Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök
http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
Hundra års naturskydd i nationalparken Etosha
En av världens största nationalparker firar 100 år. Etosha i Namibia har under åren lyckats bibehålla ett fantastiskt djurbestånd och antalet turister ökar konstant. Men på vägen offrade man människorna, de som en gång bodde i området.
DET SOM KÄNNETECKNAR ETOSHA är den stora, oftast torra saltsjö (pan) som täcker stora delar av nationalparken och på oshiwambo betyder Etosha också ”platsen med torrt vatten” eller ”stort vitt område”,
beroende på vem man frågar.
I Etosha kan man få se elefanter, noshörningar, lejon och leoparder, ståtliga djur som tillsammans med den afrikanska buffeln går under samlingsnamnet The Big Five. Men buffeln hittar man endast i nordöstra Namibia.
När Etosha förklarades som nationalpark för hundra år sedan fanns här inte en enda elefant eftersom den sista elefanthjorden i området hade skjutits av redan 1881. Några år senare infördes jaktrestriktioner för att skydda elefanterna, och för några år sedan uppskattade man beståndet till cirka 2 000.
Idag är hela nationalparken inhägnad, vilket i och för sig inte betyder att djuren inte kan ta sig ut. Malan Lindeque, som är statssekreterare på ministeriet för miljö och turism, berättar att varje år går cirka 1 000 elefanter rakt genom staketen till ”friheten” utanför.
Alldeles nyligen gjorde dock ett lejon precis tvärtom och tog sig genom grinden in till Namutoni, ett av Etoshas tre hotell och campingområden.
Det lär ha tagit ett tag innan man lokaliserade djuret så det kunde sövas och transporteras ut i parken igen.
När Etosha grundades var det världens största nationalpark med sina dryga 90 000 km². Området gick då ända ut till kusten och upp till
Kunenefloden vid gränsen till Angola. I mitten av fyrtiotalet började man att minska området och på sjuttiotalet fick parken sin nuvarande yta, cirka 22 000 km², lite större än Västernorrlands län.
DEN SVENSKE UPPTÄCKTSRESANDEN Charles Andersson och Francis Galton var de första européer som dokumenterade den så kallade Etosha Pan. 1851 ”upptäckte” Andersson vad som idag kallas Namutoni, och han har fått en av Etoshas tre entréer uppkallad efter sig.
Men Etosha som nationalpark är en relik från den tyska kolonialtiden och apartheidregimens omoraliska behandling av sanfolket, hai//om. För när man pratar om Etosha kan man inte negligera det faktum att området till för drygt femtio år sedan var befolkat.
Hai//om var till en början ett ”naturligt” inslag i turistturerna. Men när infrastrukturen kring turismen utvecklades och blev större började den sydafrikanska administrationen se hai//om som ett besvärande inslag i det västinfluerade konceptet om viltreservat. Administrationen började med att begränsa hai//oms jakträttigheter till att endast innefatta gnu och zebra och de tvingades även minska sin boskapsbesättning.
1954 fick hai//om besked att de inte längre fick bo kvar i området. Först var det tänkt att man skulle anlägga ett reservat i närheten av Etosha, men de planerna rann ut i sanden. Istället började många hai//om jobba hos vita farmare i närheten. I kontrast till andra folkgrupper i Namibia tilldelades de aldrig något nytt landområde och idag lever hai//om-folket spridda på farmer och i förstäder i norra Namibia.
I år har dock regeringen bekräftat sina planer på att skapa ett landområde i anknytning till Etosha där hai//om ska få bosätta sig.
IDAG ÄR ETOSHA KÄNT SOM EN AV VÄRLDENS största nationalparker.
Här finns inte mindre än 114 olika däggdjur och cirka 340 fågelarter och olika reptiler och amfibier.
Etosha har lyckats så bra med sin viltvård av bland annat elefanter, svart noshörning och black faced impala att det finns ett överskott: tidigare har man fått återintroducera djur i parken, men nu kan man förflytta vissa djur från Etosha till deras historiska områden.
Men Malan Lindeque menar att det nu är viktigt att tänka rätt och att fatta kloka beslut. För dagens beslut inom viltvård avgör hur framtiden kommer att se ut.
Det har hänt en hel del sedan den första organiserade turistresan gick till Etosha 1946. Idag har parken cirka 200 000 övernattande besökare om året. Etosha skapar 500 arbetstillfällen och stora inkomster för staten. För att stå sig i konkurrensen och diversifiera turismen renoverar man just nu de tre hotell/campingområdena som ägs av det statliga Namibia Wildlife Resort.
De gamla 70-talsinredningarna försvinner och får ge plats åt en genuin namibisk stämning och namibiskt konsthantverk ersätter de klassiska plastsouvenirerna i butikerna.
Etosha är, som Malan Lindeque säger, en park med problem och det gäller att fatta kloka beslut. Men han ser framtiden an med tillförsikt och
visionerna och planerna är många. Och i år firar man att parken har klarat sina första 100 år.
Anneli Petersson, Windhoek
