Give me five - till bilderbokens försvar

Give me five -

till bilderbokens försvar

En kvalitativ utvärdering av litteratururvalet till ett bok- och berättarprojekt för förskolebarn

UMEÅ UNIVERSITET Sociologiska instutionen Tommy Bildström

Kandidatuppsats i Biblioteks- och informationsvetenskap, 15 hp Ht 2013

Handledare: Ragnar Lundström

Abstract:The purpose of this this thesis is to evaluate the books that the Library Project "Give me five" uses accoring to their own project objective. Starting in the discussion of censorship that took place in Swedish media, the goal of the project is to defend picture books that portray child's inner and outer worlds. Some of the books are selected by librarians and some preschool teachers themselves have chosen. I have a in a thematic analysis examined if the books' themes meet the requirements of the project goals and if there is any difference on the books that preschool teachers chosen and the ones that the librarians have selected. I have in a image analysis investigated whether they have used books that challenge children's imagery, and if the books portray children's outer world. The result of my investigation was that the books meet the project goals but there were differences in levels and theme between the books that preschool teachers used and those librarians used. Secondly; there are opportunities to further tie the project to the pre-school's policies on discrimination and promote reading.

Innehållsförteckning

1. Bakgrund s1

1.1 Uppsatsens disposition s4

2. Metod och syfte s4

2.1 Urval av enskilda projekt och inledande förstudie s6

2.2 Bilderboken som analysprojekt s7

2.3 Analytiskt perspektiv s8

2.4 Tidigare forskning s10

3. Presentation av Böcker s12

3.1 Emblas Universum s12

3.2 Vita streck och Öjvind s12

3.3 Sune sockergryn s13

3.4 Vem ska trösta Knytet s13

3.5 Hilda och Charlie Sover över s14

4. Resultat och analysredovisning s15

4.1 Tematisk analys s15

4.2 Bildanalys s19

5. Rekommendationer och slutsatser s23

6. Referenslista s28

6.1 Referenslista skönlitteratur s29

6.2 Referenslista artiklar s29

6.3 Referenslista webbplatser s30

1 Bakgrund

Bilderboken förmedlar ofta värderingar och attityder till barn i en ålder när de anses vara väldigt formbara och därför är barnlitteraturens roll ständigt omdebatterad. 2010 var det en stor protest bland flera svenska författare mot vad man ansåg vara en moralstyrd utgivning och i tidningen Vi läser anklagade författare utgivarna för att bedriva censur.¹ Särskilt vissa kontroversiella teman har åter aktualiserat debatten om barnkulturens uppgift och ansvar. I september 2012 tog Kulturhusets ledare Behrang Miri det mycket uppmärksammade beslutet att plocka bort Tintin från biblioteket

”Tiotretton” som är ett specialbibliotek för barn mellan 10 och 13 år. Miri tyckte inte att barnen på biblioteket skulle utsättas för de stereotypa och rasistiskt präglade bilderna som finns i vissa Tintinalbum och detta ledde till starka protester i sociala medier och debattartiklar.²

Men det är inte bara böcker innehållande stereotyper och rasistiskt innehåll som plockas bort.

Svordomar, ensamma barn och alkohol har blivit bortplockade av förlagen på grund av rädsla för ängsliga föräldrar.³

Emma Adbåge, författare till bland annat barnboken Bajsfesten, uttrycker sig såhär om censuren:

Barns världar är ju så ocensurerade i övrigt med Youtube och annat, men i barnböcker vill man censurera delar av verkligheten. Konstigt, för det är ju där vi har möjlighet att faktiskt prata tillsammans med barnen om innehållet.⁴

Debatten är fortfarande högst levande och många författare som aktivt jobbar med att motverka fördomar och stereotyper, som Siv Widerberg och Mati Lepp i deras böcker om Moa och Samir, bidrar till diskussion i både kvällstidningar och facktidningar.⁵⁶

Till sist hamnar debatten i en frågeställning om kulturens funktion. Karen Armstrong skriver i sin bok Myternas historia att myterna har utformats till att hjälpa människan att komma tillrätta med sina problematiska villkor i världen och man kan säga att myten och kulturen har samma funktion.⁷ Att inte låta barn välja sin egen kultur genom censur av barnkultur motverkar syftet med kulturen

1 Vi läser nr 1/2010

2 http://www.dn.se/kultur-noje/kulturhusets-konstnarlige-ledare-kastar-ut-tintin/ nedladdad 2013-11-26 3 http://www.dn.se/dnbok/svenska-forfattare-kanner-sig-censurerade%5C nedladdad 2013-11-26 4 http://www.fokus.se/2013/03/i-barnbocker-censurerar-man-verkligheten/ nedladdad 2013-11-26 5 Moa och Samir bara är - Länstidningen Östersund - Nyhetsklipp 2013-05-11 - Retriever 6 Moa och Samir väcker frågor - Förskolan - Nyhetsklipp 2013-08-14 - Retriever

7 Armstrong (2006) s11

som ett hjälpmedel att bearbeta konflikter, både inre och yttre. Bruno Bettelheim skriver kritiskt i sin bok Sagans förtrollade värld om att censurerad barnlitteratur inte har förmåga att ”ge näring åt de resurser som barnen behöver allra bäst för att komma tillrätta med sina svåra problem”.⁸

Ett biblioteksprojekt som uppkom i ovannämnda diskussions kölvatten är Give me five.

Det är ett bok- och berättarprojekt riktat mot förskolebarn i femårsåldern som skapades i syfte att lyfta fram bilderboken och dess unika funktioner, där man jobbar med ett antal böcker tillsammans med barnomsorgens femåringar och förskollärarna. Projektet är tänkt att fungera som ett

kulturpedagogiskt arbete där bibliotekarie- och förskolekompetens möts. I projektbeskrivningen för Give me five-projektet uppges att man vill ”använda och försvara de bilderböcker som skildrar barns inre och yttre världar och därför berör” och att detta är ”livsviktigt”.⁹ På projektets hemsida citeras forskaren Ulla Rhedin som är en stark motståndare mot barncensur. Projektet inleddes också med en fortbildningsdag med just Ulla Rhedin och Anna-Clara Tidholm som kallades ”roligt eller farligt? Bilderboken vid ett vägskäl” som hölls den 30 september 2010.¹⁰Bibliotekarier har valt ut de böcker som förskolan jobbat med. I vissa fall har förskollärarna själva valt ut böcker som de ansett vara passande och arbetet har sedan presenterats på webbplatsen.

På webbplatsen presenteras projektet på följande sätt:

Att använda och försvara de bilderböcker som skildrar barns inre och yttre världar och därför berör, är livsviktigt. Viktigt är också att barnens röster blir synliga! Hur blir de delaktiga? Hur kan vi ta till vara barnens tankar och idéer? Bilderbokens unika funktion som konstnärlig, inspirerande och livskvalitetshöjande upplevelse och pedagogiskt redskap är central i projektet.

Man fortsätter med att beskriva att projektet började med en utbildningsdag med

bilderboksskaparen Anna-Clara Tidholm och bilderbokskritikern Ulla Rhedin. Man gjorde en inbjudan till alla kommunbibliotek i länet i mars 2011 efter Kulturrådet godtagit en ansökan man gjort. I ansökan till Kulturrådet så skriver man

Den moderna bilderboken är både rolig och farlig. Hur kan förskollärare, bibliotekarier, föräldrar och andra viktiga vuxna samarbeta kring ett vidgat användande av bilderboken? Hur kan barns alla sinnen stimuleras i läsandet och användandet av de nydanande bilderböckerna?

Hur kan vi mötas över lands- och kulturgränser? I projektet vill vi utforska bilderbokens möjligheter till gränsöverskridande på olika plan, t ex innehåll, känslor, kulturer. Vi tror att det

8 Bettleheim (1993) s 10

9 http://gemigfem.wordpress.com/about/ nedladdad 2013-10-21 10 http://gemigfem.wordpress.com/about/ nedladdad 2013-10-21

är viktigt för både barn och vuxna att få möjligheter att möta andra världar, inte enbart via etermedier utan även via böcker och mänskliga möten. Genom att bygga vidare på och knyta nya internationella kontakter undersöker vi andra länders metoder, utbyter erfarenheter och utvecklar nya arbetsmetoder. Även föräldrarnas viktiga roll som högläsare och

kulturförmedlare blir använd och synliggjord

I ansökan till Kulturrådet anknyter man till den tidigare debatten kring barnboken i och med att man beskriver boken som farlig och att man vill använda och ”försvara” bilderböcker som skildrar barns inre och yttre världar. Man skriver även att man vill undersöka bilderbokens möjlighet att djupt beröra barnen och man använder sig av termen ”gränsöverskridande” och ”nydanande” för att understryka att det handlar om böcker som ligger i framkant i debatten.

Andra målsättningar är att stimulera barns alla sinnen genom läsning samt att inspirera viktiga vuxna att samarbeta kring ett vidgat användande av bilderboken. Man söker också efter det ”de magiska ögonblick då konsten gör att man skälver inombords” och ”det ögonblick då allt stämmer”.

Man beskriver tanken med projektet som att ”barnomsorgens femåringar och deras vuxna, i Västerbottens län, ska få uppleva spännande, farliga, roliga och nydanande bilderböcker och utveckla nya färdigheter och uttryckssätt genom ett intensivt kulturpedagogiskt arbete där bibliotekarie- och förskolekompetens möts. ”¹¹

2012 kom en utvärdering på Give me five-projektet som visade på att förskollärarna var ganska omedvetna om projektmålen. En utvärdering i Skellefteå som fokuserade på bibliotekariers upplevelse av projektet påpekade att målen kunde vara svåra att förstå, men att bibliotekarierna ändå uppfyllt projektmålen väl.^12.Några av böckerna i projektet har valts ut av förskollärare och på Give me five-projektets webbplats har man inte lagt så stort fokus på temat i böckerna eller böckerna överhuvudtaget.

Mot bakgrund av detta ville jag fokusera på de böcker som använts och deras tema, med utgångspunkt i debatten som förts och som fortfarande är aktuell. Mitt övergripande mål är att kritiskt granska valet av temat och se om det speglat projektets ambitioner. Jag vill också ta reda på om man använder sig av ”farliga” bilderböcker, undersöka om det är ett försvar för bilderboken,och om urvalsprocessen påverkar detta.

11 http://gemigfem.wordpress.com/about/

12 http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:622788/FULLTEXT01.pdf nedladdad 2013-10-21

1.1 Uppsatsens disposition

Uppsatsen består av tre delar. Del ett består av bakgrund, syfte och metod samt ett stycke där tidigare forskning diskuteras. Det avsnitt som behandlar tidigare forskning är uppdelat i två kapitel, varav det ena behandlar forskning kring bilderböcker och det andra behandlar forskning kring Give me five-projektet. Del två presenterar böckerna och den avslutande delen presenterar resultatet av analysen samt mina rekommendationer.

2 Metod och Syfte

I en förstudie har jag gjort en kvalitativ intervjustudie med personer som varit verksamma inom projektet för att ta del av hur de upplevt urvalet av böcker och hur de funderat kring sitt eget urval.

Mot bakgrund av detta vill jag med en analys av böckernas innehåll utvärdera hur detta innehåll svarar mot projektbeskrivningens målsättningar som ges på hemsidan.

Då man i projektbeskrivningen vill ”använda och försvara den farliga bilderboken” är ett delmål att utvärdera hur väl urvalet speglat den del av projektbeskrivningen som har sitt ursprung i debatten om censur samt avgöra det pedagogiska värdet av urvalet. Jag har arbetat med följande

frågeställning då jag tittat på böckernas tema:

• Är temat ett försvar av barnens inre värld?

Som tidigare nämnts så står det i projektbeskrivningen att man vill lyfta fram böcker som försvarar barnens inre världar. Med avstamp i den tidigare diskussionen om censur och Bettelheims

diskussioner om en barnkultur som inte mår bra av att inte våga ta upp viktiga ämnen, så tycker jag att frågan är högst relevant. Har man valt böcker som, i det perspektivet, skulle kunna anses som

”farliga” och är det någon skillnad när bibliotekarierna valt böckerna och när förskollärarna valt dem? Är det teman som är relevanta för barn i femårsåldern? Eftersom barn i den åldern kan vara ganska olika i mognad ville jag se om böckerna är tematiskt relevanta för åldergruppen och även där se om det finns någon skillnad på böckerna som förskollärarna valt och de böckerna som bibliotekarierna rekommenderat.

I projektbeskrivningen vill man lyfta fram bilderbokens unika funktioner och i en bildanalys av böckerna har jag jobbat med följande frågeställningar:

• Har man använt sig av böcker som skildrar barnens yttre värld?

• Har man valt böcker som har ett avancerat bildberättartekniskt perspektiv?

• Har man jobbat med böcker som utmanar barns bildspråk?

• Hur framställs karaktärerna i böckerna?

Om man använt sig av böcker som skildrat barnens yttre värld har man då speglat verkligheten? Här tar jag avstamp i diskussionen om censur och diskuterat hur man använder sig av miljöerna i

böckerna.

Jag undersöker också om man har valt böcker som har ett avancerat bildberättartekniskt perspektiv och här kommer interrelationerna mellan bild och text in i bilden.

Har man jobbat med böcker som utmanar barns bildspråk och hur har man presenterat resultatet av detta? Man kan förutsätta att tolkningen av bilder har en stor betydelse för barns utveckling och att ett brett bildregister är en viktig förutsättning för den utvecklingen.

Med utgångspunkt i serieforskningen har jag tittat på hur huvudkaraktärerna i böckerna framställs.

Vidare har jag satt det i perspektiv till förskolans styrdokument som behandlar diskriminering och i samband med detta analyserat hur karaktärerna kan uppfattas från ett barns perspektiv.

Jag har också diskuterat och problematiserat den tidigare forskningen på bilderboken.

2.1 Urval av enskilda projekt och inledande förstudie

Den ursprungliga ambitionen var att använda sig av samtliga böcker som de deltagande länen använt och intervjua i alla fall en av varje läns förskollärare. Detta blev dock ett för omfattande och för tidskrävande arbete för att rymmas inom ramen för studien. Då jag fokuserat på böckerna har jag valt ut de böcker som presenteras på webbsidan där de deltagande presenterat hur de jobbat med Give me five-projektet. När jag gjort urvalet av böcker så har jag fokuserat på att få med böcker som är valda av förskollärare och ställa dem mot böcker som är valda av bibliotekarier som jobbat med projektet. De två böckerna som jag valt att representera förskolans val baserades delvis på titel på böckerna samt tillgängligheten på webbsidan. Jag valde även ut en bok där en bibliotekarie som inte var delaktig i projektgruppen hade valt bok. De två böcker man har rekommenderat centralt från Umeå är Emblas universum av Majken Pollack och Sara Lundberg och tidigare Vita streck och Öjvind av Sara Lundberg men de deltagande förskolorna har haft stor möjlighet att välja andra böcker. Jag valde att titta på Hilda och Charlie sover över av Krista Hjärpe samt Sune Sockergryn av Anita Jeram som är valda av förskollärare på respektive avdelning samt Vem ska trösta Knyttet av Tove Jansson som är vald av en bibliotekarie utanför projektet.

Jag har valt att göra en kvalitativ intervjustudie för att finna svar på hur förskollärarna som jobbat med böckerna har funderat kring böckernas tema. Jag har därför genomfört öppna ostrukturerade intervjuer med fokus på respondentens upplevelser och tankar omkring urvalet av böcker och teman för verksamheten. Jag har intervjuat förskollärare som jobbat med projektet och jag har pratat med en person per bok om hur urvalsprocessen gått till. Jag har ofta pratat med den som har haft tid för tillfället. Syftet med intervjuerna har dels varit att bekräfta vem som gjort urvalet samt få en insikt i hur man funderat kring det urval man gjort.

För att strukturera frågorna har jag använt mig av de sju stegen för intervjuundersökning beskrivet i Steinar Kvale och Svend Brinkmanns bok Interviews. De sju stegen som beskrivs är tematisering, design, intervjun, utskrift, analys, verifiering och rapportering.¹³ Tematiseringen, där man

formulerar syfte och frågeställning, har till viss del delgivits de intervjuade innan själva intervjun.

Själva intervjun har jag byggt med Steinar Kvale och Sven Brinkmanns kapitel om intervjuarens kvalifikationer och den är utförd via telefon och mail.¹⁴

13 Kvale, Brinkmann interviews (2009) s102 14 Kvale (2009) s182

2.2 Bilderboken som analysobjekt

Hjerm och Lindgren beskriver i sin bok Introduktion till samhällsvetenskaplig analys den tematiska analysmetoden som en förenklad variant på ”the grounded theory” och metoden innebär att man läser igenom materialet ett stort antal gånger och bearbetar det i stegen: kodning, tematisering, summering.¹⁵ Detta är något jag främst använt vid data kring samtalen men det går också att överföra på böcker. När jag har analyserat böckerna har jag använt mig av en klassisk analysmetod då jag läst böckerna flera gånger samt delat upp dem i beståndsdelar och tittat på teman, karaktärer händelseförlopp och disposition men då bilderboken har vissa unika egenskaper försvåras en

traditionell analysmetod. Jag har därför använt mig av andra metoder än vanlig text- och bildanalys.

Hans Lund skriver om samband och samspel mellan ord och bild i sin bok Intermedialitet och det är just i studiet av interrelationer mellan konstarter som bilderbokens unika aspekter framträder.¹⁶ Dessutom skriver Maria Nikoajeva i sin bok Bilderbokens pusselbitar att bilderboken är en unik konstform som ”använder sig av två kommunikationsnivåer, den verbala och den visuella”.¹⁷ Det är alltså inte bara själva texten i kombination med bilderna som är unikt för bilderboken. Tanken att den ska läsas av en vuxen ger en ytterligare dimension till boken. Både den vuxne och barnet kan tolka tema, bilder och verbala tecken på olika betydelsenivåer. Detta ger en unik möjlighet för diskussioner. Uppläsarens roll kan variera och ibland får man rollen som skådespelare eller

medmottagare. Dessa unika egenskaper är också något som tas upp i projektbeskrivningen till Give me five:

Bilderbokens unika funktion som konstnärlig, inspirerande och livskvalitetshöjande upplevelse och pedagogiskt redskap är central i projektet. ¹⁸

Bildanalysen har till stor del utgått från McClouds Serier : den osynliga konsten men när jag

studerat bilderböckerna fann jag att bildens förhållande till texten, och att den riktar sig mot både en vuxen och ett barn, krävde en mer precis definition och analys av bild och symbolspråk.

Jag har därför utgått från en kvalitativ undersökning av litteraturen som är grundad på en definition med stöd i både serie och bilderboksforskning.

15 Hjerm (2010) s30 16 Lund (2002) s9 17 Nikolajeva (2000) s11

18 http://gemigfem.wordpress.com/about/ nedladdad 2013-10-17

2.3 Analytiskt perspektiv

Behövs verkligen en definition av bilderboken? De flesta som skriver om bilderboken verkar inte behöva någon utförlig definition. Ulla Rhedin som är bilderboksforskare skriver om den som ”en kontinuerlig eller processuell bild” samt att det ”är den enda litteraturkategori som inte har sitt ursprung i vuxenlitteraturen”.¹⁹²⁰ Maria Nikolajeva skriver att:

Bilderboken är en unik konstform som använder sig av en kombination av två kommunikationsnivåer, den verbala och den visuella. ²¹

Jag finner det senare citatet intressant utifrån ordet ”verbal” som indikerar att bilderboken är något som blir uppläst av någon. Detta, som Nikolajeva kallar dubbelt tilltal, är av särskilt stor betydelse när man ska bedöma bilderböcker eftersom att utgå endast från barnets perspektiv gör att man missar den vuxnes perspektiv, det Nikolajeva beskriver som intertextualitet.²² Om man vill studera området och samtidigt argumentera mot de kommersiella intressena så behövs tillförlitliga

vetenskapliga resultat samt noggranna definitioner för att signalera till allmänheten och forskare att man har förtroende för forskningen som bedrivs. Tyvärr råder viss brist på konsensus då många begrepp hämtas ur film eller konstvetenskap och samspelet både vuxna och barn samt mellan texten och bilderna ofta glöms bort. Särskilt problematiskt blir det då man definierar något uteslutande efter den tilltänkta publiken. En bilderbok vars nivå gränsar till att vara för utmanande kan sållas bort. Ett exempel på detta skulle kunna vara Marias docka av Morten Dürr som till tema och upplägg mycket väl skulle kunna klassificeras som något annat än en bilderbok.

Bristen på samstämmighet skulle kunna undvikas om man använt sig av serieforskning. Serier, som ligger bilderboken väldigt nära, har en ganska utbredd forskning kring identifikation, rums och tids uppfattning som forskarna kring bilderböckerna mycket väl skulle ha mycket nytta av. Intressant nog så överstämmer rubriker i böcker om serier och bilderböcker med varandra men det tycks finnas en motvilja att ta del av varandras forskning. Särskilt underligt är det då många modernare bilderboksförfattare använder sig av seriers symbolspråk. Jag kan inte tänka mig något annat än att det beror på att det handlar om forskning som är ganska ung och att serier fortfarande har en låg

19 Rhedin (2004) s34 20 Rhedin (2004)s 11 21 Nikolajeva (2000) s11 22 Nikolajeva (2000) s265

status inom litteraturforskning. Serieforskaren McCloud definierar serien som en:

uttrycksform som består av sidoställda, föreställande och andra bilder i avsiktlig sekvens vilka syftar till att förmedla information och/eller framkalla ett estetiskt gensvar hos betraktaren.²³ Nikolajeva och Rhedin har tagit upp pedagogiska och utvecklingteoretiska aspekter i sina böcker men då det gäller själva utformningen av bilderboken så har jag i stor utsträckning använt mig av serieforskningen. Jag skulle vilja använda McClouds definition men byta ut ”betraktaren” mot någon som inte läser själv, därmed utesluta pekboken och faktiskt inkludera serier som riktar sig mot mindre barn. En av bilderbokens unika egenskaper är att den är konstruerad för att läsas av en pedagog tillsammans med ett barn. Denna unika aspekt möjliggör också ett argument i den tidigare nämnda debatten. En definition som inkluderar en vuxen läsare ger både möjligheterna att tänka utanför den begränsade definitionen som utgår från barnets ålder samt möjligheten att tänka utanför ramarna då man väljer böcker.

Min definition blir således:

Bilderboken är en uttrycksform som använder sig av dubbelt tilltal och som består av sidoställda, föreställande och andra bilder i avsiktlig sekvens vilka syftar till att förmedla information och/eller framkalla ett estetiskt gensvar hos ett barn och en pedagog tillsamman i samspel med varandra.

Den här definitionen är bra då man ska bedöma huruvida en bilderbok uppfyller de pedagogiska värdena man söker i projektet. Det breddar också utbudet genom att definiera exakt vad som skiljer en bilderbok och exakt vad som är det pedagogiska värdet i den. Denna definition skulle kunna inkludera vissa serier som vuxna läser för barnet samt exkludera pekböcker som barnet läser själv.

En ”bra” bilderbok skulle kunna värderas efter kriteriet samspelet mellan pedagogen och barnen samt efter det estetiska gensvaret.

Maria Nikolajeva gör en uppdelning av bilderböckerna i olika kategorier där hon delar upp

bilderböcker i kategorier beroende på bildernas förhållande till texten.²⁴ Nikolajeva menar också på att bilderboken är sekventiell och att sidorna ofta hör ihop och tillsammans bildar en

framåtskridande berättelse med ord och text och ligger därför nära både McClouds definition och Hans Lunds texter om intertextuallitet.

23 McCloud (1995) s9

24 Nikolajeva (2000) s22

McCloud går igenom seriernas symbolspråk, tid och rörelse i sin bok Serier den osynliga konsten och Ulla Rhedin tar upp samma teman i sin bok Bilderbokens hemligheter fast då med små barns utveckling i åtanke. Barn uppfattar inte symboler som vi vuxna gör, de har inte heller samma

uppfattning om tid och kausalitet vilket gör att det ställs stora krav på barnboksförfattare. När jag nu väljer att undersöka bilderböckerna har jag valt att utgå från Rhedin och McCloud men även att använda mig av den Svenske serieforskaren Lars Peterson. I boken Serier på myternas marknad skriver han om vikten av att lära sig bildspråket. Kan man inte läsa så är man analfabet men det finns inget motsvarande ord för en som inte förstår bildspråket.²⁵

Jag har tittat på de teman som finns i bilderböckerna samt hur man använder bild och symbolspråk för att avgöra de pedagogiska värdet i böckerna och hur det står i relation med projektmålen.

2.4 Tidigare forskning

Projektet har utvärderats tidigare men trots att man utgått från projektmålen så har man utvärderat dem efter organiseringsperspektiv och inte om böckerna i sig uppfyller projektmålen.

Pernilla Fredriksson och Linda Sjögren har tidigare gjort en utvärdering i en kandidatuppsatts i biblioteks och informationsvetenskap.²⁶ Utvärderingen fokuserar på Umeåområdet under åren 2011- 2012 och man har utgått från förskollärarnas perspektiv. I utvärderingen har man använt sig av kvalitativa intervjuer med ett underlag på sex stycken förskolor. De har gjort en utvärdering med fokus på hur projektarbetet organiserats och hur det uppfattats av projektdeltagarna utifrån ett förskoleperspektiv. Fokus har alltså legat på förskollärarna och hur de upplevt att jobba med barnen, bibliotekarierna och projektledningen.

Man har använt sig av kvalitativa metoder och med hjälp av djupintervjuer försökt besvara frågan om hur förskollärarna uppfattat att projektarbetet fungerat i kontext till de uppställda projektmålen, hur organisationen fungerat samt hur man skulle kunna utveckla det vidare.

Resultatet i utvärderingen visar att enligt förskollärarna har det varit positivt att jobba med projektet då de har haft stor frihet att tillsammans med barnen styra det kreativa arbetet och även fått delta i kulturella aktiviteter. Dock framkom det att förskollärarna inte haft tillgång till de skrivna

projektmålen. Utvärderarna har funnit projektorganisatoriska utvecklingsmöjligheter, främst om man förtydligar projektbeskrivningen men även i samarbetet mellan lärare, bibliotekarier och

25 Peterson (1984) s 39

26 Fredriksson & Sjögren 2012

kulturpedagoger. Man menar också att man bör erbjuda fler fortbildningstillfällen för förskollärarnas framtida arbete med projektet.

Linda Bejerstrand har också gjort en utvärdering på projektet i en kandidatuppsatts i biblioteks och informationsvetenskap. Den fokuserar på Skellefteåområdet och undersöker hur projektets mål har uppfyllts samt hur bibliotekarierna upplever att projektet fungerar. Hennes utvärdering är baserad på semistrukturerade kvalitativa intervjuer som hon gjort med bibliotekarier som har varit delaktiga i projektet sedan starten. Uppsatsen fokuserar ganska mycket på ”sagostafetten”som varit en inspiration för projektet och några exempel på böcker tas därifrån. Linda skriver att:

Ur intervjuerna har jag kunnat se och tolkat att målen med projektet uppfylls i hög grad både hos bibliotekarierna och genom dem också hos barnen men det finns utrymme för förbättring i samarbetet mellan bibliotekarier och förskollärare.²⁷

Båda arbetena har varit väldigt positiva till projektmålen men funnit att målen har varit lite

svårtydda. Förskollärarna har upplevt stor frihet och man har fått välja böcker själva och det är detta som jag vill sätta i perspektiv till böckerna. Att förskollärarna inte haft tillgång till projektmålen men ändå valt ut böcker samt att det funnits problem med samarbetet blev relevanta för min studie men även det positiva gehöret från barnen och de som arbetat med projektet intresserade mig.

27 Bejerstrand 2012 s1

3 Presentation av böcker

Handlingen i samtliga böcker kan beskrivas ganska kortfattat men de underliggande tematiska strukturerna kommer fram i symbiosen mellan text och bild. För enkelhetens skull har jag gjort en kort presentation av handlingen i de fem böcker som jag undersökt.

3.1 Emblas Universum

Emblas universum är en av de två böckerna som bibliotekarierna som jobbat med projeket i Umeå har rekommenderat. Man har använt den boken i Dorotea, Åsele och Norsjö och som man under kommande år ska jobba med i Malå. Boken är skriven av Maiken Pollack som är en svensk skådespelare och teaterregissör från Skellefteå. Den är Illustrerad av Sara Lundberg som är en svensk illustratör och författare, som bland annat fått augustpriset för boken Skriv om och om igen som hon skrev tillsammans med Ylva Karlsson och Katarina Kuick. På sin webbsida så beskriver hon sitt artisteri på följande sätt:

Jag arbetar ofta med sagans formspråk och arketyper. Blandar gärna in en dos surrealism.

Tillståndet mellan dröm och verklighet intresserar mig. Jag försöker gräva där jag står. När jag målar utgår jag oftast från ingenting, dvs jag har ingen tydlig plan, utan bilder växer fram under arbetets gång.²⁸

Boken handlar om flickan Embla som bygger en rymdraket. Lillasyster Anna vill också vara med men det vill inte Embla. Mamman försöker medla men Embla är hela universum och Anna får inte plats.

3.2 Vita streck och Öjvind

Vita streck och Öjvind är den andra boken som är rekommenderad från Umeå. Boken är skriven av Sara Lundberg som även har illustrerat Emblas universum. I en telefonintervju jag utförde så beskrev hon om boken som en symbolisk historia som med fördel kan läsas av både vuxna och barn. Den har bra recensioner och är lite av ett genombrott för henne.

Boken handlar om flickan Vita som ordningsamt ritar vita streck på vägen men en dag dyker en pojke med rufsigt hår ner i målarhinken. Vita som står för ordning och reda blir förstås upprörd.

28 http://www.saralundberg.se/statement.html nerladdad 2013-11-16

Pojken förstör ordningen och Vitas streck, men han tycker att det blir fint ändå. Trots olikheterna dem emellan så skapas någon form av kärlek mellan de två. Öjvind, som pojken heter, blåser dock bort och Vita letar efter honom.

3.3 Sune sockergryn

På förskolan Rävlyan i Vilhelmina kommun har man valt att jobba med boken Sune sockergryn av Anita Jeram. I en kort intervju som jag gjorde via telefon med en av de personer som jobbat med projektet i Vilhelmina så fick jag förklarat för mig att urvalet har skett från barnens perspektiv.

Boken är en väldigt populär bok på just den förskolan.

Anita Jeram är en engelsk författare/illustratör som kanske är mest känd som illustratören av den mycket populära barboken Gissa hur mycket jag tycker om dig av Sam McBratney som både varit en kommersiell succé och uppmärksammats bland annat av ALSC (The Association for Library Service to Children )²⁹ och vunnit flera utmärkelser. Handlingen i boken kretsar kring en liten kanin som lär sig ”kaninsaker” av sin kaninmamma och som utforskar världen i form av lek, om leken går snett så finns den vuxne där att trösta och hjälpa. Dock förvirrar sig kaninbarnet ut i skogen och går vilse. Skogen är ganska ruskig och kaninen är rädd men mamman hittar honom och pussar honom och allt blir bra igen.

3.4 Vem ska trösta Knyttet

I Bjurholm har man jobbat med boken Vem ska trösta Knyttet av Tove Jansson. Boken är vald av en bibliotekarie i Bjurholm och det förekom kanske en viss tveksamhet hos personalen men i slutändan var alla inblandade väldigt nöjda med valet. Den finländske författaren och konstnären Tove

Jansson torde inte behöva någon närmare presentation då hon är en av Sveriges mest lästa författare och hennes böcker om Mumindalen är inte bara klassiker i Norden utan också har satt ett stort avtryck på världslitteraturen. Trots att hon avled 2001 är hon fortfarande i högsta grad aktuell då hennes böcker kontinuerligt dramatiseras både genom barnprogram men även opera, radioteater och film.

Tove Janssons karaktärer är varken människor eller fabeldjur utan är ganska unika skapelser men

29 http://www.ala.org/alsc/awardsgrants/notalists/ncb/ncbpastlists/1996ncblist

med rätt så tydliga mänskliga karaktärsdrag. I Vem ska trösta Knyttet får man följa Knyttet som bor ensam i sitt lilla hus och beslutar sig för att resa ut i världen. Han möter många olika varelser ur Tove Janssons kända persongalleri men han är för blyg för att ta kontakt med dem. Knyttet träffar Snusmumriken och efter det så hittar han en flaskpost från ett övergivet litet skrutt som också är ensamt och längtar efter att bli tröstad. Knyttet finner en mening i detta och reser och räddar skruttet.

3.5 Hilda och Charlie sover över

I Malå har man jobbat med boken Hilda och Charlie sover över. Boken är vald av förskollärarna och är skriven och illusterad av Krista Hjärpe. Krista Hjärpe beskriver sig själv som illustratör, barnboksförfattare, serietecknare och konstnär. ³⁰ och det är den andra boken som handlar om Hilda och Charlie. Boken handlar om Charlie som ska sova över hos Hilda. Det är spännande, som det nog kan vara i den här situationen. Hilda och Charlie leker och tittar på film men när de ska sova så är nallen borta och Hilda hjälper Charlie att hitta den.

30 http://illustratorcentrum.se/medlem/krista-hjarpe nedladdad 2013-12-26

4 Resultat och analysredovisning

Resultat och analysredovisningen av böckerna är här för enkelhetens skull uppdelade i tematisk analys och bildanalys men som tidigare nämnts är bilderboken unik och om man läser den utan att ta hänsyn till bilderbokens egna regler och konventioner så kan man gå miste om bokens mer djupgående betydelser. Viktigt är alltså att ha i åtanke att temat och bilderna samarbetar med varandra.

4.1 Tematisk analys

Tematisk analys beskrivs ofta som tolkningen av vad berättelsen handlar om på ett djupare plan och då man i projektbeskrivningen vill skildra barnens inre värld är det temat jag har tittat på.

När man tittar på böckerna så har några av dem teman som berör varandra. Många barnböcker rör sig, av naturliga skäl, kring ämnen som identitet, självständighet och uppväxt. Den första boken Emblas universum,där Emblas syster vill vara med Embla i hennes lek, har ganska tydligt tema kring själva leken och ”lek-koder” som man jobbar med på dagis. Ett annat tydligt tema är syskon och relationen med syskon i perspektiv kring sin egen självständighet I just den specifika

åldersgruppen har man ofta syskon i åldrar där man börjar ta plats på ett annat sätt än tidigare och det kan vara ett lämpligt tema då fokus ofta sätts på barn som nyss har fått syskon. Lekens funktion är inte ett bara roligt tidsfördriv, särskilt i grupp är det en viktig funktion för att lära sig

kommunicera, umgås med varandra, sätta gränser och mycket, mycket mer. Ensamlekens funktioner brukar sällan belysas på samma sätt, eller i alla fall brukar man inte ge det samma plats i

forskningen men är inte mindre viktigt för det.

Forskarna beskriver ofta lek som något man gör i samspel med andra barn för att lära sig lek- koderna som till exempel Marie Louise Folkman i sin bok Barn som inte leker eller som Birgitta Olofsson i sin bok I lekens värld. Olofsson går till och med steget längre när hon beskriver ensamlek som något som uppstår när barn har svårt att leka med andra barn. Jag tror att det är ett vanligt förekommande tankesätt som jag ofta stöter på i litteratur kring ämnet. För rättvisans skull bör jag nämna att den enda gången jag stött på en någotsånär positiv syn på ensamleken är i boken Barnet och leken av Gabriella Ekelund, där gör hon dock en poäng om att pedagogen bör hålla uppsikt om leken är självvald eller påtvingad.

I ensamleken så frigör barnen sin kreativitet, övar på att koncentrera sig på ett fåtal saker och framförallt så lär man sig att umgås med sig själv. Emblas jag finns i de stora mäktiga bilderna. I egenskap av ensamleken är hon skaparen och geniet och som bestämmer över sitt universum.

Mamman ger ju faktiskt Embla rätt och hon får leka själv men Embla upptäcker snart att ensamleken har blivit tråkigt eller är det för att hon blivit avbruten i den? När man i

projektbeskrivningen vill försvara barns inre världar och göra barnens röster synliga så finns det en bra tanke med just den här boken då temat inte uttrycker ett tydligt ställningstagande. Det finns en öppning för diskussion kring ensamleken. Man kan också ta upp känslor i samband med att bli avvisad och kanske fråga sig vad det finns för olika sorters sätt att leka. Barns fantasi och lek är ett lämpligt tema när man ska skildra barns inre världar men det som gör att boken står ut är kanske möjligheten till diskussion kring detta och möjligheten för pedagogen att lyfta fram de olika perspektiven.

I boken Sune Sockergryn, där den lilla ankan förvirrat sig i skogen, så är temat snarare

separationsångesten som kan uppstå vid den självständighetsprocess som barnet går igenom. Det lilla barnet (som här representeras av en kanin) tappar bort sig men finner tryggheten hos den vuxne som finns där om det blir lite för spännande då man söker sig ut i den stora världen. Den här boken har barnen själva valt och det kan vara ett utslag av oro som finns kring att bli mer självständig. I en intervju med en av förskollärarna så kom det upp att det är ett spännande steg att ta sig från

förskoleåldern till skolåldern och det är något som barnen funderar kring. Man säger också på förskolan att man har jobbat just med känslor och personalen har upplevt att boken passat både femåringarna och yngre målgrupper också.

Jämför man den ganska enkla tematiska uppbyggnaden av Sune sockergryn med Vita streck och Övind så ser man vilken variation det kan vara på böckerna. Boken där en liten flicka målar streck på vägen och träffar ett yrväder till pojke har en förvånansvärd djup och symbolisk ton och en del förskollärare jag pratat med har tyckt att den varit ganska svår att jobba med.

Vita representerar ordning och reda medan Öjvind är motsatsen. Den här boken har förvånansvärt inte temat att kontrollera det som Öyvind representerar, vilket kanske vore att vänta av en barnbok, utan här är Öyvind en representant för friheten och Vita och Öjvind är två delar av en fullständig människa som behöver samspel mellan kaos och ordning för att bli en hel människa.

Sara Lundberg säger i en telefonintervju att ”Eftersom den är en rent symbolisk historia så kan den

med fördel läsas av både barn och vuxna” och visst är det ett tema som återspeglas i vuxenlitteraturen. För att ta ett aktuellt exempel så låter Doris Lesing i sin bok Den femte sanningen, som är en självspeglande metaroman, förhållandet mellan ordning och kaos

problematiseras i förhållande till den kreativa processen. En av huvudpersonerna skapar ordning genom sina anteckningsblock men kan inte botas från sin skrivkramp förrän kaos har fått råda.

Annars är det dock det motsatta förhållandet som brukar råda, särskilt i barn och ungdomslitteratur.

När barn växer upp så handlar de tidiga utvecklingsfaserna om att skapa ordning i vad man, när man upptäcker yttervärlden, uppfattar som kaos. Detta återspeglas i många sagor som ofta följer

likartade mönster. Sagan om de tre små grisarna är ett sådant exempel där den tredje grisen som kan avstå frestelsen från att leka och lyckas förutse fienden. Bettelheim kallar det för ”lustprincipen kontra realitetsprincipen”³¹ Det är ett vanligt inslag i modern ungdomslitteratur också. I serievärlden brukar man se Batman som förtycker sina känslor av hat som skapas när hans föräldrar mördas genom att förneka ”lustprincipen” och enbart kan fungera för att han håller dessa i schack och i hans kamp med sin motsats, Jokerns som valt vägen att bara ge efter för lustprincipen, symboliseras den inneboende konflikten av kaos och ordning som vi alla bär inom oss. Kanske är vikten av att man håller ”detet” i schack ett allmängiltigt tema som berör människor på ett djupt plan.

I sken av detta så kan man nästan se ett förvånansvärt rebelliskt tema i boken. Raka linjer är i sig själv inte något att eftersträva, det är först på slutet när Vita får en mening med att måla strecken (att hitta Öjvind) som det blir meningsfullt. Det finns viktigare saker här i livet än raka linjer.

Här handlar det plötsligt inte om att hålla tillbaka utan att våga utforska de delar av ens personlighet som går utanför ramen av vad omvärlden kanske kräver av en.

I Vem ska trösta Knyttet så är handlingen är en väldigt typisk variation på en hjältemyt och ett bra exempel på en bilderbok som är både mångbottnad och enkel på samma gång. Bettelheim tar upp hur mer allmängiltiga teman kan ha olika innebörd beroende på vem som läser den³². I det här fallet kan boken tala till både äldre och yngre personer. Två tydliga teman som man kan särskilja är ensamhet samt karaktärsutvecklingen som är typiskt för hjälteepos. I boken The hero with a

thousand faces visar Campbell på att det flesta mytiska hjälteberättelser består av tre faser (detta är också något som återfinns i olika initiationsriter över hela världen) Avfärd, initiation och

återförening och att berättelserna är egentligen symboliska inre resor som ska uppmanar oss att utmana våra inre strukturer och hjälteberättelsernas huvudfokus är att skapa en identifikation med

31 Bettelheim (1992) s52 32 Bettelheim (1992) s24

en hjälte som ska fungera som en förebild när vi ska möta våra egna monster.³³ Knyttet tar själv egna initiativ till förändring vilket kanske passar barn på en högre mognadsnivå. Trots att temat är allmängiltigt så är kanske den här boken den som bäst lämpar sig till 5-6 åringen. Knyttet hjälper sig själv till skillnad från den lilla ankan i Sune sockergryn. Temat ensamhet har också vissa likheter med både boken Emblas universum och Vita streck och Öjvind på sin resa möter Knyttet

snusmumriken som precis som Vita och Öjvind är presenterade som två olika kontraster. Knyttes ensamhet är ofrivillig medan Snusmurikens är självvald. Hos Snusmumriken så är ensamheten, precis som hos Embla, en förutsättning för kreativitet.

I både vem ska trösta knyttet och Vita streck och Öjvind så fyller kontrasterna en viktig funktion genom att huvudkaraktären måste ifrågasätta sin grundläggande hållning till livet och sitt

värderingssystem. Båda böckerna har en djup grundläggande fråga som kan sammanfattas med vad är det som är viktigt i livet? I vem ska trösta Knyttet så har Snusmumriken nästan en

antimaterialistisk hållning, och efter mötet så tecknas Knyttet lite mera rakryggad.

Diskussionsmöjligheterna är nästan oändliga eftersom boken är så mångbottnad. Då det gäller ensamheten så verkar Knyttet dela den med Morran som är en karaktär som säkert har gett ett och annat barn rysningar. Bruno Bettelheim tar varnar för att moderna barnböcker sällan låter ondskan ta så mycket plats och att det beklagligt:

Liksom gott och ont förekommer bredvid varann överallt i livet och böjelsen för båda finns inom varje människa. Det är denna dualism som skapar det moraliska problemet som kräver kamp för att kunna lösas.³⁴

Morran kan dock tolkas på andra sätt, ständigt omgiven av mörker är det inte bara en symbol för ondska eller ensamhet utan också ångest.

Hilda och Charlie sover över har kanske det mest jordnära temat av böckerna man jobbat med.

Boken beskriver en övernattning och leken kring den. Hilda är den lite tuffare tjejen som hjälper Charlie att hitta sin nalle som kommit bort och som han behöver för att sova. Även här har vi ett klassiskt tema som rör sig kring självständighet och att våga ta steget ut i den stora världen. En intressant aspekt av den här boken är att dom vuxna lyser med sin frånvaro. Om Sune sockergryn handlar om att få tröst av en vuxen så visar den här boken snarare tryggheten med kamrater. När man tittar på böckerna så letar man först och främst efter en uppbyggnad och en struktur i texten.

33 Campbell (1993) s196 34 Bettelheim (1993) s 14

En klassisk saga eller berättelse har oftast en inledning, handling och en avslutning och har berättelsen ett motiv eller en genomtänkt plan så har man som vuxen en tendens att se en högre kvalité i de berättelserna. Dock är det viktigt att påpeka att en tydlig struktur kan vara en fördel och, när barnen återberättar sagorna så övar man både på att uttrycka sig och på känslan för struktur. Ett tydligt jordnära tema behöver inte vara något negativt och eftersom den delar tema med Sune sockergryn så skulle man kunna kombinera dessa två böcker.

4.2 Bildanalys

McClod talar om slutningens funktion som ett tillstånd där läsaren själv fyller i luckorna med sin fantasi och därför måste man anta att dessa luckor fylls i på olika sätt av olika människor.³⁵ För ett barn, där erfarenheter och inlärning sker med en enorm hastighet så är det inte konstigt att barnen både vill och kan lyssna på samma bok om och om igen. En bok som utnyttjar slutning kan både tilltala många olika åldersgrupper samt låta det enskilda barnet gå djupare in i berättelsen vid varje ny läsning.

Det finns många olika tekniker att använda sig av vid bildanalysen och det är ganska stor skillnad på de olika böckerna man jobbat med. Vita streck och Öjvind är den mest avancerade bilderboken som projektet jobbat med sett ur bildberättartekniskt perspektiv. Detta var också den bok man arbetade med i Umeå mest förra året. Mycket av bokens bilder kretsar kring rörelse och illustreras med symboliska fartstreck där objektet som rör sig och bakgrunden är distinkt tecknade och själva rörelsens bana, som inte är en enkel bana i Öjvinds fall, rör sig kors och tvärs över hela bilden.

Öjvinds kaotiska framfart står i kontrast med de vita raka streck som flickan Vita målar. Vindens rörelse och kraft förstärks ytterligare av bakgrunden där man kan se hus som svajar i blåsten.

Detta är egentligen de enda sätten rörelse visas. McCloud pratar om visuella metaforer där bildspråket efter ett tag skapar symboler av abstrakta begrepp som tillslut kommer att fjärma sig från sitt konkreta visuella sammanhang och driva över i symbolernas värld där läsaren, förutsatt att man är i den gemensamma kulturen som använder sig av språket, kommer att känna igen dem (som till exempel att ett hjärta betyder kärlek).³⁶ Små barn har dock inte nödvändigtvis de redskapen som krävs av ett mer avancerat symbolspråk vilket gör att den här boken skulle passa bra även för mindre barn. Lars Peterson skriver om vikten av kvalitativ mångfald av bilder i barns

utvecklingsarbete och illustrationerna lyckas med att både vara enkla och avancerade på samma

35 McCloud (1995) s90 36 McCloud (1995)s 130

gång.³⁷

Redan på bokens omslag så kan man se att texten användes i avsikt att visa att streckens och rörelsernas tillstånd är kopplade till de två ytterlighetens som personligheter Vita och Öjvind uppvisar. Att texten används på samma sätt som en bild är ett roligt grepp då barnen som inte kan läsa ändå ser på texten vad som vill uttryckas. Detta är extra påfallande när Vita sparkar ut en målarhink och texten kombineras med bilden på ett mycket effektfullt sätt.

Detta står i ganska stor kontrast med Sunes sockergryn som är klassiskt illustrerad och använder sig av en förklarande text och bildsymbios. Texten i kombination med bilden är enkel för små barn att förstå. Rörelse och tid illustreras på enklast möjliga sätt. Enligt McClouds teorier om konisk abstraktion, där starkare koniska figurer möjliggör större identifikation, så skulle den här typen av illustrationer distansera barnen från allt för inlevelserik identifiering. Detta är intressant då Jeram använt sig av miljöer i form av en stor skog som växer i perspektiv till den lilla haren (barnets) ensamhet.

I boken så är den stora kaninen uttryckligen barnets mamma men får rollen som mer liknar en förskollärare då hon tröstar ankan och musen det vill säga barnets lekkamrater. För ett litet barn kan det vara lättare att identifiera sig med ett djur än en människa. Det har bland annat att göra med det identifieringsprocesser som McCloud tar upp, där han menar att en enklare representation gör att man lättare kan identifiera sig med huvudkaraktären. Det är oftast två olika sätt som djuret kan representera människan. Först de uppenbart mänskliga djuren som går på två ben och pratar,eller de djur, som i Sune sockergryn, som är tecknade som djur men har ett mänskligt känsloliv och

mänskliga relationer. McCloud teoretiserar om bildernas förhållande till texten där bilden är öppen information och det skrivna ordet är stängd information vilket gör att den här typen av bilderböcker, som tydligt använder sig av miljöer som representerar känslor, med fördel kan användas om man vill få barnen delaktiga i diskussionen och läsningen. Texten är sällan beskrivande i form av känslor.

För att ta ett exempel så är kaninbarnet vilse och texten beskriver vid ett tillfälle att han gråter men det är bilderna och främst miljöerna som beskriver den inre världen.

En annan bok som använder sig mycket av miljöerna för att beskriva den inre världen är Vem ska trösta Knyttet. Boken använder sig av storslagna miljöer som får representera Knyttets känsloliv och starka färger står i kontrast med de dystra nästan vemodiga bilderna i början och kampen med

37 Peterson (1984) s 39

Morran. En annan aspekt som bör lyftas fram är de tvetydiga könsrollerna i boken. Tove Jansson använder sig av en stil där hon leker med de manliga och kvinnliga idealen, både i form och handling. ”Knyttet” är ett könsneutralt namn, kläderna som han bär ger associationer till typiskt kvinnliga klädesplagg och det är egentligen bara pronomen ”han” som skvallrar om Knyttets kön.

Knyttet kan tyckas vara lite tvetydig och Tove Jansson använder sig av extremt koniska figurer för att underlätta identifiering³⁸. Det är något som är genomgående i berättelsen då Knyttet är svårt att åldersbestämma. Det finns en genomgående tanke på manligt och kvinnligt då de kvinnliga dragen förstärks hos den manliga karaktären

Man kan tydligt se hur man med bilden och miljöerna skildrar barnens värld i många av böckerna.

När temat handlar om självständighet så får ofta skogen representera det farliga och det man på något sätt måste bemästra för att komma vidare i utvecklingen men det blir lite svårare när temat är fantasi och lek. Boken med det tydligaste lek-temat Emblas universum är gjord i blandteknik och collage. Miljöerna i barnrummet är ganska tydliga och realistiska, så också Embla och lillasyster men när boken illustrerar Emblas fantasi så kommer verkligen det konstnärliga i bildspråket fram.

För att illustrera tid och rörelse så läggs figurerna till i en fortlöpande bakgrund och enkelheten i berättandet bildar en tydlig kontrast med otydligheten som bilderna som illustrerar Emblas fantasivärld. Detta öppnar enligt McCloud för en större delaktighet och känsla av medskapande.³⁹ Just kombinationen av ett enkelt berättande och stora bakgrunder för att illustrera känslovärlden är synnerligen lyckad och öppnar för diskussion och fascination. Bilderna från leken är stora och praktiska när man läser i grupp.

Sara Lundberg skriver på sin webbsida:

Jag vill att det jag gör ska kännas uråldrigt och nytt på samma gång. Jag cirklar kring

återkommande teman: Ett vilande mörker, eller en ständigt lurande fara. Övergången från barndom till vuxenblivande. Oskulden/skulden. En återkommande färg är röd.⁴⁰

Emblas mamma bryter dock lite mot den realistiska stilen som porträtterar Embla och hennes syster och i en telefonintervju med Sara Lundberg frågade jag henne om detta.

Mammor svåra att illustrera. Jag målade henne stor och fast i vuxenvärlden med tajt klänning som för att hon är fast i en roll om hur hon tycker saker och ting ska vara ⁴¹

38 McCloud (1995) s54 39 McCloud (1995) s133

40 http://www.saralundberg.se/statement.html nerladdad 2013-11-16 41 Telefonintervju Sara Lundberg 2013-11-28

Detta är kanske något som talar till den vuxne läsaren snarare än till barnet.

Hilda och Charlie sover över har både temat som handlar om lek och självständighet. Språket i boken är mycket enkelt och ofta en beskrivning på vad som sker på bilderna med några få undantag där ord/bildkombinationen uttrycker något som ingendera skulle kunna uttrycka ensamt.

Bildmässigt är det den boken som använder sig mest av lösningar såsom rörelsemarkeringar,

fartstreck, mångdubblande bilder och visuella metaforer som svettdroppar. Fast temat är enkelt så är illustrationerna detaljrika och inspirerande till lek och uttrycker någon typ av vardagsrealism med detaljer i bakgrunden som skvallrar om en bebodd värld med barnteckningar och legobitar i bakgrunden. Språket är också ett vardagsnära språk som inte försöker att förvränga språket till ett barnspråk. Boken påminner i det fallet om barnböcker från slutet av 70-talet då man hade ett fokus på realism ofta med en samhällskritisk underton som till exempel Camilla Mickwitzböcker om Jason eller Monica Gydals böcker om Ola som ofta hade en specifik handling, avslöjad i titeln, efter teman som Så var det när Ola såg en olycka och så vidare.

Trots att bokens tema kanske inte är ”farligt” så kanske bildspråket kan vara utmanande för de barn som inte varit i kontakt med den här typen av illustrationer förut men förhoppningsvis så har de flesta femåringar varit det. Bokens främsta styrka är kanske som inspiration till lek.

5 Rekommendationer och Slutsatser

Är temat ett försvar av barnens inre värld?

Min övergripande frågeställning i detta arbete har varit huruvida urvalet stämt överens med projektbeskrivningen och det tycker jag att man har lyckats med då det gäller den litteraturens tematiska innehåll. De mest genomtänkta böckerna är dock bibliotekariernas böcker men även de andra böckerna uppfyllde projektmålen. Den största skillnaden är att de böcker som bibliotekarierna i Umeå har använt, är böcker som faktiskt använder bilderbokens unika funktion för att ge möjlighet att diskutera kring vissa ämnen samt att barnen får möjlighet att komma till tals i dessa diskussioner.

Både Emblas universum och Vita Streck och Öjvind har de aspekterna. De böckerna som

förskollärarna valt är inte sämre men något annorlunda. Man kan se en skillnad i att de böcker som är valda av förskollärare har en tendens att röra sig kring mer jordnära teman samt att de två böckerna som förskollärarna valt har liknande teman. Kanske är det pedagogen som

uppmärksammat att vissa funderingar som barnen har är mer aktuella eller så kanske det är ett utslag av att barnen själva har fått vara med och påverka? Alla böcker har dock intressanta infallsvinklar som man kan jobba med.

Vem ska trösta Knyttet är en ganska unik barnbok och kan ha en livskvalitetshöjande funktion för både vuxna och barn. Även detta är en bok som uppfyller projektmålens krav fast det kanske inte är en så nydanande bok, dock har den andra kvaliteter som man kan lyfta fram. Det är kanske den bok som främst tar upp genusaspekter hos karaktärerna och det är den boken som har det mest

djupgående temat. Det är också den bok som kanske skulle kunna klassificeras som farlig och som kanske skulle kunna fastna i censuren. När man väljer bilderböcker så måste man ta hänsyn till både bild och text men också mottagare och uppläsare. Här tycker jag att förskollärarnas böcker tematiskt skulle passa bättre för yngre åhörare men det kan bero på mognad på barngruppen. Alla böckerna är bra men än en gång så är förskollärarnas böcker mindre utmanande, dock inom projektmålen.

Har man använt sig av böcker som skildrar barnens yttre värld?

Då det gäller bilderna så är det kanske här barnen kommer i kontakt med en beskrivande verklighet.

Ingen av böckerna ,utom möjligtvis Vem ska trösta Knyttet har några inslag som skulle kunna kopplas till diskussionen om censur. Det är dock inte nödvändigt för att uppfylla projektmålen och

även Sune sockergryn, den bok som vid första anblick ter sig som den minst provokativ, skildrar barnens yttre värld i symbolisk form. Detta kan nog vara nog så spännande i en tid av osäkerhet inför steget ut i den stora världen. Av de böcker jag tittat på så är Emblas universum den mest vågade bildmässigt då den innehåller både våld (när barnen bråkar) och en bild av en vuxen som säkert skulle kunna uppröra läsare

Har man valt böcker som har ett avancerat bildberättartekniskt perspektiv?

Även här blir svaret ja och bibliotekariernas böcker är de som kombinerar bilder och text på ett mer avancerat sätt. Jag har tidigare nämnt att bilder är en viktig del av barnens utveckling och att det är viktigt att utmana vår bildsyn och här ser jag en styrka i att man använt olika böcker.

Hilda och Charlie sover över är den boken som tematiskt är den enklaste men den som använder sig mer av ett typiskt bildspråk snarare än mer abstrakta konstnärliga bilder och det kan vara till bokens fördel. Här, och i Emblas universum, har man en realistisk skildring av världen medan Sune

sockergryn har ett fabelliknade klassiskt upplägg och både Vita Streck och Öjvind samt Vem ska trösta Knyttet har mer konstnärliga ambitioner.

Hur framställs karaktärerna i böckerna?

Alla böcker har möjligheter att ta upp diskussion om genus. Den lilla Ankan i Sune sockergryn är visserligen könsbestämd via titeln men det kan vara ett utslag av översättningen då originalet heter Bunny My Honey. De flesta bilderna öppnar för diskussion kring frågor som könsroller och trots att det inte är nödvändigt i sig för projektet och att det inte står uttryckligen i projektbeskrivningen så finns det möjlighet att koppla projektet tydligare till förskolans riktlinjer. Skönlitteratur är en bra möjlighet för att skapa för förståelse och respekt för människors olikheter och om man kopplar det till diskussionen om censur så blir det ett ännu viktigare argument för att man inte ska visa en oäkta bild hur samhället ser ut i böckerna.

I Vita streck och Öjvind så finns det en bild där många olikfärgade människor går över vägen och där finns även en kvinna iförd sjal medan Vem ska trösta Knyttet till viss del tar upp utanförskap men det skulle nog gå att hitta tydligare exempel om man hade den ambitionen. En liten notis är att den känsla som ”normalitetsgruppen” upplever när man blandas med andra grupper skulle kunna beskrivas som en process där man ifrågasätter sina tidigare referenser och omvärderar sina åsikter och, som i Knyttets möte med Snusmumriken, omvärdera sina åsikter och kanske överge en liten

del av sin identitet för att kunna släppa in det nya.

Har man jobbat med böcker som utmanar barns bildspråk?

En av det viktigaste frågorna för mig är just projektets inställning till barnens bildspråk. Det ligger projektet nära till hands att vara ett läsefrämjande projekt och det är viktigt. Det behöver inte nämnas hur viktigt språket är för vår utveckling av tankeförmågan, men lika viktigt är bildspråket och förmågan att ta till sig bildförståelse. Ju bredare bildregister man har så desto lättare är det att orientera sig och hantera den kommersiella bildkulturen och desto mer så blir fantasin och

kreativiteten utmanad. Vita Strek och Öjvind samt Emblas universum är båda tecknade av samma Sara Lundberg som är en fantastiskt duktig illustratör och som absolut använder sig av ett bildspråk som är både fantasieggande och kreativt. Hilda och Charlie sover över använder sig av ett bildspråk som ligger mer åt seriernas håll med rörelsemarkeringar och andra serietypiska element vilket också har sina fördelar då detta också är något som barn behöver lära sig. Dels för att den används i samhället i stort men även för att det ger tillträde till en kultur som kan ge mycket både personligen och som man skulle kunna jobba med då det gäller läsfrämjandet.

Vem ska trösta Knyttet har också en oklanderlig konstnärlig ambition och då Sune Sockergryn har ett mer klassiskt förhållningssätt med målningar av djur som beskriver texten så bildar böckerna tillsammans en bra bredd.

1800-tals poeten William Blake är kanske inte någon man läser, eller för den sakens skull bör läsa, på dagis men han hade nog älskat det här projektet. När det gäller barn så ser ofta politiker och föräldrar skönlitteratur som ett steg att öka läsförståelsen hos barn, dock var litteraturen för Blake ett sätt att ge tanken frihet och i slutändan verklig frihet. På sin tid handlade det om konventionen och religionens falskhet men verkligheten för ungdomar av idag kanske det handlar om att genomskåda media och informationssamhällets natur. Vill man vara lite mindre högdragen så kan man som Bettelheim konstatera att kulturen har en psykologisk funktion och inte minst för barn. Då man sätter det i perspektiv med censur och kommersialism så framstår projektet både som originellt och unikt. Regeringen har satt upp ett kulturmål där man betonar barn och ungas kultur samt att

”kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund”⁴² och i sken av detta kan nog inte projektets betydelse understrykas tillräckligt. Som Blake sa:

Fjättras Poesin, fjättras också Människosläktet!

Det är just därför att detta projekt är så viktigt.

42 http://www.regeringen.se/sb/d/1897

Då det gäller att lyfta bilderbokens unika funktion så kan man arbeta efter det faktum att både existentiella och mer praktiska farhågor kan läggas fram kort och koncist med böckernas hjälp, detta är något som jag tror föräldrar är synnerligen intresserade av. Att låta barnens röst komma fram i leken kring de teman man valt ger en unik möjlighet att förstå hur barn funderar kring viktiga frågor. Jag tycker att man ska fråga sig hur projektets verksamhet ska få genomslag i barnens

privata vardag och hur föräldrarna ska kunna ta del av det?

Mitt första tanke är att projektet och böckerna skulle redovisas bättre.

I mina intervjuer och i kontakten med ansvariga kring urvalet av böcker och i den översiktliga tematiska analysen så har jag inte bara funnit att de flesta målen uppfylls väl, projektet är väldigt populärt och något som med all säkerhet bidrar till både ökad läslust samt ger barnen fina minnen och läsupplevelser. Men på projektets webbplats så redovisar man inte bibliotekariernas arbete och böckernas tema. Detta kan jag tycka är lite av ett slöseri på det fantastiska arbete som gjorts

speciellt då ett av projektets syften är att stå upp och försvara bilderboken.

Jag har i min slutsats kommit fram till att bibliotekariernas böcker ligger närmast

projektbeskrivningen medan förskollärarna har en tendens att välja mera praktiska teman på

böckerna. En rekommendation skulle kunna vara att ta till sig de teman som förskollärarna valt eller låta dem vara mer delaktiga i urvalsprocessen men man kanske ska låta barnen vara delaktiga efter det tema som bibliotekarierna valt. Då man presenterar barnens lek på webbsidan så verkar leken vara ganska styrd och jag är inte säker att barnens röst redovisas på webbplatsen. Det hade kanske varit intressantare om man hade presenterat böckerna, deras teman och hur man funderat kring dessa och visat teckningar av barnen kring de ämnen man pratat om. Det är i och för sig mycket möjligt att det kan uppstå problem kring integritet men det är ändå synd att böckerna inte får mer plats. Leken har stor betydelse för barns utveckling och det är bra att man synliggör lekens potential men jag skulle rekommendera att man hellre synliggör barnens funderingar kring ämnet och låter dessa stå i centrum. Dock innebär detta att de som jobbar med barnen måste ha kunskap om

materialet och funderat kring temat för att veta hur man ska lägga upp arbetet, samt ha ett metodiskt kunnande för att få barnen att reflektera över materialet. Detta kanske man inte uppnår förrän man jobbat ett tag med böckerna och därför tror jag att dokumentation och analys över det arbete man gjort är viktigt. Det är intressant att se att böckerna kompletterar varandra så en utförligare dokumentation skulle kunna fungera som en databas kring vissa frågor som till exempel separationsångest.

Detta skulle också kunna leda till vidareutveckling av projekt i andra verksamheter som till exempel på sjukhus där man skulle kunna jobba med de böcker som har ett mer djupgående tema och kanske använda dem i projekt där både äldre och unga är med.

Då det gäller kopplingen till förskolans styrdokument så finns det saker som man skulle kunna uppmärksamma om intresse finns från pedagogernas sida. Det bildanalysen visar på är att då man använder sig av förenklade bilder så får ofta kläderna symbolisera kön och personernas beteenden blir lätt blir stereotypiska. Det kan vara så att författarens undermedvetna förenklingar av

könsstereotyper kan bli tydligare i bilderböcker på grund av bildens symbolspråk och det är sådant som man skulle kunna uppmärksamma i urvalsprocessen eller uppmärksamma i de böcker man använt.

En av de saker som jag funderade kring arbetets gång är hur man skulle kunna utveckla det man lärt sig från det här projektet för andra typer av läsfrämjande projekt.

Serier ligger bilderböcker nära till hands och det skulle vara intressant att se hur man skulle kunna utnyttja serier på samma sätt fast för lite äldre barn som kämpar med läsningen.

Man skulle kunna göra ett liknande projekt för barn som har problem med att komma igång med läsningen. Speciellt om man kunde använda samma principer vid urvalet.

De som varit berörda av projektet uttrycker sig alla väldigt positivt, ibland är de ansvariga själva nästan förvånade över hur lyckat projektet varit vilket får mig tro att man skulle kunna göra liknande bokprojekt på biblioteken för ungdomar eller äldre med liknande resultat.

När jag tittat på projektet har jag valt efter mitt eget intresse av barnlitteratur och jag kan inte nog betona den totala frånvaro av verklighetsförankring då det gäller budget, tid och förhållandena kring de praktiska omständigheterna som jag kunnat unna mig då jag gjort mina rekommendationer. Trots detta så vill jag än en gång betona hur viktigt jag tycker det här projektet är och om det är något som jag skulle vilja trycka på så är det dokumentationen och diskussionen kring temat på böckerna.

Då det gäller att lyfta bilderbokens unika funktion så kan man arbeta efter det faktum att både existentiella och mer praktiska farhågor kan läggas fram kort och koncist med böckernas hjälp.

Att förstå bildernas symbolspråk uppmärksammas kanske inte i den utsträckning som det borde men symboler är ett viktigt verktyg för oss människor.

6 Referenslista

Armstrong, K., Johansson, I., 2006. Myternas historia. Manpocket, Stockholm.

Bejerstrand, L.,2012. När kreativiteten blommar och sinnena är med: En kvalitativ utvärdering av projektet Give me five/Sagostafetten i Skellefteå kommun. (Student paper). Umeå

universitet.

Bettelheim, B., Torngren, D., 1993. Sagans fortrollade varld: folksagornas innebord och betydelse.

Norstedt, Stockholm.

Campbell, J., 1993. The hero with a thousand faces. Fontana, London.

Ekelund, G., Sveriges utbildningsradio, 2009. Barnet och leken. Sveriges utbildningsradio (UR), Stockholm.

Folkman, M.-L., Svedin, E., 2008. Barn som inte leker: fran ensamhet till social lek i forskolan.

Liber, Stockholm.

Fredriksson, P. & Sjögren, L. , 2012. Bilderboken och pedagogen som vägvisare till kulturen: En utvärdering av ett samarbe. tsprojekt mellan bibliotek och förskola. (Student paper). Umeå Hjerm, M., Lindgren, S., 2010. Introduktion till samhallsvetenskaplig analys. Gleerup, Malmo.

Kvale, S., 2009. InterViews: learning the craft of qualitative research interviewing, 2nd ed. ed. Sage Publications, Los Angeles.

Kvale, S., Brinkmann, S., Torhell, S.-E., 2009. Den kvalitativa forskningsintervjun.

Studentlitteratur, Lund.

Lund, H., 2002. Intermedialitet: ord, bild och ton i samspel. Studentlitteratur, Lund.

universitet.

McCloud, S., Höglund, J.-E., Schröder, H., 1995. Serier : den osynliga konsten. Medusa :, Stockholm.

Nikolajeva, M., 2000. Bilderbokens pusselbitar. Studentlitteratur, Stockholm.

Olofsson, B., 2003. I lekens varld. Liber, Stockholm.

Peterson, L., 1984. Seriealbum pa myternas marknad, 1. uppl. ed. Liber, Stockholm.

Rhedin, U., 2004. Bilderbokens hemligheter. Alfabeta/Anamma, Stockholm.