Fostran till utanförskap

INSTITUTIONEN FÖR SOCIALT ARBETE

Fostran till utanförskap

SQ4562, Vetenskapligt arbete i socialt arbete, 15hp

Scientific Work in Social Work, 15 Higher Education Credits Kandidatnivå

Höstterminen -14, Termin 6

Författare: Merima Muharemovic och Ranou Mohammad Handledare: Tore Brännberg

TACK

Vi vill tacka alla våra respondenter för alla fina samtal, för att ni delade med er av era upplevelser och erfarenheter.

Vi vill också tacka vår handledare Tore Brännberg för grym support och engagemang.

Utan er ingen uppsats!

Stort tack

Kaos under lugnet, glöd under askan Vi lever långt borta från vykortet på plattan

Framtiden ser mörk ut, öden som raskar Ta skydd i mörker för att inte bli omfamnad Vi lever på andra sidan, höghus och låg standard

Bevakning 24/7; din åsikt blir bandad Bott här sen jag landa, Alcatras och Calma Rättfärdigar övergrepp, fuck myndighetsanda Dom tror varje blatte har connection med Sandhamn

Systemet är riggat och präglas av mutor Capo di capi; Johanssons ligor

Utlopp i form av bränder och upplopp skapar nyhetssidor Vi är ett hot mot samhället för att vi bor där vi bor

Exkluderad, segregerad, du förstår vad jag menar Men inget stoppar oss när hopp och tro beblandas

Så under paraplyn samlar mina blattar Huvudet högt mot skyn; tillsammans vi vandrar

Abstrakt

Titel: Fostran till utanförskap

Författare: Merima Muharemovic och Ranou Mohammad

Nyckelord: utanförskap, diskurs, motmakt, disciplinering, stigmatisering, social kontroll

Vår uppsats handlar om begreppet utanförskap och dess breda handlingsområde.

Utanförskap är ett begrepp som under den senaste tiden blivit ett vanligt slagord i massmedier och i det offentliga politiska samtalet. I den politiska diskursen om utanförskap finns det ett bestämt sätt att prata om invandrare, bidragsberoende och kriminella som stående utanför samhället. Inom det sociala arbetet används utanförskapsbegreppet som ett symboliskt och metaforiskt begrepp för att beskriva olika slags sociala problem. Under 2014 kom det även ut flera samhällskritiska hiphop-låtar som hade begreppet ”Utanförskap” som rubrik.

Hiphop-låtarna skildrar utanförskapsbegreppet utifrån några artisters upplevelser av vad det innebär att leva i detta “utanförskap”. De begrepp som används inom socialt arbete är betydelsefulla då de avspeglar maktförhållanden, rollfördelning och handlingsutrymme. De begrepp vi använder kan både ha mobiliserande och stigmatiserande konsekvenser. Därför är det viktigt att ha kunskap och hur ett begrepp konstrueras och vad det ska användas till. För att få en bred förståelse för vad begreppet utanförskap betyder, är det viktigt att även inkludera de individer som är målgruppen för utanförskapets olika insatser i denna diskurs. Vår studie ger några exempel på hur deras diskurs ser ut. Det vi fann är att, deras definition av utanförskapsbegreppet är mycket bredare än den definition vi kan tyda i den politiska diskursen och att utanförskapet för denna grupp mestadels handlar om hur man på olika sätt utestängs från möjligheten att delta i diskursen och också från möjligheten att engagera sig och mobilisera sig för att ”bryta utanförskapet”

och dess konsekvenser. Vi analyserar vår empiri med bl.a. dold disciplinering, social kontroll, territoriell stigmatisering, symbolisk våld och motmakt.

Innehåll

1. Inledning……….…………...…6

2. Syfte och problemformulering……….………...7

2.1 Syfte……….………...…...7

2.2 Frågeställningar………....……….………...7

3. Problemdiskussion………………….…...7

4. Tidigare studier……….………..…..8

4.1 Utanförskapelsen………..……….…...8

4.2 Fostran till lönearbete………...9

4.3 AlieNation is My Nation………..………..…...11

4.4 Förorten, skolan och ungdomskulturen………..…..12

5. Teoretisk och begreppslig referensram……….14

5.1 Diskurs(en)………....………14

5.2 Social kontroll………..15

5.3 Stigmatisering………..……....16

5.4 Territoriell stigmatisering………..……17

5.5 Dold disciplinering………....………..………..17

5.6 Symboliskt våld………...……...19

5.7 Motmakt………...………..………...19

6. Metod……….………...20

6.1 Metodval……….……...21

6.2 Deltagande observation……….……...………....22

6.3 Urval……….…...………..….22

6.4 Förförståelse………...23

6.5 Genomförande……….……...………..24

6.6 Sökning……….……...……...25

6.7 Analysmetod……….………...……....26

6.8 Validitet, reliabilitet och exemplifiering………...…………...27

6.8.1 Validitet………...………27

6.8.2 Reliabilitet………...……….……...………28

6.8.3 Exemplifiering………...……….…..29

6.9 Etiska överväganden………...……….……….…....29

6.10 Metoddiskussion……….………...………...30

7. Resultat och analys……….……..………..……..……31

7.1 Utanförskap som ett begrepp……….………….………...…….…….32

7.2 Kampen om diskursen……….…………..………...……...36

7.3 Motmaktens strateger………..………..……….40

8. Slutsatser………..………49

9. Avslutande diskussion………...…………52

1. Inledning

“De begrepp som vi använder om till exempel de människor som utgör det sociala arbetets så kallade målgrupper, kan säga mer om den tid vi lever i och om dem som använder dessa begrepp än om de människor begreppen syftar på.”

(Denvall, Heule & Kristiansen, 2011:33)

Utanförskap är ett begrepp som under den senaste tiden blivit ett vanligt slagord i massmedier och i det offentliga politiska samtalet. Begreppet används även flitigt inom det sociala arbetets fält. I egenskap av att vara ungdomsarbetare är det vanligt att vi deltar i samtal om grupper som befinner sig i ”ett utanförskap” och arbetar inom olika sociala insatser som motiveras med syftet till att ”bryta

utanförskap”. Under 2014 kom det även ut flera samhällskritiska hiphop-låtar som hade begreppet ”Utanförskap” som rubrik. Hiphop-låtarna skildrar

utanförskapsbegreppet utifrån några artisters upplevelser av vad det innebär att leva i detta “utanförskap”. Låtarna fick oss att reflektera över vad detta

“utanförskap“ egentligen symboliserar, både för den grupp som lever i ett utanförskap men också för oss, vi som använder detta begrepp i vår dagliga arbetspraktik.

Vi gick in i denna studie med en känsla av att utanförskapsbegreppet är alltför abstrakt, att den tenderar i en symbolisk och metaforisk mening att dominera i flera diskussioner och ibland kan det vara svårt att förstå vad begreppet

utanförskap och dess handlingsområde konkret syftar på. Begreppet kan används både till att beskriva sociala problem och motivera insatser för grupper som står utanför arbetsmarknaden, grupper som befinner sig i riskzonen för att hamna i kriminalitet, grupper som inte lyckats få fullständiga betyg i skolan. Under senare tid används även begreppet “utanförskapsområden” när vi undersöker olika orsaker och konsekvenser till städernas allt mer omfattande bostadssegregation.

Utanförskap kanske är det begrepp som ersatt begrepp som fattigdom, marginalisering och segregation?

De begrepp vi använder i det sociala arbetet kan både ha mobiliserande och stigmatiserande konsekvenser. Kan ett begrepp som utanförskap vara

antimobiliserande och bidra till ett förtryck och stigmatisering av människors handlingsutrymme och självkänsla? De begrepp som används i det sociala arbetet är betydelsefulla, då de avspeglar maktförhållanden, rollfördelning och

handlingsutrymme i det sociala arbetets praktik. Ett begrepp som utanförskap, särskilt om den opererar i en symbolisk och metaforisk mening, kan då formas och omformas av det sociala arbetets aktörer med grund i de synsätt, normer och föreställningar som råder i samhället (Denvall et al. 2011:34). Hur ett begrepp artikuleras i en politisk diskurs kommer säkerligen att påverka oss i vår profession då det är vi som skall administrera de olika politiska direktiven och målen inom ramarna för det sociala arbetet. Detta innebär självklart att den diskurs som råder har konsekvenser för det sociala arbetets verksamheter och kanske framförallt för

de människor som berörs av dessa. Denvall et al. (ibid:35) menar att i de begrepp som finns i det sociala arbetet så finns det sociala och kulturella betydelser som kan leda till att människor antigen exkluderas eller inkluderas. Begreppen kan i sin tur också användas för att synliggöra eller dölja marginalisering och

diskriminering. Därför är det viktigt att ha kunskap om hur ett begrepp

konstrueras och används i det sociala arbetet, och även kunna ställa sig kritiskt till varför vissa begrepp används och vad som även avses med dem.

I vår kvalitativa studie har vi gjort intervjuer med hiphop-artister som i sina musikproduktioner har behandlat begreppet och temat utanförskap. Vi har även intervjuat unga vuxna som deltar i olika sociala projekt i både ideell och offentliga regi och som syftar till att “bryta utanförskap”. Vi vill ge några exempel på hur dessa individer tänker kring begreppet “utanförskap” och dess innehåll och handlingsområde.

För att vi ska kunna ha en bred förståelse för betydelsen av ett begrepp, anser vi att det är viktigt att även inkludera de individer, grupper som pekas ut att vara de som lever i utanförskap, i diskursen om utanförskap.

2. Syfte och problemformulering

2.1 Syfte

Syftet med vår studie är att ge en inblick i och exemplifiera hur en diskurs om utanförskapsbegreppet och dess handlingsområde definieras av en grupp

individer, som i den offentliga politiska diskursen om utanförskap pekas ut som utanförskapets bärare. I vår studie söker vi förståelse kring utanförskapsbegreppet ur ett inifrånperspektiv. Syftet med vår studie är även att lyfta fram en diskussion om hur vi som det sociala arbetets olika aktörer bör förhålla oss till idén om utanförskap.

2.2 Frågeställningar

Hur definieras begreppet utanförskap av några individer som pekas ut i den politiska offentliga diskursen att tillhöra den grupp som lever i ett utanförskap?

Hur förhåller sig dessa individer till idén om utanförskap?

Finns det några gemensamma teman i den diskursen som våra respondenter lyfter fram, med den diskurs om utanförskap som artikuleras i den politiska och mediala diskursen?

3. Problemdiskussion

Utanförskap som begrepp används flitigt i den politiska och mediala diskusen för att beskriva sprickor i det svenska samhället. Enligt Davidsson (2009:150-151)

har politiker ett bestämt sätt att prata om invandrare och arbetslösa som en grupp som är utanför samhället. Vidare påvisar Davidsson (ibid: 165) i sin

masteruppsats att utanförskapsbegreppet, som den artikuleras i den politiska diskursen, kopplas till en fråga om invandrarskap, bidragsberoende och kriminalitet, trots att dessa inte är de variablerna man använder för att mäta omfattningen av utanförskapet i samhället. Även inom samhällsvetenskapen och det sociala arbetets olika fält används begreppet utanförskap för att beteckna olika slags problem som tex, arbetslöshet, fattigdom, marginalisering, hemlöshet, bostadssegregation osv. På detta sätt kan man säga att utanförskapsbegreppet beskriver olika slags sociala och samhälleliga problem.

Vi ställer oss frågande till om det kan finnas problem med att politikerna har ett bestämt sätt att prata om vissa grupper som stående utanför samhället, och att vi aktörer inom det sociala arbetet använder utanförskapsbegreppet i en symbolisk och metaforisk mening för att beteckna olika slags sociala problem? Kan detta tillstånd av total förvirring och abstrakta språkbruk innebära att vi stigmatiserar och begränsar handlingsutrymmet och resurser hos de individer och grupper vars handlingsutrymme och resurser vi ska stärka?

4. Tidigare studier

I detta kapitel kommer vi att presentera fyra olika tidigare studier som har

inspirerat oss och hjälpt oss att analysera vår empiri. Dessa tidigare studier har på olika sätt gemensamma berörningspunkter med vår studie, vilket kommer att diskuteras i presentationer av var och en nedan. Vi kommer att tillämpa oss av de tidigare studierna när vi framför vårt resultat och analys längre fram, och även koppla till dem i vår avslutande diskussion.

4.1 Utanförskapelsen - En diskursanalys av hur begreppet utanförskap artikulerades i den svenska riksdagsdebatten 2003- 2006

Davidsson (2009:149) skriver i sin masteruppsats om diskursen kring utanförskapsbegreppet. Han har tittat på hur begreppet artikulerats då den lanserades inför riksdagsvalet 2006 som en arbetsmarknadspolitisk indikator för att påvisa en spricka i det svenska samhället. Han analyserar även hur

utanförskapsbegreppet relaterar till besläktade begrepp som social exclusion och underklass. Han menar således att dessa tre begrepp är konstruerade på likartade sätt, och därigenom även är införlivade i politiska åtgärdsprogram som alla inbegriper i att man sätter sin tillit på en politik som lägger tonvikt på att lönearbeta istället för att ha en traditionell välfärdsstat (ibid:152-154, 164-165).

Davidsson gör här en intressant analys av hur dessa tre begrepp är konstruerade och hur de också är införlivade i politiska åtgärdsprogram. Denna analys har hjälpt oss att se samband mellan de politiska åtgärdsprogram och dagens aktivitetspolitiska trend som vi ser har en bakgrund i individorienterade

orsaksförklaringar på de olika sociala problem som kopplas till begreppet och idén om utanförskap. Vi återknyter till detta i vår slutdiskussion.

I Davidssons (2009:149-150) masteruppsats framkommer det även att den borgerliga alliansen gjorde en beräkning på att upp till en och en halv miljon människor befann sig i utanförskap. Vidare problematiserar han det faktum att de en och en halv miljon människorna, som enligt den borgerliga alliansen sägs befinna sig i utanförskap, erbjuds subjektspositioner som kännetecknas av dels passivitet men även kriminalitet och kyla (ibid:165). Davidsson (ibid:166) lyfter att man inte någonstans kan höra eller läsa om de människor som i detta

utanförskap på ett aktivt plan kämpar för att få någon form av anställning. Dessa invånare som befinner sig i detta utanförskap lyfts inte fram, vilket också innebär att ”innanförskapet” inte heller problematiseras i den politiska diskursen om utanförskap.

Davidsson (2009:150-151) menar att politiker har ett bestämt sätt att prata om invandrare och arbetslösa som en grupp stående utanför samhället. I hans analys läggs ett särskilt fokus på hur invandrarskap, bidragsberoende och kriminalitet är variabler som kopplas till utanförskap, trots att dessa variabler inte är de som används i mätningen av den statistik som görs för att göra en omfattning av utanförskapet i samhället. En kategori av individer konstitueras på detta sätt med fastslagna karaktärsdrag; en form av erbjuden identitet ges. Davidsson (ibid:165) menar att då kategorier aldrig är neutrala så resulterar dessa således i en

moraliserande uppdelning av ”vi och dem”, där stigmat blir en potentiell skugga.

Davidssons studie har fungerat både som bakgrund till vårt syfte och våra frågeställningar kring begreppet ”utanförskap” och vad dess handlingsområde syftar till. Davidsson (2009:166) kan med en viss precision redgöra för hur den politiska diskursen om utanförskap ser ut. Vidare menar han också att han dessutom kan säga något om vad denna konstruktion kan betyda för dem som definierats befinna sig i utanförskap.

Vi ser vår studie som en förlängning av tanken eller idén om vad detta

utanförskap kan innebära för de individer som i den politiska diskursen utpekas att leva i detta utanförskap. Vi söker förståelse kring utanförskapsbegreppet utifrån ett inifrånperspektiv, genom att samtala med och undersöka hur ett begrepp som utanförskap definieras av de individer som blir erbjudna denna identitet, den grupp som blir bärare av detta utanförskap så som den artikuleras i den politiska diskursen.

4.2 Fostran till lönearbete

Willis (1981:27) har gjort en etnografisk studie där han i England undersökt och följt tolv arbetarklasspojkars väg från de tre sista terminerna på skolan och vidare till tre år in på arbetslivet. Willis (ibid) samlade in material till denna studie mellan åren 1972 till 1975.

Pojkarna i denna studie betraktas som bråkiga i skolan, de bryter mot regler och hörs och syns mest. En koppling mellan hur gänget beter sig, hur de ser på skolan och fabrikskulturen går att hitta. Språket och erfarenheterna de har liknas det som finns på verkstadsgolvet och är även något som pojkarna eftersträvar då de vill förbli en del av arbetarklasskulturen. Willis (1981) studie frambringar den problematik arbetarklassindivider påvisar med deras bristande förmåga och motivation till studierna och yrkeslivet, medan medelklassbarnen har studierna som fokus och har en medvetenhet kring vikten av den personliga utvecklingen dem genomgår. Willis påvisar att det är socialisationen som skapar denna klassindelning, där föräldrar har en stor påverkan i det då tydliga distinktioner finns mellan å ena sidan arbetarföräldrar och å andra sidan medelklassföräldrar.

Vidare menar han att arbetarklassföräldrarna framhäver innebörden och vikten av kollektiva beslut, medan medelklassföräldrar framhäver vikten av att vara

självständig, ha eget ansvar och inflytande (Willis, 1981: 290-310).

Willis (1981) studie belyser arbetarklassen och en förståelse för dess reproduktion av klassamhället ges. Denna analys tycker vi är av relevans för vår studie och vår samtidskontext. Han menar att pojkarnas val av arbete upplevs av de själva som ett frivilligt val när det i grunden inte är ett fritt eller ett aktivt val. Pojkarna i studien genomskådar institutioner som skolan och de möjligheter som ges i den, och detta är en förmåga som pojkarna ser upp till. Detta resulterar i att

arbetskraften i ett kort ögonblick representerar frihet och val, men som i samma korta ögonblick innebär en inplacering i ett system som dels fungerar som utsugande och förtryckande för arbetarklassen. Willis menar att skolan är en medelklassinstitution som i grund och botten gynnar medelklassen; om pojkarna således skulle dedikera tiden till studierna skulle de ha behövt anstränga sig betydligt mer än de andra eleverna. Därav verkar möjligheterna till en social rörlighet som verklig och upplyftande vara såpass avlägsen för dem att den är meningslös (Willis, 1981:290-310).

Trots att denna studie genomfördes i England mellan åren 1972 till 1975 har den många gemensamma berörningspunkter till vår samtidskontext. Willis (1981) analys av klassamhället och den genomskådning av institutioner som pojkarna i hans studie gör har gemensamma teman och berörningspunkter med vår studie.

När vi söker förståelse för utanförskapsbegreppet utifrån ett inifrånperspektiv kan vi visa på att samtliga av våra respondenter har en medveten och ett kritiskt förhållningsätt till idén om ett utanförskap och på vilket sätt de som grupp är bärare av utanförskapet. Denna medvetenhet och kritik ser vi är ett

genomskådande, ett genomskådande som vi delvis kan koppla till Willis analys av reproduktionen av klassamhället. Den analysen av genomskådandet som Willis gör i sin studie kopplat till reproduktionen av klassamhället kan vi se vara av relevans för vår samtidskontext. Dock vill vi med vår studie lyfta fram

”genomskådaren”, och ge ett exempel på hur genomskådningen hos våra

respondenter också kan leda till ett kollektivt handlande och till ett sätt att hitta strategier till motmakt.

4.3 AlieNation is My Nation – hiphop och unga mäns utanförskap i det nya Sverige

I denna studie följer Sernhede (2007) ungdomar i Angered, Göteborg under två års tid. Här framkommer det att livet i denna förort är fylld med sociala problem och en känsla av utanförskap. Många av de unga i denna studie upplever inte att de är delaktiga i det svenska samhället, utan de upplever sig vara en andra klassens medborgare. Detta leder till att de unga i studien utvecklar olika former av mot-identiteter, framförallt hämtar de sin kärlek från stadsdelen. En gemenskap som överskrider etniska, religiösa, nationella och sociala gränser växer fram hos individerna i utanförskapet. Vidare lyfter Sernhede (ibid) livsvillkoren och de kulturella uttrycken som hiphop och de unga ”invandrarmännen” i Angered uttrycker i segregationens och det nya klassamhällets Sverige. Livsvillkoren och samhällskritiken de unga har framförs på sitt eget språk, och ett av dessa språk synliggörs i förorternas gränsöverskridande hiphop-kultur.

Sernhede (2007) lyfter i sin studie att man bör fokusera på vad samhällsproblemen är om man ska lösa ungdomsproblemen i området, då problemen rotar sig i de möjligheter samhället ger ungdomarna. Därav bör man sätta sig in ungdomarnas värld genom att ge de möjligheter till delaktighet om man ska kunna lösa deras problem. Att på detta sätt ge de möjligheterna till deltagande främjar således den urbana integrationen. För att presentera en rättvis bild av hur tillvaron i förorten är bör man således studera ungdomarna och deras uttryck (ibid:242-244).

Sernhede (2007) lyfter fram flera analyser och slutsatser i denna studie som har haft ett flertal gemensamma berörningspunkter med vår studie. Inspirationen till vår studie och vårt urval kommer från den hiphop-kultur som Sernhede (ibid) själv studerar. Vi ser den hiphopkultur som finns i våra svenska förorter som den konstform som anstränger sig mest för att skildra sin samtid. Ett begrepp som

“utanförskap” skildras i många hip hop-låtar, och dessa har både fungerat som inspiration och som riktning till vårt urval när vi har sökt förståelse för hur detta utanförskapssbegrepp definieras utifrån ett inifrånperspektiv. Sernhede (ibid) använder begreppet ”utanförskap” genom hela sin studie dock utan att

problematisera själva begreppet, vilket vi ställer oss frågande till. Till skillnad från Sernhedes studie är vår ingång att att definiera detta utanförskapsbegrepp, och samtala kring idén om utanförskap tillsammans med våra respondenter.

Denna ingång har lett oss in på en förståelse för begreppets komplexitet; hur vi alla är påverkade av språkbruket i den politiska diskursen. Denna ingång har således även bidragit till att vi kunnat analysera detta begrepp på en metanivå tillsammans med våra respondenter.

4.4 Förorten, skolan och ungdomskulturen – reproduktion av marginalitet och ungas informella lärande

I denna studie berör Sernhede (2011:197) temat de ungas lärande och skolan i den territoriellt stigmatiserade förorten i Sverige. Av de pojkar och flickor som ingick i studien hade 40-60% år 2009 inte de betygen som krävdes för att söka till gymnasiet när de gick ut ur nionde klass. Eleverna är medvetna om hur

arbetsmarknaden ser ut för ”en blatte från förorten”, de har en medvetenhet kring hur både utbildningssystemen och arbetsmarknaden inte är till fördel för ”icke- etnisk svenskar” och förortsbor (ibid:200-201). Sernhede (ibid: 202-203) hänvisar till Willis (1977) när han presenterar detta som att eleverna har ett “partiellt genomskådande”. Vidare menar Sernhede (ibid:212) att om förändringar av reell verkan ska ske bör skolan i förorten ta plats och bli en del av en alltmer bred politisk mobiliseringsprocess.

Sernhede (2011) gör i denna studie en genomgående analys där han kopplar dagens skolsituation i svenska förorterna till Paul Willis (1981) studie vi nämnde ovan. Sernhede (2011: 200-202) menar att dagens förortsungdomar, vilka liksom

“the lads” reproducerar sin underordning, utvecklar i sina skolor inte heller någon motkultur som är jämförbar med den som Willis (1981) studerade under 1970- talets Storbritannien. Vidare menar Sernhede (ibid) att det Willis (1981) studie visade var att arbetarungdomarnas motkultur i skolan i realiteten var en del av de reproduktionsprocesser som upprätthöll den rådande ordningen, att

motståndskulturen bidrog till att låsa in dessa unga i en underordnad social position. Att pojkarnas sabotage mot instititutionen, såväl som genomskådningen av den skolkultur de föraktade och kände sig överlägsna i förhållande till, i själva verket förberedde dem för att axla kroppsarbete. Att pojkarna lämnade skolan så fort de bara kunde och gick oftast genom kontakter via sina fäder och släktingar rakt in i produktion. Detta förklarar titeln till Willis studie “Fostran till

lönearbete”. Sernhede (2011:202) viktigaste analys är att han menar att hans studie också visar på att det finns motstånd i och utanför skolan men att detta motstånd inte är länkat till en kollektiv identitet, likt den som skildras i Willis (1981) studie där pojkarna tydligt identifierar sig med en arbetarklasskultur.

Sernhedes (ibid) studie påvisar att de unga i studien känner sig underlägsna i förhållande till skolan och till det svenska samhället; upplevelsen av att vara en andra klassens medborgare är den dominerande känslan. Dock visar resultaten att denna frustration som framkommer hos de unga sällan yttrar sig i att de

organiserar sig. Istället uttrycker de denna frustration genom bråk med ordningsmakten, deras frustration uttrycks i olika motreaktioner. I studien framkommer att majoriteten av eleverna trivs i skolan, att de är positivt inställda till lärarna. Eleverna är dock medvetna om hur arbetsmarknaden ser ut för ”en blatte från förorten”, de har en medvetenhet kring hur både utbildningssystemen och arbetsmarknaden inte är till fördel för ”icke-etniska svenskar” och förortsbor (Sernhede, ibid:203).

Sernhede (2011) tar fram många viktiga aspekter i denna studie och

avslutningsvis vill vi lyfta fram den analys som har har haft mest relevans för vår studie. Sernhede (ibid:200) menar att arbetarklassen i dagens postindustriella samhälle inte längre har en kollektiv gemensam agenda. Det egendomslösa proletariatet består inte längre av de kategorier av verkstads- och byggarbetare som bar upp det tidiga industrisamhället. Istället består dagens proletariat av städare, taxichaufförer, deltidsanställda, bemanningsföretagens daglönare,

visstidsanställda inom olika grenar av servicesektorn, olika fältarbetare i offentlig tjänst för att nämna några. Sernhede (ibid) hänvisar också till (Waquant 2009) som menar att dessa grupper utgör ett nytt splittrat proletariat som således även har etniska förtecken. Sernhede (2011:200) menar att skolans uppgift inte längre handlar om att ”fostra till lönearbete”. Med detta menar han att skolan inte längre förser tillverkningsindustrin med den arbetskraft som den har behov av. Dagens skola har med det nyliberala skriftet i skolpolitiken också individualiserats och marknadsanpassats. Individualisering och valfrihet är skolans nya riktning, vilket kan ses vara direkt knutet till den ekonomiska verkligheter och vår tids

postindustriella villkor som i praktiken innebär att den storskaliga

tillverkningsindustrin är på tillbakagång och den manuella industriarbetet är på reträtt. I vår postindustriella tid är ekonomin inte längre arbetskrafts- utan kunskapsintensiv. Kreativitet och entrepenörskap är de nya honnörsorden och för de individer som av olika orsaker inte lyckats i skolan och hamnat efter i

utbildningssystemet kan detta leda till att de får svårigheter att komma in i den reglerade och lönsamma delen av arbetsmarknaden. Sernhede (ibid) menar dock att utbildningssystemets förlorare fyller en funktion i den nya ekonomin, de representerar den billiga arbetskraften som ska stå till tjänst för medelklassens behov.

Vi tycker att Sernhede (2011) här gör en viktig analys när han beskriver det postindustriella samhället och skolans nya roll i vår ekonomi. Han menar att skolans uppgift inte längre handlar om att “fostra till lönearbete” och menar att skolan, i den sociala miljö han studerar vilket är den svenska territoriellt stigmatiserade förorten, istället fostrar eleverna till anpassning för ett liv som marginaliserad. Denna analys och problemdiskussion som finns i Sernhedes studie har haft en stor relevans för vår studie, då den har fungerat som hjälp till analys av vår empiri och som vi även återknyter till i vår slutdiskussion. Vi ser att det finns en röd tråd i de tidigare studier vi har presenterat, och denna tråd knyter vi till vår resultat och analys, till vår slutdiskussion och således även till titeln till vår uppsats.

5. Teoretisk och begreppslig referensram

I detta kapitel kommer vi att presentera de teorier och begrepp vi valt att analysera vårt empiriska material med. Vi kommer avslutningsvis i detta kapitel att försöka

förklara och reflektera kring på vilket sätt vi har tänkt att denna teoretiska och begreppsliga referensram går att knyta an till vår studie. Vi kommer således även att reflektera kring och koppla dessa teorier och begrepp på vår slutdiskussion.

5.1 Diskurs(en)

Börjesson (2003:21) menar att när man studerar olika diskurser och sociala konstruktioner så innebär detta att en fundering görs över vad det är som sägs, hur det sägs, och på vilket sätt det annars går att säga det på. En viktig aspekt av den diskursanalytiska forskningen är att den har makt att bestämma vad som är socialt och kulturellt accepterat som “sant”, trovärdigt, förståndigt etc. Den andra viktiga aspekten berör frågan om vem det är som får tala. Vidare menar han att det existerar en talordning i den miljö och plats där den pågående diskursen äger rum, där den som är mest kapabel och initierad till att föra det seriösa talandet

bestämmer kring diskursen. Börjesson (ibid:34-36) förklarar att Foucault är det namn som mest förknippas med begreppet diskurs då han undersöker relationen mellan makt och vetande; vem är det som får tala och var får denne legitimitet till att göra detta? Engelstad (2006:22) menar att Foucault fastslog att förståelsen av ideologi och språklig makt hör samman med kunskap; i första hand kunskap och vetenskapens språk. När vetenskapen blir konstruerad fastställs vad som är av intresse och av relevans att studera, hur ett problem skapas, vem det är som har rätt att höras och vem det är som är den utomstående iakttagaren (ibid:35-36).

I Diskursens ordning talar Foucault (1970) om olika utestängningsystem som bestämmer hur världen får beskrivas och förstås, en av dessa

utestängningsprinciper som vi kommer att lyfta i vår studie är den som Foucault (1071:8,10) beskriver som “motsättningen mellan förnuft och vansinne”. Han menar att det redan sen djupaste medeltiden varit så att ”... det är dåren vars diskurs inte får cirkulera som andras. Ibland så uppfattas hans tal som

obefintliga, utan vare sig sanning eller betydelse, utan beviskraft och makt att legalisera en handling eller ett kontrakt. Ibland tillskriver man däremot den vansinniges tal, i motsats till alla andras, märkliga krafter som att kunna uttala dolda sanningen eller att förutsäga framtiden”(Foucault, 1970: 8). Foucault (ibid:9) menar att det går att konstatera hur man i århundraden i Europa antigen inte alls lyssnat på den vansinniges tal, eller om man har lyssnat uppfattat det som sanningens tal. Antingen föll det i tomma intet, förkastades i samma ögonblick som det uttalades eller också uttydde man ur det ett naivt och listigt förnuft. Ett mer förnuftigt förnuft än de förnuftigas. Foucault (ibid;9) menar att det hur som helst är så att talet oavsett om det uteslöts eller i hemlighet försågs med förnuft, så existerade det i strikt mening inte. Likväl var det genom den vansinniges ord som man kände igen hans vansinne. Det var den plats uppdelningen utfördes, men den varken uppmärksammades eller lyssnades till.Foucault (ibid:9) skriver vidare att före 1700-talet hade inte en enda läkare kommit på tanken att ta reda på vad som sades (hur det sades, varför det sades) i detta tal som trots allt gjorde själva skillnaden. Den vansinniges väldiga diskurs blev återigen brus och man gav honom ordet endast i symbolisk mening, på teatern. Där drog han fram, avväpnad

och försonad, eftersom han spelade den maskerade sanningens roll. Foucault (1970:9) talar vidare att “... man kommer säga mig att nuförtiden så är allt det där förbi eller går mot sitt slut, att den vansinniges tal inte längre befinner sig på andra sidan klyftan och att det inte längre är obefintligt; att det istället får oss att vara på vår vakt och att i det söka en mening eller ett utkast till - eller ruinerna - av ett verk. Man kommer att säga att vi har kommit därhän att vi ertappar det, detta den vansinniges tal, i det vi själva säger, i den minimala reva genom vilket vi säger undflyr oss” (Foucault, 1970:9-10). Dock tyder all denna

uppmärksamhet på att den gamla uppdelningen finns kvar.

Foucault (1970:10) menar att hela den kunskapsarmatur, alla de nätverk av institutioner gör det möjligt för oss att dechiffrera detta vansinniges tal. En läkare, en psykoanalytiker alla kan lyssna till detta tal och samtidigt låta patienten komma med sina stackars ord eller förtvivlat hålla dem tillbaka. Vidare menar han att uppdelningen inte alls är utplånad, utan arbetar annorlunda, enligt andra riktlinjer, genom nya institutioner och med effekter som inte är detsamma som förr.

Foucault förklarar att “...även om läkarens roll bara skulle vara att låna sitt öra till ett tal som äntligen blivit fritt, så är det fortfarande i upprätthållandet av censureringen som lyssnandet utövas. Ett lyssnande till en diskurs som

genomsyras av begär och i hänförelse och i ångest tror sig besitta hemska krafter.

Om förnuftets tystnad verkligen krävs för att bota missfostren, räcker det att tystnaden är vaksam - och så består uppdelningen.” (Foucault, 1970: 10).

5.2 Social kontroll

Med social kontroll menar Larsson, Engdahl och Backman (2011:10, 12-13, 44) de olika typer av kontroller som staten och samhället har gentemot

samhällsmedlemmarna, i både synliga och osynliga former. Exempelvis är lagstiftning och polisiära ingripanden två former av social kontroll där staten och samhället på det sättet kan uppnå styrning och ordning av individer. Men likaså är klassificeringen av ”normala” och ”avvikare” i samhället en typ av social kontroll.

Genom mjuka, osynliga och informella former av samhällelig maktutövning kan individer kontrolleras och på så sätt behandlas avvikare från normen på olika sätt av stat och samhälle. Författarna tar upp tre olika teman kring hur den sociala kontrollen fungerar inom olika samhällsområden, dessa är; 1. övervakning, 2.

disciplinering och 3. självreglering.

Övervakning (Larsson & Engdahl, 2011:12) syftar på en insamling om enskilda individers bakgrund, karaktär och beteenden insamlas av organisationer. Genom denna information möjliggörs en kategorisering och kontrollering av människor för att i sin tur kunna skapa olika former av interventioner och åtgärdsprogram.

Backman (ibid:100) menar att resurserna, som organisationer, myndigheter och företag använder sig av vid övervakning, i många fall är helt öppna men likaså kan övervakningen ske dolt eller skenbart.

Med disciplinering åsyftar Larsson och Engdahl (2011:12) det till behärskning och en typ av självbevakande kontroll som samhället, organisationer eller grupper får över individers beteende. Vidare menar författarna (ibid:164) att det går att hävda att individens beteende regleras av en auktoritet eller genom självkontroll på ett sätt som gör att individen, i situationer som har liknande villkor, alltid kommer att handla på ett likartat sätt.

Med självreglering menar Larsson och Engdahl (2011:13) hur de olika grupper av individer och organisationer som finns upprättar vissa värden, normer eller formella organisationsformer som är gemensamma för dem, och med hjälp av dessa kan de styra dels sig själva och alla som ingår i deras grupp. Vidare menar författarna (ibid:242) att detta både kan handla om formella sociala kontrollsystem men även informella och oavsiktliga former av social kontroll som skapats i ett självreglerande syfte som medlemmarna i gruppen utformat genom omdömen och kulturella föreställningar som är gemensamma för dem.

5.3 Stigmatisering

Engdahl (2011:76) tar upp stigmatisering som en del av en social kontroll, och det avser när andra människor vänder sig bort från personer som de upplever bete sig på ett sådant som de anser vara störande eller hotande, som de andra i samhället inte är vana vid. Vid sådana fall stämplar eller stigmatiserar de andra människorna den personens agerande som annorlunda och fel, då de inte uppfyller och lever upp till de förväntningar av ett anständigt uppträdande som omgivningen har på dem utan istället bryter mot regler som inte ska överträdas eller begår misstag av olika slag. Engdahl (ibid) menar att ett centralt inslag i stigmatisering är att när en person väl blir stigmatiserad betraktas personen utifrån den egenskapen som blivit nedvärderad, individens alla andra sidor upphör att synas. Individen

sammankopplas med sitt stigma då omgivningen har svårigheter med att se något annat när den möter individen.

I syfte för att få eller förstärka sin makt sker stigmatisering genom en beskrivning av människor i termer som är socialt nedsättande. På så sätt kan man skrämma omgivningen och därigenom kan det resultera i att människor blir rädda för de personer eller grupper som stigmatiseringen riktas mot. Detta kan i sin tur leda till personer eller grupper hindras från att få utrymme i media i de frågor de vill prata om och även hindras till att träda in i de arenor där olika beslut fattas, exempelvis i politiska församlingar eller på föreningsmöten. Således kan beslutsordningen verka i en viss grupps intresse och en motverkning av förändringar i samhället sker inte. De grupper i samhället som i större grad har möjligheten till att fastslå nedlåtande åsikter om andra kan sägas ha en stämplingsmakt. Det är särskilt yrkesgrupper, som mer än andra har makten till att påverka samhällsklimatet och det klassifikationssystem där det avgörs om människor är exempelvis är normala eller avvikande, som har denna form av stämplingsmakt (Engdahl, 2011:77-78).

5.4 Territoriell stigmatisering

Med territoriell stigmatisering menas att det område som invånarna bor i utestängs från resten av samhället. Invånarna i området är tillsatta på en plats där man dag in och dag ut påminns om att man är satt i område där de som misslyckade och är oönskade bor. Den territoriella stigmatiseringen stärker områdets inre sociala uppdelning vilket resulterar i att villkoren att utveckla en tillit mellan olika människor och utveckla solidaritet kompliceras. Den stigmatisering som utdelas har två sidor. Å ena sidan kan stigmatiseringen leda till att vissa individer som bor i området lägger tonvikt på sin moraliska status och sluter sig an till den diskurs som dominerar när det kommer till att fördöma de som utnyttjar social hjälp. Det finns således tendenser till att ge sig själv värde genom att dels fördöma invånarna i området men även svartmåla själva området i sig. Å andra sidan kan

stigmatiseringen ha den motsatta tendensen att man känner behovet att försvara det område man bor i och ens identitet, i och med att man är utpekad av andra som andra klassens medborgare enbart för att man bor i ett specifikt område

(Sernhede, 2003:115-116, 2007:59-60).

Denna territoriella stigmatisering får livsvillkoren att framstå som farliga och ondskefulla, vilket resulterar i rädsla och osäkert dels för invånarna som är bosatta i området som stämplats men även för resten av samhället. Den pressar sig in i varje del av ens liv, och bidrar till att utveckla stereotypa föreställningar om bland annat kriminalitet som skapar skräck, panik och moralisk desperation. Detta bidrar inte enbart till att legitimera uppdelningen av ”vi och de”, utan det bidrar också till att befästa upplevelsen av utanförskap för de invånare som bor i sådana områden (Sernhede, 2003:112, 2011:199).

5.5 Dold disciplinering

Mathiesen (1989:22) pratar om den politiska disciplineringen, vilket han menar är när en inordning av både attityder och gärningar sker. Detta sker under de

politiska ståndpunkter som av samhället betraktas som auktoritativa. Han menar att den dolda disciplineringen sammanfattnigsvis är strukturell; den är en del av vår vardag, den ryms inte inom några gränser och införlivas därför in i oss. Den är tystlåten och av den anledningen går den obemärkt förbi oss. Den har blivit mer genomgripande i vår typ av samhälle vilket således gör den dynamisk inom den aspekten. Då disciplineringen är av strukturell karaktär förblir de som

representerar staten “ansvarsfria” när de står gentemot den. Disciplineringens vardagliga karaktär gör att den ur mottagarens perspektiv blir “oundviklig”, och gentemot den enskilde individen resulterar avsaknaden av disciplineringens gränser en särskild effektivitet. Även dess dämpade karaktär gör att en legitimitet av den på ett lättare sätt kan ske, och dess karaktärsdrag av dynamik och

utveckling gör att man kan förlita sig på den i en större utsträckning (ibid:22, 30).

Mathiesen (ibid:31) ger en grundlig bild av hur den dolda disciplineringen är en smygande kraft i samhällsinformationen, och han menar att den har fem viktiga drag som karaktäriserar den. Följande fem drag ska vi redogöra för här nedan.

En av de fem viktiga dragen som karaktäriserar den dolda disciplineringens innehåll är det som Mathiesen (1989:31-32) kallar för absorbering. Han menar att absorberingen är en stor del av en dold, strukturell och vardaglig disciplinering i vårt samhälle. Han förklarar vidare att absorberingen är de olika åsikter och handlingar som i början överskrider ordningen, men som sedan integreras i ordningen på ett sådant sätt så att de fortfarande gynnar de nuvarande intressena.

Absorberingen kan därmed, om de får stöd av en stor massa, överskrida och hota den nuvarande ordningen (ibid).

Mathiesen (1989:33) tar upp systemplacering som ett drag som karaktäriserar disciplineringens olika innehåll. Systemplaceringen innebär att systemet, genom att utsätta personen för olika tryck, kan bromsa överskridandet som denne tänkts göra. Han menar vidare att detta sker när personer eller grupper i början

representerar ståndpunkter som skulle kunna överskrida och hota den stående ordningen (ibid).

Professionalisering är en annat drag i den dolda disciplineringen som Mathiesen (1989:33) menar handlar om de personer eller grupper blir indragna av bland annat stora professioner i vårt samhälle. Dessa personer eller grupper sugs upp av dessa professioner om risken finns för att dessa skulle representera ståndpunkter eller handlingspotential som inte gynnar professionerna i samhället. Vidare menar han att det i allmänhet inte finns något samhälle där de professioner, experter och specialister som frambringas är revolutionära i relation till samhället (ibid). För att kunna bli professionell måste personen i sina studier tillskriva sig en form av begreppsapparat som denne måste tillämpa sig för att ta ut sin examen. Denna begreppsapparat kan således resultera i ett tydligt tänkesätt som personen bör bemästra, vilket i sin tur kan leda till något som inte ifrågasätts, något som anses som självklart. Under de perioder som den rådande ordningen har ett behov av expertiser, sker således en ökning av expertisen vilket resulterar i en förvarande funktion i relation till denna härskarstruktur (ibid:34)

Det fjärde inslaget av den dolda disciplingeringen är legalisering, vilket är nära sammanflätat med professionaliseringen. Mathiesen (1989:34-35) menar att den kortfattat handlar om den hegemoni som olika professioner har, och hur detta kan inneha ett maktspråk som kan ha en verkan på oss andra som är av en

förtryckande grad.

Det femte viktiga draget som karaktäriserar den dolda disciplineringen menar Mathiesen (1989:36) är maskering. Med maskering menar han en form av namnbyte, där bytet av ens yttre gestaltning blir som ett tillägg av legaliseringen.

Mathiesen (ibid) hänvisar till Foucaults ståndpunkter när han menar att fängelser har en tendens av att “jäsa” över och rinna ut i samhället. Detta resulterar i sin tur till att ett nät av disciplinsåtgärder frambringas som bygger på de principer som

används som underlag för fängelserna. På detta vis skapas ett kontrollsystem i samhället som ger upphov till en utveckling i att bli fängelseaktigt – och maskerat.

5.6 Symboliskt våld

Med det symboliska våldet menar Bourdieu (2008:50), som Sernhede (2011:206- 208) hänvisar till, att det är en aspekt av hur makten kan upprätthållas genom att dölja de maktrelationer som utgör grunden för dess kraft. Vidare förklaras det som ett milt och omärkligt våld som offren sällan ser, då utövningen av våldet

mestadels sker på en symbolisk väg; via kommunikation och kunskap. Bourdieu (1999:11, 47) förklarar det symboliska våldet som ett smidigt våld som varken känns eller syns av dess offer och har således en djupt strukturerande effekt i samhället. Vidare menar Bourdieu (ibid) att det symboliska våldet konstruerar en form av verklighet genom olika symboler för att främja för en social integration, detta påvisar han är det främsta instrumentet för att skapa samförstånd om den sociala världens kontenta.

Det förutbestämda livsloppet för människan framstår som en fri och egenvald levnadsbana eller som ett resultat av att människan på egen hand valt och erövrat de yrkesbanor som på förhand legat till grund för de när det i grunden är en en social nödvändighet som tilldelats dem. För att kunna avslöja det symboliska våldet måste en blottläggning av praxisen göras. Hur ser denna praxis ut som är kapabel till en integrering av det symboliska våldets strukturer och får det att framstå som något naturligt och självklart i samhället? (Sernhede, 2011:208).

5.7 Motmakt

Mathiesen (1989:86-87) har skrivit om motmaktens betingelser, om det kollektiva handlande mot maktutövning som grundelementet i motmakten. Denna motmakt innebär att “komma ut ur” vanmakten och istället övergå till att bilda medel och möjligheter för att förändra sin situation, och således opponera sig mot den den vilja som bedrivs gentemot en själv. Det kollektiva handlandet utgör de grundval eller den substans i dessa medel som ger en möjligheterna till att sätta sig emot den viljeutövning man stöter på eller utsätts för påfrestningar ifrån. I praktiken är detta således mer komplicerat, men principen är enkel: sammanhållning ger styrka. I syfte att kunna förstärka det kollektiva handlandet måste vi således dels förstå, men även analysera de betingelser som försvårar detta kollektiva

handlande (ibid).

Det kollektiva handlandet kan motverkas, hämmas och mer eller mindre utplånas genom två sätt. Det ena sättet sätt är att det kollektiva draget kan göras olönsamt, så att det resulterar i ett individuellt handlande där var och en handlar oberoende av de runt omkring denne och eventuellt även handlar på andras bekostnad. Det andra sättet är genom att handlingselementet i sig kan göras meningslöst, så att det i praktiken inte kan handlas och blir olönsamt, och därigenom kommer det istället resultera i att en passivitet råder (Mathiesen, 1989:87-88).

För att i praktiken kunna återupprätta det kollektiva handlandet som en principiell möjlighet finns det ett visst antal politiska handlingsformer som

motståndsrörelsen kan använda sig av inom offentligheten, och som därigenom kan leda till en neutralisering av de sätt som motståndsrörelsen blir indragna i inom offentligheten. Dessa handlingsformer är kopplade och relaterade till var sin uppsättning av indefinierings- och utdefinieringsformer, och de bildar samtidigt ett särskilt system då de totalt sett relaterar till den samlade verkan av in- och utdefinieringsformerna. Den samlade verkan av in- och utdefinieringsformerna sker således genom en övergång från de handlingsformer som till mestadels befinner sig "innanför" det så kallade etablerade systemet, till de handlingsformer i det etablerade system som till den största delen befinner sig "utanför".

Sammantaget kan en slutsats dras menar Mathiesen (ibid) att man således kan dra den slutsatsen att genom att utnyttja hela spektrumet möjliggörs en bekämpning av indefinierings- och utdefinieringsformerna (Mathiesen, 1989: 88, 97, 99).

Som en avslutning till detta kapitel vill vi föra en reflektion och diskussion till vad vår teoretiska och begreppsliga referensram gör för vår studie. Då vårt syfte och våra forskningsfrågor har varit av den karaktären att fokuset legat på våra respondenters tankar, upplevelser och erfarenheter kring utanförskapsbegreppet, så har således även valet av de teorier och begrepp vi bestämt oss för att analysera vårt empiriska material med färgats av just dessa faktorer; av vad som

framkommit i intervjuerna med våra respondenter. Likaså har slutdiskussionen i vår studie, där vi även i det kapitlet gör reflektioner och kopplingar till de teorier och begrepp vi framfört i detta kapitel, färgats av vad som framkommit ur vårt empiriska material. Av denna anledning möjliggör vår teoretiska och begreppsliga referensram att besvara det syfte och de forskningsfrågor vi har i denna studie, det vi valt att beröra och forska kring. Om vi hade haft en annan förförståelse eller en annorlunda ingång till detta ämne hade detta förmodligen påverkat denna

referensram, och således hade möjligtvis vårt syfte och våra forskningsfrågor sett annorlunda ut.

6. Metod

I detta kapitel kommer vi att presentera och redogöra för det tillvägagångssätt vi haft i vår studie, och de metoder vi har använt oss av. Vi är två författare till den här studien som valt att sitta ihop och skriva den här studien där vi mestadels av tiden har spenderat tillsammans och skrivit. Vissa delar har vi skrivit enskilt, men vi har i samråd med varandra grundligt och ingående gått igenom alla delar som skrivits i syfte att få en studie som dels visar på enhetlighet och på ett brett

perspektiv, men som även tydligt visar på att det finns en röd tråd som knyter ihop alla kapitel.

6.1 Metodval

Vid genomförandet av denna studie har vi använt oss av kvalitativ

forskningsmetod. Bryman (2011:340, 361) menar att den kvalitativa forskningen lägger större vikt vid ord än vid siffror, och att den utmärker sig då fokus ligger på att objekten, dvs. människorna, tillskriver en mening till det som sker till skillnad från naturvetenskapens objekt. Ett av de huvudsakliga intresseområdena för kvalitativ forskningsmetod är en önskan att förstå sig på den sociala verklighet människor är en del av och vad som händer i denna verklighet, likaså en vilja att få ta del av hur de som lever i den och som är objekt för den upplever denna verklighet (ibid:362). Då syftet med vår studie är att undersöka hur begreppet utanförskap definieras av vår grupp av respondenter samt vad det innebär för dem att leva i detta utanförskap, har vi kommit fram till den slutsatsen att den

kvalitativa forskningsmetoden är mest relevant och lämplig för att besvara de frågeställningar vi har och för att därigenom få ett svar på vårt syfte.

Att uppfatta sociala verkligheter och ett försök till att se världen ur

intervjupersonens ögon, ur dennes perspektiv och synsätt, är ett syfte med

kvalitativa forskningsintervjuer (Bryman, 2011:340, 413) och detta intresserade vi oss för; möjligheten att få ta del av enskilda personers tankar och berättelser. Vi har därmed valt att göra kvalitativa intervjuer för insamlingen av vårt empiriska material, då vårt intresse har varit riktat mot respondenternas ståndpunkter.

Bryman (ibid) menar att i kvalitativa intervjuer är det önskvärt att låta intervjun röra sig fritt i olika riktningar då man på detta sätt kan få kunskap och förståelse för vad respondenten upplever vara relevant och betydelsefullt. Detta har vi haft i åtanke inför våra intervjuer då vi varit intresserade av att veta hur var och en av våra respondenter definierat begreppet utanförskap och vilken innebörd den har för just dem. Av denna anledning har vi således låtit intervjuerna med var och en av våra respondenter röra sig fritt för att låta respondenten och ingen annan avgöra vad denne tycker är relevant och viktigt att ta upp kring begreppet. Denna flexibilitet kring att låta intervjun röra sig i olika riktningar, menar Bryman (ibid) är önskvärt i kvalitativa intervjuer.

Mer specifikt har vi använt oss av ostrukturerade intervjuer som intervjuform till vår studie. Bryman (2011:206) förklarar att intervjuaren har en lista eller en uppsättning av teman eller mer allmänna frågeställningar inför intervjun. Vi har i vår studie inte använt oss av bestämda teman som vi velat ta upp, utan vi har använt oss av två ganska breda frågeställningar för att undersöka vad begreppet utanförskap betyder för våra respondenter, hur de definierar och tolkar det begreppet och sedan har vi varit intresserade av att veta vad det innebär för våra respondenter att leva i det. På så sätt har våra intervjuer liknats vid vanliga samtal, vilket Bryman (ibid:415) menar är vad ostrukturerade intervjuer tenderar att likna vid. Våra respondenter haft haft möjligheten att svara på och associera fritt kring de frågeställningar vi haft, och beroende på vad som framkom ur varje intervju ställde vi följdfrågor som en uppföljning av det som respondenten berättat. På så sätt har intervjuerna anpassats kring de svar och frågor som dykt upp under intervjuns gång. Detta sätt att informellt ställa frågor på menar Bryman (ibid) vara

ett av de kännetecken ostrukturerade intervjuer har, och då varje respondent tolkat våra frågeställningar på sitt individuella sätt har vi fått en unik, fyllig och detaljrik empiri till vår studie.

6.2 Deltagande observation

Som ett komplement till de kvalitativa forskningsintervjuer vi genomfört har vi även använt oss av deltagande observationer i vår kvalitativa studie. Att försöka sig på att se världen genom andras ögon menar Bryman (2011:440) är en viktig tes inom den kvalitativa forskningen. Vi tror kanske inte att det någonsin går att i rollen som observatör beskriva världen så som den exakt ser ut i deltagarens ögon.

Vi önskar hellre att denna deltagare som ständigt observeras fick möjligheter att själv och med egna ord få beskriva olika aspekter av den sociala verkligheten samt få en värdig plats i den offentliga diskursen. Men så länge denna uppdelning mellan de som observerar och de som deltar/observeras existerar är den

ovannämnda tesen att eftersträva i den kvalitativa forskningen för oss som observerar.

I egenskap att vi är ungdomsarbetare i stadsdelen och har tillgång till en mötesplats/ungdomsverksamhet, har vi tillbringat flera kvällar i den öppna verksamheten för att komma närmare ungdomar, samtala och delta i aktiviteter och få en större inblick i deras vardagsliv och sociala miljö. Till skillnad från den socialantropolog eller deltagande observatören som vistas i en främmande kultur och måste lära sig det lokala språket, jargongen, slangen och uttrycksätten för att förstå och komma närmare kulturen, som Bryman (2011:440) menar är viktiga aspekter, har vår fokus i deltagande observationen varit annorlunda.

I vårt fall har närvaron i den miljön vi studerat och närheten till

ungdomarna/respondenterna handlat om att skapa tillit. För oss är deras sociala miljö, kultur och språkbruk inget främmande. Utan vi är en del av den. Dock så finns det en trötthet hos den grupp som alltid har rollen som den som

deltar/observeras i olika studier. Vi tyckte därför att det varit viktigt att förutom att observera och få en djupare inblick i deras vardagsliv och sociala miljö, även kunna bidra med något till de ungdomar vars sociala miljö vi observerar.

6.3 Urval

Vi har använt oss av ett målinriktat urval eftersom hela idén till vår studie väcktes av två Göteborgsproducerade hiphop-låtar som kom ut 2013 och 2014. Båda låtarna hade “utanförskap” som rubrik och vi fastnade för texterna i låtarna vilka inspirerade oss till att göra en nerdykning i detta begrepp “utanförskap” och intervjua bland annat rappare från dessa två grupper.

På detta sätt har vi gjort ett målinriktat urval utifrån en önskan om att intervjua personer som vi identifierat som relevanta för våra forskningsfrågor

(problemformulering). Efter att vi hade intervjuat tre rappare från dessa två olika