymme där städutrustning förvaras? Ja Nej Finns det möjlighet till handtvätt med tvål? Ja Nej

Sker rengöring av utrustning ändamålsenligt, och tillräckligt ofta? Ja Nej Finns det rutiner hur verksamheten agerar om en kund visar sig ha huvudlöss? Ja Nej

Egenkontroll

Finns det tillräckliga rutiner kring ansvar i verksamheten, städning, hantering av kemiska produkter, rengöring av maskiner/verktyg? Ja Nej

Är rutinerna skriftliga? Ja Nej Hantering av avfall

Finns tillräckliga rutiner kring hantering av avfall? Ja Nej Hur hanteras överblivna färg- och toningsprodukter?

Sköljs ner i avloppet Torkas ur och kastas i soporna Ej aktuellt Kosmetiska produkter

Finns produkter märkta med: ”Endast för yrkesmässig användning” till försäljning?

Ja Nej

Finns varningsmärkning? Ja Nej

Är varningsmärkningen på svenska? Ja Nej

Finns innehållsdeklaration? Ja Nej