This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Slopat bistånd slag i luften
Sidachefen Bo Göransson vill avsluta biståndet till Angola. Han har fel.
När man läser Sidas nya landstrategi för Angola känns det som att läsa ett dokument skrivet med två olika viljor. Den första delen är oerhört negativ om landets utveckling och verkar helt missa de utvecklingsmöjligheter som andra aktörer, både inhemska och utländska, ser idag.
Där sägs bland annat att Sida avser fasa ut biståndet till 2005.
Men längre fram i dokumentet sägs mycket om vilka långsiktiga strategier som är viktiga att stödja för att medverka till en bra utveckling av landet. Bland dessa betonas vikten av Sidastöd till institutionell utveckling och det civila samhället.
Med all den erfarenhet Sida har av arbete i u-länder som Angola borde man inse att detta är ett långsiktigt åtagande som knappast kan fasas ut till 2005. Det känns som om landanalysen, som ligger till grund för strategin, är skriven i affekt mot Angolas regerings samarbetsovilja, och som om Sida till att börja med vill visa att Sverige minsann kan tänka sig att dra in allt bistånd.
Historielöst
Detta intryck bekräftas av en intervju i Svenska Dagbladet nyligen med den förre Sidachefen Bo Göransson. Han menar att det är förlegat för länder som Angola att skylla sina
utvecklingshinder på kolonialismen och att Sida borde sluta vara "städgumma".
Han har rätt i att kolonialismen inte bortförklarar alla misstag gjorda av dagens politiker. Men det är samtidigt historielöst att inte medge att kolonialismen förklarar mycket av de
utvecklingshinder som existerar i dagens Angola.
I Angola träffar jag hela tiden människor som i grund och botten är stolta och initiativkraftiga men som genom utbildningsväsendet och arbetslivet har blivit kuschade och förlorat egen initiativkraft. Att påstå att detta inte är ett arv från kolonialismen, som förklarar mycket av dagens problem i form av begränsad öppenhet och korruption, är korkat.
Självklart förklarar århundraden av förtryck och vanstyre (till råga på allt med det
portugisiska administrativa systemet som torde vara ett av Europas lågvattenmärken) också en del av utvecklingen under senare årtionden, även om detta inte befriar dagens regering från ansvaret att göra något åt situationen.
Men det är just detta som sker i Angola idag - situationen förändras och det med en rasande hastighet som varken Sida, eller än mindre Bo Göransson, verkar vara medvetna om.
Minskad kunskap hos Sida
Sida har minskat sin personal i landet och därmed också kunskapen och förmågan att hänga med i utvecklingen. Kanske beror kunskapsbristen på minskade administrativa resurser för Sida och på att säkerhetsläget har försvårat provinsbesök (som i stort sett har upphört). Detta ser jag som en oerhörd fara för det svenska biståndet i Angola.
Kontakterna med nyckelpersoner i det angolanska samhället som skulle kunna hjälpa till att göra en analys av det politiska läget, verkar också ha minskat. Jag vågar säga att i takt med att antalet medarbetare och provinsbesök minskat har även tidigare upprätthållna kontakter med personer ur det civila samhället, kyrkorna, kulturen och olika politiska partier delvis förlorats.
Om detta vittnar angolaner som tidigare hade relationer med Sida och den svenska ambassaden.
Mot bakgrund av denna brist på kontakter och kunskap om de angolanska provinserna blir jag desto mer förvånad över landanalysens påstående att det civila samhället i Angola knappt existerar utanför Luanda. Hur har man i landanalysen kunnat komma fram till detta?
Explosiv utveckling
Själv reser jag ungefär en vecka per månad i olika provinser (Malanje, Benguela, Huila, Luanda/Bengo och Moxico) och har däremellan kontakter med personer som bor i eller ofta besöker andra provinser.
Från alla håll vittnas det om hur enskilda organisationers roll ständigt ökar och hur detta även får effekter på den statliga förvaltningen. Inte bara som komplement ifråga om den sociala servicen utan även som politisk påtryckning vid diskussioner om öppenhet i förvaltningen och vid lagförslag.
Jag skulle säga att utvecklingen av det civila samhället och även massmedias roll i Angola är explosionsartad. I ett land där det för tio-tolv år sedan knappt existerade, eller accepterades, några organisationer eller oberoende massmedia finns nu redan en uppsjö.
Nya roller
I juni 2002 visade den statliga televisionen utbuandet av presidenten och hans provinsguvernör i Malanje vilket senare ledde till att guvernören avsattes. Den nye guvernören har redan öppnat dialog med det civila samhället i Malanje.
För två månader sedan hängde en veckotidning ut de rikaste personerna i Angola, däribland presidenten. Artikeln menade att rikedomarna till stor del kom från korruption. Den fick stor spridning och diskuterades livligt av såväl hög som låg.
I Dombe Grande, Benguelaprovinsen, sitter elva lokala föreningar vid samma bord som den statliga administrationen och diskuterar angelägna problem och en lokal utvecklingsplan. Det skulle inte ha kunnat ske för fem år sedan.
Är inte allt detta snabba framsteg av ett land som tills för ett år sedan befann sig i ett internationellt (inte inbördeskrig som ofta påståtts) krig sedan 40 år tillbaka!
Underifrån och inifrån
Jag tycker att de senaste årens trend i Angola talar sitt tydliga språk. Om man idag vill påverka landets regering och utveckling, bör det ske genom stöd "underifrån" till det civila samhället. Inte på Bo Göranssons sätt: att signalera avståndstagande genom att ge Angola
"genuint dåligt rykte" och dra tillbaka biståndet för att inte agera "städgumma".
Självklart får Göransson tycka till om angolansk politik. Det är ju, som han själv påpekar, gångbart i globaliseringens fotspår. Men att detta skulle få några som helst politiska effekter i Angola är tveksamt, eftersom landets ledarskikt knappast skadas av bortdragandet av bistånd.
Därmed blir det en tom gest att slopa det svenska Angolabiståndet.
Riktig utveckling kommer underifrån och inifrån i kombination med internationellt inflytande och uppmuntrande stöd. Sida bör därför använda återstoden av Sveriges goda rykte i Angola till att långsiktigt påverka landets utveckling för att så småningom kunna agera inom ett jämställt partnerskap. Det skulle även vi svenskar ha mycket att tjäna på i framtiden.
Sigrid Bergfeldt
